LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XXXVI (1996) LIETUVIŲ KALBA: TYRĖJAI IR TYRIMAI

Saulius AMBRAZAS

UTVECKLINGEN AV BILDNINGEN AV BENÄMNINGAR PÅ EGENSKAPSBÄRARE MED SUFFIXET *-ko- I LITAUISKAN

§ 1. Med suffixet *-ko- har diminutiver bildats sedan gammalt (aut., 1994, 130–134). Senare kom detta suffix också till användning för att bilda benämningar på egenskapsbärare (nomina attributiva). Ur det fornåldriga suffixet *-ko- utvecklades de litauiska suffixen -okas(-ė), -ikas, -ikis, -ikė, -ykas, -eika, -eikis/-eikys, -aikis, -inykas/-ininkas(-ė), -ininkis, -eny-kas/-eninkas(-ė), -auny-kas/-auninkas(-ė), -eln-y-kas/-elninkas(-ė), -(i)ukas(-ė), -(i)ūkas(-ė), -uika, -iaukas, -iauka, -iaukė, -(i)uoka, -(i)uokė, -ėkas. Med dessa bildas benämningar på egenskapsbärare.

Avledningar med suffixen -(i)okas(-ė)

§ 2. Benämningar på egenskapsbärare med detta suffix bildas betydligt mer sällan än diminutiver:

1) från adjektiv, t.ex.: baltōkas(-ė) ”en vit häst eller ett vitt sto” Pn, Er (LKŽ I² 610), bėriokas(-ė) Ds, bėrōkas(-ė) ”en brun häst, ett brunt sto” R II 83; JD 772; Srv; Pn; Rm (I² 765, 771), dryžiōkas Nv, dryžōkas ”färgat randigt linnetyg” Šts (II² 735, 736), kurčiōkas(-ė) ”en döv person” Lzd; Gž; Rmš; Vlk; Bgt; Brt; Krok (VI 943), liesōkas ”en mager människa eller ett magert djur” Varn; Užv (VII 434), naujōkas(-ė) ”en person som börjar med något arbete” K; VIkv; Vdk; ”en ung man, nyligen inkallad till armén” R; Mž; N; K.Donel (VIII 590), prasičiōkas(-ė) ”en enkel, obildad, lågadlig person” P; BM 117; J; JD 342; JV 32; V.Krėv; (d)Pb; LTR(Ds); ”dåligt öl, brännvin” JD 491; LTR(Plv) (LKŽ X 543–544), sartōkas ”en fuxfärgad häst” JV 955; Sb; Er (XII 168), slydōkas ”en soppar” J; Skd; Tl; Pln; Eig; Vvr; Šts; Plt; Gd; ”en blek taggsvamp” Vrd; ”en bulle” Šts; ”en snigel som gnager på svamp” Vrd (XIII 11), stačiōkas ”en grov, ohyfsad person” BsMt II 208(Prnv); Pč; Ds; Sl; VIkv; Jrb; Slm; Ig; Svn; Lel; Vdžg; ”en som talar dialekt” Brb; Dg; ”något som är brant, inte sluttande” Nmc (XIII 621), širmōkas ”en skimmelhäst eller en skimmeloxe” JD 772; Slm; Er; Sl; LTR(Rm) (XIV 903), šviežōkas ”nybörjare” Trg (XV 567); 2) från substantiv, t.ex.: bruknienōkas ”lingonblad” Tr; Sb (ŽD 132; LKŽ I² 1083), bulbienōkas Pnm; Er; Svn; Uk; bulvienōkas ”potatisblast” Jnšk; Ldk (LKŽ I² 1149, 1156), galvōkas ”ett litet moln” Sb; Kp; Slm; Tr; ”en sådan mössa; en hattkulle” Kos 43; TDr VI 167 (ŽD 132; LKŽ III 86), kaulōkas ”ett revben eller ett ryggben med kött” Pl; Kp; Pnd (LKŽ V 435), kišenōkas ”ficktjuv” Varn (V 881), kojōkai ”käppar som barnen går på när de leker”

101

barnen går på när de leker” J; Klov; Rd; Ar; Er; Žvr; Lnkv; Šmk; ”snöklumpar som fastnat under sulorna” Gdž (VI 206), kryžiokai ”korsbrädor” J; Alvt; Dgls; Mrj; Kt; Dks; Ūd; ”en bock för att såga mönster” Lš; ”korsvis hopspikade käppar” Rm; Ssk, kryžiokas ”ett korsmärke” Ggr; ”korsbrädor” J; Ds; Tr; ”en navförhöjning” Mšg; ”en anordning för att sätta på garnhärvor” Vv; ”en sjal med ’korsmönster” Vdk; ”en sådan lek; en hästsjukdom” J; ”korsa sig” JD 846; JV 295; PPr 281 (LKŽ VI 669–670), kryžiokai ”korsbrädor” Gdr; Lp; Vdšk; Kb; ”en bock för att såga mönster” Vdn; ”en anordning för att sätta upp en härva medan garnet nystas” Užp; ”en gammaldags rutig sjal” Plt; Rs, kryžiokas ”en korsbräda” Ds; Krkn; ”en trefot att ställa något på” Škn; ”en smörkärnare, en navförhöjning” Ds; Skdt; Vdr; Sdk; Kri; ”en anordning för att sätta på garnhärvor när garnet nystas” Dv; ”ett skaft till en spade och en högaffel” Rd; ”en krycka” Trgn; ”en sjal med korsmönster” Up; ”en brakved, en havtorn” Trgn; ”korsa sig” S.Dauk; N; [K]; J; A 1884,41; Drsk (LKŽ VI 677; DTŽ 677), kūjokas ”käppar som barnen ställer sig på och går på när de leker” Kos 126; J; Vrb; Nm; Sln; Skr; Kt; Žg; Sv; Erž; Vks; Šlv; ”kryckor” Šmn; Vv; Vlkv; Gs (VI 790), medžiokai ”träsko med träsula och läderovandel” Mrs; Rd; Vb; Nj; Vs (VII 997), peliókas ”en som är bra på att fånga möss” Vrd; Žd; Kltn; Brs; Žr; Všk; Šts; Ms; Trk (IX 768), piestókas ”en mortelstöt” MŽ II 346; N; [K]; Ssk (IX 927), ragaučiokai ”medar som fästs vid släden för att transportera slädmönster” Lkm (XI 39), samenókai ”mosskuddar” Švnč; Sb (ŽD 133; LKŽ XII 90), sėmenókai ”tröskade linfrökapslar” Sml; Paj; Krik; Grž; Adm; Švnč; Pšl; Krč; Šlč; Lel; Skp; ”otröskade linfrökapslar” Vžns; Vad; Km; Šmn; Sv (XII 359), snapókas ”en som är dum, en dummer” Vb (XIII 237), žarnókai ”kokad, uppskuren gris- eller fårmage” BM 174, 443; Kp; Pnd (LKŽK);

3) från räkneord, t.ex.: antrókas ”den andra stocken från stubben” Pg; ”öl från den andra bryggningen” N; J; Mžš; Rm (LKŽ I² 174), dvejókai ”två hopfogade plagg” Vlkv; Brt; Mrj; ”två kärl förenade med en enda gaffel” R; [K]; Pns; Kč; ”en tvåfacks säck för att hälla agnar i” Krsn, dvejokas ”ett slags mynt” Švnč (II² 949), ketvirtókas ”en fjärdedel av en valakas” Vlk; Pls; ”ett slags mått för spannmål” Trak (V 670), ketvirtókas ”en fjärdedel av en valakas” Vlk; Pls; ”ett slags mått för spannmål” Trak (V 670), pirmókas ”öl från den första bryggningen, det bästa ölet” Rm; Sb; Mžš (X 19), trečiokas ”öl från den tredje bryggningen, det svagaste ölet” Er; Sb; Mžš; Krs; Slm; Alz; Km; ”ett gammalt mynt – ett silvermynt värt tre groschen” Q 129, 135; B; R; MŽ II 135, 141; N(Rg); K; Ns 1854,2; RD 174; BsO 397; Klv D 295; N 174; JD 57, 589; Žem; LTR(Plv); Lks; ”en tredjedel av en valakas” Rtn; Al; Grv; ”en tredjedel av skörden” Dv; Rod, trečiokas(-ė) ”den tredje sonen eller dottern” Rm; ”ett treårigt djur” Žž; ”en bonde som brukar en tredjedel av en valakas” Drsk; Žml; ”en jordbruksarbetare som får en tredjedel av skörden” Er; Všn; ”den tredje hästen i spannet” J (LKŽ XVI 731), trečiokės ”ett slags agnar” Ggr (XVI 732).

§ 3. I vissa sydliga dialekter vid gränsen mot Polen betecknar avledningar med suffixet -iokas(-ė) en person utifrån den plats där personen bor eller kommer ifrån, t.ex.: kaišiadoriokas(-ė), lazdijokas(-ė), seirijokas(-ė) osv. (DaiktvDr 413; LKA III Žemėl. Nr.110, p. 117). Denna användning stimulerades uppenbarligen av polskan, där avledningar med motsvarande tillhörighetsbetydelse och suffixet -ak började uppträda omkring 1400-talet, t.ex.:

102

polak ”lenkas” (Respond, 1979, 185). Be to, tokio tipo vedinių esama ir gudų kalboje, plg. slavizmą dvariókas ”dvaro darbininkas” S I 309; Klm; Pnm A; ”dvaro ponas” LB 96, 118, dvarókas ”dvaro darbininkas” BsMt II 24; LTR (Brt); Dkš; Rdm; ”dvaro ponas” Kb; Vrn (plg. gud. дворяк, žr. LKŽ II² 938).

§ 4. I de slaviska språken är benämningar på bärare av en egenskap med *-āko- i allmänhet mycket mer produktiva än i de baltiska språken, jfr. slav. *novakъ ”nykomling”, *svojакъ ”svåger”, *rybakъ ”fiskare” osv.

Å andra sidan har också benämningar på bärare av en egenskap med suffixet *-āko- belagts i andra besläktade språk, jfr. lit. naujókas och slav. *novaka, gr. νέας, νέωνος ”ung man”², liksom sanskr. bhikṣākah ”en som ber om allmosor”: bhikṣā ”allmosa” (Wackernagel, Debrunner, 1954, 267).

Denna avledningstyp kan alltså vara mycket gammal, kanske ärvd från sen indoeuropeisk prototid eller från tiden då urindoeuropeiskan splittrades.

Avledningar med suffixet -ikas

§ 5. Benämningar på bärare av en egenskap med detta suffix är ännu färre i litauiskan än med -okas. De bildas:

1) av adjektiv, t.ex.: bálčikas ”vit galt” Paį (LKŽ I² 588), baltìkas ”en viss art av riskor” MŽ; N; [K], didìkas ”person av hög börd” J; A 1885,82; LzP (LKŽ II² 478), keršìkas ”gråspräcklig galt” Pg (V 623), laibìkas ”långt, smalt fält” C II 456; N, naujìkas ”nykomling” SD¹ 99; SD³ 226; K; Vaižg; ”nykomling” J; Klk; Vkš (LKŽ VIII 587), raudonìkas ”rödhårig” NS 1354; Kp; RdN; Slč; Žeml; Alz; Skm; Srv; Šš; Krm; Sem; Btrm; Eiš; Lkž; Gržl; Lel; Vžns; Šlčn; ”en som har ett rött, vackert ansikte” Skdt (XI 260), šventìkas ”präst” JD 1228; J;

2) av substantiv, t.ex.: bėgštìkas ”löpare” J I 200 (: bėgštà ”löpning” DaiktvDrR 67), kaukarìkas ”bakhuvud” Sb (: kaŭkaras ”kulle, höjd; bergstopp; panna; bakhuvud”), kaukorìkas ”barn med stort huvud” Šmn (: kaŭkoras Rs, kaukoris ”kulle, höjd” Klvr – LKŽ V 420, 423–424), pirštìkas ”finger på en handske” Švnč; Rš; Trgn; Rk (X 32), tarpìkas ”utrymme mellan två sidobyggnader till en lada eller ett magasin” Yl; Trkn; Brs; Slnt; Pln; Sd; Všv; ”sidobyggnad” Lnk; Ms; Brs; ”takskydd vid husets gavel för förvaring av vagnar, redskap och ved” Grsl (XV 895), žirnikai ”en viss blomma” (vanlig i östlitauiska och samogitiska dialekter, belagd redan hos S.Dauk; P; J – LKŽ);

3) av räkneord: šimtìkas ”hundralapp” Pg (LKŽ XIV 823).

§ 6. Även i lettiska och fornpreussiska är avledningar av denna typ sällsynta, t.ex.: lett. melniķis ”svarting (häst)”, namīķis ”trädgårdsmästare”, fornpreuss. preiſiks ”fiende” (Feindt) III 792₀, ack. pl. suwintickens ”de heliga” (Heiligen) III 133₈–₉ (SV 49; LVG 358; BKGF 89).

¹ Sławski, 1974, 90–91; Vaillant, 1974, 326–328.

² Brugmann, 1906, 501; Schwyzer, 1939, 543 su lit.; Otkupščikov, 1988, 101–103.

103

I de slaviska språken har däremot benämningar på bärare av egenskaper med *-iko- länge varit produktiva, t.ex.: sl. *bogatьcь ”rik person”, *junьcь ”ung tjur; yngling; barn” (jfr lit. jaunìkis), *starьcь ”gubbe”³.

I andra besläktade språk tycks sådana avledningar saknas. Det är alltså möjligt att benämningar på bärare av egenskaper från början började bildas med diminutivsuffixet *-iko- i de slaviska språken, och att denna innovation senare, till följd av forntida kontakter mellan baltiska och slaviska språk, i viss mån även berörde de baltiska språken.

I de baltiska språken införlivades diminutivsuffixet *-iko- för länge sedan i paradigmet för bildning av agentbeteckningar (DaiktvDrR 135—138).

Avledningar med suffixen -ikis, -ikė, -eika, -eikis/-eikys, -aikis

§ 7. Ett par benämningar på bärare av egenskaper har bildats med följande varianter av suffixet -ikas:

-ikis (om dess ursprung, se aut., 1991, 22): baltikis ”vit hare” Lkč (LKŽ I² 614), juodikis ”ätlig svartskallig svamp” Dbč, júodikis ”detsamma” Mrc; ”blodpudding” Dglš; ”slant” (vanligt i äldre skrifter — LKŽ IV 401), jaunikis (vanligt från 1500-talet), laibikis R II 312; MŽ; N; K, laibikis ”långt smalt åkerskifte” Nm (VII 14), raistikis ”en sådan myrsvamp” Žln; Vrn (XI 60), raudonikis (vidt spridd);

-ikė (jfr aut., 1994, 130): baltikė ”svampart av släktet riskor” Stč; Klov (LKA III 131), bobikė ”spole” Rs; Šv; ”spolens skaft” Rs; Vdk (LKŽ I² 962), guoginìkė ”gås med knölar” Skdy (II 702), joninikė ”potatissort” Trš (IV 356), kanapikė ”sort av huvudduk” Varn (V 197), kartikė ”svamp med bitter mjölksaft” Btr (V 339), lempikė ”oljelampa” Grg (VII 323), lutikė ”höna med korta ben” Šv; ”kort och satt kvinna” Lkv; Up (VII 713), rudikė ”katthona” C I 145; N; [K]; BŽ 559; KŽ; ”rödaktig” K I 389; JD 95, širdikė ”kvarnens spindel” Šll; Pd; Jd; Tt; ”liten skyttelpinne, vävskyttel” Pj (XIV 848), širdžikė ”kvarnens spindel” Rs; Nmk; Vdk (LKA I 141), tabakikė ”primula” Škt (LKŽ XV 638), vištikė ”en sådan svamp” Dv (LKA III 131);

-ykas (jfr aut., 1994, 131—132): laimykas ”trollslända” Gdž (LKŽ VII 55);

-eika (om detta suffix ursprung, se DaiktvDrR 139): alsėika ”person som lider av andnöd” Klm (LKŽ I² 110), jauneika ”familjens yngsta barn” Lnkv; O (IV 306), lieséika ”mager person” J; Šint; Als (ŽD 159, LKŽ VII 433), mandréika ”slug person” Jnšk (LKŽ VII 823), mundréika ”någon som är stilig, rask och slug” LTR(Mlt); Ign (VIII 380), nevaléika ”smutsig, slarvig, trög person” Žem; Šll; Krkl; Klm; Skr; Škn; Prn; Ar; Gs; Lbv; Btg (VIII 750), rūstéikas ”någon som ständigt rasar” Krkl (XI 1022), šuneikà ”vildhjärna” Sdb; Pš; Slč (XV 357);

-eikis/-eikys; atbuléikis ”någon som gör saker bakvänt, går baklänges; någon som gör motstånd och handlar tvärtemot” J; Kv; Pln; Vvr; Krkl (LKŽ I² 336), júodeikis Kltn; Ut, juodeikỹs ”blodpudding kokt med surmjölk” Lkm (IV 399), šudeikis ”någon som inte duger till något”

³ Meillet, 1905, 344 tt.; Sławski, 1974, 99—100; Vaillant, 1974, 296 tt.

104

Sg; ”ingenting” Rs (XV 319), jfr hydronymerna Dubeikis Krt, Saldeikis Vdk, Šalteikis, Šalteikė Šv m.fl. (Vanagas, 1970, 107 ff.);

-aiktis: rūodaiktis ”blodsoppa” Dkst; Lkm (LKŽ IV 391), jfr även det preussiska hydronymet Stoboc: stabis ”sten” (Steyn) E 32 (Gerullis, 1922, 248), kanske också preussiska arwaikis ”föl” (Volle) E 434: *arva- ”snabb” (Karaliūnas, 1992, 18; något annorlunda Mažiulis PKEŽ I 94–95).

Avledningar med suffixen -inykas/-ininkas(-ė), -ininkis, -eny kas/-eninkas(-ė)

§8. Suffixet -inykas/-ininkas(-ė) är det mest produktiva suffixet för beteckningar på personer som kännetecknas av en viss egenskap. Både i nutida och äldre litauiska bildas med detta suffix oftast avledningar som betecknar ett yrke. I äldre skrifter finner vi många avledningar av denna typ som numera har försvunnit helt eller används i andra betydelser.

Flest av dessa är belagda i K. Sirvydas ordbok: akmenininkas ”stenhuggare” SD¹ 50 (jfr akmenininkas ”detsamma” C II 1154; N; K; ”stenkörare” Grž — LKŽ I² 80), balnininkas ”sadelmakare” SD¹ 165; SD³ 403 (detsamma hos S.Dauk., jfr balnininkas K), bažnyčinykas ”kyrkovaktmästare” SD³ 122 (jfr bažnyčininkas ”detsamma” R II 389; ”kyrkobesökare” Kv; Klp — LKŽ I² 700), čiustininkas ”trollkarl” SD³ 40 (detsamma Ch 152; Rp, jfr čiustininkas [K]), draučininkas ”spjutbärare” SD³ 120 (detsamma Bt ApD 23,23, jfr draučininkas [K]), drobininkas ”linnehandlare” SD³ 300 (jfr dróbininkas ”detsamma” K; ”linnevävare” K; Slnt — LKŽ II² 739), duonininkas ”brödbagare” SD¹ 121, 291 (detsamma BB 1 Moz 40,1; MTP 29, jfr duonininkas ”detsamma” K; ”person som försörjs av andra” Sch 124; Jrb; VIkv; Gs; ”arrendator” Alk — LKŽ II² 872), gultinykas ”sovrumstjänare” SD³ 157 (jfr gultininkas N; [K]), juostinykas ”bandmakare” SD¹ 119; SD³ 286 (jfr juostininkas ”detsamma” N; K; M; BŽ 416; NdŽ), kruopinykas ”den som gör gryn eller handlar med dem” SD³ 133 (jfr kruopininkas M), mielinykas ”kalk- och gipsbrännare” SD¹ 189; SD³ 469 (jfr mielininkas N; [K]), mulinykas ”mulfösare” SD³ 182 (jfr mulininkas N; [K]), nuodinynkas(-ė) ”trollkarl(-inna)” SD¹ 17, 403 (detsamma DP 526a35; BK 18¹⁸, jfr även nuodininkas N; [K]; A 1884,13), peilinykas ”knivmakare” SD¹ 99; SD³ 227 (jfr peilininkas ”detsamma” Lex 61; C II 44; Q 44; R II 255; K II 56; ”knivhandlare” N; K; ”den som skär sig med knivar” Ig — LKŽ IX 746), plėskinnykas ”den som tillverkar pälsar” SD³ 147, sapelkinykas (sapielkinykas?) ”pipspelare” SD³ 297 (detsamma Sut, jfr sapelkininkas N, supelkininkas [K]; KŽ), sarginykas ”vakt” SD¹ 176; SD³ 424, sietinykas ”den som tillverkar eller säljer såll” SD³ 403 (jfr sietininkas N; K; L; Rtr, sietininkas BŽ 496; KŽ), skydinykas ”sköldmakare eller sköldhandlare” SD¹ 120; SD³ 287 (jfr skydininkas N; K; Ser; NdŽ), stalinykas ”furstars och stormäns ämbetsman” SD¹ 175; SD³ 423 (”snickare” BB Sir 39,28, jfr stalininkas ”furstars och stormäns ämbetsman; snickare” N; K och i andra skrifter), vainikinykas ”kransflätare” SD¹ 194, vandeninykas ”vattenledningsläggare” SD³ 392 (jfr vandenininkas N; Š), vilninykas ”ullkardare” SD³

105

473 (detsamma Sut, jfr vilnininkas/vilnininkas N; K; Rtr; NdŽ; KŽ), žvaizdininkas ”astronom” SD¹ 41; SD³ 80 (detsamma DP 603; Sut, jfr žvaizdininkas S.Stan; I).

Några avledningar av denna typ är från skrifttraditionens början belagda endast i skrifter från Lill-Litauen, till exempel: čiepininkas ”trädgårdsmästare” KIM 128; Lex 13, 39a; Q 205; R II 158; K, dėžininkas ”lådtillverkare eller -försäljare” Lex 77; C II 491; R II 317; K, kletkininkas ”kioskägare” Lex 20a; K I 267; [K], kariūnykas ”soldat” BB 4 Moz 31,48; 2 Kar 24,2; Joz 5,4; Teis 20,44, kolūtykininkas ”tillverkare av antika mynt” Lex 16a, N, K, mašininkas ”maskintillverkare, skräddare” Lex 16a; C I 331; Krz 46; B 398; K I 232, pučkininkas ”musketerare” Lex 63; Q 633; Krz 249; R; ”vapensmed” K I 267; ”hatthandlare” K, sūrininkas ”den som river ost” Lex 73a; C II 389; Q 435; Krz 170; N; [K]; KŽ.

Således var yrkesbetecknande avledningar med suffixet -inykas/-ininkas(-ė) redan mycket produktiva under 1500- och 1600-talen. Deras ålder framgår av motsvarigheter i andra baltiska språk; jfr lit. laukinýkas (belagt redan på 1500-talet) och preuss. laukinikis (Leman) E 407, lett. làucinieks (se § 21).

§ 9. I äldre skrifter finns det betydligt färre avledningar med suffixet -inykas/-ininkas(-ė), bildade av substantiv och med ospecialiserad betydelse.

Redan under 1500–1600-talen användes avledningarna dalinukas/dalininkas, darbinýkas/darbininkas, drauginykas/draugininkas, kekšinykas/kekšnininkas(-ė), lietuvinykas/lietuviininkas, naminykas/naminininkas, pagalbinykas/pagalbininkas, priešinýkas/priešininkas, skolinýkas/skolininkas, tarpinýkas/tarpininkas, vietinykas/vietininkas.

I dialekterna används nu också avledningarna metininkas ”mitulys” Lex 52, naudinykas ”en som söker fördel” BP II 611₂, 57₅; BB Sir 14,9, och i standardspråket — maištingykas BB Pat 24,21; SD¹ 96; SD³ 25, 82, en variant av maištininkas.

Några avledningar av denna typ har numera en annan betydelse i dialekterna än den som belagts i de äldre skrifterna, t.ex.: kerštinykas/kerštininkas ”fiende” (använd i många skrifter från 1500–1600-talen; har numera i dialekterna betydelsen ”en hämndlysten person”), kieminykas ”ägare till en by” DP 278₁₄ (numera i dialekterna ”en som tycker om att gå på besök”; beträffande betydelseutvecklingen hos denna avledning, jfr Mažiulis, 1960, 206–208), pakampinykas ”en som gömmer sig” SD³ 318 (”en som smyger runt i hörnen” Rod — LKŽ IX 149), sapninykas ”en som drömmer profetiska drömmar och förkunnar dem” BP II 309₂₄, 310₆,₁₁; BB 1 Moz 37,19; Bt Jd 8 (jfr sapnininkas ”drömmare” R; K; L; Rs; DūnŽ — LKŽ XII 145), sekminy kas ”pratsam person” SD³ 5, 299; Sut (”en som berättar sägner” Rod — LKŽ XIII 336).

§ 10. Ett betydande antal substantivavledningar med suffixet -inykas/-ininkas(-ė) som förekommer i äldre skrifter och i större eller mindre grad har bevarat den rena betydelsen ’bärare av en egenskap’ har nu helt försvunnit, t.ex.: ausinykas ”inställsam person” SD¹ 212, ausininkas ”förtalare” Lex 66 (detsamma B; N; K), bendradarbinýkas ”medarbetare” BB 1 PvK 3,4; Ch¹ 13X, bursinykas/bursininkas ”medbrottsling” (i många skrifter från 1500–1600-talen), barninykas BB Syr 4,7; 1 PvTm 3; DP 526₃₆; SD³ 469, barnininkas ”en som grälar” Lex 45, doklinykas SD³ 44, 45, 82, doninykas ”en som betalar tribut” SD³ 82; SE 234; Ch 5 Moz 20,11, gėdinýkas ”libertin” MT 215b, geležinykas ”pansarkrad ryttare” SD³ 103 (jfr.

106

geležinininkas ”handlare i järn” Lex 29a; N; K), gyvatininkas ”invånare” C I 548 (detsamma RB 1 Krn 23,18; K; LC 1881,15; ”en som har sin egen gård, bonde” B; K), griekinykas BP 9X; BB Pat 12,21, griekininkas ”syndig människa” K1M 35₇ (detsamma R; N; K), gvattinykas ”en lättretlig person” SD¹ 41, juokinnykas ”skämtare” SD³ 413 (jfr. juokininkas K; Š; BŽ 525), kalavijinnykas ”en som är beväpnad med ett svärd” SD³ 170 (jfr. kalavijininkas N; Ser; NdŽ), kartuvinykas ”dömd till hängning” SD³ 438 (jfr. kārtuvininkas ”detsamma” N; [K]; ”en som krigar” J), kovinykas ”en som tvistar, grälsjuk person” BB 2 PvTm 2,24 (jfr. kovininkė Ns 1858,3), nebarninykas ”en som inte grälar” Vln 395, nevaidinykas ”en som inte tvistar” 394, pragarinykas ”invånare i helvetet” SD³ 298 (jfr. pragarininkas ”detsamma” N; [K]; ”en som skapar ett helvete, grälmakare” NdŽ; ”frossare” LzP, pragarnūkas, se § 14), priežastinukas ”en som är orsak till något” MP 145 (detsamma Sut), puotinukas ”festdeltagare” SP I 452₁, sostinykas ”en som sitter på tronen” DP 542₁₄, 595₂₀, stulpinykas ”kristen eremit som lever på en pelare” SD³ 410 (detsamma Sut, jfr. stulpininkas ”tillverkare av pelare (statyer)” N; K), šarvinukas ”beväpnad, bepansrad krigare” (karakteristisk för äldre skrifter), šuolininkas ”en som springer i språng” C II 206 (detsamma Krz 152; MŽ; N; K; BŽ 513; NdŽ; KŽ), tautinykas ”invånare i ett land” BB Jer 52,24; 2 Kron 23,13 (jfr. Karaciejus, 1987, 19), turtinykas ”rik person” Ch¹ 10X (jfr. turtininkas Sln; Vaižg; A.Vien och i andra skrifter — LKŽK), vėjinykas ”vindf<strong>fångare</strong>” SD³ 479 (jfr. vėjininkas ”detsamma” NdŽ; KŽ), viltinykas ”bedragare” MP 240, 275, 339, 359b; Ch¹ 414₂₅ (förklarat i förklarande anmärkningar i slutet); KN 34 (detsamma Kos 58b; Sut, jfr. viltininkas ”detsamma” J; BŽ 58b; Ser; KŽ; läsare av tidskriften ”Viltis” i skrifter från början av 1800-talet), žaislinnykas ”spelare” SD¹ 38; SD³ 437 (”musiker” Bt Apr 14,2).

Det finns också många avledningar av detta slag i dagens litauiska (DaiktvDr 340–342, 360).

§ 11. Benämningar på bärare av egenskaper bildas mycket sällan av adjektiv med suffixet -inykas/-ininkas(-ė). I skrifter från 1500–1600-talen finner vi bara några få sådana avledningar. Bland dem är bendrinykas/bendrininkas(-ė), kaltinykas/kalti-ninkas(-ė), pėstinykas/pėstininkas fortfarande vanliga.

Enstaka adjektivavledningar med suffixet -inykas/-ininkas(-ė) förekommer endast i äldre skrifter, t.ex.: bjaurinykas(-ė) ”en ful, ond människa” Ch 14X; PrP 39₁₁; KN 6; MT 215b; Bt Mt 21,31, drąsinykas ”dristig person” BB Pat 15,14, gailinykas ”tyrann” SD³ 263, 245 (jfr. gailininkė ”nunna” LC 1884,3), godinykas ”girigbuk, plundrare” BP II 221₂₅, 229₁₄, 356₇; BB Job 2,9; 1 PvK 5,10; WP 104, naujinykas ”nyomvänd” BB 1 PvTm 3,6, naujininkas ”nybyggare” Lex 64a (detsamma Q 364, 366; Krz 145; NT 1 PvTm 3,6; J; V.Kudir), neteisinykas/neteisininkas (i många äldre skrifter), nenaujinykas ”icke-nybörjare” Vln 398, smarkinnykas ”tyrann” (i många äldre skrifter), šykštinykas ”girigbuk” BB Sir 32,29, teisinnykas ”rättskaffens människa” (i många äldre skrifter).

Avledningen baisinykas ”en fruktansvärd, hjärtlös människa” (i många äldre skrifter) har i dialekterna betydelsen ”en som är skrämmande, väldig; en som är rädd och skygg” (LKŽ I²

107

I dialekterna finns det numera också mycket få avledningar med suffixet -inykas/-ininkas från adjektiv, t.ex.: branginýkas(-ė) Gs; Skp; Srv, branginiñkas(-ė) ”en som tar bra betalt” K; Rs; Skr (LKŽ I² 997), gūdrininkas(-ė) ”slug person” Kri; Užp; Grž; Pš (III 698), kurtinýkas ”en som är döv” Švnč; Dglš (VI 980), liesininkas(-ė) ”en som är mager” Varn (VII 434), mandrininkas ”slug person” Tat; Vkš (VII 823), piginiñkas ”en som säljer billigt” Pn; ”en som vill köpa billigt” Kp, pigi-niñkas ”en som säljer billigt” Lk; Er (IX 938), puikininkas ”snobb” Grg (X 852), šūktinykas ”bedragare” Šn (XIV 126), širminiñkas ”en grå häst eller oxe” JD 541; LTR(IIg); Šmk (XIV 903).

§ 12. Några avledningar med suffixet -inykas/-ininkas(-ė) har bildats av räkneord, t.ex.: añtrinykas/añtrininkas/antriniñkas ”föremål av andra, sämre sort; medhjälpare; opålitlig person” (utbrett i dialekterna, framför allt i Samogitien), dešimtinykas ”ledare för tio soldater” DP 179₃₃, dešimtininkas ”detsamma” K; ”en som utför dagsverke i tio dagar; polistjänsteman” J I 316, ketvirtininkas Kp, ketvìrtininkas ”en som äger en fjärdedel av en valakas” J II 94; ”säck som rymmer en fjärdedel av en pūras” C II 352; N; [K] (ŽD 146; LKŽ V 669), pirmì ninkas/pirmìnin-kas/pirmìniñkas ”förtrupp; ledare; härförare; herde som går främst i hjorden; den bästa, av första klass” (utbrett i dialekterna), šimtinykas/šim-tininkas/šimtininkas ”ledare för hundra soldater” (typiskt för äldre skrifter), trètìnininkai ”säd och mjöl av tredje, sämre sort” Žd; Užv; Trk, trètìnin-kas/trètinininkas ”öl av tredje klass, svagt öl” DūnŽ; Vkš; Žg, trètìnykas/trètìnin-kas ”medlem av den tredje orden inom Franciskus av Assisis orden, till vilken lekmän hör” M.Valanč; Vlkv; ”elev i tredje klass” Rm; ”yngsta drängen, som utför lättare arbeten” Vaižg; Jsv; ”en som äger en tredjedel av en valakas” Dv (LKŽ XVI 795).

§ 13. Ibland förkortas suffixet -inykas/-ininkas(-ė) genom att den första vokalen i utelämnas, hela stavelsen in eller till och med en del av basordet.

Benämningar på bärare av egenskaper med ett så förkortat suffix förekommer redan i skrifter från 1500- och 1600-talen, t.ex.: gertuvnykas ”krögare” SD³ 97, gir-tuvnykas ”besökare på en krog” SD⁵ 85 (jfr girtùvininkas N; [K]), kepurnykas SD¹ 16; SD³ 39 (detsamma S.Dauk; Šl; Vdšk), kepurninkas Lex 51a (detsamma R II 213; K; J; Jrk 41; Lš; Pnd — LKŽ V 595; LKA III 129), lietuvnykas BP I 135₅–₆; II 97₁₈, 379₂–₃, 399₁₂, 415₁₆; KIG 65; MT XIX; DK¹ 30; SD¹ 73; SD³ 154 (detsamma A. Baran; RdN; Lz; Aps; Dv, jfr lietùvininkas R II 288; B; I.Simon; KlvD 361; Užp — LKŽ VII 451; LKA III 129), liežuvnykas(-ė) SD³ 89; SP I 82₁₂; II 73₁₅ (detsamma Kri; Rs, jfr liežùvininkas(-ė) Krž; Užv; Gs — LKŽ VII 458; DūnŽ 176), malūnykė BB Pam 12,4 (jfr malūnykas/malūnininkas, utbrett i dialekterna LKA III 129), marškinykas ”skjortsömmare” SD³ 125 (jfr marškininkas ”detsamma” N; [K]; ”nätbindare” [K]), meškernykas SD³ 472 (jfr meškerninkas K, meškėrninkas Plt; Bržr; Als; Grg; Plng; Pln; Sdr; Varn; Pvn — LKŽ VIII 90; DūnŽ 196), milninkas ”valkare” Lex 89a (detsamma MŽ; N, jfr milìnininkas Krz 202; K), pagalbnykas BB 1 Moz 2,18 (jfr pagalbininkas Q 164; R II 198), pakasynykas ”begravningsdeltagare” SD³ 76 (jfr pakasýnininkas MTt V 162), pavadnykas ”häst som hålls i tygeln”

108

SD³ 116, pietuvnykas ”lunchätare” SD³ 230, pyragnykas ”kakbagare” BB Oz 7,3, popierynykas ”papperstillverkare eller pappershandlare” SD³ 284 (jfr popierininkas Q 639; R II 274; MŽ II 367), priešnykas BB 2 Moz 15,7; Ps 13,4; 27,2; 31,1; 73,4; 73,23; 78,53; AK 45 (jfr priešnininkas Ns 1858,4), sasparnykas ”hörnsten i en byggnad” BB 1 Kar 7,11; Mt 21,42, tėvišknykas ”arvinge” SP I 324₄–₅; II 59₄–₅,₆ (detsamma Sut).

§ 14. Det finns fler sådana avledningar i dialekterna. De bildas oftast av substantiv med tre stavelser, t.ex.: amatninkas Grž; Er, amātnynkas Gs, amatninkas S,Dauk; J; Vrd; Lc; Dr; Krš (LKŽ I² 118; DūnŽ 25; LKA III 129), apatnūkas ”innersula” Srj; Lp; ”underkjol” Ls, apatniūkas ”detsamma” Skr; Rmč (LKŽ I² 185; DūnŽ 28), ašmeninkas ”en skära för att skära upp vålmar” Trk (I² 339), ašmeninkė ”nål för att sy pälsar” Brs; Vl (I² 339), brigādnynkas Stč; Ob; Sv; Btg; Klt, gelžkelnykas Mžš, krāutuvnynkas Vdšk; Str (LKA III 129), krautuvininkas(-ė) Krš; Dr (LKŽ VI 485; DūnŽ 149), kumelnykas ”hingst” Vlk (VI 871), liežiuvnukas Gdl, Ds (VII 451, 452), līgāšnynkas(-ė) Ps, līgāšninkas(-ė) ”person eller djur som ständigt är sjuk” Paj (VII 463), milicnykas Ant; Kn; Vlk (LKA III 129), minūtnykas Lz (LŽ 165), minūtninkas ”klockvisare som anger minuterna” Krš (DūnŽ 201), naktīgonnykas Vlk; Lp; Mrc; Nč; JnšM; Lz, naktīgoninkas ”nattvaktare” Alv (LKŽ VIII 517; LŽ 171), naujūnininkas ”nyhetsälskare” Bru; Pgg; SmIn; Vn; Dr (LKŽ VIII 588; DūnŽ 211), niūomarnykas ”epileptiker” Jnšk (LKŽ VIII 941), óbuolnykas ”en som handlar med äpplen” Grž (VIII 993), pāsaknykas ”en som kan sagor” Lnk (IX 446), pašalnykas ”utomstående” Rgvl (IX 555), potērnykas(-ė) ”from person” Slm, potērnininkas ”detsamma” Grž; Grz; ”person som leder böner när rosenkransen beds utan präst” Dr; Gršl (X 470), pragarnnykas ”frossare” Drsk (DTŽ 279), priekabnininkas Skr, prykabnininkas Gr (LKŽ X 642), rūpesnykas Rod (XI 986), sandēlninkas Lnk (XII 118), sāndēlnykas Mžš; Er; Vlk, sāndēlninkas Grž; Žg; Sd; Akm; Žr (LKŽ XII 118; LKA III 129), smagūrnykas Ls (LKŽ XIII 71–72), šermukšnykas ”rönnbärskvist” Ds (XIV 659), škarmālnykas Šl, trāktornykas/trāktorninkas, vargōnnykas (utbredda i dialekten, se LKA III 129).

Avledningar med det förkortade suffixet -inykas/-ininkas(-ė) bildas betydligt mer sällan av tvåstaviga substantiv, t.ex.: bitnykas (utbrett i höglandsmål), bitnininkas Šk (LKA III 129), bōbnykas ”flickkarl” Vp (LKŽ I² 963), gīrnykas (utbrett i höglandsmål, se LKA III 129), mėsnykas Glv; Ukm; Šmn; Antz; Tj; Vvs; VrnV (LKŽ VIII 47; LKA III 129), plytninkas Grd (LKŽ X 253), prādžnykas ”en som börjar” Kp; Pnd (X 496), pūrtnykas ”färsk, luftig kaka” Klt; Užp (X 983), pūsnykas Slm; Dbk (X 1053), sieksnykas ”en som är en sieksnis lång” SIk (XII 508), sielnykas Klt (XII 520).

§ 15. Tendensen att förkorta avledningar med detta suffix är mycket gammal. Även följande fornpreussiska avledningar har förkortats på liknande sätt: crixtnix (Teuffer) III 111₅–₆, nom. pl. sendraugiwēldnikai ”medarvingar” (Miterben) III 938, dat. sing. waldniku ”åt härskaren” (dem Könige) III 91₂₅ (jfr DaiktvDrR 144). Men

109

Av de förkortade ändelserna -inieks, -enieks uppstod den lettiska suffixformen -nieks (se § 21), med vilken beteckningar för bärare av en egenskap bildas i stor utsträckning, liksom med suffixet -inykas/-ininkas i litauiskan.

§ 16. Ursprunget till suffixet -ininkas förklaras på mycket olika sätt. Vissa forskare menar att det är mycket gammalt och försöker finna motsvarigheter i andra besläktade språk. K. Brugmann (1906, 484—487) förband det exempelvis med det germanska suffixet -ing, som liksom det litauiska suffixet -ininkas är mycket typiskt för beteckningar på bärare av en egenskap. Många andra indoeuropeister och germanister⁴ följde K. Brugmann. K. Būga (1961, 789—796) visade emellertid övertygande redan då att det germanska suffixet -ing bör förbindas inte med -ininkas utan med det baltiska suffixet -ingas (jfr förf., 1994a). Å andra sidan var inte heller ursprunget till suffixet -ininkas klart för K. Būga själv. I ett brev till J. Endzelīns hade han antytt att det möjligen härstammade från -inykas. Men kort därefter tog K. Būga (1961, 866) tillbaka denna hypotes i ett annat brev. Även P. Skardžius (ŽD 140—141) menade att både suffixet -inykas och -ininkas är gamla.

J. Endzelīns (BKGF 90) lade fram hypotesen att suffixet -ininkas kan ha uppstått ur suffixet -inykas genom att konsonanten n sköts in. En inskjuten konsonant n förekommer exempelvis i sådana samogitiska ord som kningą (< knygą), ganinklą (< ganyklą) osv. (Zinkevičius, 1966, 197—198; Grinaveckis, 1973, 332—334). Å andra sidan har man också försökt härleda suffixet -inykas ur -ininkas (Otrębski, 1930, 29 ff. med litteraturhänvisningar; Vaillant, 1974, 309).

§ 17. Låt oss se vad uppgifterna från de litauiska dialekterna och de äldre skrifterna säger om ursprunget till suffixet -ininkas.

Suffixet -ininkas förekommer numera endast i den samogitiska dialekten och i vissa angränsande, huvudsakligen sydliga, västaukštaitiska dialekter. Överallt annars används suffixet -inykas i stället (LKA III karta nr 115).

Tidigare hade suffixet -inykas ett ännu större utbredningsområde. M. Mažvydas, S. M. Slavočinskis och S. Vaišnoras skrifter visar att suffixet -inykas även förekom i den sydsamogitiska dialekten under 1500–1600-talen (jfr Zinkevičius, 1974, 167—168; 1979, 19), där det numera endast finns suffixet -ininkas. Detta beläggs också av historiska källors skrivningar av det äldre namnet på Varniai, Mėdininkai, exempelvis: Medenickam, Medenike, Medeniken osv. (Salys, 1930, 56—57). K. Būga (1961, 865) skrev dessutom i ett brev till J. Endzelīns från 1913: ”Enligt Jaunius säger man i Kvė derna ūkinyks”. Tydligen försvann suffixet -inykas ur den sydsamogitiska dialekten först relativt nyligen.

§ 18. Det finns nu allt fler uppgifter som talar för att suffixet -ininkas spreds ganska sent även i den nordsamogitiska dialekten, eller åtminstone i delar av den. Som framgår av ett ordregister som A. Girdenis sammanställt men som tyvärr ännu inte publicerats, finns det exempelvis inga belägg för avledningar med suffixet -ininkas i ”Žiwatas” från 1759; där finns endast motsvarande avledningar med suffixet -inykas. Det har länge varit känt att även S. Daukantas skrifter domineras av avledningar med suffixet -inykas (jfr Būga, 1961, 865), medan suffixet -ininkas bara förekommer sporadiskt. Visserligen menar man ibland att S. Daukantas använde suffixet -inykas på grund av påverkan från de äldre skrifterna (Subačius, 1993,

⁴ Pisani, 1940—1941; Henzen, 1957, 81; Meid, 1967, 198—207; Erhart, 1982, 122—123 med flera.

110

165–166 med lit.). Suffixet -inykas kan dock ännu vid denna tid ha levt kvar i S. Daukantas hembygd, den nordsamogitiska dialekten. A. Kalnius (1937, [19]) har nämligen nämnt att även en annan nordzamogit, J. A. Pabrėža, använde suffixet -inykas. Denna tanke bekräftas av S. Grossos handskrivna grammatik (GrK), som, vilket G. Subačius (1993a) har visat, skulle befästa det samogitiska skriftspråk som J. A. Pabrėža höll på att skapa. I ordlistan till S. Grossos grammatik finner vi endast avledningar med suffixet -inykas: Burtyniks 191, Daržyniks 171, Kekszyniks 188, Pritiriniks ”burtininkas” 191, Rasztyniks 163, Skolyniks 141, Žoöwyniks 172.

Å andra sidan började suffixet -inykas redan under 1800-talet tränga undan suffixet -ininkas i den samogitiska dialekten. Detta framgår av S. Stanevičius och M. Valančius skrifter samt J. Čiulda grammatik, där det endast finns avledningar med suffixet -ininkas.

§ 19. Suffixet -ininkas spreds troligen senare även till västaukštaitiska dialekten i Litauen, i Lill-Litauen. Som exempel kan nämnas att i J. Bretkūnas skrifter och D. Kleins grammatik finns suffixet -ininkas ännu inte belagt; där förekommer endast suffixet -inykas. P. Skardžius (1931) har angett att avledningar med suffixet -ininkas i Volfenbüttelpostillan används omväxlande med avledningar med suffixet -inykas. Å andra sidan finner vi i J. Rezas psalmbok, i D. Kleins sångbok och bönbok samt i den anonyma ordboken Lexicon Lithuanicum från 1600-talet redan endast avledningar med suffixet -ininkas.

De uppgifter som presenteras här gör det möjligt att med större säkerhet hävda att suffixet -ininkas är en variant av suffixet -inykas, som troligen uppkom i kuriska eller i någon annan västbaltisk dialekt där det var typiskt att långt ī övergick till in i vissa positioner. Vokalen ī ersätts nämligen ibland av in inte bara i den samogitiska dialekten, utan också i vissa lettiska dialekter som uppkommit på substrat från kuriska (Endzelīns, 1974, 449; LVG 171). Dessutom menar A. Rosinas (1995, 82 ff.) att nasalering av långa vokaler kan ha förekommit även i fornpreussiskan. Senare spreds suffixet -ininkas till delar av litauiskans västliga dialekter, som är relativt nära besläktade till sitt ursprung. Denna process, som inleddes för länge sedan, redan före den litauiska skrifttraditionens början (jfr ortnamnet Garbeninken, belagt i distriktet Vėluva år 1479, och pr. Garbenyken, Garbiniken, se Būga, 1961, 676), pågick under lång tid.

§ 20. Suffixet -ininkas har en mycket ovanlig paradigmatisk variant -ininkis, t.ex.: priešininkis ”någon som är fientligt inställd” R II 401; N (jfr priešininkas, se § 9).

§ 21. I vissa skrifter från Lill-Litauen (främst i J. Bretkūnas bibel och Volfenbüttelpostillan) finner vi, utöver suffixet -inykas/-ininkas, avledningar med ett annat, det närbesläktat men ovanligt suffixet -enyka/-eniṅkas(-ė)⁵. J. Bretkūnas använde till exempel, vid sidan av avledningen godinykas, även avledningen godenyka BB Pat 15,27; vid sidan av griekinykas — griekenykas 13,2; vid sidan av ūkinykas — ūkenykė 12,4; vid sidan av vaidinykas — vaidenykė 19,13; 21,9; 21,19; 25,24; 27,15 osv.

I fornpreussiskan tycks avledningar med suffixet *-eniko- ha varit vanligare än sådana med *-iniko-. Till exempel finner vi, vid sidan av avledningarna balgninis (Seteler) E 440 (jfr lit. balnininkas, se § 8), laukininkis (se § 8), i de fornpreussiska texterna avledningarna grikenix (Sunder) III 67₁₈ (jfr äldre lit. griekenykas och griekinykas), medeniz-tauwᵣ < medenis tatawis (Beerhun) E 766 (jfr lit. mēdininkas), pagalbenix

⁵ Bezzenberger, 1877, 107–108; Skardžius ŽD 141.

111

(Heiland) III 103₂₄ (jfr lit. pagalbenykas WP 234 och pagálbinýkas/pagálbininkas) osv. (SV 49–50).

I lettiska finner vi i stället för suffixen *-iniko-, *-eniko- det förkortade suffixet -nieks, som i äldre skrifter och dialekter har bevarat de äldre formerna -inieks, -enieks (LVG 362–363); jfr laukinýkas, pr. laukinikis och lett. laučínieks (se § 8), forn-lit. laukeninkas WP 192 och lett. laucenieks, forn-lit. muitenykas BB Mt 5,46; WP 259b och forn-lett. muitenieks. M. Baltinia (1984) konstaterade att avledningar med -enieks var vanligare i lettiska språkminnesmärken från 1500–1600-talen, medan senare skrifter har fler avledningar med -inieks.

De lettiska suffixen -inieks, -enieks härstammar från *-ineiko, *-eneiko- (aut., 199¹, 26). Detta visas bland annat av avledningen dat. pl. prettaunekans ”för de skyldiga”, belagd i bönen ”Fader vår” som återges i S. Grunaus krönika; formen bör rättas till *pretauneikans och knytas till lett. pretinieks. W. P. Schmid (1962) har nämligen konstaterat att denna bön sannolikt är skriven på kuriska eller på en lettisk dialekt som står den mycket nära.

§ 22. Suffixen *-iniko-/-ineiko- (< *-ino- + *-iko-/-eiko-), *-eniko-/-eneiko (< *-eno- + *-iko-/-eiko-) är mycket produktiva även i de slaviska språken. Dessutom bildades avledningar med *-eniko-/-eneiko- i äldre slaviska språkminnesmärken av passiva particip med *-eno- (jfr fornrys. ученикъ: ученъ, удавленикъ: удавленъ), medan vissa avledningar med suffixet *-iniko-/-ineiko- även här ännu produktivt knöts till adjektiv med suffixet *-ino- (t.ex. fornrys. блудникъ: блудный, грешникъ: грешный⁶). I de baltiska språken har däremot adjektiv med suffixet *-eno- nästan helt försvunnit (DaiktvDrR 127), och avledningar med suffixet *-iniko-/-ineiko- associeras inte längre med adjektiv med suffixet *-ino-. I allmänhet bildas denna typ av avledningar i de baltiska språken också mycket sällan av andra slags adjektiv (se § 11). Dessutom är beteckningar för egenskapsbärare med suffixet *-iko- betydligt mer produktiva i de slaviska språken än i de baltiska (se § 6). Allt detta talar för att suffixen *-iniko-/-ineiko-, *-eniko-/-eneiko- kan ha kommit in i de baltiska språken från de slaviska språken under den äldre perioden av baltisk-slaviska kontakter (aut., 1991, 25–26).

Avledningar med suffixen -aunykas/-auninkas(-ė), -elnykas/-elninkas(-ė)

§ 23. Beteckningar för egenskapsbärare bildas ibland med följande varianter av suffixet -inykas/-ininkas(-ė) (om deras ursprung, se DaiktvDrR 145–146).

Suffixet -aunykas/-auninkas(-ė) är mer typiskt för beteckningar på aktörer, medan beteckningar för egenskapsbärare bildas mycket sällan, t.ex.: baudžiauninkas Lex 73a; K.Donel; R II 150; K; JV 444; JD 1434; V1; Krsn; Smn, baudžiaunykas Dkš (LKŽ I² 689–690), bobáuninkas ”en sådan sumpväxt” Ob (I² 960), mezliauninkas ”skatteindrivare” C II 483; R; MŽ; N; [K], retaunýkas(-ė) ”långsam person” Ds (LKŽ XI 485), šešaunykė BP 5X, šešauninkė Lex 78; C I 1059; Q 296, 478; B 647; R II 223, 324, 404; MŽ; N; Sch 198, šešiáuninkė

⁶ Varbot 1969, 96–98; Balalykina, 1980, 41–42; Azarch, 1984, 96 tt; Nikolaev, 1987, 93–95.

112

”en kvinna som mår dåligt sex veckor efter förlossningen” (har sedan gammalt varit typiskt för Smålitauen och de västaukštaitiska dialekterna i angränsande områden, se LKŽ XIV 688—689).

§ 24. Det finns något fler benämningar på bärare av en egenskap med suffixet -elnykas/-elninkas(-ė), till exempel: butelninkas ”hörnbo” K; BsMt I 143; I.Simon; Trg; Žvr; Skr (LKŽ I² 121), budėlninkas ”småhandlare som säljer i ett tält” K I 267; Er (I² 1121), dūdėlnykas ”någon som blåser i en pipa” SD³ 67; LTR(Klvr); Gs (I² 79), kirvelnykas ”krigare med en stridsyxa på ett långt skaft” SD³ 81, kirvėlninkas ”detsamma” K; ”någon som tycker om att hugga med yxa” J II 131; ”marknad från nyår till fastlagen” L; Rt (V 875), mazgelninkas ”börsmakare” Lex 16a, pirtėlnykas ”någon som har en egen liten bastu” Rdm (ŽD 149), raštėlnykė ”väverska av mönstrade tyger” (ps)Tvr (LKŽ XI 231), ratėlnykas Ūd, ratėlninkas ”spinnrocksmakare” J; Grd (XI 241), ryšėlninkas ”en liten halsduk att knyta fast vad som helst med” Skdv (XI 697), siekėlnykė ”någon som rycker upp linstjälkar” Grž (XII 505), spragėlnykas ”slagan skaft” Šlčn (XIII 475), šakėlnykas ”örtmedicinare” Rm; Er (XIV 412), trobėlnykas(-ė) Ldvn, trobėlninkas ”jordlös eller nästan jordlös bonde” J; Kv; Pln; Žr; Slnt; End (XVI 938—939), vištėlnykė Sl; Rtn; Ūd; Dv; Pc; Pkr; Slm, vištėlninkė ”en gammal höna” Grž; Ps (LKŽK).

Avledningar med suffixet -(i)ukas(-ė)

§ 25. I litauiskan bildas diminutiver oftast med detta suffix, medan benämningar på bärare av en egenskap med -(i)ukas(-ė) är betydligt ovanligare. De bildas:

1) av adjektiv: a) sådana som har suffixet -inis(-ė) (en del av dem har substantiverats), till exempel: apatinūkė ”underbyxor” Gs (LKŽ I² 185), ausinūkas ”tvåörad gryta” Vv, ausinūkė ”en sorts liten kaka, en spröd kaka” Al (I² 501), bulvinūkas ”någon som tycker om potatis” Vlkv; ”en rund, litenväxt person” Rdm (I² 1157), kadaginūkas ”en mycket liten mängd” J; Kv (V 39), kaulinūkas Trš, kaulinūkas ”tyg med grövre inslagna trådar” Lk; Rdm (V 434), pagramdinūkas ”yngsta barnet i familjen” Kv; Šll (IX 93), pamestinūkas(-ė) Ig; VšR (IX 294), rastinūkas DūnŽ, rastinūkas(-ė) ”hittebarn” Vyž; Ig (XI 206), šiaudinūkas Akm; DūnŽ, šiaudinūkas ”torkad brödkaka” Krž; Lkv; Nmš; ”bikupa av halm” Všt; ”utomäktenskapligt barn” Alvt; Plv; Jrb (XIV 719), varinūkas ”liten kittel” End; Lkv; Vn; Sg (LKŽK); i standardspråket bildas också nyord av denna typ, till exempel: kavinūkas, rankinūkas (DaitkvDr 398—399);

b) av andra slags adjektiv, till exempel: baltūkas ”vitt djur eller föremål” Gs; Skr; Rdm; Kt (LKŽ I² 621), dryžūkas ”randigt tyg” Brt; ”randig växt” Rdm; ”randigt äpple” Kt; ”alsikeklöver” Al (II² 737), greitūkas ”snabbtåg” Mrj; ”snabbväxande växt” Ig, greitūkė ”padda” Sdr (III 562), jaunūkas ”ung person” Gs; ”ung präst” Rdm; Krok; Alk; Dkš; Brt; Lp; Al; Mrj; ”nymåne” Sem (IV 313), juodūkas (ps)Slk, juodžūkas ”svart hornlös djävul” J (LKŽ IV 413), kietūkas ”äppelsort med fast fruktkött” Vlkš; Prk (V 765), latūkas(-ė) ”någon som är liten och kortbent” Svn; Lkm; Vad; Švnc; Vb; Sb; Rm; An; Ds; Plš; Ktk (VII 175), mėlynūkas(-ė) Slm; Pn; Er, mėlynūkas(-ė) ”någon som är blå” Kt; Mrj, mėlynūkai ”förgätmigej”

113

Lp (VIII 1032, 1033), paujikas ”person som börjar ett nytt arbete” M.Valanč; J; ”nybyggare” S.Dauk; M.Valanč, nalabūkas ”ond ande” BsV 333; Sln; Krž; ”odåga” Vdk (VIII 642), piktūkas ”någon som blir arg” Ig, piktukė ”orm” Alv (IX 971, 972), raudoniūkas ”rödhårig person” Trgn (XI 263), raudonukai ”en vetesort” Sn (XI 268), raudūkas(-ė) ”skimmel häst eller märr” BzF 163; Jn; Žem; Krp; Krkl (XI 277), rudūkas ”brunriskor” Jrb; Erž; Vdžg, rudūkas(-ė) ”någon som är brunhårig” Klt; Klov; Mšg; ”någon som är brun” Vj, rudūkė ”kantarell (svamp)” Ss; Bb; Grš; Prn (XI 878), rudžiūkas ”någon som är brun” Pc (XI 882), sausiūkas Šn; Kč, sausiūkė ”torr småkaka bakad utan jäst” Nč (XII 219), sausūkas ”prydnadsväxt ur familjen korgblommiga växter” Mrk; Lp; Kls; Dbč; Drsk; ”torr småkaka bakad utan jäst” Krok; Gs; Kpč; ”strandimmortell” Pls; ”dräneringsrör med liten diameter” Snt, sausiūkė ”strandimmortell” Dg (XII 225), statūkas(-ė) ”någon som är rak, inte böjd” Kt; Plv; Slk; ”någon som har upprätt form” Btg; ”någon som talar ohövligt” Kt, statūkas ”en sådan liten stol som hjälper ett barn att lära sig gå” (utbrett i östaukštaitiska dialekter); ”påhak” Rs; Grk; Jrb; Jd; Btg; ”uppvärmningsugn” Snt; Žvr; ”lyktstolpe” Jd; ”spindelns spindelstång” Tj; ”oböjlig kniv” Jrb; ”rökpipa med rakt munstycke och vinkelrätt huvud” Mrj, statūkė ”detsamma” Vlkj (XIII 716), žaliūkas(-ė) ”någon som är grön” N; K; JV 602, 659, 808; LTR(Vlkj); Ds; ”friskus” Varn, žaliūkas ”deltagare i efterkrigstidens motståndskamp” Lk; Nmš; Snt; Bgs; Adm; Pln; Rud; Sug; ”grönsopp” Šr; Varn (LKŽK);

2) av substantiv, till exempel: ančiukė ”litet bröd” Skr (LKŽ I² 132), antūkas ”byxknäppning” Kt; Ap; Akk; ”fågel ur familjen sångare” K (LKŽ I² 177), barzdūkas ”skäggig person” Sk; ”tomte, skogshund” K; ”getskägg” KzR (I² 675), barzdžiūkas ”åkerfräken” Mrk; Dglš, barzdžiūkė ”hulling på fiskekrok” Skr (I² 676), bulbūkas ”liten knöl som bildas av potatisblomman” Užv (I² 1149), karčiūkai ”lockigt hår i pannan” Škn (V 270), kelmiūkas ”trädel av en sadel” Kln, kelmiūkai ”murket trä som biodlaren använder för att röka ut bina” Vlkv, kelmūkas ”stubbe” Als; ”en sorts äpplen” Dglš; ”liten djävul” Skdv (V 526), kojūkas ”verktyg för att ta av skor” Rs; ”käpp, stöd, träben” Lzd; ”dålig dräng” Jnšk; ”tredje bildkortet” Jnšk, kojūkė ”fotförsett fat” KzR (VI 296, 297), kučiūkas (kučiukas?) ”julmåltid på julafton, oblat” Dbg (VI 758), lazdūkas ”dumbom” Rm (VII 214), mešiūkas ”någon som tycker om kött” Nč (ŽD 137), piestūkas ”stöt” Kp; Slm; Alz (LKŽ IX 927), pirščiūkas ”en sorts ring som sätts på fingret vid sömnad” Brž; Šd; Lnkv; ”en sorts skivling” Grv (X 25), pirštūkas ”syring” SD³ 192; C I 659; N; [K], skurdūkas(-ė) Slm; Mžs; Plv; Mrj; Jrb; Bsg, skurdžiūkas(-ė) ”någon som blir fattig, växer dåligt” Rtn; Al; Ig; Gs (LKŽ XII 1140, 1142), tėvūkas ”farfar” DTŽ; Jz; Plv; Grš; Nm; Gg; Tl; Ut; Šk; Lks; Skr; Vl; NmŽ; Grsl; Pln; Tl; Vsv; Snt; ”gammal man” Jdr (XVI 155–156), vasarūkai ”sommarvete” Brt; Krk (ŽD 137);

3) av räkneord, till exempel: antrūkai ”andraårsklöver, vicker” Brt; Prn (LKŽ I² 174), antrūkas ”öl från den andra bryggningen” [K], dešimtūkas ”tio-tåget eller tiobussen” Kt; Rmš; Gs (LKŽ II² 438), ketvirtūkas ”tåget klockan fyra”

114

timmarståg” Plv; Kš (V 670).

§ 26. Benämningar på bärare av egenskaper med suffixet -ukas, -ė har motsvarigheter i lettiska och forniska språket, jfr. bēruks ”valack (häst)”, tēvucis ”makens far”, forniska gagluc ”hermelin” (Hermel) E 661, personnamnen Joducke, Masucke (SV 49; BKGF 90; LVG 360).

Således började man troligen bilda avledningar av denna typ i det förbalto-slaviska språket.

Avledningar med suffixen -(i)ūkas(-ė), -uika

§ 27. Ett fåtal benämningar på bärare av egenskaper i dialekterna (främst i samogitiska dialekter) har bildats med varianten -ūkas(-ė) av suffixet -(i)ukas(-ė) (om dess ursprung, se DaitktyDrR 140):

1) av substantiv, t.ex.: gudžūkas ”högait” KlvrŽ (LKŽ III 701), kojūkai ”små ben” J; KlvrŽ; NmŠ; Mžk; Brs; ”snöklumpar som fastnat under sulorna” Vdk; ”käpp, träben” Prn (VI 296), kojūkas ”detsamma” K, namūkas ”hemm sittare” SD³ 48 (jfr. Būga, 1958, 271), pasalūkas ”en som anfaller i bakhåll” J; Kv; Rm (IX 452), pečiūkas ”bredaxlad person” J; Kv; Krž; Als; Slnt; Ms; Up; Klm; Kltn; Lkv; Plt; Trk (IX 732), valiūkas ”en som har mycket vilja, frihet; en odåga, latmask, busfrö” (utbrett i samogitiska dialekter och förekommer också i vissa västaukštaitiska dialekter, t.ex.: Vl; Dt; Grk — LKŽK);

2) av adjektiv, t.ex.: apvalūkas(-ė) ”en som är rund” Vrd; Jnšk (LKŽ I² 279), plačiūkas(-ė) ”en som är bredaxlad” Vlk; Stč; Jnšk, plačiūkė ”bred plats” Paį (X 50), stačiūkas(-ė) ”en som är grov, råbarkad” Kv; Vrd; Krš; Lkv; Btg; Škn; Rdn; ”en som talar enkelt, osmyckat språk” DūnŽ; Kln; Žlp; Mžk; ”en som står upprätt, vänd åt andra hållet” Lnkv; Lg; Rz (XIII 622), žaliūkas(-ė) ”kraftkarl, friskus” S.Dauk; M.Valanč; A 1885,25; Žem; Vaižg; Pt; DūnŽ; Kv; Vkš; Sln; Mžs, žaliūkė ”grön groda” VP 159; Kal; Yl; Krg; Plt; Sd; Pln; Žr (LKŽK).

Su kitu priesagos -ukas variantu -uika (apie jo kilmę žr. aut., 1994, 132–133 su lit.) padarytas vedinys baltūika ”balta karvė” Rdš; Rod (LKŽ I² 621).

Avledningar med suffixen -iaukas, -iauka, -iaukė, -(i)uoka, -(i)uokė

§ 28. -iaukas: žaliaukąi ”grönt saliv, skum, uppkast” Vlkv (LKŽK);

-iauka: žaliauka ”grön fläck” Gs; ”grönsak (frukt, grönsak)” Gž; ”grön vätska” Dg; ”grönt saliv, skum, uppkast” Rod; Gž; ”gröna alger” Rmš: VšR (LKŽK);

-iaukė: žaliaukė ”grön fläck” Švn; Al; Mrk; Drsk; Dg; Kpč; ”grönsak (frukt, grönsak)” Vrn; Alv; Pv; Lp; ”grönt saliv, skum, uppkast” Lp; KzR; Drsk; Al; Klvr; Nm; Dkš (LKŽK);

-(i)uoka: vel(i)uoka ”djävul” DP 26X; Bt Mt 14,26; NdŽ; KŽ, jfr. hydronymerna Vašuoką Sb, Vāšuokas Mlt (Vanagas, 1970, 203; 1981, 368), la..

115

tėvuocis ”vyro tėvas”⁷; -(i)uokė: ruduokė ”rudmėsė” SD¹ 154; SD³ 393; A.Baran; Mt; Mšk; Aln; Km; Sln; Ds; Al; Pkp (LKŽ XI 880), žaliožkė ”toks grybas” Kos 135; A.Baran; Kvr; Svn; ”žalioji varlė” Jn (Rt); Plt (LKŽK), jfr hydronymen Šermuokė NmŽ (Vanagas, 1970, 203; 1981, 329). Dessa suffix kan vara apofoniska varianter av suffixet -(i)ukas(-ė) (ŽD 140).

Avledningar med suffixet -ėkas

§ 29. Suffixet -ėkas är överlag ovanligt i litauiskan. Diminutiver bildas med det något oftare, och de har motsvarigheter i lettiskan (aut., 1994, 133—134), medan det bara finns några få benämningar på egenskapsbärare med -ėkas, t.ex.: kaklėkas ”rem för att binda hästar vid dragstången” Bd (LKŽ V 92), lepėkas ”oduglig människa” Lp; Vs (VII 364), merlėkas ”en käpp som blötlagts i vatten” Grv (VIII 39), šlapėkas ”våt ved, våt käpp” Nč (XIV 1015), jfr också strapėkas ”träände, käpp, skrivpinne” Slk; Ds; Sug; ”stav, klubba” Lkm (XIII 938) och fornslav. stropъ ”tak, innertak” (Būga, 1959, 222). Denna avledningstyp kan ha uppkommit under inflytande av de många slaviska benämningarna på egenskapsbärare med -’akъ; jfr slavismen smalėkas ”kådig käpp” från vitry. смоляк (ŽD 127).

Slutsatser

1. De äldsta är benämningarna på egenskapsbärare med suffixet *-āka-, vilka kan ha ärvts från den sena urindoeuropeiskan eller från tiden då den splittrades upp.

2. De övriga suffixen, som härstammar från *-ko-, användes sannolikt redan i urbaltiskan för att bilda benämningar på egenskapsbärare (med undantag för de nyliga avledningarna med -ėkas). De gamla kontakterna mellan de baltiska och slaviska språken hade stor betydelse för detta. I de slaviska språken har nämligen benämningar på egenskapsbärare med *-ko- sedan länge bildats betydligt oftare än i de baltiska språken. Från de slaviska språken kom sannolikt också det mest produktiva avledningssuffixet för benämningar på egenskapsbärare, *-inъko-/-ineiko (< *-ino- + *-iko-/-eiko-), och dess variant *-enžko-/-eneiko- (< *-eno- + *-iko-/-eiko-), in i de baltiska språken. I de baltiska språken bildades diminutiver oftast med suffixet *-ko-.

FÖRKORTNINGAR

BK — Trumpas Mok(s)lo Krikščioniško Surinkimas / Nuog Roberto Bellarmino Kardynolo paráŠitas, Vilnae, 1677.

BKGF — Endzelīnas J. Baltiska språk: ljud och former. Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla, 1957.

DaiktvDr — Urbutis V. Substantivbildning. — Lietuvių kalbos gramatika 1, Vilnius: Mintis, 1965, 261—473.

⁷ Būga, 1958, 516—517; ME IV 178—179; ŽD 140; LVG 360, 361.

116

DaiktvDrR — Ambrazas S. Substantivbildningens utveckling. Litauiska verbavledningar, Vilnius: Vetenskaps- och encyklopediförlaget, 1993.

DTŽ — Naktinienė G., Paulauskienė A., Vitkauskas V. Druskininkų tarmės žodynas, Vilnius: Mokslas, 1988.

DūnŽ — Vitkauskas V. Šiaurės rytų dünininkų šnektų žodynas, Vilnius: Mokslas, 1976.

GrK — Kalbrieda Lezuwe Zemaytyszka Suredīta Par Kunega Symona Grossa [...] Metusy 1835.

LKA — Lietuvių kalbos atlasas 1—3 / Ansvarig red. K. Morkūnas, Vilnius: Mokslas, 1977—1991.

LKK — Frågor i litauisk språkvetenskap, Vilnius.

LKŽ — Litauisk ordbok 1—16, Vilnius, 1956—1995.

LKŽK — Litauiska ordbokens kortregister.

LVG — Endzelīns J. Latviešu valodas gramatika, Rīgā: Latvijas valsts izdevniecība, 1951.

LŽ — Petrauskas J., Vidugiris A. Lazūnų tarmės žodynas, Vilnius: Mokslas, 1985.

ME — Mūlenbachs K., Endzelīns J. Latviešu valodas vārdnīca, Rīgā: Kultūras fonda izdevums, 1923—1932.

PKEŽ I — Mažiulis V. Prūsų kalbos etimologijos žodynas 1, Vilnius: Mokslas, 1988.

PrP — Pradžia pamokſla del mažų weykialu [...]. Karalauciuy, 1680.

SV — Endzelīns J. Senprūšu valoda, Rīgā: Universitātes apgāds, 1943.

ŽD — Skardžius P. Lietuvių kalbos žodžių daryba, Vilnius, 1943.

Övriga källförkortningar är desamma som i den stora ”Lietuvių kalbos žodynas”.

LITERATŪRA

Ambrazas S. 1991: Baltų ir slavų kalbų vardažodžių daryba (senosios bendrybės ir skirt ybės). — Baltistica 27(1), 15—34.

Ambrazas S. 1994: Lietuvių kalbos diminutyvų darybos raida. — LKK 34, 130—157.

Ambrazas S. 1994a: Baltų kalbų priesaga -ingas ir germanų -ing. — Baltistica 29(1), 29—32.

Azarech Ju. S. 1984: Slovoobrazovanie i formoobrazovanie suščestvitel'nych v istorii russkogo jazyka, Moskva: Nauka.

Balaly kina E. A. 1980: Slovoobrazovatel'naja struktura prilagatel'nych v slavjanskich i baltijskich jazykach: imennye obrazovanija s i.-e. formantami *-no-, *-to-, *-lo-, Kazan’: Izdatel’stvo Kazanskogo universiteta.

Baltiņa M. 1984: Par -enteks, -inieks un -nieks. — Latviešu valodas kultūras jautājumi 20, 134—139.

Bezzenberger A. 1877: Beiträge zur Geschichte der litauischen Sprache auf Grund litauischer Texte des XVI. und des XVII. Jahrhunderts, Göttingen: Verlag von Robert Peppmüller.

Brugmann K. 1906, Grundriss der vergleichenden Grammatik der indogermanischen Sprachen 2, 1. Straßburg: Karl J. Trübner.

Būga K. 1958—1961: Rinktiniai raštai / Par. Z. Zinkevičius, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla.

Endzelīns J. 1974: Darbu izlase 2, Rīgā: Zinātne.

Erhart A. 1982: Indoevropské jazyky, Praha: Academia.

Gerullis G. 1922: Die altpreußische Ortsnamen, Berlin, Leipzig: Vereinigung wissenschaftlicher Verleger, Walter de Gruyter u. Co.

Grinaveckis V. 1973: Žemaičių tarmių istorija (fonetika), Vilnius: Mintis.

Henzen W. 1957: Deutsche Wortbildung, Tübingen: Max Niemeyer Verlag.

Kalnius A. 1937: Simono Daukanto žodynas, Kaunas (mašinraštis).

117

Karaciejus J. 1987: Istorija social'nych terminov litovskogo jazyka (na materiale pis'mennych pamjatnikov XVI–XVIII vv.), Vilnjus: Avtoref. diss. [...] kand. filol. nauk.

Karaliūnas S. 1992: New findings in Prussian etymology (names for foal and swine). — Colloquium Pruthenicum Primum, Ed. by W. Smoczyński, A. Holvoet, Warszawa: Wydawnictwo Uniwersytetu Warszawskiego, 15–20.

Mažiulis V. 1960: Dėl žodžių dvāras, kiemas. — Kalbotyra 2, 205–209.

Meid W. 1967: Germanische Sprachwissenschaft. Bd. 3: Wortbildung, Berlin: Walter de Gruyter u. Co.

Meillet A. 1905: Études sur l'étymologie et le vocabulaire du vieux slave 2, Paris: Libraire Hachette.

Nikolaev G. A. 1987: Russkoe istoričeskoe slovoobrazovanie, Kazan': Izdatel'stvo Kazanskogo universiteta.

Otkupščikov Ju. V. 1988: Dogrečeskij substrat, Leningrad: Izdatel'stvo Leningradskogo universiteta.

Otrębski J. 1930: Przyczynki słowiańsko-litewskie, Wilno: Nakładem Instytutu naukowo-badawczego Europy Wschodniej.

Pisani V. 1940–1941: Latino Provincia, il suffisso indoeuropeo *-eng e le formazioni germaniche in -INGA-, -UNGA-, -INGO-, -UNGO-. (Estratto dei Rendiconti dell'Istituto Lombardo di Scienze e Letter 74).

Rosinas A. 1995: Baltų kalbų įvardžiai: morfologija. Vilnius: Vilniaus universitetas.

Rospond S. 1979: Gramatyka historyczna polskiego. Warszawa: Państwowe Wydawnictwo naukowe.

Salys A. 1930: Die žemaitischen Mundart 1, Kaunas: Akc. ”Spindulio” b-vės spaustuvė.

Schmid W. P. 1962: Zu Simon Grunaus Vaterunser. — Indogermanische Forschungen 67, 261–273.

Schwyzer E. 1939: Griechische Grammatik. München: C. H. Beck's Verlagsbuchhandlung.

Skardžius P. 1931: VI Smulkmena. — Archivum Philologicum 2, 197.

Sławski F. 1974: Zarys słowotwórstwa prasłowiańskiego. — Słownik prasłowiański 1 / Red. F. Sławski, Wrocław etc.: Zakład Narodowy im. Ossolińskich, 43–141.

Subačius G. 1993: Simono Daukanto Didžiojo lenkų-lietuvių kalbų žodyno naujadariai: individuali daryba. — Lietuvių atgimimo studijos 4, Vilnius: Baltoji varnelė, 135–216.

Subačius G. 1993a: Jurgio Ambraziejaus Pabrėžos bendrinės rašomosios žemaičių kalbos projektas. — Lietuvių kalba: jos tyrėjai ir tyrimai Jurgiui Gerulavičiui (1888 08 13 – apie 1995) paminėti konferencijos pranešimų tezės. 1993 m. spalio 20–22 d., Vilnius, 29.

Vaillant A. 1974: Grammaire comparée des langues slaves 4, Paris: Éditions Klincksieck.

Vanagas A. 1970: Lietuvos TSR hidronimų daryba, Vilnius: Mintis.

Vanagas A. 1981: Lietuvių hidronimų etimologinis žodynas, Vilnius: Mokslas.

Varbot Ž. Ž. 1969: Drevnerusskoe imennoe slovoobrazovanie. Moskva: Nauka.

Wackernagel J., Debrunner A. 1954: Altindische Grammatik 2, 2, Göttingen: Vandenhoeck u. Ruprecht.

Zinkevičius Z. 1966: Lietuvių dialektologija, Vilnius: Mintis.

Zinkevičius Z. 1974: Slavoniško giesmyno (1646 m.) kalba. — LKK 15, 135–170.

Zinkevičius Z. 1979: M. Mažvydo kalba. — Baltistica 15(1), 16–21.

118

THE DEVELOPMENT OF NOMINA ATTRIBUTIVA WITH THE SUFFIX *-ko- IN LITHUANIAN

Summary

The diminutive suffix *-ko- played a great role in the formation of derivative category of nomina attributiva in the Baltic languages. The derivatives with *-āko- are very old (cf. Lith. naujókas, Slav. *novakъ ”novice, beginner”, Gk. νέᾱξ, νέᾱκος ”youth”).

Many other Lithuanian suffixes from *-ko- were used to form nomina attributiva probably in Proto-Baltic, except the new suffixes -ēkas (cf. šlapēkas ”wet stick”), -uika (cf. baltūika ”white cow”). The great influence in this process had made the Slavic languages where nomina attributiva with *-ko- were formed from ancient times much more frequently than in Baltic. The formation of derivatives with the suffix *-eniko-/-eneiko- from participles with *-eno- (cf. ORuss. učенikъ: učena) and derivatives with *-iniko-/-ineiko- from adjectives with *-ino- (cf. ORuss. bludъnikъ: bludъny) in the Old Slavic texts and the absence of good etymology of the suffixes *-iniko-/-ineiko- (cf. Lith. laukinīkas, OPr. laukinikis (Leman) E 407, Latv. laūcinieks ”farmer”) and his variant *-eniko-/-eneiko- (cf. OLith. muitenyka, OLatv. muitenieks ”customs official”) in the Baltic languages enable us to suppose this the most productive suffix of nomina attributiva was borrowed from Slavic. In the Baltic languages the main derivative funktion of the suffix *-ko- was the formation of diminutives.

119