VI SKA MINNAS

Prof. J. Dagys

(1906.X.11 — 1993.I.31)

I fjol avled, 86 år gammal, den framstående botanikern, habiliterade doktorn, professorn och korresponderande ledamoten av Vetenskapsakademien Jonas Dagys. Hans forskningsområde var mycket omfattande: växternas fysiologi och morfologi, ämnen som främjar jästsvampars tillväxt, fytoncider, ekologin hos växter vid Östersjökusten, Litauens botanikhistoria, växters tårbildning samt mikronäringsämnens inverkan på enzymaktiviteten, klorofyllhalten och fotosyntesens intensitet i växtblad. J. Dagys, elev till professorerna K. Regelis och L. Vailionis, skrev viktiga arbeten inom biologisk vetenskap och arbetade mycket med att utbilda botaniker. Dessutom skrev han läroböcker för högskolor och populärvetenskapliga småskrifter, recenserade mycket och redigerade bland annat ”Litauisk botanisk ordbok” (1938, del 1), ”Botanisk termordbok” (1965), ”Litauiska SSR:s flora” (1959—1980, 6 band) och andra publikationer. J. Dagys insats för litauisk vetenskap som forskare och pedagog är betydelsefull inte bara för botaniken utan också för terminologin. Professorn ägnade särskilt stor uppmärksamhet åt litauisk botanisk terminologi. Under många år var han ledamot av Botaniska ordbokskommissionen (före kriget), senare dess ordförande och ledamot av Terminologirådet vid Vetenskapsakademiens presidium. Hans strävan att förbättra det vetenskapliga språket framgår inte bara av de botaniska termordböcker han redigerade utan också av artiklar, läroboksrecensioner och brev. För att hedra professorn återger vi några utdrag om botanisk terminologi ur hans artiklar (språket har inte redigerats).

J.G.

Det är omöjligt att skriva vetenskapliga arbeten utan terminologi, och före Pabrėža brydde sig ingen om botaniska termer på litauiska. Därför är J. Pabrėžas klagan i ”Taislius” ([2], s. 9) fullt begriplig: ”Men ack, så svårt det är att föda fram ett sådant barn på ett sådant språk, där ingen av samogitierna hittills ens har tänkt tanken att skriva om detta ämne!” <...> ”Taislius auguminis” är inte avsedd för de breda samhällslagren, och ”samogitiska bönder” skulle inte heller i dag förstå boken, än mindre dåtidens livegna. Detta är ett specialiserat, rent vetenskapligt verk, inte populärvetenskap; det kunde fungera som lärobok vid en högskola.

71

Den andra delen av inledningen har rubriken ”Om växtnamn och botaniska termer” (”Om systemet och botaniska termer”). I det första kapitlet presenteras Linnés växtsystem, något kompletterat efter K. Sprengel. För taxonomiska enheter används följande termer: gauja (classis), rėda (ordo), veislė (genus), skirtis (species) och atmaina (varietas). I dag benämns de annorlunda: klass, ordning, släkte, art och varietas. Veislė betyder något helt annat på litauiska – en variant som framställts genom mänsklig förädling. Skirtis kan möjligen också vara en lämplig term för art, eftersom ordet ”art” i handeln har en annan betydelse.

J. Pabrėžas liv och verk// Jurgis Pabrėža (1771--1849). V., 1972. S. 15--16.

Några av Pabrėžas målande föreslagna termer har bevarats i den botaniska ordboken ända till i dag, till exempel: pažiedis (bracteae), purka (stigma), rinkinys (annulus), terlytėlė (cyphella), ankštara (siliqua), ankštarėlė (silicula), aukšlys (utriculus) med flera. Lärarna vid botaniska institutionen vid Kaunas universitet kallade ända fram till omkring 1930 även de viktigaste blomdelarna, i enlighet med Pabrėža, för motelės (pistiller) och vyrukai (ståndare), men dessa termer övergavs senare på grund av sin antropomorfism. Pabrėžas skrifter innehåller fler sådana antropomorfismer, till exempel liežtuvis (ligula), strajus (anthera).

Samma ställe. S. 18.

I Fedoravičius arbete finns överlag en mängd nya växtnamn, men de har främst historiskt värde och är ett tydligt exempel på hur man i dåtidens vetenskapliga litteratur försökte fylla luckor i ordförrådet. Så betraktas de av redaktionen för Litauiska språkets ordbok, och på samma sätt har redaktören för den Litauiska botaniska ordbok som utkommer i år sett på dem: i ordboken har han från Fedoravičius manuskript tagit med endast släktnamnen, som synonymer. De misslyckade polonismerna togs inte med alls. Men på den tiden, då den litauiska litteraturen var så fattig och språket nedsmutsat av barbarismer, bör Fedoravičius växtnamnsförteckning betraktas som ett verk som krävde mycket omsorgsfullt arbete och utfördes ganska väl. Det är märkligt att prästen Fedoravičius, trots att han kände prästen A. Pabrėža och till och med hade fått material från hans herbarium, inte lånade något alls från Pabrėžas nomenklatur och terminologi. Om vissa namn överensstämmer beror det bara på att de är spridda i hela Litauen eller hämtade från K. G. Hagen, som båda författarna använde

72

verket ”Preussens Pflanzen”. Även om de båda författarnas namnskick liknar varandra till formen, eftersom båda utformades i enlighet med Linneaus system, innehåller A. Pabrėžas namnskick färre främmande ord.

Präst Juozapas Fedoravičius — florist från Ilūkste- och Zarasaiområdet: (1776—1860) // Gamta. 1938. Nr. 3. S. 181.

När jag sammanfattar professor Vailionis vetenskapliga arbete och hans förtjänster vill jag också framhålla att han var en typisk litauisk forskare och en främjare av den litauiska kulturen. Jag har redan nämnt att litauiskheten var avgörande för hans val av ämnen. Lika mycket strävade professorn också till formen efter att vara och förbli en föredömlig litauer. Han publicerade sina arbeten enbart i litauiska vetenskapliga tidskrifter, vilket gjorde att hans arbeten fick föga uppmärksamhet i den internationella pressen. Det är sant att han tillhörde två botaniska sällskap i Västeuropa: Société Botanique de France och Deutsche Botanische Gesellschaft; men medlemskapet var helt passivt, eftersom professorn varken deltog i dessa sällskaps medlemsmöten eller skrev i deras tidskrifter.

Men litauiska botanisters angelägenheter låg honom alltid varmt om hjärtat. Framför allt arbetade professorn hängivet för att skapa och normera en lämplig litauisk botanisk nomenklatur och terminologi. Tack vare prof. Vailionis insatser organiserades 1926 Litauens botaniska ordbokskommission för detta ändamål, även om initiativet enligt professorn själv kom från dr. K. Grinius. Utan prof. Vailionis engagemang skulle kommissionens arbete inte ha vuxit så mycket och framskridit så snabbt som det faktiskt gjorde. Prof. Vailionis lade hela sin själ i arbetet med att skapa den botaniska ordboken: han samlade själv in material, kallade in medarbetare, betalade ur egen ficka utgifter för insamlingen av material, gav mig, sin assistent, i uppdrag att utföra redaktionsarbetet, men var själv också när som helst en uppriktig rådgivare i redaktionsarbetet. Till sist krönte han detta omfattande arbete genom att på egen bekostnad ge ut första delen av Litauens botaniska ordbok. Det är sant att detta också ådrog honom och hans familj en tung skuld. Men genom detta verk förevigade prof. Vailionis sitt namn i den litauiska botanikens historia, eftersom detta verk, som inte bara omfattar nomenklaturen utan också växternas geografiska och ekologiska utbredning, deras betydelse och användning inom jordbruk, medicin och andra områden, kommer att tjäna åtminstone flera generationer litauiska naturvetare. Denna ordboks

73

vid utarbetandet var prof. Vailionis mycket skicklig på att skapa nybildade ord där det saknades växtnamn insamlade från levande språkbruk. Medan andra medlemmar av ordbokskommissionen ofta var benägna att låta växter som saknade namn i folkmun behålla sitt latinska namn, med endast en litauisk ändelse tillagd, gick prof. Vailionis med på denna sista utväg endast i yttersta nödfall, när inget lämpligt namn gick att hitta på. Prof. Vailionis har således skänkt vår ordbok många lyckade växtnamn, såsom marazolė (Tunica prolifera), puikūnas (Mimulus guttatus), šiaudenis (Anthericum ramosum) med flera. Även inom växtanatomins terminologi försvarade prof. Vailionis envist vissa litauiska termer, till exempel akelė, och ville inte använda celė, som andra biologer brukade. Det är mycket beklagligt att han inte längre kommer att kunna medverka vid utarbetandet av ordbokens andra del (termer inom växtanatomi, morfologi och fysiologi) – där hade hans skaparkraft fått ett ännu större spelrum.

Liudas Vailionis (1886–1939) // Gamta. 1939. Nr.3. S. 194–195.

När det gäller mikroorganismer, som för eleven representerar en helt ny värld, behövs det nödvändigtvis mer omfattande beskrivningar och illustrationer. <...> Förresten är Volvox- och Ulothrix-illustrationerna uppochnedvända och omkastade. Man borde också ha hittat på litauiska namn för dessa mikroorganismer eller frågat äldre kolleger, eller åtminstone gett en litauisk transkription: hur ska en elev i första klassen kunna uttala ordet Vaucheria?

A. Jakučionis. Gamtos vadovėlis I reformuotai klasei. K., 1936. 110 p. – Rec.: J. Dagys: [Utan titel] // Gamta. 1937. Nr. 2. S. 121.

Sammanställd av Jolanta GAIVENYTĖ

Prof. L. Mulevičius och historisk terminologi

Våren 1993, strax före påsk, avled den framstående litauiske historikern prof. habil. dr. L. Mulevičius. En vördnadsvärd och mycket hederlig människa gav sig av till Hades rike, där, för att citera poeten A. Žukauskas, ”inget mer kommer att börja och ingenting kommer att ta slut”...

74