This is a machine-generated translation of the original document and may contain errors, omissions, or changes in meaning. Do not rely on this translation for quotations, citations, or authoritative references. Please consult and cite the original document.
REGRESSIV VOKALASSIMILATION: NOMENKLATURMÄSSIG FÖRÄNDRING AV EGENSKAPEN UR INVÅNARNAS I PLUNGĖS PERSPEKTIV
Regressiv vokalassimilation: nomenklaturmässig förändring av egenskapen ur invånarnas i Plungės perspektiv
SAMMANFATTNING
Artikeln undersöker den nomenklaturmässiga förändringen av det viktigaste särskiljande draget hos de nordliga samogitiska subdialekterna telšiškiai och kretingiškiai – regressiv vokalassimilation. Syftet är att fastställa i vilken utsträckning invånarna i Plungė uppfattar regressiv vokalassimilation som ett särskiljande dialektdrag hos den nordliga samogitiskan samt att bedöma förändringen av detta drag. Studien bygger på den dynamiska dialektologins och den perceptuella dialektologins metoder.
Efter en analys av informanternas från Plungė kommentarer om regressiv vokalassimilation och andra dialektala drag i de nordliga samogitiska subdialekterna konstaterades att vokalassimilation sällan benämns som ett särskiljande drag hos de nordliga samogitiska subdialekterna. Oftast uppmärksammas denna egenskap, men den tillskrivs endast ringa differentiell betydelse. Andra skillnader inom fonetik, morfologi och lexikologi betraktas som viktigare och mer betydelsefulla. Regressiv vokalassimilation förknippas också med inflytandet från ett icke-dialektalt språk.
NYCKELORD: nordliga samogitiska subdialekter, regressiv vokalassimilation, nomenklatur för dialektala drag, förändring av dialektala drag, språkliga attityder.
ANNOTATION
The article addresses the nomenclatural change of regressive vowel assimilation as the main distinguishing feature of the subdialects of the Northern Samogitian of Telšiai and
292
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII
Page 2
Regresyvinė balsių asimiliacija: nomenklatūrinė požymio kaita plungiškių požiūriu
Kretinga. Syftet är att fastställa i vilken utsträckning invånarna i Plungė är medvetna om regressiv vokalassimilation som ett särskiljande kännetecken för nordligt samogitiskt språk och att bedöma förändringen av detta kännetecken. Artikeln bygger på metoder inom dynamisk dialektologi och perceptuell dialektologi.
Efter analysen av de uppgifter som informanterna från Plungė lämnade om regressiv vokalassimilation och andra dialektala kännetecken i de nordliga samogitiska subdialekterna fastställdes att vokalassimilation sällan betraktas som ett särskiljande kännetecken för de nordliga samogitiska subdialekterna. Detta kännetecken observeras vanligtvis, men tillmäts endast marginell differentiell betydelse. Andra fonetiska, morfologiska och lexikala skillnader anses viktigare och mer betydelsefulla. Regressiv vokalassimilation förknippas också med inflytandet från icke-dialektalt tal.
NYCKELORD: nordliga samogitiska subdialekter, regressiv vokalassimilation, nomenklatur för dialektala kännetecken, förändring av dialektala kännetecken, språkliga attityder.
INLEDNING
I 2000-talets forskning om språklig variation blir inte bara realiseringen av en viss variants dialektala kännetecken betydelsefull, utan också språkbrukarnas språkliga attityder och språkliga självidentifikation. Dessa påverkar såväl den faktiska användningen av en eller annan variant som en möjlig (icke-)integrering, tillför ytterligare data för förståelsen och bedömningen av språklig variation och bidrar till att skapa en prognostisk modell (jfr Aliūkaitė, Bakšienė m.fl. 2014: 130; Aliūkaitė, Mikulėnienė, Čepaitienė, Geržotaitė 2017: 19). Av denna anledning betraktas perception inom multimodal dialektologi som en av komponenterna i den tillämpade forskningsmodellen (Aliūkaitė, Mikulėnienė, Čepaitienė, Geržotaitė 2017: 31–51; Mikulėnienė, Meiliūnaitė 2017: 169–195; Mikulėnienė 2020: 11–33 m.fl.). Med olika metoder inom perceptuell dialektologi genomförs allt fler studier av den geolingvistiska kompetensen hos användare av en viss språklig variant (eller flera varianter), exempelvis av föreställningar om dialektalt och standardspråkligt tal, språkligt hemland och bedömningen av dialektalt tal (Aliūkaitė, Mikulėnienė 2016: 89–120; Aliūkaitė, Mikulėnienė, Čepaitienė, Geržotaitė 2017; Bakšienė 2019: 1–17; Geržotaitė 2019: 1–25; Aliūkaitė, Mikulėnienė, Čepaitienė, Brazaitienė 2020 m.fl.).
Studier av språklig variation och dess bedömning ur perceptuell dialektologisk synvinkel, där även attityderna hos medlemmar av Plungė-samhället har analyserats, visar att unga Plungėbor betraktar Plungėområdet, det vill säga sitt språkliga hemland, som zonen med den högsta graden av dialektalitet, och att 94,67 procent av ungdomarna uppger att de använder dialekten (Aliūkaitė, Mikulėnienė, Čepaitienė, Geržotaitė 2017: 94, 127, 129; Aliūkaitė, Mikulėnienė 2019: 11). Det är sannolikt att det inte finns
Straipsniai / Articles
293
Page 3
SIMONA VYNIAUTAITĖ
någon konflikt mellan medvetna och omedvetna attityder. Det bör framhållas att Plungė även enligt ungdomar från andra orter oftare betraktas som den mest dialektalt markerade zonen än andra områden i Samogitien (Aliūkaitė, Mikulėnienė, Čepaitienė, Geržotaitė 2017: 280). Av städerna i Samogitien-regionen används den dialektala koden mest aktivt just i Plungė; här är samhällsmedlemmarna mest benägna att uppmuntra barn och ungdomar att tala dialekt (Kliukienė 2014: 3, 11). Optimistiska tendenser framgår också av Plungėbornas deklarerade anknytning till den dialektala koden och till en person som talar dialekt. Enligt eleverna vid gymnasierna i Plungė intar respekt en viktig plats och är mer betydelsefull än för ungdomar på de andra undersökta orterna (Aliūkaitė, Mikulėnienė, Čepaitienė, Geržotaitė 2017: 97). Just associationer till respekt, patriotism och språket som en naturlig, medfödd kod dominerar också bland Plungėbor i olika generationer, vilka angav detta under genomförandet av projektet Šiuolaikinės geolingvistikos tyrimai Lietuvoje: punktų tinklo optimizacija ir interaktyvioji tarminės informacijos sklaida¹
Kring Plungė håller en geolektzon på att bildas, en av de zoner som utgör den samogitiska regiolekten (om de senaste dialektala formationerna, se Aliūkaitė, Mikulėnienė 2014: 39–40; Berruto 2010: 235–236; Auer 2005: 7–42) (se fig. 1).
Det bör framhållas att denna geolekt är stabil. Ur etnokulturellt perspektiv uppfattas Plungė inte som en övergångszon eller regionens periferi. I den rumsliga struktur för den nutida regionen med samogitisk etnisk identitet som föreslagits av Valdas Petrulis hör Plungė till regionens kärna (Petrulis 2005: 168). Plungė hänförs också till Samogitiens etnokulturella kärna i en nyare komplex struktur över etnokulturella regioner (Ragauskaitė 2016: 176–179)². Plungės omgivningar kan alltså betraktas som ett område med en tämligen stark etnokulturell och dialektal grund, vilket gör det lätt för samhällsmedlemmarna att uppfatta sig själva som samogiter och identifiera sig med denna trakt.
Det är emellertid oklart i vilken utsträckning Plungėborna dialektalt kan identifiera sig med kretingiškiai-subdialekten och omvänt skilja den från telšiškiai-subdialekten genom det huvudsakliga kännetecken som särskiljer dessa subdialekter – regressiv vokalassimilation. Detta dialektala kännetecken och dess realisering har analyserats i de dialektala varianter som används av invånarna i Plungė (LKA 156), men informanternas egen inställning till assimilationen och dess nomenklaturella värde har ännu inte undersökts (Vyniautaitė 2020: 1–19; 2021). Föremålet för denna artikel är således den nomenklaturella förändringen av regressiv vokalassimilation.
¹ I allmänhet uppfattar alla kretingiškiai och telšiškiai dialekten snarare som ett tecken på värdig identitet, ett etniskt värde (Aliūkaitė, Bakšienė m.fl. 2014: 136–137, 140).
² Även om platsen har en stark etnokulturell och regional självidentitet har den inte varit ett betydelsefullare centrum, till skillnad från exempelvis Vaŕniai, Raseiniai och Kražiai (Kalnius 2012: 163–164).
294
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII
Page 4
Regresyvinė balsių asimiliacija: nomenklatūrinė požymio kaita plungiškių požiūriu
FIG. 1. Samogitisk regiolekt och geo lekt (kartfragment från Geržotaitė, Mikulėnienė 2014: karta XIII och kommentar)
FIG. 2. Dialektometriskt snitt av de samogitiska subdialekterna (kartfragment från Mikulėnienė, Čepaitienė m.fl. 2019: 240)
FIG. 3. De samogitiska subdialekterna i Antanas Salys dialektklassifikation (kartfragment från Salys 1933)
FIG. 4. De samogitiska subdialekterna i Zigmas Zinkevičius och Aleksas Girdenis dialektklassifikation (kartfragment från Girdenis, Zinkevičius 1966)
Straipsniai / Articles
295
Page 5
SIMONA VYNÍAUTAITĖ
I Plungė har ett betydande antal dialektala fonetiska särdrag noterats, vilka är gemensamma för såväl de nordliga samogiternas kretingiškiai- som telšiškiai-traditionella subdialekter:
• betonade vokaler a, e uttalas kort före en lång stavelse, t.ex.: [ˈrɑtɑɪ̯] ~ ratai, [ˈmɛtɑɪ̯] ~ metai;
• affrikator č, dž används inte (utom när ingen växling med t, d förekommer, samt i lånord och ljudhärmande ord), t.ex.: [ˈjɑu̯tʲʊs] ~ jaučius, [ˈɡɑu̯dʲʊs] ~ gaidžius;
• reduktion av ändelser är karakteristisk, t.ex.: [ˈdɛdɐ] ~ dėda, [ˈʃʲe̯nɐ] ~ šieną;
• universell tillbakadragning av betoningen är karakteristisk, t.ex.: [ˈvɑrʲɪ̯ɛ] ~ varlė, [ˈʒʲe̯mɐ] ~ žiema.
Det huvudsakliga särskiljande kännetecknet för de nordliga samogiternas telšiškiai- och kretingiškiai-subdialekter är den regressiva assimilationen av de icke-slutliga korta vokalerna i, u (se vidare Rokaitė 1961: 149–153; Girdenis 1962: 141–150; LKTCh 2004: 235–237; Zinkevičius 2006: 239–241 m.fl.; se även Vyniautaitė 2021: 15–25). Inom området för de nordliga samogiternas kretingiškiai-subdialekt breddas vokalerna i, u i alla fall (t.ex.: [ˈlʲe̯pʲɪ] ~ lipi, [ˈʃo̯nʲɪ] ~ šuni), medan representanter för telšiškiai-subdialekten bevarar dessa vokaler som slutna framför korta och långa höga vokaler (t.ex.: [ˈlʲɪpʲɪ] ~ lipi, [ˈʃʊnʲɪ] ~ šuni). Regressiv vokalassimilation kan förekomma i följande fall:
1. Korta icke-slutliga i, u (assimilationen av vokalen i sker endast framför en mjuk konsonant), t.ex.: [ˈɡʊlʲɪ] ~ guli, [ˈɡʲɪlʲɪ] ~ gili;
2. När vokalerna i, u ingår i diftongerna il, ir, ul, ur och diftongen ui, t.ex.: [ˈsmʲɪlʲɪtʲʊs] ~ smilčių, [ˈɡʲɪrʲɪ dʲɪ] ~ girdi, [ˈdʊlkʲʊs] ~ dulkių, [ˈɡʊrʲkʲɪnʲʊs] ~ gurkšnius, [ˈpʊkʲɪ] ~ puikį;
3. När vokalerna i, u har ett annat ursprung (i diftונגerna [ɔn], [ʊm], [ɛn], [ɛm] från an, am, en, em, t.ex.: [ˈlɑŋɡʊs] ~ langus, [sʊmʲˈdʲɪs] ~ samdys, [ˈpʲɪŋkʲɪs] ~ penkis, [ˈɪʃtʲɪmʲsʲɪ] ~ ištempti; långa [oː], [eː] från ą, ę, t.ex.: [ˈkʊ̯ɑsʲɪ] ~ įkąsi, [ˈɪʃˈsprʲeɪ̯ʃʲɪ] ~ išspręsi; i diftongerna [e͡ɪ], [o͡ʊ] från ie, uo, t.ex.: [ˈlʲe̯pʲɪnɐs] ~ liepynas, [ˈpʊo̯dɐs] ~ puodas).
I Plungė (LKA 156), liksom inom hela kretingiškiai-dialektområdet, bör vokalerna i, u inte breddas framför höga vokaler. Trots detta har regressiv vokalassimilation belagts i trakterna kring Plungė: det har noterats att icke-finala vokaler i, u, liksom il, ir, ul, ur som utgör de första leden i diftongerna, i, u, påverkas av assimilationen (Zinkevičius 1966: karta nr 19, 464; karta nr 70,
296
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII
Page 6
Regresyvinė balsių asimiliacija: nomenklatūrinė požymio kaita plungiškių požiūriu
515; karta nr 71, 516); diftongerna [ɛɪ], [ɔʊ] från ie, uo kan påverkas av regressiv vokalassimilation (Zinkevičius 1966: karta nr 58, 503, karta nr 59, 504, karta nr 61, 506); dessutom kan smala sporadiskt betonade halvlånga i, u bevaras (Grinaveckienė 1982: 38). Relikter av regressiv vokalassimilation framträdde i texter på den centrala nordliga žemaitiska kretingiškiai-dialekten, dit Plungė hör (Babickienė, Jasiūnaitė, Pečeliūnaitė, Bagužytė 2007: 11). I talvarianterna Kulių och Budrių i samma dialektområde, samt i Darbėnų, som inte hör till detta centrala område, har resultatet av assimilationen av vissa vokaler i, u beskrivits inte som ett nytt fonem (som i telšiškiai-fallet), utan som varianter av samma fonem (snävare allofoner av [ɛ], [ɔ]) (Babickienė 1991: 15). Det bör tilläggas att i kretingiškiai-området i vissa fall återges icke-finala smala korta i, u, men denna smalhet beror inte på regressiv vokalassimilation (Grinaveckis 1978: 126). Assimilationens verkan bekräftas också av analysen av handskrivet dialektmaterial från 1900-talets andra hälft – framför höga vokaler breddas vokalerna i, u ofta inte (Vyniautaitė 2018: 151, 156–158).
Kvantitativa undersökningar baserade på dialektometriska metoder visar emellertid att detta drag inte har någon större inverkan på differentieringen mellan de nordliga žemaitiska kretingiškiai- och telšiškiai-dialekterna (Mikulėnienė, Čepaitienė m.fl. 2019: 229–270, 312) (se fig. 2). I de dialektvarianter som används av invånarna i Plungė (LKA 156) på 2000-talet finns fall där regressiv vokalassimilation verkar; återgivningen av korta vokaler i, u, som inte ingår i diftonger, varierar något mer (Vyniautaitė 2020: 1–19; 2021: 103–119). Den regressiva vokalassimilationen bör således bedömas som ett tämligen varierande dialektdrag.
Syftet med denna artikel är att fastställa i vilken utsträckning invånarna i Plungė (LKA 156) uppfattar regressiv vokalassimilation som ett särskiljande nordligt žemaitiskt dialektdrag och att bedöma den nomenklaturella förändringen av detta drag. Studien bygger på metoder inom dynamisk och perceptuell dialektologi. En av komponenterna i Dennis R. Prestons modell för perceptuella undersökningar tillämpas – uppgiften konceptuell bedömning (Preston 1999: xxxiv–xxxv; Aliūkaitė, Mikulėnienė 2016: 95–96; Cramer 2016: 5–14). Under samtal på ett fritt dialektalt kodspråk tillfrågades informanterna om dialektala skillnader mellan de nordliga žemaitiska telšiškiai- och kretingiškiai-dialekterna, och de fick även frågor kopplade till det huvudsakliga särskiljande dialektdraget – regressiv vokalassimilation.
Uppgifter: 1) att välja ut material från intervjuer med informanter; 2) att analysera de språkliga attityderna hos invånarna i Plungė (LKA 156) i samband med igenkänningen eller bristen på igenkänning av regressiv vokalassimilation; 3) att bedöma den nomenklaturella förändringen av regressiv vokalassimilation.
Det undersökta materialet består av data som samlades in i trakterna kring Plungė 2019: omkring 9 timmars ljudinspelningar. Tre informanter från olika generationer spelades in: den yngre generationen (under 30 år), mellangenerationen (31–49 år), den äldre generationen (50 år och
Straipsniai / Articles
297
Page 7
SIMONA VYNIUTAITĖ
äldre). Denna indelning bygger på projektets Šiuolaikiniai geolingvistikos tyrimai Lietuvoje: punktų tinklo optimizacija ir interaktyvioji terminės informacijos sklaida (nr VP1-3.1-ŠMM-07-K-01-028) metodik (Kalėdienė, Mikulėnienė 2014: 375). Informanterna har kodats med förkortningar: de första bokstäverna anger LKA-punkten (PLN – Plungė), den andra bokstavsförkortningen anger informanternas åldersgrupp (JAUN – den yngre generationen, VID – den mellersta generationen, VYR – den äldre generationen), den tredje anger kön (M – kvinna, V – man), och siffran anger olika respondenter inom samma generation.
1. DIALEKTAL (ICKE-)SÄRART ENLIGT PLUNGE-BORNAS UPPFATTNING
1.1. Vokalassimilation som ett differentierande dialektalt kännetecken
Regressiv vokalassimilation tillmättes ingen större betydelse i tidigare dialektklassificeringar – i klassificeringarna av Antanas Baranauskas och Antanas Salys, som preciserade Kazimieras Jaunius dialektindelning, delades nordliga samogitiska dialekter över huvud taget inte in i underdialekter (se Salys 1933: kartbilaga; Salys 1992: 30–36; Geržotaitė 2014: karta II och kommentar; Geržotaitė 2018: 177–179; Mikulėnienė 2018: 142–152) (se fig. 3). Detta dialektala kännetecken började betraktas som det huvudsakliga särdraget som skiljer de nordliga samogitiska dialekterna åt i Zigmas Zinkevičius och Aleksas Girdenis klassificering av litauiska dialekter (Girdenis, Zinkevičius 1966: 139–147) (se fig. 4). Det hävdades att de nordliga samogiterna själva har en intuitiv karakteristik av Kretinga- och Telšiai-dialekterna, där Kretinga-borna vanligtvis lägger märke till regressiv vokalassimilation i trakterna kring Sėda, Telšiai, Mosėdis m.fl., medan företrädare för Telšiai-underdialekten uppmärksammar att vokalerna i och u öppnas framför höga vokaler (Girdenis 1981: 23).
Även om det inte finns många, har fall antecknats där assimilationen i Plungė (LKA 156) benämnts som ett framträdande dialektalt kännetecken som skiljer området från platser i den närliggande underdialekten, till exempel: „šunį“ če saka Telšė, telšėškė. Plungė saka „šoni“, o če „šunį“, če i Telšė. Jėzau, nė, če tas ženouket ir, paviždziau, pas mumis irgi derb no viena muoteris, dabā ana ir išvažiauosi, i Vuokitėjė išvažiuava vakar, reišk, ana i telšėškė, o če givėn ir ton anuos tuoki keita siki „no, aš če jau eso tėra plungėškė“. No, sakau, iš tark galinin-kas ką „šunį“, iš tark, ir ana saka „šuni“, o sakau če Plungė saka „šoni“. Tei ir laba riškė, oi tas i dėdelė. Tas i dėdelė (PLN_VID_M3); Telšė sakitu „bolviu“, če sakīs „bolviu“ Plungie. Platelė, Plungė aiškiausė „bolviu“, aiškiausė „bolviu“, aiškiausė
298
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII
Page 8
Regressiv vokalassimilation: förändringen av kännetecknets nomenklatur ur Plunge-bornas perspektiv
(PLN_VID_M3)³. Den påtagliga assimilationen av ljudet u och av samma ljud när det ingår i en diftong, i betonade positioner där detta drag enligt uppgifterna om de varianter av termer som används av Plunge-borna också är mer konsekvent (jfr Vyniautaitė 2021: 103–119). Informanten benämner utan tvekan denna egenskap som ett mycket framträdande dialektalt kännetecken som skiljer Plunge-borna från företrädare för Telšiai-underdialekten.
Regressiv vokalassimilations igenkännbarhet kan (kanske delvis) också kopplas till språkliga kunskaper, till exempel: tai čė ir tas kretingėškų ėr telšėškų tas skėrtoms, teuorėškā aš ton žėnau, pavižādžiuo „nomeni“ tėkrā mes sakuom „ė“, o telšėškė jau „numinī“ (PLN_VYR_V3)⁴.
Säkerheten i att lägga märke till skillnaderna i realiseringen av ljudet i framför en hög vokal i de nordliga samogitiska underdialekterna skulle å ena sidan visa den differentiella kraften hos regressiv vokalassimilation och dess igenkännbarhet ur informantens perspektiv; å andra sidan kan man fråga sig om assimilationen också utan teoretiska språkkunskaper skulle uppfattas som ett särskiljande drag.
Som framgår varierar informanternas inställningar från att helt och hållet betrakta assimilationen som ett lätt igenkännbart dialektalt kännetecken som skiljer de nordliga samogiterna åt, till en viss kunskap om den. Det kan inte uteslutas att båda dessa informanters förmåga att känna igen assimilationen hänger samman med deras specifika kunskaper om samogitiska dialektala särdrag.
1.2. Vokalassimilation som ett svagt dialektalt kännetecken
Betydligt oftare noterades fall där regressiv vokalassimilation inte hade uppmärksammats och inte benämndes som ett framträdande dialektalt kännetecken.
Öppningen eller frånvaron av öppning hos en vokal i den aktuella positionen betraktas i huvudsak som oväsentlig, till exempel: no, „šoni“, mes „zuiki“, „zuiki“, „zoiki“, no, če vės teik gal kažkuoki evoliuocėjė vės teik vikst tū kalbū, no, kāp sakītė. No, „zuiki“, „zoiki“, net nežėnau, aš pats nepastebo savės, nepastebo, „zuiki“, „zoiki“ – mon če mažos skėrtoms iš tikrūju, „zuiki“, „zoiki“ mon vės teik intonacėjė ir žemaitiška, tai ten no kāp pasakītė, vėskas normalē (PLN_JAUN_V3). Enligt informanten är intonationen ett viktigare drag; den uppmärksammas överlag ganska ofta, särskilt hos personer som inte talar samogitiska.
Assimilationens betydelse uppfattas inte heller när man hör en företrädare för Telšiai-underdialekten tala och jämför platser som tillhör båda nordliga samogitiska underdialekterna
³ Informanten har en filologisk utbildning och har läst en kurs i dialektologi.
⁴ Uppgiftslämnaren är intresserad av sådant som rör Samogitien, samogitisk stavning och särdrag och skriver ibland själv texter på samogitiska.
Straipsniai / Articles
299
Page 9
SIMONA VYNI A UT AITĖ
Dialektdragen i (Plùngė, Skuõdo), till exempel: eš tava kalbuos atruod, kad to netuolēi Plungės čė kažkor gēmė. [...]. Tėn daug nesiskēr (PLN_VYR_V3). Skouds tor skērtumu, bet Skouds panašė šnek (PLN_VID_V2). Anei į telšēškė, bet mes esam kretingēškė, bet tėi skertornā, aiško, kad tėn anei i tuokėi, tori jau specele klausītēis tėn veina keta garso kažkor pamatītė, ka ten skėrās, jau tėp šnekont paprastā, tai... Jau dūnininkā jau kėts dalīks jau ten (PLN_VYR_V3).
Man kan alltså säga att de särskiljande dragen tillmäts mindre värde; för att i grunden känna igen dessa särdrag krävs stor uppmärksamhet och noggrant lyssnande, medan nordliga samogiter överlag uppfattas som ett tämligen enhetligt område ur språklig synvinkel. Det bör tilläggas att de nordliga samogiternas från Telšiai respektive Kretinga språkliga enhetlighet också bekräftades av en kvantitativt genomförd undersökning (Mikulėnienė, Čepaitienė ir kt., 2019: 229–270, 312).
Att uppmärksamhet och iakttagelseförmåga krävs för att höra fonetiska skillnader bekräftas betydelsefullt nog också av en annan informants uttalande, till exempel: nežėnau, kāp to čė dabā tau įduomė tėi garsā, aš torbūt nesulīgėno tėik atidžė tų garsų (PLN_IAUN_V2). Att urskilja vissa fonetiska skillnader blev i detta fall ganska svårt; betydligt lättare att lägga märke till var lexikala skillnader, till exempel användningen av orden knuisis, kiocis hos invånare från Kretinga och Mósėdis.
Ännu oftare framträdde den regressiva vokalassimilationen som ett drag som lyssnarna inte lade märke till. Som tydligare skillnader mellan plungèbor och telšèbor nämndes återgivningen av ordet taip , bildningen av efternamnssuffix, till exempel: kad kažkāp ne, mon atruod, vēns iš tū tuokìų pagrindėniu tas „tāp“, „tėp“, kad, no, labā neveiniuodā sakoun, o daugiau no nē, mon atruod, kad žuodžē panašus (PLN_VID_M1); kažkāp aš atsēmėno mon sakīdava a telšēškė, ka mes sakuom Bernuotale, –kalė, vuo anei saka –kātė (PLN_VID_M2). Jego sakā Bernuotale, anei saka Bernuotātė (PLN_VYR_M2).
När man lyssnar kan man kanske höra vissa skillnader mellan en företrädare för Telšiai-dialekten och talet från Skuõdo, även om det är kort; bland annat nämndes en annan användning av affrikator, till exempel: negėrdo, tiktās atkreipiau dėnesį, kad vat tas tuoks ne „č“ o „t“ daugiau (PLN_VID_M1). Det bör betonas att Plùngė (LKA 156) ingår i samma område för affrikatreflexer (i alla former, med vissa undantag, uttalas t, d); teoretiskt borde det inte finnas några skillnader (LKT 1970: 19; Vanagienė 1982: 95, žemėl. Nr. 80; Salys 1992: 23–25; LKTCh 2004: 240, 257–258).
När man ändå bedömer den aktuella variationen bör man ta hänsyn till möjliga förändringar, men det är uppenbart att affrikatorna hos olika företrädare för samogitiska underdialekter märks betydligt mer än assimilationen⁵.
5 Detta bekräftas av samogiternas egna kommentarer; till exempel hörde artikelförfattaren en kvinna från Telšiai uttrycka oro, ja till och med indignation, över den form som används på den stora samogitiska muren i denna stad: žemaičių, eftersom människor vars hemstad är Telšiai enligt henne inte säger så, utan uttalar žemaičių; en kvinna från Rietavas uppfattning var att Plungė och Telšiai skiljer sig från Rietavas och Tvėrai genom affrikatreflexerna, medan Varnių
300
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII
Page 10
Regresyvinė balsių asimiliacija: nomenklatūrinė požymio kaita plungiškių požiūriu
Det finns fall där de särdrag som skiljer de nordliga samogitiska subdialekterna inte benämns specifikt; endast den ringa språkliga olikheten hos de nordliga samogitiska subdialekterna betonas, t.ex.: je žemaitiška šnek, ten nieka neriež ausies (PLN_VYR_V3); skeras Telšē, negali ten sakitė, kad riškė įpatinga skėras kalba, bet akcentās skėras (PLN_VID_V2).
Enligt en annan informant är den regressiva vokalassimilationen över huvud taget inte ett samogitiskt dialektdrag, t.ex.: kāp sakiet, „zoikis“, no ir „zuikis“ čė jau labiau aukštaitėškiau, a nė, tai tuokiuos labiau literatūrinės kalbuos indielis čė būto, a nė, i ton (PLN_JAUN_V3). Bevarandet av den smala kvaliteten hos vokalen u, som ingår i diftongen ui, förknippas med den högaitiska dialekten eller med inflytande från ett icke-dialektalt språk. Samma informant från den yngre generationen nämnde en pågående ”evolution” av språken; assimilationen skulle således vara ett nyligen uppkommet fenomen, ett resultat av förändring, och inte ett autentiskt drag hos de nordliga samogitiska telšiai-talande.
Det är sannolikt att den regressiva vokalassimilationens sammanfall med riksspråkligt uttryck i vissa fall, enligt informanterna, gör detta särdrag mindre igenkännbart och autentiskt än exempelvis den tidigare nämnda (icke-)användningen av affrikator.
2. DEN REGRESSIVA VOKALASSIMILATIONENS NOMENKLATURMÄSSIGA FÖRÄNDRING
På grundval av plungiškiai-informanternas kommentarer om den regressiva vokalassimilationen och andra terminologiska drag hos de nordliga samogitiska subdialekterna framträder en heterogen inställning till assimilationen. Det går att fastställa en föränderlig nomenklaturmässig betydelse hos särdraget⁶.
Inom den litauiska dialektologin korrelerar primära (lättast märkbara i talarnas språk), sekundära (ganska lätt märkbara) och tertiära (svårt märkbara, svåra att jämna ut) dialektdrag med särskiljande, karakteristiska och svagt framträdande drag (Taeldeman 2005: 233–248; Aliūkaitė, Mikulėnienė 2014: 46–47; Mikulėnienė 2019: 56–57; Aliūkaitė, Mikulėnienė ir kt. 2020: 40). Det betonas att indelningen av dialektala särdrag i särskiljande, karakteristiska och svagt framträdande i allmänhet är tämligen villkorlig, eftersom samma drags värde kan vara olika, exempelvis kan ett svagt framträdande dialektalt drag bli karakteristiskt eller särskiljande, medan ett särskiljande drag kan bli karakteristiskt eller svagt framträdande (Geržotaitė, Mikulėnienė 2014: I
en invånare hävdade att han var lite ”fördärvad”, eftersom han genom att kommunicera med invånare i Plungė, Telšiai och Mažeikiai hade vant sig vid att säga žemaitė, trots att varniškiai alltid skulle säga žemaitė.
⁶ Exempelvis har det fastställts att värdet hos de sydsamogitiska raseiniškiai-dialektdragen har förändrats (Dambrauskienė 2021: 126).
Straipsniai / Articles
301
Page 11
SIMONA VYNIAUTAITĖ
karta och kommentar; Mikulėnienė 2018: 119–121). Följaktligen påverkar elimineringen av drag som betecknas med termerna särskiljande och karakteristiska, samt framträdandet av terminologiska skillnader genom svagt framträdande terminologiska särdrag som får en ytterligare – särskiljande – funktion, minskningen av differentieringen mellan traditionella dialekter och subdialekter samt bildandet av nya terminologiska formationer (Mikulėnienė 2019: 56–57).
Uppgifterna från respondenterna i Plungė avslöjar en mångfaldig terminologisk värdering av vokalassimilationen (se fig. 5).
FIG. 5. Den regressiva vokalassimilationens terminologiska värde enligt invånarna i Plungė
Informanterna tenderar att tillskriva den regressiva vokalassimilationen värdet av ett särskiljande och ett svagt framträdande drag, men assimilationen betraktas inte som ett karakteristiskt drag.
Det bör betonas att ytterligare en värdekategori framträder, när assimilationen förstås som ett drag i det icke-dialektala språket – i detta fall förknippas vokalernas trånghet med standardspråkets uttrycksform (t.ex.: [dɔ̄ˈrʲis] ~ duris, [ˈpʲiːrʲkʲsʲi] ~ pirksi, jfr de nordliga samogitiska telšiškiai-formerna [ˈdɔ̄rʲis] ~ duris, [ˈpʲiːrʲkʲsʲi] ~ pirksi). Bland de värden som tillskrivs den regressiva vokalassimilationen finns ett ganska stort avstånd; detta drag uppfattas antingen som ett mycket framträdande särdrag eller som svårt att märka, rentav omärkbart. Även om uppfattningarna skiljer sig åt finns en tydligare tendens att inte överbetona den regressiva vokalassimilationen och att inte betrakta den som det huvudsakliga särskiljande draget hos de nordliga samogitiska subdialekterna, det vill säga att draget enligt majoriteten av respondenterna i grunden är svagt framträdande. Eftersom språkliga attityder kopplade till regressiv vokalassimilation inte tidigare har undersökts, är det oklart om tendensen att oftare uppfatta assimilationen som
302
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII
Page 12
Regresyvinė balsių asimiliacija: nomenklatūrinė požymio kaita plungiškių požiūriu
ett svagt framträdande drag i högre grad kännetecknar 2000-talets samogiter (och en sådan värdering av assimilationen kan vara eller är ett resultat av nya dialektala formationer och lokala varianter), eller om den terminologiska förändringen trots allt skulle ha registrerats även under tidigare perioder.
Det kan inte uteslutas att den regressiva vokalassimilation som i vissa fall observerats i trakten kring Plungė, eller annan trånghet hos vokalerna i, u som inte beror på assimilation (se Inledning), också kan orsaka förvirring och möjligen sudda ut assimilationens värde som särskiljande drag.
Det är också värt att notera att informanterna vid bedömningen av dialektala särdrag och skillnader mellan lokala varianter ibland motsäger sig själva genom att hävda att det finns ganska tydliga dialektala drag, men samtidigt förringar skillnaderna (jfr informanten PLN_VYR_V3:s uppfattning, se s. 299, 300).
Så skapas i grunden en bild av ett tämligen homogent dialektområde, där de nordliga samogiterna genom sitt tal är mer lika än olika. Här bör också A. Salys nämnas; han skiljde inte dounininkai, det vill säga de nordliga samogiterna, i två subdialekter, och även när han hävdade att de nordliga samogiterna i Z. Zinkevičius och A. Girdenis klassifikation i princip ytterligare kan delas upp i telšiškiai och kretingiškiai (även om det sistnämnda namnet är obegripligt för andra samogiter på grund av den annorlunda utvecklingen av nasalvokalerna ą, ę), framhävde han inte assimilationen som det huvudsakliga draget för att motivera lämpligheten av denna indelning av de nordliga samogiterna (Salys 1968: 576).
Med andra ord är det inte den regressiva vokalassimilationen, utan andra dialektala drag, exempelvis motsvarigheterna till nasalvokalerna, som bör betraktas som viktigare.
SLUTSATSER
Analysen av de språkliga attityderna hos invånarna i Plungė visade olika uppfattningar om det huvudsakliga dialektala drag som skiljer de nordliga samogitiska telšiškiai och kretingiškiai åt – den regressiva vokalassimilationen.
Detta särdrag benämns sällan som ett särskiljande drag hos de nordliga samogitiska subdialekterna. Det kan inte uteslutas att specifika språkkunskaper kan ha betydelse i de fall då assimilationen tydligt uppfattas som ett framträdande drag. Oftast uppmärksammas den regressiva vokalassimilationen, men den tillskrivs endast ringa differentierande betydelse. Andra skillnader inom fonetik, morfologi och lexikon betraktas som viktigare och mer betydelsefulla. Den regressiva vokalassimilationen förknippas också med påverkan från det icke-dialektala språket. Informanterna uppfattar alltså assimilationen snarare som ett karakteristiskt dialektalt drag eller rentav som något helt icke-dialektalt. Detta särdrag tillskrivs ett varierande terminologiskt värde.
Assimilationens komplexitet (variation i utbredning, variation, vissa undantag), annan trånghet hos vokalerna i, u som inte beror på
Straipsniai / Articles
303
Page 13
SIMONA VYNI A U TAITĖ
assimilationen, samt att vissa former sammanfaller med standardspråkets uttrycksform kan också påverka att detta drag inte känns igen och genomgår terminologisk förändring.
Resultaten visar i stort sett på en tämligen hög dialektal homogenitet hos de nordliga samogiterna enligt informanternas uppfattning och tillåter antagandet att den regressiva vokalassimilationen, i takt med att den språkliga variationen ökar, inte desto lättare kommer att bli ett dialektalt drag som är lättare för medlemmarna i lokalsamhällena att känna igen och som har stor differentierande betydelse.
LITERATŪRA
Aliūkaitė Daiva, Bakšienė Rima, Jaroslavienė Jurgita, Judžentytė Gintarė, Leskauskaitė Asta, Lubienė Jūratė, Meiliūnaitė Violeta, Pakalniškienė Dalia, Ragaišienė Vilija, Rinkauskienė Regina, Švambarytė-Valužienė Janina, Urbanavičienė Jolita, Vaišnienė Daiva 2014: Punktų tinklo tankis geolingvistinės skirties aukštaičiai: žemaičiai požiūriu. – XXI a. pradžios lietuvių tarmės: geolingvistinis ir sociolingvistinis tyrimas: žemėlapiai ir jų komentarai, sud. D. Mikulėnienė, V. Meiliūnaitė, Vilnius: leidykla „Briedis“, 129–196.
Aliūkaitė Daiva, Mikulėnienė Danguolė 2014: Geolingvistika: ideologija, teorija ir metodai. Pagrindinės sąvokos. – XXI a. pradžios lietuvių tarmės: geolingvistinis ir sociolingvistinis tyrimas: žemėlapiai ir jų komentarai, sud. D. Mikulėnienė, V. Meiliūnaitė, Vilnius: leidykla „Briedis“, 29–47.
Aliūkaitė Daiva, Mikulėnienė Danguolė 2019: Paprastojo kalbos bendruomenės nario naratyvas: kur ir kodėl (su)kuriamas vietos tarmiškumas. – Lietuvių kalba 13, 1–22. Prieiga internete: https://www.zurnalai.vu.lt/lietuviu-kalba/article/view/22481/21746.
Aliūkaitė Daiva, Mikulėnienė Danguolė, Čepaitienė Agnė, Geržotaitė Laura 2017: Kalbos variantiškumas ir jo vertinimas perceptyviosios dialektologijos požiūriu: variantų ir vietų vaizdiniai, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.
Aliūkaitė Daiva, Mikulėnienė Danguolė, Čepaitienė Agnė, Brazaitienė Laura 2020: Lietuvių kalbos variantai: tyrėjo ir paprastojo kalbos bendruomenės nario perspektyvos, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.
Auer Peter 2005: Europe’s sociolinguistic unity, or: A typology of European dialect standard constellations. – Perspectives on Variation, eds. N. Delbecque, J. van der Auwera, D. Geeraerts, Berlin: Mouton de Gruyter, 7–42.
304
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII
Page 14
Regresyvinė balsių asimiliacija: nomenklatūrinė požymio kaita plungiškių požiūriu
Babickienė Zofija, Jasiūnaitė Birutė, Pečeliūnaitė Angelė, Bagužytė Rūta 2007: Centrinė šiaurės žemaičių kretingiškių tarmė: tarmės tekstai su komentarais ir žodynėliu, Vilnius: Vilniaus universitetas.
Baksienė Rima 2019: Terminio kalbėjimo vertinimas paprūsėje: XXI a. pradžios Vištyčio arealo tyrimas. – Lietuvių kalba 13, 1–17. Prieiga internete: https://www.zurnalai.vu.lt/lietuviu-kalba/article/view/22487/21751.
Berruto Gaetano 2010: Identifying dimensions of linguistic variation in a language space. – Language and Space, Vol. 1, eds. P. Auer, J. E. Schmidt, Berlin, New York: Walter de Gruyter, 226–241.
Cramer Jennifer 2016: Perceptual Dialectology. Oxford Handbooks Online. Linguistics, New York: Oxford University Press, 1–29. Prieiga internete: https://english.okstate.edu/images/Documents/Preston/Perceptual_Dialectology/Perceptual_Dialectology_Cramer_2018.pdf.
Dambrauskienė Diana 2021: Pietų žemaičių raseiniškių kalbinis pereigiškumas: horizontalusis ir vertikalusis variantiškumas: daktaro disertacija, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.
Geržotaitė Laura 2014: Antano Baranausko tarmių klasifikacija (rekonstrukcija): žemėlapis ir komentaras. – XXI a. pradžios lietuvių tarmės: geolingvistinis ir sociolingvistinis tyrimas: žemėlapiai ir jų komentarai, sud. D. Mikulėnienė, V. Meiliūnaitė, Vilnius: leidykla „Briedis“, II žemėlapis ir komentaras.
Geržotaitė Laura 2018: Naujі duomenys Antano Baranausko lietuvių tarmių skirstymo rekonstrukcijai. – Linguistica Lettica 26, 174–190.
Geržotaitė Laura 2019: Bendrinės lietuvių kalbos vaizdinių kalbinio standarto plote tyrimas: vienos Kauno rajono gimnazijos atvejis. – Lietuvių kalba 13, 1–25. Prieiga internete: https://www.zurnalai.vu.lt/lietuviu-kalba/article/view/22483/21748.
Geržotaitė Laura, Mikulėnienė Danguolė 2014: Dabartinė lietuvių tarmių klasifikacija ir Lietuvių kalbos atlaso punktai: žemėlapis ir komentarai. – XXI a. pradžios lietuvių tarmės: geolingvistinis ir sociolingvistinis tyrimas: žemėlapiai ir jų komentarai, sud. D. Mikulėnienė, V. Meiliūnaitė, Vilnius: leidykla „Briedis“, I žemėlapis ir komentaras.
Girdenis Aleksas 1981: Šiaurės žemaičių fonemų dažnumai. – Kalbotyra 32(1), 15–37.
Straipsniai / Articles
305
Page 15
SIMONA VYNÍAUTAITĖ
Girdenis Aleksas, Zinkevičius Zigmas 1966: Dėl lietuvių kalbos tarmių klasifikacijos. – Kalbotyra 14, 139–147.
Grinaveckienė Elena 1982: Kamieno kirčiuoti i, u. – Lietuvių kalbos atlasas II. Fonetika, ats. red. K. Morkūnas, Vilnius: Mokslas, 37–38.
Grinaveckis Vladas 1978: Vakarų dounininkų žodžio kamieno siaurėji u, i ir jų kilmė. – Baltistica 14(2), 123–126.
Kalėdienė Laima, Mikulėnienė Danguolė 2014: Lietuvių kalbos atlaso punkto tyrimo metodika. – XXI a. pradžios lietuvių tarmės: geolingvistinis ir sociolingvistinis tyrimas: žemėlapiai ir jų komentarai, sud. D. Mikulėnienė, V. Meiliūnaitė, Vilnius: leidykla „Briedis“, 374–377.
Kalnius Petras 2012: Žemaičiai: XX a. – XXI a. pradžia, Vilnius: Mintis.
Kliukienė Regina 2014: Kalbėjimas su tevais tarmiškai ir gyventojų požiūris į tarmes Žemaitijos miestuose (kiekybinė analizė). – Taikomoji kalbotyra 5, 1–15. Prieiga internete: https://www.zurnalai.vu.lt/taikomoji kalbotyra/article/view/17458/16618.
LKT 1970: Lietuvių kalbos tarmės. Chrestomatija, ats. red. K. Morkūnas, Vilnius: Mintis.
LKTCh 2004: Lietuvių kalbos tarmių chrestomatija, sud. R. Bacevičiūtė, A. Ivanauskienė, A. Leskauskaitė, E. Trumpa, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.
Mikulėnienė Danguolė 2018: Lietuvių tarmėtyra: genezė, raida ir paradigminiai lūžiai. D. 1: Iktarmetyrinis laikotarpis. Lietuvių tarmėtyros pradžia: tarmių skyrimas, tyrimų perspektyvų užuomazgos ir jų tipai, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos centras.
Mikulėnienė Danguolė 2019: Tarmiškumo bruožų nomenklatūra: nuo tarminių požymių prie tarmiškumo žymenų. – Respectus philologicus, 35(40), 51–62. Prieiga internete: https://www.zurnalai.vu.lt/respectus-philologicus/article/view/12716/11395.
Mikulėnienė Danguolė 2020: New Trends in Lithuanian Dialectology: Multimodal Research Model. – Acta Linguistica Lithuanica 82, 11–33.
Mikulėnienė Danguolė, Čepaitienė Agnė, Bakšienė Rima, Geržotaitė Laura, Kardelytė-Grinevičienė Daiva, Leskauskaitė Asta, Meiliūnaitė Violeta, Vyniautaitė Simona 2019: Dialektometrinis lietuvių tradicinių tarmių klasifikacijos pjūvis: žvalgomaisis tyrimas, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.
Mikulėnienė Danguolė, Meiliūnaitė Violeta 2017: Tarmiškumo matmuo Lietuvos etnografinių regionų struktūroje. – Naujos tradicinės regionų tapatybės konstravimas: integralumas, sudėtingumas, konkurencingumas, sud. A. Augustinaitis, D. Mikulėnienė, J. Zabarskaitė, V. Meiliūnaitė, L. Labanauskas, A. Kiškienė, R. Venckus, K. Rudokas, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 169–195.
306
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII
Page 16
Regresyvinė balsių asimiliacija: nomenklatūrinė požymio kaita plungiškių požiūriu
Petrulis Valdas 2005: Žemaitijos etninės savimonės regiono erdvinė struktūra. – Geografijos metraštis 38(1), 163–175.
Preston Dennis R. 1999: Introduction. – Handbook of Perceptual Dialectology 1, ed. by Dennis R. Preston, Amsterdam, Philadelphia: John Benjamins Publishing Company, xxiii–xl.
Ragauskaitė Alma 2016: Lietuvos etnokultūrinis regionavimas: daktaro disertacija, Vilnius: Lietuvos muzikos ir teatro akademija.
Rokaitė Birutė 1961: Kai kurie nauji žemaičių dounininkų tarmių fonetikos dalykai. – Lietuvių kalbotyros klausimai 4, 141–155.
Salys Antanas 1933: Kelios pastabos tarmių istorijai. – Archivum Philologicum 4, 21–34.
Salys Antanas 1968: Lietuvių kalbos tarmės. – Lietuvių enciklopedija 15, South Boston (Mass.): Lietuvių enciklopedijos leidykla, 571–589.
Salys Antanas 1992: Raštai 4: Lietuvių kalbos tarmės, Roma: Lietuvių katalikų mokslo akademija.
Taeldeman Johan 2005: Polarisation Revisited. – Language Variation – European Perspectives: Selected Papers from the Third International Conference on Language Variation in Europe (ICLaVE 3), eds. F. Hinskens, Amsterdam: Benjamins, 233–248.
Vanagienė Birutė 1982: Afrikatų č, dž atliepimas prieš galūnę. – Lietuvių kalbos atlasas II. Fonetika, ats. red. K. Morkūnas, Vilnius: Mokslas, 93–96.
Vyniautaitė Simona 2018: Regresyvinė balsių asimiliacija šiaurės žemaičių patarmių paribio šnektose XX a. 6–9 dešimtmečių rankraštinių šaltinių duomenimis. – Kalbos istorijos ir dialektologijos problemos 5, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 140–166.
Vyniautaitė Simona 2020: Plungės geolektas regresyvinės balsių i, u asimiliacijos požiūriu. – Lietuvių kalba 14, 1–19. Prieiga internete: https://www.zurnalai.vu.lt/lietuviu-kalba/article/view/22465/21727.
Vyniautaitė Simona 2021: Terminio požymio statika ir dinamika: žemaičių regresyvinės balsių asimiliacijos atvejis: daktaro disertacija, Vilnius: Lietuvos kalbos institutas.
Zinkevičius Zigmas 1966: Lietuvių dialektologija: lyginamoji tarmių fonetika ir morfologija, Vilnius: Mintis.
Zinkevičius Zigmas 2006: Lietuvių tarmių kilmė, Vilnius: Lietuvos kalbos institutas.
Straipsniai / Articles
307
Page 17
SIMONA VYNIAUTAITĖ
Regressive Vowel Assimilation: Nomenclatural Change of Feature from the Point of View of Plunge Residents
SUMMARY
The article addresses the nomenclatural change of regressive vowel assimilation as the main distinguishing feature of the subdialects of the Northern Samogitian of Telšiai and Kretinga. It attempts to determine to what extent the residents of Plungė are aware of regressive vowel assimilation as the distinguishing feature of Northern Samogitian and to evaluate the change of this feature. The article draws upon the methods of dynamic dialectology and perceptual dialectology.
After analysing the comments provided by the informants from Plungė on regressive vowel assimilation and other dialectal features of Northern Samogitian subdialects, it was established that vowel assimilation is rarely considered a distinguishing feature of Northern Samogitian subdialects. The informants tend to consider regressive vowel assimilation a distinguishing and weak dialectal feature, but it is not regarded a characteristic feature. Other phonetic, morphological and lexical differences are considered more significant. It is noteworthy that another value category comes into play when assimilation is understood as a feature of non-dialectal speaking; in this case, vowel narrowness is associated with the expression of standard language.
The research findings reveal rather high dialectal homogeneity of Northern Samogitian from the point of view of the informants and imply that as linguistic variation increases, regressive vowel assimilation will not be perceived by community members as a more easily recognizable dialectal feature with a high differential power.
