J̇INA ŠVABARYTĖ-VALUŽIENĖ

Litauiska språkets institut

Forskningsområden: lexikografi och lexikologi med inriktning på skriftliga källor och dialekter samt sociolingvistik.

DIALEKTENS INFLYTANDE PÅ SPRÅKET I MARIUS KATILIŠKIS SKRIFTER

Dialektens inflytande på språket i Marius Katiliškis verk

SAMMANFATTNING

Artikeln gör författaren Marius Katiliškis språksyn tillgänglig för forskarsamhället. Genom att diskutera ordförrådet i Katiliškis skrifter och mönster för dialektalt tal framläggs hypotesen att hans texter är återgivna på dialekt, närmare bestämt på den lokala dialekten västaukštaitiska šiauliškiai. Den samtidiga användningen av dialektalt och normerat ordförråd i Katiliškis skrifter speglar den period då det gemensamma (standardiserade) språket befäste sin ställning.

NYCKELORD: västaukštaitiska šiauliškiai-dialekten, dialektalt ordförråd, nybildningar, gemensamt språk, uttryck för dialektalt tal.

ANNOTATION

I artikeln återuppmärksammas författaren Marius Katiliškis språkliga syn på vetenskapssamhället. Under analysen av lexisen i Katiliškis verk och dialektala talmönster formuleras hypotesen att Katiliškis texter är skrivna inom det västaukštaitiska lokala språksystemet i Šiauliai, det vill säga på dialekt. Användningen av dialektal lexis tillsammans med standardiserad lexis i Katiliškis verk återspeglar perioden då det standardiserade språket etablerades.

NYCKELORD: Šiauliai-underdialekten av västaukštaitiska, dialektal lexis, neologism, standardiserat språk, uttryck för dialektalt tal.

INLEDNING

Marius Katiliškis (egentligt namn – Albinas Vaitkus, född 1914 09 13 i Gruzdžiai, Šiauliai kommun – avled 1980 12 17, begravd i Lemont, en förort till Chicago

Straipsniai / Articles

155

J A N I N A Š V A M B A R Y T Ė - V A L U Ž I E N Ė

) växte upp som person och formades som författare i norra Litauen, i trakten kring Žagarė. När Albinas var nio år tog föräldrarna honom med sig till byn Katiliškiai, ”ut på fälten”, som författaren själv säger (ER 38). Han växte upp omgiven av två språksystem: modern Ona Filipavičiūtė, som kom från Rokiškis (östaukštaiter från Utena), och fadern Juozas Vaitkus samt byborna, som talade Žagarė-varianten av västaukštaiternas Šiauliai-underdialekt¹. Kanske var det hans lyhördhet för traktens människors berättelser och för själva akten att skapa dialektala texter och tala som gjorde att Katiliškis kallade sig inte författare utan ”berättare”. Litteraturvetarna bedömde honom som: ”Katiliškis är en professionell konstnär av hög klass” (Kubilius 1995: 458).

Katiliškis skrifter återspeglar det dialektala språket (diskursen) under den period då standardspråket fick genomslag och befäste sin ställning i samhället². Denna språksituation bestämde också artikelns syfte – att diskutera de dialektala (fonetiska, morfologiska och ordbildningsmässiga) särdragen i Katiliškis skrifters lexis och jämföra exempel med dialektmaterial från slutet av 1800-talet till början av 2000-talet. Det språkliga uttrycket från slutet av 1900-talet och början av 2000-talet återspeglas i manuskriptet till Ordbok över Joniškis dialekter (förkortas JŠ), medan lexisen i samlingarna med berättande folktradition av Matas Slančiauskas och hans medhjälpare används för slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Ordboken (förkortas SŽ). För att uppnå detta syfte har flera uppgifter formulerats: a) att återge författarens egna språkliga ståndpunkter, b) att analysera den dialektala lexisen i skrifterna, c) att söka efter uttrycksmodeller för dialektalt tal.

Artikeln bygger på manuskriptmaterial från Ordbok över Marius Katiliškis skrifter (förkortas KŽ), sammanställd av artikelns författare. Lexikalt material till KŽ har samlats in från romanerna: Hösten kommer genom skogarna (1969), Skydd (1990), De som gått kan inte återvända (1990) och novellsamlingen Den gamle soldatens återkomst (2003)³.

För att belysa undersökningsmaterialet används beskrivande, analytiska och jämförande metoder; språkliga hypoteser formuleras.

¹ Apie Katiliškio mamos tarmes įtaką plačiau žr. Tumėnas 2003: 5–10, o apie Žagarės šnektą ir artimą Skaistgirio šnektą išsamiau žr.: Jšpt 16–17, Kairyte 2015: 150–173.

² Artikelns författare anser att undervisningen i standardspråket intensifierades i takt med att antalet skolor ökade i hela Litauen omkring 1932–1936, medan dialektspråket i skolorna trängdes undan under 1940- och 1950-talen. Artikelns författare har bildat sig denna uppfattning utifrån sommarexpeditioner, som hon har deltagit i sedan 1977, och ett av de ämnen som tas upp är frågor om skolor, lärare och inlärningsprocessen.

³ Romanen Hösten kommer genom skogarna gavs ut på nytt 1991. Författaren tar inte ställning till hur redaktörerna av Katiliškis skrifter har påverkat språket eller till redigeringsprinciperna, eftersom hon anser att ämnet förtjänar en egen artikel.

156

A c t a L i n g u i s t i c a L i t h u a n i c a L X X V I

Tarmės įtaka Mariaus Katiliškio raštų kalbai

MARIAUS KATILIŠKIOS SPRÅKLIGA UPPFATTNINGAR

I sin självbiografi har Katiliškis uttryckt sin syn på språket. Han skrev: ”Hur kom det sig att ordet fick sådan must? Jag vet inte. Troligen är det min natur som bär skulden. Eftersom jag är förbannat obegåvad när det gäller främmande språk måste jag hålla fast vid mitt eget” (ER 391). På samma ställe finner vi också en annan mening: ”Jag känner bara till sällsynta ord, som dr. Petras Jonikas och några till känner till” (ER 380). Katiliškis, som genom historiska katastrofer hamnat i en annan kulturell och språklig miljö och sett hur repatrierade anpassat sig till de inflyttades livsmiljö, har vid upprepade tillfällen klagat över att läsarna inte förstår de ord som används i hans romaner. Av den anledningen ”måste jag lägga åt sidan så många sällsynta, underbara ord för att den ärade läsaren ska förstå. Lika många strök redaktörerna och förläggarna, av rädsla för att förlora läsarna” (ER 390). Om Katiliškis skulle ha fäst uppmärksamhet vid en sådan önskan att skydda den läsande allmänheten från hans egenartade språkliga uttryck, om det inte vore för emigrationen, förblir en rent retorisk fråga.

Jūratė Sprindytė har påpekat ett av Katiliškis särdrag – ”han bar alltid med sig ett anteckningsblock och en penna stack alltid upp ur bröstfickan.”⁴ Något liknande sägs också om språkforskare. Katiliškis antecknade alltså olika dialektord och uttryck, vilket är förståeligt, eftersom författarens livsmiljö och Juozas Balčikonis ständiga uppmaningar till folket att samla material till den stora Lietuvių kalbos žodynui, tror jag, också uppmuntrade Katiliškis att söka efter språklig uttrycksfullhet.

DIALEKTAL ORDFÖRRÅD

I MARIAUS KATILIŠKIOS SKRIFTER

I skönlitterära verk används dialektord vanligtvis för att karakterisera gestalter och framhäva den lokala färgen. Men det rör sig oftast om ett begränsat antal lexikala enheter. De som har läst Katiliškis verk har utan tvekan lagt märke till de många ord som avviker från standardspråket. Användningen av dialektord i Katiliškis skrifter skiljer sig helt från vad som är brukligt i dagens litteratur.

Vissa spår av dialekt i Katiliškis skrifter kan skönjas i den fonetiska formen hos enstaka ord, men dialektdragen framträder oftast genom ordens morfologiska former; dessutom kan själva ordet vara i bruk endast i en lokal miljö. Bland de fonetiska särdragen i Katiliškis skrifter märks inskott av vokalen a i ordstammen, vilket också återfinns i JŠŽ, till exempel: kazalekas ’kazlekas’, jfr:

⁴ Se vidare www.šaltiniai.info/index//details/1264.

Straipsniai / Articles

157

J A N I N A Š V A M B A R Y T Ė - V A L U Ž I E N Ė

kazalėkas⁵. Katiliškis använder konsekvent dialektformen šilima ’värme’, med den korta vokalen i i stället för standardspråkets vokal u. Att han använde formen framgår av exempel från ŠŽ och JŠŽ, jfr.: Šilima tokį kaip grinčio, – vidutinė. ŠLSP 271 (ŠŽ 561); šilimas nėr gž. (žr. 1 priedą).

Dialektstavningen framträder tydligast i ordens morfologiska och ordbildningsmässiga former. Inom det šiauliškiska dialektområdet förekommer nominalformer med olika stammar⁶. Sådana exempel är talrika i KtŽ, jfr.: kelūta och kelūtė ’smal, föga trafikerad väg’, kišenė och kišenius ’öppning för händerna i ett sytt eller stickat plagg’, paladė och paladys ’vit dunört’, šelma och šelmis –ė ’odåga, slyngel, busfrö’, šerkšna och šerkšnas ’rökkristaller på träd, rimfrost’. Nominalformer med olika stammar förekommer också i folkloristiska berättelsetexter nedtecknade av Mato Slančiauskas och hans medhjälpare för mer än 160 år sedan, jfr. ŠŽ: bitė och bitis ’insekt som bär honung’, dysė och dysa ’andning, andhämtning’, gyventojis och gyventojas ’invånare’. Detta språkfenomen märks också i uppslagsorden i JŠŽ, jfr.: akėtojas ’harvare’, artojs ’plöjare’, bitis ’bi’, alyva och alyvas ’olja’, ámžis och ámžus ’år’, árklas och árklė ’redskap för att plöja jorden’ (se bilaga 2).

I Katiliškis skrifter förekommer avledningar med suffixet –utis som betecknar djurungar, t.ex.: šunūtis ’hundvalp’, žvirblutis ’sparvunge’. Avledningar med detta suffix är talrika inte bara i ŠŽ utan också i JŠŽ, jfr.: laputis ’rävunge’, varnutis ’kråkung’, pėmputis ’tofsvipa’. Avledningar med suffixet –ininkas förekommer mer sällan i Katiliškis skrifter, t.ex.: butininkas ’den som ansvarar för arméns kvarter⁷. Sådana suffixavledningar finns i ŠŽ och JŠŽ, jfr.: medininkas ’skogvaktare, skogvakt’, puodininkas ’krukmakare’, minčininkas –ė ’från Minčiai’. I Katiliškis skrifter förekommer avledningen med suffixet –inė ratinė ’skjul för förvaring av vagnar, slädar och andra föremål’. Men som exemplet visar använder Katiliškis vazūnė ’utrymme för förvaring av vagnar, slädar, jordbruksredskap, seldon och liknande’ och ratinė oftare än ratinė.

KtŽ återger olika dialektala ordformer och visar att författaren förstod dialektens system så väl att han själv kunde variera ordformerna i sina verk så att den gestaltade bilden blev omväxlande, mustig och levande.

⁵ På grund av artikelns begränsade omfång ges i bilagorna 1–4 illustrativa exempel från alla tre källorna: publikationen Mato Slančiausko ir jo pagalbininkų pasakojamosios tautosakos rinkinių leksika. Žodynas, den handskrivna ordboken över Katiliškis skrifter och den handskrivna Joniškio šnektų žodyno. De belagda exemplen har sammanställts i tabeller utifrån de dialektala fonetiska, morfologiska och ordbildningsmässiga drag som behandlas i artikeln.

⁶ Se vidare Lktch 64; Jšpt 35–37.

⁷ Jfr. de transkriberade texterna i Jšpt 72–86, 97–105.

158

Acta Linguistica Lithuanica LXXVI

Tarmės įtaka Mariaus Katiliškio raštų kalbai

Till beläggen för ordet hör formerna kvapnis och kvaptis ’lukt’, pakabus, -i och pakabūs, -i ’bekväm’, jämför användningen av pakabenis, -ė. Möjligheten att skjuta in konsonanter i ordstammen eller suffixet (vanligen n, s, t) beläggs både i ŠŽ och JŠŽ, jfr.: lepniai ’uppklädda, som gör sig till’, pranas och prastas ’ringa’, skraitas och skraistas ’ficka’, apynasris och apynastris ’läderremmar för att tygla en häst’, atsvaitas ’det som reflekterar strålar’ (se bilaga 3).

I Katiliškis skrifter dominerar sammansättningar utan fogevokal, jfr.: vortinklis ’spindelnät’, žemlužis, -ė ’kortväxt’. Denna tradition i sammansättningsbildningen bekräftas också av uppslagsorden i ŠŽ, jfr.: juodgalvis ’bredkaveldun’, mergomėre ’flicka som har barn’, vortinklis ’spindelnät’. Även i det handskrivna JŠŽ dominerar sammansättningar utan fogevokal, jfr.: žvyrėlis ’grusväg’, greitgrūžnė ’tidigt päron’, taukarškė ’keso blandad med ister’. Katiliškis skriver även sammansättningar med fogevokalerna -a- och -i-, särskilt när de konsonantföljder som uppstår är svåra att uttala, t.ex.: rugiagėlė ’ogräs med blå blommor bland höstsådda sädesslag, en växt i familjen korgblommiga’, rugiagėlė ’blåklint’, voratinklis ’1. spindelns nät; 2. bildl. en besvärlig situation’, žalitorė ’häck’. Även ŠŽ har sådana sammansättningar, men de fogas oftast samman med vokalen -a- eller -(i)a-, jfr.: laukagalė ’fältkant, änden av ett fält’, kiauranosės ’dåliga korn med agnar, avskilda vid tröskning’. Exemplen visar att sådana svåruttalade sammansättningar med fogevokalerna -a-, -i- och -y- också förekommer i JŠŽ, jfr.: arklėmėlis ’hästgödsel’, antrakartis ’som körs en andra gång’, avižanis ’fåraherde’, darbymetis ’skördetid’. I Katiliškis skrifter används ibland samma sammansättning i en variant med den korta fogevokalen -i-, som är typisk för standardspråket, och i en dialektal variant med den långa vokalen -y-, t.ex.: šalimais och šalÿmais ’intill, nära’, aukštinelkas och aukštinelkas, -a ’uppochnedvänd, -t’, jfr. aukštinėkas i JŠŽ. Liknande sammansättningar med fogevokaler av olika längd, -i- och -y-, förekommer även i ŠŽ, jfr.: šalikė och šalykė ’musfälla’ (se bilaga 4).

I romanerna och novellsamlingen framgår det att författaren i vissa fall använder dialektala lexikala former, medan normerade former förekommer i andra, t.ex.: viensėdis ’ensamgård’, sodas ’trädgård, liten trädgård’. I Katiliškis skrifter används dessa former betydligt oftare än vienkiemis ’gård med ett enda hushåll’ eller sodas ’markområde där fruktträd och bärbuskar växer’. I Joniškis dialekter användes ofta sodžius i betydelsen ’1. by; 2. gård’ i stället för ordet kaimas ’by’; en invånare kallades sodietis, -ė. Dessa ord förekommer också konsekvent i Katiliškis skrifter.

Katiliškis använder också neologismer och kreativa avledningar (ordbildningar). Jolanta Vaskelienė har skrivit om bildningen och brukstendenserna hos sådana ovanliga skapelser. Språkforskaren undersökte novellsamlingen Seno kareivio sugrįžimas och fann 26 ovanliga ordbildningar. Enligt Vaskelienė ”följer ordbildningarna reglerna för ordbildning, men används sällan och lär knappast någonsin

Straipsniai / Articles

159

JANA ŠVAMBARĖ-VALUŽIENĖ

taps aktyviosios leksikos dalimi“ (Vaskelienė 2007: 511). Tokios lek­sos, turin­čios vaizdinę garsi­nę semą, gausu ir kituose Katiliškio romanuose, pvz.: parpi­nas ‘šonkulis’; žabūs ‘kieno ūsa tiesus, panašus į žabus’, žalonis ‘žaliavimas, žalu­ma’; žemkelis ‘tik žiemą įvažinėjamą kelias’.

Det finns ord som helt överensstämmer med uppslagsorden i Slančiauskas och hans medhjälpares lexikon över den berättande folklorens ordförråd, jfr: banka ”bank” (Öronen syns inte – en bank har sjunkit ner. Už 58. Jfr ŠŽ 81); kanduolas ”kärna” (Ett korn som en nötens kärna [mycket stort]. Už 124. Jfr ŠŽ 270); kiaudienas ”person, karl” (Vad kan en sådan kiaudienas hitta, men inte där det är möjligt, där kisle biter. Už 220. Jfr ŠŽ 294); kriaučius ”skräddare” (När ingen väntar, är jag som en kriaučius vid gagdinė – och vips står jag där. Už 212. Jfr ŠŽ 312); kvit ”allt är över” (Jag förstår inte. Och kvit. IšN 530. Jfr ŠŽ 327); šeimynė ”piga, tjänstefolksrum, stuga” (Vad drömde han den första natten i Dovekos šeimynė? MAR 111. Jfr ŠŽ 557); šventininkas, -ė ”högtids-, söndags- (kläder)” (Här kan du hänga upp högtidskläderna. MAR 104. Jfr ŠŽ 578); žaliukas, -ė ”frisk, stark, robust person” (”Hela livet ligger ännu framför dig”, svarade den friska flickan. MAR 102. Jfr ŠŽ 675). Att ordförrådet förändrats så lite under mer än hundrasextio år skulle kunna förklaras endast med att samhällets medlemmar inte bytte bostadsort, utan hela tiden bodde på sina föräldrars och förfäders gårdar och hade utvecklat höga värderingskriterier för det naturliga språket – dialekten⁸. Katiliškis hade alltså verkligen lyssnat noga till den lokala talspråksformen och återgett den i sina berättelser.

EN BEDÖMNING AV ORDFÖRRÅDET I KATILIŠKIS SKRIFTER

I encyklopediska publikationer presenteras Katiliškis som en emigrantförfattare. Ur språklig självmedvetenhetssynpunkt kan påståendet kritiseras. För läsare i exil blev Katiliškis nämligen svår att läsa efter nästan tjugo år och i takt med att en ny generation växte upp. Detta framgår också av examensarbetet (i dag skulle det motsvara en kandidatuppsats) av Asta Veličkaitė, som tog examen från Chicagos pedagogiska institut för litauiska studier: Mariaus Katiliškio raštų žodynas⁹. Veličkaitė noterade de ord i Katiliškis skrifter (omkring trehundra) som

⁸ Plačiau žr.: Dobrowolski 2001: 374–385.

⁹ Tack till docent Stasys Tumėnas, som tog med sig detta arbete till Litauen och skänkte det till artikelförfattaren.

160

Acta Linguistica Lithuanica LXXVI

Tarmės įtaka Mariaus Katiliškio raštų kalbai

som inte finns i 1954 års Dabartinės lietuvių kalbos žodynas¹⁰. I examensarbetet finns ett stort antal lånord som inte återfanns i den nämnda ordboken, den enda som var tillgänglig för litauer i exil. Lånorden bedöms som lån; dessutom angav författaren själv en orsak till att Katiliškis är svår att läsa. Det är litauernas starka vilja att anpassa språket till engelskan (ER 380).

Vilken bild av och reaktion på ordförrådet i Katiliškis skrifter som uppstod i Litauen återspeglas mycket levande i Vytautas Almenas minnen. I slutet av 1969, efter att ha återvänt från exilen, köper Almenas Katiliškis roman Miškais ateina ruduo i bokhandeln i Joniškis. Hela familjen läser romanen oavbrutet vid den pyntade julgranen. Som Vytautas Almenas säger: ”Varje ord och mening i M. Katiliškis roman ’Miškais ateina ruduo’ är som en nyckel till en gammal kista, i vars inre man vet att man kommer att finna något ovanligt, oskådat och hemlighetsfullt” (Almenas 2015: 106). I minnena uttrycks en mycket viktig åsikt – skam över dialektspråket, jfr: ”Och ändå känner jag ju till orden från min hembygd; jag började till och med skriva en liten ordlista över palatvianernas litauiska (’skertlivių’), med uttryck som ’sunelis bei lygiai (tillsammans)’, ’kviečių mitas ir kukurūzai atie (med majs)’, ’krautuvė kietai (stängd)’, ’ar (men)’. Men jag använder dem bara själv, och jag skämdes, som en simpel liten pojk, som står i en folksamling och får syn på en åpesus, med urgröpta vadderade benkläder, som sin far” (Almenas 2015: 106). Vem ingav denna skam? Varifrån kom den? Sådana frågor får framtida forskning ta sig an.

Man minns vilken uppmärksamhet Pedro Lenz roman Čia aš varatarius, översatt till šiauliai-dialekt 2013 (översättare Markus Roduner och Rimantas Kmita), fick. Enligt Rimantas Kmita ”märks trycket från standardspråket i Litauen”, medan en dialektlitterär trend har vuxit fram i Schweiz. Därmed återvänder man till det naturliga språket, det språk som Katiliškis också skrev på.

De anförda ordförrådsexemplen och de två skilda bedömningarna av ordförrådet i Katiliškis skrifter ger otvivelaktigt stöd åt tanken att Katiliškis skrev på en lokal dialektvariant. Språket användes inte för att individualisera gestalterna, så som man vanligtvis gör i skönlitterära texter. Katiliškis skrifter speglar en första, föga utforskad period i standardspråkets utveckling, då det normerade ordförrådet och de normerade orden ännu inte hade trängt undan dialektens ordförråd. Man kan bara spekulera: om Katiliškis inte hade behövt emigrera, skulle vi kanske också ha fått en etablerad riktning inom dialektlitteraturen och en grupp författare som skrev i den?¹².

¹⁰ Veličkaitė hämtade orden från skrifterna: Užuǒveja. Chicago: Terra, 1952; Miškais ateina ruduo. Chicago: Terra, 1957; Išėjusiems negrįžti. Chicago: Terra, 1958; Šventadienis už miesto. Chicago: Terra, 1963.

¹¹ http://www.kulturpolis.lt/dedikuota-klaipeda/rimantas-kmita-kalbos-varatarius/

¹² Rašant straipsnį 2016 m. pasirodė Rimanto Kmitos romanas Pietinia kronikas, parašytas šiaulietiškai.

Straipsniai / Articles

161

JANA ŠVAMBARĖ-VALUŽIENĖ

DIALEKTALA TALMODELLER I MARIAUS KATILIŠKIS SKRIFTER

Efter att ha behandlat dialektordförrådet är det nödvändigt att också undersöka ordens syntaktiska omgivning. Katiliškis mening är nämligen, som ett medel för att förverkliga tankar, en anpassning av språkets alla nivåer, så att det dialektala talet (berättandet) blir begripligt för läsarna (Aliūkaitė 2008). Den syntaktiska utformningen av berättandet i Katiliškis skrifter har inte undersökts. Här görs för första gången ett försök att diskutera och urskilja modeller för dialektalt tal och att strukturellt återge dem. Endast sådana meningsstrukturer har valts ut som visar att detta är Katiliškis skrivsätt, dvs. det som skiljer Katiliškis från andra författare och gör det möjligt att känna igen honom som författare. Huruvida dessa modeller också återfinns i dialektala texter från Joniškis jämfördes med diskursexempel från publikationen Joniškio šnektų pratimai ir tekstai och enstaka illustrativa meningar ur ŠŽ. En sådan modell är att stycka upp meningsinnehållet och förklara ett fenomen steg för steg. Detta sätt att uttrycka tankar, som beskrivs i arbeten om litauisk syntax, är vanligast i diskurs. Vanligen anges först den satsdel som behöver kompletteras eller förklaras (eller som kan kompletteras eller förklaras).

Katiliškis använder också den omvända modellen, där man först räknar upp och sedan sammanfattar, t.ex.: Palazdės, pakalnės, kėpiančios mirtelės – visa ten taip tiko tar glėnų, ką tik išspogusių beržo šakelių, nukaišytų pubele ir sustatytų pasieniais. Už 45; Augalatas, status, gerų kraičių nusiūtu mundieriu, kampuoto smakro ir nuknebnios nosies generolas pasiveikino su mūsų lektorium ir vertėju. IŠN 324; Ežiomis, laukų ir pievų takais, keliuotomis ir gatvėmis traukė kaimynai. Už 78. Ett sådant detaljrikt berättande är mycket typiskt för diskurs: i publikationen Joniškio

162

Acta Linguistica Lithuanica LXXVI

Tarmės įtaka Mariaus Katiliškio raštų kalbai

i den nedtecknade berättelsen ”Ganymas” i samlingen med dialektövningar och texter beskrivs i detalj vad och hur hon var tvungen att valla (Įpt 72–74¹³.

Katiliškis tycker mycket om att dela upp meningen i betydelsemässiga segment, ibland genom att fråga och svara, ibland genom att berätta i enkla meningar vars helhet beskriver ett visst mänskligt tillstånd eller beteende.

Vad är det med henne?

Hon blev ihop med en sådan där odåga.

En tiondelsarrendator, som hade slagit sig ner hos godsförvaltaren. MAR 299.

En text som ofta styckats upp i kortare segment (en eller flera satsdelar) uppfattar vi som ett normalt sätt att uttrycka en tanke först när vi fogar samman flera av dem till en helhet, jfr: Nekaios savo akėtorbaliu. Neuždirbai. Už 153; Sodžiaus žmo-gus turi savo makalę. Prastą, neapkirptą, tas teisybė. Prastai ir savo mintis dėsto. Už 228; Sodnų griaužti. Žmonėn iškados daryti. Aš jiems. Už 226; O kąs jos!.. Rainuotos, tamsiai rudos. SKS 24; Vaikas kaip iš akies trauktas. Taip į motiną. Ir į tėvą. Už 114. I Katiliškis romaner och novellsamlingen finns gott om verbala värderingar. Enligt Aloyzas Gudavičius är det för den talande viktigt inte bara att beskriva och benämna verkliga företeelser, utan också att värdera dem känslomässigt (Gudavičius 2000: 136; Hanke 195: 93). Meningsuppdelningen har också drag av tillägg, jfr: Nesuprantu. Ir kit. IšN 530. Bliau su ašarom, bet seju, ir tiek. MAR 18. Tillägg, som vanligen uttrycks med i(r) ”allt”, har iakttagits i den redan nämnda texten ”Ganymas” och i ”Naginės”; särskilt många förekommer i de illustrativa meningarna till Slenčiauskas ordboksartiklar (Įpt 75, 102; SŽ 2014: 44, 51, 67 m.fl.).

Katiliškis, som förmedlar idéer om en monistisk världsbild, kännetecknas i hög grad av grimaser och jämförelser med vissa naturfenomen¹⁴. Jämförelser uttrycks traditionellt med jämförelseord som, liksom, såsom, t.ex.: Blås, blås barfota

¹³ På grund av artikelns omfång återges inga exempel på dialekttexter; endast sidorna med dialekttexter i publikationen anges, där meningar som domineras av den beskrivna dialektmodellen förekommer.

¹⁴ För en utförligare behandling av konturerna av den monistiska världsbilden i Mariaus Katiliškis prosa, se Tūltė 2015: 66–79.

Straipsniai / Articles

163

JANA ŠVAMBARĖ-VALUŽIENĖ

med blöta grässtrån vid fötterna, som en snöboll, som en kringirrande vinterflinga i sommarens täta grönska. SKS 168; Vinden blåste över blommande gräs, rufsade, likt kvarliggande frost, de gula axen. SKS 136; Brunnens tvärbjälke, likt en gäddas hals, avtecknade sig tydligt mot den grönaktiga himlen med stjärnor, som på den amerikanska flaggan. SKS 232. I berättelserna i övningarna och texterna från Joniškis dialekter, ”Ganymas”, ”Paparčio žiedas ir žiniuoniai”, görs också jämförelser med orden kai och kaip (se Įst 72, 83, 84).

Det finns fall där jämförelsen skiljs från meningen. Då kan man uppfatta tanken som helhet först genom uttrycket i två meningar.

Detta sätt att lyfta fram jämförelsen är synnerligen typiskt för Katiliškis, till exempel: Redan när det började skymma började hans läpp darra. Som om någon hade stuckit till honom med en syl mellan revbenen – torrt och hett stack det till i hjärttrakten. Už 59; När jag väl sov, då sov jag. Som en grävling i sitt gryt. MAR 198.

Katiliškis berättande bygger på enkla, både korta och utbyggda, meningar, vilka också dominerar diskursen. Sammansatta meningar förekommer betydligt mer sällan, och av dessa används oftast bisatser, jfr: När han, efter att ha andats in, bet fast i en nöt med de glest sittande tänderna, spräckte han den och skalade av skalen, och med händerna instuckna i byxfickorna stirrade han på dem som arbetade; då var han för djävulskt lik mjölnaren från Suginčiai. SKS 14; När mor inte var hemma kunde Elija tillbringa en god timme vid hennes maskin, än genom att trampa på pedalen, än genom att trä på en spole, som en riktig rackare. Už 175; Medan han plöjde med träplogen och harvade med träharven märkte han inte att det redan var efter solståndet. MAR 147; Du kan inte ursäkta dig med att du inte kan så med honom och att du i allmänhet undviker grannskapet med en sådan förbannad uppfinning, som släpper ut eld i båda ändar. ĮšN 343.

Bisatser används oftare också i de dialekttexter som publicerats i Joniškio šnektų pratimai ir tekstai. I sagan ”Kraupi istorija” uttrycks tankarna oftast med objektbisatser, mer sällan med subjekt-, orsaks- och rumsbisatser (se Įst 79–82).

164

Acta Linguistica Lithuanica LXXVI

Tamės įtaka Mariaus Katiliškio raštų kalbai

Saulius Keturakis, som undersökt romanen Miškais eina ruduo som ett mediesystem, påpekar att ”När det talade ordet blir tystnad för romanens hjältar, blir det ett slags icke-kommunikation; däremot utlovar det skrivna ordet en dialog med en annan, en eftertraktad verklighet. [...] Romanfigurerna tycks ha möjlighet att stanna kvar i ’den gamla goda tiden’” (Keturakis 2010: 187). Författarens dialektala talmönster tar upp den etablerade och oföränderliga (själv)framställningen av den primitiva språkanvändningen hos Katiliškis verkshjältar.

Sammanfattning

Som man kan dra slutsatsen av Katiliškis självbiografi behärskade han utmärkt Žagarė-dialekten inom den västaukštaitiska Šiauliai-underdialekten. Han skrev ner en hel del av dialektens ordförråd (enskilda ord och deras former), uttryck och ordkombinationer medan han lyssnade till lokalbefolkningens berättelser. Katiliškis benägenhet att samla in språkfakta utvecklades genom hans värderande inställning till tal: allt som berättas naturligt är vackert. Därför ansåg man att orden behövdes för att åstadkomma ett naturligt dialektalt berättande. Dessutom försökte Katiliškis lyfta fram bortglömda ord som hade passerat tröskeln till 1800-talet och fortfarande användes i början av 1900-talet. Det är inte utan anledning som Katiliškis kallade sig berättare; man kan säga att han förmedlade dialektalt berättande, lyhört både för det enskilda ordet och dess plats i meningen, och med förståelse för den naturliga (medfödda) berättelsestrukturens särdrag.

Katiliškis rika dialektala ordförråd är långt ifrån en konstnärlig metod för att urskilja eller på annat sätt karakterisera romanfigurerna. Mångfalden i det dialektala ordförrådet visar också att varje dialekttalare kan skapa ord som bara hen behöver, införlivade i sin egen vokabulär och med alla betydelsenyans­er. Katiliškis använder språket lika fritt: ett ord som används eller skapas har genomslagskraft och märks av läsaren som ovanligt, känsloladdat och till sist intressant genom sin klang och betydelse.

I Katiliškis verk förs berättelsen fram antingen med utbyggda enkla meningar eller genom att tankarna delas upp i korta meningsfragment. Det verkar som om författaren vill få läsaren att stanna upp och betona varje ord, ordkombination eller fras. Ofta ligger också ett känslomässigt uttryck dolt bakom en sådan uppdelad mening.

Man kan alltså säga att Katiliškis verk är texter skrivna på den lokala dialekten under den period då standardspråket etablerades i samhället. Denna språkliga variant nedvärderades, och därför kommer Katiliškis verk att utgöra en grund för dialektologer och språkhistoriker, särskilt för dem som undersöker tendenserna i det skrivna standardspråkets etablering.

Straipsniai / Articles

165

JANINA ŠVAMBARĖ-VALUŽIENĖ

BILAGA 1. Exempel på fonetiska förändringar i dialektal lexik.

KtŽ

SŽ

JšŽ

Nu kan du inte trycka in vare sig en groda eller någon slags skräp i navet. Už 88. Eller, låt oss säga, när du färdas genom skogen på hösten [åker du]. Då väljer du käppar eller något slags skräp. Už 85.

īra i̯ kazalėku. tīreli.* Šmk.

Det är gul värme i stugan. SKS 107.

Värme som i ett hus, – invändig. ŠLP 271 [SŽ 56]

ši.limas ṅė.r. Gž.

BILAGA 2. Exempel på morfologiska särdrag i dialektal lexik.

KtŽ

SŽ

JšŽ

Grannarna drog fram längs stigarna över åkrar och ängar, över vägar och gator. Už 78; Knappt synlig sprang en liten skara över ängarna till andra sidan. Už 95.

Biet kom överens med örnen. ŠLP 49; På den tionde dagen kom bina flygande. ŠLP 181 [SŽ 103]

aš i̯ artōīs/i̯ akėtoīs Gž.

Fastern var platt tillplattad, med fickor och en mustasch av stubb, och gudmodern hade ett rynkigt förkläde i knät. SKS 40; När han hade satt i gång och bitit fast i en gles tandrad med en böjd pipa, inlagd med mässing och tenn, och med händerna nedstuckna i byxfickorna stirrade på dem som arbetade, var han då djävulskt lik mjölnaren i Suginčiai. SKS 14.

Nå, han pustade och pustade – den karln är lika platt som någonsin. ŠLSA 121; han brukade gå och hämta andan. ŠLP 378 [SŽ 173].

Bärarens [oklart]. Var. Ackut. Se

Ormbunkar, dalsänkor, doftande backtimjan – allt där passade så väl bland famnar av björkkvistar som just hade slagit ut, dekorerade i taket och ställda längs väggarna. Už 45; Stigarna slingrar sig redan genom mjukt, frodigt gräs, och bland de breda bladen blommar blåsippor och ormbunkar för fullt. SKS 130.

invånaren hade låtit sina barn gå ut skolan. ŠLSA 297; En invånare från Pusiancija sade till sonen [...] ŠLSA 336 [SŽ 219]).

Jag kokade den här sillen med lök. Dmk.; vi använde inte den löken. Gtč.

166

Acta Linguistica Lithuanica LXXVI

Tarmės įtaka Mariaus Katiliškio raštų kalbai

KtŽ

SŽ

JšŽ

Du hörde det, din rackare, han lockar bort även hans unga, vackra hustru. MAR 409; När mor inte var hemma tillbringade Elija en god stund vid hennes symaskin, än tuggande på tygbitar, än plockande bort en knappnål som en riktig rackare. Už 175.

En människa är redan gammal. Inš.; han är redan inte längre så gammal. Brn.

Under den svåra stunden blev hans rödbruna kalufs strimmig av grå rimfrost, och hans underläpp hängde långsamt ned till hakan när han hörde att ingen tysk fick försöka fly västerut tillsammans med litauerna. IšN 530; Aspens hängen, små som knoppar, sållade gula dammkorn som om rimfrosten dröjt sig kvar. SKS 136.

De där träplogarna måste man tillverka själv. Lnk.; Efter ovädret blev det åska. Lnǩ.

3 BILAGA. Exempel på avledningar i dialektalt ordförråd.

KtŽ

SŽ

JšŽ

Hon kalvade, och hon diade också den lilla hunden, åtminstone tills det blev oroligt. Už 111.

Den där räven har tagit ut den där lilla knyten åt honom. ŠLP 74 [SŽ 33]

jag skulle springa eller sådana som liknade småttingar. Vdg.

Får inte vi något? – sträck handen över bordet som en katt ur boet efter en liten sparv; en av dem finns där. Už 153.

Men när inte en enda liten korpunge fanns kvar, kom modern åter för sent med maten – herrn hade då gripit modern själv i nacken. ŠLP 39 [SŽ 64].

liten björn och en gren. Įnš.

Vi föredrar redan att smita in i de lador som de kringströvande tjuvarna har spanat in, där kan vi alltid få ihop lite halm hos bönderna. IšN 315.

Nu har den där timmermannen fått veta – han förstår vad de där två hundarna hans pratade om. ŠLP 303 [SŽ 364].

vi ska nämna tre … Įnš.

Den där hackspetten gungade på den där krukan. ŠLP 268 [SŽ 64].

Straipsniai / Articles

167

J A N I N A Š V A M B A R Y T Ė - V A L U Ž I E N Ė

KtŽ

SŽ

JšŽ

Uppvirvlat damm och den torra lerdoften rev i näsborrarna och fick en att nysa. SKS 183; Efter att ha gnuggat [sporran] i handflatan och luktat på den, … samlades det upp och sved i näsborrarna, och klibbade fingrarna med en massa av avdunstade och hoprunna safter. MAR 365.

Men det finns många sådana som lever i välmåga eller har byggt sig fast och hyr ut jordlotter på de bästa platserna. ŠLSA 296 [SŽ 34].

sådana cykelglitter, det finns inte | du vet | reflektioner. Se.

Din [Agnes] mor tittar ut genom fönstret och börjar redan leta efter något mer hängande föremål. MAR 253; Hon såg sig omkring – något mer hängande föremål inom räckhåll. Už 90.

Han hade hustru och barn och en mager märr, så han kunde knappast klara sig. ŠLSP 55; hon gjorde den gamle mycket kär och bytte bort geten mot en dålig. ŠLSP 123 [SŽ 45].

han [hästen] vid tygeln. Dr; håller henne [hästen] vid tygeln. Sp.

Hon skyndade sig att plocka upp den, lade den i manteln och bar hem den. ŠLSA 174; Han hade lagt huvudet i hennes mantel, medan hon letade. ŠLSP 294 [SŽ 51].

4 BILAGA. Exempel på sammansättningar i dialektalt ordförråd.

KtŽ

SŽ

JšŽ

Från tvärbjälkarna hängde trådändar ned, ungefär som spindelväv, och nådde så högt att de inte längre gick att nå med handen. Už 34.

Det finns många sådana platser där det bara växer en snårig röra av säv, svarttoppar, starr, svärdsliljor och så vidare. ŠLSA 273 [SŽ 253].

lyfte b ū.a gė.rs / kad_i žvīrkelės. Šmk.

”Jag röker inte heller”, sade den jordrasade mannen med det förfärligt sönderslagna ansiktet och det vanställda örat. IšN 492–493.

Så tänker purmonas att han är kung, att det finns en läkare i Mergoteriai stad och att han vet allt. ŠLSP 251 [SŽ 370].

į̃dėd vaŕškęs / a_kōkōs tauvarškės. Jkš.

Lokajos kommer med kinvarpais och spindelväv – herrn hinner knappt tillfriskna, förrän doktorn redan har hamnat någon annanstans. ŠLP 407 [SŽ 669].

168

A c t a L i n g u i s t i c a L i t h u a n i c a L X X V I

Tamės įtaka Mariaus Katiliškio raštų kalbai

Blåklintens stjärnor lyste i en borste av bleknande stjälkar. MAR 303.

SŽ

Han går hem baklänges – och ser, han har själv en sådan hög.

Blåklintens stjärnor lyste i en borste av bleknande stjälkar. MAR 303.

Han går hem baklänges – och ser, han har själv en sådan hög. ŠLSA 173 [SŽ 335].

plöjde åkern, fint skördade.(s). Al.

Hon står helt blå, likt en blåklint. SKS 26.

Och för de utdelade hålen vid änkornas tröskning fyller husbönderna säckarna med säd från ladan. ŠLSA 291 [SŽ 295].

vi hyr in en familj. till dagsverken. Jnn.

Dagg svävade i spindelväven. MAR 87; Förvånansvärt snabbt blev hennes [sinnesstämning] utplånad, som ett envist fastklibbat spindelnät som släpade över ögonen och retade. MAR 87.

förstaölets första bryggning [öl efter första mäskningen] / mer andra bryggningen [öl efter andra mäskningen]. Stnl.

På sina ställen torkade det gröna gräset ut och kunde inte längre klippa efterväxten. SKS 101.

Jag var då mycket ung. Sk.

Betesmarkerna är breda i sina hjälmar, och överallt plöjer boskapen genom buskarna. IŠN 299–300. En ung trädgård med hjälmar. SKS 232.

Och medan de fortsatte kom kvällen, och framför dem låg en stor skog, och här fanns ingenstans någon enda invånare eller något skydd att se i trakten. ŠLSA 107. Sedan tycks tre fruar gå längs vägen och gå runt berget. ŠLSP 155 [SŽ 552].

Han låg på rygg och rörde sig inte, tills lederna domnade. Už 71; Han hann knappt vältra sig ordentligt i sängen innan han redan låg på rygg, och ovanpå henne satt Zuzana grensle över magen och höll fast hennes framben. MAR 145.

något föll ner. natt. Žr.

Straipsniai / Articles

169

JANA ŠVAMBAR YTĖ-VALUŽIENĖ

ORTNAMNSFÖRKORTNINGAR

Al. – Alsiai.

Brn. – Barūnai.

Dmk. – Dameliai.

Dnr. – Daunorava.

Gšč. – Gaščūnai.

Gtč. – Gataučiai.

Gžč. – Gažaičiai.

Jkš. – Jakiškiai.

Jn. – Jauniūnai.

Jnš. – Joniškis.

Kpl. – Kepaliai.

Lnkč. – Linkaičiai.

Sk. – Skaistgiris.

Stnl. – Staneliai.

Stp. – Stupurai.

Šmk. – Šimčiai.

Vdg. – Vidginai.

Se – Žiūriai.

LITERATŪRA

Aliūkaitė Daiva 2008: Tarminio kalbėjimo suprantamumas: apriorinės eilinių bendruomenės narių nuostatos. – Lietuvių kalba 2. Prieiga internete: http://www.lietuviukalba.lt/index.php/lietuviu-kalba/article/view/4 (žiūrėta 2017 04 10).

Almanis Vytautas 2015: Tolstančios salos. – Metai 10, 99–117.

ER – Egzodo rašytojai, par. A. T. Antanaitis, A. Mickienė. Vilnius: Lietuvos rašytojų sąjungos leidykla, 1994.

Dobrovolski Kazimierz 2001: Chłopska kultura tradycyjna. – Antropologia kultury. Warszawa: Wydawnictwa uniwersytetu Warszawskiego, 374–384.

Gudavičius Aloyzas 2009: Etnolingvistika. Šiauliai: Šiaulių universiteto leidykla.

Jšpt – Joniškio šnektų pratimai ir tekstai, ats. red. Janina Švambarytė. Šiauliai: K. J. Vasiliausko įmonė, 2001 (arba CD Joniškio šnektų pratimai ir tekstai. Šiauliai: Dicsens, 2005).

JšŽ – Joniškio šnektų žodynas (rankraštis).

Handke Kwiryna 1995: Polski język familijny. Warszawa: Slawistyczny ośrodek wydawniczy (SOW) przy Instytucie slawistyki PAN.

170

Acta Linguistica Lithuanica LXXVI

Tamės įtaka Marius Katiliškio raštų kalbai

Kaikarytė Aušra 2015: Skaigirio šnekos ypatybės. – Kalbos istorijos ir dialektologijos problemos 3. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 150–173.

Keturakis Saulius 2010: Literatūra kaip medijų sistema arba kas yra medija Mariui Katiliškiui? – Logos 64. Vilnius: Mykolo Romerio universitetas, 179–189.

Kmita Rimantas 2014: Rimantas Kmita: kalbos vatarus. Prieiga internete: http://www.kulturpolis.lt/didikuota-klaipeda/rimantas-kmita-kalbos-vatarus/ (žiūrėta 2016 10 02).

KtŽ – Mariaus Katiliškio raštų žodynas (rankraštis).

Kubilius Vytautas 1995: XX amžiaus literatūra. Vilnius: Alma littera.

Ltch – Lietuvių kalbos tarmių chrestomatija, mokslinė red. Laima Grumadienė, sud. Rima Bacevičiūtė, Audra Ivanauskienė, Asta Leskauskaitė, Edmundas Trumpa, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 2004.

Macienė Jurgita 2005: Deminutyvų stilistika. Šiauliai: VšĮ Šiaulių universiteto leidykla.

Sprindytė Jūratė: Marius Katiliškis. Prieiga internete: http://www.šaltiniai.info/index//details/1264 (žiūrėta 2016 07 10).

ŠŽ – Švambarytė-Valužienė Janina 2015: Mato Slančiausko ir jo pagalbininkų pasakojamosios tautosakos rinkinių leksika. Žodynas. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Tumėnas Stasys 2003: Dar vienas M. Katiliškio sugrįžimas. – Seno kareivio sugrįžimas. Šiauliai: Šiaurės Lietuva, 5–10.

Tūtlytė Rita 2015: Mariaus Katiliškio proza: meniniai monistinės pasaulėvokos kontūrai. – Colloquia 34. Vilnius: Lietuvių literatūros ir tautosakos institutas, 60–79.

Vaskelienė Jolanta 2007: Žodynų nefixuoti dariniai ir funkcijos Mariaus Katiliškio novelių rinkinyje „Seno kareivio sugrįžimas“. – VALODA 2007. Valoda dažādu kultūru kontekstā, Zinātnisko rakstu krājums XVII. Daugavpils universitātes akadēmiskais apgāds “Saule”, 505–512.

Veličaitė Asta 1968: Mariaus Katiliškio raštų žodynas. Diplominis darbas (rankraštis). Čikaga.

Straipsniai / Articles

171

JANINA ŠVAM BARYTĖ-VALUŽIENĖ

Influence of Dialect on the Language of Marius Katiliškis’ Works

SUMMARY

The article describes linguistic views of writer Marius Katiliškis (real name is Albinas Vaitkus, born on 15 September 1914 in Gruzdžiai, Šiauliai district; died on 17 December 1980 in Lemont, a suburb of Chicago), who comes from Northern Lithuania, Žagarė district, discusses the lexis of Šiauliai sub-dialect of the Western Aukštaitian used in Katiliškis’ works and dialect speech patterns that the writer is known for.

The article is compiled with reference to the material of the manuscript of the Glossary of Marius Katiliškis’ Works (abbreviated as KtŽ), compiled by the author of the article. KtŽ lexis is compiled from the novels Miškais ateina ruduo (1969), Užuovėja (1990), Išėjusiems negrįžti (1990) and a collection of short stories Seno kareivio sugrįžimas (2003). Katiliškis had a good command of Žagarė speech: he had heard quite a few stories told in it, collected and noted individual words, their forms and language expressions.

Dialect lexis abundant in Katiliškis’ writings indicates that the writer acted as a dialect user, i.e., created words, formed collocations not included into any dictionaries, used various nuances of word meaning. Words used or created by Katiliškis are affective, noticed by the reader as new, emotional, finally interesting in the way of phonic and semantic meaning.

In Katiliškis’ writings the story is relayed by using simple and extended sentences or thoughts that are divided into short sentence components. It seems that the writer wishes to halt the reader for a moment and to emphasise every colocation or phrase. Usually, this kind of fragmented sentence also conceals an emotion expression.

Katiliškis’ writings, as indicated in the article, are written in local dialect, i.e., dialect language used in 20^th century. Up till this day, the development of standard language requires a more in-depth study by linguists focused on various areas of research, and Katiliškis’ writings are texts on which such an investigation should be grounded.

Įteikta 2017 m. kovo 2 d.

JANINA ŠVAM BARYTĖ-VALUŽIENĖ

Lietuvių kalbos institutas

Petro Vileišio g. 5. LT-10308 Vilnius, Lietuva

[email protected]

172

Acta Linguistica Lithuanica LXXVI