Forskningsområden: igenkänningsmetoder, igenkänning av musik- och talsignaler, datorlingvistik och korpuslingvistik.
LITHUANISKA VERBS MORFEMSTRUKTUR1
Den morfemiska strukturen hos litauiska verb
SAMMANFATTNING
Den morfemiska strukturen hos ord i litauiska har inte undersökts kvantitativt. Syftet med denna studie är att fastställa och beskriva modeller för den morfemiska strukturen hos litauiska verb och regelbundenheterna i deras realisering. Artikeln analyserar nästan 93 000 verb. Undersökningsmaterialet består av olika utdrag ur texter som samlats i Dabartinės lietuvių kalbos tekstyne. Texterna är morfologiskt annoterade och morfemen markerade.
Verben har delats in i 116 morfemiska strukturmodeller, vars produktivitet varierar kraftigt: verben i den mest produktiva modellen (rot + ändelse) utgör en femtedel av alla undersökta exempel, medan hela 26 modeller bara har ett eller två exempel.
Verb kan bestå av från ett till nio morfem. För litauiskan är verb med 2–4 morfem mest typiska (89 procent).
1 Studien finansierades av Litauens forskningsråd (avtalsnr MIP-06/2010).
Även om många strukturella modeller har identifierats, står en fjärdedel av dem (26 modeller) för hela 95 procent av alla analyserade verb. De mest typiska modellerna är: (prefix) + rot + ändelse (33 procent), (prefix) + rot + avledningssuffix + ändelse (15 procent), (prefix) + rot + avledningssuffix (11 procent). I litauiskan är verbformer utan avledningssuffix, med eller utan prefix, och med ett eller två böjningsaffix vanligast.
I det undersökta materialet är en tredjedel (33 procent) av verben enkla; cirka 28 procent har ett eller två prefix, cirka 15 procent ett avledningssuffix, 12 procent prefix och avledningssuffix, och cirka 6 procent ett prefix och är reflexiva. Verb med andra kombinationer av avledningsmorfem utgör endast en procent. Det konstaterades att verb med fler än två avledningsaffix är atypiska för litauiskan.
Även om variationen i kombinationer av litauiska verbs morfemstruktur är stor, utgörs brukets kärna av verb som följer 10–15 modeller (cirka 75–85 procent).
SAMMANFATTNING
Syftet med denna undersökning var att identifiera och beskriva den morfemiska strukturen hos litauiska verb ur ett kvantitativt perspektiv. Tidigare forskning har inte behandlat kvantitativ analys av litauiska verbs morfemiska struktur. Undersökningsmaterialet bestod av alla verbtoken (nästan 93 tusen) från en särskilt utvald delmängd av en litauisk språkkorpus. Alla verb i detta datamaterial har morfologiskt annoterats, det vill säga morfemen har identifierats och deras gränser markerats.
Verben grupperades i 116 kategorier enligt sin morfemiska struktur. Det visade sig att verben består av mellan ett och nio morfem. De flesta verben (89 procent) bestod dock av två till fyra morfem.
INLEDNING
Litauiska ords morfemstruktur har behandlats av Monika Kuosienė i boken Morfeminė analizė (1986) och av Stasys Keinys i boken Bendrinės lietuvių kalbos morfemika (2009). Dessa arbeten innehåller dock ingen kvantitativ analys av litauiska ords morfemstruktur. Grammatikor och läroböcker innehåller vanligtvis endast allmänna utsagor om litauiska morfem. Denna undersökning bygger på ett omfattande material från modern litauiska och förväntas därför blottlägga viktiga regelbundenheter i den morfemiska sammansättningen hos litauiska verb.
Rotstrukturen hos verb som återfinns i ordböcker har beskrivits ingående (Kruopienė: 2000; 2001; 2002; 2005). Många aspekter av verbrotens morfofonologiska struktur behandlas synnerligen ingående i Audronė Kaukienės monografi Lietuvių kalbos veiksmažodžio istorija (1994–2002). Vida Zita Karosienė (2004) har också skrivit om den fonotaktiska strukturen hos roten i substantiv i standardspråklig litauiska.
Några av Gražina Akelaitienės arbeten behandlar morfofonologiska växlingar i rötter och vid morfemgränser: boken Morfonologinės balsių kaitos žodžių daryboje (1996), artiklar
88
Acta Linguistica Lithuanica LXIV–LXV
Page 3
Lietuvių kalbos veiksmažodžių morfeminė struktūra
”Vokalväxling i roten: morfemmodeller och strukturella rottyper” (2001), ”Vokalväxling i roten hos avledda substantiv med konsonantsuffix” (2008).
Det gick inte att hitta några utförliga arbeten om den morfemiska strukturen hos ord i det strukturellt närbesläktade lettiska språket. I de arbeten som påträffades (Ugis Sarkans ”Morphemic and Morphological Analysis of the Latvian Language” (1996), Kristine Levāne, Andrejs Spektors ”Morphemic Analysis and Morphological Tagging of Latvian Corpus” (2000), Pēteris Paikens ”Lexicon-Based Morphological Analysis of Latvian Language” (2007)) beskrivs den morfemiska strukturen inte kvantitativt; där diskuteras hur information om den morfemiska strukturen hos ord i lettiskan kan införas i en morfologisk annoterare. Funktionen för att fastställa ett ords morfemiska sammansättning är dessutom viktig eftersom den hjälper till att identifiera nya ord i dagens lettiska.
Levāne ir Spektors straipsnyje (2000) pateikta labai apibendrinta latvių kalbos žodžių morfeminė struktūra: vienašaknių žodžių *priešdėlis + šaknis + *priesaga + (galūnė); sudurtinių žodžių *priešdėlis + šaknis + *priesaga + (galūnė) + (priešdelis) + šaknis + *priesaga + (galūnė)2.
I den nämnda artikeln beskrivs ett testsystem för morfemisk segmentering som utvecklats för lettiska3. Morfemen beskrivs dock inte närmare. Systemet analyserar också lettiska ord morfologiskt och kan syntetisera andra böjningsformer av det angivna ordet.
Artikelförfattarna hittade ingen utförlig information om den morfemiska strukturen i ryska ur ett kvantitativt perspektiv; därför bör informationen nedan bedömas med viss försiktighet4. I ryskan är ordformer som består av två till fyra morfem vanligast. Följande modeller är möjliga:
R: иоссе, около, вдруг;
xR: ни-где, от-ныне;
Rx: хорош-о, вод-а;
xRx: по-утр-у, при-город-ы;
xRxx: в-пят-ер-ом, за-город-н-ый;
Rxxx: тк-ач-их-а, труд-и-ть-ся;
Rxxxx: рыб-ач-и-вши-ый;
xxRxxx: пере-во-оруж-и-вши-ый;
xxxRxxx: по-на-вы-пис-ыва-л-и;
xxxRxxxx: по-на-вы-дёрг-ива-л-о-с5.
2 En asterisk betyder att ett affix kan saknas eller att flera affix kan förekomma; affix inom parentes är inte obligatoriska.
3 Den finns att hitta: http://eksperimenti.ailab.lv/morfo/.
4 Information från webbplatsen http://www.langust.ru/rus_gram/rus_gr03.shtml.
Det hävdas att bildningar med så många som 11 morfem är möjliga, t.ex. ны́л-е-влаг-о-не-про-ныц-а-ем-ость (RxRxxxRxxxx).
I Anatoliy A. Polikarpovs artiklar ”Menzerath’s Law for Morphemic Structures of Words: A Hypothesis for the Evolutionary Mechanism of its Arising and its Testing” (2000a) och ”Chronological Morphemic and Word-Formational Dictionary of Russian: Some System Regularities for Morphemic Structures and Units” (2000b) analyseras och tillämpas Menzeraths lag6 med utgångspunkt i en kronologisk ordbok över ryska morfem och ordformanter7, som omfattar mer än 180 000 ord. I artiklarna beskrivs flera tendenser: nyare ord bildas med nyare morfem; ju äldre orden är, desto längre är deras morfem; morfemets genomsnittliga längd är omvänt proportionell mot avståndet från roten till morfemet (t.ex. ju längre från roten ett suffix står, desto kortare är suffixet); ju längre morfemen är, desto färre finns det i ordet; ju fler morfem ett ord innehåller, desto kortare är de. Dessa regelbundenheter har fastställts utifrån data från ryska. Man kan anta att liknande tendenser skulle framträda även i litauiska, men det skulle vara föremål för en annan undersökning.
UNDERSÖKNINGSMATERIAL
Undersökningsmaterialet består av olika utdrag ur den moderna litauiskans textkorpus (http://tekstynas.vdu.lt) insamlade vetenskapliga publikationer, journalistiska texter, romaner av litauiska författare och administrativa dokument (föreskrifter, beslut, protokoll, stadgar). Även databasen med inspelningar av talat språk (http://donelaitis.vdu.lt/garsynas/) användes i undersökningen. Materialet omfattar omkring 430 000 ord (nästan 80 000 olika former). Texterna är morfologiskt annoterade; fel i den morfologiska annoteraren har korrigerats manuellt, betydelsen hos flertydiga ord har fastställts och morfologiska ordgrupper8 har uteslutits.
Eftersom arbetet analyserar data från språkbruk (inte ordboksdata) används termen frekvens och inte produktivitet.
Vid fastställandet av morfemgränser följdes teoretiska principer som formulerats mycket träffande av Vincas Urbutis (2009: 165–166). Orden delades upp i så många morfem (de minsta
6 I artiklarna anges följande titel: Chronological Morphemic and Word-Formational Dictionary of Russian Language.
7 Menzeraths lag säger att ju längre en enhet är, desto kortare är dess delar. På engelska formuleras lagen så här: ”the longer some “construct” (the whole) the shorter should be its “components” (parts)” (Polikarpov 2000a; 2000b).
8 Morfologiska ordgrupper är bildningar som oftast består av flera oböjliga ord, har en gemensam betydelse och fyller samma syntaktiska funktion, t.ex.: be abejo, iš tikrųjų, bet kur.
90
Acta Linguistica Lithuanica LXIV–LXV
Page 5
Lietuvių kalbos veiksmažodžių morfeminė struktūra
betydelsebärande delar av ordet), så många som kan identifieras ur det nutida språkets perspektiv9. Den urskilda delen av ordet betraktades som ett morfem: a) om båda (eller alla) ordets delar (förmodade morfem) förekommer i andra ord (t.ex.: nam-el-is –namas, naminis ir stalelis, vaikelis); b) i de fall då endast en av ordets delar – roten eller affixet – förekommer i andra ord (t.ex.: dilet-ant-as – debiutantas, praktikantas).
Den morfemiska analysen var svårast att utföra när det förekom fall av kontraktion, elision och degemination, t.ex.: neš- + -siu (jfr. neša) = nešiu; lūž- + -sta (jfr. lūžo) = lūžta; irz- + -sta (jfr. irzo) = irzta, ne- + -esu = nesu. Det sammansmälta ljudet tillhör båda morfemen. Detta påverkar inte den morfemiska analysen i någon väsentlig grad om morfemet också innehåller fler ljud. Men i de fall då morfemet består av endast detta enda ljud, och det smälter samman med ett annat, upphör morfemet i princip att finnas. Därför valdes följande symboliska beteckning: nešiu (RF10 struktur), lūžta, irzta (RSF), nesu (PRF). Detta val kan diskuteras, men sådana fall är få (omkring 2 procent), och de allmänna regelbundenheterna i den morfemiska strukturen kan fastställas. I framtiden är avsikten att undersöka dessa fall mer ingående (i undersökningsmaterialet är de markerade med en särskild symbol).
Som varianter av suffix betraktades verbens längre suffix, t.ex.: -ėti varianter -alėti, -elėti, -dėti, -lėti, -nėti, -sėti, -vėti; -oti varianter -ioti, -čioti, -l(i)oti, -n(i)oti, -snoti, -šnoti, -al(i)oti, -ailioti, -elioti, -sčioti, -šlioti, -en(i)oti, -aroti, -uoti med flera.
Priebalsiai j, n, v kai kurių mokslininkų (Keinys 2009: 25) vadinami morfemų plėstukais, nes jie įterpiami tarp dviejų balsių naikinant hiatą, pvz.: jo-ti, joj-a, joj-o; au-ti, aun-a, av-ė, kliū-ti, kliūv-a, kliuv-a. Dabartinės lietuvių kalbos gramatikoje (1996: 327) jie vadinami intarpais. Rengiant medžiagą tyrimui šie elementai pažymėti, bet apibendrintuose struktūriniuose modeliuose neatsispindi. Juos (kaip ir įvairius morfemų sandūros garsų pakitimus) ketinama ateityje nagrinėti išsamiau.
I orden keturiasdešimt, trisdešimt, kasdien, kelintąkart, kąsyk, šiandien, visuomet och liknande är de betonade delarna, ur diakron synvinkel, ändelser. Eftersom de numera har en sammanbindande ljudfunktion betecknas de därför i denna studie som sammanbindande ljud.
Undersökningens objekt är morfemisk ordanalys; därför betraktas tebe-, nebe- som två prefix. Pronominala ändelser analyseras inte synkront (Keinys 2009: 55–56).
Verbens suffix delas i detta arbete in i avledningssuffix och böjningssuffix. Ur den morfemiska analysens perspektiv är detta inte viktigt. Utan denna uppdelning skulle det dock vara omöjligt att fastställa hur många primära verb det finns och hur många som är avledningar.
9 Det måste ändå medges att gränsen mellan synkroni och diakroni inte alltid är lätt att dra vid morfemisk ordanalys. Därför förekom ord vars morfemiska struktur diskuterades mycket länge (t.ex.: viešpatauti, dievagotis).
10 De använda symbolerna förklaras i slutet av detta kapitel.
I artikeln betecknas morfem med följande symboler: R – rot, P – prefix, F – ändelse, d – reflexivt partikelformat, c – fogljud, Sd – avledningssuffix, Sk – böjningssuffix, k – kontraktion, betecknar sammanfallna morfem när ett av dem har försvunnit (t.ex. futurum- eller imperativformerna nešiu, auk). Sådana fall redovisas endast i den första tabellen.
HUVUDSAKLIGA MODELLER FÖR VERBENS MORFEMSTRUKTUR
I undersökningsmaterialet förekommer nästan 93 tusen (92 468) verb (varav 29 878 är olika). Variationen i deras morfemstruktur är mycket stor: hela 116 strukturella modeller. Frekvensen för modellernas användning varierar dock kraftigt (från 1 till 18 377 verb).
Verb kan bestå av från ett morfem (t.ex. det spontana talspråkets reik) till nio morfem (t.ex. neįsipareigokite). Enmorfemiga verb och verb med fler än fem morfem är dock sällsynta. Användningens kärna (hela 89 procent) utgörs således av verb med 2–4 morfem. Självklart gäller att ju färre morfem, desto mindre variation i deras kombinationer. Flest strukturella modeller (hela 69, omkring 40 procent av alla modeller) finns i gruppen med 5–6 morfem (se fig. 1).
FIG. 1. Variation i strukturella modeller och antal morfem
92
Acta Linguistica Lithuanica LXIV–LXV
Page 7
Lietuvių kalbos veiksmažodžių morfeminė struktūra
Enmorfemiga verb är mycket få. Ett sådant verb som påträffades i undersökningsmaterialet är det spontana talspråkets reik. Till denna grupp hör också tredje person singularis futurum och andra person singularis imperativ: grįš, leis, bėk, dink. Som redan nämnts kan deras morfemstruktur dock diskuteras, eftersom rotens sista konsonant här sammanfaller med imperativ- eller futurumsuffixet.
Tvåmorfemiga verb utgör hela en fjärdedel (omkring 25 procent) av alla verb i undersökningsmaterialet. Variationen bland tvåmorfemiga modeller kan inte vara stor (se tabell 1). Det rör sig om verb med rot och ändelse (RF, finita former och particip, t.ex.: buvo, gali, buvęs, esąs11), rot och böjningssuffix (RSₖ, finita former, infinitiv, gerundium, t.ex.: bus, eik, būti, dirbti, esant, siekiant) samt enstaka verb med endast prefix och rot (PR, förekommer endast i spontant tal: nereik).
Tremorfemiga verb (de utgör något mer än en tredjedel, omkring 37 procent) kan bestå av olika kombinationer av rot, avlednings- eller böjningssuffix, ändelse och reflexivt affix. Det finns nio tremorfemiga modeller: PRF (finita former och particip, t.ex.: nėra, atrodo, susijęs); RSₖF (former med ändelser, t.ex.: būtų, būdavo, galima, žinoma, būdamas, būdami); PRSₖ (former utan ändelser, t.ex.: nebus, ateis, atlikti, padėti, išskyrus, sudarant); RSₖF (finita former och particip, t.ex.: turėjo, gyvena, galėjęs, turėjęs); RS_dSₖ (den största delen av dessa verb utgörs av infinitiver, t.ex.: daryti, kalbėti, men det finns också gerundier och finita former, t.ex.: žinok, reikės, naudojant, vykdant); RFd (finita former och några particip, t.ex.: skiriasi, laikosi, mušėsi, lankėsi); RSₖd (sådan struktur har infinitiver och enstaka finita verbformer samt gerundier, t.ex.: elgtis, kreiptis, baigsis, ruoš kis, remiantis, laikantis). Tremorfemiga är också de sällsynta verben koneveikti (RRSₖ), būsiant (RSₖSₖ). Verb enligt alla övriga modeller är ganska vanliga.
1TABELL. Verbens morfemstrukturella modeller12
Antal morfem
Modell
Infinitiv
Particip
Gerundium
Halvparticip
Finita former
Procent
2
RF
19,874
RSₖ (RSₖk)
5,459
PR
0,003
11 I samtliga fall anges de allra vanligaste exemplen i denna undersökning.
12 På grund av tabellens omfattning har inte alla modeller tagits med, utan endast de mer typiska. Här saknas modeller med fler än sex morfem samt enstaka kortare modeller. De ljusaste markeringarna anger former som förekommer från 1 till 100 gånger, mörkare markeringar från 101 till 500 gånger och de mörkaste 501 gånger eller fler.
Verben med fyra morfem (omkring 26 procent av dem) förekommer i 16 strukturella modeller. Av dessa är endast tre modeller sällsynta i bruk. Det rör sig om tvårotiga verb, till exempel: pusryčiavo (RRSdF), senberniauti (RRSdSk), samt några tiotal aktiva particip av modellen RSkSkF, till exempel: trūktelėjęs, pyktelėjęs. De vanligaste modellerna med fyra morfem är: PRSkF, RSdSkF (främst particip, till exempel: negalima, įmanoma, naudojami, naudojamos), PRSdSk (särskilt många infinitiver, till exempel: nustatyti, pasakyti, padaryti), PdRF (till exempel: atsirado, pasitaiko, pasirodė), PRSdF (till exempel: negalėjo, pasakojo, neturėjo). De övriga modellerna är ovanligare, men de hör definitivt inte till språkets periferi, vilket exemplen visar: PdRSd (till exempel: pasirinkti, įsigyti, atsižvelgiant), PPRF (till exempel: nebėra, nepavyko, nesupratau), RSdSdF (till exempel: tvirtina, reikalauja, dalyvauja), RSdFd (till exempel: vadinasi, rūpinasi, formuojasi), RSdSkd (till exempel: naudotis, mokytis, laikytis), RSdSdSk (till exempel: organizuoti, reikalauti, tvirtinti), RSkFd (till exempel: kreip REPLACE
Det finns många modeller för verbens morfemstruktur. Efter brukets frekvens kan de delas in i tre grupper: a) de tretton vanligaste modellerna, vars representanter förekommer fler än två tusen gånger vardera (de utgör nästan 85 procent av verben); b) ytterligare tretton modeller med medelhög frekvens, som förekommer fler än 400 gånger vardera (de utgör nästan 10 procent av verben); c) alla övriga modeller är sällsynta (verben i de återstående 90 modellerna utgör endast 5 procent). Sammanfattningsvis kan man säga att litauiskan kännetecknas av knappt trettio modeller för verbens morfemstruktur; alla övriga modeller är enstaka och perifera.
En närmare granskning av de mest produktiva modellerna i tabell 2 visar att de sex första modellerna bildar par, där den första saknar prefix och den andra har prefix: de vanligaste modellerna RF och PRF, RSkF och PRSkF, som är hälften så vanliga, samt de ännu mer sällsynta RSk och PRSk. Ytterligare tre par följer ett liknande mönster (den första utan prefix, den andra med prefix, men inte längre i direkt följd): RSdSkF och PRSdSkF, RSdF och PRSdF, RSdSk och PRSdSk. Därefter förekommer modeller för reflexiva verb, och det blir svårare att urskilja tydligare fördelningsmönster.
Längst ned i listan över samtliga 116 modeller (som på grund av sin omfattning inte återges här) hamnade tvårotiga verb: hela tolv verb med olika struktur, använda en eller två gånger, det vill säga tolv sällan förekommande modeller. Här finns också verb som bildats av internationella ord (t.ex.: komplikuosis, užsifiksuodavo, susimontavo, išprovokuos), där även avgränsningen av suffix är omdiskuterad. Detta visar bara att dessa modeller är perifera.
DE VIKTIGASTE REGELBUNDENHETERNA I VERBFORMERNAS MORFEMSTRUKTUR
Undersökningen gör det möjligt att fastställa vilka strukturella mönster som kännetecknar enskilda verbformer13. Å andra sidan kan analysen av verbformernas morfemiska struktur inte bjuda på några större överraskningar, eftersom den delvis bestäms av själva formbildningen: infinitiv och gerundium har en böjningssuffix, particip och halvparticip har en böjningssuffix och en ändelse. I slutet av båda slagen kan det också finnas en reflexiv partikel. Större variation kan förekomma endast i de finita formerna. Det är självklart att det i sammanhängande text finns flest (56 procent) finita former, och variationen av deras mönster är störst (85 mönster). Verbets finita former slutar vanligen på en ändelse, en böjningssuffix och en ändelse, vissa endast
13 I början av undersökningen hade man inte satt upp ett sådant mål, och därför klassificerades materialet i fem grupper: personböjda former, infinitiv, particip, gerundium och halvparticip. I framtiden skulle de personböjda formerna kunna delas upp efter tempus och modus.
Particip förekommer hälften så ofta (cirka 24 procent av alla verb) som personböjda former, men deras rikedom på morfemstrukturella modeller är nästan lika stor som de personböjda formernas (74 modeller). Particip slutar med en avledningsändelse eller ett avledningssuffix och en ändelse:
Gerundier och halvparticip förekom sparsamt i det analyserade materialet. Både användningsfrekvensen och variationen av strukturella modeller är mycket lika för dessa former. Gerundier (sammanlagt 3 procent, 24 modeller) slutar alltid med ett böjningssuffix:
När böjningsaffixen har tagits bort är de fem karakteristiska modellerna för alla former desamma; endast deras ordningsföljd efter användningsfrekvens skiljer sig:
a) finita former:
R; PR; RSd; PdR; PRSd;
b) particip:
PR; R; PRSd; RSd; PdR;
c) infinitiv och adverbiala particip:
PR; R; RSd; PRSd; PdR;
d) halvparticip:
RSd; R; PR; PRSd; PdR.
Som framgår är de tre första modellerna för nästan alla former: R; PR; RSd. Dessa fem modeller står för hela 86% av användningsfallen: R – 33%, PR – 25%, RSd – 14%, PRSd – 11%, PdR – 3%.
FÖRHÅLLANDET MELLAN ENKLA VERB OCH AVLEDNINGAR
Även om ordbildning inte är föremålet för denna undersökning gör det insamlade materialet det ändå möjligt att lämna några kommentarer också ur detta perspektiv. Här används visserligen inte de vanliga ordbildningstermerna (suffixavledning, prefixavledning), eftersom verben inte analyseras ur ordbildningssynpunkt. Som redan nämnts analyserades nästan 93 tusen verb. Enkla verb utgör en tredjedel (33 procent) av alla belagda verb. Det är verb som består av en rot och en ändelse eller (och) ett böjningssuffix: R (det redan nämnda reik i spontant tal), RF (cirka 20 procent av alla belagda verb, t.ex.: yra, buvo, gali, turi, žinai, reikia, sako), RSk (cirka 6 procent, t.ex.: bus, eik, te ks, duok, taps, gaus), RSkF (cirka 8 procent, t.ex.: būtų, būdavo, tarsi, tarkim, būčiau, būsi, reiktų), RSkSk (būsiant), RSkSkF (mycket sällsynta, t.ex.: būsimos, būsimų).
Två tredjedelar av verben i undersökningsmaterialet har avledningsaffix (även om ett eller annat av dem, efter en avledningsanalys, också kan visa sig vara icke-avlett). Som framgår av tabell 3 förekom inga verb med alla fyra avledningsmorfemen¹⁵, och verb med tre olika typer av avledningsmorfem används också sällan (cirka 2 procent av alla verb; vanligtvis rör det sig om: ett prefix, ett suffix
15 Här beaktas inte antalet avledningsaffix, utan endast typen av affix: prefix, suffix, reflexivaffix.
och ett reflexivaffix, t.ex. įsivaizduoji, įsigalioja, apsigyveno, susirūpino; ett prefix, ett suffix och två rötter, t.ex. nufotografuoti, nepiktnaudžiaujant). Verb med två olika typer av avledningsaffix är ganska vanliga (cirka 20 procent); de vanligaste kombinationerna är: prefix och suffix, t.ex. negalėjo, neturėjo, pastebėjo, sumažėja, nežinojo; prefix och reflexivaffix, t.ex. atsirado, pasitaiko, pasirodė, pasidaro, prasidėjo; suffix och reflexivaffix, t.ex. laikykis, saugokis. Den största gruppen utgörs av verb med prefix (cirka 28 procent) och suffix (15 procent). Ur detta perspektiv kan alltså verben i faktiskt språkbruk ordnas i fallande frekvensordning på följande sätt: med prefix (cirka 28 procent), med suffix (cirka 15 procent), med prefix och suffix (12 procent), med prefix och reflexivaffix (cirka 6 procent), med reflexivaffix (cirka 2 procent), med prefix, suffix och reflexivaffix (cirka 2 procent), med suffix och reflexivaffix (cirka 1 procent). Verb med andra kombinationer av avledningsmorfem utgör bara en procent.
3 TABELL. Fördelning av verb med olika typer av avledningsmorfem och av verb med två rötter
Prefixavlett Suffixavlett Reflexivt Två rötter Totalt (procent av alla verb) 27,74 12,18 5,77 0 2,16 0,02 0 0 15,21 1,35 0,07 0,00116 2,26 0,00117 0,00118
16 Endast fotografuojamasi.
17 Endast dievagojosi.
18 Endast koneveikti och det i de undersökta texterna förekommande visaregintis.
100
Acta Linguistica Lithuanica LXIV–LXV
Page 15
Lietuvių kalbos veiksmažodžių morfeminė struktūra
Nästan hälften av de verb som förekommer i undersökningsmaterialet har ett (48 procent), två (endast 3 procent) och mer sällan tre (bara 0,1 procent) prefix, till exempel: atrodo, nežinau, nebuvo, priklauso, sudaro; nesupratau, pripažino, neišėjo, nepritaria; nebesulaukė, nepripažino. Oftast har de dessutom andra avledningsmorfem. Därför är variationen i dessa verbs morfemstruktur stor, med hela 77 modeller. Ändå utgör endast tio modeller så mycket som 42 procent av verben, så de övriga 67 modellerna är definitivt inte särskilt vanliga. De mest typiska modellerna är följande: PRF (13 procent, t.ex.: priklauso, sudaro, negali), PRSₖF (7 procent, t.ex.: nebūtų, aptarsime, padėtų), PRSₖ (5 procent, t.ex.: nebus, ateis, padės), PRS_dSₖF (4 procent, t.ex.: pamatysi, pasakysiu, neturėtų), PRS_dSₖ (4 procent, t.ex.: pažiūrėk, pasakys, padarys), PdRF (3 procent, t.ex.: atsirado, pasitaiko, pasirodė), PRS_dF (3 procent, t.ex.: negalėjo, pasakojo, neturėjo), PdRSₖ (1 procent, t.ex.: pasidės, pasiimk, prisimink), PPRF (1 procent, t.ex.: nebėra, nepavyko, nesupratau), PdRSₖF (1 procent, t.ex.: pasimindavo, atsirasdavo, prisiminkime).
Något mindre än en tredjedel (31 procent) av de förekommande verben har avledningssuffix. Verb med två avledningssuffix förekommer sällan (bara 2 procent av alla verb), medan tre suffix är mycket ovanliga, till exempel: turėjo, gyvena, galėjo, galvojo, kalbėjo, norėjau; tvirtina, vadovauja, abejoja, tikrina, žingsniavo; mokytojau, girtuokliauja. Den strukturella variationen bland verb med avledningssuffix är också mycket stor (79 modeller), men återigen står de tio mest produktiva modellerna för så mycket som omkring 30 procent. De är: RS_dSₖF (5 procent, t.ex.: turėtų, galėtų, reikėtų), RS_dF (5 procent, t.ex.: turėjo, gyvena, galėjo), RS_dSₖ (5 procent, t.ex.: daryti, kalbėti, matyti), PRS_dSₖF (4 procent, t.ex.: pamatysi, pasakysiu, neturėtų), PRS_dSₖ (4 procent, t.ex.: nustatyti, pasakyti, padaryti), PRS_dF (3 procent, t.ex.: negalėjo, pasakojo, neturėjo), PdRS_dSₖ (1 procent, t.ex.: atsisakyti, išsiaiškinti, įsivaizduoti), PdRS_dF (1 procent, t.ex.: įsivaizduoji, įsigalioja, susiklostė), RS_dS_dF (1 procent, t.ex.: tvirtina, reikalauja, vadovauja), RS_dFd (1 procent, t.ex.: vadinasi, rūpinasi, formuojasi).
Något mer än en tiondel (12 procent) av verben är reflexiva. De kan sammanföras i 47 morfemstrukturella modeller, men tio modeller utgör nästan tio procent: PdRF (3 procent, t.ex.: atsirado, pasitaiko, pasirodė), RFd (1 procent, t.ex.: skiriasi, laikosi, stengiasi), PdRSₖ (1 procent, t.ex.: pasirinkti, atsirasti, atsižvelgti), PdRSₖF (1 procent, t.ex.: atsimindavo, atsirasdavo, pasimsiu), PdRS_dSₖ (1 procent, t.ex.: atsisakyti, išsiaiškinti, pasižiūrėti), PdRS_dF (1 procent, t.ex.: susiklostė, apsigyveno, susirūpino), RSₖd (0,5 procent, t.ex.: elgtis, kreiptis, imtis), RS_dFd (0,5 procent, t.ex.: vadinasi, rūpinasi, naudojasi), PdRS_dSₖF (0,5 procent, pasidarydavo, įsivaizduokite, pasitaikydavo), RS_dSₖd (0,5 procent, t.ex.: naudotis, mokytis, laikytis).
Det finns få tvårotiga verb i litauiskan (bara 89 av nästan 93 000; de utgör inte ens en halv procent). Oftast har dessa verb också ett avledningssuffix,
vissa har dessutom ett prefix eller är reflexiva. Den strukturella variationen bland dessa verb är ganska stor (24 modeller), men modellerna är improduktiva, till exempel: bendradarbiauti (RcRSdSk), senberniauti (RRSdSk), nufotografuoti, nepiktnaudžiaujant, padvigubėjus (PRRSdSk), pusryčiavo, badmiriauja, viešpatavo (RRSdF), nufotografavo (PRRSdF), bendradarbiaudamas, duofikuojama, keliaklupščiaujančių (RcRSdSkF), bendradarbiaujant (RcRSdSk), netušči[a]žodžiaudamas (PRcRSdSkF), sudaiktavardėję (PRcRSdF).
SLUTSATSER
De 93 000 undersökta verben har delats in i 116 morfemstrukturella modeller, med mycket varierande produktivitet: verben i den mest produktiva modellen (RF) utgör en femtedel av alla undersökta exempel, medan hela 26 modeller har ett eller två exempel vardera.
Verben kan bestå av ett till nio morfem. Verb med ett morfem och verb med fler än fem morfem är ovanliga. Typiskt för litauiskan är alltså verb med 2–4 morfem (hela 89 procent).
Verbformernas morfemstruktur påverkas av hur själva formerna bildas: infinitiv och gerundium kan endast sluta på en böjningsändelse?
Även om många strukturella modeller har identifierats, står en fjärdedel av dem (26 modeller) för hela 95 procent av alla analyserade verb. De mest typiska modellerna är följande: (P)RF – omkring 33 procent, (P)RSkF – omkring 15 procent, (P)RSk – omkring 11 procent. I litauiskan används alltså oftast verbformer utan avledningssuffix, med eller utan prefix, och med en eller två böjningsaffix.
I det undersökta materialet är en tredjedel (33 procent) av verben enkla; omkring 28 procent har ett eller två prefix (betydligt mer sällan två), omkring 15 procent har ett avledningssuffix, 12 procent har både prefix och avledningssuffix, och omkring 6 procent har prefix och är reflexiva. Verb med andra kombinationer av avledningsmorfem utgör bara en procent. Det har konstaterats att verb med fler än två avledningsaffix inte är typiska för litauiskan.
Sammanfattningsvis kan sägas att variationen av kombinationer i litauiska verbs morfemstruktur är stor, men att brukets kärna utgörs av verb med 2–4 morfem och 10–15 modeller (omkring 75 respektive 85 procent).
102
Acta Linguistica Lithuanica LXIV–LXV
Page 17
Lietuvių kalbos veiksmažodžių morfeminė struktūra
LITTERATUR OCH KÄLLOR
A k e l a i t i e n ė G r a ž i n a 1996: Morfonologinės balsių kaitos žodžių daryboje. Vilnius: Vilniaus pedagoginio universiteto leidykla.
A k e l a i t i e n ė G r a ž i n a 2001: Šaknies balsių kaita: morfemų modeliai ir struktūriniai šaknies tipai. – Žmogus ir žodis. Didaktinė lingvistika 1(3), 3–9. Prieiga internete: http://www.biblioteka.vpu.lt/zmogusirzodis/PDF/didaktinelingvistika/2001/akel3-9.pdf.
A k e l a i t i e n ė G r a ž i n a 2008: Priebalsines priesagas turinčių išvestinių vardažodžių šaknies balsių kaita. – Žmogus ir žodis. Didaktinė lingvistika 10(1), 5–9. Prieiga internete: http://www.minfolit.lt/arch/14001/14402.pdf.
A m b r a z a s V y t a u t a s, red., 1996: Dabartinės lietuvių kalbos gramatika. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.
Den moderna litauiska språkets textkorpus. Tillgänglig på internet: http://tekstynas.vdu.lt.
K a r o s i e n ė V i d a Z i t a 2004: Bendrinės lietuvių kalbos vardažodžio šaknies struktūra. Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.
K a u k i e n ė A u d r o n ė 1994–2002: Det litauiska verbets historia 1–2. Klaipėda: Klaipėda universitet.
K e i n y s S t a s y s 2009: Bendrinės lietuvių kalbos morfemika. Vilnius: Vilniaus pedagoginio universiteto leidykla.
K r u o p i e n ė I r e n a 2000: Bendrinės lietuvių kalbos veiksmažodžio šaknies struktūra. Dak-taro disertacija. Vilnius: Vilniaus universitetas.
K r u o p i e n ė I r e n a 2000: Rotstruktur hos verb med stabilt centrum. – Kalbotyra 48(1), 71–82.
K r u o p i e n ė I r e n a 2001: Samordning av initiala och finala konsonanter i verbstammar. – Kalbotyra 50(1), 67–82.
K r u o p i e n ė I r e n a 2002: Rotstruktur hos verb med rörligt centrum. – Kalbotyra 51(1), 89–97.
K r u o p i e n ė I r e n a 2005: Särdrag hos verbrotens treledade initial. – Kalbotyra 54(1), 73–82.
K u o s i e n ė M o n i k a 1986: Morfeminė analizė. Šiauliai: Šiaulių Kazio Preikšo pedagoginis institutas.
L e v ā n e K r i s t ī n e, S p e k t o r s A n d r e j s 2000: Morfemanalys och morfologisk annotering av en lettisk korpus. – LREC2000 Proceedings, 1095–1098. Tillgänglig på internet: http://gandalf.aksis.uib.no/non/lrec2000/pdf/107.pdf.
Paikens Pēteris 2007: Lexicon-Based Morphological Analysis of Latvian Language. – Proceedings of the 3rd Baltic Conference on Human Language Technologies, 235–240.
Polikarpov Anatoliy A. 2000a: Menzerath’s Law for Morphemic Structures of Words: A Hypothesis for the Evolutionary Mechanism of its Arising and its Testing. – An abstract of a paper for presenting at Qualico’2000 – Quantitative Linguistics Conference. Prieiga internete: http://www.philol.msu.ru/~humlang/articles/menz_law.htm.
Polikarpov Anatoliy A. 2000b: Chronological Morphemic and Word-Formational Dictionary of Russian: Some System Regularities for Morphemic Structures and Units. – Linguistische Arbeits Berichte 5. Leipzig, 201–212.
Databas med inspelningar av talat språk. Tillgänglig online: http://donelaitis.vdu.lt/garsynas/.
Sarkans Ugis 1996: Morphemic and Morphological Analysis of the Latvian Language. – Proceedings of the Forth conference on Computational Lexicography and Text Research, 219–225. Prieiga internete: http://www.ailab.lv/users/usarkans/complex.html.
Urbutis Vincas 2009: Žodžių darybos teorija. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.
Den morfemiska strukturen hos litauiska verb
SAMMANFATTNING
Syftet med denna undersökning var att ur ett kvantitativt perspektiv identifiera och beskriva den morfemiska strukturen hos litauiska verb. Tidigare forskning har inte behandlat en kvantitativ analys av den morfemiska strukturen hos litauiska verb. Undersökningsmaterialet bestod av alla verbförekomster (nästan 93 tusen) från en särskilt utvald delmängd av en korpus för det litauiska språket. Alla verb i denna datamängd har morfologiskt annoterats, det vill säga morfemen har identifierats och deras gränser har markerats.
Verben grupperades i 116 kategorier efter sin morfemiska struktur. Frekvenserna för dessa kategorier visade sig vara mycket olika. Den vanligaste kategorin var modellen rot–suffix, som representerade en femtedel av alla verbförekomster, medan de 26 minst frekventa modellerna vardera omfattade endast ett eller två verb.
Verben visade sig bestå av mellan ett och nio morfem. Majoriteten av verben (89 procent) bestod dock av två till fyra morfem.
Trots det stora antalet modeller för morfemisk struktur räckte en fjärdedel av dem (26 modeller) för att täcka 95 procent av alla analyserade verb. De mest typiska modellerna var: (prefix)-rot-böjningsändelse (33 procent), (prefix)-rot-suffix-böjningsändelse (15 procent), (prefix)-rot-suffix (11 procent). Sammanfattningsvis utgjorde verbformer utan suffix, både med och utan prefix, som bestod av
104
Acta Linguistica Lithuanica LXIV–LXV
Page 19
Lietuvių kalbos veiksmažodžių morfeminė struktūra
en till två böjningsaffix de vanligaste modellerna för litauiska verbs morfemiska struktur.
Undersökningarna visade att primära verb utgör en tredjedel av alla verb, att verb med ett eller två prefix utgör 28 procent, att verb med suffix utgör 15 procent och att verb med både prefix och suffix utgör 12 procent av alla verb. I allmänhet har verb högst två avledningsaffix.
Även om mångfalden av litauiska verbs morfemiska strukturer är stor, täcks kärnan i bruket av 10 till 15 modeller (med en täckningsgrad på 75 respektive 85 procent).
