INTERNATIONELL KONFERENS

TERMINOLOGI I BÖRJAN AV DET TREDJE ÅRTUSENDET

Den 7–8 oktober 2003 hölls en internationell vetenskaplig konferens i Vilnius med titeln Terminologi i början av det tredje årtusendet. Arrangörer var Terminologicentret vid Litauiska språkets institut och Lettiska språkets institut vid Lettlands universitet. Föredragen hölls på litauiska, engelska och ryska. Konferensen öppnades och ett välkomsttal hölls av Jolanta Zabarskaitė, direktör för Litauiska språkets institut.

Valentina Skujina, chef för terminologiavdelningen vid Lettiska språkets institut, höll ett föredrag om förändringar i internationella ords semantik i den moderna terminologin. Hon påpekade att betydelserna hos internationella ord med ursprung i grekiska och latin ofta skiljer sig åt mellan olika språk. Att justera deras semantik är ett sätt att undanröja dessa skillnader. Föredragshållaren talade också om semantiska förvanskningar hos nya lån från engelskan. Även om ett ord vanligtvis lånas in i en enda betydelse, tillkommer med tiden fler betydelser från källspråket. Språket utarmas när lånord från ett visst område tränger in även i andra områden, eftersom de ofta tränger undan ord som tidigare använts. Det finns ganska många lånord vars semantiska precision har förvanskats i jämförelse med originalet. Detta visar, enligt terminologen, att man inte förstår innebörden av att låna in ord; det förvanskar själva kärnan i lånandet och bidrar samtidigt till missförstånd.

Stasys Keinys, forskare vid Litauiska språkets institut, gav i föredraget Terminologins tillstånd, roll och utmaningar vid millennieskiftet först en översikt över den litauiska terminologins utveckling. Han menade att antalet termer ökade kraftigt under 1900-talet och att allt fler av dem kom i allmänt bruk. Enligt föredragshållaren närmar sig terminologin alltmer centrum i det benämnande språksystemet. Vissa termordböcker och nästan alla standarder för termer och annat är översättningar; delar av den nya litauiska terminologin är främmande för det litauiska språket, obegripliga och omotiverade. I föredraget betonades att ett system för språklig och terminologisk utbildning måste skapas för specialister inom alla områden som arbetar med terminologi, och att den statliga språk- och terminologipolitiken måste diskuteras brett.

Jonas Klimavičius höll ett föredrag om den litauiska terminografins historia. Han lyfte fram dagens svårigheter och uppgifter. Även om omkring 200 termordböcker har publicerats sedan självständigheten återupprättades, säger detta antal inte mycket om sakernas tillstånd. Ordböckerna i fysik, medicin, polyteknik, geografi och geolo-

166

gi har inte uppdaterats på länge, det finns ingen heltäckande ordbok över juridiska termer, och dessutom håller inte alla ordböcker tillräckligt hög kvalitet. Terminografiskt arbete betraktas inte som vetenskapligt arbete i Litauen, betonade J. Klimavičius.

Vad har termer och onymer (egennamn) gemensamt? Det diskuterade den lettiske språkvetaren Ojārs Bušs. En av terminologiskolorna förnekar att termer hör till lexikalsystemet, medan de flesta onomastikexperter hävdar att onymer saknar lexikal betydelse. Enligt O. Bušs skapas många termer och onymer ”här och nu” (de är resultatet av medveten namngivning). Dessutom hör både termer och onymer till största delen till språket som tal (parole), snarare än som system (lingua), och i denna mening är de alltså inte språkelement. Termer och onymer förs också närmare varandra av deras semantiska särdrag (en exakt fastställd denotat, kvasisynonymi) samt av lexem vilkas tillhörighet till terminologin eller onomastiken är omdiskuterad (t.ex. internetas eller Internetas).

Ängelė Kaulakienės föredrag handlade om hur lång tid det tar för nya termer att etableras och om principen om beständighet. Termer som etableras omedelbart visar att en lämplig motsvarighet har valts för termen på det främmande språket. Som föredragshållaren framhöll är beständigheten hos sådana termer direkt proportionell mot den tid det tar för dem att etableras, medan beständigheten hos termer som etablerats under loppet av flera år är omvänt proportionell mot etableringstiden. Etableringstiden för de senare fastställs utifrån synonymer eller varianter. Föredragshållaren angav tre faktorer som avgör hur lång tid det tar för termer att etableras: lingvistiska, interlingvistiska och extralingvistiska.

På konferensen talades det också om termer inom olika vetenskapliga, tekniska och andra samhällsområden. I ett föredrag av de lettiska forskarna Juris Borzovs och Ilze Ilziņa behandlades svårigheter med att skapa termer för informations- och kommunikationsteknik (områden som förenades förhållandevis nyligen: informationsteknik och telekommunikation). Dessa termer måste skapas snabbt, annars kommer någon form av ersättningsord att etableras i deras ställe (ibland till och med slang eller engelska termer transkriberade till lettiska). Problem uppstår också eftersom termer inom informationsteknik skapades med engelska termer på området som grund, medan telekommunikationstermer lånades från den ryska terminologin. Svårigheter uppstår när en lettisk motsvarighet väljs för en engelsk term trots att begreppet är oklart och termens innebörd och användning inte är strikt definierade. Dessutom har godkända och länge använda informationstekniska termer fått en annan, ofta helt okänd, betydelse inom telekommunikation. Författarna angav tio centrala rekommendationer för att utveckla lettisk terminologi inom området.

167

Den lettiska språkforskaren Iveta Pūtėlė talade om yrkesbeteckningar i lettiskan. Föredragshållaren angav tre huvudproblem som man stöter på när nya yrkesbeteckningar skapas: 1) förhållandet mellan avledningar och lånord; 2) samordningen av yrkesbeteckningar med deras motsvarigheter på andra språk; 3) samordningen av principerna för termbildning och nomenklaturbildning. Hon betonade att yrkesbeteckningar påverkas inte bara av lingvistiska utan också av extralingvistiska faktorer.

Gita Kazlauskaitė höll ett föredrag om antonymi bland litauiska fonetiska termer. Hon påpekade att antonymiska fonetiska termer står i kontradiktoriska, konträra eller vektoriella motsatsförhållanden; vissa par av antonymiska termer har också synonymer. Många antonymiska fonetiska termer (eller endast deras delar) betraktas som antonymer även i förhållande till allmänspråket. Mer särpräglade antonymiska termer med prefixet ne- (till exempel, lūpinis priebalsis – nelūpinis priebalsis).

Regina Kvašytė talade om stilistiska termer i lettiska och litauiska. Hon urskilde sex grupper av termer som används inom stilistiken och diskuterade termernas ursprung, struktur och synonymi. Enligt föredragshållaren är de stilistiska termerna i litauiska och lettiska tämligen väl ordnade.

Jurgita Mikelionienė undersökte synonymi bland filosofiska termer som samlats in från det moderna litauiska språkets korpus vid VDU:s centrum för datorlingvistik. Föredraget presenterade en metod för att söka efter synonymer till termer och efter synonymiska relationer mellan filosofiska lexem, baserad på analys av konnektorer, och diskuterade synonymernas typer, ursprung och ordbildningsmedel. Det medgavs dock att den automatiska metoden för gruppering av ord också identifierar många icke-termer.

Loretos Alešiūnaitės, Vytautas Gedrims och Elenos Moly­tės föredrag – Kai kurių anatomijos terminų kaita ir pastovumo principas. De talade om användningen av prefixen pa- och po-, pronominalformer, particip, förbindelsevokalerna a och i samt suffixet -inis, -ė i adjektiv vid bildandet av anatomiska termer, om litauisering av termer inom detta område med mera. De uppmärksammade inkonsekvenser i språkbruket och otillräckligt tydliga kriterier för valet mellan vissa uttrycksformer (till exempel kylančioji aorta eller kylamoji aorta).

Valerijonas Žalkauskas analyserade vissa vetenskapliga och tekniska termer som betecknar en handling (process), en egenskap (dimension), en fysikalisk storhet eller resultatet av en handling. Han angav termer som enligt hans mening borde ändras eller preciseras och föreslog några nybildningar. Den gamla diskussionen om termer med suffixet -tis togs åter upp, till exempel baigtis, išeitis, įvestis, keltis och liknande. Föredragshållaren hävdade,

168

att de inte lämpar sig för att beteckna en handling, men det fanns invändningar (argumenten omfattade till exempel atmintis, sudėtis).

Genovaitė Irmonienė och Albina Pribušauskaitė ägnade sitt föredrag åt tendenser i bildandet av sporttermer och problem med deras användning. De talade om termer som redan blivit traditionella och om nya termer, oftast lånord, vars inhemska motsvarigheter ibland har svårt att få fäste.

Gražina Akelaitienė diskuterade om termen raktažodis, som används i annotationer, behövs. Enligt hennes mening är den semantiskt omotiverad, en blindbildning efter motsvarande engelska ord och bör därför inte användas i annotationer. Föredragshållaren kritiserade också synonymerna till raktažodis: prasminis žodis, reikšminis žodis, eftersom varje ord har en betydelse eller innebörd. Enligt G. Akelaitienė skulle uttrycket svarbiausios sąvokos passa här. I diskussionen framfördes även ett annat lämpligt förslag – esminis žodis (S. Zajankauskas nämnde det också i sitt föredrag).

Konferensen ägnade också stor uppmärksamhet åt terminologins historia. Två föredrag handlade om 1800-talets litauiska botaniska terminologi. Roberto Gedrims föredrag – Sudurtiniai žiedinių augalų pavadinimai J. A. Pabrėžos veikale Taislos Augumynis. Han konstaterade att sammansättningar utgör den största andelen av växtsläktenas namn (avledningar) i detta verk, där Žemaitijas växtlighet för första gången beskrevs på litauiska, men att endast en fjärdedel av alla sammansättningar används i dagens botaniska terminologi. Albina Auksoriūtė, chef för Terminologicentrum vid Litauiska språkets institut, diskuterade och jämförde L. Ivinskis växtnamn i hans Lenkų-žemaičių kalbų žodynė och i hans vetenskapliga verk Prigimtūmenė. För nästan hälften av växterna hade olika namn angetts i de två manuskripten.

Alvydas Umbrasas talade om enordiga termer inom mellankrigstidens litauiska civilrätt. I sitt föredrag jämförde han de litauiska översättningarna av ryska lagar som då gällde i Litauen.

Eglė Makariūnienė och Angelė Kaulakienė ägnade sitt föredrag åt naturvetenskapliga termer och nybildningar i två böcker av Stasys Dabušys (1898–1974), språkforskare och översättare. De flesta av S. Dabušys nybildningar slog inte igenom, men några av hans termer används fortfarande inom fysiken (till exempel atšvaitas, kištukas).

Teknikvetenskapliga företrädare, Stasys Žebrauskas och Rimantas Jonas Mukulys, undersökte de elektrotekniska termer som professor Leonas Kaulakis (1903–1987) använde. Föredraget angav vilka termer som fortfarande används, vilka som inte längre används eller endast används sällan, och behandlade mer ingående termerna laidumas ir varžumas.

169

Stasys Zajankauskas namngav och diskuterade i sitt föredrag Om brådskan i terminologiarbetet sådana aktuella terminologiska problem som ordagrann översättning, omotiverad förlitauisering av termer, åsidosättande av ett etablerat terminologiskt system, förhastat godkännande med mera. Enligt honom utförs en del terminologiarbete alltför hastigt och värderas för lågt. Föredragshållaren kritiserade vissa termer i ordböcker, i synnerhet i standarder. Några av dem ledde till en het diskussion, till exempel förslaget att i standarder ersätta järnvägsutrustning (eng. railway applications) med järnvägens hjälputrustning eller järnvägens hjälpmedel. Även en annan motsvarighet diskuterades – järnvägstillämpningar.

Irma Zellers föredrag Möjligheter och särdrag vid termigenkänning i korpusar väckte många diskussioner; där talades det om användningen av datorprogram för termigenkänning. Föredragshållaren presenterade den mest allmänna modellen för hur sådana program fungerar. Först upprättas en lista över termkandidater, som sedan successivt rensas med hjälp av olika kriterier – överflödigt material avlägsnas. En sak är dock klar: för att säkerställa tillförlitliga data av hög kvalitet går det inte att klara sig utan människor – endast en kvalificerad specialist kan i det sista steget bedöma och godkänna termkandidaterna. Några sådana program har ännu inte utvecklats för litauiska, men arbete pågår i den riktningen. Terminologer som sedan länge samlat in data manuellt höll i diskussionen inte med föredragshållaren om att terminologiarbetet i grunden förändras när ny teknik tillkommer. Texten har varit och förblir den främsta forskningskällan – det är bara metoden för att bearbeta den som förändras. Det viktigaste som ny teknik kan bidra med är högre arbetstempo, men tyvärr garanterar det inte kvalitet.

Den estniska forskaren Maire Raadik, som hade planerat att tala om terminologiarbetet i Estland, kom inte till konferensen.

Terminologikonferensen, som hölls vid Litauiska språkets institut efter ett uppehåll på tretton år, var aktiv: under två dagar diskuterade man, föreslog termer eller delade helt enkelt med sig av sina åsikter. Som J. Klimavičius sammanfattande sade kommer resultaten att begrundas länge. En samling med konferensens föredragsreferat har publicerats.

Asta MITKEVIČIENĖ Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, LT-2055 E. paštas [email protected]

Alvydas UMBRASAS Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, LT-2055 E. paštas [email protected]

Mottaget 2003-11-18

170