Acta Linguistica Lithuanica

LIX (2008), 51 – 55

Etymologin till litauiska vienas ’en’

WITOLD MAŃCZAK

Cracovie

Fraenkel härleder lit. vienas ur IE *oinos, under antagandet att en partikel ve- skulle ha orsakat en förändring från *oi till ei >, dvs. snarare än ai, medan Smoczyński anger IE *h₁oi-no- som den underliggande formen utan att förklara övergången *oi > ie. Författaren härleder lit. vienas ur IE *oinos och åberopar oregelbunden förändring till följd av hög frekvens för att förklara reflexen ie. Till stöd för denna uppfattning anför han slaviska, romanska och germanska data som visar den oregelbundna reduktionen av räkneordet ’en’ i dessa språk.

I Fraenkels etymologiska ordbok läser man följande:

”viénas […] preuss. eins ’en […]’. Den preussiska formen överensstämmer exakt med grek. οἰνή ’ett (ögonkast) med tärningen’, lat. ūnus (*oinos), fornir. óin, fornnord. éin, got. ains, fornhögty. ein […]; *oi har alltså, liksom annars i baltiska språk, regelbundet blivit ai.”

Eftersom litauiska och lettiska ie bygger på *ei, inte på *ai eller *oi […], har litauiska vienas och lettiska viēns, till skillnad från preuss. ains, fått ie från *ei. Det *ei som måste antas för dessa former förekommer i bildningar som vičvėnelis […] ’helt ensam’ (Tilsit) […]

Det inledande v- kan inte fastställas med säkerhet; sannolikt har en partikel ve- fogats framför det indoeuropeiska räkneordet för ’en’ *oinos; den kan ha orsakat vokalens omfärgning […]

De baltiska räkneorden för ’en’ anses vara besläktade med slav. *inъ ’annan’ och ’en’ (i sammansättningar […]); men den exakta vokalmotsvarigheten är inte klarlagd. Vasmer […] antar dessutom ett urgermanskt släktskap mellan slav. inъ och lit. inas, som han betraktar som en ablautform till det indoeuropeiska räkneordet *oinos. Även Trautmann […] ser inas som en ablautform till preuss. ains.

Författaren skiljer däremot lit. inas […] från det indoeuropeiska räkneordet för ’en’ och tolkar det som en n-avledning av den indoeuropeiska pronominalstammen *i-.

De tolkningar som Berneker […] ger s. v. inъ och […] s. v. edbnъ är föråldrade, eftersom han fortfarande utgår från en grundform *bnъ, som numera har identifierats som en felaktig rekonstruktion […]

Būga […] överväger möjligheten att preuss. wilenikis ’valack, häst, som

51

WITOLD MAŃCZAK

i pass eller i lugn takt [...] har utvecklats ur *winenikis och innehåller samma proteserade v som lit. vienas [...]. Om detta vore riktigt skulle man här och där också i fornpreussiskan stöta på en form som börjar med v i den aktuella ordgruppen. Men kanske är wilenikis korrumperat ur ailenikis eller eilenikis [...].”

Men i Smoczyńskis etymologiska ordbok finner man en annan uppfattning:

”vienas [...] Med ett oklart v- och oväntad intonation, i stället för litauisk-lettiska *jēnas < baltisk *aj-na < urindoeuropeiska *h₁oi-no. Jfr förklassisk latin oinom, latin ūnus ’en’, grekiska οἰνῆ f. ”en prick (ett) på en tärning”, forniriska oen ”en”, gotiska ains likaså. Fornpreussiska ains ’en’, ack. sg. ainan ”en”, som fungerar som obestämd artikel, är ett lån från tyska ein, einen och inte en reflex av baltisk *ajna-. — I slaviskan finns inget spår av *janu ”en” < fornslaviska *eńu < fornbaltisk-slaviska *aj-na-. Fornkyrkoslaviska inŭ ”annan, en” [...], ryska inój ”annan, inte den”, tjeckiska jiný ”annan”, fornpolska iny ”inte densamma [...]”, sällan ”en, enda” [...] kan inte härledas ur urindoeuropeiska *h₁ei-no-, eftersom det jämförande stödet för graden e *h₁ei- saknas. En rekonstruktion av en bildning med svaggrad *jĭnŭ < urindoeuropeiska *h₁i-no- är mer sannolik. Man kan också överväga metates av *h₁i-no- till *ih₁-no-, varifrån fornslaviska *inŭ.”

Eftersom vi inte känner till något språk där artikeln har främmande ursprung anser vi att fornpreussiska ains är inhemskt. Enligt vår uppfattning härstammar litauiska vienas och fornkyrkoslaviska inъ från urindoeuropeiska *oịnos, där *oị- regelmässigt borde ha blivit ai- på litauiska och *ě- > *ja- på fornkyrkoslaviska, medan ie- på litauiska och i- på fornkyrkoslaviska förklaras av vad vi kallar oregelbunden ljudutveckling orsakad av frekvens. Sedan många år hävdar vi att ordens form i alla språk beror på tre huvudfaktorer: inte bara regelbunden ljudutveckling och analogisk utveckling, utan också oregelbunden ljudutveckling orsakad av användningsfrekvens. Mycket frekventa ordgrupper, ord och morfem genomgår ofta oregelbundna reduktioner, till exempel turi būti > turbūt, broterėlis > brolis, (vaika)-mus > (vaika)-ms. Vi har ägnat tre monografier (Mańczak 1969, 1977 och 1987) och ett stort antal artiklar åt oregelbunden ljudutveckling orsakad av frekvens.

Bland de argument vi anför till stöd för vår uppfattning finns följande: om det finns en frekvensordbok för språket och perioden i fråga kan man använda den, eftersom den stora

52

Étymologie du lituanien vienas ‘un’

majoriteten av de ord som genomgår oregelbunden ljudutveckling orsakad av frekvens hör till de mest använda orden. En analys av den litauiska frekvensordboken (Grumadienė et Žilinskienė 1997) gjorde det möjligt för oss att fastställa att de litauiska ord som har genomgått oregelbundna reduktioner statistiskt sett fördelar sig enligt följande (Mańczak 2001):

1^er tusen 79

2^e tusen 26

3^e tusen 13

4^e tusen 9

5^e tusen 7

6^e tusen 6

Och det är nödvändigt att betona att ordet för ’1’ är mycket vanligt i alla språk. Enligt Lewickis frekvensordbok et alii (1971) ligger till exempel det polska räkneordet jeden ’1’ på 39^e:e plats.

Dessutom bör man uppmärksamma att det, vid sidan av oregelbunden ljudutveckling orsakad av frekvens, finns en annan oregelbunden utveckling, bestående av ljudförändringar som länge varit kända under benämningarna assimilation, dissimilation eller metates, liksom hyperkorrekta eller expressiva former. Hela denna utveckling kännetecknas av att den äger rum i olika språk i de mest skilda ord. Chercher < cercher uppvisar assimilation, faible < flebilem dissimilation, troubler < *turbulare metates, medan s i besicles är hyperkorrekt och h i herse anses vara expressivt. Men det vore svårt att finna ett ord för ’svag’ med dissimilation, ett ord för ’störa’ med metates eller ett ord för ’harv’ med ett fonem av expressivt ursprung i ett annat indoeuropeiskt språk. Kort sagt finns det ingen parallellism mellan de oregelbundenheter som kallas assimilationer, dissimilationer, metateser osv. Däremot sker oregelbunden ljudutveckling orsakad av frekvens på mer eller mindre parallella sätt i olika språk, eftersom de mest frekventa orden är mer eller mindre desamma överallt, trots skillnaderna mellan språkgemenskaperna. Till exempel uppvisar verbet för ’tala’ oregelbundna reduktioner i många språk, jfr fr. parler, it. parlare < lat. parabolare, former av narrare som på sardiska blivit nárrere (nau, nas, nat,

53

WITOLD MAŃCZAK

etc.), lat. ajo < *agio (i motsats till det regelbundna adagium), eng. says, said (jämför med det regelbundna lays, laid, där diftongen har bestått), ryska dial. gyt < gryt < govorit, äldre polska pry < prawi, etc.

Det är emellertid intressant att notera att räkneordet ‘1’, som används mycket ofta, i många språk uppvisar oregelbundna förkortningar. Litauiska vienas och fornkyrkoslaviska jedinъ (som ytterst går tillbaka på urindoeuropeiska *oinos) borde ha haft respektive *ai i stället för ie och *ē i stället för i. I dessa fall handlar det om en minskning av vokalens öppningsgrad (a > o > u eller a > e > i), vilket kännetecknar den oregelbundna ljudutveckling som frekvensen orsakar. Alla moderna slaviska språk uppvisar ytterligare förkortningar, vilket framgår av jämförelsen mellan räkneordet ‘1’ och adjektivet med betydelsen ‘unik’ i dessa språk:

‘ett’ ‘unik’ Nedersorbiska jaden, jana jadny (tidigare jadyny) Vitryska adzin, adna adziny Bulgariska edin, edna edinstven Översorbiska jedym, jena jedynki Makedonska eden, edna edinstven Polabisk jadān, janū (neutrum) jidainē Polska jeden, jedna jedyny Ryska odin, odna edinyj Serbokroatiska jedan, jedna jedini Slovakiska jeden, jedna jediný Slovenska eden, ena edin Tjeckiska jeden, jedna jediný Ukrainska odym, odna jedynyj

Det framgår alltså att räkneordet ‘1’ i de moderna slaviska språken uppvisar olika oregelbundna förkortningar jämfört med adjektivet ‘unik’ (som används mer sällan än räkneordet). Det polska feminina jedna (jämfört med jedyny) kännetecknas av att y fallit bort; det slovenska feminina ena (jämfört med edin) uppvisar bortfall av di, etc. För fler detaljer, se Mańczak (1977a).

Den latinska ackusativen singularis unum har regelbundet utvecklats till uno i portugisiska, spanska och italienska, medan portugisiska um och spanska och italienska un är reducerade former. Den rumänska formen o < unam är inte heller regelbunden.

På engelska har one förkortats till an >a, och a uttalas inte bara [ei], utan också [ə]. På tyska är eins en reducerad form jämfört med adjektivet feines.

54

Étymologie du lituanien vienas ‘un’

Slutligen bör man inte glömma att litauiska vien (< vėna) och išvien (< iš vieno) är förkortade former.

Mot bakgrund av alla dessa fakta råder det inget tvivel om att litauiska vienas < *oįnos har genomgått en oregelbunden ljudutveckling till följd av frekvensen.

RÉFÉRENCES

Fraenkel, E. 1955–1965: Litauisches etymologisches Wörterbuch (unter Mitarbeit von A. Slupski, fortgeführt von E. Hofmann und E. Tangl). I–II. Heidelberg: Carl Winter, Göttingen: Vandenhoeck u. Ruprecht.

Grumadienė, L., V. Žilinskiene 1997: Dažninis dabartinės rašomosios lietuvių kalbos žodynas. Vilnius: Mokslo aidai.

Lewicki, A., W. Małowski, J. Sambor, J. Woronczak 1971: Słownictwo współczesnej publicystyki polskiej. Listy frekwencyjne. Warszawa: PAN.

Mańczak, W. 1969: Le développement phonétique des langues romanes et la fréquence. Kraków: Uniwersytet Jagielloński.

Mańczak, W. 1977: Słowiańska fonetyka historyczna a frekwencja. Kraków: Uniwersytet Jagielloński.

Mańczak, W. 1977a: Rozwój *jedinъ w językach słowiańskich. Prace Filologiczne 27, 309–320.

Mańczak, W. 1987: Frequenzbedingter unregelmässiger Lautwandel in den germanischen Sprachen. Wrocław: Ossolineum.

Mańczak, W. 2001: Coup d’œil sur le dictionnaire de fréquence du lituanien. Munera linguistica et philologica M. Hasiuk dedicata. Poznań: Katedra Skandynawistyki i Bałtologii, 47–53.

Smoczyński, W. 2007: Słownik etymologiczny języka litewskiego. Wilno: Uniwersytet Wileński.

Witold Mańczak

Zakątek 13/59

PL-30-076 Kraków, Pologne

55