LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXX (1993)

PERIFERINĖS LIETUVIŲ KALBOS TARMĖS

Elena GRINAVECKIENĖ

TEXTER PÅ ŠALTINIŲ-DIALEKTEN

Här presenteras osammanhängande dialekttexter om dagens vardagsliv på den lokala litauiska dialekten i byn Šaltiniai, Dieveniškės distrikt, Šalčininkai kommun. De återges i fonetisk transkription¹ och skrevs ned av mig den 2–14 juli 1990 under en hembygdsforskningsexpedition, efter invånare födda och uppvuxna här, Jadvyga Staniulienė (född 1921), Tamys Staniulis (född 1920) m.fl.

Denna litauiska dzūkiska dialekt, som talas av sju familjer bland byns gamla litauiska invånare, är perifer och har mycket aktiva kontakter med lokala varieteter av slaviska språk – vitryska, polska och ryska. Främst till följd av den spontana vitryssifieringen av detta område i det förflutna, men också på grund av den av tsarryssland och Sovjetunionen förda politiken för assimilering, har det litauiska språket numera här förlorat sin sociala prestige; man kan säga att det har trängts undan från det offentliga livet och oftast blivit endast ett familje- och hemspråk. Ändå är hela dess språksystem, liksom den medvetet upprätthållna litauiska andan, självständigt, levande, flexibelt och uttrycksfullt. Allt detta framgår tydligast av texterna som presenteras här. Omkring 74% av ordförrådet som återges här är genuint litauiskt och innehåller många sällsynta arkaiska element, som i många fall inte är särskilt utbredda i våra andra dialekter och ofta saknas där eller inte har dokumenterats hittills. De många små litauiska ortnamnen i byn — baž'nic'aviet'e ‘Bažnyčiavietė’, dz'irv'ėl'e's ‘Dirvelės’, g'ėrvišk'is ‘Gerviškis’, krašč'in'is laukas ‘Kraštinis laukas’, kū'dra ‘Kūdra’, lap'el'ų kalnas ‘Lapelių kalnas’, marg'elūkai ‘Margelukai’, pulk'ino kalnas ‘Pulkino kalnas’, šė'dz'imo's ‘Šėdimosios’, sū.ntak'is ‘Santakis’ m.fl. — har inte utsatts för någon slavifiering. Med alla de fonetiska och ordbildningsmässiga särdrag som är typiska för dialekten används de ofta levande även av den lokala vitryska befolkningen.

¹ Texterna återges i huvudsak med samma fonetiska transkription som i publikationen "Lietuvių kalbos tarmės. Chrestomatija". V., 1970. P. 10-14, men en del har här förenklats eller skiljer sig något. Med undantag för markeringen av det första ledet i diftonger med fallande accent i, u + l, m, n, r och u, som enligt vårt öra uttalas halvlångt (jfr tidigare uppteckningar av dessa dialekter: tų. mūsu, p'rigam'n's'u — LKT Ch 356, 358), med en punkt nere till höger om bokstaven (: p'į.lnas, dū.l'k'es, ap'er.uč), markeras inte längden hos de enskilda leden i andra diftonger och vokaldiftonger (vars längd alltid förekommer i dialekten) när den inte kunnat fastställas exakt (: l'ėpəm, ėinam, taukuoč'i). Mjukheten hos konsonantgrupper framför främre vokaler markeras inte, utom för tydligt mjuka l, p (: žv'irbl'is, pap'jov'ė, šāl'č'is). Efter hårda r, z blir vokalen i och efter r, š, ž blir diftongen ie inte bakre och övergår inte till i (: rink'č, kazis, kuriei, šenas, kazen'ė). Även i efter š, s blir endast obetydligt bakre (: iššlav'ė). Att n blir bakre framför k, g markeras med en förlängd ögla på bokstaven (: d'ing'a ‘dengia’, lank'ic'is ‘lingiuotis’).

134

De lokala litauiska urinvånarna värdesätter och håller sina föräldrars språk kärt, kan gamla litauiska sånger och sjunger dem, men är inte det minsta stolta över sin litauiska identitet inför människor som talar andra språk och hamnar därför inte heller i konflikt med dem. Kontakten med vårt standardspråk sker främst genom televisionen, som nästan alla här har, och genom barn som kommer på besök från andra delar av Litauen för att hjälpa sina föräldrar. Människorna här är föga läs- och skrivkunniga; de har som mest gått ett eller två år i en polsk folkskola och läser nästan aldrig litauiska (eller polska) tidningar. Det finns inga barn i skolåldern i byn, och alltså ingen skola. Sedan 1990 har litauer från trakten också flyttat in på gårdarna efter människor som dött ut i byn; de har bland annat som mål att öppna en litauisk skola här.

Eftersom de lever sida vid sida med lokala invånare som vitryssifierats, har alla litauer lärt sig den lokala vitryska dialekten väl och använder den vanligen när de umgås med alla slaviskttalande, däribland de rysktalande myndighetsrepresentanterna i området. Umgänget på vitryska har här lett till en spontan litauisk-vitrysk tvåspråkighet: de lokala litauerna talar flytande vitryska, sjunger deras sånger och skiljer sig inte på något sätt från dem (det har endast noterats att de är mindre goda, mer ordentliga och rättskaffens). Ofta infogar de lätt, utan att känna något obehag, rent vitryska, till och med olitauiserade former av enskilda ord i sitt litauiska tal, t.ex. n’echoj’ ‘låt det’, pasvōjemu ‘på sitt eget vis’, prā’ma ‘rakt, direkt’, zā’ra ‘genast’, dachōdz’ic’ ‘angår’ m.fl., även om ord av slaviskt ursprung enligt våra beräkningar i allmänhet utgör omkring 18,5% av denna litauiska dialekt och kalkeringar från vitryska omkring 7,5%. De äldre lokala litauerna kan också polska. De använder polska främst när de ber, läser böner och utför andra katolska religiösa riter.

Trots att Šaltinių-dialekten av litauiska sedan gammalt är omgiven av vitryska och aktivt trängs undan av främmande språk, visar våra här återgivna texter, upptecknade efter hörseln, tydligt att dess rötter fortfarande lever och dess grund är stark. De återger troget dess viktigaste nutida drag inom fonetik, accentologi, morfologi, syntax, lexikon, semantik och fraseologi, människornas levnadssätt i området förr och nu samt belyser de fortsatta utvecklingstendenserna hos denna dialekt.

Med utgångspunkt i den inkonsekventa återgivningen av standardspråkets diftonger am, an, em, en som um, un, im, in (t.ex. b’indz’ina ‘bensin’, d’īg’a ‘dengia’, duōksc’is ‘tak’, apzgūndo ‘blev rädd’, bruōktas ‘branktas’, kam’iñ<kameñ> ‘var’, lū.ngas ‘fönster’, grī.ndz’im as ‘golv i ett tröskhus’, kuōmpas ‘hörn’, p’ēč’ad’iokst’ē ‘spislucka’, lanta ‘bräda’, p’ink’el’i ‘fem’, praslūb’k’a ‘viker sig’, undūsc’ ‘slå in’, unk’isc’ ‘sticka in’, tunk’ē’sn’is ‘tätare’, sūpū.nc’o’c’ ‘binda ihop’, men: anksc’i ‘tidigt’, bams’ē’c’ ‘bamsėti’, dangūs, lañda ‘kryper in’, rañko’s, tãmsu, pusantaru ‘en och en halv’, sužgamāždž’iji ‘skrynkliga’, neišsikloję (om lin), vandoj ‘vatten’, skambūt’ai ‘små klockor’ m.fl.) är dialekten en övergångsform mellan öst- och västdzūkiska dialekter (jfr även J. Lipskienė ir A. Vidugiris. Dieveniškių tarmė // Lietuvių kalbos gramatinė sandara. V., 1967. P. 187).

135

I de presenterade texterna är det särskilt värdefullt det gamla litauiska ordförrådsskikt som används levande i dialekten och som hittills inte har hörts eller varit känt någon annanstans. Så har de gamla termerna vokiečiams för att beteckna tyskar för första gången upptecknats i levande litauiskt språk: vó·k’is ’tysk’, vó·k’ė· ’tysk kvinna’ (t.ex. anó·s t’ė·vas vó·k’is / o·mo·mà ar vó·k’ė· / n’ežnà), vars besläktade form Wokia ’Tyskland’ hittills bara varit känd från äldre skrifter (J. Bretkūnas, M. Daukša m.fl.). Även substantivet sùlstis, som aldrig tidigare har hörts någonstans och är rent litauiskt, används här levande i betydelsen ’saft’ (: ko·pà·stu· dáug sú·l’sc’ies) och ’lake’ (: bro·l’ien’ė· sú·l’sc’i· nó·g m’ė·šò·s p’il’a mà daržàn). Adjektivets pietùmiškis ’sydlig, södra’ (: p’ietùm’isk’is p’ienas šul’n’i) hemort är troligen också trakten kring Šaltiniai. I den närliggande litauiska dialekten kring Armoniškės finns det mycket sällsynta adjektivet pietùmis ’sydlig’ (LKŽ IX 933), som utan tvivel är besläktat med pietùmiškis tėvas. För första gången har även ordet viralai ’grönsaker’, som används här och är bildat på litauiskt vis, tagits med i en litauisk ordbok (: ito·s žò·l’es daržusà pre· v’iralo· àuga; v’iralai šie m’ėtai prasč’i· l’i·tus n’el’jo· iš pavà·saro), liksom tidsadverb i instrumentalis kokįadien ’vilken dag’ (: ko·k’ùojdz’ien v’ištu· paso· dz’inai), tájdien ’den dagen’ (: tuojdz’ien c’ìbul’as sodz’inam kàb g’ėl’č’us), tuojkaft ’den gången’ (: tuojkaft aš aps’irg’ì, buvà) m.fl.

Andra litauiska ord (eller ord av litauiskt ursprung) som för första gången har upptecknats här och nu har införlivats med vårt modersmåls ordförrådsskatt är också värda uppmärksamhet, t.ex. bakan’ė·l’is ’flottkärl’, brazdz’ánka~brazdžiánka ’ugnspannkaka’, k’epsn’ė· ’som har ätit blod tillagat i stekpanna’, krimsl’ùkas (~krimsliukas eller kremsliukas?) ’broskartad svansspets’, lañk’i·c’is ’böja sig, svaja’, pasaujù ’en näve i taget’, priėse· ’framsida’, rušuc’is ’nöt’, suzganždz’i·c’ ’inte gro sig’, sv’iršn’à ’hävarm’ m.fl.

Här har också upptecknats många ord som används levande men förekommer sällan på andra håll i vårt språk, t.ex. g’ėluon’ė ’gadd’, išru g’ės ’vassle’, juos’ėlė-tas ’bandad, randig’, m’erg’ì·štė· ’flicka’, pakàrtuvai ’hängare; vindskontak’, pà·kuralas ’tändved’, (nu)šl’ù·c’ ’(böja av)’, raižùkai ’ärr på kons horn’ (raižas var känt i denna betydelse endast från äldre skrifter — LKŽ IX 92), sm’il’g’in’ė· ’tinning’ (det sistnämnda har hittills bara varit känt obetonat i äldre skrifter), susc’ìpc’ ’smälta samman (om ister)’, še·kai ’starrgräs’ (troligen), šr’nai ’här’, t’ina, t’inu ’där’, v’i·zd’ė·c’ ’leta’ (särskilt värdefull är dess atematiska presensform v’ėima ’letar’, t.ex. k’itas v’ėima m’ė·šò·s kuf pre·kaul’ùko). Det finns också många verb med iterativ form men icke-iterativ betydelse i denna grupp, med suffixet -dinėti, t.ex. ižb’ė·gdz’in’ė·c’ ’springa ut, flyga ut’, pan’ėdz’in’ė·c’ ’bära bort’, pašo·gdz’in’ė·c’ ’hoppa till’, pripradz’in’ė·c’ ’vänja sig, bli van’, sugul’dz’in’ė·c’ ’lägga sig över’, suringdz’in’ė·c’ ’förena, binda samman’, suslaik’indz’in’ė·c’ ’hålla sig tillbaka’, sùsto·dz’in’ė·c’ ’stanna’, und’ė·dz’in’ė·c’ ’lägga’, v’ėdz’in’ė·c’is ’föröka sig’ m.fl.

Den äldre terminologin som lever kvar i dialekten är förhållandevis väl företrädd i texterna, t.ex. klasc’ì·c’ ’bråka’, klasc’ì·tuv’ė· ’bråkkärl’, m’enc’à ’kärna’ sùmenc’ùoc’

136

’kärna ur’, šaudž’iklė ’skovel’, šafkšnas ’snöskorpa som bär den som går på den’, vė’c’iklė ’kastskovel’, v’efps’tė ’kvarnens centrum’, v’ilkó·danc’is ’svart kultands tand’, v’í.ŋkšna ’stubbåker’ m.fl. Texterna synliggör även konkreta och specialiserade betydelser hos vissa dialektord, vilka hittills varit kända i mer begränsad omfattning, t.ex. gūdas ’en ofrälse lokal invånare som glömt litauiskan, en förfrämligad litauer’, gu’šta ’plats där en fågel lägger ägg’, l’įzdas ’plats där en fågel häckar’, jaun’īk’is ’ung (om månen)’, jaun’ikl’is ’den unge’, rietuv’ė ’hög med okapad ved’, sc’írta ’ordnat staplat röse av huggen ved’, pap’í.l’c’ pautūs ’lägga ägg under en höna för ruvning’, vó’šč’is (taukam) ’avskiljas (om ister)’ m.fl.

I texterna framträder många andra semantiska dialektismer som är föga kända i andra av våra dialekter, t.ex. kansomólika ’höna av leghornras’, p’iktas ’avig’ (: p’iktà audzìmo· šal’is), p’írštas ’trådgren; del av plogen där billen fästs; gaffelgren’, žãgaras ’gren; skott; kvastgren’ m.fl. Särskilt många semantiska dialektismer finns bland dialektens prefixverb. Verben med prefixet un- har exempelvis också betydelser som är typiska för prefixen į- (: undãšč’ ’slå in’) och at- (: unšó·kc ’studsa tillbaka’), medan prefixet at- också ger verben betydelser som motsvarar iš- (: atn’es’ó·c’ ’bära bort’) och nu- (: attráukc’ ’skära av’); verbprefixet ap- används ibland även i betydelsen hos prefixet per- (: apšv’íesc’ ’genomlysa’); prefixet in- används här ofta också i betydelserna hos prefixen at- (: inlaizdz’ín’ėc’ ’släppa loss’) och ap- (: insùkc’ ’linda in’), medan prefixet iš(si)- också används i betydelserna hos nu(si)- (: is’imì’šč’ ’kissa ner sig’), pri- (: išlaksc’íc’ ’springa tillräckligt mycket’) och pa- (: išdv’ėsc’ ’dö’). Prefixet nu- ger också verben betydelsen hos už- (: nud’erė·c’ ’ge god avkastning’), och prefixet pa- vissa betydelser som motsvarar prefixen at- (: pašãldz’íc’ ’kyla ner igen’), iš- (: pag’ísc’ ’höra’), nu- (: passùkc’ ’vända sig bort’) och su- (: pan’ešó·c’ ’bära omkring’); prefixet pra- har också vissa betydelser hos prefixet iš- (: pravar’íc’ ’driva ut’); prefixet pri- har också vissa betydelser hos prefixen pa- (: prisù’dz’íc’ ’salta lite’), su- (: prišálc’ ’frysa ihop’) och už- (: pri-g’í.mc’ ’födas’), medan prefixet su- också har betydelser som motsvarar nu- (: shstó·c’ ’ställa sig’), į- (: sup’í.l’c’ ’hälla i’), pri- (: surĩšč’ ’binda fast’) och už- (: sušãldz’íc’ ’frysa in’) och liknande.

I texterna förekommer lexikala dialektismer som har utvecklat en annan betydelse i dialekten än i standardspråket. Avledningar med suffixet -uma betecknar här oftast inte abstrakta företeelser (jfr LGK I 311-312), utan konkreta, materiella objekt, t.ex. č’ūrštuma ’sump’, ilguma ’längd’, drè’gnuma ’fukt’. Avledningar med suffixen -ickas, -à har här, till skillnad från i standardspråket, inte en diminutiv betydelse (jfr LGK I 580), t.ex. s’áarickas ’smal’, žùl’ickas ’grå’, pló·n’ickas ’tunn’. Avledningar med suffixen -inis, -ė och -iškis, -ė, bildade av far- och morföräldrars och föräldrars namn, uttrycker patronymisk tillhörighet och ersätter här de efternamn som är föga utbredda, t.ex. mac’iek’in’o· tam’išk’o· fėl’kà ’Feliksas, Tomos (Staniulis), Motiejus son, bror’, č’epùk’in’o· fėl’iks’išk’o· marc’o·s mo·tkà ’modern till Feliksas (Staniulis), Steponas sonhustru’ m.fl. Denna senare dialektegenskap har hittills inte omnämnts mer utförligt och är inte tidigare belagd. Det är en ganska betydelsefull arkaism bland de lexikala dialektismerna.

137

Det finns också dialektismer i texterna som uppkommit genom lexikalisering av fonematiska dialektdrag. Det rör sig främst om olika främmande ord som inte är helt typiska för dialekten och som kommit in i den i modern tid, eller om vissa reliktartade fonetiska drag, t.ex. č’īno's (‹ šynos) ’munstycken till nätteln’, eksp’īrinas ’aspirin’, ā’sma ’astma’, katarā’ka ’grå starr’, skarvadā ’ugn’, karlā’kas || karlō’kas ’coloradoskalbagge’, calafā’nas ’cellofanpåse’, č’īl’īvizo’rus ’ekoskop’, tū’lis ’tulis’, liksom g’ēl’č’us (‹delčius) ’avtagande måne’, g’ūra ’kvass’, gražav’i.rba ’graužavirba, en sorts liten fisk’, purkšč’īmai ’aerosol’, č’urštumà ’sump’, isiž’ō’v’ē’lis ’gapig’, skrandz’us ’mage’ m.fl.

Bland ord som nyligen börjat användas i dialekten finner vi dainūoto’ju ’sångaren’, dūjin’īoku; m’išku; kāimu; č’īng’in’ī ’tindring’, k’āušū ’ägget’ m.fl.

Dialektens livskraft och uttrycksfullhet framgår av de här dokumenterade fraseologismerna, t.ex. sukti uodegą ’slingra sig undan’ (: vaikai suka vuod’egu’ | n’esā’ko’), pribyrėti iš dangaus ’få något gratis’ (: iš dangāts n’iekam n’eprib’īrē), patrinti nosį ’sätta någon på plats’ (: aš atnē’s’u kv’itu’ ir patrī.ns’u nō’s’i: tāu) m.fl. Texterna återger också några etnografiska särdrag från trakten. Bland dessa bör särskilt nämnas namn på lekar som är sällsynta på andra håll: gūžta šōkti ’leka gūžinėti’ (: pašōks’im gū’štu’: v’ienām ažrisa ak’is ir gāudo, k’ici b’ēga), lentōn šōkti ’en sådan lek’ (: m’ergo’s susriñk’i. ēina luntōn šō’kc). Gūžta kan här också betyda ’den utbredda, rufsiga fångaren’ och torde kunna sättas i samband med dialektens gūžti ’huk sig ned med vingarna utbredda (om en höna)’.

Kai kurių šnektos ar gretimų apylinkių vietovardžių dabartinės daugiskaitos formos tekstuose vartojamos pramaišiui su senesnėmis (ir lietuviškesnėmis) vienaskaitinėmis, pvz., šāl’č’n’i’kai, bet šal’č’n’ik’i, eišišk’ēs, bet eišišk’ēn, dz’iev’ēn’išk’ēs, bet dz’iev’ē’n’išk’ēn, taip pat tik gal’s’ā, gal’s’ō’s šalia lenkų Holszany.

Texterna visar att dialekten väl har bevarat ackusativformen av substantivens dualis (: du spirguc’ū, pautū, ārk’lu, dzv’i k’aulū, žu’s’i, dal’g’i, t’ēl’i’č’ū), att äldre former av illativ för riktning mot en plats används här (: kalnō’p, namō’p), att vid sidan av de vanliga imperativformerna med -k- också förekommer former utan -k- (: dū.i ’ge’, ei ’gå’, duod’it ’ge (plural)’), vilka tillsammans med partikeln te- även uttrycker önskan (: teei sv’eikas, t’ēbū.i), och att verben lýti, sulāšti, pašvėsti, svīlti, utöver sina grundbetydelser, också har kausativ eller föranstaltande betydelse (: audž’imu’in l’ietās t’ēmp’a kat l’īt = lydytųsi; kō’l sulā’šo = sulāšina vais tus, skūš’lu, žō’le’s pašv’i’sto’s = pašventintos; k’aulū sv’ē’lam = svilinam šiaudais, sv’ildam’i = svilindami ražo’dz’inam; k’āulū nušv’ēlam = nusvilinam, plāunam) m.fl.

I dialekten används såväl prepositionerna až, ažu ’bakom’ som verb med dessa prefix sida vid sida, utan någon betydelseskillnad (: až ravō’ p’ievāle’s | ažū p’iev’āl’u lāukas; ašp’ī.lta vānd’en’u k’ē’l’as ir druskų ažūpī.lta lāsn’āi; v’ēžo· vuod’ega as’isuk’i. iīg’i ā’pac’ū ir pu’koc’āi ažsisuk’i.). Detta skulle möjligen kunna tyda på att användningen av ingen av dem ännu har stabiliserats här.

Bland de mer intressanta syntaktiska konstruktionerna kan nämnas att jämförelse uttrycks på hela fyra sätt, t.ex. jō·nas v’īrasn’is až ō·nu; g’ērv’ē mažiesn’ē nō’g bac’ē no’.

138

Sparven kvittrar som en skata; kråkan kvittrar som en skata.

Den sistnämnda konstruktionen är en tydlig slavism.

Dialektens accentologiska system är i allmänhet väl bevarat, men det har noterats att man sporadiskt ibland också säger gru'dus, kaulùs, sto'rùs, brò'kus, pl'ėžò'kus, sm'ėtò'na, ã'sma, katarã'ka, sk'ėròža och liknande; sådana fall är dock sällsynta.

Texterna innehåller namn på orter i dialektområdet, personers efternamn och öknamn samt namn på kor.

I anslutning till texterna ges i alfabetisk ordning en ordlista över betonade dialektord, överförda till standardspråket (både inhemska ord och lånord; för de senare anges också ursprunget inom parentes), vilka saknas i "Dabartinės lietuvių kalbos žodyne" (Vilnius, 1972) eller vars betydelser, och ibland även former, skiljer sig från dem som anges i denna ordbok. I texterna markeras det första förekomsten av ett sådant ord med en asterisk uppe till höger. När ett ord förekommer flera gånger i texterna, eller när det återkommer efter flera meningar, vanligen i ett annat sammanhang, sätts asterisken ut på nytt. När besläktade ord i ordlistan sammanförs i en artikel avskiljs deras gemensamma del, som brukligt är i arbeten av detta slag, med ett lodrätt streck.

Šaltinių-dialektens texter utgör den första förhållandevis omfattande skattkammaren av språkliga (liksom historiska och etnografiska) särdrag hos en levande litauisk dialekt som, skulle man kunna säga, är nästan isolerad. De ger en tämligen fullständig bild av dess språkstruktur och människornas vardagsliv.

Texter

subudã* och g'irdz'ù | kù'l'ėtùs š'n'ip'a* || jag frågar läkaren || sköt om dig, bli inte nervös* || jag blev förkyld* och kan inte hålla mig || regnar det || det regnar långsamt, jag mår inte bra || regnar det | eller blir det snö || när det regnar* i världen* | blir det torrt || morgonpromenad* eller eftermiddagsmjölk || jag vill inte lägga till så mycket* åt dig || ett nytt kors sattes upp || han* hade blivit avskavd.* || vägen blev lerig* || en lerig* väg | ett stängsel || en hornad* och inte bråttom | och ändå för oss* är det för alltid inte tillräckligt* dz'ír.pc' | allt* gör vi inte så | som det behövs || förr i tiden kalvade kon: | man ledde ut den. || jag ledde ut den till brunnen* | vi håller och ger* || förr i tiden kalvade korna: | inte särskilt stora | lite mjölk || då gav man: man köpte en liten kaffepanna* || vem tog: | vi inte || en skinka står där || jag åkte till dottern || han glömde orden | babblar* ord || vi talar litauiska och ändå blandar vi ihop* litauiska språket || tungan är litauisk* || vi blandar ihop korna och hästarna || jag | rag' | tänker på dig och på dig || ingen stjäl i stallet* || sorgligt, de hade* | höslåtter* | slaktar | där vid kanten | och höslåtter där just då || om natten ger de* | men där är en äng || kom grisar, låt mig tala || jag kan tala bra med nog lžgu'sc'u* || och kan inte hålla mig || dz'ír.bom

139

b’ev’éik dó·vanai* ‖ karn’istu·* häller upp* | part’īs’a* hemma och lägger ner det* ‖ hon kommer med mā·šnu och för med sig, som de b’indz’inos* ‖ när* de ska b’indz’inos | då också mā·šnu efteråt ‖ jag måste ta med skägg i två veckor | sedan rakar jag mig ‖ mitt skägg stör mig* ‖ det måste klippas* | priv’ėčka* ‖ han* talade vanligtvis* | när* jag kom* ‖ det måste vara som hos gästerna ‖ barnen lärde sig ‖ i mac’uc’uosa satt litauer* och lärde sig litauiska* ‖ vi går in i kyrkan ‖ för oss* verkar det likadant ‖ sedan gick han* annorlunda | spāudz’a ‖ värdinnan* ingenting | när* det inte fanns gräs | slog de mycket | samlade, samlade | det där fodret till kon ‖ litauiska* tillsatta* vedträn ‖ hon blir arg | eftersom läraren inte ger ved ‖ alltihop gammalt | vad behöver hon ‖ hon väckte inte dottern* | hon skyndar sig inte att åka ‖ vad kunde du | hjälpa till ‖ på kvällen får man hosta ‖ jag hade fula dagar ‖ det var en v’ėbn’i’č’a* ‖ vad ska man äta där ‖ bröderna* går ‖ om man blir av med det | då snabbt | men om det stannar | går det inte snabbt för dig ‖ känner ni varandra* | ni har tid ‖ när* en var hos sig | och lät ‖ pašk’el’a* och låter ‖ det största bekymret ‖ och sedan fick de* ‖ jag ligger redan ‖ molnen* syns ‖ på den sidan står den och står och det regnar inte* ‖ ge inte livet åt någon, bara så | att alla må vara friska ‖ på natten sätter de upp mediciner* så att ingen blandar ihop dem, ingen ska bli sjuk ‖ efter sömnen klagar hon inte* ‖ jag ville inte gå till m’ėžus ‖ med tre fingrar* drō’pcai* ‖ de har redan börjat* koka potatis* ‖ och gräs ‖ i år planterade vi lite potatis ‖ tjuvar | vi häller inte på så mycket* ‖ först när vi kokar potatisen | skummar den* | den blir god | men fortfarande varm och varm | svalnar* ‖ i år* har de planterat längre bort* ‖ barnbarnet* bröt av* allt skräp* och stoppade undan ‖ röda* och vita ‖ dotterns svärmor köpte | för mig kom ett brev ‖ jag har lite* att skala. Jag köpte ‖ kanske slet hon också lite* ‖ och veden är färdigkluven ‖ björk* kåda* ‖ jag försökte dricka* ordentligt ‖ halsen full av mat ‖ när det började hålla mig i magen | jag fick mycket fett när jag inte åt | det måste läka* från sjukdom | från skabb* | det måste hända ‖ när vi blir trötta och faller och lägger oss ‖ för mig spelar det i bröstet* | jag svettas ‖ framför knäet tittar jag på höet ‖ när vinden vände | gick jag ut i solen | och vinden stannade ‖ när man är utanför huset | då håller man ut en stund | men när man är på ängen och inte håller ut ‖ må du vara frisk ‖ vår hund är bara så arg ‖ den är fastbunden vid halsen med en kedja* underifrån ‖ en annan hund springer på gårdarna, omkring* ‖ vår är i vår äng ‖ jag vet inte, var dz’ī.rpc’ ‖ kanske också något ‖ tittar | så klok ‖ calafā-nan* shk’īsh. för med sig ben ‖ den nyper* redan ‖ längs gatan | om den hör en gäst* | ändå morrar den ‖ dasl’it’ės* | det knastrar och kedjan ‖ när man tar tag* ‖ vem vet vad man ska göra ‖ jag tittar redan | så att den inte kommer loss* ‖ man ropar* | den kommer springande* | sätter sig och sitter* | och väntar | tills jag binder fast den ‖ ångar | ångan försvann ‖ där hade hon onda an’ī’tu* ‖ hon åt redan på kaziškai* sätt ‖ kazi’en’ė· p’ė’n’i pašal’ūs ‖ fəl’iks’ėn’ė· med spragelais* och tröskar fortfarande ‖ fəl’iks’īšk’ai* gör golvet blött med vatten ‖ bo’l’īšk’ai* samlar

140

ä’v’ižas || bo’l’én’é bakar || männen i kalv’isk’ai* vill inte ta* || kalv’isk’é’s kvinnor tar av med skäror råg* || ėdvarc’ien’é bad om gröt | men vi slickar redan ur skålen | det finns inte mer gröt || ėdvarc’isk’ai* kom hem från kyrkan || jo’n’ien’é ligger död på gõ’ko·sa* | men jo’n’isk’ai* låg tillsammans || p’etrien’é drar bovete ur ugnen || p’etrisk’ai* vill ha blandat || det fanns en maístra* och en maistrien’é* | och alla är maistrisk’ai* || en snickare* och snickarhustru med barn — stal’ierisk’ai* || kalvarä’c’in’i·kas* som arbetar med karvalatūs* || karvalac’ien’é* och barnen är karvaló’c’isk’ai* || kal’v’is* säger åt l’iep’a ordentligt* att inte bära gröt || små kastruller med gröt ställs i ugnen | jag lät* en liten bit fläskfett* || jag sa | jag bär inte | för bro’l’ien’é* kommer att säga | att jag vill träffa* | för att ta till hjärtat || jag vill inte äta upp* || hon kom tillbaka med den där grytan | ställde den i l’ėžaṅko’s* | säger | det behövs inte längre || svärdottern hade gått. || de vallade korna med ett rep* | en vecka på ett ställe | sedan ett annat | ett annat || när de är hemma | då finns det lite* | men när de betar | då är det med stängsel | så trädgården blir inte röjd || jag hoppar ut* och tar emot korna | det hjälper inte || de levde lätt | bodde där i två år || dottern* var ensam med oss* || hon ville återvända || den tredje delen av marken | en tredjedel av gården | lätt jord || där stod vi | men här satte vi upp på annat sätt || och det var besvärligt | och arbete || svägerskan var inte särskilt snäll | mamma* lugnade* oss || du hade fyra döttrar* || en dog som flicka | den andra | när hon gifte sig || det var dåligt förr || hon gick | skrämdes || till prabac’isk’ėn gick hon till fångarna* || och mitt knä är av far* || kaz’ul’ónka — liten äng || den där skogen* på fältet — åkerkanten | men här är dz’ifvo’s || där vi sitter — sittplatser | och där en liten åkerbit och s’užnl’kė’le* — våt och en pöl tvärs igenom || men här fanns ängar och krin’i’č’ā* | de gjorde också en damm | släppte i fiskar och fångade fisk || åkern bakom ängarna och ravinerna | äng || vi går ner i ravinerna || men där bakom ravinen | åkern är redan brokigt igenvuxen med skog* || dz’iry’ėle’s små brokiga fåglar — åker || bažn’i’c’av’ėrė — åker || pul’k’ino· kulle | lap’ė’lu· kulle — rävens ide || där växer hassel | där ett sū.ntak’is | där fanns björkar och hassel || ännu är det litet || krin’i’č’ėle* bakom trädet — en damm || ivā’n’iskos — vatten rinner nedifrån | så kallt || dz’iv’ė’n’isk’u· träsk | en å går och allt || jag åker till dz’iv’ė’n’isk’ėn || fåglar läppar* | kråkan äter || det finns alla slags fåglar — både små och stora || kråkan är grå* | näbben enkel* | den flyger fram* en bit | river sönder fågeln, så att det blir bättre | när den fångar || den letar efter maskar | gömmer* bon bland buskar | mindre än en kråka || kråkan är grå* || vairuc’isk’is (variuc’isk’is) — en plats vid dammen* || sedan g’ėrv’isk’is || där finns det redan fler dammar || vid den lilla stadens skogsdunge kallas det fōrma || det fanns en åker planterad med träd* || ett par žūnksn’ū* och en brunn* || jag har sett tranor med långa näbbar | långa halsar || tranornas ben är långa | näbben lång | de är lite* högre på benen || när man ser några vita fjädrar är de få | men de är fortfarande grå* || en liten trana som en kattunge* || tranans hane* || en sådan är inte särskilt stor | sitter hopkrupen vid materialet och pickar* || redan den grå* hackspetten* |

141

džefk’a* och* l’ietās || sådana* som ic’iej* indžikai* bacenai* aukštū* kóju- || högg* ned* poppeln och kapade* topparna | och gjorde* | att l’izdu· sögs* || och redan adb’ēgdz’in’éjo* | p’er v’élai gjorde* || sprang* | sade·dz’i* sade·dz’i och inget· || ak’é’cas gav* m’edz’ag’in’es* || ū·tarku* hörde* | hur in* g’eru· m’é·tu | då kastade man ut pãutu* | som in suŋk’esn’u* | då pul’ūku* || också kã·cko*s* pul’ūkai || som små pul’ūkai och kråkpul’ūkai || skatan lā·ksto· och allt* || små žv’irl’ai* | bāmc* fönster och sprang* | mažnčk’* || hos mig är det ofta bāms’i žv’irl’ai || žv’irl’is žùl’ickas* | pál’sas* || ã·ni*s* plockar alltid pap’il’a* | palā·s’ina där || och inget· gör || kråkornas* ägg är bara bra | k’áušu*s* || skragždūt’ės* in l’ietās före· ž’ė·m’ės lägger sig | zem’ickai* sprang iväg* || när det är vinter | ã·no*s* är rädda för kylan och flyger | där det inte är fuktigt || om man satt utan arbete· | skulle man vara frisk || örtmediciner hjälper och är inte till nytta || medan sblā·šo* | sbl·lu || praec’in’é* sommaren var kall || stararna — hjulen syns* || till dem* gör vi reden av l’izdūs skri’n’elās* || ã·ni*s* svarta | mindre vāmo·s || hunden är mindre än* katten || jō·nas är äldre* än o·no·s || tranan är mindre än* bac’eno* || när bū’l’bo*s* skadas* | blir de också stora* | men t’ėp—små bū’l’bo*s* || ät gårdagens* kött || sopa rent | städa och ordna || när* det blev b’išk’i·* kallare | šal’c’n’i·k’i tog till || stan’ul’ai är ett efternamn | mac’iek’in’is* stan’ul’is | č’epuk’in’is* | tam’šk’is* — alla stan’ul’ai || och den siste* — min* bror* — tam’šk’o fel’kā || det är allt efter* fäderna | efter· de äldre kallar man dem* || många har redan dött* | gaidz’is st’epō·nas sjöng g’ė·dōj po· n’ibāsn’ikui på litauiska hela nã·kc’i || mellan gårdarna klu·n’i från ena sidan | från den andra sidan· || vi lastar havre på ena | hö på den andra | gödsel på den tredje || stajo·kai* eller* tre | eller· två håller i ladorna || genom mitten av golvet || i* golvet gick man med en båge | eller· så gick man || mo’l’is* mjuknade* med vatten | och med klubban* stampade man golvet || när* man skar med skärorna rågen* | gjorde man knippen av samma skaft || knippena läggs på marken och läggs i knippet och hopas || de staplades* tog man. až* knippet || iōgi* till störarna* band man ihop en korsformig figur och sprā·g’elas* || man tröskade dzv’iju* | den ena stūk’ėrna* och den andra || man sūkrac’i* | så att man inifrån slår ut* något korn och kastar || lägg stråna i raka rader | vackert | tätt | så att mer kan komma in* || även efter· tröskningen* || kreiku* tröskas av vinden || krā·klo·s* | som håller fast tröskningen || så lång som ladan är | så många stajo·ku* || vi trampade runt och stampade* || kū’l’i krā·c’a || efter· tröskningen || ató·laidz’is | kylan har blåst bort | nu šūl’c’āū* || längst in i golvet skjuter vi ihop de kornen || och en människa sätter sig och med en liten kvast* kastar framför sig mot* vinden || ack’irei* agnarna faller | och kornen far vidare* | kornet flyger långt bort | tunga korn inte längre bort || den första sorten* — det längsta kornet hoppar upp* | den andra sorten atchādai* | azōdz’ai* || m’ėžu· ū·sai behöver putsas || šūžera* | sopa runt och städa och lägg i rader iōgi* t’ī || och sedan på plats || b’ieralin’ė bröd | lägg bū’l’bu* | häll m’ė·k’i’nu* | och itai* b’ė·ralas || gav man också hönsen bė·ralo· | de tog bara mer m’ė·k’i’nu· || p’ėludn’i’k’i* hällde i m’ė·k’i’nu· || p’ėludn’i-

142

kas s̄kal̄tas av l̄nta* || och det blir större gryn — arūodas || man klär in l̄ntōm som* en skrin’u och fäster det || säckarna brukade inte stå kvar | de går igenom säckarna | och mössen sprider ut kornen || genom det kryper lū·ndz’o·ja och pacūkai* || en mus ligger och blåser ut.* || mössen äter* det. med sitt fnysande.* de blåser inte bort det* | inte heller drar de in ljus* || när man brukade göra fällor | lade man två lantās i skjulet | gjorde en šakal’uku· || när man sätter ihop dem | och spänner fast || mā·nas* gör fällor av nät* || lazdz’uk’i hänger upp trådar* | de drar åt snörena || pl’āūkšt och den slipper inte undan — hon skrämde p’el’ū·* || man gör ett skåp i kammaren* för arūodus || när* pacūku·* har ätit sig mätt | p’el’ū· || p’elē· åh, snabbt — vuod’eg’īt’ē lång | de som jagade dem || pacūkas liknar* möss | bara med större nos | tjockare* | pälsen* ljusare* och mer brokig* || p’irč’is — budyŋk’ēl’is* — man gör ett palotās* av sådana tjocka, grova puš’ū·* | så att man kunde stå där || sedan av sten byggde man en ugn | täckte den med lera* och eldade länge | tills stenarna blev ordentligt varma* | tills de hettades upp || riktigt stora stenar — man trampade* på dem | tills de hettades upp || man lade in lin i p’irč’is till brädden | och var och en vakade över det | så att det inte skulle ta eld* || man torkade förr | tidigt gick kvinnorna in i bastun för att m’ī·nc’ || männen svettades inte* || en* kvinna tog en famn* lin och delade ut det åt alla | gav var och en sin del* || l’inūs med klubbor slog man på de stora stenarna || man räknade* och räknade | tre klubbor håller man undan i tre dagar || när det är kläder | då blir det också kläder* || när man är ledig* | går jag till trädgården | drar upp trädgårdens örter* || ibland måste man låta det vila* || bro·l’ēn’ē·* dessa* i taket är mina lökar* || förra* sommaren brände hon gärdesgården där och det var lökar* || inte varje år hade hon lök | men daf* g’īr’as* | som* när du skadade* min lök || och lambū·* fanns || sådana goda || ändå är det synd | man måste tillaga* || hönan är mycket fet | man vägde den* || jag säger inget· || man kunde laga till av andra hönor || de små hann inte växa.* bro·l’ēn’ē·z* trädgårdar || parāi szgō·žH·* höns m’ē·s’in’ēs || dzvi savai’es prastūmp’ē·* prašlais’t’ē·* | mannen och aškāpo·j* || kansomōlka* — en vit höna || ã·no’s* mycket šūstros* | pārtai* vita* || hos dūkrū·* fanns || du for tillbaka. žū·rau — med sådana breda* fötter* inte* bū·l’bo*s* || gräset växte | bū·l’bo*s rörde sig inte || pruspapnā·vo· mā an’īta och sā·ko· | kulan hällde* sū·l’sc’i* ur köttet ända* till* jū·si* dafžu || jag berättade* efter· byn | suslaik’ē·* l’on’a efter· det* || och efter· det berättade jag inte | hur mycket jag såg || nechoj* djuren väcks* ||

ōdz’inu* razdz’in’ē·jas* | har redan fångat v’ās || jag såg pōru· — de sprattlade.* låg || och han lugnar ner sig igen* || den som fångar blir skrämd* || urocn’i’kas* pašv’istas vid žōt’in’i | där žo’las šv’inč’a || pašv’istos || drabnukai* bredde ut sig ovanpå* | små blad || jag brukar lū·ndz’aunu* ur* vā’l’o’s | men så snabbt kan jag inte || jag satt inte mellan jō·no· och m’ikō·lo· || jag har samlat bū·l’bu·* || jag ställde köttet på* gā·zo·* || jag lade på* och åt* | där bū·l’bo*s || det finns en brunn* || då åt jag dessutom kam’in || babū·l’ka* är väldigt m’ē·na | och nu d’ev’ī’nazd’ēšimt kom* (|| dök upp*) || jag skötte* mina ben || jag hörde av människor | att om en vagn går nerför vägen så*

143

krimsl’ùkas* | då släppte de iväg henne länge | n’ėdg’i iõg’i* t’ė’l’u* || sc’īm̄buras* vuod’egō’s im* p’ėc’ū* auksc’āu || om den är gulaktigt grå, öronen | mitt på öronen | då är den smutsig* | men om den är ren | då säger man: den är inte smutsig* || raižūkai* i hornen | då räknar man | den första raižukas är tre år | och sedan hur många raižukai | så många år || margā | pral’ieskā* | k’ersā — det är* ko-värdens namn || och dz’iedūkas* | och farfar kallades så || jag såg harven redan som liten || jag själv var äldst* | och planterade bönor* | och plöjde* || kvarnar och stenkvarnar* || när jag satte plogen i marken | då gick den uppför kullen och plogen böjde sig* || men jag tryckte på den | jag orkade inte pressa ner den || i åkerspisen* av sten || sådana ugnar är stora och väldiga || det var paišvē-žī* då i padmurōuku* | då där | då prāma* paišriōko·* och kro·snū-k’ė’s* skakade nu; ingen lade ved där* || ladz’inė·* ddz’ina* tunn* | glänser som is || storūle·* ddz’ina som* margā | som fjädrar | som fåglar* || då kallade vi den margā || hö* — vi slog det till hästarna | fin grön ört* | den ger breda strängar* | små högar växer* || vi slog med lie || kūpstaī* | inte som på de där ängarna* || ddz’ina lañda | ligger | m’ėgci šusuki.* || vi letade efter en sådan liten hög* och försökte hitta lite* och pressade ihop den | ddz’inu inm’ī’gam* | vi tar den* och bär hem || och där måste man akta sig.* || de säger | mycket bra* från sådana sällskap* || jag vet inte | hur man säger det nuförtiden* || en tjock* hals | i en flaska gör den tunn* || vid* drycken vet jag ingenting längre || den gör kanske flaskan alldeles slemmig.* | horn | vilken tjock liten sak* || hon sprack* | herregud | så tjock hon var || blev slemmig* | som om länge flaskan blivit slemmig || daf* n’es’jāt’c’a* ddz’inu· || d’ī’lg’īna* priāug’i. || vi är fattiga* | ingen har att gå* || två barn och vi i det gamla huset | har ni sett | det gula huset var tomt || de hade fyra barn || folk kom dit* | och såg till dem || en blev föräldralös* | vid fyra års ålder || den andra föddes* || så* berättades det för mig || tiden kom att föda | hon föder barn || suggan grisar | kon kalvar | tackan lammar | stoet fölar || suggan grymtar | kon håller på att kalva, uppifrån | stoet — fölar || tuppen befruktar hönan (|| m’ī.ndo*) || den ruvar | där den lägger äggen* (|| k’āusus*) | och hur man sätter den | säger man | man måste göra ett bo | lägga in ägg || och kycklingarna kläcks i boet || någon gång | i en liten låda* | eller i någon sorts korg. boet || när kycklingarna kommer ut från sidan* | tuppar || jag lägger ägg | utan att titta.* | och det blir bra när man plockar ihop dem* || vi kläckte de små | stoet fölar* || när* det läggs med ägg* så sägs det || och kon behöver en tjur* || vårt tal är annorlunda || våra* svampar — rödaktiga, röda | gula | vita || stensoppar, vanliga | med hatt som en parasoll* || stensoppar | k’īšk’abarav’ī’kai* i mängder | blåaktiga k’īšk’abarav’ī’kai || riktiga stensoppar är undertill vita eller* gröna* || björksopp* eller l’ėpš’is || vilken skönhet som växer || rasplūk’i.* som l’ėpš’is || på söndagen går man förbi och sjunger || det blir gott för mig.

144

mycket goda tuppar || de vars ägg* är ljusa | blir inte befruktade* || man kokar dem | hackar dem med en kniv* || hönan sitter* ända till slutet | tills kycklingarna kläcks* || hon kacklar* tūk tūk tūk | väntar | tills de spricker upp || hönan sitter dåligt* | äggen är kalla* | de kyls* kycklingarna hackar sig själva ut* || men när man behöver skala | låter man även grytan kallna* || man skalar lite* | om det inte är många* | och inget || kycklingarna hålls kalla någonstans* | så att det inte blir kvavt* | kycklinghona:* man säger hönor || jag ska se | om det brinner bra || žī.rn’u* g’i mā’nas* nó·ri || jag var inte rädd för att tala || kaprisai* människor | bor nära litauerna i žh’dauka* || nåväl — en person från byn || varför hon* från byn och kan alla språk* || på modersmål* säger man det nuförtiden* || från barnen började vi tala lietuviškai || och svärdottern är litauisk || de små* lämnade mo-ma* åt mig || och hon* hade fött || men alltsedan hon började tala litauiska | kunde hon inte snubbla på orden || de* är litauiska | men* även de starkaste är fortfarande litauer || våra* är röda och vita || krupūķem* || makav’i’kas* sc’iprickas* | grā-žhckas* | de små växer inte | när man kokar dem | blir de slemmiga || rudūško*s* — de finns oftast alltid | man tar de första kō’šhaku* || kazl’ėkai är slemmiga | måste skalas || bál’c’ickas* blir grå* | men när man kokar dem | blir de slemmiga* || det behövs regn || det började regna || svampens överdel täcker huven* | där den är gulare | där den är vitare || z’el’an’ānko*s — de är goda | måste skalas || poudz’el’an’ānko*s är gröna* | kō’tūkai grönare || rudūško’s blir urholkade* || de blir bruna | blir till och med röda | och svampen är god || sådana småsvampar äter man inte* och de är gröna* som bläck || pu-kō·c’ai* ljusa, grönaktiga* | rullar ihop sig* | till och med sådana som ull* | vi kallar dem sūgri-b’ais när vi inte känner igen dem || jag går | vänder om | och går || jag vill inte stanna alls* || jag ger inte | det hjälper ändå inte || m’inuta* här | m’inuta där || människor samlas* nära varandra | fem eller sex kilometer* || dunet faller från huvudet* || en dunfjäder || huvudet fullt av dun || tamp’īk’is | kör || de* vill inte åka | man måste sätta sig i vagnen* || att oroa sig och oroa sig — en bekymrad person vet själv inte ens | vad man ska vara rädd för | vad man ska skämmas för | praskal’ė·l’is kuf || från himlen faller ingenting* || kanske får jag några rubel och lever* || fyra år var jag sjuk i huvudet | fick diagnosen | ku-sklėroža* | sedan kommer det | så går örterna | samlade hem* || hon* plågade honom || lungorna var svaga, svaga || lungorna blev sjuka || för mig diagnostiserade de grå starr* || jag såg den här* och såg den inte || daf* såg en gång || jag ger inte bort den || jag såg den här och trädde in en nål || den blev grumlig:* en gång || vädret ändras | regn || den satt* satt* där gurkorna var | och sedan växte de* || nu förstår svinen | vad jag lämnade åt dem* || gurkor med honung är mycket goda || det finns också två tänder* och var och en har sin plats | de faller inte ur* || fortfarande små sådana tänder || unpí.l’k* korn* | tills de brister* || jag frågar en* | säger: inga möss* || en ljusbrun höna* | rödaktig* | värphöna || far brukade blanda de blåa mjölen* | malde dem i kvarnen | vackra gula gula || gör gröten och den sväller* || häller i mjölk || avföringen från andra sidan* | och platt || förklädet | linnet vävt och blekt och man lägger det under de blåa || jag

145

när jag brukade komma tillbaka | då skrapade det | någon här brukade också bära hem | när de drömmer att jag är frisk | har jag tänkt ut vävningens ändar och gjort vävskedar | man måste göra vävskedar | när jag väver | bleker jag | blir vitt | i regnets tid | när det regnar | då klipper man av | vävskedarna med en liten sax gjorde jag | jag bar alla | jag har inga | man lindade in | band in | och vävskedar | den som inte kan väva | lindar in som en strumpa | som man gör | att linda in barn och svepa in dem | vaggar barnen | vill du ha vävsked? | när du kryper ihop | då kommer den på dig | när den kommer på dig | när du kan ta änden | jag kortade lite på gräset | jag skyndade mig inte | jag gick längs vägen | mitt hjärta slår fort, men jämnt | som när jag var ung | du skyndade dig | tidigt i mörkret | struten är färgad randig | den drar till sig vatten | då blir det regn | blått | grönt | gult — tre färger av kulor | tre kulor | råggröt var den första drycken | vi åt gröt | de fick dricka två gånger | vi brukade lägga brödbitar på bladen | vi kokar potatis med skal | vi syrar en liten bit bröd | vi stöter lite potatis | mjölet är blandat med mjölk eller bovete | i linne | i linne och skjorta bakar vi i ugnen | och bakar på lönnlöv | beck stöts till en lerkärlsform med vallmofrön och yxa | yxans egg | vi häller på vatten | värmer upp | häller regnvatten på vallmofröna och gör så | så att det blir gott | med två fläsktärningar eller en | allt vårt | och fettet rinner inte ut | men förr | när fettet kokade länge | vår hund hette Murza | den var rödbrun | den dog | du förstår inte namnet | och hunden kallas med människonamn | den kan inte | när alla springer omkring | men den kan inte | fyra hundar trängdes | och jag band den om halsen och band fast den | en gås | vad lagade du till middag | du åt upp | det var väl soppa | bovete | korngröt kokade vi med mjölk | vi hällde mjölk i en bleckhink och ställde den i brunnen | grädden är söt och syrlig | om någon har lite mjölk | då äter de också smörklumpar | gör kvarg | den färskaste | färsk grädde | står ett tag | blir sur | ändå grädde | en skål och en liten gryta | när man kärnar | smöret blir smör | grädden samlas | skummar ihop sig och skummas av med en sked | man sköljer några gånger med vatten | det skramlar | vi bakade dem i en gryta eller i en bleckform | gott | vi bakar stora vetepajer | vi silar hampa | i kort, liten bit skär man inte igenom | vi ger inte kvällsmat | så att tarmarna ska vara tomma | som svin | vi grävde upp och jagade | det är bråttom och snabbt | inte en enda | man måste hjälpa till | hålla fast vid benen | man binder fast | lätt att gräva upp | blodet stannar kvar i blodkärlen | strupar | magar | vi bakar i blod i en stekpanna | lite vetemjöl | fett | och gott med bröd | med pannkakor | låter det torka | när det har bakats | när brödet blir så gör man det så | det är blodpölsa | man gör också inälvsmat | från hjärtat | lungorna | levern arbetar | vi kokar | lägger på locket | när det kokar med vitlök | det där | pepparkorn och salt | och kokar | och maler i maskin | och stoppar i tarmarna | vi häller vatten i en gryta och kokar upp | så att det inte blir grönt | täcker

146

i botten av den rena grytan och gnider in botten | skär upp och äter | och kallar det inälvsmat | blodet måste röras med en sked | så att det inte klumpar sig | vi bränner ben | vi sveder och gör dem i ordning och lägger stenar eller träbitar i vatten | så att tarmarna inte torkar | så att ångan kommer ut inifrån | så att det inte brinner | sveder genast med en knippe halm | lägger på halm | tar en handfull halm i taget och för runt | och sveder ur en kärve | och när det inte finns någon kärve | sveder vi också bra med halm | från halmen tar vi kärven | vi kokar grisfötter | vi sveder | sedan tvättar vi i varmt vatten | men inte för nära marken | så att vattnet kan rinna av | hugg av och ta bort benen | alltihop | så att det inte blir för varmt | lägger en planka under benet | sträcker ut foten och lägger den på de kokta grisfötterna | och skär av benen och täcker över | så att de inte bränns | inte rullar iväg | sedan skär man upp magen | man måste skära ut inälvorna | tar ut fett från buken | först river man av och lägger det på bordet | vi tar ut och delar fettet | så att det svalnar lite | sedan skär man tarmarna av grisen med en träpinne eller något annat träföremål eller en kam | häller kallt vatten | så att fettet lossnar | nu lossnar fettet | lossnar | klumparna klumpar ihop sig | fräser | stänker | fräser | stannar | sjunker ihop | krymper ihop | fettet skiljs från tarmarna | häller ut sig självt | om det är ett svagt får | behövs också en kniv | men om det är fett | skiljs det av sig självt från händerna | man måste vara försiktig | så att man inte släpper tarmarna | annars börjar det trassla | man knyter ihop halsen | blåsan tar man först ut | man skär upp den först och släpper ut urinen | barnen blåser inte | då blåser fadern | man kastar in tarmarna | så att det prasslar | tarmen måste pressas ut ordentligt | de särar på varandra | pressas ut lätt från under revbenet | blir långa och lätta | höfterna har | två främre delar | två bakre delar | bakdelar | bakdelar | de bakre delarna har mer kött | men de främre delarna | de tunna flikarna har lite kött | mer ben | ryggraden | höfterna | när de är tjockare | skär man utan ister | skär bort ister | skär ända till fjärde | lägger det för att svalna | när man har tagit ut inälvorna | skär man av huvudet | där finns mycket blod | lägger det i snön | så att blodet sköljs av | de små tarmarna fylls med tunna | skär av änden och kokar den en gång | häller vatten i en liten gryta | drar åt | och skrapar | tvättar och tvättar igen | tills vattnet är rent | man skrapar tarmen med en kniv | man måste få den hel | så att den inte rivs sönder | tjocka, stora tarmar | man måste skära bort fettet | vänder ut och tvättar | skär upp buken och skrapar tarmen | jag brukar dra ut den medan jag talar så här | spådom: när den främre delen är tjock | blir vintern kall | och när bakdelen är tjock | blir den andra sidan kall | våren blir kall | folk har alla möjliga vanor | när man reser genom världen lyssnar man på allt | min man | hur mycket förde han till graven | min svägerska från källaren | om det var min svägerskas mor som tog den eller fadern | jag vet inte vem | ur källaren kom det en köttbit, en present | de undersökte | vill inte äta | vad fadern gör i ladugården | vi saltar köttet | saltade | man måste salta köttet | vid slakt kokar vi mest och äter själva | vi sköljer köttet med salt och värmer det | i vatten

147

inte håller kvar · || vi är uppställda* | där borta* || jag har en lie, så han högg med yxan-* | man såg inte* de där småbarnen* || han högg med yxan ordentligt* | och när man väl slagit till | blir det gult | det blir inte lika fint || allt behöver sin tid* | hälsa* || vi gjorde små knyten av fläsk* || vi badade* | mycket ungar* i dammen || smålimpor-* görs av flott · || som gammaldags smålimpor av bröd || av kråkor* gör vi fågelkött* || fågelköttet är torkat* | vi slår i vatten* | gott | starkt* | men sedan ingenting | det blir mjukare och mjukare och blir helt* inte gräddat || och kråkorna har ännu inte torkat från läpparna · | och vill redan gifta sig* | den där snorungen* | har redan fått mustasch* | som om han vore en kavaljer | och en sådan uppblåst typ* | slöfock | en slö typ* | en dåligt gräddad* | en dåligt gräddad sådan || man måste be kvinnorna | för* han är en klantskalle | de kallar honom klantskalle || jag var vilse. | jag gick till byn* || att gå vilse | byn är i låglandet | men backen | fälten | och här är en sådan hög granskog* | tät | granar—man kan inte ta sig igenom* || och jag går och är rädd || en liten hund sprang ut ur granskogen och jag hör | han ropar på hunden || jag går helt* med stela ben || benen darrade* | som av mjuk vävnad* || jag går | den lilla hunden kom tillbaka || jag gick ut ur granskogen utan att ens hoppa* | satte mig och sitter || det var* | det såg dåligt ut | jag hittade två löss* || jag talade* | såg tydligare || hela mitt hår hade tovats ihop till tovor || det finns hos varenda en || och han kammade ut* tovorna || de klippte av dem på mig | huvudet gjorde ont || såg bra ut efter en tid* || jag blir medvetslös* | svimmar | och sedan kan jag inte göra någonting || jag åker dit och arbetar igen som en häst || och så gör man där igen || en annan kom och berättade* || och hon själv har redan skilt sig från sin man* || de dog båda förra året* och det råkade hända mig* || de förde mig till sjukhuset | satte mig på en röntgenapparat* | jag blev undersökt || och så, vad är det för sjukdom jag har || kraftlös* | om jag bara hade lyssnat | då skulle de ha sagt det || från ingenstans* ingenting och det behövs sjukvård || min evige* far slog oss och föll || jag var en liten flicka* | jag gick ut ur den polska tredje klassen || jag skrev på polska | jag kan inte skriva på ryska || tålamod (|| tålighet*) behövs || att äta medan man arbetar* || vi ger allt till barnen* | bara hur då || han var en fyllbult* | en festprisse* || en kjol av ruttet* tyg av spansk körvel* || min mamma hade någon annanstans också* || efter dopet körde hustrun bort henne* || hjulen finns | man måste vänta länge || jag tror inte särskilt mycket på* dem, egentligen* || slädar* | små slädar av granvirke eller björk || med dem* åker man snabbt nerför, när det är av björk | de glider* || hundselar* || getter* | vad som sist går i selen* || man åker med slädar och getter | det är redan en tung lång last* || man åker med getter | en get går efter, bunden vid lasten || de där svängarna* som skär in* || slädarna är fästa i bakänden || redan hade rånare grävt den där rännan | men jag såg inte || vad är det för* en sådan blå månad och ett halvt år på* byggarbetsplatsen || de lastar virke och öl || de delade ut foder || på två dagar hann man klart, och själv || men om det inte går så | då går det bra och han ger mig ingenting || om jag inte tyckte synd om dig | skulle jag köpa och mata dig igen || han skriker | var är det lagt | var är det gömt* | vad är det för något | vilken djävul visar det* | var är spriten* gömd | och

148

det skiner | och hittar || ge mig fem rubel, din jävel | och din näsa är blå* || redan gammal || har du kokat potatisen* || den måste krossas || när jag lyssnade och mössen blev galna* | mössen började pipa* | de piper || tjuvarna började visa sig || jag strövade* runt på sjukhusen || där ska du ligga || var är kuben | jag kvävs* || sittande | jag satt och mådde bra || när man tröskar* vete* | då blir det mycket damm || på vintern åkte jag iväg vid åttatiden | kom tillbaka vid åttatiden || jag hade två kor | två kalvar | två suggor | två gäss | två katter* | två liar | två systrar | två grisar | jag höll på | med hästen | björken || jag gick med grisarna och sedan tre grisar till | jag vallade en och arbetade på åkrarna || han lade sig en aning* åt sidan och jag gick fortfarande till kullen || min kull gav mig inte längre något || hur långt har de sprungit iväg || på vintern högg jag ett stycke* ensam med såg för tre || då varken åt jag eller blandade* || tänk | vi hade inga kor | kanske || jag har fortfarande något kvar | det fanns några små från början || en ko går och tröskar till sent | men när jag blivit äldre så jag måste ge honom en famn* med ved || tvåhjulig* med två små slädar* || jag svajade över tömmen* | svajade | tills jag fick upp den || men när jag väl fick upp den | är det lättare för mig | lättare att få upp än att lyfta || sommaren är kortare | men när rågen är på kärven, är den lång att slå || då ska man redan börja skörda* (|| börja skära*) mamma går redan | eldar upp ugnen | hon tröskade lite tidigare* | tröskar mer || vädret är sådant || jag lastade på mig en massa säckar* || på eftermiddagen är det svårare att köra | flugorna* biter ||

det stod en tunna* fylld med mjöl || ju större* hönan är | desto mer lade den || en liten bjällra* åt kon | så att man skulle kunna höra var hon går || jag håller inte huvudet uppe, kanske av* förkylningen* || det förändrades på alla sätt* || bjällror* på hästens hals som klockor | sådana där klirrande ting || bjällror, små ringande* klirrande saker || vargtänder* skär i smågrisarna | vassa, långa || när man hugger av dem | då blir det bra || det blir vått* och gör ont | vad är det där som frasar* || hos oss får smågrisarna bölder* | knölar växer på halsen | var kommer allt var från näsan || människan mår dåligt | hon kräks* || en gång var grisarna mycket sjuka | de blev sjuka i magen | för att de hade förts bort till smågrisarna || träden* slog | jag gav kött till juden* | men dörrarna låstes* || människor kom och sade | öppna den dörren åt oss || och de gick in | och de var inte rädda för sjukdom || jag stoppade en säck i ugnen || jag satte mig | den räckte hela hösten || vad hittade den där vävaren* på || vi kammade grisens borst* och sålde det till juden | vi bytte mot mjöl || kläderna är sådana som hästtäcken | grova* | långa som på en människa | men grova | vita || han hör inte ordentligt* | säg det till honom || aljärerna* | kärr | al växer | träsk* || en torr skare* på snön | man kan gå över snön | skaren håller || de spände fast* | så att höet inte skulle falla sönder | med rep av sådant tjockt* || hjulen | när de är tomma | men lasset | när det är fullt || en vävd* matta av tyg | tygbitar* av tyg | båda | ett sådant grovt tygstycke | ändarna är avskurna* | så att de håller sig upprätt* || lieblad* | handtag och lie | kil* och skrapa* trycker fast || lien är där || man måste själv* hålla den fast mellan benen på gumman med en klubba

149

|| den som inte vet hur man gör | får inte heller bra lien* | || den som inte gör det ordentligt* | får inte lien rak | och den får inte heller ett bra skaft* || skaften | de var gjorda av trä* || vilket trä som helst | bara det var böjt* så | att man kunde göra ett skaft av det | för lien || ett sådant träd* | där det finns en gren | som går ut || vårtor* på trädet* | åh, så arbetsam | åh, den arbetar — som dagen | lika mycket om natten || hon fällde* päronträdet | högg rent* | högg av det* | gör allt efter eget gottfinnande* || en hästsele** || jag satte på en ny sele || den bär hö | sådana små bågar har man gjort | av hasselkäppar | träbågar och rep | vävde in dem i små nät || och lade på hö || varför knäböjer hästen | björnen bär igelkotten* || en grå häst har en fin man* | manen växer, växer || trädet* är som en buske || det växer inte högt* | det skickar ut sådana grenar* mot marken || björnen tuggar det för sig | när en gren är bredare* och hel* tar den den | men om den är tjockare och spricker itu || äter den den || en liten kvist* och en sådan som man kan skjuta iväg || där sätter man två bågar och en tråd* | man måste sätta ihop dem ordentligt* || bågarna måste vara smala och böjda | så att det finns en början till ett par bågar upptill* || sedan böjer man vidare och sätter dit så många man vill* | och varje båge är en smula kortare || de små bågarna går i hasselträ | och bågarna går i granens grenar || längst ner böjer de sig till rötter som en skål* || drar åt rötterna* || den böjer den grå hästen starkare* | dess rötter bryts || den böjer också små krokar av tråd* || när man kommer till staden* || vår lin skadades inte* || fröna | när det blev dags* | då sådde vi || man måste rensa ogräs || man böjer sig och drar upp ogräset* | lyfter upp en liten bit | och drar ut det || vårsädens havre | vårvetet och linet var ogräsiga* || tistlarna blir täta* | jordrevan* slingrar sig och slingrar sig | den kväver* säden || jordrevan blommar mycket men syns inte || om fröna är rena* | finns de inte || lin som en knippa i handen || man rycker upp det | för det hem || gjorde häckar och hängde linet på häckarna || man plockar de där knippena | på häckarna | på häckarna och torkar dem || man slår det med klubbor* | man lade det på tröskgolvet eller på logen | tills det skiljer sig från stråna ända upp* | då bryts det | samlas ihop och kammas | men om det ännu inte är klart | håller man på och slår det.* Man måste ännu vänta || kvinnor spinner lin || man spinner | man måste karda* || sådana kardor* gjordes av trä || man lade en sådan käpp* på knäna och slog | tills agnarna lossnade* || en skalbagge tar det | det blir regn || man gjorde skrapor* | satte tänder av trä* i dem, så många som behövdes || vi kammar | tov och agnar fastnar || sedan kammar vi genom de grövre || den rena* ullen, den våta, kardas | agnarna kammas ut || sådana var skraporna från släden* || vi snor det i händerna | och kammar sedan och plockar bort skräpet || av den sämsta ullen gör man grovt garn | man gör grova säckar av det | men den andra sorten | blir redan till täcken || man vävde* | väver garn || efter att ha kammat det väver hon skjortor åt sin mor || efter att ha kammat linet väver hon | syr skjortor, linnekläder | vävde in trasor* i fållarna || högväxta plantor* växer || de grönskar och torkar || man snor rep av lin | tömmar | rep till stolpar* | trådar || sparvarna* äter hampan || alla fåglar* springer iväg* | bara sparvarna håller sig kvar || videkvistar som grå hästar* || deras bark är ljusare |

150

fin, liksom en häst med gul man* | dess långa, smala blad || den är* inte tjock | den breder ut sig* från marken || hästens blad glimmar* och bark || knopparna* slår ut* som blommor || de växer inte särskilt stora, men små här och där | de breder ut sig || när den sprider ut* sin buske | kommer den också in och går inte ut igen | så breder den ut sig från botten || man river av lager* från linden för att göra bastrep || korgar* är svåra att göra av tråd || man väver bastrep* || så där gör den || blommorna* är gula, de blommar | gula sådana || vårtbjörkar* | jag plockade vårtbjörksblad || knopparna knastrar* || de är också medicinalväxter | de kliar i halsen || jag är inte frisk || och gula blommor* || förr brukade man plocka dem.* || när man började ta lin från ullen | då började det här också breda ut sig* || gräset från ullen växte upp* || nässlan | nässlorna är hårda || man måste ta bort nässeltrådarna* || gräsets blad är mjuka* | gröna* | de är också taggiga || hasselnötterna är bruna och skalet || rönnbär* växer tätt || humle* skickar upp sina rankor högt från marken || man tar medicinalväxter åt magen | rönn.* || håret växte ut vackert | bara lite blev kvar || hur mycket pengar hade du | det fanns inget hemma || hur kunde man klara sig | hur fick man det att räcka || man höll sig undan* med folk || körsbär — träden var vackra || barnen förde dit hela, små äpplen och mynta* || rönnbären blommar vita || först är bären gula | sedan röda || på vintern | när de fryser* | är de mycket goda || de plockades bort.* Månad efter månad || man drar ut dem och det är bra | där de är* || ge inte liv åt dem, samla ihop* folket och för bort dem || där kom salpeter* || de lade sig | och sedan gick de || då måste de nog ha gått vidare* || det skrämmer* dem en smula || man måste gå och skrämma bort säd* || kanske finns det korn och råg || gravsånger* liksom soppa | godare än soppa | även på den heliga söndagen gick de och samlade ihop dem och tog råg | och rågen smakar gott och surt || gravsångarna* kokar vi | smular sönder* | sköljer | så att det blir rent || fyllon | de äter sig proppmätta och samlar ihop || om de äter för mycket | då snurrar huvudet | men om de inte äter mycket | då händer ingenting || inte så många bär | som många bönor* får huvudet att snurra || lite* vind blåste och det klarnade* || de blandades* | när de sänkte ner dem i grytor* || höstgentiana* växer i rågen eller på sluttningen | man tar den som medicin | när en ko inte kan kalva* ordentligt* || då kokar man den och ger den att dricka || och den bittra svarta grova drycken* || hästsvansar* växer på ängen || man kokar hästsvansar | själva åt vi dem | de är goda, bröd* || hästsvansar är också läkande || vide släpper ut skott* || hundsvampar || rödkålsvampen* är god | den lilla korgsvampen* växer först vit | ser ut som en skål* | den släpper ut rök || när kon blåser* || den tränger in genom halsen och in i mitten av korgsvampen || benen blir slappa || en tät* trädgård gjordes av trädgårdslandet || hönsen lägger sig på säden | de ligger en och en || hästen sprang i galopp | och lade sig igen || man utfodrade hönsen | en ensam stackare* | de ligger* på grenarna | mjölet glimmar* || hönan kacklar och kacklar på ängen || i maj när någon tappade sin mössa || ekorren* visar sig tidigt på våren || den hade* gått bort från huvudet || skatorna är som katter | de kväver* hönorna | sitter ända nere på deras små ben || svarta kråkor* | krå krå || bromsar* | blinningar plågar korna || deras*

151

han sväljer* | springer | vet inte* | var något finns* || ungarna* tillfogade* tre* kor på sidan || vi skalar dem* en och en | hur de* kommer springande* || springer iväg | springer bort* || genom det här faller de ut på åkern || genom dammen* som* man går¹ | gungar* | kan inte knuffa* || går¹ själv och lyfter* || jag går och kopplar dem¹ || pratar medan jag tvättar¹ || jag äter medan jag kammar mig¹ | medan jag pratar* | medan hon pratar || barnet går och bär hö¹ || jag pratar med dem medan jag ligger || sjunger* medan jag begraver* || den* knuffade* bort dem medan hon bar¹ | medan hon bar || så att det lättare ska gå att komma förbi soporna* | det verkar | huvudet spricker || de går där | när det är tomt | det finns ingenting | bara som om något är utlagt på vägen* || vi samlade in* skräpet* || hemskt | att kon inte klarar sig* || de knuffar varandra* || den* föddes.* rept || sonen for iväg med åtta barn || hon hade* också två* || kuksa* blev kvar, fingrarna höggs av* || han* är halt | han haltar || den krokbente fick en kalv. || sembertai* är redan bra || solrosorna växer vackert | vi ska skala dem | så att de hinner* || allt torkade* | jag vattnade* | de släta* kålrötterna* || lökstjälken* vissnade || när* månen* lyser och i trädgården | lökstjälkarna går* i stjälk | liksom när det brukar finnas mycket under månen || ingenting växer | grödan* på den åkern || jag blev genomblöt* | grödan* är bra i hörnet || gruset är rent | vägen är grusad* || vi måste båda redan ge oss av || spolarna rullar* åt sidan. Från* vedmaterialet* smått¹* || upprullat* smått* || kvistar som bränsle* || kvistar staplade* på rad | nu eldar de || glöden har redan brunnit upp.* || jag lade* tyg i skålar* | vi hällde i vatten | vi silar* mjölet | jag häller på vatten* | blandar* och väntar | tills mjölet sväller* || då blir det slätt och vi blöter tyget och valkar det | vi tuggar kålrötter || de som inte sår | sår inte | här kokar de || det mals* åt mig, jag ska mala | jag plockar* upp och utan dig || höet torkas på hässjan || jag kan inte hålla mig* | medan jag går, skrattar jag | pratar* | gråter || hur någon gråter med ord* | få tårar kom ut för någon* || men så kan man inte sprätta upp tårarna || han* pratar medan han sover* || mellan fingrarna gör det ont || runtomkring* gick man i skogen* || buskarna växte upp. I hela trädgården* | det blev bara blött* snabbt || hon* kom tillbaka || som om* en gammal kvinna* | kokade* kuksa* || jag samlar medicinalväxter och kastar ut dem || det var fjorton år* || var jag än var, och jag ville ändå* || vi räknade | hur många skedar vatten || det är ännu torrt | runtomkring är rågen och det finns inget att mala honung av || maskarna i jorden | marken torkar ut.* || det skulle inte ha funnits* | det fanns inte heller honung || de judiska chambores* är röda || jag själv skar och brände* | tog emot* | de kokade* dem i säckar || mor skulle ha varit ung och mörk || vinden visar sig || hur det utvecklade sig* | jag kokade* | det ger en stöt* || den saltade* kålroten blir på alla möjliga sätt* || jag delar upp stöten i två delar* || när* det är stöt | ger jag järn eller plåt* || med en åra, vart ska du ta vägen* || torvvatten står stilla || runtomkring är vattnet skummigt | det är torv* || du kan inte rengöra* det med en klubba* || han tog yxan och rengjorde* stocken || och ville att det skulle bli gjort | men det går inte särskilt bra för honom* || det händer | att grisarna plågas* | men här är det små* || det blandades mycket. | det blev inte färdigt || ta fyra fingrars vätska eller* mer* || hos oss hälls det på

152

Små runda kakor ligger i lådan och i skåpet, stängt* || och ligger som färska* | så skär man av en bit ovanifrån | och den är färsk || varje år ligger små kakor så hos mig, hoplagda* || den övre och den nedre kvarnstenen || järnspaken är av järn | vridstenen || välta* | som håller stenen || vid stenen finns ett litet öra || en vev* | som man lyfter* och släpper ner* stenen med || vi stänger den lilla kistan* med locket* || veden finns redan där || du hugger ved | trä* || när elden brinner där i stugan || den elden är | en sådan || älskling* || när hon springer iväg med det där skägget || näsan är där som en böna* | blå* || kammaren* gör man åt honom* | och så svettas han av lind || hon tar av sig* | kommer överens | så gör hon || stel* och minns || hon torkar pälsarna* || där | hör du | vad jag säger dig || släggan — en stor hammare | man sågar trä || man skalar barken* || flisor | så att det blir finare | stockarna* är tjocka | man slår bort med släggan från stocken || en stock har blivit sådan || man kan | vad är det hon säger || små träpinnar* | man vässar dem lite* och hänger upp dem mitt i || och det hänger || de kom med plogarna* och satte sig* || man flätar små kransar* || små bord* görs av de tjocka* käpparna eller av tjockare bast || små ramar* och jag ser inte | jag ser bara där det är mörkare* och där det är ljusare med ögat || en rock* av vadd | fodret och yttertyget | vadd inuti || en vadderad mössa* av ylle med öronlappar | en rock | med huva || en sommarrock* utan vadd | sommarkläder || en frack — en krage* under halsen || det går inte* att klippa || om man ser dåligt | kisar man* | det börjar skaka* | då är det grå starr || grå starr och grå starr, som om benen vore övervuxna med fjädrar || åh* | den lilla gråstarrsfläcken* || höften högt | knytnäven vid sidan* | och här är låret || hals | bakhuvudet | hjässan | pannan || på pannan en smärgelduk* || och när det är två — smärgeldukar || gick därifrån och tittade sig omkring || kinderna är för små || hon blev sjuk i hela kroppen || hon bultar med knogarna | skramlar* i knät* || den lilla sängen på marken | svamparna dansar | det blir regn || det rinner strömmande genom bäcken || men den kära människan* har inte ens lyft sig lite || den var en brödlimpa, sådant bröd || vi tjänade inte och vi var inte || vi hällde vatten i grytan || soppa* | hon kokar upp vattnet och rör i mjölet || och vi åt bovetegröt | gott || hon går sakta fram | som en liten våg || en vacker gärdsmyg — en liten, näpen fågel || hon brukade koka kräftor | röda | stjärten som ett dragspel* | hoprullad nedåt | ögonen framåt || sängen vid stjärten | och sedan framtill || både köttet är rött vid svålen, som | ja, vi åt || den lilla träbiten* gör ingenting || jag tittar | hur det lyser och lyser || och den lyser inte || om vintern, en liten bloddroppe || natten är mörk* || kvällsstjärnan har redan gått upp | morgonrodnaden* | det glöder redan || höslåtterkarlarna* | jag ser er någonstans || ännu fullmåne | gryningen kommer nog snart* || efter ungdomsgården* kommer gryningen || vi borde dela upp det bättre || ett skärverktyg* skär bättre || med det där schampot* blir håret fett || två gamla kvinnor äter kött | och inte det där | kalkonköttet är allra värst | man behöver mycket fett | men folk köper det || nötkött är nyttigt || gasarbetarna åkte dit || man planterade blommor där* || ett par småbitar | högre upp, där också

153

druvorna tog slut. || de gick till slåttern | sedan gick de till ett annat arbete || fyraåringen gick | en sådan liten flicka || en som en liten vargunge || pojken bröt benet. Det var || i ungskogen en liten | så liten || på rad drev vi korna || vem är den här besten och säger ingenting || den där svinherden grep tag i rakkniven | den döende orkar inte längre || till svinen || ljusstaken har inga bra rötter || de plöjer och gödslar i trädgården || deras grannar är bra || bönorna kom från Apėcita || han visar inte, säger ingenting och pratar inte || yxans skaft || i de där sobelpälsarna talar få litauiska || uttorkad | gulaktig | flådd | och arbetaren | med yxan | gjorde det där || andra som inte har | han gjorde det || jag var en dumbom, jag satt. || det är blekt || dotterns svärföräldrar kom på besök, vi var bekymrade || pepparkakor med svansar | och våfflor utan svansar || var lade de svansarna, jag vet inte || den tjocka: paddan har svullnat | den hoppar omkring och allt || saliv finns i gräset || våfflorna och kakan och rågen | började gråta || huden blåsades upp | blev skrovlig || hon gick inte till paddan för att dansa || våfflorna försvinner | inget blekt finns | ingenting finns || ju längre bort | desto fulare blir det || de och deras mödrar är få || vilken sorts dag man kan höra grodorna kväka | man måste plantera lök samma dag | mycket bra || korna står bundna vid sina platser || det var gott att ha råg || hästens läppar är jättestora || jag skulle göra det av vetesorten och hampan || hans vinge var kort: jag skulle göra det || jag skulle göra det av pilkvistarna || nät med bågar || randig, fläckig | små fläckar röda || en enkel liten skogshare | har en randig rygg och är svartare || svansen ligger på marken || hade inte nått över floden och inte lyckats | Perkūnas || de blev mindre || genom väderkvarnen, säger han | sköldpaddans skal spricker | det är maten || då tar han ett annat skal och slår || det fanns ingen het mat | fadern kom inte ut || jag gick till Šiškė för att köpa en ko || det var varmt || jag gick in till värdshuset | drack öl || när kon började brinna där för mig | jag satte mig, satte mig och kunde inte gå || hur en beväpnad man leder en häst || vad ska jag göra | lägga mig i Varanava, hemma med huvudet || jag köpte en häst | satte mig upp och for hem || det gick inte att tacka nej | dörrar överallt || vi gick till läkaren || han lade in mig på sjukhuset | började ge mig sprutor med nålar | det läkte lätt || då levde vi ännu med bröderna || han kom till mig och sade | vad ska man göra med hästen || gå in i stugan och sälj den || han for till staden och sålde den och fick tjugofem rubel || jag låg i två veckor och blev frisk || men att åka tillbaka || jag spottade blod | ingen visste || jag hade ingen sömn || bin | blåsor | den försvann || ingen gör något åt mig | det kliar | jag får utslag från bisticken och allt || händerna är fulla av var || bäst är att smörja med var || när det kliar, genast sätter det igång | ögonen blir inflammerade | man kan inte se || när fadern dog | bodde mamma och faderns syster hemma || och de grälade som om de var höna och tupp || hon började och gav, gav, gav || jag fick nog | jag var argare på mamma || hon var fin | så liten och liten

154

Det var || och det fanns en släde med en bakre del || och den bakre delen är trettio kilometer: jag körde på stenen || och släden måste man kunna spänna för || så gör man | man kan inte säga || vi köpte björkved | hon väntar || vi hade en häst || nötkreatur och bin || när ett bi fastnar | går det inte att jaga bort det | men det andra är ettrigt och flyger iväg || plogen är en enda käpp | två handtag fastsatta | undertill fastspikad med två fingrar av trä || på det träet gör man vid skaftet | en järnkrok med spets i ena änden och i den andra || och den vänder jorden || krokarna är vassa | så att de går ner i jorden || räfspinnarna är av ek || en liten måne | hur gör man tänderna || först börjar fingret värka | man kan inte böja det || det värker länge och ingenting hjälper || senan har vridit sig inuti och det skär igenom || när man står ordentligt stadigt | då gör det ont || som den där träskadan || det värker i åtta dagar || vad man än lägger på | hjälper ingenting || när man får ett böldliknande sår | tar man ett adatu och skär ut det på något vis || en liten hare hade blivit biten i ryggen || kanske satt han i skogen || hararna springer på åkern || jag sade | jag går dit och tar den lilla haren || vi hittade den inte | man tar en hare || harens kött är svart | men det är gott || efter bölden läker det || han är mycket flitig | men hon är inte sådan | de hade skrämt ihjäl folk länge || nu mår han bättre || hur benen skakar || när man vaktar boskap om sommaren | säger man | tupparna skäms | man vet inte vad man ska skratta åt || det hände att man tuggade gräs på natten | tuggade och tuggade och blev lugn || där kon hade kissat | stod man där | och kylan | benen frös || då var alla herrar | men det fanns också alla slags sådana || det fanns inget litet lusdjur || de klädde av sig hemma || när gasen var ren | smorde man in sig och hade inga löss alls || man letar i huvudet || kammar och kammar med en kam | smörjer in sig | men får ändå löss || pälsen växer till | man har ännu något kallt | man vrider sig i kylan | svettas || från det man hittar | ur handen | genom handen | med en trasa || sådana växte och växer i trädgården som kvickrot | och svinmålla | de blommar vita || och vi rökte med sådana || det finns gott om korn i den där svinmållan || och så går det || när någon tvättar | finns det en handduk | när man vet | vilken hunds hår eller vatten som har stått för hunden, tvättar man sig genast med det vattnet || och sedan klär man på sig igen på natten || när man blir biten | spottar man genast och ingenting händer | eller så river man upp det genast | och sedan ingenting || hjulen kom || man läser tidningen, vet mindre | då blir huvudet lugnare | men annars tar vreden över | och när man inte hör | verkar allt bra || en vagel växer i ögat och då binder vi två fingrar | vi masserar med en röd tråd | så försvinner den || ibland växer den ofta || lillfingret | framför lillfingret | långfingret | framför det minsta | det minsta || när örat ligger tätt intill | står man som en gris | då var det litet med en näsduk || ännu är det litet, något ammar || mamman ammar | barnet ammas || man tuggar bröd och blandar med socker och ger att äta || man måste vagga och gunga vaggan || den är ännu brädfodrad | men då fanns det inga takbrädor | då var det värre || ingen skäms längre || när vi var unga flickor | skämdes vi || vi avundades sådana huvuden || männen rider om natten till nattbete med hästarna | det är skamligt om natten || mödrarna går och slår gräs, det är skamligt |

155

p’jó’v’i. ac’is’é’da pajil’s’é’c g’íeda | namō· eina iš lāuko· g’íeda | n’ed’é’lon* sùsranka g’íeda ir g’íeda | oi oi oi | daf n’éizg’irs’¹ || n’ekoj* l’īgkma* c’iej m’íl.tai || gaspadōrus* st’éna | n’éša m’í.ltus kamarōn || reik’a maišī’c paršamu || nū* in ž’em’es ins’ise’d’éjau* | n’enō’r’u eic n’ekur || majav’i* žu’kai grambuol’ai || jū· būvo· v’isuf p’īlnos m’ėrdz’ago*s || k’iek daf* karlō-ku* | itai* karlack’i* žu’kai | nōr koc* v’ežmū v’ėšk || ākm’en’i* razv’ezdz’in’éjam* | dāuk n’élajam* | c’ik p’ōv’iršu* | karlāckas* ir tručjas’i* || č’esnā’ku žiėm’in’u tūrim || ap’in’ai | ap’in’ū šūškūt’ės* || niekas n’éžino | kap* k’itāp vadz’in.c || ā:nas* pafsn’ėše· iż bā:lu· | pre-up’ės || n’ekur n’ebūvo· | rā:do· ir paso’dz’ino· || alūs labai sc’iprūs būna || lungai ju· ažhkārc’i* ir ažhkārc’i | mōžna* sns’ifkc’ir sv’eikām | skū.ndz’as’i | p’īksta || kāb* darītau | t’ėp* padarītau || v’ėna* v’ėno·s n’em’il’i || anā* prispu·ti.* ir in* tō· | ir in tō· || dv’ėjetu· vaikū· tūri || v’írasn’é·* būvo· paprastā | īg’i t’ė’vu· | s’enō’v’iška || kab* būs sk’ī.rta | t’ėp* ir būs || c’ik jau zāra* atō’las būs || atō’lai* kok’i būs | kat* t’ėp* v’elai || pō· ak’im’i t’erbo·s* kābo· | kap pas man’i || ā:nas jād atlaīd’é:* b’indz’ino*s* || à’pšv’iet’é:* man’i v’isaipō* | papūolų,* ažd’egimas* || po· itai* bonkūt’ei* c’a man’ d’av’ė· | ir c’ik pūsh* tabl’etuk’ės || aš n’egal’u apn’é:šč* kvapā· || galū tvorū· g’ul’i šakn’īs || kat n’esyvuOstau | al’e* šyvuOdz’u || tasai šāko· | l’igā tōj kaprisnā* || ši·met* dā· n’ec’eku* šyvuOdz’u || aš n’elaizdz’in’éju* | kat prisp’ė*t* s’ékla || iš* vā’l’o:s vaikšc’oju || mōža* lašn’ō· | al’e* lašn’āi labai sū’ru:s || n’eg’irdz’u ir aš || pas mūs atvažuOdz’in’éja* jau viršasn’is* || kap* ažhknark’a* | kō’l’ n’enusram’ina* | aš n’egal’u ažm’ikc* || stō:ras | p’ilvō·tas | man’ g’erāu kab žū.ntas || k’itas krā:psto· krā:pšto· | kap* paduodz’i vāl’g’ic’ | k’itas iš v’irsāš vālgo· | k’itas pre· kaul’ūko· v’éima* || aš va v’éimu kō· ir n’erandu || pav’izd’é:k* | kur pad’éjai šaukštu || pasv’iz-d’é:k* pac kuf pazd’éjai || t’egul’i t’egul’i t’egul’i | taukuOc’i n’esplāuna || nō g lašn’ū· dā n’é: v’ėnas n’enūm’ire | n’iekas n’eg’elto’nūoja || mū·su· kāinm’i v’is’ī s’en’ī | tai kaprisnu*s* | pav’īdu·s || padar’ik ir tadū g’ėrk | n’ėgā’l’i suslaik’ic’ | v’irdam’i g’ė’rā || ā:nas* kap* paslaikō* | tai ir pavālgo· g’erāu | o· t’ėp tai ir nevālgo || sarōku* āudz’a iš l’inū ir pā-kulu | asnavā* juOdā | juOdai pakvarbavōta* | o· paauzd’in’éja* žulū* | to· k’ais palā’lais* išėido* || tai šarōkas || s’ūdavo k’él’nes v’īramu | s’ūdavo· sakuc’ūs* v’īramu | is sto’rūl’u* paklo’t’ės āuzdavom || c’a k’étur’o:s n’ic’is || sto’vūs* adav’au* dūktė’mu* | po’pus’āu* rasp’jōv’au* || c’ik dzv’in’ic’is | c’ik p’érringdz’ic’* reik’a | tai add’iráṅko*s || pajem’ei to’k’i· pagal’ūku· ir žūrai* | kad būt v’irsūj | s’u’luku· pak’el’i | tadū ažd’é’dz’in’éji* šn’ūru*s* || kap* pripranc’i | n’ėreik’a ir l’ipc tais’ic’ stō’vu || pac’i n’emok’éjau | o· itu* juos’ėlė·tu* tai ir āud’au || asnavā* juOdā | o· audm’enai* g’elto’n’i || n’en’éšōju | t’ėpagul’i dā || p’ikta* šal’is* c’a | o· c’a g’ėra šal’is || ā:nas* g’i blō’g’ickas* sns’n’éšōjo | o· ito’j* prabā’lc’inta* || c’a itai* tūl’ai* in* lungū· | o· c’a medā’lis* kolū’k’i aždž’ī.rptas* || c’ėmu | kuriej v’eterā’nai vainō*s* | tai v’is’iemu dúoda || ručn’īkai* n’ébā’lc’inc’i | ausc’i mā:to’s || itas*

156

Vävd av silkestrådar* och blå trådar || hälsan försvann* || benen värker och nerverna skälver* | och de knöt ihop* i en klump || medan jag väntade och blev svag. || jag klädde mig i en klädnad av hampatyg* || här är inget skräp blandat | bara färger || där har jag ännu några linnetyger kvar. || dottern vävde* åt mig och mamman* | det behövs inte längre.oga || som vi gamla säger, det är bra || en fin* väv || skägget är mitt eget || att jag bar det i två veckor* | rakat || åh, den lille sprang snabbt* || den fina hästen | den fina* mannen | den fina läraren* || över det täta* skägget || rakade skägget* | smorde in det med något vitt || läpparna var röda* || som om jag inte tyckte om mig själv || den ena läppen gör ont* || en läpp | båda läpparna || när* jag blev tillfrågad* | sade jag också | att jag skulle gå fortare* till stugan || så att farfar skulle få sitta | som en mulåsna* bar jag | och ännu inte hade ätit || ungefär tre år* || bra* fjädrar och ben också || när man inte vill äta || som barnens små kärnor* || som man känner igen och ofta äter || allt* är inte gott || jag sade det, och gör det ännu, och har inte ätit ännu || dotterns* ankomst | sade hon | vi behöver inte mina mjölkiga* trasor* | jag har dem här. || barnen snurrade med händerna* | de sade inte | vad ska du ta med dig, trasorna || till oss i staden | kommer du att ta med dig till Trusjona* också || här har dottern redan fått en sidenscarf* i gåva || svägerskan gav den | när barnbarnen döptes || jag var rädd för att fråga* | att jag inte skulle låna bort den* || hemma, om hon är där | så också || de slängde bort* och ännu || fem år* dog hon | blev lite* förolämpad* | då var det ingenting || hon vände sig om* och lade sig igen | tänk bara | hur hon redan kunde flyga som en fågel* || jag har lärt känna många fler* | hon känner mig redan och känner ändå inte igen mig || så låg hon inte | hon gick omkring där och gick sedan en bit ||

på stolparna* stod två || två bälten* nedtill och två i mitten | så att stolparna skulle hållas | stå jämnt || på de där bältena fastnar små kilar* || rullen, i vars skåra* | trådarna | en tråd || den lilla rullen, där tyget snurrar* | och när man slår till | där vävs väven || då behövs nitar | små hjul | där niten fästs | hålls fast | där niten slås in | skeden* | där man väver med väfttrådarna* | skyttlar | där skytteln förs genom varpen med blå trådar || vi börjar* med rullen* | de har fyra hörn || man fäster den första tråden på rullen | spikar fast små pinnar* från hörnen genom väggen || i det fjärde hörnet knyter jag tråden till flätan* || så är det ena hörnet | hur många hörn som behövs || medan man trär på garnet* || tar vi och mäter | och mäter till och med ända till slutet* | knyter ihop och trär på varpen || vi sätter två tvärslåar | där varptrådarna skiljs åt längs garnets små pinnar från rullen || vi tar en liten käpp | sticker in den från sidan och lägger in varpgarnet och sprider ut det genom hela rullen || dessa tvärslåar drar vi långt tillsammans med rullen || man ställer ingenting och inget läggs där i varpen* eller så sätter man ett barn | så att det kan se ordentligt* | och se på niten | tydligt || av småpinnar gör man sådana små krokar* | också av en torr kvist* || medan man väver förbi vävstången* på vävstolen hänger man käppen före bältet* på snören och lindar de där snörena kring den lilla rullen* || och sedan lämnar man kvar de där käpparna och knyter varpgarnet* till käpparna | skiljer åt med små mellanrum* || snörena sitter vid niten | knyter vid hållaren och slår till* | och n-

157

det där började stiga upp || skytten skjuter | den släpper iväg kråkan genom ett horn och trycker till igen || jag slog till honom* och gick själv iväg, gömde mig* | gick iväg till rågen || halvannat rubel | halvtre | halvfyra | halvfem | halvsex | halvåtta | halvnios | halvtio | halvelva | halvtolv | halvett | halvtvå | halvtre | halvfyra | halvfem | halvsex | halvsju | halvåtta | halvnie | || om vi nu ska åka därifrån || det går inte* | han kan redan inte göra något mer | akecū rōmai* m’edz’ag’in’ai* | tänder* g’elazūn’ai | v’ic’is || de två tittade mycket* på varandra | och tittade tillbaka || otröskad säd || slog mot tröskeln | föll omkull || alla karlar var små och kom från Vaikās pafn’ėsė || vad en karl kan vara || bėvuod’ėg’is sūva | en gammal* ko || halverade en halv skiva* | jag tog av skalet från en vattenmelon* || potatis* kokades* | i deras potatisland finns en håla och den syns | smågrisar bökar || gå på den här sidan* || högra handen | vänstra handen || gå åt vänster || en vitryss* | som pratar dåligt || han är vitryss | kan inte litauiska | trots att han bor i Litauen || pumpuc’usa* pioner || bara en enda pumpuc’is | det finns inte många | alla pumpuc’ūs plockade man | röda och med rötterna* || kliv över stängslet || grenslade* rovaru* || den dagen grenslade de allihop. länge || ger ingenting | släpper inte fram något* || barnen tävlar* | började tävla och tävlade || så många maskar | att det till och med kryllar || pauc’ieni* som* en kocka | skär upp* fläsksvål med knaperstekt fläsk eller stekflott | slår sönder äggen* och gräddar || praskvōrija* och kokar soppa || började gry | gryningen* kom | det dagas redan || man drog* med hönsen* över påsken | vänder på äggen || dansarna* skäms över sången, på alla festliga dagar || polkan dansar de ivrigt* och svänger* med mustascherna || karōbačkos* går åt ena hållet | vänder sig om | går åt det andra || obėfku* börjar snurra* snabbt || hjulen snurrar och dansar | de går i ringdans | alla står | en dansar | panā står | och kavaljerens hand* || hur de dansar karōbačku | håller varandra i händerna och snurrar || gal’ōpas* — dansar ännu ivrigare och stampar bredare || vi går till kvällsunderhållningen* | vi ska dansa lite till, en stund* | en get har något i ögat och bräker | och de andra springer || de gick därifrån och pustade* | skulle det bli bättre || jag sköter inte en enda || min lärarinna uppfostrade mig | bar mig på sina vita armar* || när* jag gick genom gröna skogar | bröt jag av en liten kvist och kastade en orm över huvudet* || och den lilla kvisten föll || vad har du gjort när du har sprungit omkring || hur mycket* ni än gör. || som om* det inte hade varit så, så fult | då skulle jag ännu ha tyckt | att det var inlärt || så ska jag hämta en annan och gnida din näsa* || de pengarna tar hon åt sig och gömmer dem* || jag tänker inte släppa ut kon på fältet || žāra* åker till gården och kommer tillbaka sent* || sm’n’er vā·vo·* | då bröt de sig in hemma* för att se på det där kvittot || och folk blev också osams med oss || en människa måste vara människa, var och en || på grund av olyckan* gick han till getternas || han är* ivrigast | bara fem år gammal, mitt i livet* | då är det ingenting | men om det är från barndomen* eller sedan gammalt | då är det redan märkbart* || kanske söker de efter sångare* || han spelade* så det behövdes | för att sjunga || jag gav hästen att äta || jag köpte en höna åt sonen* || jag gav min son kött || jag avbröt* barnets

158

č upr̄nu* || atp’jó’v’au* k’išk’o ko’je·lu· || ir g’iedó’jom | ir laik’és’i* g’i-smé’s* || kap*v’í’ras mā·nas* nuvažūoja dz’iev’e’n’išk’ēn | prabū·na pūš· dz’ienō’s || n’ie* n’ie* m’iel’áus’o’ji || tū· m’ergáit’i pažá’stu po’ t’ē’vā·mu || ažaidz’ik’it* ažaidz’ik’it || k’iek vā·landu· || aš vè pam’irždž’in’éju* || sukrižav’óji* s’ū·lus in* k’etūr’ū· kumptū· || invari’ta* du pagal’ūkai* || c’iku* primató·jam* || nujīmdoм* || sibl̄ukta asnavā* | rieč’am ingi* sto’vūs* || tošna júosto·sna* ažvarin’éjam* k’li’nukus | kat t’imptus’i* | kat l’í’g’ai s’ū’lai gul’dz’itu·s’i* | po’ v’ien’i s’ū’ly sīver’am || kru’kū* inlaizdz’in’éjam* asnā·vu· || k’ipsta* | kō’l* n’ek’ips | prik’ibo· || apáug’is* kap č’ū·das* mā* v’í’ras || kalnó’p eina laūkas || daidā* ton tuŋkumōn* || tō· šun’ies šauk’a egl’i’n’i* || n’iekas n’esv’eja || nuv’ejaū pas savūs || pó’ra žuŋksn’ū* pas’ėj’ec* | ir vū’ogu· m’ė’l’īn’u turė’t || k’iek nó·ri || aš’eks* ir jėmu tū· vū’ogu· || kas jài dar* rō·pi | pasvāikšč’o’c’ | pažū’rė’c’ || vāikšč’auna* || nā·mas būvo· prem’ė·dz’ō·* || t’ė·vai m’ire· | l’iko v’ienas || dūkre· dá’ bloznā* būv’i. || ko’k’i c’a eina dzv’iesa || nuv’eji to’laū pas itu· l’jėtuv’i || nakcū pal’jo· n’edānk || apkálta luntōm | n’e s’ienōjai || laik’o tvárt’i || t’ešmōji || iš dzv’ieju· c’iku* lā·ja* | p’īla* | k’iek m’ės iš v’ienōs kārvės || kap* spjāuta | tai sc’īrta mā·lkos | o kap c’ielai* prikráuta | tai rietuvė·* || šėnu· krāuna stō·gan* || kap* jī’lgo·s šā’tros sīver’sta | reik’a p’jauc’ || męndl’is* dešmīnc p’ė·da· | ā·v’ižo·s po’ p’iŋk’s || paršamu dúodu || bū.mba || šūtas kap p’ė·č’ui | ó·ras dušnavō·tas* || dain’i’č’ā* ir dajonkā* || išglā·m’ijo* jā·yu· || kat v’ienā l’iko· || nó·s’in* ū·ta-rija || snād’ės* āuga p’ėvoji || kup’eta šėno· ir vo’la’l’is* šėno· || reik’a sūžėrdzin’é’c* šėnu· vo’lān* || žū.r’n’us vart’el’ója kap ir šėnu· || p’ė·le’s žū.r’n’u· po’ rug’ūs | po’ ā·v’ižas prisė’ja | ir sutraugdz’in’éja* javūs | šāudus | drėna* p’jauc’ || sv’īrn’i javai āruodūsna p’ī’as* | kuč’ kū· pad’eda in* pr’ęsv’īn’o· || nō·g l’it’ātās priglaudz’a* || sv’īrn’i pakārtuvai* maišā·mu || b’et kū· gal’i pakārc’ | padlō·gu* būvo· padāri. | arū·du·sa šup’īldavo· jā·vu* || īns’ved’ė* p’ė’les | bā·cai* || rāžmūse* arū·dus || m’jėgój sv’īrn’i | kō’l’gi | padlō·gu išīšlūoja ir c’ista* || p’ė·č’ui su l’īžu d’ė·da dúonu· in* ā·slos* | sušāud’au* greit || reik’a pakū·rc’ in duob’ės* || mālka gul’i pap’ėč’ėj* | o’ paprip’ėckas* kur smal’ė’kai* || in* p’ė·č’o m’iegā žī·mu || g’erė ir in* p’ė·č’o m’iegó’c’ || p’ėč’ad’ījkštė* p’ė·č’ui prid’ījkć’ || kārv’ė žū.iku* žvōja* || murz’ina | kap p’ėč’ad’ījkšt’ė || gru·žū.ndavo·* kap kas tū· žū.iku | šv’ėda ku· daug’ad ir n’eg’erai || ūn’īl’i* drūško·s karc’ō’s | šv’judz’ina v’idur’us ir prad’eda p’ėržvo’klin’ė’c* | jau sv’eika || in* dz’iego·ro* pazdair’āu* || l’īm’p’os* jū·s labā | tai reik’a pāsako’c’ | ū·tari’c* su jūm’i || prad’ė’s’im m’ė’s’c’ āud’ėklu· ||

159

Ordlista

A

ābadas (3b) br. träfälg

abiema åt båda

akiš br. aštiš

akmenyčia (1) hibr. stenig jord

akmuō (3b) kopparsulfat

akvatn|ūs, -į (4) br. vill eller le. eller

āle sl. 1. och; 2. men

āliēras (1) kalmus

amžināšis evigt återvändande

ān|as, -ā (2) 1. han; 2. den

andāž|ti, -ia, -ė slå in

andėdinė|ti, -ja, -jo lägga

an|dėti, -deda, -dėjo lägga i

an|grūti, -grūna, -grūvo falla in

an|kimšti, -kimša, -kimšo proppa in

sticka in, -a, -ä skjuta in

falla in, -er, -öll trilla in

tränga in, -er, -ängde rymmas

lägga in, -er, -ade lägga i, kasta i

bära in, -er, -ade föra in

hälla i, -er, -ällde hälla i; strö i

fläta in, -ar, -ade väva in

sätta in, -er, -atte montera in

skjuta in, -er, -öt stöta in

hoppa av, -er, -ade hoppa ner, studsa bort

undersida (3b) botten

växa igen, -er, -te växa över; vara orakad

operera, -erar, -erade operera

spänne (1) spännhake

knapphål (2) förkortn. hål för en knapp

lägga runt, -er, -ade lägga omkring

apleidinė|ti, -ja, -jo släppa in

ap|lieti, -leja, -lėjo strö över,

hälla över

aplinkōs runt omkring

aplipd|yti, -o, -ė klistra ihop

aplūp|ti, -a, -ė skala av

apmatō|ti, -ja, -jo hybr. linda om

apmušdinė|ti, -ja, -jo täcka över

apmuš|ti, -a, -ė klä in

apnėš|ti, -a, -ė bära, transportera

app|lti, -pilia, -pylė hälla över, ösa på; klistra över

appratavō|ti, -ja, -jo hybr. sköta om, rensa ogräs

aprie|sti, -čia, -tė kasta över

ap|riṅkti, -renka, -riṅko ta bort, rengöra

apruūmb|lyti, -ija, -ijo fålla upp

apsilp|ti, -sna, -o svimma

apsisūk|ti, -a, -ė gå omkring en stund

apsisūkō|ti, -ja, -jo hibr. ta miste sig

ap|sliūsti, -sliūsta, -sliūdo bli hal, försämras

apsusilaik|yti, -o, -ė upphöra

apšien|auti, -āuna, -āvo skada sig med en lie när man slår hö

apšvie|sti, -čia, -tė lysa igenom

aptrauk|ti, -ia, -ė klä på

ap|svilti, -svela, -svilė sveda lätt

ap|virti, -vėrda, -virė koka upp

apžerg|ti, -ia, -ė 1. omfamna, lägga sig över; 2. sätta sig grensle över

arielka (2) br. vodka

arkliarūškynis (1) hästsyra

armōnikas (1) dragspel

arš|ūs, -į (4) dålig, usel

artenzija lot. (1) hortensia

asla (2) ugningsgolv

āsma (1) astma

asnavā (2) br. takläggningsspån

atāšija (1) utlöpare

atāžalas (1) avkomma

atbėgdinė|ti, -ja, -jo flyga hit upprepade gånger

160

atbėg|ti, -a, -o flyga hit atbiránkos (1) hibr. samlingar atchádai (2) br. avfall atdar|yti, -o, -ė öppna at|duoti, -duóda, -davė återlämna ateid|yti, -o, -ė komma at|kelti, -kelia, -kėlė lyfta upp från marken at|kirsti, -kerta, -kirto hugga av atlėi|sti, -džia, -ė 1. sälja; 2. tilldela atmúš|ti, -a, -ė tälja till, hugga av atnešiõ|ti, -ja, -jo bära bort at|pjáuti, -pjáuna, -pjóvė skära av atsisė|sti, -da, -do sätta sig på huk atsi|skirti, -skiria, -skýrė studsa tillbaka atskirai separat atskirai separat atskirdinė|ti, -ja, -jo skilja åt upprepade gånger at|skristi, -skrenda, -skrido springa hit atšlaimas (2) gård attek|ėti, -a, -ėjo flyta hit attráuk|ti, -ia, -ė skära av attrú k|ti, -sta, -o gå av atvažiuodiné|ti, -ja, -jo komma med bil upprepade gånger atveždinė|ti, -ja, -jo transportera hit upprepade gånger audimas (2) tyg audmenai (3a) inslag áuklin|ti, -a, -o föda upp, göda áukšt|as, -a (3) lång aukštynaika med ryggen uppåt aušara (1) gryning avirinti, -a, -o skålla sig azodžiai (2) br. grova träskor až bakom aža|čia (3b) 1. bakdel; 2. ände; -tinis, -ė (2) bakre ažáug|ti, -a, -o växa upp aždar|yti, -o, -ė stänga aždegimas (2) inflammation aždedinė|ti, -ja, -jo knyta fast aždirbti, -a, -o förtjäna aždusinti, -a, -o hibr. döda

až|dusti, -dūsta, -dūso kvävas, storkna ažeid|yti, -o, -ė gå in ažėl|sti, -da, -dė äta upp až|gérti, -geria, -gėrė dricka upp ažimd|yti, -o, -ė ta upp ažīm|ti, -ima, -ėmė ta upp ažkalb|ėti, -a, -ėjo tala till ažkapó|ti, -ja, -jo hugga av ažkló|ti, -ja, -jo täcka över ažlėi|sti, -džia, -dė släppa in až|mėgzti, -mezga, -mezgė lägga upp ažmerk|ti, -ia, -ė 1. blunda; 2. hälla över med tjära až|migti, -miegma, -migo somna až|pjáuti, -pjáuna, -pjóvė skära av až|pilti, -pilia, -pýlė hälla över ažrišdinė|ti, -ja, -jo knyta upp ažrišti, ažuriša, ažurišė 1. knyta; 2. knyta fast ažrūk|yti, -o, -ė röka in ažruṃb|lyti, -ija, -ijo sy ihop ažseg|ti, -a, -ė knäppa ažsidėg|ti, -a, -ė tändas ažsiimd|yti, -o, -ė sysselsätta sig ažsiklaus|yti, -o, -ė lyssna efter ažsisūk|ti, -a, -ė vrida sig runt ažsivė|sti, -da, -dė hibr. föröka sig ažsodın|ti, -a, -o plantera ažšūm|yti, -ija, -ijo hibr. översvämma až|tekti, -tenka, -teko räcka ažu bakom ažududén|ti, -a, -o börja tala ažukasdínė|ti, -ja, -jo gräva ner upprepade gånger ažukás|ti, -a, -ė begrava ažu|kárti, -karia, -kórė hänga upp ažu|kimšti, -kemša, -kimšo stoppa igen ažuknark|ti, -ia, -ė snarka till ažu|pilti, -pilia, -pýlė täcka över ažusisūk|ti, -a, -ė kröka sig bakåt

161

ažusivar | yti, -o, -ė slå in sig ažusivedinė | ti, -ja, -jo hibr. föröka sig ažustat | yti, -o, -ė sätta ut ažusùk | ti, -a, -ė ordna ažuveik | ti, -ia, -ė mögla ažvarinė | ti, -ja, -jo slå in ažvar | yti, -o, -ė slå in ažvatin | lis, -ė (2) bakre ažvèlsti, -da, -dė organisera až|virti, -vérda, -virė koka upp

B

ba sl. eftersom babulka br. (1) mormor, farmor bàcas (2) br. råtta bacėnas (2) le. stork bačk|a (2) sl. tunna, -ėlė hibr. (2) liten tunna badýlis (2) br. hugg bad|yti(s), -o(si), -ė(si) sticka bahūnas (2) br. tupp bakanėlis (2) hibr. ister balà (2) träsk baladō|tis, -jasi, -josi skramla báltick|as, -à (3a) vit bams|ėti, -i, -ėjo knacka bámt bilkšt, bakst, bumt bárškin|ti, -a, -o slå, skramla bártis, -asi, -ėsi bli arg benzinà (2) bensin berniùkas (2) son beržagýbys (2) vekling bèt bara att; men vad som helst, vad som helst bigsder|ti, -na, -ėjo knacka till bir|ti, -a, -o rasa bister|ti, -na, -ėjo 1. stöta till; 2. lägga sig i biški yok, lite bitė (4) bi blekōnas (2) br. mjölkspann av plåt som sänks ned i brunnar

blėka (1) sl. plåtburk för bakning bliūd|as (2) sl. skål; -ėlis (2) hibr. liten skål bližg|ėti, -a, -ėjo glänsa blògick|as, -a (3b) dålig blōzn|as, -a (4) br. omogen boikà (2) br. smörfluga bolišk|is, -ė (2) medlem av Boliaus familj bonkūtė (2) hibr. liten flaska brazd|ėti, -a, -ėjo skramla branktėlis (2) gammaldags träknapp brazdžiánka (1) hibr. platt kaka brazgūnai (2) små bjällror på seldon britvà (2) sl. rakkniv brōk|as (2) rödbeta; -ėlis (2) liten rödbeta brolienė (1) svägerska brolýs (3) bror budinkėlis (2) hibr. liten byggnad buin|as, -à (4) br. frodig; -ai grovt būlba (1) br. potatis buoželė (2) slaganordningens huvud bufbalka (1) br. bubbla būrka (1) br. lång vadderad rock burnosas (1) br. yllerock buzà br. tjock soppa

C

calafānas (2) plastpåse cetà (4) br. faster cibulìa (2) br. lök cièl|as, -a (4) sl. hel; hel, fullständig; -ai utan att hacka; cielum cìelickas helt frisk cielió|ti, -ja, -jo sl. sikta på att slå cvìklis (2) br. triangelformad tygbit i ett plagg

162

Č

čambōras (2) br. timjan; čepūkin|is, -ė (1) Stepos barns stora familj; čertapalakā (2) br. ett sådant taggigt ogräs; čėsas (2) sl. tid; čynos (1) br. käpp för att aga människor; čyst|as, -ā (4) sl. ren; čyst|ytis, -ijasi, -ijosi sl. rengöra sig; čiūdas (2) br. spöke; čiūpryna (1) br. hårknut; čiurštumā (3b) bottensats

D

dachōdzic br. oroar sig; daeid|yti, -o, -ė hibr. närma sig; dagir|sti, -sta, -do hibr. vattna ordentligt; dainyčia (2) br. mjölkningskärl; dainūotoj|as, -a (1) sångare; dajonkā (2) br. mjölkningskärl; da|kūlti, -kulia, -kūlė hibr. avsluta tröskningen; dalgākotis (1) liehandtag; damast|yti, -o, -ė hibr. sluta tänka; dañgtis (2) tak; dañtas (4) tand; dantis (4) ojämnhet i en liens egg; dañ nu; darbinỹk|as, -ė (2) arbetare; dasidair|yti, -o, -ė hibr. se efter; dasiek|ti, -ia, -ė hibr. nå fram; dasilytē|ti, -ja, -jo hibr. vidröra; daspēlti|ti, -ja, -jo sl. mogna; degā det är varmt; dēti, dēda, dējo 1. lyfta, anordna; 2. vrida, linda; dētis, dēdasi, dējosi försvinna; dick|las, -ā (4) stor; didel|lis, -ė (3b) lång; didžiul|as, -ā (1) hibr. den tjocke; didžiul|lis, -ė (2) stor; died|las (4) br. farfars far; -ūkas (2) hibr. farfar; dyka kiaulē vildsvin; dilgyne (3b) nässla; dirb|tis, -asi, -osi bli; dōvanai gratis; dōvlyti, -ija, -ijo br. förstöra; pressa; drābn|as, -ā (4) br. små; -ai smått; -ūkas (2) hibr. pytteliten; dramṇai br. smått; drāt|las (2) br. tråd; -ūkas (2) hibr. liten tråd; drēgnumā (3a) fuktighet; drēna br. det är svårt, illa; drēpliō|tis, -jasi, -josi gå omkring och plaska; drōbčiai (2) br. hacka för trädgårdsarbete; dūi ge; dūkas (2) br. lukt, luft; dūkrē (2) dotter; dūoti, dūoda, dāve inte upphöra; dūsin|ti, -a, -o hibr. kväva; dūšna sl. kvavt; dūšnavōt|as, -a (1) sl. kvav; dviju två tillsammans; dzeravōkas (2) br. skogvaktare; dzernā (4) br. torv; dziēgorius (1) le. klocka; dziūbas (4) br. näbb; dziubēn|ti, -a, -o smida; dziub|ēu, -a, -ējo ropa, skrika; džerkōčius (2) br. kornknarr; džerk|ti, -ia, -ė hibr. ropa

163

E

edvartišk|is, -ė (2) Edvardos familjemedlem

eglẏnas (3) eglẏnas

eilė (4): eilė (eilėsda) valla en gemensam hjord när det är ens tur

eiti, eina, ėjo: förvandlas till judar

ekspirnas (2) aspirin

ėsti, ėda, ėdė gnaga (om malar)

F

feliksisk|is, -ė (1) Feliksas familjemedlem

frenčius (2) br. jacka med hög krage

G

tupp (4): tupparna gal, vara sprucken hud på blåsor

gãlas (4) den onde, djävulen

galin|iuotis, -iuojasi, -iãvosi gå i brottning

galiòpas (2) br. en sådan dans

garai (4) ånga, gas, lukt

gãsas (2) br. fotogen

gaspadinė (2) br. husmor

gaspadõrius (2) br. bonde

gauti, gáuna, gõvė gripa, rycker till sig

gãzas (2) br. gasspis

gazetà (2) sl. tidning

gelčius nedan

geltonka (2) hibr. gulsporre

geltõnk|as, -a (4) hibr. gul

geluonė (3b) geting

gėmd|yti, -o, -ė föda

gervūtis (2) liten trana

giedl|ėti, -a, -ėjo sjunga

giesmė (3) sång

gyliù|ti, -ja, -jo sticka med en högaffel

ginti, gina, gýne förbjuda

gird|ėti, -i, -ėjo känna, se

girsa (1) kärnmjölk

girsin|is, -ė (2) med kärnmjölk

girtis, giriasi, gỹrėsi skryta

gisti, gysta, gĩso vissna

giūra (4) kvass

glūs|yti, -ija, -ijo br. kväva

gõktos (2) br. gaktos

gõnkas (2) le. förstuga; veranda

grãbas (4) sl. kista

grabuliõ|tis, -jasi, -josi treva omkring

grabuli|uoti, -iuoja, -iavo rota omkring

grabūzdas (2) br. kalottistel, gul tistel

grabūzdienė (2) hibr. soppa på kalottistlar

gražavírba (1) nejonöga

gražiai mycket, kraftigt

gražick|as, -a (3b) vacker

gražin|ti, -a, -o idissla

gražin|ti, -a, -o: g. återställa idisslingen hos kon, låta henne idissla

grebeniai (3b) br. linskäftar

grebõl|ti, -ja, -jo kratta

gùdas (2) en obildad, lokalt bosatt person som blivit delvis vitrysk

guld|ytis, -osi, -ėsi falla

gùlta (1) ligger på höskullen

gunglỹs (4) en klump av torkad gödsel

gūžč|liauti, -iauna, -iavo rycka på axlarna

gūžta (2) en liten grop som hönsen gjort: šokti gūžtą gå och leka gūžynės

I

ieškõ|ti, -ja, -jo söka: ie. galvą utinė ti

1k iki: 1. hela dagen tills det ljusnar

164

ilguma (3a) längd

im̃tis, imasi, ėmėsi lyckas

in ant på, ovanpå

indýkas (2) sl. kalkon

iñgi 1. i, till; 2. fram till; iñgi žẽmę nedåt

inleisdinė́ti, -ja, -jo släppa

inlė́sti, -džia, -dė släppa in

inmė́sti, -ta, -tė kasta in

inmýgti, -a, -o pressa in

insi|kliū́ti, -kliūna, -kliūvo fastna, hamna i

insisėdė́ti, -i, -ėjo slå sig till ro

insi|vérti, -veria, -vėrė trä på sig

insi|vė́sti, -veda, -vedė skaffa sig, föda upp

insùkti, -a, -ė linda runt en stång

invar|gyti, -o, -ė slå in

išbėgdinė́ti, -ja, -jo 1. flyga bort; 2. flyga omkring

išbir|ti, -a, -o falla ur

iš|dėti, -deda, -dėjo linda in i en glasburk

išdvė́sti, -ta, -o bli sjuk

išeid|ýti, -o, -ė 1. gå ut; 2. falla ur; 3. kunna

išgaščiai (1) insjuknande av förskräckelse

išglūm|yti, -ija, -ijo trampa sönder

išgražin|ti, -a, -o rota ur

iš|grūti, -grūna, -grūvo falla ur

iškart från början

išken|tėti, -čia, -tėjo vänja sig

išlakst|yti, -o, -ė springa in

išlė́i|sti, -džia, -ė släppa lös

bevara, -ar, -ade hybrid. bota

glida iväg, -glider, -gled glida ned

från tidig ålder från barnsben

skära ut, -skär, -skar skära ut

fiska upp, -fiskar upp, -fiskade upp håva upp

vassle (1) vassle

skaka ur sig, -skakar ur sig, -skakade ur sig falla ur

mjölka ur sig, -mjölkar ur sig, -mjölkade ur sig mjölka färdigt

böja sig, -böjer sig, -böjde sig kröka ihop sig

kröka ihop sig, -kröker ihop sig, -krökte ihop sig kröka ihop sig

kissa, -kissar, -kissade urinera

plåga sig, -plågar sig, -plågade sig hybrid. plåga sig svårt

hoppa ut, -hoppar ut, -hoppade ut springa iväg; möta

gapig, -tjej (1) gapig person

rinna in, -rinner in, -rann in läcka in

dra ut, -drar ut, -drog ut rycka upp

av vilja 1. långsamt; 2. med yttersta ansträngning

översät|ta, -ter, -te dra ut

köra ut gång på gång, - föra bort

it|las, -a (2) den här; itai det är

J

jaščika (1) sl. låda

nymåne (2) ung måne

hör|as, -s, -des höras

säd (4) sädesslag

dem åt dem

jonisk|, - (2) Jons tjänstefolk

jūdrica (1) hybrid vig

tvärslå (1) vävstolens tvärslå

band|försedd, - (1) randig

er|, - (1) er

K

kãčaras (1) br. tuppkam

kačk|a (2) br. anka; -ūtis (2) hibr. ankunge

kãd om

kaladkà (2) br. 1. träklubba; 2. nav

kalvarãtnykas (1) br. hjultillverkare

kalvỹs (3) smed

kalvišk|is, -ė (2) medlem av smedens hushåll

kãmas (4) klump: suveiti kaman slå ihop till smör

kambikõrmas (2) sl. kombinerat foder

kameñ var

165

kansomólka (1) en hönsras från Lehorne

kantãv|as, -à (4) fyrkantig, överviktig

kàp 1. när; 2. att; 3. som, liksom; 4. om; 5. ju; kàp kaĩtasprecis; kàp dienà, tẽp naktìsbåde dag och natt

kaprìs|as (2) nyckfull; -n|as, -à (4) || -n|ùs, -ì (4) nyckfull

kapst|ytis, -osi, -ėsi syssla med struntsaker

karliãckas (2) koloradobagge

karlòkas (2) koloradobagge

karmìstas (2) tank av metall eller plast med smal hals

karõbačka (1) slavisk sådan dans

karvalãtas (2) vitspinnrock

karvalatẽnė hybrid (1) hustru till en som arbetar med spinnrockar

karvalõtišk|is, -ė hybrid (1) medlem av en spinnrocksmakares familj

karzinka (1) sl. liten korg att bära med sig till marknaden eller butiken

kãs var och en

kasà (4) gren som blad växer ut från

kasdienà dagligen

kasnỹkas (2) liten korg

kašìkas (3b) korg

katarãka (1) grå starr

kaukė (1) sl. nötskrika

kavõlis (2) sl. smed

kazišk|is, -ė (2) medlem av Kazys hushåll

kepsnė (4):kraujų kepsnė maträtt av stekt färskt blod

kẽstis, kẽčiasi, kẽtėsisvälla

ket|ù, -ios (4) fyra

ketveria: įngi ketveria i fyra delar

kiaulin|is, -ė (1): kiaulinė mėsa fläskkött

kiáušas (3) ägg

kìb|ti, -sta, -o hänga sig fast

kiekvien|as, -a (3): kiekvieni mẽtai varje år

kilòmetras (1) kilometer

kiškabaravỹkis (1) bitter sopp

kiškėnė (1) hare

kỹvol|ti, -ja, -jo dial. svänga genom att lyfta med all kraft

klast|yti, -o, -ė stoppa in

klastytuvė (1) stoppningsverktyg

klėtkutė (2) hybrid. cell

klỹnukas (2) hybrid. liten kil

knataĩ (4) dial. tjocka enkeltrådiga trådar

kočìlkùč dial. något

vilken dag (<i> vilken dag) vilken dag

kok|ìs, -ià (3) god, frisk

kol varför

košìkas (1) brödkorg

kõžn|as, -à (4) dial.: kõžnas vienas var och en

krãk|ti, -ja, -ė kraxa

krankõčius (2) kråka, korp

kreĩka (2) taknock

krekla (2) takbjälke

kremsliùkas (2) hårsvansens ände fram till hårets början

krìmstis, kremtãsi, krim̃ tosi bita

krinỹč|ia (2) källa; -ėlė (2) hibr. liten källa

kriūtnė (2) bröst

kryžõkas (2) sl. kärna till en smörkärna

krósn|is (1) 1. stenhög; 2. bastuugn; -ùkė (2) liten stenhög

krūglick|as, -à (3b) hibr. rund

krūkas (2) krok för att lossa tyg

krukùtis (2) liten nål att trä på vävskeden

kruopùkėm med små prickar

166

kub|ždėlis (1) puffboll

kučnierius (2) sl. garvare

kudavót|as, -a br. slöfock

kūdra (1) äng omgiven av vatten

kuksa (2) handlös

kulókas (2) sl. knytnäve

kultuvė (3a) träklubba för att tröska linhuvuden

kundžiukas (2) br. kallrökt korv

kuõm vad

kūps|tas (2) knöl; -čiūkas (2) liten knöl

kūšlas, -à (4) person med gröna ben

kušlėtyna (1) person med gröna ben

kvaj|n|is, -ė (2) hibr. tallrik av tall

kvaja (2) sl. tall

kvarabà (2) br. sjukdom

kvarbavóti, -ja, -jo sl. färga

kvietka (2) br. blomma

kvorbà (4) sl. färg

L

labót|as, -a (1) br. hornlös

laidókas (2) le. lösaktig person

láisv|as, -à (3) som inte har ett statligt arbete

lakmónas (2) le. gammalt plagg som bärs hemma

laláutojas en som lalauja under påsken

lámbas brev

lándžio|ti, -ja, -jo 1. ströva omkring; 2. krypa

lándži|auti, -iauna, -iavo ströva omkring, gå omkring

laškėna skavjärn

lañk|ytis, -osi, -ėsi gunga

latuška (2) br. skål av lera eller trä

láuž|ytis, -osi, -ėsi: laužytis kalbą tala på ett annat sätt än vad som är brukligt

ledin|is, -ė (2) glänsande, av järn

leisdiñė|ti, -ja, -jo släppa

kedja (2) le. kedja

slö|is, -ig (4) vekling

spis (1) sl. liten tegelmur vid ugnen

läkemedel (1) sl. mediciner

stegar (2) br. stegar

hälla, häller, hällde 1. vattna, hälla; 2. lämna mjölk till mejeriet

sommarvarm (4) br. sommarvarm

litauer (3a) litauer

tunga (2) språk

bli, -s, -des bli kvar, bli, minska

bli, blir glatt, blev bli kvar

mild|, -a (4) vänlig

glad|, -t (4) ljus

regna, regnar, regnade 1. regna; 2. smälta

stor spåna (1) 1. stor, tjock träflisa; 2. slarver, tölp

bog (3a) framdelen av skinkan, bog

lapp (3a) huvudduk

lopytė (1) hibr. tass

lùbos (4): på vinden

lùkšt|yti, -o, -ė spricka, flaga

lūpót|as, -à (1) tjockläppad

lūp|ti, -a, -ė riva sönder

M

mà min

mãčė (2) le. kraft

mãčn|as, -à (4) le. stark; -aĩ starkt

madãlis medalj

mãistra (1) br. snickare

maistrienė (1) hibr. snickarhustru

maistr|išk|is, -ė (2) hibr. medlem av snickarfamiljen

majãv|as, -à (4) sl.: majãvas žūkas ollonborre

makavýkas (2) br. karljohansvamp

167

mananārka (1) br. kavaj

mānas (4) make, själv

marūnas (2) mariūnas (blommar vitt)

masliõnkos (2) sl. slingor

mast|yti, -o, -ė fläta mönster

maž sl. kanske

mašin|ka (1) sl. köttkvarn

matiẽkin|is, -ė (1) Motiejus’, en av hans barns familjemedlemmar

matól|tis, -jasi, -josi sl. linda

māžick|as, -a (3b) liten

mažiùlk|as, -a (1) hibr. 1. liten, den lilla; 2. den tunna

mēdis (2) liten pinne, träflisa

medžiaga (1) 1. träd; 2. plogbillens bräda

medžiag|in|is, -ė (2) av trä

medžiagėlė (2) käpp

medžias (2) skog

mėkynā (2) br. agnar

mėlyn|as, -a (1) blå

mėnas (1) 1. månad; 2. måne

menčia (4) bryne, träbryne

mefōdlis (2) sl. puckel

mergỹštė (2) flicka

mèl|sti, -ta, -tė att inte bära

mēstai (2) br. svampar

mieg|lóti, -a (-ti; -ma), -ójo sova

my|lėti, -i, -ėjo tycka om

milin|is, -ė (2) ylle-

mind|yti, -o, -ė 1. befrukta; 2. trampa

mynėja (3) linberedare

minutā (2) minut

mir|ti, -ia, -ė dö

mokytója (1) lärarinna

lera (3) lera

mamma (4) mor

motka (4) sl.: bičių motka bigårdsmästare

moža sl. kanske

možna sl. möjligt

mūlas br. (2) nattfjärilar

mūma oss

mūmim oss; oss

musia (2) fluga

musiõmeris (1) flugsvamp

mūs|lis, -ė (2) vår

N

fattig (1) förkortning fattiglapp, stackare

nechój|nekój|nekùj förkortning må

misslyckad, -at (1) hybridform loser

nedakẹp|ti, -a, -ė hibr. būti nevykėliui

inte mycket inte mycket: så lite så lite

vecka (1) förkortning 1. vecka; 2. söndag

liten (4) liten

omöjligt förkortning omöjligt

inte heller inte heller

inte heller inte heller

dödsbodelägare|, -ä (1) förk. en avliden

inte inte

inte ganska bra

ingenstans: från ingenstans utan anledning

aldrig le. aldrig

blodigel (1) hybrid inkräktare

nōg 1. ur; 2. från; 3. bakom

nōsis (1): nōsin ū taryti tala genom näsan

nū: pō nū dienai ända fram till denna dag

nuder|ėti, -ia, -ėjo ge riklig skörd

nu|dėti, -deda, -dėjo gömma

nud(u)odinē|ti, -ja, -jo överlämna till myndigheterna

nu|leiti, -eina, -ėjo 1. försvinna, gå under; 2. fylla (år); 3. flyga iväg; 4. bli; nueiti stamb(u)osna koka över till skum

ryggrad (1) ryggrad

nūimdine|ti, -ja, -jo 1. skala av, ta bort; 2. skära

168

nuimd|yti, -o, -ė ta av

nukalb|ėti, -a, -ėjo bota med besvärjelse

nukap|ti, -ja, -jo hugga av

nu|kirsti, -kerta, -kirto såga av

nusi|plauti, -plūna, -plovė rinna undan

nusiram|inti, -a, -o ohörbar

nurinkd|yti, -o, -ė plocka av

nu|svilti, -svela, -svilo bränna av

nu|šliūti, -šliūna, -šliūvo avvika, falla omkull

nutāp|yti, -ija, -ijo hybr. trampa ned

nutrauk|ti, -ia, -ė 1. rycka upp; 2. dra ut värmen; 3. linda runt, lura

O

oberkas (1) lit. sådan dans

òdžina (1) vitry. orm

ožka (4) medar vid släden

P

paausdinė|ti, -ja, -jo väva på

paāu|sti, -džia, -dė väva på

pabėg|ti, -a, -o flyga iväg

pabūd|yti, -o, -ė stanna en stund

pa|būti, -būna, -būvo vänta en stund

pacūkas (2) vitry. råtta

padabarykščia hybrid. som nu

padābn|as, -ą (4) sl. liknande

padavolnia (2) sl. högaffel med långt skaft

padeid|yti, -o, -ė hybrid. närma sig

padėdinė|ti, -ja, -jo hjälpa

pa|dėti, -deda, dė́jo lägga ner

padýg|ti, -sta, -o gro

padlōgas (2) golv

padmūrouka (2) grund

padūb|ti, -sta, -o hybr. stelna, bli som trä, inte-

lankščiam

paėl|sti, -da, -dė hacka i bitar

pāgal på grund av

pagal|ys (3b) bräda; -iùkas (2) 1. ribba; 2. stolpe

pagāud|yti, -o, -ė fånga alla

pa|gáuti, -gauna, -góve 1. fånga; 2. gripa

pagėmd|yti, -o, -ė föda

pa|gérti, -geria, -gėré 1. dricka lite; 2. dricka upp

pagir|sti, -sta, -do höra

pa|gįsti, -gysta, -giso slockna

pagrięb|ti, -ia, -ė gripa tag i

paieškō|ti, -ja, -jo leta efter

paišraust|yti, -o, -ė rycka upp

paiš|rinkti, -renka, -rinko plocka ut, välja

paišvėž|ti, -a, -ė köra runt och sprida ut

pajaud|sti, -čia, -tė känna, förnimma

pakapō|ti, -ja, -jo hugga sönder

pakārtuvai (1) repor

pakeldinė|ti, -ja, -jo lyfta upp

pa|kélti, -kelia, -kėlė lyfta uppåt

paklō|ti, -ja, -jo lägga ut, breda ut

pākulo|tis, -jasi, -josi brottas

pākurálas (34b) eldstad

pakvarbavō|ti, -ja, -jo hibr. färga, måla

pakvie|sti, -čia, -tė kalla, ropa på

palelis (2) rand, strimma

palengvica (2) fläskytterfilé

paliaukė (3b) halsfluss

paliaukės (1) en sådan sjukdom hos smågrisar

på litauiska hibr. på litauiska

att lämna, -o, -ė lämna kvar

bli kvar, -linkma, -liko skulle bli kvar

palōtos (2) dial. 1. tvättbrädor; 2. brädor mellan bjälkarna för säd i ladan

gråaktigt blek -ą (3) gulaktigt grå

störa, -o, -ė hindra

dö, -šta, -ė avlida

169

lämna, lägga-ta, -tė

glömma, -ja, -jo glömma bort

blanda sig, -jasi, -josi blanda sig

bära bort, -ja, -jo föra bort

bära omkring, -ja, -jo bära ihop

krypa in, -lenda, -lindo krypa ur

dö ut, -šta, -ė dö ut

slå sönder, -o, -ė slå sönder

eldstadsnisch hibr. utrymmet under ugnen

pa|pilti, -pilia, -pylė 1. strö; 2. värpa ägg, ruva

papjaušt|yti, -o, -ė skära upp

paplótin|ti, -a, -o bredda ut

paprastai på vitryska

paprast|as, -a (3b) rak, obruten

papri|dėti, -deda, -dėjo lasta på

papri|gyti, -gyja, -gijo slå rot

papripeckas (1) hybr. paprieždys

papririš|ti, -a, -ė binda fast

pa|pulti, -puola, -puolė bli till

parasoniukas (2) hybr. paraply

par|griauti, -griauna, -griovė 1. riva ner; 2. välta

pa|rinkti, -renka, -rinko räfsa ihop; samla in

pariš|ti, -a, -ė binda ihop

parplyčia (2) vitry. knopp

parš|iuotis, -uojasi, -avosi grisa

smyga|iväg, -ia, -ė släpa iväg

röka|lite, -ia, -ė röka lite

rida|tillbaka, -iuoja, -iavo rida tillbaka

en näve åt gången en näve

sitta|en stund, -i, -ėjo sitta en liten stund

se|sig omkring, -o, -ė titta sig omkring

sträcka|ut sig, -o, -ė sträcka ut sig

närma|sig, -o, -ė närma sig; stiga upp

gå|bort, -eina, -ėjo 1. gå ut; 2. komma; 3. gå en bit

gå|förbi, -ja, -jo gå förbi

bli dräktig, -ja, -jo: betäcka ston (kvigor), brunsta (om sto, ko)

stiga|upp, -kelia, -kėlė 1. stiga upp; 2. resa sig; 3. hoppa upp

bli osams, -ija, -ijo hybrid. bli osams

rulla|sig omkring, -ja, -jo hybrid. vältra sig

akta|sig, -o, -ė akta sig

luta|sig, -linkma, -liko bli kvar

plåga sig -ija, -ijo hybr. lida, pinas

blåsa upp sig -pučia, -pūtė växa, bli större

spricka sönder -ja, -jo spräcka

raka sig -ta, -tė raka sig

växa lite -ja, -jo växa upp

leta efter -vėima, -vyzdėjo söka efter

gifta sig -ija, -ijo hybr. gifta sig

skrapa (2) hybr. skrapa

sedan efteråt, senare

sist, -a (1) 1. den sista; 2. den yngsta

spotta -o, -ė spotta

herde (2) br. herde

draglinor (2) br. rep som förbinder seldonen med skakeln

på sitt eget sätt br. på sitt eget sätt

hugga sönder -iuoja, -iāvo hugga sönder

kyla -o, -ė kallna av

pašipul|iuoti, -iuoja, -iāvo hugga till flisor

pašokdinė|ti, -ja, -jo dansa

pašokinė|ti, -ja, -jo hoppa till

patamp|yti, -o, -ė bära omkring en stund

pa|lįnti, -tina, -tynė piska till

patraukdinė|ti, -ja, -jo tala träffande

patrāuk|ti, -ia, -ė lyckas

pa|trinti, trina, -trynė: gnuggade sig, slita sig

en liten knöl (2) en knöl

pavažė (3b) pavaža

170

enstaka en i taget

leta, -ar, -ade söka efter

känna, -er (-änner), -ände 1. känna igen; 2. veta; 3. vilja

spislucka (2) ugnslucka

axlar (4) ländrygg

loge (1) sädesbod

fem, - (3b) fem stycken

rulla sig, -er sig, -ade sig rulla

sälja vidare, -er, -de sälja vidare

förstå, -år, -stod begripa

plocka ut -ade, -at plocka ut på ett selektivt sätt

rida över, -er, -de hybr. rida tillbaka

petrišk|is, -ė (2) en medlem av Peters familj

över 1. genom; 2. om

maskros (1) maskros

pieškas (2) slav. sand

sydlig| -ė (1) sydlig

pyh pyh br. levande levande (om tofsvipan)

avig| -a (4) ut och in

hälla, häller, hällde 1. kasta; 2. lämna mjölk till mejeriet; 3. strö

hälla sig, häller sig, hällde sig hälla sig

mage (4) magsäck

först först

finger (2) 1. skörd; 2. trådgren

slå| -a, -e bry sig om, slå

fjäll (1) mjäll

bredd (2) br. yta

fläck (2) hybr. liten fläck, prick

slita| -er, -e rycka

tränga sig| -er sig, -de sig tränga sig fram, tränga in

fläta (2) br. flätverk

potatisplätt (2) sl. pannkaka av kokt potatis, rödbetor och mjöl

slå| -ja, -ė tröska

kross| -ta, -o gå sönder

pliusnia (2) mjäll

tunnick| -a (3a) tunn

spensl|ig, -ė (2) mager

plòsk| -a (4) br. platt

plūgavó| -ja, -jo dial. samla plog

fjäder (1) 1. fjäder; 2. fjäll; -ėlė (2) liten fjäder

efter enligt

podzelianiánka (1) br. halvgrönsak

popusiáu till hälften

póra (1) två och två, i par

pōsas (2) dial. rand

ovanpå ytan, uppifrån

bleka| -a, -o bleka ur

prabavol| -ja, -jo dial. försöka

andas ut, -andas ut, -andades hämta andan, återfå andan

gå förbi, -går förbi, -gick förbi passera

förfluten, -en (2) som har passerat

släppa iväg, -släpper iväg, -släppte iväg släppa

ljusgrå (2) br. skimmel, blåviolett (om en ko)

skala av, -skalar av, -skalade av skala av

rakt br. rakt, direkt

börja, -börjar, -började börja

börja, -börjar, -började börja

böjas, -böjs, -böjdes böja sig

ströva omkring, -strövade omkring, -har strövat omkring stryka omkring

dra ut på tiden, -drog ut på tiden, -har dragit ut på tiden vara sjuk

steka för hårt, -steker för hårt, -stekte för hårt br. steka tills det blir knaprigt

rak, -rak (4) br. rak

förkylning (2) förkylning

förkyla sig, -förkyler sig, -förkylde sig bli förkyld

driva|ut, -o, -ė fördriva

falla in, -bira, -byrėjo: få något gratis från himlen

svälla -sta, -o svälla upp

pričina (2) br. vid upphängningskroken

prie: vid tummen är pekfingret; vid lillfingret är ringfingret (om fingrar)

171

prieg prie; prieš priepuolys (3a) priepuolis prieš: prieš dieną švintant priešdien auštant, paryčiais priešė (1) priešakys priešpilis (1) priešpilnis prigimti -sta, -ė gimti priimčius (2) užkurys priimti -o, -ė priimti prilįsti -ima, -ėmė 1. pasitikti; 2. būti užperėtam prikabinti -a, -o pririšti prikibti -sta, -o priekabiauti priklišti -kliūna, -kliuvo prilipti prikrešti -krečia, -krėtė priversti prilaužti -ia, -ė priskinti primatoti -ja, -jo hibr. privynioti primyžti -a, -ė prišlapinti priminė (4) priemenė primušdinėti -ja, -jo prik alti pripilti, -pilia, -pylė pripilti priprasdinėti -ja, -jo prisipratinti, priprasti pririnkdyti, -o, -ė prirankioti, pririnkti pririšti -a, -ė pririšti prirūgti -sta, -o surūgti prisidairyti, -o, -ė prisižiūrėti pris ieidyti, -o, -ė pasitaikyti prisiglausti, -džia, -dė 1. pasislėpti; 2. priglusti prisikrauti, -krauna, -krovė prisivilkti prisileisti, -džia, -dė pasitikėti prisimuč ioti, -ija, -ijo hibr. prisikankinti prisipūsti, -pučia, -pūtė pasipūsti prisodinti, -a, -o pridėti prispėti, -ja, -o br. pribręsti, prinokti pristoti, -ja, -jo priminti prisūdyti, -o, -ė pasūdyti pr i šalti, -šąla, -šalo sušalti

värmas upp, -šyla, -šilo bli varm smutsa ner -ti, -ja, -jo kasta omkring slita sönder, -o, -ė slita loss vana (1) sl. tillvänjning övervaka -ja, -jo övervaka pstrōngas, -a (4) br. påträngande pstrōngas (4) le. stirra uppmärksamt pūčkūtė (2) hybr. äggskalets inre hinna pūkčius (2) dunboll, dunig sak puliūkas (2) fågelunge pumpliūkas (2) liten knopp; sälgkisse pumputys (4) knopp— pundyla (2) plufsig, stadig kvinna pundōkas (2) grodyngel pupojys (3b) vattenklöver purkštimai (2) sprutgift purvas (4) öronvax pusāntarlo, -ōs en och en halv puslis (4) hälft pūšlyti, -ija, -ijo br. blåsa puvėšys (3b) bikupa för rökning av bin R rāgutlės (1) släde; småslädar ragūtis (2) 1. tand på vävstolsvalsens huvud; 2. skörd raikštis (2) band raiziūkas (2) ärr lugna -a, -o stilla; övertala visa sig, -jasi, -josi uppstå raudonagalvis (2) rödskivling razaugdinėti, -ja, -jo hybr. gro razcerūšlyti, -ija, -ijo br. tömma razlėkšti, -kėčia, -kėtė hybr. berätta razklodinėti, -ja, -jo hybr. sprida razkraudinėti, -ja, -jo hybr. stapla

172

razlė | sti, -džia, -dė hybr. fördela

razmaiš | yti, -o, -ė hybr. blanda om

razmirk | ti, -sta, -o hybr. blötläggas

razmuš | ti, -a, -ė hybr. ta isär

razpylinė | ti, -ja, -jo hybr. rasa ihop

raz | pjauti, -pjāuna, -pjōvē hybr. skära igenom

razplūk | ti, -a, -o hybr. bli mosig

razrinkd | yti, -o, -ė hybr. berätta

razsak | yti, -o, -ė hybr. berätta

razsiklodinė | ti, -ja, -jo hibr. breda ut sig

razsilė | sti, -džia, -dė hibr. gå ned

razsiskirdinė | ti, -ja, -jo hibr. skilja sig åt, avskilja sig

raz | skirti, -skiria, -skyrė hibr. sprida ut

razvesdinė | ti, -ja, -jo hibr. späda ut, släcka

raz | virti, -vérda, -virė hibr. koka ihop

razžiodin | ti, -a, -o hibr. öppna på glänt

rėkvuokė (2) hibr. järnring

rietuvė (3a) hög med okapad ved

riñkti, reñka, riñko 1. ta upp från fältet; 2. sortera ut; skilja sig

rišalas (3b) fotens band

rýtykst | is, -ė (1) morgon-

rītin | ti, -a, -o rulla

rȳžsk | as, -a (4) br. ljusbrun

rō | dỵti, -džia, -dė sl. råda

rōm | as (2) br. ram; -ėlis (2) hibr. fönsterkarm

ronà (4) sl. sår

ròvaras (1) le. cykel

ručka (2) sl. handtag

rūčnykas (2) br. handduk

rudenīs (3b) höst

ruduška (2) hibr. kantarell

rūkl | yti, -ia, -ė röka

rūpesting | as, -a (1) bekymrad

rupūžė (2) padda

rušys (4) sort

rūškūniai (2) ängssyra

rušutys (3b) nöt

rutuliō | tis, -jasi, -josi rulla sig

S

sà savo

sakūtis (2) hibr. kort manlig jacka

sáulagrėžtė (1) solros

sausavōt | as, -a (1) hibr. halvtorr

sėd | ėti, -i, -ėjo 1. sitta på huk; 2. ruva; 3. sticka upp, inte växa; 4. bo på en plats där gården ligger

sėk | tis, -asi, -ėsi kunna, förmå

señbertas (3b) vinbär

sesuvà (3b) syster

sė | ti, -ja, -jo strö

siadričk | as, -a (3b) smal

siedka (2) sl. hackor

sietka (2) sl. nät

siužinkėlė (2) hibr. liten damm

skāros (4) tvätt

skarvada (3b) sl. stekpanna

skerstūvės (2) stickställe vid grisens nacke

sklėpas (4) br. källare

sklerōza (1) br. skleros

skregždūtė (2) svala

skrynėlė (2) 1. kvarnlåda; 2. fågelholk

skryp | ti, -ia, -ė gnissla

skubavōtai hibr. tämligen hastigt

skūpu sl. lite, inte mycket

skūra (4) br. bark, hud

slidick | as, -a (3b) hal

slūžas (2) br. slem

slōb | as, -a (4) br. obetydlig, svag

173

lager (1) lindbark

beck (4) sl.; bikåda kåda

beckaktig (2) br. sil

gräddrik (1) hibr. som ger fet mjölk

gräddfil (2) sl. gräddfil, grädde

tinning (3b) tinning

glop (3) omogen

sovare (2) sömntuta, en sådan ängsört

snödrivor (4) snödriva

snöstorm (1) br. harv

ruva, -ar, -ade lägga på ruvning

värk (3a) 1. smärta; 2. värk

damm (1) sl. damm

vinge (4) vinge

trampa, -ar, -ade trampa, lyfta upp och ner

vissna, -ar, -ade sl. vissna (före döden)

spicas (2) br. spets

spjaudinė|ti, -ja, -jo spotta

spjaudulas (3a) spottloska

sprāgelas (3b) gnistret

stači|as, -ia (4) oböjlig

stajōkas (2) sl. 1. grindstolpe; 2. stolpe

stalavà (3b) br. matsal

stalierienė (1) hibr. snickarens hustru

stalierius (2) sl. snickare

stalierišk|is, -ė (2) hibr. snickarens familjemedlem

stat|yti, -o, -ė lägga

stimbūras (3b) stock

stipriai 1. hårt, spänt; 2. kraftigt, stadigt

stiprick|as, -a (3b) hård

stiprlūs, -i (4) hård

st|pti, stimpà, stipo frysa; svalna

stōgas (4) sl. höstack, konisk hög

stōr|as, -a (3) 1. stor; 2. bred; -ai storleksmässigt

storùl|is, -ė (2) tjock; den tjocke

storùlk|as, -a (1) hibr. tjock

bli|va, -ver, -vę bli, bli till

stotyva (2) br. väggen bakom vävstolen

stōvai (2) vävstol

stov|ėti, -i, -ėjo bo

straublė (4) regnbåge

stūkter|ti, -na, -ėjo slå till

su|būsti, -būnda, -būdo vakna

sūdas (2) sl. domstol

sū|dyti, -džia, -dė salta

sugrō|ti, -ja, -jo vissla, pipa

suguldinė|ti, -ja, -jo lägga sig på, överfalla

sukeliō|ti, -ja, -jo snurra

sukeliō|tis, -jasi, -josi röra sig omkring

su|krėsti, -krečia, -krėtė skaka, slå, misshandla

sukryžavō|ti, -ja, -jo hibr. korsa, byta ut

sùk|tis, -asi, -ėsi kröka sig

sùk|ti, -a, -ė 1. blanda; 2. mala; 3. lindar; vrida, gömma svansen

sulāš|ti, -o, -ė smutsa ned

sùlstis (1) saft: sùlstis nog mėsōs bläck

sumenč|iuōti, -iuoja, -iāvo vässa till

sumušdinė|ti, -ja, -jo trampa ihop

sunery|uoti, -uoja, -āvo göra nervös

sunkayōt|as, -a (1) hibr. klumpig

sunk|ūs, -i (4) dålig, usel

supānpčio|ti, -ja, -jo 1. dra åt; 2. blanda

supykla (2) en sankmarkssänka

su|pilti, -pilia, -pylė hälla ihop, hälla i

suplý|sti, -ta, -o spricka sönder

sùp|tis, -asi, -ėsi gunga sig

sūrā|vas, -a (4) br. linnetyg, oblekt

suravieška (2) br. blåbärsris

sūravōt|as, -a (1) hibr. något sur

surinkdinė|ti, -ja, -jo samla, köpa

surinkd|yti, -o, -ė 1. samla ihop; 2. ställa upp

surišdinė|ti, -ja, -jo 1. förena; 2. binda ihop, knyta

174

surìšti | ti, -a, -ė binda fast

susičiaudėti, -a, -ėjo nysa

susigamzdyti, -ija, -ijo skrynkla ihop sig, inte vara utslätad

susikam | luoti, -úoja, -āvo haka fast i varandra

susilaikindinė | ti, -ja, -jo hålla sig tillbaka

susilaik | yti, -o, -ė 1. upphöra; 2. sluta; 3. behärska sig

susinervū | lti, -ja, -jo bli nervös

susinerv | luoti, -úoja, -āvo bli nervös

susi | plnti, -pina, -pynė fläta ihop

samla | sig, -o, -ė 1. slå sig samman; 2. haka fast i varandra

svälla | till, -a, -ė 1. svälla upp om en böld; 2. kröka ihop sig

ta kontakt | -ar, -ade få kontakt

sy | ihop, -r, -dde sy ihop

vara | blekna, -nar, -nade vara vissen

vara | stelna, -nar, -nade stelna, frysa ihop

ställa | sig, -er, -de stanna

stå | still, -r, -dde slå sig till ro

frysa | till, -s, -ste frysa fast

grädda | färdigt, -e, -de rosta bröd

bära | ihop, -, -de bära samman

trycka | ihop, -er, -de dra ihop

rulla | ihop, -r, -de rulla samman

stö | sönder, -ter, -tte stöta sönder

smula | sönder, -r, -de 1. smula sönder; 2. mata med smulor

hålla | tillbaka, -er, -de hejda

suver | lsti, -čia, -tė göra

suvesdinė | ti, -ja, -jo hibr. göra arg

suvėl | sti, -da, -dė br. göra illamående

suvisái helt och hållet, fullständigt

sužerdinė | ti, -ja, -jo pressa ihop

su | žerti, -žeria, -žėrė 1. pressa ihop; 2. stapla för ruvning

svietas (1) sl. världen, människor

sviež | lias, -ià (4) sl. färsk

svida, sväla, sveda, svälta

sviriepkà (2) br. vägde

svirsnià (2) hävstång

svirsnis (4) hävstång

svòtas (2) br. svärdotterns eller svärsonens far

§

šakaliūkas (2) vävskägg att spänna väven med

šalý vid sidan (inte under hönan)

sida (4) 1. sida; 2. hälft

hästhov (1) hästhov

schampūnis (1) schampo

šarókas (2) br. svart randigt tyg vävt av lin och blånor

šatravót | as, -a (1) br. utan skal

šaudýklė (3a) vävstolsskyttel

ščūpl | as, -a (4) le. smal, mager

ščūpókas (2) le. gädda

šeiminýkė (2) husmor

šėkai (4) ett sådant kärrgräs (troligen vass)

šenmai här

šeptūnas (2) br. besvärjare

šerksnas (2) skarskorpa

šerštis (2) sl. borst

šienapjūviai (34b) en stjärnbild av tre stjärnor

šien | láuti, -āuna, -āvo 1. slå; 2. ta

silkes | ig, -ig (1) av siden

i år i år

släde (2) sl. medsläde, fälg

i år detta år i år

kotte (2) sl. kotte, ax; -ūtė (2) hybrid munk

rysa | r, -r (1) rysig

blöt | na, -nar, -nade bli blöt, bli fuktig

flyta, flyter, flöt luta

175

glad, -ì (4) snabb, munter, frisk; -iai glatt, snabbt; -ù det är roligt

fräsa, -ia, -ė 1. brusa; 2. morra

snöre (2) br. en sådan tjock tråd

gunga, -ja, -jo gunga

dansa, -sta, -o dansa

skada, -ija, -ijo dial. skada

ärr (2) br. ärr

ropa, -auna, -avo fråga genom att ropa

brunn (3) brunn

vips hastigt

snabb, -à (4) br. snabb

halvrock (2) br. halvrock

T

tais|yti, -o, -ė ordna

táidien (< tája dienà) den dagen

tamišk|is, -ė (2) Tomos familjemedlem

tankumà (3a) snårskog

tãp|lyti, -ija, -ijo trampas, bjuda

t|às, -à:tais kaftais tidigare

taš|yti, -o, -ė bära, släpa

tebùl låt det vara

teei låt det gå under, låt det försvinna, sjunka ner

televizorius (1) ekoskop

tėlias (2) kalv: ingį tėlią fram till kalvningen

tel|iuotis, -iuojasi, -iavosi kalva

teñp|ti, -ia, -ė 1. bära; 2. hänga ner, räcka; -tis vara spänd, elastisk

tennà där

ténnuo där

tèp 1. så; 2. det; tèp kàp som

smörja in sig, -jasi, -josi smörja in sig

säck (4) säck

gömma sig, -jasi, -josi hybrid: gömma sig

svullnad (2) svullnad

dra, bära, stjäla

klä på sig, åka, -iasi, -ėsi

hela (1): hela saken

så mycket så mycket

höger (4) höger

tyst tyst

tålamod (1) br. tålamod

passa, passar passade, hända

poppel (1) poppel

topollykta (1) br. sjunkande

poppel (2) poppel

gödsel (4) gödsel, skit

rycka upp, -er, -te riva upp

en tredjedel (2) br. en tredjedel av valakas

diarré (2) diarré

förgifta sig, förgiftar sig, förgiftade sig le. bli förgiftad

tyll (2) gardin (av nät), tyll

genast (< i samma ögonblick) då

U

städerska (1) sl. städerska

spruta (2) sl. injektionsnål för läkemedel

kokande vatten (1) br. kokande vatten

gatby (1) sl. by av gatutyp

latmask (2) sl. latmask

besvärjelseformel (1) br. besvärjelse av gräs

grr morra

prata, pratar, pratade br. tala

tal (1) br. språk, tal

svampens slips (1) 1. svampens slips; 2. överdrag

176

V

vandra, -ung, -ande gå

förgäves (4) sl. krig

valaknas (3b) sl. täcke

vantrobai (2) br. tarmar med gödsel

vantrobiañka (1) br. leverpastej

var|yti, -o, -ė stumti

var|ytis, -osi, -ėsi gintis

vaſmas (4) broms

varnāgrūdis (1) mjöldryga

vartelió|ti, -ja, -jo vartyti

вечеринка (1) бр. fest

vēlinas (3b) djävul

vēplavót|as, -a (1) hibr. narr

verbà (4) br. pilträd

verbnyčia (1) br. palmsöndag

verk|ti, -ia, -ė: gråta med ord vid en avliden

verpstė (2) spinnrock

veršis (2) tjur

vesdinė|tis, -jasi, -josi uppstå

vesòlinà (1) le. påskpsalm

vē|stis, -dasi, -dėsi para sig

vētyklė (3a) såll

veversys (3b) lärka

vidurn|is, -ė (2) stortån

viekas (2) sl. ålder

vien|as, -à (3) den andre, en annan; en efter en, den ene den andra; vienais čėsais samtidigt

vientara ändå, densamma

vilkas (4): som en vilkas helt ensam

vilkódantis (1) svart grisungstand

vilnóne (2) en sådan svamp med en luden hattkant

vinkšna (1) alm

äldr|e, -ä (1) äldre

äldst|a, -a (1) äldst

överordnad, -t (1) äldre (i tjänsten)

uppåt

litet rep (2) snöre

allt allting

på alla sätt på alla sätt

ganska hög, -t (3) ganska hög

liten höna (2) sådan svamp, hattmurkla

värphöna (1) ruvhöna

följa, följer, följde följa

söka, söker, sökte leta efter

stjäl|a, - stjäla

tysk kvinna (1) tyska

tysk man (1) tysk

höstack (4) lada (för hö); - (2) liten lada

volió|tis, -jasi, -josi br. 1. kasta sig omkring; 2. ligga, vrida sig

vonià (4) grunt blecktråg

vōž|tis, -iasi, -ėsi skilja sig åt

Z

zacirka (1) sl. soppa på ihopklistrat mjöl

zapalenia (2) le. lunginflammation

zāra br. genast, snart

zarancica (1) br. morgonstjärna

zāros (4) gryning

zelianiañka (1) br. grönska

zō sl. genom

žūžl|yti, -ija, -ijo 1. nynna; 2. belamra

zvanelis (2) hibr. skramla

Ž

žāgar|as (3b) 1. gren; 2. utlöpare; 3. vidja; 4. ris; -ūkas (2) liten gren

grön: grön så att man lägger i blöt att på något sätt beta grönsaker

177

žaliavót|as, -a (1) hibr. grönaktig

žālick|as, -à (3b) grön

žafdas (4) kärve på åkern

žebras (1) br. 1. revben; 2. bågen på en korgs sida

žem|as, -à (4) kort

ženigt lågt

žen|ytis, -ijasi, -ijosi sl. föra

žydáuka (1) br. judinna

žilainė (2) blågrå jord, blåaktig jord

žil|as, -à (4) grå

žilavótas, -a (1) hibr. gråaktig

žilgas (4) vide

žilgutẏs (3b) vide

grå|, - (3b) grå

amma, -ar, -ade amma

steg (4) steg

suga, suger, sugit dia

titta|, -de, -t 1. titta; 2. kontrollera

kvällsmål (2) br. benört

ha diarré, -er, -ade hybrid ha diarré

styre (2) le. myndighet, stat

sparv (3) sparv

krok (1) br. klump

grusig, -t (1) hybrid grusad

klumpa|, -ar, -ade br. klumpa

DIALEKTALE TEXTE IN DER MUNDART VON ŠALČINIAI

Sammanfattning

Här återges fonetiskt transkriberade vardagstexter på den perifera litauiska dzūkiska dialekten i byn Šalčiniai (Dieveniškės distrikt i Šalčininkai-regionen), som är nära förknippad med den lokala belarusiska dialekten liksom med lokala varianter av polska och ryska. I dessa texter återspeglas sederna, levnadssättet, kulturen och den ekonomiska nivån hos de litauer som sedan gammalt har varit bosatta här. Det konstateras att 74% av ordförrådet i texterna är av litauiskt ursprung. Därav följer att denna dialekt har djupa rötter i litauiskan, att dess litauiska karaktär har bevarats och att den återspeglar de nuvarande särdragen i litauisk fonetik, accentologi, morfologi, syntax och fraseologi, samtidigt som tendenserna i dialektens fortsatta utveckling framträder förhållandevis tydligt. Texterna innehåller ganska många lexikala arkaismer som redan är sällsynta i dagens litauiska standardspråk och som antingen ännu inte har belagts i andra dialekter eller förekommer sällan, jfr.: vókis, vóké "tysk man, tysk kvinna", viralài "grönsaker", priešė "framsida, främre del", rušùlys "nöt", šekai "Riedgtas", juostelėtas "randig", vėima "han söker, de söker", smilginė "tinning" m.fl.; ofta förekommer också arkaiska termer, jfr.: klastytuvė "gunga", menčia "slipsten", šerkšnas "hårt, fruset snötäcke", vilkódantis "en kultings svarta tand" m.fl., samt ord med en specialiserad betydelse i denna dialekt, jfr.: gùdas "en lokal, icke-adlig assimilerad litauer", jaunikis "nymåne", jauniklis "brudgum", vóžtis "fettet lossnar lätt från tarmarna", papìltì pautùs "lägga äggen tillsammans för ruvning" m.fl., liksom semantiska dialektismer som sällan förekommer i andra litauiska dialekter och i litauiskt standardspråk, jfr.: pìktas "vänd ut och in", piñštas "en avgrening av en tråd", "en del av en plog där billen sitter", "en tand på en gödselgrep", žágaras "gren", "skott", "kvist på en kvast"; det förekommer också ordbildningsdialektismer som har en annan betydelse än i litauiskt standardspråk och i många andra dialekter, jfr.: attráukti "skära av", apšviėsti "genomlysa", insùkti "vira in", nuderėti "trivas", prišálti "frysa ihjäl" m.fl. Till skillnad från standardspråket betecknar avledningar med suffixet -ickas, -a i den undersökta dialekten inte diminutiver, liksom i andra dialekter, jfr.: siaùrickas "trång, smal", plónickas "tunn". Med suffixet -inis, -ė bildas i denna dialekt, från namnet på familjens överhuvud (fadern), en benämning på en medlem av denna familj, vilken används i stället för det efternamn som är ovanligt i trakten

179

jfr.: Tamiškiai "familjen Tomas Staniulis", Kaziškiai "familjen Kazys Staniulis". Med suffixen -inis, -ė och -iškis, -ė bildas också patronymikon av far- och farfäders namn, vilka i sin tur ersätter efternamnen, jfr.: Maciekinio Tamiškio Fel’kà "Feliksas Staniulis, bror till Tomas Staniulis, son till Motiejus Staniulis", Čepūkinio Feliksiškio marti "svärdottern till Feliksas Staniulis, son till Steponas Staniulis" m.fl. Detta särdrag hos den undersökta dialekten bör betraktas som en dialektal arkaism som hittills inte har registrerats. I de undersökta texterna finns också sammansatta temporala adverb som hittills inte har registrerats i våra dialekter, bildade med instrumentalis och med ett pronominellt pronomen som första led, jfr.: kok’úojdzień ~ kokiájdien "vilken dag, när", túojdzień ~ tájdien "den dagen, då", vilket i sin tur bör betraktas som en sällsynt arkaism i litauiskan. Texterna innehåller också ord av nyare ursprung, som ligger närmare standardspråkets ordförråd och vittnar om dess inflytande på dialekten, jfr.: miškas "skog" vid sidan av det allmänt brukade mēdžias "skog", dainúotojas "sångare" vid sidan av det allmänt brukade giedórius "sångare".

I texterna återspeglas också dialektala särdrag i böjningen. Det kan konstateras att nominal dualis ännu ofta används här, jfr.: du spirgučiu "två stekta fettbitar", dvi telyči "två unga kor", och imperativ utan suffixet -k-, jfr.: dù "ge", eĩ "gå". Sådana former som de sistnämnda används ibland med prefixet te- i hortativ betydelse, jfr.: tebù "låt det vara, låt dem vara", teeĩ "låt honom gå, låt dem gå". Texterna innehåller också många ortnamn som hänför sig till omgivningarna kring byn Šaltiniai och nästan genomgående är av litauiskt ursprung, jfr.: Kraštinis laakas, Lapėlių kalnas, Sūntakis ~ Sáńtakis m.fl.

Till texterna har fogats ett alfabetiskt register över sällsynta dialektord, försedda med accenttecken och överförda till standardspråket; betydelsen anges och, för lånord, även ursprunget.

Texterna på dialekten från Šaltiniai förmedlar en rikedom av språkliga (även historiska och etnografiska) särdrag hos en nästan isolerad, levande dialekt, återger dess struktur mer eller mindre fullständigt och belyser levnadssättet hos de människor som använder denna dialekt.

180