LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XXXVIII (1997)

PRANO SKARDŽIAUS BREV TILL WILLIAM R. SCHMALSTIEG^*

[1]

Washington, D. C. 1970.I.23.

Högt ärade herrn,

J. Mikėlas Baltisches u. Slavisches (1902/3) finns inte på Kongressbiblioteket; inte heller finns boken med i Union Catalog, så den finns troligen inte heller här i landet; kanske skulle den kunna dyka upp på något offentligt bibliotek (public library)?

För några dagar sedan fick jag korrekturet till Baltic Linguistics. Tack. Nu läser jag den så smått. Om jag kan skriva något om den, kan jag först säga det senare, när jag hunnit sätta mig ordentligt in i hela publikationen.

Under tiden har jag slutgiltigt gått igenom och kompletterar så småningom mitt språkvetenskapliga arbete Lietuvių vandenvardžiai su -nt-. Arbetet omfattar sammanlagt omkring 100 sidor. På grund av bristen på direkta källor till det litauiska språket kunde jag naturligtvis inte lösa hela detta mycket komplicerade och invecklade problem på ett tillfredsställande sätt – jag har lämnat en hel del frågor öppna för framtida lösning – men jag hoppas att jag har fört hela frågan något framåt. Det vore bättre att trycka arbetet på något främmande språk, men jag tvivlar på att jag kan göra det. Jag kommer nämligen att arbeta på biblioteket bara det sista året, därefter måste jag ställa om, och därför vill jag inte dröja längre; å andra sidan har jag redan tröttnat ordentligt på det. Slutligen vill litauerna själva ge ut arbetet, även om det för den bredare litauiska allmänheten är ”för torrt”, det vill säga opraktiskt.

Vid sidan av detta trycks redan också ett annat arbete av mig – Ankstyvesnė ir dabartinė lietuvių bendrinės kalbos vartosena. Det är ett rent beskrivande historiskt arbete, som delvis också har anknytning till praktiken. Här vill jag lyfta fram likheterna och skillnaderna mellan det litauiska standardspråket (litteraturspråket) före och efter kriget.

Med största högaktning

* Alla brev av Pr. Skardžius som publiceras här är skrivna på litauiska. De är maskinskrivna, med undantag för brevet daterat 1970 05 11, som är handskrivet. Brevens stavning och interpunktion har inte ändrats. Breven kan vara särskilt intressanta för forskare i litauiska på grund av de problem inom litauisk historisk grammatik som behandlas i dem. De ger också visst material till biografin över vår framstående språkvetare. Kopior av breven överlämnades till Litauiska språkinstitutet av professor W. R. Schmalstieg; A. Sabaliauskas förberedde dem för publicering.

27

[2]

Washington, D. C.

1970.5.11.

Högt ärade Herr!

Ni har redan en gång frågat mig om detta, och jag svarade Er så gott jag kunde; nu kan jag inte tillägga något nytt. Det är en ganska komplicerad fråga. Chr. Stangas hänvisar endast till A. Bezzenbergers BGLS., men lämnar inga ytterligare upplysningar från någon annan källa; han diskuterar inte kritiskt ens exemplen i samma BGLS, och exempel från nutida språk och dialekter bekräftar inte detta. Slutligen aktualiseras här hela frågan om diftongen ie (ei):ai:s ursprung. Det förefaller mig att frågan ännu inte har lösts på ett tillfredsställande sätt. Själv har jag delvis berört den i ZfslPh XXVI, 375–382(1958).

Det är synd att Kazlauskas inte kan komma hit. Om Ni är i Vilnius i sommar, var vänlig och hälsa Zigmas Zinkevičius, K. Ulvydas, J. Kruopa och A. Vanagas från mig.

Med största respekt

Pr. Skardžius.

[3]

Washington, D. C.

1971. III.12

Högt ärade Herr,

Det är synd att Ni, utan att ordentligt ha läst hela min lilla bok, genast drog slutsatsen att ”man inte bör klandra A. Lyberis, J. Kruopa och andra i Lietuvoje alltför mycket”, eftersom ”de är mycket trevliga människor och gör så mycket de kan för att stödja litauiskheten”. Detta känner jag väl till: A. Lyberis, J. Kruopa och K. Ulvydas är gamla bekanta till mig; de två sistnämnda har till och med varit mina elever. Jag tvivlar inte alls på att litauiskheten ligger dem varmt om hjärtat, och därför varken klandrar eller angriper jag dem. I min lilla bok försökte jag tala sakligt med dem och, där det behövdes, på vissa ställen till och med stödja eller försvara exempelvis V. Ambrazas, A. Sabaliauskas eller K. Ulvydas. Men där de utan åtskillnad räknar oss, förkrigstidens språkforskare, till de borgerliga språkforskarna eller rentav kallar oss sådana, tillskriver oss folkfientlighet, förakt för folkspråket eller en primitiv inställning till ordens påstådda slaviskhet och vid flera tillfällen förebrår oss för purism, där uttalade jag mig något öppnare, och då endast när jag talade om språkfrågor och utan att alls beröra någon ideologi eller politik. I övrigt försökte jag vara återhållsam, och på vissa ställen till och med språkforskarna i Lietuvos

28

Jag tillskriver de stora förtjänsterna.

Jag tror att om Ni får en bättre inblick i hela den faktiska situationen och i dess konkreta utveckling, kanske Ni börjar bedöma en del saker i ett annat ljus, inte bara med avseende på nuläget utan också på tiden före kriget.

Vad beträffar orsaken till Kazlauskas död kan jag inte säga något säkert. Jag hör många olika rykten, men kan inte tro på dem; inte heller † Laisvęs uppfattning är övertygande. I det senaste numret av Pergalės skriver B. Savukynas mycket positivt om J. Kazlauskas som språkvetare. På andra sidan kan vad som helst ha hänt: omständigheterna kan ha varit sådana att J. K. själv dränkte sig i Neris, men han kan också ha blivit så raffinerat mördad och därefter sänkt i Neris att ingen ens kan misstänka något. Samtidigt verkar inte allt ha sagts i den andra sidans rapporter, eller så ville man inte säga allt, och därför förblir en del oklart och misstänkt. Jag drar ännu ingen slutgiltig slutsats av hela denna historia: vi måste invänta mer autentiska och tillförlitliga uppgifter.

Med största respekt

Pr. Skardžius

P.S. I dag blev jag färdig med att skriva och skickade till Aidai en recension av Lietuvių kalbos tarmių (Chrestomatijos). Kanske utkommer den i april.

[4]

Washington, D. C.

1971.10.17.

Högt ärade Ni,

Först och främst tackar jag uppriktigt för den utmärkta översättningen av sammanfattningen av min artikel till engelska. Tack också för fotokopiorna av breven: de breven är ibland intressanta, särskilt eftersom de emellanåt ger uttryck för språkvetenskapliga stämningar.

Efter att ha letat vidare hittade jag ytterligare några särtryck av recensionen av J. Otrębskis grammatik; jag skickar ett av dem till Er.

I samband med detta, efter att ha läst den där recensionen av mig, började även jag intressera mig mer för former av nominativ plural i östra höglandsmål, såsom avies och dylikt. Detta är ett stort problem som ännu inte har lösts tillfredsställande. J. Kazlauskas anser i sin grammatik (s. 198) att denna ändelse -ies har uppstått ur -eis genom < ide. -eyes (jfr forntida indiska avayas, grekiska poleis osv.). Denna uppfattning är V. Mažiulis', se hans Relationerna mellan de baltiska och andra indoeuropeiska språken s. 297 ff. Men det är inte helt klart varför e före s, som Chr. Stang påpekar, skulle ha försvunnit så tidigt, medan samma e i nominativ plural av konsonantstammar delvis fortfarande finns kvar, till exempel širdes, móteres och dylikt – det är den ena frågan; den andra är hur den förkortade obetonade ändelsen -eis senare skulle ha kunnat övergå till -ies? Av

29

Å ena sidan skulle en analogi till detta kunna vara den östlitauiska höglandsmålens adjektivändelse i singularis nominativ -aus (t.ex. gražaus ”vacker”), som vanligen härleds ur -awes, men vid sidan av -aus finns också ändelsen -uos (t.ex. gražuos ”vackra”), medan ändelsen -ies i plural nominativ, vid sidan av vilken ändelsen -eis numera inte längre används någonstans. Å andra sidan förekommer akies ”ögon” och liknande endast i tverėčėn-dialekten, vid sidan av ākys och ākes; i äldre litauiska språkminnesmärken och i andra nutida dialekter har sådana former, åtminstone hittills, inte påträffats. Därför förefaller det mig fortfarande som om den nämnda ändelsen -ies är en senare tids skapelse, sannolikt uppkommen genom kontamination. Grunden till den kan, som J. Endzelīns och Chr. Stang menar, ha varit pronomenen ānys och anìe, pātys och patìes med flera. Därtill kan kanske plural nominativformerna ānes, ākes i samma Tverečius-dialekt ha bidragit, vid sidan av ānys, ākys och liknande; de former jag använde som argument, sniẽnga, från sniẽgti (sniẽga) + sniñga, passar naturligtvis inte för detta ändamål och faller därför bort av sig själva.

Som på beställning behandlar jag i en artikel som jag håller på att skriva plural nominativformerna ā vies med flera; därför skulle det vara mycket intressant för mig att få veta vilka slutsatser Tamsta har kommit fram till i denna fråga. Jag vore mycket tacksam om Tamsta kunde skicka mig åtminstone en fotokopia av sitt föredrag, eller en del av fotokopian, så att jag får ta del av det.

På senare tid har jag skrivit en recension av Donum Balticum, där jag kom fram till helt andra slutsatser än E. Hamp: det förefaller mig ändå som om den östlitauiska höglandsmålens priemnė, prienė är en förkortning av priemenė, ungefär som till exempel Dūstos av Dūsetos, kėln[i]os av kėlin[i]os, šulnys av šulinys och liknande. Dessutom är priemenė känt inte bara bland östlitauer utan också bland avlägsna västlitauiska höglandstalare; hit hör även det låglands­litauiska preimenė (jfr priekālas och låglands­litauiska preikālas). Priemenė betyder i själva verket ”förmak, främre rum, Vorzimmer, vestibul”, och kan därför, som K. Būga tänkte sig, lätt bildas av *preima- ”främre, framförvarande”. E. Hamp trasslar till hela frågan på ett mycket konstlat sätt.

Så mycket för nu. Jag ser fram emot att höra från Tamsta.

Med hjärtliga hälsningar

Pr. Skardžius

[5]

Washington, D. C

1971.IX. 9.

Högt ärade Tamsta,

Först och främst tack för utdragen ur Tamstas artikel. Det är sant att man där försöker säga något nytt och, som Tamsta skriver i brevet, säga det djärvt. Men det finns inte särskilt många helt nya idéer inom vetenskapen. E. Benveniste har verkligen sagt mycket nytt, till exempel i sin bok Origines de la formation des noms en indo européen; många av hans idéer återger också V. Mažiulis i sin senaste bok. Ju längre

30

Ju längre tillbaka i förhistorisk tid man går, desto friare kan man dra slutsatser om olika språkvetenskapliga problem, och omvänt: ju närmare nutiden man kommer, desto svårare blir det. Exempelvis hade H. Krahe skapat sig en mycket tilltalande bild av användningen av suffixet -int- i de forntida språken i Västeuropa, och hade för detta ändamål till och med utarbetat ett helt logiskt system för ordbildning och betydelse hos ord av detta slag. Men som det senare visade sig tog detta sig ganska olika uttryck i olika språk och vid olika tider. Så kan det mycket väl också vara med den allmänna monoftongisering i forntiden som Ni för fram: på vissa håll förekom den, medan den på andra håll kanske inte förekom alls. Eller ta J. Kazlauskas, som anser (och såvitt jag vet instämmer Ni med honom) att sådana dialektala verbformer som dė ’lade’, stō ’reste sig’ är forntida relikter, medan dėjo, stojo är senare nybildningar. Men i dagens dialekter finner vi också didė ’den stora’ – vad är det då: en forntida relikt eller en senare förkortning av didėja (didėji)? Det senare antagandet förefaller mig mer tillförlitligt. Först och främst måste detta undersökas ordentligt och grundligt i dagens litauiska dialekter och i språket i de äldre skrifterna, men det gjorde J. Kazlauskas inte – han drog den slutsatsen eftersom den föreföll honom bäst. Detsamma gäller ā́vies ’får’ och annat: Ni försöker inte heller i första hand förklara uppkomsten av ändelsen -ies utifrån själva litauiskan. Formen plātāus ’bred’: plā-tuos ’detsamma’ tycks passa väl ihop med *akeis ’ögon’: ākies ’detsamma’. Men utifrån uppgifterna från Tverečius och andra östliga dialekter är det fortfarande inte alls tydligt att ändelsen -eis skulle ha övergått lätt och utan vidare till -ies. Samma östliga högdialekter känner ju också ändelsen -ys: avys ’får’ och annat. Här i brevet kan jag inte gå närmare in på kritiken; jag kan bara säga att Er förklaring av saken är mer skenbar och hypotetisk än verkligt övertygande. Därför anser jag också att Ni inte bör hänvisa till mitt brev i Er artikel. Jag är övertygad om att Ni kommer att skicka mig Ert föredrag när det väl är färdigskrivet eller tryckt, precis som Ni gör med andra. Det ska jag ivrigt se fram emot. Tyvärr kan jag inte komma till konferensen i Toronto: för en pensionär är det omöjligt.

Med största respekt

[6]

1972.II.21

Ärade kollega,

Stort tack för New thoughts on Indo-European phonology, för ordlistan över språkvetenskapliga termer och särtrycket ur ZfslPh.

Ert föredrag om den ursprungliga monoftongiseringen intresserade mig mycket: jag läste det noggrant. När jag läste alltihop i ett sammanhang fick jag en fullständigare bild än när jag läste ett utdrag. Först och främst är allt Ni säger i artikeln en omfattande hypotes som konstruerats på förhand; därefter försöker Ni finna dess konturer i enskilda indoeuropeiska språk och, huvudsakligen genom deduktiva resonemang,

31

utifrån enskilda fakta, och då finner Ni utan större svårighet överallt en återspegling av Er hypotes. På så vis får man exempelvis sanskrit sakh-ā <-ē<-ey, liksom litauiska deivē< *dei-woy, men sanskrit devī < *dei-wey, och så vidare. Hur alla dessa varianter ska förklaras fonetiskt eller fonologiskt har ännu inte förklarats. Kanske verkade andra lagar av detta slag i uråldern? Kan detta bara förklaras strukturellt? Vi kan ju inte längre stödja sådana mycket avlägsna hypotetiska förhållanden med senare argument. Å andra sidan är bevis (proof) enligt Er uppfattning som en skönhet (eller skönhet?) i betraktarens öga … Litauiskans ē-stammiga substantiv tycks alltså, som jag ser det, ännu inte vara ordentligt utredda: till de flera hittillsvarande hypoteserna fogar Ni nu ytterligare en ny. Det blir intressant att se hur den tas emot i andra forskares tänkande. I detta sammanhang vill jag också påpeka följande. Rötter av samma slag som de slaviska kry-ti, ply-ti, ry-ti och andra har varit, eller kan ha varit, kända även i litauiskan, i form av motsvarande rötter krū-, plū-, rū-. Exempelvis visar litauiska krū-snis ’stenhög’ eller krū-tis ’detsamma’, lettiska krūts ’upphöjning, kulle, jordhög’ och annat att vid sidan av kráuti också *krūti har funnits, liksom láužti har lūžti vid sidan av sig, eller kró-snis hade *króti ’samla’ vid sidan av sig (=lettiska krát), och så vidare. Vid sidan av litauiska vē-jas, slaviska vėjati och andra former finns det i Chylinskis bibelspråk också en verbalform vēti; roten vė- förekommer också i vē-tra, vē-tyti, sanskrit vá-tah ’vind’, vá-ti och annat. Det är tvivelaktigt om roten vė- här har uppstått endast i intervokalisk position (in pre-vocalic position), och vėj- i prekonsonantisk position (in pre-consonantal position); jag tycker fortfarande att -j- i ordet vėjas, slaviska vėjati och liknande snarare har varit ett suffix än en del av roten.

I ordlistan över termer lade jag märke till några tveksamma saker, vissa brister, inkonsekvenser och annat. Exempelvis är anonimas inte bara ett anonymt verk utan även en författare. Garsynas omfattar samtliga ljud i ett språk eller en dialekt, alltså vokalism och konsonantism. Koinē betecknas som ett gemensamt språk, bildat på grundval av någon dominerande dialekt, men det saknas helt en benämning för själva lietuvių bendrinės kalbos ’standardlitauiska språket’, trots att den redan före kriget var allmänt använd som term i Litauen; i viss mån börjar man använda den även där nu. Men denna benämning håller redan på att etableras som term även i språkvetenskaplig litteratur, till exempel i dr. P. Jonikos just utkomna verk Bendrinės rašomosios kalbos kūrimasis XIX a. antrojoje pusėje. Nacionalinė literatūrinė kalba ’litterärt språk’ är bildat efter ryskans nacional'nyj literaturnyj jazyk, och i själva Litauen används framför allt literatūrinė kalba ’gemensamt språk’, vilket i själva verket just betyder ’litterärt språk’. Endast adverbet atgal har tagits med, men det därav bildade adjektivet atgalinis har helt utelämnats. Därför saknas också viktiga, redan etablerade termer med detta adjektiv, till exempel atgalinė (regressiv) assimilation, atgalinis (retrograd) avledning ’Rückbildung, retrograde Ableitung’ och annat. Vardažodis betyder inte enbart ’substantiv’; det omfattar substantiv och adjektiv och översätts därför korrekt till tyska med Nomen, Nennwort. Dessutom saknas redan använda litauiska termer som pérrašas ’transkription’ (tydligen myntad av A. Salys, använd i Liet. enc. och på andra håll), pérbalsa ’omljud’, pérkaita ’förändring, skifte’ (till exempel priebalsių perkaita ’ljudskifte’) och annat. Kaitýba betyder ’flexion, böjning’. Och så vidare. Kanske får jag anledning att skriva mer om detta någon annanstans.

32

I tredje delen av Lituanistikos Darbai kommer min recension av J. Kazlauskas grammatik att publiceras; där skiljer sig våra uppfattningar om nom. pl. vagies och annat numera nästan inte alls åt. Allt jag skriver här är bara mina första intryck, så det bör inte användas någon annanstans.

Med hjärtliga hälsningar

Pr. Skardžius

[7]

1973.I.8.

Högt ärade Ni,

Tack för fotokopiorna av K. Korsakas och V. Mažiulis brev, men jag fann inget särskilt: den förste nöjer sig med allmänna ord, medan den andre är mycket intresserad av Ert samarbete inom baltistiken.

För några dagar sedan fick jag ett brev från K. Korsakas, där han i Lietuvių kalbos ir literatūros instituto namn lovade att bistå med sakupplysningar och institutets beslut i vissa frågor som rör den nuvarande litauiska standardspråket till det arbete jag nu skriver. K. Korsakas är en gammal bekant till mig, ända sedan studenttiden, och han är välkänd i Litauen som marxistisk kritiker av litauisk litteratur.

Ni har, tycker jag, förstått frågan om litauiska scouter ganska snävt: det är en patriotisk religiös ungdomsorganisation, för vilken all slags kommunistisk propaganda är oacceptabel och därför inte kan tolereras i deras egna publikationer. Å andra sidan är språkvetenskapligt arbete, även om det skrivs populärt, knappast möjligt för dem, särskilt som de själva är fattiga och inte har råd att ge ut häften med mer specialiserat innehåll. Därför kan man inte kräva av dem att de ska intressera sig mer för lingvistiskt innehåll. De är naturligtvis inte lika språkligt utbildade som Era studenter, och av dem är det kanske bara en eller annan som delvis intresserar sig för baltistik, eller bara för någon enstaka fråga inom baltistiken, kanske främst det litauiska språket.

Det är mycket beklagligt att en så begåvad och återhållsam språkforskare som A. Sabaliauskas är så svårt sjuk. Det är en verklig olycka för lituanisterna: nyligen dog J. Senkus, J. Kazlauskas, J. Lebedys och E. Mikalauskaitė; här har vi Z. Ivinskis, A. Salys och andra. Så är det redan bestämt.

A. Salys är en gammal kollega till mig: vi började båda vid universitetet 1923, arbetade länge tillsammans, och jag såg tydligt hur mycket han föresatte sig att åstadkomma i konkreta vetenskapliga arbeten. Redan vid Litauens universitet föreslog jag att han skulle skriva en sammansatt vetenskaplig lärobok i litauisk grammatik för studenter, men det blev inget av det: löftena förblev löften. Förutom sin utmärkta avhandling lämnade han efter sig föreläsningar om de litauiska dialekterna, men det var hans föreläsningsåhörare J. Labokas som skrev ned dem, inte han själv.

33

Ett annat viktigt arbete är Litauisk skriftlig språks ordbok, till vilken han bidrog från mitten av bokstaven P: här gjorde han ganska mycket nyttigt för litauisk språkvetenskap och allmän indoeuropeisk språkvetenskap; men det arbetet var den viktigaste grunden till att han, tack vare professor A. Senns omsorg, tidigt kunde komma till detta land. Med god språklig orienteringsförmåga och lärdom ville han endast ge ut goda, redan väl bearbetade arbeten, och därför skrev han inte många. Vid Philadelphias universitet måste han hålla många kurser, som han behövde förbereda på nytt eftersom han inte hade studerat dem särskilt. Här i landet fick jag inte tillfälle att tala med A. Salys om hans arbeten, men genom en intervju med honom i samband med hans 60-årsdag (den publicerades i Draugas) fick jag veta att han hade tänkt skriva en egenartad etymologisk-historisk ordbok över det litauiska språket, som i hög grad skulle skilja sig från E. Fraenkels ordbok. Delvis hade han redan börjat samla material till den genom att skriva olika språkvetenskapligt-historiska artiklar i LE (=

…ligare monografi ”Litauiska hydronymer med -nt-.” När jag får korrekturet ska jag genast skriva en sammanfattning och skicka den till Er.

Det var allt för den här gången. Jag har uttalat mig om enskilda frågor, om vilka min uppfattning kanske kan vara av visst intresse för Er.

Jag önskar Er framgång i arbetet med baltistiken: med Er beslutsamhet kan Ni uträtta mycket här.

Med uppriktiga hälsningar

Pr. Skardžius

[8]

1973.I.14

Högt ärade Ni,

Det gläder mig att jag kan hjälpa Er med något, även om min hjälp under rådande omständigheter är mycket liten. Ni är en vetenskaplig entusiast och ägnar Er med hängivenhet åt vetenskapliga frågor; därför tilltalar också denna vetenskapliga anda mig. Jag har hela tiden levt med vetenskapliga angelägenheter, men under den sista fjärdedelen av mitt liv har jag kunnat ägna mycket litet tid åt egentligt vetenskapligt arbete: flera vetenskapliga arbeten som jag hade tänkt ut och delvis påbörjat blev aldrig fullbordade på grund av en oväntad katastrof. Redan i Tyskland hade jag kommit överens med Goettingens universitetsbokförlag om att jag skulle översätta min Litauisk ordbildning till tyska, och nästan en tredjedel av arbetet hade jag redan utfört, men omständigheterna här tillät mig inte att slutföra det. Min vetenskapliga nyfikenhet har emellertid inte minskat det minsta. Och jag gläder mig mycket över att ibland kunna samtala med Er om en eller annan vetenskaplig fråga, även om jag på grund av tidsbrist inte alltid kan fördjupa mig mer i allt.

Nu till A. Sabaliauskas lilla bok Žodžiai atgyja. Ni gjorde mycket väl i att översätta den lilla boken till engelska, och den borde ges ut på något sätt. Litauiska scouter här i landet är inte särskilt lämpade för det ändamålet. För några dagar sedan träffade jag V. Trumpa, historiker och tidigare assistent vid Litauens universitet, som nu arbetar på Kongressbiblioteket, och talade med honom om detta. Han tror att ”A. Mackaus Knygų Leidimo Fondas” kanske skulle kunna ge ut den här lilla boken. Fondens verksamhetsledare är Mr. G. Vezys (6349 So. Artesian Ave., Chicago, Ill. 60629). Denne man känner V. Trumpa väl, eftersom han (V. Trumpa) tillhör fonden och, om jag inte misstar mig, även är styrelseledamot där. Fonden är en sammanslutning av liberala människor; om Ni beslutar Er för att vända Er till fonden kan V. Trumpa ge Er den hjälp som behövs. Var bara vänlig och meddela mig när Ni bestämmer Er för att ta kontakt, om Ni ännu inte har engagerat Er någon annanstans. Jag skulle också stödja ett sådant initiativ.

V. Maciūnas har tidigare meddelat att korrekturet till den nämnda artikeln skulle skickas…

35

de hade skickats redan före jul, men jag har ännu inte fått dem, och utan manuskriptet, som ska skickas tillsammans med korrekturen, kan jag knappast skriva sammanfattningen ordentligt. Så snart jag får det ska jag genast skriva sammanfattningen och så snart som möjligt skicka den till Er för översättning. Jag vet att långa litauiska meningar är ganska svåra att översätta till engelska. Tack för den utlovade hjälpen.

Med de bästa hälsningar

Pr. Skardžius

Förresten, vet Ni möjligen något mer om A. Sabaliauskas öde?

P. S.

[9]

1973.II.14

Högt ärade kollega,

Äntligen har jag fått manuskriptet till mitt arbete och korrekturet från V. Maciūnas, och därför kunde jag först nu skriva sammanfattningen. Det är egentligen inte en sammanfattning i ordets egentliga bemärkelse: i den har jag kortfattat redogjort för inledningens tankar och själva slutsatserna. Hela arbetet, som är ganska specialiserat, måste jag erkänna att jag inte förmådde ”sammanfatta” kortare och mer koncist.

Jag vet mycket väl att litauiska meningar, särskilt mina egna, ofta är längre än vad som är brukligt i engelskan; detta försvåras särskilt av de underordnade particip- och gerundiekonstruktionerna. Hur som helst försökte jag skriva kortare meningar, men inte heller denna gång lyckades jag särskilt väl. Kanske kan Ni på något sätt ”dela upp” dem.

Skicka den översatta ”sammanfattningen” direkt till V. Maciūnas (247 E. Albanus St., Philad. 20., Pa. 19120)

Jag vore mycket tacksam för denna hjälp.

Med de bästa hälsningar

Pr. Skardžius

36