Darybos formantų homonimiškumas ir jo žymėjimas žodžių darybos žinyne

Daiva Murmulaitytė

doi:10.35321/all87-10

Machine-translated document

This is a machine-generated translation of the original document and may contain errors, omissions, or changes in meaning. Do not rely on this translation for quotations, citations, or authoritative references. Please consult and cite the original document.

Preparing document pages…

DAIVA MURMULAITYTĖ Litauiska språkets institut ORCID-id: orcid.org/0000-0003-3826-7272 Forskningsområden: ordbildning, morfemik, lexikografi, lexikologi. DOI: doi.org/10.35321/all87-10

HOMONYMI HOS ORDBILDNINGSFORMATIV OCH DESS MARKERING I ORDBILDNINGSHANDBOKEN

Homonymi hos avledningsformanter och dess markering i handboken för ordbildning

SAMMANFATTNING

Artikeln behandlar homonymi hos medel för ordbildning i litauiskan, vars relevans blev tydlig vid utvecklingen av Ordbildningsguiden, en digital handbok om bildningen av litauiska substantiv. Syftet med undersökningen är att motivera behovet av att markera homonyma ordbildningsformativ i ordbildningsordböcker, morfemordböcker, ordböcker över morfemisk sammansättning, handböcker och liknande lexikografiska publikationer samt att diskutera de problem som i praktiken uppstår när homonyma ordbildningsmedel presenteras i dem. Utgångspunkten är att homonymi bör diskuteras på nivån av ordbildningsformativ, inte på nivån av morfem (affix). Ovedersägliga kriterier för att fastställa homonyma ordbildningsformativ är skillnader i derivatens ordbildningsbetydelse och i ordbildningsmedlens ursprung, medan skillnaden i derivatens ordklass och skillnaden i deras basords ordklass i sig sannolikt inte orsakar homonymi hos ordbildningsmedlen. Endast ordbildningsaffix (formativ) av samma typ bör betraktas som homonyma. Problemet med att markera homonymi hos de ordbildningsformativ med vilka mobila substantiv (substantiva mobilia) bildas diskuteras. Den preliminära markeringen av homonymer i Ordbildningsguiden framhävde inte bara frågans relevans och problemen kring homonymi hos ordbildningsmedel, utan visade också dess omfattning – omkring hälften av litauiskans substantivsuffix och nästan alla ändelser är homonyma.

NYCKELORD: ordbildning, ordbildningsformativ, affix, morfem, homonymi, semantik.

200

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII

Darybos formantų homonimiškumas ir jo žymėjimas žodžių darybos žinyne

SAMMANFATTNING

Artikeln behandlar homonymi hos medlen för litauisk ordbildning, vars betydelse blev uppenbar vid utvecklingen av Word Formation Guide, en digital handbok om litauisk ordbildning (substantivbildning). Syftet med studien är att motivera behovet av att markera homonyma avledningsformanter i ordböcker över ordbildning, morfemordböcker, ordböcker över morfemisk sammansättning, handböcker om ordbildning osv. samt att diskutera de problem som i praktiken uppstår när homonyma ordbildningsmedel presenteras i dessa publikationer. Det anses att homonymi bör diskuteras på nivån av avledningsformanter, inte på nivån av morfem (affix). Skillnaden i derivatens avledningsbetydelse och skillnaden i ordbildningsmedlens ursprung betraktas som oomtvistliga kriterier för att identifiera homonyma avledningsformanter, medan skillnaden i derivatens ordklass och skillnaden i ordklassen hos deras basord i sig sannolikt inte leder till homonymi hos ordbildningsmedlen. Endast affix (formanter) av samma typ är homonyma. Problemet med att markera homonymi hos de avledningsformanter som används för att bilda mobila substantiv (substantiva mobilia) diskuteras. Den preliminära markeringen av homonymer i Word Formation Guide har inte bara tydliggjort relevansen och problemen kring homonymi hos avledningsformanter, utan också visat homonymins omfattning – omkring hälften av de litauiska substantivens suffix och nästan alla böjningsändelser är homonyma.

NYCKELORD: ordbildning, ordbildningsformativ, affix, morfem, homonymi, semantik.

INLEDNING

Homonymer är tvåsidiga (betydelsebärande) språkelement med samma uttryck. Kärnan i homonymifenomenet är att flera, oftast två, språkelement har identiskt uttryck (fonetiskt och/eller grafiskt) men helt olika betydelse. Om olika typer av homonymer utifrån ordens fonetiska/grafiska uttryck (homofoner, morfologiska homonymer, partiella homonymer, homografer osv.) samt om deras olika behandling i olika källor, se Rimkutė 2003: 34–38 och den där angivna litteraturen. Jfr att homonymer i engelskan kan beteckna ord ur tre olika klasser – 1) ord som uttalas likadant (t.ex. to, too, two); 2) ord som uttalas och skrivs likadant (t.ex. quail ’vaktel’ och quail ’rycka till, darra’; eller 3) ord som endast skrivs likadant (t.ex. bow [baʊ] ’skeppets för, fören’ och bow [bəʊ] [’båge för att skjuta pilar’). I samtliga fall skiljer sig orden naturligtvis åt i betydelse. Ord av den första och andra typen kallas ibland homofoner, och ord av den andra och tredje typen homografer. Vissa forskare tenderar att kalla endast ord av den tredje klassen homonymer¹.

^¹ https://www.merriam-webster.com/dictionary/homonym [hämtad 2022–08–08]; https://www.merriam-webster.com/dictionary/bow [hämtad 2022–09–08].

Straipsniai / Articles

201

DAIVA MURMULAITYTĖ

Betydelsekriteriet utelämnas ibland medvetet som överflödigt och icke-differentierande i definitionen av en homonym (vanligen ett ord) inom litauisk språkvetenskap, eftersom ”normalt skiljer sig alla tvåsidiga element åt genom betydelsen; undantag utgör möjligen synonymer” (Urbutis 2008: 214; jfr Gaivenis, Keinys 1990: 80)^². Dessutom måste betydelseskillnaden mellan två språkliga element vara fullständig, dvs. deras betydelser måste vara så avlägsna att man inte kan tala om polysemi hos samma språkliga element. Homonymi behandlas oftast på lexikal nivå, men den kännetecknar inte bara ord utan även deras former och morfem. Homomorfem kan vara inte bara rötter (till exempel, dor¹-as, -a, dor²-oti, -oja, -ojo, san-dor³-is), utan även suffix (till exempel, stip-ena¹, rank-ena², iškas-ena³, smeig-ena⁴, zuik-ena⁵), prefix (be¹-norėti, be²-dugnė), ändelser (skund-as¹, nars-as² ‘mod’, sarg-as², įdar-as⁴, apav-as⁵, atbrad-as⁶) (jfr Urbutis 2008: 2014–2015; 2009: 116; Jakaitienė 2009: 101–111). Det var just homonymi hos elementen på denna språkliga nivå – morfem, närmare bestämt affix och avledningsformanter – som blev aktuell vid skapandet av den digitala handboken över litauisk substantivbildning – Žodžių darybos vedlį (nedan ŽDV, Vedlys, tillgänglig på internet: https://ekalba.lt/zodziu-darybos-vedlys/).

Denna handbok är en av tjänsterna i informationssystemet för litauiska språkresurser E. kalba; närmare bestämt utgör ŽDV tillsammans med Kalbos patarimais (KP) tjänsten E. patarimai. Den är ”avsedd att ge råd om hur man bildar nya litauiska ord,”

^² I förklaringar av termerna homonym och homonymi i källor inom andra språks språkvetenskap, lexikografi och liknande nämns betydelseskillnaden ändå oftast, jfr: ”Vardus ar vienadų skanėjimų un vienādu rakstījumu, bet ar dažādām, savstarpēji nesastatītām nozīmēm sauc par homonīmiem.“ (http://valoda.ailab.lv/latval/vidusskolai/leksikologija/leksikolog/leks5.htm [läst 2022-08-08]); ”Homonīmi ir vārdi ar atšķirīgu nozīmi, kas izrunājami un rakstāmi vienādi.“ (https://lv.wikipedia.org/wiki/Homon%C4%ABms [läst 2022-08-08]); ”[...] one of two or more words spelled and pronounced alike but different in meaning (such as the noun quail and the verb quail)“ (https://www.merriam-webster.com/dictionary/homonym [läst 2022-08-08]); ”ОМОНИМЫ [...] Слова, одинакови за звучаннем, але зовсім різні за значенням, наприклад: коса (волосся), коса (мис), коса (сільськогосподарське знаряддя), ОМОНІМІЯ [...] Звуковий збіг різних за значенням слів або їх форм.“ (SUM-11, http://sum.in.ua/p/5/695/1 [läst 2022-08-11]); ”ОМОНИМИ [...] Слова, а також інші мовні одиниці, однакові за звучанням, але цілковито відмінні за значенням [...], ОМОНІМІЯ [...] Звуковий збіг різних за значенням слів або їх форм – омонімів“ (SUM-20, https://sum20ua.com/Entry/index?wordid=66229&page=2094 [läst 2022-08-11]); ”Омонимы [...] — разные по значению, но одинаковые по звучанию и написанию единицы языка (слова, морфемы и др.)“ (https://dic.academic.ru/dic.nsf/ruwiki/2024 [läst 2022-08-10]); ”Омонимия – звуковое совпадение различных языковых единиц, значение к-рых не связаны друг с другом.“ (LES 344).

^³ I litauisk litteratur om ordbildning anges suffix vanligtvis tillsammans med ändelser. Om deras homonymi, se även 3.1.

202

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII

Darybos formantų homonimiškumas ir jo žymėjimas žodžių darybos žinyne

med utgångspunkt i ordbildningsreglerna”^⁴. I Vedlys har informationen i avsnitten om substantivbildning i två litauiska grammatiker – den akademiska (LKG) och Dabartinės lietuvių kalbos (DLKG) – strukturerats (författare: Vincas Urbutis). Tanken att i framtiden anpassa ŽDV även till ordbildningsdata för andra ordklasser har inte övergetts; då skulle databasen struktureras om i motsvarande grad. Men i det första utvecklingsskedet, när ŽDV betraktades som en del av tjänsten E. patarimai, inriktade man sig först på substantiv, eftersom man föreställde sig att det framför allt var deras bildningsmönster man skulle intressera sig för när nya benämningar skapades eller när man ville kontrollera om redan skapade sådana var korrekta. Eftersom detta digitala verktyg främst är avsett för allmänheten är dess datastruktur förenklad. (I en databas avsedd för professionell forskning om litauisk ordbildning borde informationen vara mer uppdelad både semantiskt och formellt, vilket skulle ge fler möjligheter till datasökning och klassificering.) I vissa avseenden kan emellertid presentationen av data inte förenklas; tvärtom måste den, jämfört med presentationen i grammatikerna, preciseras, även om den då blir mer komplex. En sådan aspekt är homonymiteten hos ordbildningsmedlen, som måste markeras även i en enklare databas.

I utländska morfem- och ordbildningsordböcker, som är många och varierande – särskilt på ryska (se litteraturförteckningen), men även på lettiska (Metuzālė–Kangere 1985), engelska (DPSCF) och andra språk – markeras morfemhomonymi inte alltid. I databasen över litauiska språkets morfem (LKMDB) och i de Bakvända, alfabetiska och frekvensbaserade ordböckerna över litauiska språkets morfem (Rimkutė, Kazlauskienė, Raškinis 2011; 2011a; 2011b) som utarbetats på grundval av den återspeglas morfemhomonymi inte heller.

Syftet med denna artikel är att motivera nödvändigheten av att markera homonymi hos avledningsformanter (och morfem i allmänhet) i verk av lexikografisk karaktär samt att lyfta fram de problem som uppstår när homonyma ordbildningsmedel presenteras i praktiken. Detta eftersträvades genom att lösa följande uppgifter: att registrera homonyma litauiska ordbildningsmedel för substantiv – suffix, prefix och ändelser; att med stöd av vetenskaplig litteratur diskutera kriterierna för ordbildningsmedlens homonymi; att ange problematiska aspekter av markeringsmetodiken. Under undersökningen användes synkron ordbildningsanalys, morfemisk och semantisk analys samt analytiska och deskriptiva metoder.

⁴ ”Litauiskan är rik på ordbildningsmedel, och ibland räcker det inte med inspiration för att ett nytt ord ska uppstå; det behövs en liten impuls – att se sig omkring bland ordbildningsmedlen och titta på exempel” (Rita Miliūnaitė, https://www.delfi.lt/projektai/suprasti-interneta/lietuviu-kalbanetrukus-taps-lengvesne-internete-kuria-patogia-sistema.?id=78879667 [läst 2022-08-04]).

Straipsniai / Articles

203

DAIVA MURMULAITYTĖ

1. UNDERSÖKNINGAR AV HOMONYMA MORFEM OCH DERAS PRAKTISKA RESULTAT

Teoretiskt sett är homonymiteten hos ordbildningsmedel – suffix och prefix – ett känt och begripligt fenomen (även om det tidigare också förekom motsatta uppfattningar; exempelvis erkände N. Janko-Trinickaja och M. Brodowska-Honowska inte formantens homonymitet (Urbutis 2009: 180)). Inom den ryskspråkiga lexikografin, som kännetecknas av en stor mängd ordböcker över ordbildning och morfem samt morfemstruktur (Cyганenko 1982; Kuznecova, Efremova 1986; Bardovič, Šakun 1989; Efremova 1996; Efremova 2000; Tichonov 1990; Tichonov 1996; Širšov 2004; Efremova 2005; Raciburskaja 2009; Lopatin, Uluсhanov 2016 m.fl., för att inte nämna verk utgivna tidigare), diskuteras teoretiskt och löses praktiskt olika frågor om ordbildningsmedlens homonymitet: förhållandet mellan affixens homonymitet och polysemi, kriterierna för att särskilja denna typ av homonymer, skillnaden mellan morfem och ordbildningsformant med avseende på homonymitet, homonymiteten hos inhemska och främmande (internationella) morfem, återgivningen av homonym morfemuppdelning av ord i en ordbok över morfemstruktur m.m.

Relevansen av att markera morfemhomonymi framträder tydligast i register, index och listor över morfem. I ordbildningsordböcker, där avledningarna presenteras i bon, eller i ordböcker över ordens morfemstruktur, där de presenteras uppdelade i morfem, är detta inte lika angeläget. Exempelvis försöker man i Morfemordbok över det belarusiska språket (Bardovič, Šakun 1989) visa morfemhomonymitet inte genom att numrera morfemen utan på andra sätt. I sådana ordböcker är det viktigt att skilja endast morfemiskt olika ordbildningshomonymer åt; om de morfemuppdelade orden sammanfaller helt, markeras deras homonymitet inte på något sätt. I ordböcker över morfemstruktur, inte över själva morfemen, är sådan information förmodligen överflödig och olämplig. Annorlunda förhåller det sig med ordböcker, handböcker eller andra register över själva morfemen, där morfemen presenteras inte i ord utan som separata enheter och där deras homonymifall måste markeras för att alla morfem ska kunna särskiljas och visas.

Förklaringen av morfemens betydelser, särskilt tolkningen av deras polysemi, har alltid varit en svår uppgift för lexikografer (Osilbekova 2017: 334). Exempelvis föreslås identiskt klingande morfem betraktas som homonyma om de tillhör ord i olika ordklasser (1) eller olika semantiska grupper inom samma ordklass (2), till exempel: 1) за-nemo (verb) – за-речье (substantiv), 2) бо-ец – руб-ец. I det andra fallet uttrycker morfemen olika betydelser (med andra ord ger affixen avledningarna olika avledningsbetydelser). Om betydelserna är inbördes förbundna är det inte fråga om homomorfem, utan om ett enda

204

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII

Darybos formantų homonimiškumas ir jo žymėjimas žodžių darybos žinyne

polysemt morfem (Cyganenko 1982: 102, 15)^⁵. Affixens polysemi i vid bemärkelse, dvs. polysemi och homonymi, bör vara en av principerna för sammanställningen av en ordbok över sådana affix (Osilbekova 2017: 335)^⁶.

Inom litauisk språkvetenskap nämns homonymiteten hos ordbildningsmedel eller morfem sporadiskt vid behandling av andra ämnen (oftast sådana som hänger samman med lexikal homonymi), exempelvis (morfologisk) polysemi (Rimkutė 2003: 38; 2003a: 63). Såvitt det synes har den inte undersökts särskilt.

2. BEHOVET AV ATT MARKERA ORDBILDNINGSMEDLENS HOMONYMITET

2.1. I den akademiska grammatiken, en av källorna till ŽDV, står det: ”Den semantiska klassificeringen av ordbildningstyper som dominerar i avsnitten om substantivens och adjektivens ordbildning är inte bekväm för läsaren i de fall då denne vill informera sig om ett visst ordbildningsaffix (suffix, prefix eller ändelse). För att undvika denna olägenhet bifogas i slutet av volym I ett ’Index över substantivens och adjektivens ordbildningsaffix’, med hjälp av vilket det är lätt att hitta det eller de grammatikavsnitt där ord med det aktuella affixet behandlas” (LKG I 5–6). Indexet (LKG I 722–728) är verkligen nödvändigt; utan det skulle denna grammatik inte kunna användas som handbok, men informationspresentationen i det kunde vara mer exakt och bekvämare för läsaren. Den som exempelvis intresserar sig för diminutiv och söker information om suffixet –ukas ser följande hänvisningar i indexet:

–ukas § 652 –ukas, –ė §§ 385, 521, 558; se –iukas, –ė –iukas, –ė §§ 385, 521, 558; se –ukas, –ė (LKG I 727, 725).

Om diminutiv, exempelvis valandžiukė, pragiedruliukas; varneniukas, behandlas endast i § 385 (LKG I 265–269). I övriga fall rör det sig om suffix för andra ordbildningskategorier, med vilka beteckningar för agenter och bärare av verbala egenskaper bildas, exempelvis krapštukas, –ė 1. ’en som länge petar och arbetar långsamt’; 2. ’en person som tycker om att pilla med småsaker, en petare’, žindukas ’diande grisunge, diande djur’ (§ 521,

^⁵ I denna förklarande-jämförande ordbok över ryska affix presenteras de vanligaste ordbildnings- och böjningsaffixen i ryska och ukrainska, olika betydelser hos samma morfem, homonyma morfem (både inom samma och mellan olika ordklasser) samt internationella homomorfem.

^⁶ Andra principer: morfemens varians ska visas; suffixen ska anges tillsammans med ändelserna; de semantiska komponenterna hos ordbildningsaffixen ska anges; morfemens funktioner i avledningarna ska anges (idem).

Straipsniai / Articles

205

DAIVA MURMULAITYTĖ

LKG I 328), benämningar på bärare av nominala egenskaper, t.ex. kavinukas, musinukė, atvirukas, pirštukas ’en sytring som träs på fingret’ (§ 558, LKG I 348–349), benämningar på redskap, t.ex. krapštukas ’ett redskap för att klia eller skrapa, en skrapa’, šluputas, žindukas ’en liten produkt med en elastisk bröstvårtliknande del, som ges till spädbarn att suga på; syn. čiulptukas’ (§ 652, LKG 393; BLKŽ), och bland nybildningar – migdukas ’en leksak vars musik och ljus hjälper barnet att somna’ (ND). I detta fall skulle man alltså kunna tala inte om ett utan om fyra homonyma suffix, vars avledningar skiljer sig åt genom sina avledningsbetydelser.

Efter att den ursprungliga databasen för ŽDV hade skapats fördes först uppgifterna från DLKG in i den, och därefter kompletterades de med information från LKG. Suffixen fördes in i den form de presenteras i de motsvarande grammatikparagraferna, inte i den nämnda LKG-registret, där de i vissa fall skrivs något annorlunda än i den angivna paragrafen. I det aktuella fallet skrivs suffixet för benämningar på bärare av verbala egenskaper i LKG I § 521 –(i)ukas (ė), medan det i DLKG § 251 skrivs –(i)ukas, (ė), med den möjliga feminina formen inom parentes och med dess ändelse avskild genom ett kommatecken. (Mer om växlingen mellan maskulina och feminina former av avledningsmedel, se 3.3. Här vill man endast uppmärksamma skillnaden i den formella presentationen, som påverkar markeringen av homonymi Vedlyje.) Suffixet för denna avledningskategori skiljer sig alltså formellt från suffixet –(i)ukas, –ė för diminutiver och benämningar på bärare av nominala egenskaper, samt från suffixet –ukas för redskapsbenämningar, som endast har en maskulin form. Som homonymnummer markerades i Vedlyje endast helt identiska teckensekvenser. Den automatiskt sorterade listan över suffixet –ukas såg därför före redigeringen av ŽDV:s data ut så här:

–(i)ukas, (–ė) –(i)ukas, –ė^¹ –(i)ukas, –ė^² –ukas.

Det är uppenbart att de separata avledningsmedlen, jämfört med LKG-registret, presenteras mer korrekt i sakligt hänseende; det framgår genast att det inte rör sig om ett enda suffix, men markeringen av deras homonymi är ännu inte konsekvent. Dessutom är homonymnumreringen missvisande, eftersom den antyder att de homonyma suffixen bara är två.

2.2. V. Urbutis I encyklopedin över det litauiska språket (2008: 215) hävdar han, när han talar om homonyma morfem, att de kan vara av olika slag: ”rötter (t.ex. apsi-rik-ti – su-rik-ti), suffix (t.ex. berž-yn-as – pelėd-yn-as ’liten uggla’),

^⁷ Jfr. i det avsnitt om substantivbildning som han skrev i LKG och DLKG sägs om suffixet –(i)ukas, –ė: ”[m]ed detta suffix bildas oftare vissa andra avledningar (särskilt diminutiver), men även nominala

206

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII

Darybos formantų homonimiškumas ir jo žymėjimas žodžių darybos žinyne

prefix (t.ex. be-norėti – be-nāmis), ändelser (t.ex. rank-os, sg. gen. – rank-os, pl. nom.).” De sistnämnda exemplen illustrerar homonymi hos böjningsändelser, men de strukturerade grammatikuppgifterna visar att detta fenomen också kännetecknar avledningsändelser. I Vedlyje har exempelvis endast pluraländelserna –ai, –ės och –os, med vilka namn på högtider och ceremonier bildas, inga homonymer. Alla övriga avledningsändelser tillhör grupper med två, tre, fyra, sex eller sju homonymer. I Vedlyje presenteras alltså sju homonymer av ändelsen –ė, det vill säga sju ändelser –ė som i avledningsprocessen fyller olika funktioner. Med dem bildas:

1) benämningar på handlingar (verbala abstrakta substantiv), till exempel pergalė (: pergalėti);

2) benämningar på egenskaper (nominala abstrakta substantiv), till exempel: vertė (: vertas, –a), kaltė (: kaltas, –a);

3) benämningar på bärare av nominala egenskaper, till exempel: plikė (: plikas, –a), lekštė (: lekštas, –a), strukė (: strukas, –a);

4) benämningar på resultat av handlingar, till exempel: riekė (: riekti, riekia, riekė), brydė (: bristi, brido), pynė (: pinti, pynė);

5) benämningar på redskap, till exempel: dildė (: dildyti, dildo, dildė), pašluostė (: pašluostyti, pašluostyti, pašluostė), sklendė (: sklęsti, sklendė);

6) benämningar på platser, till exempel: nuošalė (: nuošalus, –i), plynė (: plynas, –a);

7) benämningar utifrån könsskillnad, till exempel: vilkė (: vilkas), liūtė (: liūtas), kalakutė (: kalakutas).

Det förefaller ändamålsenligt att ordna och numrera homonymerna efter avledningsmedlets regelbundenhet och produktivitet, eventuellt även med hänsyn till hur ofta avledningarna används, men dessförinnan behövs mer omfattande undersökningar av det nutida språkbruket som i denna fråga skulle bekräfta eller korrigera den bild av substantivbildningen som i huvudsak beskrevs i grammatikerna under 1900-talets andra hälft. Därutöver måste man beakta tendenserna i nyordbildningen. När det gäller de nämnda ändelserna –ė är det exempelvis mycket sannolikt att den ändelse med vilken benämningar bildas utifrån könsskillnad används oftast och att denna avledning är den mest regelbundna jämfört med de övriga homonyma –ė-ändelserna. Det bör också påpekas att med denna ändelse bildas inte bara regelbundet, när behov uppstår, utan även lätt nya ord som betecknar honor av vilket djur som helst. I Databasen över litauiska nyord finns också belägg på att det med den bildas ett inte obetydligt antal nybildningar som betecknar bärare av egenskaper [...] (LKG I 348; DLKG 117), det vill säga man kan förstå det som att avledningar från olika avledningskategorier bildas med samma suffix. På annat håll formuleras denna tanke entydigt: ”Termen polysemi bör användas inte bara vid analys av homofona former som skiljer sig åt genom morfologiska kännetecken, utan också när man talar om avledningsmässig (t.ex. išvirtėlis – dobilėlis: samma avledningsformant ger olika betydelser) [...] polysemi” (Rimkutė 2003: 38).

benämningar på bärare av egenskaper med den bildas inte alls så få [...] (LKG I 348; DLKG 117), det vill säga man kan förstå det som att avledningar från olika avledningskategorier bildas med samma suffix. På annat håll formuleras denna tanke entydigt: ”Termen polysemi bör användas inte bara vid analys av homofona former som skiljer sig åt genom morfologiska kännetecken, utan också när man talar om avledningsmässig (t.ex. išvirtėlis – dobilėlis: samma avledningsformant ger olika betydelser) [...] polysemi” (Rimkutė 2003: 38).

Straipsniai / Articles

207

DAIVA MURMULAITYTĖ

kvinnlighet hos en människa, ett annat levande väsen eller en personifierad varelse, t.ex.: autoritetė, subjektė, kūdikė, urėdė, robotė, narcizė med flera (se mer Murmulaitytė 2021: 58–59). Ett sådant ”aktivt” suffix visar att det i homonymförteckningen skulle kunna markeras med nummer ett. När Vedlį skapades hade man ännu inte tillgång till omfattande resultat från nutida undersökningar av produktivitet och bruk, och därför planerades homonymerna numreras huvudsakligen med hänsyn till den information om suffixens, prefixens och ändelsernas produktivitet (antalet avledningar) som ges i grammatikerna, dvs. numren för homonymer till sällsynta, dialektala och icke-standardiserade avledningsmedel kommer senare.

Således måste man, efter att ha konstaterat att varje avledningsmedel ska presenteras separat i förteckningen, även besvara följande frågor: 1) hur ska suffix vars avledningar är mobila substantiv (substantiva mobilia), dvs. kan ha former i både maskulinum och femininum, behandlas, till exempel: -inis, -ė (miškinis, miškinė); jämför till formen sammanfallande suffix -inis (vat-inis, šalt-inis) och -inė (skard-inė¹, palaid-inė¹, šimt-inė¹; malk-inė²); 2) vad ska betraktas som den grundläggande enheten – morfem (affix) eller avledningsformanter (sammansatta av primära och sekundära avledningsaffix); 3) vilka bör kriterierna för att skilja homonymer vara; 4) hur ska man behandla inhemska och främmande (neoklassiska, internationella) avledningsaffix (formanter) som är analoga till formen; 5) vad bör, utöver de redan nämnda faktorerna, ligga till grund för fastställandet av ordningsföljden för homonyma avledningsmedel, med mera.

3. FRÅGOR OM FASTSTÄLLANDE OCH MARKERING AV AVLEDNINGSMEDLENS HOMONYMI

3.1. Affix / derivationsformant

Unikalių dabartinės rusų kalbos morfemų žodynе (Raciburskaja 2009) pateikiama ne darybos formantų, o būtent morfemų, afiksų homonimija. Priesaginių darybos formantų atveju tai reiškia, kad į šalutinę darybos priemonę (galūnę), jei žodis ją turi, neatsižvelgiama, žiūrima tik pačių priesagų homonimiškumo – skirtingos reikšmės esant tapačiai formai. Taigi, pavyzdžiui, -инžodžiuose баранин-а ir сахар-ин laikoma homoniminėmis priesagomis. Danijos Osilbekovos nuomone, tokia morfemų nevienareikšmiškumo interpretacija yra abejotina ir vienas iš principų rengiant žodžių darybos afiksų žodyną turi būti

208

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII

Darybos formantų homonimiškumas ir jo žymėjimas žodžių darybos žinyne

priesagų pateikimas kartu su galūnėmis (2017: 335, 336). Šiai nuomonei, matyt, reikia pritarti ir lietuvių kalbos žodžių darybos formantų atžvilgiu. ŽDV reti terminiai darybos formantai –esas, –a (deminutyvai vaik–esas, merg–esa (LKG I 286)) ir –esas, –ė (veikėjų ir veiksmažodinės ypatybės turėtojų pavadinimai švelp–esas, švelp–esė ‘kas švelpia, švelpys’ (LKG I 335)), nors turi tapačios formos priesagą –es–, nelaikomi homoniminiais, be kita ko skiriasi ir jų vedinių paradigmos. Štai dar keletas pavyzdžių.

• –ykla (kirp–ykla), –yklas (sal–yklas¹, vyst–yklas²) och –yklė (rod–yklė¹, gul–yklė² ‘gulykla, liggplats’, bob–yklė³ ‘en simpel kvinna’);

• –tuvas (laisty–tuvas¹, paleis–tuvas² ‘pasileidėlis, ištvirkėlis’) ir –tuvė (kep–tuvė¹, spaus–tuvė², gyven–tuvė³ ‘gyvenimas’), –tuvis, –ė (paleis–tuvis, –ė), –tuvis (–tuvys) (prikais–tuvis, grūs–tuvys), –tuvės (sužadė–tuvės);

• derivationsformanter med suffixet –al– (se tabell 1), av vilken det framgår att suffixet –al– som huvudsakligt derivationsmedel ingår i sammansättningen av tolv derivationsformanter, av vilka några bildar två homonymgrupper (–alas och –alius, –ė).

^{¹ LENTELĖ.}Ordbildningsformanter med suffixet –al–

^⁸Nomina attributiva – benämningar på bärare av nominala egenskaper, nomina actionis – benämningar på handlingar, nomina agentis – benämningar på aktörer, nomina resultativa – benämningar på handlingars resultat, nomina instrumenti – benämningar på verktyg, deminutiva – diminutiver.

Straipsniai / Articles

209

DAIVA MURMULAITYTĖ

3.2. Kriterier för homonymi hos morfem

Kriterierna för morfemhomonymi har redan berörts något vid presentationen av hur väl temat har undersökts (avsnitt 1). Det viktigaste kriteriet är naturligtvis semantiskt – homonymer måste i grunden skilja sig åt i betydelse. Att hävda att deras betydelser inte kan ha gemensamma semer (jfr Osilbekova 2017: 337) vore sannolikt alltför kategoriskt, men det är uppenbart att skillnaden måste vara väsentlig. Dessutom bör man uppenbarligen stödja sig på just detta kriterium inte bara när man fastställer homonymi hos konkreta avledningsmedel, utan också när man bedömer andra kriterier.

3.2.1. Ovedersägliga kriterier

3.2.1.1. Olika avledningsbetydelse. Den är vanligtvis kategorisk, vilket innebär att detta kriterium oftast också är ett kriterium för olika avledningskategorier. I de tidigare nämnda avledningarna dobilėlis och ištvirdėlis är suffixen –ėlis homonyma på grund av helt olika avledningsbetydelser (Jakaitienė 1980: 42) – det första är ett diminutiv, medan det andra tillhör avledningskategorin för benämningar på agenter och bärare av verbala egenskaper (för en annan tolkning av dessa ords polysemi, se Rimkutė 2003: 38).

Homonymer kan också skiljas åt genom en mer specifik, grupprelaterad avledningsbetydelse. Detta kan illustreras med exemplet på ett terminologiskt suffix.

I litauiskan betraktas sådana språkelement som inte som homonymer vilka, trots att de i övrigt sammanfaller, skiljer sig åt genom accentens placering, intonation, längden hos någon vokal eller konsonantens mjukhet (Urbutis 2008: 214). Detta tillämpas oftast på ord, jfr perėjimas – perėjimas, aušti – aušti, kąsti – kąsti, sušti – sušti. När det gäller avledningsmedel är dessa kriterier inte särskilt relevanta, om man inte nämner det terminologiska suffixet –ėlis, –ė, om vilket det i LKG sägs att det ur den ”nutida ordbildningens” [1965 – förf:s anm.] synvinkel snarare bör betraktas som ett separat, självständigt suffix än som en enkel fonetisk variant av det diminutiva suffixet –ėlis, –ė, eftersom det skiljer sig från det senare inte bara i uttal utan också i betydelse. Dessutom är det känt endast för vissa västliga dzuker, som använder båda dessa suffix – både –ėlis, –ė och –ėlis, –ė. ”Diminutiv med detta suffix bildas av benämningar på levande varelser och livlösa ting och har betydelsen storlek (denna storlek kan också uppfattas som en stor mängd av det som betecknas), t.ex. kojelė ’ett kraftigt, stort ben’, langelis ’ett jättestort fönster’ [...], rugeliai ’mycket stora mängder (stora arealer) råg’ [...] (LKG I 284). På denna grund (den olika betydelsen) presenteras dessa diminutivsuffix i Vedlyje som homonymer –ėlis, –ė¹ (t.ex. de vanliga diminutiven kojelė, langelis, rugeliai m.fl.) och –ėlis, –ė² (de ovan nämnda kojelė, langelis, rugeliai); det senare suffixet har dessutom en markering för terminologisk användning. Avledningskategorin för båda suffixen, och därmed även den kategoriska avledningsbetydelsen, är densamma: med dem bildas diminutiv. Men

210

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII

Darybos formantų homonimiškumas ir jo žymėjimas žodžių darybos žinyne

termen diminutiv, att döma av definitionen av den kategoriska betydelsen⁹, förstås i vidast möjliga bemärkelse, eftersom diminutiv också omfattar avledningar med diminutiva, affektiva och amplikativa (augmentativa) eller pejorativa (deteriorativa) betydelser. I litauiskan finns relativt få amplikativ (augmentativ) och pejorativ (deteriorativ), och deras bildning är nära förbunden med bildningen av diminutiv med diminutiv och/eller affektiv betydelse (”egentliga” diminutiv); ibland är det svårt att skilja avledningar med den ena eller andra betydelsen åt, och avledningar med övergångsbetydelser (mellan litenhet och storlek, mellan affektivitet och nedsättande betydelse) förekommer (LKG I 253–254). Således ryms avledningar med så varierande semantik inom en och samma avledningskategori för diminutiv. Om diminutiva-affektiva semer ändå inte räcker för att skilja homonymer åt (det finns många fall där båda förekommer i ett och samma ord, t.ex.: Lovoj, pasieny, sėdėjo trys vaikai... papurusiosiomis galvelėmis, rankelėmis ir nosimis raudonomis nuo šalčio ŽemR I 58 (LKG I 258)), är skillnaden mellan litenhet och/eller affektivitet och storlek diametral och tillräcklig för att kunna användas som kriterium när man konstaterar homonymi hos avledningar och deras avledningsmedel. I detta fall är alltså kriteriet för att skilja homonymer åt inte den kategoriska utan den grupprelaterade avledningsbetydelsen.

3.2.1.2. Olika afixursprung. Enligt detta kriterium är suffixet –ija³ i internationella ord, till exempel garant-ija, amnest-ija, reviz-ija (DLKG 99; LKG I 303)¹⁰ homonymt i förhållande till de litauiska suffixen -ija¹ (ortsnamn, till exempel vyskup-ija) och -ija² (kollektiva benämningar, till exempel gyvūn-ija). Jfr ryskans машин–ицм och волк–ист–ый (Efremova 1996: 12; om förhållandet mellan avledningsafix och formant, se 3.1.), прокурaт–ура och det affektiva namnet Саш–ура (Osilbekova 2017: 337). Det är inte bara avledningsformantens ursprungsspråk som kan vara olika. Som olika ursprung uppfattas också prefixen be– – det partikelliknande (be¹-daryti) och det prepositionsliknande (be²-kelė (: be kelio), be²-globis, -ė (: be globos)). Eftersom endast det prepositionsliknande prefixet be– används vid substantivbildning, är det

⁹ Diminutiv (substantiv) är ”suffixavledningar, bildade av substantiv och betecknande samma eller åtminstone samma slags företeelse som grundordet, men vanligtvis av en annan storlek (oftast mindre, mer sällan större) eller åtminstone beskriven på ett sådant sätt att företeelsens värdering och därmed förbundna känslor framgår; dessa kan vara av de mest varierande slag (från beundran till avsky)” (LKG I 253). Definitionen av avledningens betydelse, formulerad för en bred allmänhet, är enklare: ”vanl. en mindre (mer sällan större) eller känslomässigt värderad företeelse som betecknas av grundordet”.

¹⁰ Ur ursprungssynpunkt är garantija, amnestija, revizija, den nedan nämnda asimetrija m.fl. naturligtvis lån, men i litauiskan hänförs de till korrelativa avledningar. Sådana ord fungerar som avledningar ”på grund av avledningsrelationer som har uppstått med andra främmande ord med samma rötter” (Urbutis 2009: 292–293). Mer om korrelativ avledning, se Marchand 1969: 216–219; Pakerys 2013: 2; Inčiuraitė, Stundžia 2015: 32–33.

Straipsniai / Articles

211

DAIVA MURMULAITYTĖ

I DV har det ingen homonym, och dess homonymi i förhållande till alla litauiska prefix anges inte.

3.3.2. Omstridda kriterier

3.3.2.1. Arten av avledningsaffix. I vissa ryska språkvetenskapliga arbeten betraktas skillnaden i ordavledningens art som ett obestridligt homonymikriterium; jfr de ryska prefixen och suffixen а–мунч ы й och ч и т–а–т ь, ин–вариант och равн–ин–а, об–нести och жал–об–а, от–бросить och ик–от–а (Osilbekova 2017: 336). Detta strider emellertid mot den tidigare behandlade principen att bedöma suffix med avseende på homonymi tillsammans med ändelserna, en princip som samma författare, som redan nämnts, ansluter sig till (idem, se även 3.1.). En genomgång av listan över avledningsmedel i DV visar att detta kriterium i litauiskan möjligen endast skulle kunna vara relevant för det internationella prefixet a– (a–tipinis, a–simetrija) och de litauiska ändelserna –a. Man måste också beakta att dessa ändelser är flera; de sammanfaller till formen men skiljer sig åt i betydelse och bör därför betraktas som homonyma, jfr handlingsbeteckningen trauk–a¹, beteckningen för en egenskap gaus–a², beteckningen för en aktör žliumb–a³, beteckningen för en plats prieplauk–a⁴, beteckningen för resultatet av en handling skald–a⁵, beteckningen för ett redskap pakab–a⁶ med flera. Om man erkänner homonymiteten mellan prefixet a– och ändelserna –a måste man tala om flera homonyminivåer och skapa ett flernivåsystem för homonymmarkering. Åtminstone i Vedlyje, som främst riktar sig till allmänheten, vore detta knappast ändamålsenligt. Här talar man om homonymi endast inom gruppen av affix av samma slag, dvs. ett suffix’ homonym är ett suffix, ett prefix’ homonym är ett prefix och en ändelses homonym är en ändelse.

3.3.2.2. Det grundläggande ordets ordklass. I vissa fall behöver detta inte vara viktigt. Till exempel skiljer sig diminutiven šv ar utėl is staltiesėlė åt både genom de grundläggande orden (švarus, –i, staltiesė) och genom de avledda ordens ordklasser, men deras suffix –ėl is, –ė är samma, eftersom det ger samma diminutiva–affektiva betydelse åt såväl adjektivet šv ar utėl is, –ė som substantivet staltiesėlė. Substantivet, adjektivet och verbet nemalonė, nemalonus, –i, nemylėti är bildade från respektive substantivet (malonė), adjektivet (malonus, –i) och verbet (mylėti) med samma prefix ne–, som används för att förneka det som sägs om det grundläggande ordet. Å andra sidan kan en skillnad i det grundläggande ordets ordklass medföra en skillnad i avledningsbetydelse, och då kan man tala om homonymi hos avledningsmedlen (om den möjliga homonymiteten hos prefixet in–, se avsnitt 4). Det väsentliga semantiska kriteriet (identisk eller olika betydelse) bör hjälpa till att avgöra frågan om avledningsformantens homonymitet i konkreta fall, men denna möjlighet till en dubbel tolkning visar att kriteriet om skillnad i det grundläggande ordets ordklass inte bör betraktas som nödvändigt.

212

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII

Homonymitet hos avledningsformanter och dess markering i en handbok över ordbildning

3.3.2.3. Det avledda ordets ordklass. I vissa av de granskade ryska morfemordböckerna (Efremova 1996; Cyganenko 1982) betraktas morfem som förekommer i ord som tillhör olika ordklasser som homonyma, t.ex. prefixet bez i substantivet без-участие och i adjektivet без-нравственный. På andra håll ifrågasätts detta kriterium med hänvisning till den betydelse som samma prefix ger (Osilbekova 2017: 335). De tidigare (avsnitt 3.3.2.2.) nämnda avledningarna med prefixet ne och diminutivsuffixet -ėlis, -ė kan också stödja uppfattningen att det avledda ordets ordklass inte är ett nödvändigt kriterium för homonymitet hos ett avledningsmedel; jfr även avledningar med andra formanter som tillhör olika ordklasser: smulk-utė moč-iutė, maž-ukas kač-iukas, plon-ytė rank-ytė, į-mušti į-vartį med flera. Även i dessa fall väger det semantiska kriteriet tyngst – identiteten hos de avledningsbetydelser som de likformiga avledningsmedlen ger de avledda orden tillåter inte att man ser dessa medel som homonyma.

3.3. ”Mobila” avledningsmedel

Ett annat problem är om en avledningsformant som har ändelser för båda (maskulina och feminina) genus alltid ska betraktas som ett enda avledningsmedel, med vilket mobila substantiv (substantiva mobilia) bildas, eller om detta, åtminstone formellt sett, skulle kunna betraktas som två medel, om de avledda orden endast är maskulina eller endast feminina?

I den akademiska grammatiken råder ingen fullständig konsekvens i detta avseende. Även framställningen av i grunden samma information skiljer sig åt i LKG och DLKG. Det har nämnts att suffixet –(i)ukas, (–ė), för kategorin benämningar på bärare av en verbal egenskap, i början av dess avsnitt i den akademiska grammatiken skrivs utan komma mellan de maskulina och feminina formerna, dvs. –(i)ukas (–ė), medan det i Dabartinės lietuvių kalbos gramatikoje skrivs med komma, jfr LKG I 328 och DLKG 110. De givna exemplen visar att avledningar med detta suffix kan vara maskulina (bildukas ‘en figur, en tomte, en liten djävul’, žindukas) eller substantiva mobilia (slapukas, –ė, krapštukas, –ė); exempel på avledningar som endast har feminin form ges inte i grammatikerna. Annorlunda är det med suffixet för kategorin benämningar på bärare av en nominal egenskap, som båda grammatikerna återger på samma sätt –(i)ukas, –ė, och skriver att dess ”avledningar betecknar mycket olika företeelser i verkligheten och kan ha antingen endast maskulin form (vanligast), eller endast feminin form, eller, vid behov, både den ena och den andra” (LKG I 348–349; DLKG 118), till exempel: rankinukas, raudonukė ‘en sådan smittsam barnsjukdom med utslag av små röda fläckar’, rastinukas, –ė. Frågan kan uppstå om man i fallen rankinuko och raudonukės inte skulle kunna urskilja suffixen –ukas och –ukė (jfr –inis (vat-inis) och –inė (skard-inė))? Eller borde avledningsformanten åtminstone anges genom att skriva ut de fullständiga formerna för båda genus –ukas, –ukė,

Straipsniai / Articles

213

DAIVA MURMULAITYTĖ

eftersom den nuvarande presentationen, där endast den feminina formens ändelse skiljs åt med kommatecken, är bruklig för mobila substantiv? De diminutiva avledningarna med suffixet -elis, -ė har regelbundet maskulin form när de baseras på ett maskulint substantiv och feminin form när grundsubstantivet är feminint, t.ex.: vejelis (: vėjas), lapelis (: lapas), gatvelė (: gatvė), duonelė (: duona) osv.; undantag är sällsynta – upelis, upelė (: upė)^{(DLKG 90)}¹¹. Kärnan i denna fördelning är utan tvivel att avledningen betecknar samma realitet, endast mindre, mer angenäm eller mindre värderad, eller att dess betydelse har ytterligare semer som kännetecknar diminutiver; därför är det också helt begripligt att det morfologiska genus bevaras. När namnet på en ny realitet tillhör en annan avledningskategori är avledningens genus inte lika regelbundet förutsägbart. Samma fråga uppstår: borde man i sådana fall, liksom i det nämnda fallet med diminutiver, presentera suffixformerna separat (–elis, –elė), så att de skiljer sig från mobila substantiv som tillhör andra avledningskategorier, jfr. –tojas, –a, t.ex. rašytojas, –a (: rašyti); –ėjas, –a, t.ex. gerbėjas, –a (: gerbti, gerbia, gerbė); –ininkas, –ė, t.ex. mokslininkas, –ė (: mokslas)? Då borde man kanske också separat markera homonymiteten hos varje form (de feminina formerna av mobila substantiv torde lämpligen presenteras på sedvanligt sätt, med endast ändelsen utskriven, och därigenom visa att det är ett avledningsformant som har både maskulina och feminina former). Vedlyje har man tekniskt sett förutsett möjligheten att markera homonymtecknet både efter den maskulina och efter den feminina formen; således skulle man i de nämnda diminutivfallen och i andra fall där avledningarna endast har ett av genusen kunna markera exempelvis –elis¹, –elė¹, (vej–elis¹, gatv–elė¹), –elis², –elė² (terminologiska diminutiver med storleksbetydelse lang–elės¹, koj–elė²), jfr. –elis, –ė³ eller –elis³, –ė (benämning på bärare av en verbalt uttryckt egenskap čiup–elis, čiup–elė ‘čiupa, čiupna’), –elis, –ė⁴ eller –elis⁴, –ė (benämning på bärare av en nomenbaserad egenskap jaun–elis, jaun–elė ‘jaunėlis, jaunylis’). Här skulle emellertid åter problemet med flera homonyminivåer uppstå, jfr. –ikė som ett separat suffix (3 homonymer: diminutiverna mergi–ikė¹, voland–ikė¹, varl–ikė¹, den sällsynta dialektala benämningen på ett redskap kas–ikė² ‘potatisupptagningsmaskin’, de dialektala ortnamnen žas–ikė³ ‘gåsplats’, avi–ikė³); –ikė som form av avledningsformanterna –ikas, –ė, vilka i ŽDV också har 3 homonymer (benämning på en aktör neš–ikė jämte neš–ikas¹, benämning på bärare av en nomenbaserad egenskap did–ikė jämte did–ikas²), den korrelativa avledningen matematik–ikė jämte matematik–ikas³); –ikė som form av avledningsformanten –ikis, –ė (benämning på bärare av en nomenbaserad egenskap raudon–ikis, raudon–ikė ‘en person med rött, friskt ansikte’). Om man dessutom minns möjligheten att avledningar av samma avledningsformant endast kan ha maskulin eller endast feminin form, eller både

¹¹ I den akademiska grammatiken nämns också mycket sällsynta avledningar från substantiv med utrum, vilka kan ha former av båda genusen eller vara av utrum: dvasnelis, –ė (: dvasna), blūselė (: blūsa ‘sömnig person’) (LKGI 260–261).

214

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII

Darybos formantų homonimiškumas ir jo žymėjimas žodžių darybos žinyne

det ena såväl som det andra (de nämnda rankin-ukas, raudon-ukė och rastin-ukas, -ė) blir det uppenbart att homonymmarkeringen skulle bli alltför komplicerad för andra än ordbildningsspecialister om man försökte ta hänsyn till avledningarnas morfologiska genus. Därför är en sådan metod inte acceptabel, åtminstone inte i Vedlyje, som i huvudsak är avsedd för allmänheten.

4. HOMONYMI HOS ORDBILDNINGSMEDEL EFTER TYPER I ŽODŽIŲ DARYBOS VEDLYJE (PRELIMINÄR STATISTIK)

Efter den första databearbetningen framkom att 364 av 770 substantivsuffix (cirka 47 procent) är homonyma: 202 av dem bildar homonympar, i 33 fall finns tre homonymer, i 8 fall fyra, och grupper med fem respektive sex homonymer förekommer i 2 fall vardera. Detta är emellertid endast preliminära och orienterande siffror, utifrån vilka man kan få en ungefärlig bild av omfattningen av homonymiteten hos substantivsuffixen och jämföra den med homonymiteten hos andra ordbildningsmedel. Ändelserna är, som nämnts, nästan genomgående homonyma. Detta kan naturligtvis förklaras av att själva ändelseinventariet (med avseende på enbart uttrycksformen) är nästan hundra gånger mindre än suffixinventariet; följaktligen utför ändelser med samma form fler funktioner och ger avledningarna fler olika avledningsbetydelser än suffixen, som är betydligt mer varierade till formen.

I det första skedet av bearbetningen av prefixen urskildes 5 homonympar markerade med homonymnummer (in-, pa-, prie-, prieš-, pro-), vilket utgör cirka 21 procent av alla prefix. Man måste emellertid hålla i minnet att prefixens homonymitet i Vedlyje tills vidare, eftersom någon fullständig undersökning och jämförelse med liknande företeelser i andra språk ännu inte har genomförts, är mer formell än faktisk. Det bör påpekas att litauiska prefix i den vetenskapliga litteraturen vanligtvis illustreras med det enda exemplet på prefixen be-¹ och be-², som har olika – partikelformigt respektive prepositionellt – ursprung, jfr.: be-norėti – be-namis (Urbutis 2008: 215), be-norėti – be-darbis (Jakaitienė 2009: 111). Alla andra prefix betraktas sannolikt som polysema, dvs. om betydelserna hos deras avledningar skiljer sig, är skillnaden inte grundläggande utan betydelserna är inbördes besläktade. Det terminologiska prefixet į, med varianten in, används exempelvis för att bilda ord som betecknar 1) en plats som går in i, skjuter in i eller utgör början av det som betecknas av grundsubstantivet, t.ex.: inklonis (: klonis), eller 2) något som är avsett att befinna sig i eller som befinner sig i det som (den plats som) betecknas av grundsubstantivet, t.ex.: inlopsis ‘insidan av en vagga’ (: lopšys), inlūpis⟟ ‘insidan av en läpp’ (: lūpa). Här kan man tala inte om prefixhomonymi utan om polysemi hos samma prefix, eftersom de båda betydelser som prefixet ger sina avledningar har en gemensam sema – inträngande i det inre av det som betecknas av grundsubstantivet.

Straipsniai / Articles

215

DAIVA MURMULAITYTĖ

det som betecknas av grundsubstantivet. (Detsamma gäller prefixet po-, som betraktas som polysemt, eftersom alla dess avledningsbetydelser (se tabell 2) visar ett samband med prepositionen pos semantik och grundordet i samtliga fall är ett substantiv.) Annorlunda är det med inkiauris⟟ ‘en spricka i en vägg’ (: kiauras, -a), insiauris⟟ ‘en smal plats (mellan två träsk, mellan berg)’ (: siauras, -a), som baseras på adjektiv och vars avledningsbetydelse väsentligt skiljer sig från de tidigare nämnda avledningarna med prefixet in (främst därför att grundordet är ett adjektiv, dvs. betecknar inte ett ting utan en egenskap) (jfr. DLKG 147,149; LKG 429, 435; ŽDV). På denna grund (skillnaden i avledningsbetydelse som betingas av skillnaden i grundordets ordklass) skiljer man i Vedlyje mellan två homonymer ⁱⁿ⁻¹ (inklonis) och ⁱⁿ⁻² (inkiauris)¹². Jfr. det tidigare nämnda diminutivfallet, som visar att skillnaden mellan grundordens ordklasser inte kan betraktas som ett homonymitetskriterium, eftersom den inte medför en så stor semantisk skillnad att avledningar från substantiv och adjektiv (och därmed också deras avledningsformanter) skulle betraktas som homonymer. Grundordets ordklass är således viktig vid fastställandet av avledningsformanternas homonymitet endast i den mån avledningsbetydelsen beror på den, inte i sig själv (se även 3.3.2.2.).

² TABELL. Polysemi hos prefixet po (ŽDV)

Beskrivning | Avledningsbetydelse | Exempel på avledningar 1. | ‘plats under det ting som betecknas av grundordet’ | pokis, pogrindis, požemis, požievis 2. | ‘ett ting som befinner sig eller är avsett att befinna sig under det ting som betecknas av grundordet’ | poeržlė, pogalvis 3. | ‘en mindre enhet i ett system eller helt enkelt en avdelning som ingår i den större enhet eller avdelning som betecknas av grundordet’ | pobūris, pogrupis, poklasis, porūšis, poskyris, pošeimis 4. | ‘en tid som följer omedelbart efter den tid som betecknas av grundordet eller ligger något före den’ | pokaris, popietė, porytis, povakaris 5. | ‘ett oäkta barn’ | podukra, posūnis, povaikis 6. | individuell | požodis ‘ett onödigt ord som ständigt upprepas i tal, utfyllnadsord,...’

¹² Jfr. Funkcinėje lietuvių kalbos gramatikoje är varken skillnaden mellan grundordens ordklasser eller skillnaden mellan själva avledningarnas ordklasser en grund för att urskilja homonymitet hos prefixet į- (in-). Där betraktas såväl verbet į-mesti (: mesti) som adjektivet į-saulus, -i (: saulė) och substantivet į-nagis (: nagas) som avledningar med samma prefix (jfr. Ambrazas (red.) 1998: 314). Det bör dessutom tilläggas att sådana nomen i denna grammatik betraktas som bildade med prefixet į- från prepositionella konstruktioner. Om man emellertid erkänner den prepositionella konstruktionen į saulę som avledningsbas, bör adjektivet įsaulus, -i uppenbarligen betraktas som en avledning med ändelse, inte med prefix, eftersom į skulle ingå i avledningsbasen (jfr. https://www.smetona.lt/bdv-daryba/ [hämtad 2022–08–12]).

216

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII

Darybos formantų homonimiškumas ir jo žymėjimas žodžių darybos žinyne

I grammatiker och beskrivningar av substantivbildning med prefix har en liten grupp substantiv urskilts som inte är avledda av substantiv, men som ändå skulle kunna betraktas som avledningar med prefixen pa-, prieš-, prie, till exempel pa-sukos, prieš-gina, prie-kalas. Nästan alla sådana avledningar bygger på motsvarande verb utan prefix (till skillnad från substantiv som bildats genom ändelseavledning och som också ofta har prefix, men som har fått dessa från prefixförsedda verb, jfr pamok-a (: pamokyti, pamoko, pamokė), priepuol-is (: pripulti, pripuola, pripuolė). Detta gör det dock ännu inte möjligt att tala om någon tydlig tendens i nutida litauiska att bilda substantiv av verb med prefix, eftersom: 1) sådana substantiv är mycket få, 2) de kan vara individuella analogibildningar; 3) de kan delvis också uppfattas som ändelseavledningar (DLKG 149; LKG 435). Sådana fall presenteras i Vedlyje separat från de vanliga fallen av prefixavledning med pa-, prieš-, prie från substantiv (jfr pa-jūris, pa-stalė, pa-brolys, pa-vasaris, pa-tarmė, pa-muilės, pa-dūmė (hist.) ’avgift som tas ut av en bondgård (dūmas)’; prieš-aušris, prieš-kambaris; prie-angis, prie-linksnis), och markeras som homonymer till dessa prefix. Det är uppenbart att prefixens homonymi i ŽDV ännu inte markeras konsekvent, enligt samma kriterier och en enhetlig metod i alla fall, eftersom problemet med homonyma prefix först blev tydligt när grammatikernas uppgifter strukturerades, och en lösning kräver mer ingående undersökningar av prefixavledning (särskilt nyord).

SAMMANFATTANDE ANMÄRKNINGAR

1. Žodžių darybos vedlys utarbetades för en bred allmänhet som ett verktyg för att kontrollera sina kunskaper i ordbildning, skapa ett korrekt nyord med mera, men det är också användbart för forskare inom ordbildning och morfemik. När de strukturerade uppgifterna om substantivbildning skapades och registret över ordbildningsmedel (suffix och prefix) omorganiserades framträdde nämligen frågan om ordbildningsmedlens homonymi som aktuell. Enligt preliminära beräkningar är omkring hälften av den litauiska språkets substantivsuffix homonyma; ändelserna är nästan alla sådana. Fram till dess hade homonymi hos affix och morfem i allmänhet inte undersökts ingående.

2. I Žodžių darybos vedlyje har en preliminär markering av ordbildningsmedlens homonymi genomförts. Det har konstaterats att homonymi måste markeras i sådana uppslagsverk och liknande lexikografiska källor. Beroende på de uppställda målen och de lexikografiska metoder som tillämpas bör, eller åtminstone vore det nyttigt att, homonymi också markeras i ordböcker över ordbildning och morfemik (morfem, morfemisk struktur). Morfemordböcker bör

Straipsniai / Articles

217

DAIVA MURMULAITYTĖ

återspegla homonymi hos alla typer av morfem, såväl ordbildningsaffix som rötter. Endast morfem av samma typ bör betraktas som homonyma.

3. Homonymi bör behandlas på nivån av ordbildningsformanter (vid suffixavledning skulle detta vara suffixet tillsammans med ändelsen, till exempel -ikas, -ikis, -ikė), och inte på nivån av enskilda morfem (till exempel separat betraktade suffix -ik-).

4. Det är bland annat svårt att entydigt och tillförlitligt fastställa kriterierna för ordbildningsmedlens homonymi i ŽDV eftersom detta uppslagsverk endast omfattar ordbildningsinformation för en enda ordklass. En annan bild av homonymi skulle framträda i ett övergripande sammanhang för ordbildningsmedel, inte bara för substantiv. I detta skede, när endast substantivens ordbildningsformanter bedöms, bör skillnader i avledningarnas ordbildningsbetydelse (vanligen kategorisk, mer sällan grupprelaterad) och skillnader i ordbildningsmedlens ursprung betraktas som kriterier för att skilja homonymer åt. Skillnaden i avledningarnas ordklass och skillnaden i ordklassen hos deras basord (om detta inte i grunden också hänger samman med en annan ordbildningssemantik) medför i sig själva sannolikt inte ordbildningsmedlens homonymi och bör knappast betraktas som dess kriterier.

5. Det är ännu inte helt klart hur vissa ordbildningsformanter ska behandlas, vars avledningar kan ha former för båda genus (maskulinum och femininum) eller för det ena och/eller det andra av dem. Detta är viktigt, eftersom homonymimarkeringen i hög grad beror på det, särskilt i de fall då formen för ett genus formellt sammanfaller med ett separat suffix, jfr merg-ikė (suffix -ikė), neš-ikas, neš-ikė (suffix -ikas, -ikė), raudon-ikis, raudon-ikė (suffix -ikis, -ikė).

6. Det behövs fler undersökningar för att fastställa prefixens homonymi, särskilt av nyord. Otvetydiga homonymer är prefixen av partikeloch prepositionellt ursprung be- (i substantivbildning används endast det senare, varför det i ŽDV presenteras utan den andra homonymen och utan numrering). I vissa fall (pa-, prieš-, prie-) markeras prefixen som homonymer på grund av skillnader i ordbildning; en del av deras avledningar kan bygga på annat än substantiv.

7. På grundval av ett utvidgat Žodžių darybos vedlys skulle man i framtiden kunna utarbeta en förklarande ordbok över litauiska ordbildningsformanter. I den bör, utöver den information om substantivbildning som redan ges i Žodžių darybos vedlyje och som har preciserats med avseende på homonymi, också ordbildningsmedel för andra ordklasser samt fler neoklassiska (internationella) formanter presenteras, inte bara initiala utan även finala. Deras homonymi, både i förhållande till ordbildningsmedel av inhemskt ursprung och sinsemellan, måste naturligtvis också undersökas och markeras.

LITTERATUR OCH KÄLLOR

Bardovič Anatolij M., Šakun Leu M. 1989: Бардовіч, Анатолій М., Шакун, Леў М. Марфемны слоўнік беларускай мовы [Marfemny slovnik belaruskaj movy],

218

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII

Darybos formantų homonimiškumas ir jo žymėjimas žodžių darybos žinyne

2:a uppl., omarbetad och kompletterad [2-е vyd., peraprac. і dap.], Minsk: Vysjejsjaja sjkola [Minsk: Vyšeiša škola].

BLKŽ – Bendrinės lietuvių kalbos žodynas, huvudred. D. Liutkevičienė. Tillgänglig på internet: https://ekalba.lki.lt/bendrinės-lietuvių-kalbos-zodynas [hämtad 2022–08–15].

Cyганенко Galina P. 1982: Цыганенко, Галина П. Словарь служебных морфем русского языка [Slovar’ služebnyx morfem russkogo jazyka], Kiev: Radjans’ka škola [Kiev: Radjans’ka škola].

DLKG – Dabartinės lietuvių kalbos gramatika, red. V. Ambrazas, 4:e reviderade upplagan, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 2006.

DPSCF – A Dictionary of Prefixes, Suffixes, and Combining Forms from Webster’s Third New International Dictionary, Unabridged 2002. Tillgänglig på internet: https://secure.spellingbee.com/forms/M_W_pre_suf_comb.pdf [hämtad 2022–07–30].

Efremova Tatjana F. 1996: Ефремова, Татьяна Ф. Толковый словарь словообразовательных единиц русского языка [Tolkovyj slovar’ slovoobrazovatel’nyx edinic russkogo jazyka], Moskva: Russkij jazyk [Moskva: Russkij jazyk].

Efremova Tatjana F. 2000: Ефремова, Татьяна Ф. Новый словарь русского языка: толково-словообразовательный [Novyj slovar’ russkogo jazyka: tolkovо-slovoobrazovatel’nyj] 1–2, Moskva: Russkij jazyk, Drofa [Moskva: Russkij jazyk, Drofa].

Efremova Tatjana F. 2005: Ефремова, Татьяна Ф. Толковый словарь словообразовательных единиц русского языка [Tolkovyj slovar’ slovoobrazovatel’nyx edinic russkogo jazyka], 2:a upplagan, reviderad [2-е izdanie, ispravlennoe], Moskva: Lingua, Astrel’, AST [Moskva: Lingua, Astrel’, AST].

Gaivenis Kazimieras, Keinys Stasys 1990: Kalbotyros terminų žodynas, Kaunas: Šviesa.

Inčiuraitė-Noreikienė Lina, Stundžia Bonifacas 2015: Om ordbildningsmönster hos hybridiska neoklassiska substantiv och adjektiv i litauiskan. – Contributions to Morphology and Syntax. Proceedings of the Fourth Greifswald University Conference on Baltic Languages, red. A. Judžentis och St. Kessler, Berlin: Logos Verlag, 27–50.

Jakaitienė Evalda 1980: Lietuvių kalbos leksikologija, Vilnius: Mokslas.

Jakaitienė Evalda 2009: Leksikologija, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.

Kuznecova Ariadna I., Efremova Tatjana F. 1986: Кузнецова, Ариадна И., Ефремова, Татьяна Ф. Словарь морфем русского языка [Slovar’ morfem russkogo jazyka], Moskva: Russkij jazyk [Moskva: Russkij jazyk].

Straipsniai / Articles

219

DAIVA MURMULAITYTĖ

LES – Лингвистический энциклопедический словарь [Lingvističeskij èncikloped ičeskij slovar’], huvudredaktör V. N. Jarceva [gl. red. V. N. Jarceva], Moskva: Советская энциклопедия [Moskva: Sovetskaja ènciklopedija], 1990.

Det litauiska språket blir snart enklare: ett praktiskt system skapas på internet. – delfi.lt, 24 augusti 2018. Tillgänglig online: https://www.delfi.lt/projektai/suprasti-interneta/lietuviu-kalba-netrukus-taps-lengvesne-internete-kuria-patogia-sistema.d?id=78879667 [hämtad 2022–08–04].

LKG – Litauisk grammatik 1, red. K. Ulvydas, Vilnius: Mintis, 1965.

LKMDB – Databasen för litauisk morfemik, sammanställd av E. Rimkutė, A. Kazlauskienė, G. Raškinis, I. Markevicz. Tillgänglig online: https://klc.vdu.lt/morfema/ [hämtad i augusti 2022].

Lopatin Vladimir V., Uluchanov Igor’ S. 2016: Лопатин, Владимир В., Улуханов, Игорь С. Словарь словообразовательных аффиксов современного русского языка [Slovar’ slovoobrazovatel’nyx affiksov sovremennogo russkogo jazyka], Moskva: Азбуковник [Moskva: Azbukovnik].

Marchand Hans 1969: The Categories and Types of Present-day English Word Formation: a Synchronic–Diachronic Approach, 2ⁿᵈ edition, München: C. H. Beck’sche Verlagsbuchhandlung.

Metuzāle–Kangere Baiba 1985: A Derivational Dictionary of Latvian / Latviešu valodas atvasinājumu vārdnīca, Hamburg: Helmut Buske Verlag.

MW – Merriam-Webster Dictionary. Tillgänglig online: https://www.merriam-webster.com/ [hämtad 2022–08–08].

Murmulaitytė Daiva 2021: Nya litauiska ord ur könsuttryckets perspektiv. – Litauiska språket 16, 51–59. Tillgänglig online: https://www.zurnalai.vu.lt/lietuviu-kalba/article/view/24927/24771 [hämtad 2022–08–15].

ND – Miliūnaitė Rita, Aleksaitė Agnė. Databasen över litauiska nyord [testreferensverk online sedan 2011], sammanställd av R. Miliūnaitė, Vilnius: Litauiska språkets institut. Tillgänglig online: https://ekalba.lt/naujazodziai/ [hämtad 2022 07 26].

Pakerys Jurgis 2013–2014: Verbmorfologin i databasen över nya lånord. – Tillämpad språkvetenskap 3, 1–26. Tillgänglig online: http://nsdb.sociolingvistika.lt/failai/files/PDF/Pakerys_2013_Nauj%C5%B3j%C5%B3%20skolinių%20duomenų%20bazės%20veiksmažodžių%20morfologija.pdf [hämtad 2022–09–12].

Rimkutė Erika 2003: Homonymer, homofoner och homografer ur korpuslingvistikens perspektiv. – Terminologi 10, 33–41.

220

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII

Darybos formantų homonimiškumas ir jo žymėjimas žodžių darybos žinyne

Rimkutė Erika 2003a. Typologi över morfologisk polysemi. – Lituanistica 4 (56), 60–78. Tillgänglig på internet: https://www.lituanistika.lt/content/13209 [läst 2022-08-12].

Rimkutė Erika, Kazlauskienė Asta, Raškinis Gailius 2011: Baklängesordbok över litauisk morfemik 1–3, Kaunas: Vytautas Magnus-universitetet.

Rimkutė Erika, Kazlauskienė Asta, Raškinis Gailius 2011a: Alfabetisk ordbok över litauisk morfemik 1–3, Kaunas: Vytautas Magnus-universitetet. Tillgänglig på internet: http://donelaitis.vdu.lt/lkk/pdf/AbcI.pdf, http://donelaitis.vdu.lt/lkk/pdf/AbcII.pdf, http://donelaitis.vdu.lt/lkk/pdf/AbcIII.pdf [läst 2022-08-08].

Rimkutė Erika, Kazlauskienė Asta, Raškinis Gailius 2011b: Frekvensordbok över litauisk morfemik 1–3, Kaunas: Vytautas Magnus-universitetet.

Osilbekova Danija A. 2017: Осильбекова, Дания А. Om principerna för sammanställningen av en ordbok över ordbildningsmorfem [O principer sostavlenija slovarja svoobrazovatel’nyx morfem]. – Преподаватель XXI век [Prepodavatel’ XXI vek] 3(2), 333–341. Tillgänglig på internet: https://cyberleninka.ru/article/n/o-printsipah-sostavleniya-slovarya-slovooobrazovatelnyh-morfem [läst 2020-08-14].

Raciburskaja Larisa V. 2009: Рацибурская, Лариса В. Ordbok över unika morfem i det moderna ryska språket [Slovar’ unikal’nyx morfem sovremennogo russkogo jazyka], Moskva: Флинта, Наука [Moskva: Flinta, Nauka].

Smetona.lt. Litauiska språket och språkvetenskap. Tillgänglig på internet: https://www.smetona.lt/ [läst 2022-08-10].

Širšov Ivan A. 2004: Ширшов, Иван А. Förklarande ordbok över det ryska språkets ordbildning [Tolkovyj slovoobrazovatel’nyj slovar’ russkogo jazyka], Moskva: АСТ [и др.] [Moskva: AST [i dr.]].

Tichonov Aleksandr N. 1990: Тихонов, Александр Н. Ordbok över det ryska språkets ordbildning [Slovoobrazovatel’nyj slovar’ russkogo jazyka] 1–2, 2:a upplagan, stereotyputgåva [2-e izdanie, ster.], Moskva: Русский язык [Moskva: Russkij jazyk].

Tichonov Aleksandr N. 1996: Тихонов, Александр Н. Morfemisk-ortografisk ordbok över det ryska språket. Rysk morfemik [Morfemno-orfografičeskij slovar’ russkogo jazyka. Russkaja morfemika], Moskva: Школа-Пресс [Moskva: Škola-Press].

Urbutis Vincas 2008: Homofoner, homoformer, homografer, homonymer. – Lietauiska språkets encyklopedi. Vilnius: Institutet för vetenskaplig och encyklopedisk utgivning.

Urbutis Vincas 2009: Ordbildningens teori, 2:a upplagan, Vilnius: Institutet för vetenskaplig och encyklopedisk utgivning.

Straipsniai / Articles

221

DAIVA MURMULAITYTĖ

Valeckienė Adelė 1998: Funktionell litauisk grammatik, Vilnius: Institutet för vetenskaplig och encyklopedisk utgivning.

ŽDV – Murmulaitytė Daiva, Aleksaitė Agnė 2021: Ordbildningsguiden [elektronisk resurs], Vilnius: Litauiska språkets institut. Tillgänglig på internet: ekalba.lt/zodziu-darybos-vedlys/ [hämtad 2022–07-08].

Homonymi hos avledningsformativer och dess markering i ordbildningsmanualen

SAMMANFATTNING

Lexikal homonymi är den mest studerade typen av homonymi, men detta är inte bara ett fenomen hos ord utan även hos deras former samt morfem. Det är homonymin hos element på denna språkliga nivå – morfem, eller mer exakt affix och formativer – som har blivit aktuell vid utvecklingen av Ordbildningsguiden (WFG, https://ekalba.lt/zodziu-darybos-vedlys/), en digital manual för litauisk ordbildning av substantiv, huvudsakligen avsedd för allmänheten.

Studien syftar till att motivera behovet av att markera homonymi hos avledningsformativer (och morfem i allmänhet) i lexikografiska publikationer samt att lyfta fram de problem som uppstår vid den praktiska presentationen av homonyma ordbildningsmedel. För att uppnå detta mål har de homonyma medlen för bildning av substantiv i litauiskan – suffix, ändelser och (delvis) prefix – registrerats, kriterierna för homonymi hos ordbildningsmedlen har diskuterats och de problematiska aspekterna av homonymimarkering har belysts.

Ordbildningsguiden innehåller en preliminär markering av homonymin hos de avledningsformativer för substantiv som presenteras i den litauiska grammatiken. Det har blivit uppenbart att det är nyttigt eller till och med nödvändigt att markera homonymi i sådana manualer och andra lexikografiska källor (ordbildnings-, morfem- och morfemstrukturdictionarier). Sådana ordböcker bör återspegla homonymi hos alla typer av morfem – avledningsaffix och rötter. Endast morfem av samma typ bör betraktas som homonyma. Dessutom bör homonymi diskuteras på formativenivå, inte på morfemnivå (vid suffixavledning skulle det exempelvis vara ett suffix tillsammans med ändelsen –-ikas, –ikis, –ikė, inte bara –ik–).

Det är också svårt att fastställa kriterierna för homonymi hos ordbildningsmedel i WFG på ett fast och entydigt sätt, särskilt eftersom manualen endast omfattar substantiv. En annan bild av homonymi skulle framträda i kontexten av ordbildningsmedlen för alla

222

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII

Darybos formantų homonimiškumas ir jo žymėjimas žodžių darybos žinyne

ordklasser. När det gäller substantiv är kriterierna för att särskilja homonymi derivatens olika avledningsbetydelser och de olika ursprungen hos avledningsmedlen. Skillnaden i derivatens ordklass och skillnaden i ordklassen hos deras basord (såvida detta inte också i grunden hänger samman med olika avledningssemantik) leder inte i sig till homonymi hos avledningsmedlen och är knappast ett kriterium för detta.

Det är ännu inte helt klart hur homonymi hos avledningsformativ ska markeras när deras derivat kan ha både maskulina och feminina former och/eller den ena av dem. Jfr. merg-ikė ’liten, söt flicka’ (diminutiv, suffixet -ikė), neš-ikas, neš-ikė ’bärare’ (suffixet -ikas, -ė), raudon-ikis, raudon-ikė ’person med rött, scharlakansrött ansikte’ (suffixet -ikis, -ė).

Ytterligare forskning behövs för att fastställa prefixens homonymi. Prefixen be, som härrör från partikeln be, och från prepositionen be är otvivelaktigt homonymer (endast det senare används i substantiv, t.ex. be-dugnė ’avgrund’ – jfr. be dugno ’utan botten’). I vissa fall (pa-, prieš-, prie-) markeras prefixen som homonymer i WFG på grund av deras olika bildning, och vissa av deras derivat kan syfta på icke-substantiv.

I framtiden skulle en förklarande ordbok över litauiska avledningsformativ kunna sammanställas på grundval av den kompletterade WFG. Utöver den homonymikorrigerade information som redan finns i WFG bör den också innehålla avledningsformativ för andra ordklasser samt fler neoklassiska formativ, inte bara initiala utan också finala. Deras homonymi, både i fråga om de inhemska avledningsmedlen och sinsemellan, bör naturligtvis också undersökas och markeras.

Inlämnad den 12 september 2022.

DAIVA MURMULAITYTĖ

Lietauiska språkets institut

Petro Vileišio g. 5, Vilnius, LT-10308, Litauen

[email protected]

Straipsniai / Articles

223