This is a machine-generated translation of the original document and may contain errors, omissions, or changes in meaning. Do not rely on this translation for quotations, citations, or authoritative references. Please consult and cite the original document.
Preparing document pages…
Page 1
PALMIRA ZEMLEVIČIŪTĖ
Institutet för det litauiska språket
ORCID-id: orcid.org/0000–0002–8679–3253
Forskningsområden: litauisk terminologi, den litauiska medicinska terminologins historia.
DOI: doi.org/10.35321/all88–03
OM VISSA DETERMINATIVA MEDICINSKA KOMPOSITATERMER FRÅN SLUTET AV XIX ÅRHUNDRADet – BÖRJAN AV XX ÅRHUNDRADet MED ETT SUBSTANTIV SOM ANDRA KOMPONENT
Om vissa determinativa medicinska kompositatermer från slutet av 19th – början av 20th århundradet med ett substantiv som andra komponent
ABSTRAKT
I artikeln analyseras huvudsakligen ur strukturell synvinkel determinativa kompositatermer i publikationer om medicin och hälsa från slutet av XIX århundradet – början av XX århundradet, vilka (eller vars betydelser) inte är belagda i LKŽe. En av dessa kompositatersmer, nämligen komposita med ett substantiv som andra komponent, och dess strukturella modeller behandlas; vidare undersöks vilka företeelser komposita betecknar, vilka betydelser de första komponenterna har och på vilka sätt komponenterna kombineras. Även problematiska frågor om komponenternas förhållande, valet av basord och andra närliggande frågor diskuteras. De undersökta komposita kännetecknas av de strukturella modellerna D + D, B + D, V + D och P + D. Mest produktiva är komposita vars båda komponenter är substantiv. Vanligen är grunden för de båda komponenterna och deras relation lätt att uppfatta; termbetydelserna följer av ordbildningsbetydelserna och kan därför lätt identifieras. Komposita betecknar kroppsdelar, organ och sjukdomar. För vissa kompositas komponenter är det dock svårt att belägga grunden, komponenternas samband kan tolkas på flera sätt eller är över huvud taget svårt att beskriva. I den strukturella modellen D + D anger de första komponenterna oftast tillhörighet och artsbegrepp, medan B + D och V + D anger en egenskap. Komponenterna i den strukturella modellen D + D förenas oftare med bindevokaler (vokalen –a- dominerar) än utan sådana, medan båda komponenterna i B + D, V + D och P + D tvärtom oftast förenas utan bindevokaler.
Straipsniai / Articles
47
Page 2
PALMIRA ZEMLEVIČIŪTĖ
tillhörighet och artsbegrepp, medan B + D och V + D anger en egenskap. Komponenterna i den strukturella modellen D + D förenas oftast med bindevokaler (vokalen –a- dominerar) snarare än utan dem, medan båda komponenterna i B + D, V + D och P + D tvärtom huvudsakligen förenas utan bindevokaler.
Artikeln analyserar huvudsakligen ur strukturell synvinkel determinativa kompositatermer i medicinska publikationer och hälsopublikationer från slutet av 19th – början av 20th århundradet, vilka (eller vars betydelser) inte är upptagna i The Dictionary of the Lithuanian Language. Fokus ligger på en särskild bildningstyp bland dessa komposita, nämligen komposita med ett substantiv som andra komponent, och dess strukturella modeller; syftet är att fastställa vad komposita betecknar, vilka betydelser de första komponenterna förmedlar och på vilka sätt dessa komponenter kombineras. Även problematiska frågor om komponenternas inbördes relation, valet av basord osv. diskuteras. De analyserade kompositatermerna uppvisar följande strukturella modeller: D + D, B + D, V + D, P + D (där D står för substantiv, B för adjektiv, V för verb och P för preposition). De mest produktiva komposita har substantiv som båda komponenter. Som regel är basordet för de båda komponenterna och deras relation lätta att identifiera; deras termbetydelser härleds ur ordbildningsbetydelserna och är därför lätta att fastställa. Kompositatermer betecknar kroppsdelar, organ och sjukdomar. Basorden för vissa komponenter är dock svåra att förklara; relationen mellan komponenterna kan tolkas på olika sätt eller är över huvud taget svår att beskriva. De första komponenterna i den strukturella modellen D + D anger vanligen tillhörighet och artsbegrepp, medan de strukturella modellerna B + D och V + D uttrycker en egenskap. Komponenterna i den strukturella modellen D + D kombineras oftare med hjälp av bindevokaler (vokalen –a- dominerar), medan båda komponenterna i de strukturella modellerna B + D, V + D och P + D tvärtom vanligen kombineras utan bindevokaler.
Traditionellt förstås kompositum i litauisk språkvetenskap som ett ord som genom univerbation har bildats av en fras bestående av två självständiga ord och som har en lexikal och en ordbildningsmässig betydelse (den senare utgörs av komponenternas lexikala betydelser och deras inbördes
48
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII
Page 3
Om vissa determinativa medicinska kompositatermer från slutet av XIX århundradet – början av XX århundradet med ett substantiv som andra komponent är det inte problematiskt att identifiera och definiera det i litauiskan¹ (Urbutis 1961: 65; LKG I 1965: 437; KTŽ 1990: 196; LKE 2008: 148, 281, jfr Stundžia, Jarmalavičius 2019: 18–19, 52).
Enligt den litauiske ordbildningsforskaren Pranas Skardžius går kompositas produktivitet² tillbaka ända till den indoeuropeiska urspråkstiden. Det viktigaste i komposita är ”ordens inre (betydelsemässiga) förening”, och de har sedan gammalt främst använts i ”den särskilda vetenskapliga terminologin”. Eftersom de har ett ”mer specialiserat innehåll” lämpar sig komposita ”till sin natur främst för ett exaktare, mer koncentrerat och innehållsrikare, mer meningsfullt uttryckssätt”, för att beteckna en enda gemensam företeelse (Skardžius 1996 [1943]: 396–397, 401, 403).
Stasys Keinys, en klassiker inom litauisk terminologi som mot slutet av XX århundradet sannolikt utförligast behandlade bildningen av litauiska kompositatermer,³ uppmärksammade den stora aktiviteten inom kompositionsbildningen i den nutida litauiska terminologin, vilken han främst förklarade med interna terminologiska behov av att beteckna sammansatta begrepp. Bildningssättet är dessutom praktiskt eftersom det bidrar till att skapa relativt korta artbeteckningar, som hjälper till att undvika en anhopning av attribut. Komposita är oftast också mer terminologiska än motsvarande ordkombinationer (Keinys 2005 [1983]: 129–130).
Föremålet för denna artikel är 72 determinativa medicinska kompositatermer⁴ med substantiviska andra komponenter (utan varianter⁵), vilka (eller deras
¹ För en utförligare behandling av nya synsätt på komposita och deras klassificering, se Lieber, Štekauer 2009: 4–8; Guevara, Scalise 2009: 101–128.
² Pr. Skardžius kallade kompositum med termen sudėtinis žodis (Skardžius 1996 [1943]: 393). Förutom termen dūrinys används i den lingvistiska litteraturen även termen sudurtinis žodis (KTŽ 1990: 196; LKE 2008: 148, 281), kompozitas (LKE 2008: 148; Stundžia, Jarmalavičius 2019: 18).
³ Följande har i större eller mindre utsträckning undersökt termbildning genom komposition: Auksoriūtė 2001, 2015, 2016; Gaivenis 2014 [1998]; Gedrimas 2003; Kaulakienė 2014 [1981, 1983]; Kurmiņa 2012; Labanauskienė 2009, 2010; Pospelova 2017; Rutkienė 2017, 2019, 2019a, 2021; Stunžinas 2004; Umbrasas 2005; Zemlevičiūtė 2016, 2019 och andra.
⁴ Artikeln avgränsas från komposita som är problematiska ur strukturell och/eller betydelsemässig synvinkel, där det är svårt att motivera en av komponenterna eller där kompositats betydelse över huvud taget är oklar (även utifrån kontexten), t.ex. kastligė.
⁵ I publikationerna från den aktuella perioden beläggs variantkomposita inte bara i olika texter utan också i samma texter. Variant förstås här i snäv mening, dvs. som en formell variant av samma ord med samma lexikala och grammatiska betydelse samt morfologiska struktur (Miliūnaitė 2009: 141, jfr Mitkevičienė 2004: 124, 140). Med andra ord avses här formell strukturell variation som inte överskrider termens identitetsgränser och inte medför några semantiska förskjutningar i termen, dvs. den är inte förbunden med en semantisk differentiering av termens innehåll (Tatarinov 2006: 173). När ett kompositum i artikeln har varianter (i hela det empiriska materialet varierar 11 olika medicinska termer), anges dessa i en följd, vars medlemmar skiljs åt med snedstreck. Variationen hos medicinska kompositatermer är dock inte denna artikels syfte; varianterna behandlas därför inte utförligare utan utgör föremål för en separat undersökning. Det kan endast sägas att vissa komposita varierar
Page 4
PALMIRA ZEMLEVIČIŪTĖ
betydelser) inte är belagda i LKŽe. Som determinativa6 betraktas här sådana komposita där den första komponenten vanligen bestämmer den andra och inskränker dess betydelse (Urbutis 1961: 68; 2009: 205; LKG I 437; KTŽ 1990: 196; LKE 2008: 148; Stundžia, Jarmalavičius 2019: 52).
Komposita har samlats från medicinska publikationer och publikationer om hälsa från slutet av XIX århundradet – början av XX århundradet – böcker och småskrifter skrivna eller översatta inte bara av läkare utan också av företrädare för andra yrken, samt artiklar som publicerades i dåtidens tidningar och kalendrar. Publikationerna är inte likvärdiga i sakligt (medicinskt) avseende, men deras innehåll påverkar inte det rent lingvistiska syftet: att analysera strukturen hos medicinska kompositatermer med ett substantiv som andra komponent. Den semantiska aspekten kan inte heller förbigås – det undersöks vilka begrepp de undersökta komposita betecknar och vilka betydelser de första komponenterna har. För att lösa dessa uppgifter är den analytiskt beskrivande metoden, ordbildningsanalysen, mest ändamålsenlig; dessutom används tolkningsmetoden och vid behov den komparativa metoden samt den kvantitativa metoden för att visa de kvantitativa relationerna mellan komposita.
I artikelns beskrivande och analytiska del anges vid sidan av komposita: källans förkortning, kompositats lexikala betydelse (formulerad av artikelförfattaren på grundval av informationen i källan eller källorna), medan ordbildningsbetydelsen framgår av de basord som anges inom parentes. Om ett kompositum är belagt med olika betydelser i källorna, anges dessa betydelser tillsammans med källornas bibliografiska uppgifter (förkortning, år, nummer (om det är en tidning), sida). Ibland omformuleras kompositats betydelser inte av författaren, utan illustrerande meningar eller utdrag ur dem anges, särskilt när den minimala kontexten är informativ för att motivera kompositats ordbildningsbetydelse.
med olika grafisk utformning av vokalerna, t.ex. storžarnė och storžarnė. Sådana betraktas som ortografiska varianter. Andra komposita varierar i böjningsändelser och bindevokaler, t.ex.: narikaulis och narykaulis, krioklīgė och kriokliga. De betraktas som ordbildningsvarianter (för en utförligare behandling, se Vaskelienė 2013: 208–210). Ordbildningsvarianter förstås här som ”avledningar med samma basord och samma ordbildningsaffix, vilka skiljer sig åt genom vissa sekundära ordbildningsmedel” (vokalväxling i roten, bindevokal och/eller ändelse) (Vaskelienė 2019: 212). Här betraktas ändelsen inte ur böjningssynvinkel utan ur ordbildningssynvinkel; varianter som skiljer sig genom ändelsen betraktas således inte som morfologiska (jfr Mitkevičienė 2004: 133–135), utan som ordbildningsvarianter (för en utförligare behandling av förhållandet mellan ordbildnings- och morfologiska varianter, se Vaskelienė 2019: 209).
6 Determinativa komposita kallade Pr. Skardžius prijungtiniais, apspręstiniais dūriniais, eftersom deras första komponent bestämmer den andra (Skardžius 1996 [1943]: 407, 410, jfr Urbutis 1961: 68).
50
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII
Page 5
Apie kai kuriuos determinatyvinius XIX a. pab. – XX a. pr. medicinos terminus dūrinius su daiktavardiniu antruoju sandu
MEDICINSKA KOMPOSITATERMER MED SUBSTANTIV SOM ANDRA KOMPONENT
Det semantiska och grammatiska centrumet i litauiska termkomposita (liksom i enkla ord) är oftast den andra komponenten, som den första komponenten på ett eller annat sätt definierar och karakteriserar. Vid formell, morfologisk klassificering av komposita⁷ beaktas den andra komponentens basords samband med ordklassen. Enligt denna klassificering är en av de viktigaste och dominerande typerna komposita med ett substantiv som andra komponent, baserat på ett substantiv. De första komponenterna i denna typ av komposita kan bygga på andra ordklasser; därför delas komposita ytterligare in efter vilken ordklass den första komponentens basord tillhör (Urbutis 1961: 68–104; Keinys 2005 [1983]: 134, 164).
Beträffande den undersökta kompositionstypen urskiljs följande strukturella modeller (se tabell 1): komposita av två substantiv (D + D), adjektiv och substantiv (B + D), verbform och substantiv (V + D), preposition och substantiv (P + D), vilka behandlas mer utförligt nedan. Den substantivbaserade andra komponenten i dessa komposita bestämmer vanligen betydelsen av hela kompositat (konkret eller abstrakt), och den största delen av dessa komposita är vanligen artbeteckningar för företeelser som betecknas av den andra komponentens basordssubstantiv (jfr Keinys 2005 [1983]: 135).
¹ LENTELĖ. Strukturella modeller för determinativa medicinska kompositatermer från slutet av XIX århundradet – början av XX århundradet med substantiv som andra komponent, enligt den första komponentens ordklass
Strukturell modell | Antal komposita | Procentuell andel (%) D + D | 48 | 67 B + D | 14 | 19 V + D | 8 | 11 P + D | 2 | 3
1.1. Komposita av två substantiv. Den terminologiska betydelsen hos komposita enligt denna strukturella modell bildas till stor del av betydelserna hos båda komponenterna, med andra ord sammanfaller den ungefär med ordbildningsbetydelsen (men, som exemplen nedan visar, är denna överensstämmelse inte lika stark i alla fall). Den andra komponenten i dessa komposita avgör vilken typ av föremål som betecknas, medan den första, som anger någon
⁷ För en utförligare behandling av frågan om kompositas klassificering, se Scalise, Bisetto 2005: 319–332.
Straipsniai / Articles
51
Page 6
PALMIRA ZEMLEVIČIŪTĖ
någon egenskap hos det betecknade föremålet, gör att kompositat fungerar som en artbeteckning med snävare betydelse. Denna, den determinerande, komponent anger följande företeelser:
1) tillhörighet:
• vilken kroppsdel eller vilket organ det genom den andra komponenten betecknade föremålet tillhör⁸: dirksniatinklis ’det viktigaste nervcentrumet, beläget i buken’ Žin 1911 107 (: dirksnis ’nerv’ LKŽe + tinklas), inkstapilvis ’njurbäcken’ KS 1911 160 (: inkstas + pilvas 5. ’inbuktning’ LKŽe). Båda komponenterna i detta kompositum fungerar som organbeteckningar, och kompositat betecknar en strukturell del av det organ vars benämning utgör grunden för den första komponenten. Som det står i en lärobok i människans anatomi liknar den aktuella delen oftast en tratt, men dess form varierar mycket (ŽA 2005: 200). Av figur 1 framgår att den del av njuren som markerats med bokstaven C ser något böjd ut. Det är svårt att säga vilket motiv bokens författare hade när hen valde substantivet pilvas som grund för den andra komponenten. Kanske påverkades valet av delens form, kanske av den latinska motsvarigheten pelvis renalis, eller kanske av helt andra omständigheter?
Den högra njuren genomskuren på längden, sedd från utsidan inåt, A, en gren av njurartären; C, njurbäckenet; U, urinvägen.
FIG. 1. Den högra njuren genomskuren på längden; KS 1911 160
⁸ Formuleringarna av betydelserna hos de första komponenterna i detta och de flesta andra komposita bygger på följande källor: Urbutis 1961: 68–71; Keinys 1983: 135–176; LKG I 438–472.
52
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII
Page 7
Apie kai kuriuos determinatyvinius XIX a. pab. – XX a. pr. medicinos terminus dūrinius su daiktavardiniu antruoju sandu
odataukiai ’det fett som produceras och utsöndras av en av hudens bildningar – talgkörtlarna’ S 1907 142 (: oda + taukai),
pilvaodis ’bukhinna’ S 1907 44 (: pilvas + oda 3. ’hinna (epidermis)’ LKŽe),
smarkrakaulis ’haka’ LB 1887 5/6 58 (: smarkas + kaulas). Kompositats termbetydelse kan tolkas på två sätt. Å ena sidan är det möjligt att den direkt följer av ordbildningsbetydelsen, men denna hypotes väcker tvivel eftersom ett sådant ansiktsben inte urskiljs i den osteologiska nomenklaturen. Det är därför troligare att kompositat betecknar den framträdande delen av underkäkens kropp – hakan (se ŽA 2005: 76),
smilksniokaulis ’tinningben’ S 1907 168 (: smilksnis se 1 smilkinys ’området på huvudet mellan örat och ögat, tinning’ LKŽe + kaulas),
sprandakaulis ’nackåkomma som små barn får av att vaggas, bäras eller falla ur vaggan och slå i nacken’ MTV 1898 27, jfr sprandoligė (s. 5) (: sprandas + liga). Detta kompositum är intressant eftersom dess andra komponent är en organbeteckning och den första en kroppsdelbeteckning, medan kompositat självt betecknar en sjukdom; dess termbetydelse har således avlägsnat sig från ordbildningsbetydelsen,
subingrobis ’ändtarm’ GŽK 1902 6; Šlt 1912 37 583 (: subinė ’bakdel, skinkor’ + grobas ’tarm’ LKŽe). I LKŽe är detta kompositum belagt endast med betydelsen ’ändtarm’, men i de undersökta källorna används det också med andra medicinska betydelser – ’tjocktarm’ Dž 1903 21, framfall av ändtarmen (prolapsus ani)’ MTV 1898 36,
žiotkaulis ’käkben (maxilla)’ MG 1913 2 11 (: žiotis ’öppning från munnen till nässvalget’ LKŽe + kaulas);
• vilket föremåls ursprung det genom den andra komponenten betecknade föremålet har:
balsodėžė ’organ beläget högst upp i strupen’ KS 1911 110 (: balsas + dėžė). Det handlar sannolikt om röstspringan (lat. rima glottidis) (ŽA 2005: 191),
džiovugarai ’rökhål i bostäder där lungsiktiga bor’ LAK 1885 59 (: džiova + garai ’sot, kvav’ LKŽe),
• vilken del av ett föremål som det genom den andra komponenten betecknade föremålet utgör:
kaulgalis ’benände’ U 1892 6/7 234 (: kaulas + galas),
rietgalis ’ländrygg’ VL 1890 38 9 (: rietas 1. ’lår, höft, skenben’, 3. ’insidan av låret, området mellan låret och nedre delen av buken, ljumske, blygd’, 4. ’midja, länd, midjeparti’ LKŽe + galas). På grundval av den nämnda informationen från kontexten
Straipsniai / Articles
53
Page 8
PALMIRA ZEMLEVIČIŪTĖ
kan man anta att det här handlar om sjukdomar som har samband med ryggen och ryggraden, vilket skulle stödja betydelsen ’midja, länd, midjeparti’ hos den första komponenten rietas i detta kompositum;
2) artsbegrepp: • vilken typ av begrepp som ingår i det genom den andra komponenten uttryckta genusbegreppet avses: dirksnialigė ’nervsjukdom’ S 1907 255 (: dirksnis ’nerv’ LKŽe + liga), drigantligė (: drigantas (l. drygant) ’hingst, unghäst’ LKŽe + liga). I källan står det att ”den sjukdomen angriper unga män på grund av umgänge med kvinnor med stor lust” MTV 1898 33. Hypotetiskt kan man anta att det handlar om den sjukdom som nu kallas satyriaze eller överdriven manlig lust (satyriasis) MedŽ 1980: 492, džiovuligė ’tuberkulossjukdom’ Žin 1911 158 (: džiova + liga), kaitraliga / kaitraligа ’frossa’ LK 1890 27 (: kaitra + liga), kirmelligė ’masksjukdom (helminthiasis)’ MTV 1898 12 (: kirmėlė + liga), krupligė / krupligė ’kruppös laryngit (croup, laryngitis crouposa)’ MTV 1898 13, NG (: krupas (l. krup, rys. круп) ’inflammation i övre delen av luftstrupen, difteri’ LKŽe + liga), krutligė ’bröstsjukdom’ NotGyd 1879 42 (: 1 krūtis ’bröst’ LKŽe + liga), niežligė / niežligė ’skabb’ SŽL 1886 32, SŽL 1906 30 (: niežai + liga), opaligė ’nervsjukdom (nervositis)’ S 1907 167 (: opa + liga). LKŽe upptar den moderna varianten opaligė med en helt annan betydelse: ’kronisk sjukdom med magsår eller sår i tolvfingertarmen’, raupleligė ’smittkoppor’ Svk 1913 4 15 (: rauplės se raupai ’en svår akut infektionssjukdom som yttrar sig genom utslag som gör huden knottrig (variola)’ LKŽe + liga), saldyligė ’sockersjuka’ Svk 1913 2 7 (: saldybė 1. ’ovanlig sötma’ LKŽe + liga). Strukturen hos denna avledning kan underbyggas med ordet saldymedis som exempel på en liknande bildning; enligt Pr. Skardžius kan det ha utvecklats ur saldyb-medis (Skardžius 1996 [1943]: 421). Analogt kan även den första komponenten i kompositat saldyligė härledas ur saldyb-ligė. Som framgår har den förkortade stammen av basordssubstantivet saldybė tagits som grund för den första komponenten. V. Urbutis kallade en sådan bildning av basstammen för enkel fonetisk förkortning av basstammen (Urbutis 2009: 235), sprandoligė ’sjukdom hos små barn: av att vaggas eller bäras eller om barnet faller ur vaggan och skadar nacken’ MTV 1898 27, se sprandakaulis (s. 4) (: sprandas + liga), taukligė nominativ singularis ’?’ LKA 1907 79 (: taukai + liga). Detta är det enda av de undersökta komposita vars termbetydelse är svår att identifiera, eftersom den inte direkt bildas av betydelsen hos komponenternas basord, ’talgens sjukdom’. Kontexten för användningen
54
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII
Page 9
Apie kai kuriuos determinatyvinius XIX a. pab. – XX a. pr. medicinos terminus dūrinius su daiktavardiniu antruoju sandu
är oinformativ – termen anges endast tillsammans med andra uppräknade sjukdomsbenämningar, och därför är det problematiskt att avgöra vilken sjukdom som betecknas av det nämnda kompositat, utėlīgė ’hudsjukdom orsakad av löss’ DMS 1912 21 (: utelė + liga).
Kompositas džiovâligė, krupligė, niežligė, opligė, raupligė sammanfaller i sin termbetydelse helt med betydelsen hos substantiven som utgör deras första komponent – džiova, krupas, niežai, opa, rauplės – och betyder ’sjukdom’ (jfr Urbutis 1961: 71; LKG I 440). De första komponenterna i andra komposita betecknar olika företeelser. Vissa är benämningar på kroppsdelar och organ (dirksnis, krūtis, sprandas), som anger lokaliseringen av det föremål som uttrycks av den andra komponenten. Från denna grupp skiljer sig komposita där den första komponenten är en benämning på djur (drigantas, kirmelė, utėlė), ett ämne (taukai) eller egenskaper (kaitra, saldybė), och vilka med hänsyn till den lexikala betydelsen kanske snarare borde presenteras tillsammans med komposita där den första komponenten anger ett kännetecken. Även om de determinerande komponenterna i alla de nämnda komposita inte är entydiga ur semantisk synvinkel, är själva komposita artbeteckningar för sjukdomar som kan klassificeras på olika grunder. Det som gör det möjligt att samla dem i en terminologisk grupp är den återkommande andra komponenten liga;
3) kännetecken:
• genom vilket föremål som det genom den andra komponenten betecknade föremålet är försett särskiljer det sig: dilgerauplės ’utslag på huden på grund av dålig matsmältning; mycket besvärande utslag som orsakar ovanlig klåda och stor oro’ SK 1905 50 (: dilgė se dilgėlė 1. ’örtväxt vars stjälk och blad har brännande hår (Urtica)’ LKŽe + rauplės),
dilgiaraupliai ’inflammatoriskt utslag i form av oregelbundna blåsor, kännetecknat av sveda och outhärdlig klåda[,] vanligen [uppkommet] av olämplig matsmältning’ SK 1905 22 (: dilgė + raupai).
De första komponenterna i båda dessa komposita bygger på samma substantiv dilgė, och de utslag som betecknas med komposita påminner om en brännskada orsakad av denna växt, vars namn utgör den nämnda komponenten,
kaitrastoges nominativ pluralis ’förkylningar som beror på hetta’ LK 1890 28 (: kaitra + slogos se sloga 1. ’inflammation i något organs slemhinna’ LKŽe),
• för vad det genom den andra komponenten betecknade föremålet lämpar sig att röra sig (gå, glida, flyta): mėšlazarnė ’ändtarm’ KS 1911 240 (: mėšlas 2. ’avföring’ LKŽe + žarna), orangis ’öppning mellan stämbanden’ KS 1911 278 (: oras + anga). Kompositats termbetydelse är sannolikt densamma som hos balsodėžės (se s. 5). Utan kontext är den inte uppenbart medicinsk, eftersom den termbetydelse som förutsätts av komponenternas relation även i detta fall skiljer sig från ordbildningsbetydelsen,
Straipsniai / Articles
55
Page 10
PALMIRA ZEMLEVIČIŪTĖ
pienaindis ’lymfkärl i en tarmluddstagg’ KS 1911 52 (kallas numera tarmluddets limfkärl (ŽA 2005: 176) (: pienas + 1 indas 2. ’gång, kärl’ LKŽe). Den terminologiska och ordbildningsmässiga betydelsen hos denna sammansättning ligger ännu längre från varandra – det andra ledet betecknar gången, medan det första betecknar den vätska som rinner genom den. Sammansättningen betecknar en del av ett organ (se fig. 2). I källan förklaras varför denna gång har fått sitt namn: ”denna lilla gång kallas pienaindis eftersom de feta vätskorna i den är som vit mjölk”;
Tarmluddets papiller; förstorade cirka 80 gånger. På bildens vänstra sida är pienaindžiai, a, b, c fyllda med vit vätska; d blodkärl. På bildens högra sida är själva pienaindžiai fyllda med mörk vätska. Överhuden som täcker papillerna och deras muskulära fibrer är utelämnade.
FIG. 2. Ett snitt genom tunntarmens tarmludd; bokstäverna a, b, c markerar pienaindžiai, KS 1907 52
• den varelse som betecknas med det andra ledet använder sig av: kraujaleidikas[s] U 1891 9 419 ’en som tappar blod (genom att skära upp en ven)’ LKŽe (: kraujas + leidikas < leido < leisti 12. ’låta rinna, få att rinna’ LKŽe + –ikas). Denna sammansättning har en atypisk, annorlunda struktur, eftersom det andra ledet utgörs av ett avlett substantiv med suffix, medan det andra ledet i de undersökta materialen vanligtvis utgörs av oavledda substantiv;
5) likhet:
• det föremål som betecknas med det andra ledet liknar, påminner om eller kan jämföras med:
56
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII
Page 11
Apie kai kuriuos determinatyvinius XIX a. pab. – XX a. pr. medicinos terminus dūrinius su daiktavardiniu antruoju sandu
arklakaulis ’plogbillen (benet i nässkiljeväggen) (os vomeris)’ MG 1913 2 11 (: arklas ’redskap för att plöja jorden, plog’ LKŽe + kaulas), piensvyviai KS / piensvyviai KS, Žin ’mjölksaft (tarmlymfa under absorptionen av näringsämnen) (lat. chylus)’ MedŽ 1980: 107 (: pienas + svyai), plaukagyslė ’kapillär’ DK 1908 48 (: plaukas + gysla), ragaplevė ’hornhinna’ VK 1913 120 (: ragas + plėvė). Denna term förekommer i källan inom parentes bredvid termen leliukė: ’om sjukdomar i leliukė (hornhinnan)’. Här är det inte helt klart om ragaplevė betraktas som en synonym till leliukė, eller om det är benämningar på olika delar av ögat – hornhinnan (lat. cornea) och pupillen (lat. pupilla). Även om synonymer vanligen anges inom parentes i källorna från den undersökta perioden, förefaller den andra tolkningen i detta fall mer sannolik. När det gäller valet av grundsubstantivet ragas som första led i sammansättningen kan man anta att valet kan ha påverkats av den latinska motsvarigheten (på latin betyder cornu ’horn’).
Bland de behandlade sammansättningarna skiljer sig även kaullavoniai ’människans skelett’ V 1890 3 38 (: kaulas + lavonas) ut på ett annat sätt. Troligen har leden i denna sammansättning bytt plats, uppenbarligen antingen genom artikelns författare eller till följd av ett tryckfel, även om den senare hypotesen är föga sannolik. Men enligt min mening kan varken det ena eller det andra uteslutas. Därför kan även en annan hypotes framföras, till exempel om denna sammansättning inte har uppstått ur ordgruppen kaulai lavonų, särskilt eftersom inverterad ordföljd är vanlig i texter från den aktuella perioden, jfr galvoviršis MTV 1898 och viršugalvis⁹ SK 1905; Žin 1911; Svk 1912–1914, 1920 (Urbutis 1961: 80, 103–104). Denna gissning stöds ytterligare av informationen i LKŽe. Enligt ordbokens uppgifter är sammansättningen lavonkauliai ’skelett’ belagd i östpreussiska tidningar från slutet av 1800-talet: Laukas, pilnas lavonkaulių Kel1881,240. Tekvepia į lavonkaulius, kad jie atgytų Ns1847,2.
Termen narikaulis MTV, BL och dess arbetsvariant narykaulis Dž (: narys ’utskott, svulst, böld’ LKŽe + kaulas) är belagd i källorna med två olika betydelser – anatomisk (’körtel’ BL 1904 15, ’ryggkota’ Dž 1903 21) och klinisk (’nervknuta; en knuta i en senskida eller ledkapsel (ganglion); tumör (neoplasma); fett[loid]-ansamling (atheroma); muskeltumör (myoma)’ MTV 1898 15; MedŽ 1980: 63, 218, 362), medan denna sammansättning i LKŽe endast har betydelsen ’en hård svulst på någon del av kroppen’.
⁹ Det finns sammansättningar vars beståndsdelar kan byta plats utan att betydelsen förändras. Enligt Pr. Skardžius iakttagelse finns det få sådana sammansättningar i vårt språk; de förekommer huvudsakligen i dialekter eller används isolerat, och deras bildning är tämligen gammal. Således har galvoviršis sannolikt varit galvos viršus ’huvudets övre del’, medan viršugalvis har varit viršus galvos ’övre del av huvudet’. Detta måste förklaras med att vissa ordgrupper, innan de blev ett enda ord, inte hade helt enhetlig placering av sina beståndsdelar (Skardžius 1996 [1943]: 438).
Straipsniai / Articles
57
Page 12
PALMIRA ZEMLEVIČIŪTĖ
Förhållandet mellan leden i den aktuella sammansättningen är svårt att beskriva, medan den terminologiska och ordbildningsmässiga betydelsen helt har fjärmats från varandra.
Om ett individuellt, atypiskt, svårbeskrivbart eller till och med klart obegripligt förhållande mellan leden i sammansättningar skrev ord bildningens mästare Vincas Urbutis (Urbutis 1961: 71). Till sådana sammansättningar, vars inbördes samband mellan leden är svårt att förklara, skulle även termen padmotai ’förhårdnad, callositas’ MTV 1898 17 kunna räknas, jfr rumbuotumas, kietumas (callositas), nuospaudos susidarymas (tyllosis) MedŽ 1980: 86, 562 (: padas + 2 × motas (jfr 1. szmata) se plotas ’bit, lapp, fläck’ LKŽe). Med utgångspunkt i ordgruppen pado motai, som står inom parentes bredvid sammansättningen, kan man hävda att dess led bygger på dessa två ord.
Den terminologiska betydelsen hos sammansättningen šunrauplės (: šuns < šuo + rauplės) är oklar utifrån kontexten: ”[feber med utslag] drabbar oftast ungdomar som har vattkoppor, šunrauplės och smittkoppor” SK 1905 56. Det första ledet šun har uppstått ur substantivet šuo, men har fjärmats från det och fått en betydelse av falskhet, förknippad med nedsättande eller föraktfull betydelse (Urbutis 1961: 74). Således skulle šunrauplės kunna betyda ’falska, obetydliga smittkoppor’.
Särskilt bör sammansättningen pusskritulis ’hälften av storhjärnan (cerebrum)’ KS 1911 183 nämnas (: pusė + skritulys, jfr 1 pusskritulis ’hälften av en cirkel’ LKŽe), där det andra ledet bestämmer det första, till skillnad från de tidigare beskrivna sammansättningarna.
Tendenserna för hur leden i de behandlade sammansättningarna av den strukturella modellen D + D sammanfogas framgår av tabellerna 2 och 3.
TABELL 2. Sammanfogning av sammansättningarnas led med fogevokaler
10 V. Urbutis betraktar detta led som ett prefixoid (Urbutis 1961: 74, se även LKG I 442; DLKG 2005: 152–153).
Apie kai kuriuos determinatyvinius XIX a. pab. – XX a. pr. medicinos terminus dūrinius su daiktavardiniu antruoju sandu
1.2. Sammansättningar av adjektiv och substantiv. Det första ledet i denna strukturella modell bygger på ett adjektiv som betecknar en yttre eller inre egenskap hos det föremål som anges med det substantiviska andra ledet (jfr LKG I 449; Keinys 2005 [1983]: 150–151).
TABELL 3. Fördelning av sammansättningar vars led sammanfogas med och utan fogevokaler
Strukturell modell | Antal sammansättningar vars led sammanfogas utan fogevokaler | Antal sammansättningar vars led sammanfogas med fogevokaler D + D | 20 | 30 B + D | 11 | 6 V + D | 8 | 1 P + D | 2 | –
Den största gruppen av de aktuella sammansättningarna utgörs av bildningar som fungerar som sjukdomsbenämningar. Deras första led betecknar en egenskap som kännetecknar, utmärker eller präglar det föremål som anges med det andra ledet; den terminologiska betydelsen hos dessa sammansättningar skiljer sig mer eller mindre från den ordbildningsmässiga betydelsen, t.ex.:
geltondrugis ”[en sjukdom] överförs genom bett av en viss myggart, och detta endast när myggan har sugit blod från en person som lider av malaria” KS 1911 338 (: geltonas + drugys),
pikt-plaukis BGL 1895 18 / piktaplaukis NamG 1907 11 (: 1 piktas 5. ’stor, svår; icke-läkande, smärtande’ LKŽe + plaukas). I källorna specificeras inte de sjukdomstecken som sammansättningarna betecknar; endast behandlingsmetoderna anges (för övrigt nästan desamma, vilket kan innebära att den senare källans författare stödde sig på den tidigare källan). Av kontexten framgår att det handlar om ett yttre sår på kroppen, men dess lokalisering är oklar. Betydelsen av sammansättningen blir tydligare genom synonymen čėrt-plaukis i BGL, jfr xčertplaukis se xčertaplaukis 2. ’panaritium’ LKŽe. På grundval av denna information kan man således hävda att sammansättningens terminologiska betydelse är ’varbildning vid fingertoppen (under nageln), böld, förruttnelse (Panaritium)’ LKŽe,
plikakatis ’skallighet (calvities, phalakrosis)’ MTV 1898 21 (: plikas + kakta). I LKŽe är ordet belagt endast med betydelsen ’en som är skallig’. Det andra ledet i sammansättningen betecknar en kroppsdel (pannan), medan själva sammansättningen fungerar som sjukdomsbenämning,
trumpadvasė ’astma’ LPr 1883 40 (: 2 trumpas 6. ’svag, obetydlig, otillräcklig, som det råder brist på’ + dvasia ’andning’ LKŽe, jfr Turu trumpą dvasią,
Straipsniai / Articles
59
Page 14
PALMIRA ZEMLEVIČIŪTĖ
negaliu smarkiai bėgti (Salantai, Kretinga distr.). Man oro trūksta, tokia trumpa dvasia (Baisogala, Radviliškis distr.). Trumpos dvasios esu, mun vis sunkumas ant širdies (Palanga)). Sammansättningen i LPr skulle utan tvekan även kunna betyda ’svag, obetydlig andning’, men i den källan betyder den sammansatta termen trumpa dvasia ’astma’, vilket gör det möjligt att hävda att även sammansättningens betydelse kan vara densamma.
I en annan grupp betecknar det andra ledet oftast en kroppsdel eller ett organ (genusbegrepp), medan sammansättningen också fungerar som benämning på en kroppsdel eller ett organ (artbegrepp), t.ex.:
gyvaplaukis ’ett hårstrå på människans hud’ SK 1905 42; KS 1911 51 ’tarmludd’ / gyvplaukis ’ett hårstrå på människans hud’ Ž 1909 2 14; Svk 1914 4 13 (: gyvas + plaukas). Denna sammansättning användes i medicinska texter och hälsotexter med två betydelser, och endast en betydelse är belagd i LKŽe: gyvaplaukis 1. ’ett hårstrå på människans hud (vanligen på armar och ben)’ LKŽe), glitodė ’slemhinna’ Svk 1914 1 1 (: glitus 1. ’slemmig; hal’ LKŽe + oda), glitplėvė ’slemhinna’ A 1915 32 418 (: glitus 1. ’slemmig; hal’ LKŽe + plėvė), pasturrukė ’anus’ BL 1904 16 (: pasturas 2. se pastaras 6. ’bakre’ + rukė ’ändtarmsöppning’ LKŽe), plonagyslė / plongyslė ’kapillär’ DK 1908 4 (: plonas + gysla), slidžiaodė ’slemhinna’ ŽD 1913 5 (: slidus + oda), storžarnė KS 1911 54 / storžarnė SŽK 1902 90 ’tjocktarm (colon)’ LKŽe (: storas + žarna), tuštviduriai ’hårskaft (scapus pili)’ S 1907 282; MedŽ 1980: 493 (: tuštas 1. se tuščias 4. ’som inte innehåller något, tom, öde’ LKŽe + viduriai).
Som exemplen visar utgörs de andra leden oftast av oavledda substantiv, men en sammansättning med ett andra led av mer komplex struktur förekommer också. Det är den enstaka, atypiskt bildade sammansättningen baltkraujigė ”vid denna sjukdom ’uppstår så många vita blodkroppar i människans blod att blodet nästan får mjölkens färg’, leukemi” GŽK 1902 27 (: baltas + krauligė se krauligė 2. ’blodsjukdom’ LKŽe). Det andra ledet i denna sammansättning är det sammansatta ordet krauligė med den första ledets grundordsstam förkortad.
Sätten att sammanfoga leden i sammansättningar av den aktuella strukturella modellen och deras kvantitativa fördelning framgår av tabellerna 2 och 3.
1.3. Sammansättningar av verbform och substantiv. Sammansättningarna i denna strukturella modell fungerar oftast som benämningar med abstrakt betydelse. Flest är de terminologiska sammansättningar där det första ledet anger en egenskap hos det föremål som betecknas med det andra, upprepade ledet, och själva bildningarna betecknar sjukdomar; sådana sammansättningar med samma andra led bildar en grupp av arttermer, t.ex.: blyšktiligė ’anemi’ DMS 1912 34 (: blykšt–antis, blykšt–amas < blykšti ’bli vit (vanligen om ansiktet)’ LKŽe + liga). En annan möjlighet för det första
60
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII
Page 15
Apie kai kuriuos determinatyvinius XIX a. pab. – XX a. pr. medicinos terminus dūrinius su daiktavardiniu antruoju sandu
ledets grund kan inte uteslutas – detta led skulle även kunna bygga på adjektivet blyšktus se blyškus ’blek, urblekt, med ljus nyans’ LKŽe,
dilginligė ’nässelutslag (urticaria)’ ”själva sjukdomsnamnet visar att utslaget vid denna sjukdom helt liknar det utslag som uppstår på huden när man bränner sig på en nässla” NG 1908 29 (: dilgin-antis < dilginti 1. ’orsaka sveda (med en nässla)’ + liga / dilgynė ’nässla’ LKŽe + liga),
kriokligė ’difteri’ LUK 1886 46 / krioklige nom. sg. ’difteri’ VL 1890 274; 1890 286 / kriokliga U 1890 4 5 ’difteri’ U 1892 8 294 (: kriok-iantis, kriok-iamas < 1 kriokti 3. ’andas tungt, rossla, flåsa’, 7. ’hosta’ LKŽe + liga). I alla de angivna källorna betecknar denna varierande term samma sjukdom – difteri. I den kronologiskt senaste av de här nämnda källorna finner man till och med en förklaring till varför sjukdomen kallas så: ”smärtan från gommen går över till halsen. Då förändras rösten, den sjuke blir hes, sedan börjar han andas tungt och rossla (därav kriokligė)” U 1892 8 294,
siutalige V 1890 10 153 / siutlige ’galenskapssjukdom, rabies’ V 1891 4 54; VL 1891 10 115 (: siunt-antis < siusti 1. ’lida av rabies’, siutas ’rabies’, siutus ’vansinnig, rasande’ LKŽe + liga). Grunden för det första ledet i denna sammansättning förefaller vara den mest tvetydiga. För det första kan det kopplas till verbets preteritumsform siut-, men sambandet med den finita formen är ändå föga sannolikt, eftersom ett betydligt närmare samband förefaller finnas med det aktiva participet siuntantis (’en sjukdom som sänder’). För det andra kan man även urskilja ett samband med substantivet siutas (’rabies sjukdom’) eller, för det tredje, till och med med adjektivet siutus (’vansinnig sjukdom’). Den andra tolkningen av det första ledets samband med substantivet siutas kan stödjas av att fogevokalen sammanfaller med stamslutets vokal,
skaudligė ’reumatism’ SŽL 1886 30 / skaudligė ’reumatism’ SŽL 1906 28 (: skaud-antis, skaud-amas < skaud-ėti, skaudą ’smärta’, skaudus 1. ’smärtande, smärtsam’, 2. ’som orsakar smärta’ LKŽe + liga). Sambandet med grunden för det första ledet i denna sammansättning bör tolkas på motsvarande sätt. Detta led skulle kunna bygga såväl på ett particip (i detta fall är både aktivt och passivt particip möjligt) (’en smärtande, smärtad sjukdom’) som på substantivet skauda (’smärtans sjukdom’) eller adjektivet skaudus (’smärtsam sjukdom’).
Av de behandlade terminologiska sammansättningarna är det endast dilginligės och kriokligės vars första leds grund är klar – de bygger på particip och sannolikt på aktiva particip; beträffande de övriga sammansättningarna kan man fortfarande diskutera grunden för det aktuella ledet.
De första leden i de tre övriga sammansättningarna, som inte tillhör den beskrivna gruppen av arttermer, anger också en egenskap hos det föremål som betecknas med det andra ledet, men endast två av dem betecknar sjukdomar, medan en fungerar som benämning på en del av ett organ, t.ex.:
dilginraupiai ’nässelutslag’ (se dilgiaraupiai, s. 6) SK 1905 22 (: dilgina, dilgino < dilginti 1. ’orsaka sveda (med en nässla)’ LKŽe + raupai),
Straipsniai / Articles
61
Page 16
PALMIRA ZEMLEVIČIŪTĖ
siurbglislė ’tarmludd’ S 1907 245 (: siurbia, siurbė < siurbti + gysla). Det första ledet i denna sammansättning betecknar sannolikt den funktion som det föremål som anges med det andra ledet utför; sammansättningens ordbildningsmässiga betydelse är alltså ’ett kärl som suger upp näringsämnen i blodet’,
traukipirdė ’ändtarmskramp (proctospasmus)’ MTV 1898 37 (: traukia, traukė < traukti 26. ’om en smärtsam sträcknings- eller krampkänsla i muskler eller kärl’ + pirdė 1. ’bakdel, stjärt’ eller pirda ’högljudd gasavgång’ LKŽe). Så här beskrivs den sjukdom som betecknas med denna sammansättning: ”den sjukdomen uppstår efter långvarigt sittande, [...] det börjar göra ont i sidan och nedre delen av magen; efter en timme kommer smärta i tarmarna, som en boll börjar den rulla runt i hela magen, som en katt som jamar. Och när man börjar gå, [...] börjar man släppa väder från tarmarna och fisa”.
Grunden för de första leden i de sistnämnda sammansättningarna förefaller inte problematisk – deras samband med en verbform är uppenbart – liksom sannolikt med ett aktivt particip.
Hur leden i sammansättningarna av den strukturella modellen V + D sammanfogas visas i tabellerna 2 och 3.
1.4. Sammansättningar av preposition och substantiv.
Endast två sammansättningar av denna strukturella modell förekom. Även om båda är belagda i LKŽe är de intressanta eftersom de i källorna används med andra betydelser än de som anges i ordboken:
tarppnosis ’näsborre’ SK 1905 15 (: tarp / tarpas + 1 nosis 2. ’näshåla, näsöppning’ LKŽe), jfr tarpnosis ’mellanrummet mellan ögonbrynen’ LKŽe, tarpsienis „ryjamoji stemplė [...] guli gangreit visa krūtinėje, bet paskui perduria tarpsienį (av bröstkorgen) och går in i den nedre håligheten i kroppen, där den förenas med buken” GŽK 1902 20, jfr ”[matstrupen] löper nedåt framför ryggraden in i det övre och nedre bakre mediastinum, passerar diafragman och [...] slutar i magsäcken” ŽA 2005: 169 (: tarp / tarpas + siena), jfr tarpsienis 2. ’innervägg i ett rum, skiljevägg, mellanvägg’ LKŽe.
Den ordbildningsmässiga betydelsen hos dessa bildningar skiljer sig från den terminologiska betydelsen – båda sammansatta termerna betecknar organ i olika organsystem.
För övrigt kan sambandet för det första ledet i dessa sammansättningar tolkas på två sätt. Å ena sidan skulle deras återkommande första led kunna kopplas till prepositionen tarp. I så fall skulle sammansättningarnas strukturella modell vara preposition + substantiv. Å andra sidan kan det första ledet även kopplas till substantivet tarpas (jfr Urbutis 1961: 103). Då skulle sammansättningarnas strukturella modell vara substantiv + substantiv. V. Urbutis förefaller ändå vara mer benägen att koppla det aktuella ledet till prepositionen tarp. Exempelvis betraktar han det första ledet i sammansättningar vars andra led betecknar en kroppsdel eller ett organ som en preposition med lokal betydelse (se Urbutis 1961: 104).
¹² I denna och följande mening är texten kursiverad av artikelns författare – P. Z.
62
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII
Page 17
Apie kai kuriuos determinatyvinius XIX a. pab. – XX a. pr. medicinos terminus dūrinius su daiktavardiniu antruoju sandu
SLUTSATSER
I publikationer om medicin och hälsa från slutet av 1800-talet till början av 1900-talet påträffades 72 determinativa sammansatta medicinska termer med substantiviskt andra led, vilka saknas i LKŽe eller vars medicinska betydelser inte är belagda i ordboken.
De kännetecknas av fyra strukturella modeller – D + D, B + D, V + D och P + D – som i fråga om produktivitet motsvarar ordbildningstendenserna för termer och även ord i nutida litauiska.
Vanligast och därmed mest produktiva är de sammansättningar vars båda led är substantiv (67 procent av alla undersökta exempel). Det finns nästan fem gånger färre sammansättningar med ett adjektiv som första led (19 procent), medan sammansättningar med en verbform respektive en preposition som första led är mycket sällsynta (11 respektive 3 procent). Hänförandet av vissa sammansättningar till en av de nämnda modellerna kan tolkas på olika sätt, dvs. sambandet mellan sådana sammansättningsled och den ena eller andra ordklassen kan förklaras på två eller till och med tre sätt.
Grunden för de flesta sammansättningarnas led och förhållandet mellan dem är transparenta, och de terminologiska betydelserna är lätta att identifiera – de sammanfaller ungefär med de ordbildningsmässiga betydelserna, även om graden av överensstämmelse ibland varierar. När överensstämmelsen inte är lika tydlig hjälper kontexten. Sammansättningarna betecknar vanligen centrala medicinska begrepp, dvs. de fungerar som benämningar på kroppsdelar och organ samt sjukdomar, även om det finns enstaka sammansättningar där förhållandet mellan leden är svårt att beskriva och valet av grundord inte kan motiveras tydligt; därför är sådana sammansättningars betydelse endast hypotetisk eller kunde inte fastställas alls.
I de första leden i sammansättningar av den strukturella modellen D + D anges oftast tillhörighet (vilken kroppsdel eller vilket organ det föremål som anges med det andra ledet tillhör) och artbegrepp, mer sällan egenskap (vilket föremål det som anges med det andra ledet utmärks av), ändamål (vad det föremål som anges med det andra ledet lämpar sig för att röra) och likhet (vad det föremål som anges med det andra ledet liknar).
De första leden i sammansättningar av de strukturella modellerna B + D och V + D anger huvudsakligen en egenskap som kännetecknar det föremål som betecknas med det andra ledet.
Det fastställdes att leden i sammansättningar av den strukturella modellen D + D oftare sammanfogas med fogevokaler (vokalen –a– dominerar) än utan dem (förhållandet mellan sammansättningarna är 31 och 20), medan båda leden i sammansättningar av de strukturella modellerna B + D, V + D och P + D däremot oftast sammanfogas utan fogevokaler (förhållandet mellan sammansättningarna är 10 och 6, 7 och 1, 2 och 0).
Undersökningen visade att -ligė / -liga är det mest aktiva ledet bland de substantiv som fungerar som andra led i sammansättningar, när en grupp av arttermer bildas.
Straipsniai / Articles
63
Page 18
PALMIRA ZEMLEVIČIŪTĖ
ŠALTINIAI
KNYGOS IR KNYGELĖS
BL – Apie blogąją ligą arba syfilį (prancus), pagal d-ro M. Členovo veikalėlį sutaise d-ras A. V., Tilžėje, 1904.
BGL – Būdai gydymo nekur(i)ų ligų, išleido Sveiklinkis dėl pagalbos savo brolems lietuviams, 1-oji laida, Tilžėje, 1895.
DK – Daktaras kiseniuje: aiškūs pamokinimai kaip užlaikyti sveikatą ir kaip nuo ligų apsiginti, su daugeliu receptų surinktų nuo geriausių daktarų, sutaise M. Paltanavičia, Worcester, Mass: spausdinta spaustuvėje M. Paltanavičiaus, 1908.
DMS – Daktaras bei mokslas apie sveikatą: naujausia knyga, Philadelphia, Pa.: išleido The Philadelphia Medical clinic, 1912.
DN – Daktaras namuose, arba, Aprašymas ligu ir ju gydymas, pagal daktarus Basanavičiu, Vileizsi, collins, Stout ir daugelį kitu sutaise K. W. Gedeminas, So. Boston, Mass.: [išleid. ir] spauda Gedemino ir Mickevičiaus, 1906.
Dž – Dr. Knopf Siegmund A.: Džiova ir kova su ja: populiariškas konkursinis darbas, apdovanotas ant kongreso Berlyne (24–27 geg. 1899 m.), susirinkusio apsvarstyti kovos įrankius su džiova, sutaise D-ras A. V., Tilžėje, 1903.
GŽK – Kaip apsireiškia gyvastis žmogaus kune? Sutaise pagal Lunkevyčių D-ras A. V., Tilžė, 1902.
KS – Sveikata, arba, Tiesus ir trumpas kelias į sveikatą, sutaise dr. A. L. Graičunas, Chicago, Ill, 1911.
LPr – Ligonių Prietelius. Kelrodys visiems tiems, kurie prie atsirandančių Ligų patys sau pirmąją Pagalbą prisiteikti nor ir tai Progai geras Namų Pyprowas įsiteikti uelėjęs, Friedrich Adolph Richter, Leipcikėj’ Rikterio Iszleidimo Įtaisymas (Drukawotos prie F. Ad. Richter & Draugai, Rudolstadt), 1883.
MTV – Medega musu tautiszkai vaistinykystai, parupino Dr. J. Basanavicius, atspauda isz „Dirvos“, Shenandoah, Pa, 1898.
NamG – Naminis gydytojis, parašė A. Aitvaras, Ryga: lesos A. Macejevskio, [i.e. 1906] (Ryga: H. Hempel ir ko), 1907.
NG – Naminis gydytojas: Trumpas aprašymas prasčiausių ligų ir prasčiausių vaistų kovoje su jomis: D. 1. Apie žmonių ligas ir jų gydymą, sutaise D-rs A. Vileišis, Seinai, 1908.
NotGyd – Isz dyka suglaudimas isz Dr. Airy’o „Noturôs-gydymo-mokinimo“, arba Isztikimas privedimas, pagal kurį tankiausey prie žmonių atsirantanczias ligas per prastas
64
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII
Page 19
Apie kai kuriuos determinatyvinius XIX a. pab. – XX a. pr. medicinos terminus dūrinius su daiktavardiniu antruoju sandu
bey permegotas priprovas tvirtay bey greitay pats gali gydyti: su daugeropais į raszto zōdzius įdrukawotas ž́mogaus, senarū dalykeliu abrozais, perdirbtas Dr. Adolpo Richterio, kuriai yra Ricerys portogyziško Kristaus=garbės=zenklo bey tuneziseziszko niszan istikar zenklo apturetojis ricerijų= kryziaus bey auksinės wertybės=medalijos nu gan maryno draugsanaris auksz taymokitu draugyscziū Paryzuze bey Neapolyje irtoliaus, Leipzig: [s.n.], 1879 ([Rudolstadt: drukawotas pas F. Ad. Richter & Draugai, Rudolstadt]).
S – Sveikata, iš vokiečių kalbos vertė kunigas J. Gerutis [Jonas Balvočius], Kaunas, 1907.
SŽK – Kaip sutaisytas žmogaus kūnas, parašė S. M., Plymouth: Pa, 1902.
SŽL – Svarbiausios žmonių ligos, Petro Nėrio, Tilžėje, 1886.
SŽL – Svarbiausios žmonių ligos, Dr. Mikols, Tilžėje, 1906.
ŽD – Kas reikia žinoti apie džiovą, iš vokiečių kalbos vertė D-ras Bagdonavičius, Vilnius, 1913.
Žin – Žinynas: knyga žinių iš mitologijos, historijos, etnografijos, astronomijos, aritmetikos, medicinos ir kitų mokslų bei jų šakų / iš įvairių šaltinių surinko J. Laukis [Domininkas Keliauninkas], Chicago, Ill.: „Aušros“ knygynas, (Chicago, Ill.: „Lietuvos“ spauda), 1911.
AV – Anatomijos vardynas [elektroninis išteklius], aut. R. Stropus, N. Paužienė, D. H. Pauža, J. Tutkuvienė, E. M. Jakimavičienė, P. Zemlevičiūtė, Kaunas: Lietuvos sveikatos mokslų universiteto Leidybos namai, 2020.
Buivydienė Vaida, Rutkienė Lina 2016: Dabartinės technikos mokslų kalbos leksikos hibridizacija. – Baltų filologija 25(1), 5–19. Prieiga internete: https://dspace.lu.lv/dspace/bitstream/handle/7/38317/Baltu_Filologija_25_1.pdf?sequence=1#page=5.
DLKG – Dabartinės lietuvių kalbos gramatika, red. V. Ambrazas, 4-as patais. leid., Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 2005.
Gaivenis Kazimieras, Keinys Stasys 1990: Kalbotyros terminų žodynas, Kaunas: Šviesa.
Gaivenis Kazimieras 2014 [1998]: Apie dvi lietuviškų sudurtinių terminų serijas su tais pačiais sandais. – Kazimieras Gaivenis. Rinktiniai raštai, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 243–248.
Guevara Emiliano, Scalise Sergio 2009: Searching for Universals in Compounding. – Studies in Natural Language and Linguistic Theory 76, ed. by S. Scalise, E. Magni, A. Bisetto, Springer Science + Business Media B. V., 101–128.
Kaulakienė Angelė 2014 [1981]: Sudurtiniai vertiniai lietuvių politechnikos terminijoje. – Terminologija. Terminografija. Terminija, Vilnius: Technika, 212–223.
66
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII
Page 21
Apie kai kuriuos determinatyvinius XIX a. pab. – XX a. pr. medicinos terminus dūrinius su daiktavardiniu antruoju sandu
Kaulakienė Angelė 2014 [1983]: Sudurtiniai vertiniai būdvardžiai lietuvių politechnikos terminijoje. – Terminologija. Terminografija. Terminija, Vilnius: Technika, 224–232.
Keinys Stasys 2005 [1967]: Dėl sudurtinių terminų darybos. – Dabartinė lietuvių terminologija, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 209–211.
Keinys Stasys 2005 [1983]: Lietuviškų sudurtinių terminų daryba. – Dabartinė lietuvių terminologija, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 129–182.
Kurminą Linda 2012: Methods of plant name formation used in the works by Jānis Ilsters. – Terminologija 19, 94–104.
Labanuskienė Solvita 2009: Lietuvių ir latvių kalbų augalų vardai Aplinkos apsaugos žodyne EnDic2004. – Terminologija 16, 93–114.
Labanuskienė Solvita 2010: Sudurtinių lietuviškų ir latviškų augalų genčių vardų darybos ypatumai. – Terminologija 17, 54–67.
Lieber Rochelle, Štekauer Pavol 2009: Introduction: status and definition of compounding. – The Oxford Handbook of Compounding, ed. by R. Lieber, P. Štekauer, Oxford University Press, 3–19.
LKE – Lietuvių kalbos enciklopedija, 2-asis patiksl. ir papild. leidimas, sud. K. Morkūnas, red. V. Ambrazas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 2008.
LKG I – Lietuvių kalbos gramatika 1: Fonetika ir morfologija (daiktavardis, būdvardis, skaitvardis, įvardis), red. K. Ulvydas, Vilnius: Mintis, 1965.
LKŽe – Lietuvių kalbos žodynas 1–20 (1941–2002), red. kolegija G. Naktinienė, J. Paulauskas, R. Petrokienė, V. Vitkauskas, J. Zabarskaitė, vyr. red. G. Naktinienė, e. variantas, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2008 (atnaujinta versija, 2018). Prieiga internete: https://ekalba.lt/lietuviu-kalbos-zodynas/.
MedŽ – Astrauskas Vytautas, Biziulevičius Stasys, Pavilonis Salezijus B., Vaitilavičius Adomas, Vileišis Aleksandras 1980: Medicinos terminų žodynas, Vilnius: Mokslas.
Miliūnaitė Rita 2009: Dabartinės lietuvių kalbos vartosenos variantai, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla.
Mitkevičienė Asta 2004: V. Dubo visuotinės literatūros vadovėlio terminų variantai. – Terminologija 11, 119–144.
Straipsniai / Articles
67
Page 22
PALMIRA ZEMLEVIČIŪTĖ
Pospelova Ksenia 2017: Old Frisian Compounds: Kinship Terms. – Žmogus ir žodis 19(3), 79–96. Prieiga internete: https://portalcris.vdu.lt/server/api/core/bitstreams/84a32a1e-7eba-4df8-886b-bf88a3cee9f1/content.
Rutkienė Lina 2017: Statybos terminijos dūrinių klasifikacija pagal sintaksinius-semantinius sandų santykius. – Terminologija 17, 164–176.
Rutkienė Lina 2019: Hibridiniai statybos terminijos dūriniai su klasikiniais prepoziciniais sietiniais kamienais. – Terminologija 26, 153–174.
Rutkienė Lina 2019a: 1918–1940 m. statybos terminijos dūrinių darybos polinkiai. – Bendrinė kalba 92. Prieiga internete: https://journals.lki.lt/bendrinekalba/article/view/368/437.
Rutkienė Lina 2021: Statybos terminijos dūriniai: formavimasis ir raida: daktaro disertacija, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.
Scalise Sergio, Bisetto Antonietta 2005: The classification of compounds. – Lingue e linguaggio 4(2), 319–332.
Skardžius Pranas 1996 [1943]: Lietuvių kalbos žodžių daryba. – Rinktiniai raštai 1, par. A. Rosinas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.
Stundžia Bonifacas, Jarmalavičius Dalius 2019: Daiktavardžių dūryba vokiškuose XVII–XVIII a. baltų kalbų žodynuose, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.
Tatarinov Viktor A. 2006: Татаринов, Виктор А. Теория терминоведения 1: Теория термина: история и современное состояние [Teorija terminovedenija 1: Teorija termina: istorija i sovremennoe sostojanie], Москва: Московский лицей [Moskva: Moskovskij licej].
Urbutis Vincas 1961: Dabartinės lietuvių kalbos sudurtinių daiktavardžių daryba. – Dabartinė lietuvių kalba, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla, 65–121.
Urbutis Vincas 2009: Žodžių darybos teorija, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.
VLEe – Visuotinė lietuvių enciklopedija, e. variantas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos centras, 2001–2020. Prieiga internete: https://www.vle.lt.
Vaskelienė Jolanta 2013: Darybinių sinonimų, darybinių variantų ir paronimų panašumai bei skirtumai. – Žmogus ir žodis 1, 206–214.
68
Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII
Page 23
Apie kai kuriuos determinatyvinius XIX a. pab. – XX a. pr. medicinos terminus dūrinius su daiktavardiniu antruoju sandu
Zemlevičiūtė Palmira 2016: XVII–XVIII amžiaus Mažosios Lietuvos žodynų terminologinė medicinos leksika: monografija, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.
Zemlevičiūtė Palmira 2019: Словосложение литовской терминологической медицинской лексики в большом польско-литовском словаре Симонаса Даукантаса [Slovosložĕnije litovskoj terminologičeskoj medicinskoj leksi-ki v bol’šom pol’sko-litovskom slovare Simonasa Daukantasa]. – Slovo. Slovar’. Termin. Leksikograf: сборник статей по материалам Международной научно-практической конференции памяти доктора филологических наук, профессора Юрия Николаевича Марчука (г. Москва, 1–2 марта 2019 г.) [Slovo. Slovar’. Termin. Leksikograf: sbornik statej po materialam Meždunarodnoj naučno-praktičeskoj konferencii pamjati doktora filologičeskich nauk, professora Jurija Nikolaeviča Marčuka (g. Moskva, 1–2 marta 2019 g.)], Министерство образования Московской области Государственное образовательное учреждение высшего образования Московской области Московский государственный областной университет Лингвистический факультет [Ministerstvo obrazovanija Moskovskoj oblasti], 251–261. Prieiga internete: https://elibrary.ru/item.asp?id=38527972.
ŽA – Stropus Rimvydas, Tamašauskas Kazys A., Paužienė Neringa 2005: Žmogaus anatomija, 2-asis patais. ir papild. leidimas, Kaunas: Vitae litera.
On Certain Determinative Medical Compound Terms of Late 19th – Early 20th Century with Noun as the Second Component
SUMMARY
The article addresses the determinative compound terms from the medical and healthcare publications of the late 19th and early 20th century with the noun as the second component, which do not appear in The Dictionary of the Lithuanian Language or their medical meanings are not recorded in the dictionary; it discusses their structural models and attempts to find out what is designated by compound terms, what meanings are conveyed by their first components, in what ways the components are combined; it also considers the problematic questions of relationship between components, the choice of base words, etc.
A total of 72 compound terms demonstrating D + D, B + D, V + D ir P + D structural models and responding to the compounding tendencies apparent in the terms and words of Modern Lithuanian were identified in the study.
Most compound terms have nouns as their both components (67% of the examples). There are nearly five times less compounds featuring the adjective as the first component
Straipsniai / Articles
69
Page 24
PALMIRA ZEMLEVIČIŪTĖ
(19%), whereas the compounds with the verb and the preposition as the first component are very rare (11% and 3% respectively). The attribution of certain compounds to one of the above models may be rather ambiguous.
The base word of most of the components and their relationship are transparent, whereas their terminological meanings are easy to identify as they roughly coincide with their word-formation meanings. When the coincidence is not so pronounced, the context of usage is of help. Compounds denote body parts, organs and diseases. The relationship between components is difficult to identify and the choice of their base words is difficult to substantiate in isolated cases only.
As a rule, the first components of the D + D structural model express belonging (to which body part or organ the thing expressed by the second component belongs to) and the concept of type/kind; less commonly, it designates a feature (what makes the thing expressed by the second component distinct from others), purpose (what movement the thing expressed by the second component is intended for) and similarity (what the thing expressed by the second component is similar to).
The first components of compounds featuring the B + D and V + D structural models mostly designate a feature characteristic of the thing expressed by the second component.
The components of compounds which fall to the D + D structural model are more commonly combined by means of linking vowels (with the vowel –a– taking the lead) than without them (proportion 31:20), whereas in the case of the B + D, V + D and P + D structural models, on the contrary, both components are usually combined without linking vowels (proportions 10: 6, 7: 1, 2: 0).
The study revealed that out of all the nouns used as the second component of compound terms, –ligė / –liga is the most active component in forming the group of terms expressing type/kind.
