ACTA LINGUISTICA LITHUANICA

X L V I (2 0 0 2), 2 4 9 – 2 5 3

T I L L M I N N E

Antons Breidaks

1932 01 25 – 2002 02 24

I det självständiga Lettland drabbas den alltmer återhämtande latgaliska språkvetenskapen och kulturen av svåra ödesslag.

Först strax före sin död hann Antonina Reķēna se sitt livs stora verk Kalupes izloksnes vārdnīca. Som om det vore särskilt planerat kom professor Valdis Zeps vid University of Wisconsin från Förenta staterna till sitt hemland för att dö. Till sitt hemland Latgale har redan kvarlevorna efter Jezups Lelios, alumn och professor vid Harvard University, återvänt. Vi har ännu inte glömt tragedin kring den polske språkforskaren Stanisław Franciszek Kołbuszewski. Den 24 februari i år for Antons Breidaks, den mest aktive arbetaren inom den latgaliska språkvetenskapen under de senaste decennierna, till ”den andra sidan”, som letter skulle säga. Särskilt sorgligt är att alla de här nämnda lämnade sitt älskade språkvetenskapliga område alltför tidigt.

Antons Breidaks föddes den 25 januari 1932 i Malžubų by, Pildas socken, Ludzas distrikt, i ett hörn av östra Lettland som är prickat av sjöar och småsjöar. År 1951 avslutade han Ludzas gymnasium. I skolan tyckte han särskilt mycket om kemi och fysik. Men tuberkulos som han hade haft som barn gjorde att han valde ”lättare” studier – filologi. 1951–1956 studerade han lettiska språket och litteraturen vid Lettlands universitet i Riga. Till en början intresserade han sig visserligen mer för litteratur, men snart kastade han sig huvudstupa in i språkvetenskapen. Han blev särskilt känd för sitt omdebatterade terminsarbete Pildas dialekt. I detta arbete började han för första gången lägga fram sina ”rebelliska” tankar om de latgaliska dialekternas historia.

1956–1967 undervisade A. Breidaks inte långt från sin hembygd, i Aglona, Lettlands gamla katolska centrum. 1967–1980 var han forskare vid Lettlands vetenskapsakademis institut för språk och litteratur.

Där försvarade A. Breidaks sin kandidatavhandling Augšzemnieku dialektens latgaliska underdialekters dialektala lexik och dess historiska samband.

250 |

IN MEMORIAM

1981–1983 arbetar A. Breidaks vid vetenskapsakademins förlag „Zinātne“. 1983–1987 är han lärare vid Daugavpils pedagogiska institut (docent från 1986). 1987–1993 undervisar han vid Lettlands universitet. År 1990 försvarar han sin habilitationsavhandling vid Vilnius universitet Latvių kalbos latgališkųjų šnektų fonetika: diachronija ir sinchronija. År 1992 tilldelas A. Breidak professors titel. År 1993 återvänder han till sitt hemland Latgale – fram till 1995 är han professor vid Rēzeknes högskola. Från 1995 arbetar han vid Lettiska språkets institut och Daugavpils pedagogiska universitet (tidigare Daugavpils pedagogiska institut).

Efter en svår sjukdom avled han i Riga och återvände åter till Latgale, denna gång för alltid. Föräldrarnas grav tog emot sonens urna (Ludza distrikt, Isnaudas socken, Apliūžņa kyrkogård).

A. Breidaks var en flitig språkvetare, en sanningssökare som inte böjde sig för några auktoriteter. Kanske lyckades han inte finna sanningen överallt, men han berikade den lettiska språkvetenskapen, särskilt forskningen om de latgaliska dialekternas historia, med betydelsefulla studier¹.

Utöver ett stort antal artiklar publicerade i lettiska, litauiska, ryska, polska och bulgariska publikationer skrev han den populära lilla boken „Språkets ursprung“ (Valodas izcelšanās, Riga, 1981). Han gav också ut en separat liten bok, En fonetisk atlas över de latgaliska dialekterna i augšzemnieku-dialekten (Augšzemnieku dialekta latgalisko izloksņu fonētikas atlants, Daugavpils, 1996).

A. Breidaks sista större arbete var En introduktion till baltisk språkvetenskap (Ievads baltu valodniecībā, Daugavpils, 1998–1999, I–II). A. Breidaks bok skiljer sig kanske mest från tidigare publikationer av liknande slag genom att den i stor utsträckning använder arkeologisk forskning. I den nya boken har han också använt antropologen Raisa Denisovas arbeten. Språkvetaren försökte här sammanfatta även sina tidigare forskningsresultat. År 1981 hade han publicerat den populära lilla boken Språkets ursprung (Valodas izcelšanās).

Under det senaste decenniet publicerade A. Breidaks ett stort antal artiklar i latgaliska periodiska publikationer.

Författaren till denna artikel träffade A. Breidaks för första gången våren 1953 vid en studentvetenskaplig konferens vid Lettlands universitet. Den då unga läraren vid Lettlands universitet Marta Rudzītė presenterade den blivande professorn vid Vilnius universitet, Jonas Kazlauskas (1930–1970), och artikelns författare för andraårseleven Antons Breidaks. Redan då utmärkte sig A. Breidaks bland sina studentkamrater genom sin språkliga bildning, sitt självständiga tänkande och sin kärlek till det valda ämnesområdet.

Hans liv var inte lätt. Må denna strof ur den lettiska poeten Annas Rancānes latgaliska dikt Latgaļu raksteiba (Latgalisk skrift), tillägnad Antons Breidaks redan 1987, också påminna om honom:

Latgaļu raksteiba: besakūks sātas vītā, tur, kur akmiņš uz akmiņa...

¹Jfr. Dr. habil. philol. Antons Breidaks. Bibliografija. Red. I. Jansone. Riga, 2002. I denna publikation ingår också A. Stafeckos artikel Valodniecībai ziedots mūžs, s. 3–7; jfr även Ruža, V., In memoriam Antons Breidaks, Daugavpils universitāte. Humanitāro zinātņu vēstnesis, 2002 (1), 124–126.

IN MEMORIAM

| 251

Nej, sten på sten ska bli kvar, orden ska samlas från trädens grenar, från under grästorven, sättas samman till en sång, och fadersmålet ska glädjas, den förödmjukade föräldralösa flickan – ur djupet stiger en gammal, sedan länge bortglömd smärta.

(Literatūra un māksla, 1987 03 13)².

Antons Breidaks kommer inte längre att glädjas åt fadersmålet och sätta ord på sång.

Algirdas Sabaliauskas

OLEGAS TRUBAČIOVAS

1930 10 23 – 2002 03 09

Den ryska slavistiken har drabbats av ett hårt slag: efter en svår sjukdom har en av dess främsta företrädare, Olegas Trubačiovas, avlidit, en begåvad forskare som lämnat tydliga spår även inom forskningen om de baltiska språken.

O. Trubačiovas föddes den 23 oktober 1930 i Volgograd. Efter att ha tagit examen från universitetet i Dnepropetrovsk 1952 studerade han 1952–1955 vid forskarutbildningen vid Moskvas statliga M. V. Lomonosov-universitet (handledare: S. B. Bernštein). 1955–1961 arbetade han vid Slaviska institutet vid Sovjetunionens vetenskapsakademi. Från 1961 fram till sin död var O. Trubačiovas huvudsakliga vetenskapliga verksamhet knuten till Institutet för ryska språket.

²