LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XXXVI (1996)

LIETUVIŲ KALBA: TYRĖJAI IR TYRIMAI

Pietro U. DINI

OM J. GERULIS – UTGIVAREN AV MAŽVYDAS (GA, MPr)

Rašydamas apie lietuvių kalbos senųjų raštų leidimą, jau A. Augstkalnis (1935: 156) pastebėjo, kad ”turim ateity saugotis praeities klaidų pakartojimo. Ir jeigu visi tylės, kaip ligšioliniai recenzentai, tai tikrai gali atsitikti”. O iš tikrųjų šitie žodžiai labai tinka ir Mažvydo tekstams bei jų leidimams: apie tai norėtųsi šiuo pranešimu atkreipti filologų lituanistų dėmesį, aptarti du Mažvydo tekstus: Giesmę šv. Ambraziejaus (toliau GA) bei Parafrazį (toliau MPr)¹.

1. Först om Mažvydas Parafras. I en artikelserie om språket i M. Mažvydas skrifter noterade Z. Zinkevičius i förbigående i en fotnot att: ”Diakriten på bokstaven û i J. Gerulis fotografiska utgåva från 1922 av Formos krikštymo och Parafrazio-texten är, som jämförelsen med tillgängliga mikrofilmer visar, på vissa ställen otydligt tryckt eller helt bortnött. Om sådana exempel förekommer även i texten till sångböckerna i Gerulis utgåva kan man inte avgöra utan tillgång till originalet” (Zinkevičius 1978: 38, fotnot 45).

Och verkligen, om man till exempel undersöker MPr-texten som förvaras på Uppsala universitetsbibliotek och jämför den, om än mycket ytligt, med den text som Gerulis gav ut, märker man (bortsett från andra mindre företeelser) att <u>-bokstaven ofta bör rättas till <û>. Närmare bestämt kan man hävda att företeelsen <u>→<û> förekommer hela 15 gånger i Gerulis fotografiska utgåva av MPr, i följande former:

135, 13 står det <tu>, medan det i MPr-originalet står <tû>; 136, 8 står det <nug>, medan det i MPr-originalet står <nûg>; 137, 9 står det <roċitu̇ duna>, medan det i MPr-originalet står <roċitu̇ dūna>; 137, 10 står det <nug>, medan det i MPr-originalet står <nûg>; 139, 8 står det <nug>, medan det i MPr-originalet står <nûg>; 139, 18 står det <duſti>, medan det i MPr-originalet står <dûſti>; 140, 6 står det <nug>, medan det i MPr-originalet står <nûg>; 140, 8 står det <Duna>, medan det i MPr-originalet står <Dûna>; 140, 13 står det <ku>, medan det i MPr-originalet står <kû>; 410, 20 står det <tu>, medan det i MPr-originalet står <tû>; 142, 2 står det <iſchdutas>, medan det i MPr-originalet står <iſchdûtas>; 140, 4 står det <Schitu>, medan det i MPr-originalet står <Schitû>; 147, 1 står det <duk>, medan det i MPr-originalet står <dûk>; 148, 1 står det <duki>, medan det i MPr-originalet står <dûki>.

Detta är bara ett enda fall, kanske inte särskilt betydelsefullt, men det visar vad man ännu

¹ Detta föredrag utarbetades under en vistelse vid Vilnius universitet (1993 09 17–1993.10.08); vistelsen finansierades av CONSIGLIO NAZIONALE DELLE RICERCHE.

21

kan förvänta sig av en vetenskaplig utgåva av Mažvydas skrifter, utan att nöja sig med Gerulis fotografiska omtryck från 1922 (omtryckt 1923).

2. På senare tid har jag ”satt punkt” för min tidigare påbörjade undersökning av det andra monumentet i den litauiska skriftkulturen – M. Mažvydas GA, utgiven i Königsberg 1549 (Dini 1984, 1986, 1987, 1989 och slutligen 1993²). När jag utarbetade monografin och undersökte texten, som också ingick i Gerulis utgåvor från 1922 och 1923, lade jag märke till några egenheter i detta verk av Mažvydas som, förefaller det mig, är mycket lämpliga att diskutera vid denna konferens.

Ett av målen med den nämnda undersökningen var att fastställa en mer exakt GA-text. GA påträffades av en slump 1897 av den polske bibliografen Z. Celichowski i Kórnikbiblioteket nära Poznań och gavs ut samma år. Det är viktigt att notera att J. Gerulis (1922 och 1923) och alla senare utgivare av GA byggde på den text som Celichowski gav ut 1897. Efter en noggrann undersökning av GA-originalet och en jämförelse med senare utgåvor kan jag dock med säkerhet hävda att den fotografiska GA-text som Gerulis gav ut behöver rättas på vissa ställen.

Sammanlagt har sex former som bör rättas hittats; de är värda att kommentera närmare och punkt för punkt. Dessa former delas in i fyra typer: 1) felaktig bokstav skrivs, 2) en onödig bokstav infogas, 3) en nödvändig bokstav utelämnas, 4) diakritiska tecken på nasala bokstäver faller bort.

Den första typen är den mest varierade:

<n>→<u>: Gerulis 81,14 (jfr Celichowski 1897: 22) återger <panta> nom. sg., medan originalet har <pauta> id.;

<a>→<u>: Gerulis 88, 3 (jfr Celichowski 1897: 29) återger <amβia> gen. sg., medan originalet har <amβiu> gen. pl.;

<i>→</f>, <r>→<i>: Gerulis 91, 22 (jfr Celichowski 1897: 32) återger <iichgr> praep., medan originalet har <iſchgi> id.;

<r>→<x>: Gerulis 92, 14 (jfr Celichowski 1897: 33) återger <linrmay> adv., medan originalet har <linxmay> id.

Av den andra typen finns det bara en enda form:

<з>→<,>: Gerulis 86, 2 återger <зmogų>, medan originalet har <зmo-gu,> acc. sg., jfr originalets kontext: Tu ant iſchgelbeghima prieydams зmo / gu, neſſibayſeijey mergos зiſtos kuna. Jag menar att Celichowski, dvs. den förste utgivaren av GA (som kunde litauiska dåligt eller inte alls!), när han bearbetade texten för tryck, felaktigt infogade bokstaven з mellan orden зmogų och neſſibayſeijey i de nämnda raderna, sannolikt för att markera ett kommatecken. Eftersom alla senare utgivare av GA okritiskt övertog Celichowskis text nådde detta fel ända fram till oss; med morfosyntaktiska argument hade jag redan uppmärksammat detta på ett annat ställe (Dini 1987), och nu bekräftas det genom undersökningen av originalet. För övrigt bör man här lägga märke till skillnaden mellan

² Denna monografi ger en systematisk bild av fenomenologin hos GA:s källor och av Mažvydas verksamhet som översättare samt anger den metod som används för att undersöka Mažvydas texter. Som bekant överlämnades GA som påskgåva till härskaren över Ragnits distrikt, där Mažvydas snart skulle tillträda en pastorsbefattning. Verket består av tre påsksånger: den främsta ”Tawe diewa garbinam” samt ”Per tawa /chwentą priekelimā” och ”Chriſtus Diewas muſu”.

22

Mažvydas tryckning från 1549 och samma texts tryckning från 1570.

Av den tredje typen har också bara en enda form påträffats:

ø→<ʃ>: Gerulis 92, 7 återger <ſunu>, medan originalet har <ſunus> nom. sg., jfr originalets kontext: Christus ſunus Diewa, Welnuwą pra / wiją, ir pati pamine, galwa ijo ſutri / ne. Eftersom Gerulis i detta enda fall inte följer Celichowski (jfr 1897: 33), finns det skäl att anta att detta är ett banalt tryckfel, som uppstod genom att färgflagor lossnade när Celichowskis text trycktes om.

Slutligen är den fjärde typen den som har flest exempel. Det handlar om att diakritiska tecken på nasala bokstäver faller bort, i genomsnitt ungefär en gång varannan sida:

<a>→<ą>: Gerulis 81, 15 (jfr Celichowski 1897; 22) återger <ta> pron. acc. sg. f., medan originalet har <tą> id.; Gerulis 82, 3 (jfr Celichowski 1897: 23) återger <amβinaghi> acc.sg., medan originalet har <amβinąghi> id.; Gerulis 85, 2 (jfr Celichowski 1897: 26) återger <Cӡeʃtingaghi> acc. sg., medan originalet har <Cӡeʃtingąghi> id.; Gerulis 90, 9 (jfr Celichowski 1987: 31) återger <dangu> acc. sg., medan originalet har <dąngu> id.; diakritikens bortfall är misstänkt även hos Gerulis 83, 5.

<e>→<ę>: Gerulis 81, 12 och 81, 13 (jfr Celichowski 1897: 22) återger <ije> acc. sg., medan originalet har <įje> id.; Gerulis 83, 1 (jfr Celichowski 1897: 24) återger <tawęʃp> acc. sg., medan originalet har <tawęʃp> id.; markeringen av nasaliteten är misstänkt även hos Gerulis 82, 5 och 82, 6. Därtill även hos Gerulis 86, 6 (jfr Celichowski 1897: 27).

3. Det är tydligt att Gerulis i sina utgåvor övertog den text som Celichowski publicerade 1897 tämligen okritiskt och utan att jämföra med originalet, som då liksom nu förvarades i Kórnikbiblioteket. Jag vill inte tala om Gerulis egen bristande noggrannhet som filolog (även om det är svårt att föreställa sig hur GA:s original kunde vara otillgängligt för honom), men dessa sex former som behöver rättas, trots att de är få, är ändå betydelsefulla och värda uppmärksamhet, eftersom de återigen visar att även andra verk av Mažvydas kan behöva korrigeras.

Med andra ord visar fallen med MPr och GA att denna situation gäller både de skrifter av Mažvydas som Gerulis själv upptäckte och gav ut för första gången och dem som först upptäcktes och gavs ut av någon annan än Gerulis. Detta väcker frågan om man verkligen kan fortsätta att lita på Gerulis utgåva av Mažvydas skrifter.

Gerulis utgåvor av Mažvydas skrifter från 1922 och 1923 har gjort sig mycket förtjänta genom att de gjorde alla den litauiska skriftkulturens pionjärs verk tillgängliga för en bred läsekrets. När Būga recenserade Gerulis utgåva skrev han: ”nu är Mažvydas skrifter tillgängliga för alla som vill läsa dem. Så låt oss sätta i gång och studera Mažvydas! Mažvydas ger arbete inte bara åt lingvister utan också åt andra filologer” (Būga 1961: 691). Tyvärr fick hans uppmaning inte det gensvar man hade hoppats på, och hur paradoxalt det än kan verka kan dessa fotografiska nytryck knappast främja fortsatta paleografiska undersökningar, eftersom de, skulle jag säga, ”balsamerade” Mažvydas skrifter på Gerulis vis³.

³ Det är viktigt att uppmärksamma vilken liknande roll R. Trautmanns verk ”Die altpreussischen Sprachdenkmäler” (Göttingen, 1910) spelade inom preussisk filologi.

23

Det är hög tid att även den vetenskapliga utgivningen av Mažvydas skrifter börjar komma i gång... I dag kan Gerulis bok knappast längre betraktas som en vetenskaplig utgåva av Mažvydas skrifter.

LITERATŪRA

Būga K. 1961: Rinktiniai raštai 3, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla.

GA — Mažvydas M. Giesme S. Ambraziejaus bey S. Augustina... Karalauczuy, 1549.

MPr — Mažvydas M. Paraphrastis, permanitina poteraus malda... Karalauczuy, 1589.

Augstkalns A. 1935: Smulkūs pastebėjimai. — Archivum Philologicum 5, 149—159.

Celichowski Z. 1897: M. Mosswida Waitkuna przekład litewski pieśni Te Deum Laudamus z r. 1549, Poznań.

Dini P. U. 1984: Martynas Mažvydas e la lingua del Canto di s. Ambrogio. — Europa Orientalis 3, 17—31.

Id. 1986: Apie Mažvydo 1549 m. Te Deum vertimą. — Baltistica 22(1), 66—75.

Id. 1987: Apie Mažvydo vertimų bei šaltinių fenomenologiją I: Giesme s. Ambraziejaus bey s. Augustina. — Baltistica 23(1), 52—56.

Id. 1989: Apie Mažvydo vertimų bei šaltinių fenomenologiją II: Giesme Schwenta Dwaſſe muſſump ateik. — Kalbotyra 40(1), 11—16.

Id. 1993: L’inno di S. Ambrogio di Martynas Mažvydas. Il secondo monumento linguistico lituano. Studio filologico-linguistico del testo antico lituano (1549) e delle sue fonti latine e polacche, Roma, 1993.

Gerulis J. 1922: Mažvydas. Seniausieji lietuvių kalbos paminklai iki 1570 metams, Kaunas.

Id. 1923: Mosvid. Die ältesten litauischen Sprachdenkmälern bis zum Jahre 1570, Heidelberg.

Zinkevičius Z. 1978: M. Mažvydo raštų kalba. — Baltistica 14(1), 38—44.

24