Nelietuviški XIX a. galo – XX a. pradžios katalikų katekizmų terminai

Aušra Rimkutė

Preparing document pages…

Aušra RIMKUTĖ

Litauiska språkets institut

ICKE-LITAUISKA TERmer I KATOLSKA KATEKESER FRÅN SLUTET AV 1800-TALET OCH BÖRJAN AV 1900-TALET

Även om katolicismen infördes mycket sent i Litauen – år 1387 i Aukštaitija och först år 1413 i Žemaitija – är den litauiska kristna terminologin en av de äldsta bland de litauiska terminologierna. Detta framgår av det äldsta lagret av litauisk religiös terminologi – sådana gamla lånord som bažnyčia, gavėnia, krikštas, kūčios, Kalėdos, Velykos, verba med flera (se Būga 1958: 348; 1961: 776), som kom in i litauiskan från de östslaviska språken troligen under 900–1100-talen, före Litauens officiella kristnande. Den litauiska kristna terminologins begynnelse utgörs av de äldsta kända handskriftliga bönerna, nedtecknade i Vilnius stift och bevarade från början av 1500-talet – Herrens bön, änglahälsningen och trosbekännelsen (Lebedys, Palionis 1964: 109–135; Zinkevičius 2000: 71–73) – och Martynas Mažvydas första tryckta litauiska evangelisk-lutherska bok Catechismvsa prasty Szadei (1547).

I denna artikel behandlas enordiga religiösa termer av icke-litauiskt ursprung som används i katolska katekeser från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet¹. Denna period² har valts av en anledning. Det var en period då man, i samband med att det moderna litauiska standardspråket växte fram³, började ägna större omsorg åt det religiösa skriftspråket och kyrkans språk i allmänhet⁴. Mycket behövde ordnas:

¹Sammansatta termer behandlas inte i artikeln, eftersom de flesta av de undersökta orden ingår som led i sådana termer.

²Kyrkans språk från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, och i än högre grad den religiösa terminologin (och det religiösa ordförrådet i allmänhet), har hittills undersökts relativt lite. Det finns bara enstaka artiklar och anmärkningar om den tidens religiösa termer, till exempel i periodens press – Varpe, Tėvynės sarge, Vilniaus žiniose, Draugijoje, Vadove. Lingvisterna P. Skardžius, J. Kruopas, V. Urbutis, A. Sabaliauskas, J. Palionis, Z. Zinkevičius, V. Drotvinas, J. Klimavičius, A. Kučinskaitė och andra har skrivit om det religiösa ordförrådet.

³Enligt J. Palionis innebär perioden från slutet av 1800-talet till början av 1900-talet att den sydvästaukštaitiska dialekten kring Kaunas slutgiltigt befäste sin ställning. Följaktligen är detta en av standardlitauiskans utvecklingsperioder (Pupkis 2005: 44).

⁴ Kaip rašo J. Girčienė, jau M. Daukša stengėsi gryninti kalbą (Girčienė 2003: 394). Taigi religijos kalba rūpintasi jau nuo XVI a. galo.

bönböcker, psalmböcker, katekeser, predikosamlingar och annan kyrklig litteratur som var behäftad med främmande ord⁵.

I slutet av 1800-talet, när den nationella väckelserörelsen tog fart, inleddes den stora reningen av det litauiska språket från barbarismer⁶. Mot slutet av 1900-talets första decennium (1909) inrättades en bönekommission⁷, bestående av prästerna Aleksandras Dambrauskas⁸, Alfonsas Petrulis och Juozas Laukaitis samt de mest framstående språkvetarna vid den tiden, vilka hade ”störst erfarenhet av normeringen av det sekulära standardspråket”: Kazimieras Būga, Jonas Jablonskis, Juozas Balčikonis och Jurgis Šlapelis (Zinkevičius 2000: 179). Enligt Zigmas Zinkevičius var kommissionens arbete i Sejny sommaren 1909 ”i själva verket den första sammankomsten för litauiska språkvetare” (ibid.); då standardiserades språket i de viktigaste bönerna och fastställdes den mest nödvändiga religiösa terminologin.

⁵ I artikeln följs den traditionella förståelse av främmande ord som redan etablerats i publikationer om språkvård. Med främmande ord avses här ett ord som lånats in från ett annat språk, strider mot standardspråkets normer och har en litauisk motsvarighet.

⁶ Termen barbarism används i denna artikel som synonym till främmande ord (KTŽ 1990; se även LKE 1999).

⁷ Som Z. Zinkevičius skriver började man i pressen i början av 1900-talet tala om att standardisera bönerna. ”Den förste som på allvar engagerade sig för en reform av bönerna och för att göra dem mer litauiska var prelaten Juozas Laukaitis” (Zinkevičius 2000: 178). Det var också han som bildade den så kallade bönekommissionen. År 1909 diskuterade kommissionen i Sejny under ett par månader frågor om standardspråket, i synnerhet kyrkospråket. Två versioner av bönerna utarbetades: ”1) den version som språkvetarna, och tydligen även Laukaitis själv, föreslog, med radikala ändringar och i praktiken nästan en ny översättning, och 2) en kompromissversion, närmare de böner som dittills hade använts, med vissa språkliga oregelbundenheter bevarade, i syfte att inte skrämma bort konservativt sinnade präster” (Zinkevičius 2000: 179). År 1909 publicerades De rättade-numrets 14:s Rättade böner. I De rättade skrev bönekommissionen att ”med hela bönehistorien i åtanke och med tanke på den stora oenigheten mellan dem fann vi ingen annan utväg än att rätta allt vetenskapligt, i enlighet med den litauiska språkandans krav; samtidigt ansåg vi det vara vår plikt att se till att våra rättade böner skulle förstås i hela Litauen och fullt ut uttrycka kyrkans budskap. Därför följde vi i vissa avseenden inte heller experternas uppfattning” (Pataisytieji Poteriai 1909: 107). Om bönekommissionen, se vidare Z. Zinkevičius studie Litauiska böner (Zinkevičius 2000: 179–184).

⁸ A. Dambrauskas var en litauisk kulturpersonlighet, präst, filosof, filolog, litteraturkritiker och poet, som skrev under pseudonymerna Adomas Jakštas, Druskius och andra (LKE 1999; LLE 2001; Keinys 2000: 32).

1. Översikt över källorna

Källorna till denna artikel är fyra katolska katekeser utgivna i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet: Mokslas Rimo Kataliku (1879), Trumpasis Kun. Filochowskio katekizmas (1901), Katekizmai katalikiški. Visureikalingiausi dėl vaikų ir žmonių prasčiokų su Lementoriu ir Ministranturu (1903) och prästen Kazimieras Paltarokos Tikybos mokslas (Šv. Istorija ir Katekizmas) (1916). Källorna har valts med omsorg. Språket i religiösa skrifter från 1700-talet och delvis 1800-talet genomgick en kris (se vidare Zinkevičius 1990; 1992; Palionis 1995). Detta hängde samman med att Litauen förlorade sin statliga självständighet och införlivades i det ryska imperiet. Efter det befriande upproret 1863 förbjöds dessutom tryckning med latinska bokstäver. Landet koloniserades och förtingligades. Under andra hälften av 1800-talet uppstod, liksom i många länder i Central- och Östeuropa, en nationell väckelserörelse i Litauen. En av den nationella rörelsens frågor var kampen för det litauiska språkets rättigheter⁹. De nämnda katekeserna härrör från den litauiska nationella väckelsens tid.

Innan vi behandlar ursprunget till de religiösa termer som används i katekeserna är det värt att kort beskriva källorna.

Katekesen Mokslas Rimo Kataliku. Naujei perweizėtas, pertaišitas ir antra karta atspaustas sammanställdes och utgavs för första gången 1873 av den samogitiske biskopen Motiejus Valančius (1801–1875)¹⁰. De religiösa termerna har hämtats ur katekesutgåvan från 1879. Källan har valts eftersom det är känt,

⁹ Det bör inte glömmas att situationen för det litauiska språket skilde sig åt i Lill-Litauen och Stor-Litauen. I Stor-Litauens samogitiska och Vilnius stift skilde sig användningsområdena för litauiska mycket åt; i Samogitien bad man till exempel i kyrkorna med hjälp av litauiska bönböcker och bad bönerna på litauiska. Samogitierna påverkades av poloniseringen betydligt mindre än invånarna i Vilniusområdet (se även Zinkevičius 2002: 333–339, 500–504).

¹⁰ Enligt Z. Zinkevičius ”samlade Valančius omkring sig bildade människor som skrev på litauiska och uppmuntrade utgivningen av litauiska böcker, ofta tryckta på egen bekostnad. På så sätt stärkte han folkets nationella medvetande” (Zinkevičius 1990: 157). Valančius verksamhet som författare och folkbildare hade mycket stor betydelse för utformningen av det litauiska skriftspråket, eftersom han strävade efter att skriva så att människor från alla dialektområden lätt skulle förstå hans skrifter. A. Dambrauskas-Jakštas påpekar: ”Av kärlek till sitt språk försökte biskop Motiejus bevara det i all dess styrka och avskydde barbarismer, som användes av dem som behärskade litauiska sämre” (Dambrauskas-Jakštas 1930: 209). M. Valančius undvek verkligen inte sådana främmande ord som apieravoti, čistata, griešnas, loska, mūka med flera. Biskopen bemödade sig alltså inte särskilt mycket om att rensa det religiösa språket. Däremot skrev han skönlitteratur på ett korrekt språk.

att denna upplaga hade omarbetats av Aleksandras Vytartas¹¹. Han skrev: ”Jag använde prof. Kaz. Jauniaus undervisning i ämnet vid seminariet i Kaunas; dessutom lade jag till ett helt nytt avsnitt om hindren för att ingå äktenskap. Stavningen hade rättats av … poeten Maironis, men när jag skrev om texten följde jag inte helt hans rättelser. Tillägget om äktenskapshinder granskades av … ärade A. Dambrauskas” (LTSRSB 1862: 257).

Kort katekism av prästen Filochowski. Översatt av Vaižgantas. Utgiven för andra gången, reviderad – detta är ett kontrafaktiskt tryck, utgivet år 1901. På sidan före titelbladet finns ett imprimatur från 1863: Tryckning tillåten. Kaunas. Den 8 februari 1863. Biskopen av Samogitien. Vaižgantas (1869–1933) anger i katekismens förord Litauer, låt er inte luras!! Denna lilla bok är en ”Katekism”, inte en ”ABC-bok”!! att bönerna är anpassade till Valančiauskos böner, det vill säga de böner som godkänts av M. Valančius och tryckts i häftet Aktas och böner (Vilnius, 1853). Han korrigerade bönernas språk något och vissa meningskonstruktioner; dessutom angav han i fotnoterna de motsvarigheter som tidigare använts i bönerna, oftast slaviska lånord.

Katolska för katoliker. Högst nödvändig för barn och vanligt folk, med ABC-bok och ministrantbok (1903). På baksidan av katekismens titelblad finns ett kontrafaktiskt imprimatur infogat i en vinjett: Tillåtet av censuren. VILNA 1864 Det råder oenighet om katekismens författare. Enligt V. Biržiška är det A. Baranauskas (1835–1902) katekism (Biržiška 1929: 852–853). I Litauens SSR:s bibliografi står det att det är katekismen av P. Legeckas (1844–1934), författare, översättare och präst (LTSRSB 1988: 673).

Material har också samlats in från prästen K. Paltarokas¹² Religionsundervisning (helig historia och katekism) (1916). Källan består av tre delar: I. Böner; II. Helig historia; III. Katekism. Religionstermerna har hämtats från den första och tredje delen. Författaren skriver i Förordet: ”I religionsundervisningen är katekismen nära förbunden med den heliga historien. Berättelsen om den heliga historien förklarar katekismen, och katekismen förklarar det som inte har behandlats i den heliga historien. Därför, i denna ’Religionsundervisning’

11 A. Vytartas (1837–1863?) – präst, stupad under upproret 1863 (Biržiška 1990: 410).

12 K. Paltarokas (1875–1958) – Lietuvos Katalikų Bažnyčios veikėjas, nuo 1926 metų – vyskupas. Parengė ir išleido religijos knygų, tikybos vadovėlių (plačiau žr. LTE 1981).

Mokslė“ abu dalykų sudėjau vienoje knygelėje“ (TM 1916: 3). Būtina paminėti, kad šį leidinį labai plačiai ir kritiškai recenzavo kalbininkas J. Jablonskis (Jablonskis 1933: 97–113). Jis 1917 metais Santaroje rašė, kad „Katekizme“, be tikybos mokslo dalykų ir pagrindinių tikybos tiesų, yra nemaža ir šiaipjau dalykų ir dalykėlių“ (Jablonskis 1933: 97). Apie religijos terminus, deja, recenzijoje neužsimenama.

De tre första katekeserna gavs ut under pressförbudstiden, då det officiella språket i Litauen var ryska. Under 1900-talets första årtionden skedde också ett språkbrott inom kyrkan, det vill säga man övergav barbarismerna. K. Paltarokas katekism, utgiven 1916, valdes eftersom man ville undersöka hur religionstermerna hade förändrats och om man, när det intensiva arbetet med att rätta språket i religiösa skrifter inleddes, övergav de främmande ord som hade använts i tidigare katekeser.

Från katekeserna samlades 1 158 enords religionstermer och deras varianter in, men eftersom en del termer sammanfaller uppgår det totala antalet till 613 olika religionstermer och 125 varianter av dem¹³. Flest var enords religionstermer av inhemskt ursprung – 439 termer (se figur 1).

2. Icke-litauiska termer

Nästan en tredjedel av de enords religionstermer som används i katekeserna är av icke-litauiskt ursprung (se figur 1). I denna artikel betraktas som icke-litauiska, det vill säga av främmande ursprung, religionstermer¹⁴ främmande ord, så kallade internationalismer och äldre lånord som helt har anpassats till det litauiska språksystemet och ”ingår i det grundläggande ordförrådet i standardspråket,”

¹³ Varianter av religionstermer behandlas inte i artikeln.

¹⁴ Vid fastställandet av termers ursprung stöds undersökningen på A. Sabaliauskas studie Lietuvių kalbos leksika (1990), D. Urbas Martyno Mažvydo raštų žodynas (1998), J. Kabelkas Kristijono Donelaičio raštų leksika (1964), J. Kruopas arbete Žodyninės slav ybės M. Mažvydo raštų kalboje (1947), V. Urbutis artiklar: Nepastebėti Mažvydo slavizmai (1962), Senosios lietuvių kalbos slavizmai (1992), Senųjų slavizmų kilmės įvairovė (1994), samt K. Būgas Rinktiniais raštais, Lietuvių kalbos žodynu, ordböcker över internationalismer (1936, 1985, 2001, 2003). Dessutom har K. Alminauskis doktorsavhandling konsulterats, Die Germanismen des Litauischen (1931), E. Fraenkels Lიტauisches etymologisches Wörterbuch (1955–1962), P. Skardžius Die slavischen Lehnwörter im Alt litauischen (1931) och A. Brückners Słownik etymologiczny języka polskiego (1974).

och endast historiska undersökningar kan fastställa att det rör sig om ord av främmande ursprung” (Jakaitienė 1980: 61). Som A. Sabaliauskas skriver har vi ”oftast inga egna ersättningsord eller synonymer” för äldre lånord (Sabaliauskas 1990: 228). Termer med beståndsdelar av främmande ursprung behandlas separat. Dessa är hybridtermer (eller blandtermer).

Sammanlagt behandlas 141 olika icke-litauiska termer och 33 hybridtermer.

Fig. 1. Fördelningen av enordiga religionstermer efter ursprung (%)

2.1. Internationella termer

I katekismerna påträffades sammanlagt 34 internationella religionstermer (mindre än en tiondel av alla enordiga termer). Internationella ord är, liksom äldre lånord och främmande ord, lånord. Som bekant lånas de oftast in via förmedlande språk, men det är ibland svårt att fastställa den ursprungliga källan och ofta även den mellanliggande (eller de mellanliggande) källan.

2.1.1. Internationella termer av latinskt ursprung. I katekismerna påträffades flest internationella termer med latinsk grund¹⁵ – 19 termer: absoliucija TFK 33 (lat. absolutio)¹⁶, aktas TFK 43 (lat. actus), ceremonija MRK 330 (lat. caerimonia), dekretas MRK 101 (lat. dēcrētum), desperacija MRK 169, TFK 10, KK 48 (lat. desperatio), dispensas MRK 399 (lat. dis-pensus), intencija MRK 297, KK 27 (lat. intentio), kard minor TM 87 (lat. cardinalis), klierikas TM 135 (lat. clericus), komunija MRK 330, TFK 36, TM 126 (lat. communio), komunikantas TFK 37 (TŽŽ 1936), konsekracija MRK 330 (lat. consecratio), monstrancija MRK 323 (lat. monstrantia < monstrare), ostija KK 30, MRK 322, TM 123 (lat. hostia), procesija MRK 323 (lat. processio), relikvija MRK 182 (lat. reliquiae), sakramentas MRK 16, 79, 138, TFK 9, KK 22, TM 72, 85 (lat. sacramentum), sakramenta-lijos TM 137 (lat. sacramentalia), suplikacijos TM 9 (lat. supplicatio). Denna grupp av termer (liksom 2.1.2 och 2.1.4) har avgränsats efter det ursprungliga språket, inte efter det närmaste källspråket, som fallet är med andra internationella termer (se 2.1.1.1, 2.1.1.2, 2.1.2.1, 2.1.2.2, 2.1.2.2), eftersom det är svårt (ofta till och med omöjligt) att fastställa genom vilka språk de internationella orden har förmedlats.

2.1.1.1. Term av latinskt ursprung förmedlad via slaviska språk. En religionsterm som förmedlats via slaviska språk påträffades (termen behandlas separat eftersom det är okänt genom vilket slaviskt språk den kom in i litauiskan), men dess ursprungliga källa är latin: altorius MRK 176, TM 110 (pol. ołtarz, vitry. алтар < lat. altāre: lat. altus, jfr. altāria ”offerplats; offeraltare” LoLieŽ 1996, jfr. VaitkTŽŽ 2003; i TŽŽ 2001 finns altarija ”altarists hem, gård”¹⁷.

¹⁵I artikeln återges termerna enligt stavningen i 1916 års katekes av K. Paltarokas, eftersom stavningen i Tikybos mokslo nästan inte skiljer sig från dagens stavning, och de felaktigheter som förekommer i de flesta fall kan betraktas som korrekturfel. Eftersom tyngdpunkten ligger på de enordiga termernas ursprung behandlas varianterna inte separat.

¹⁶Förkortningarna intill exemplen anger i vilken katekes termen används, medan arabiska siffror anger sidan där exemplen hämtats (oftast det första belagda bruket). Siffran efter kommatecknet anger sidan där en variant av den behandlade termen påträffades. Källförkortningarna förklaras i slutet av artikeln.

¹⁷ TŽŽ altorius kildinamas iš lotynų kalbos. Tik A. Sabaliauskas (1990: 253), P. Skardžius (1998: 86), J. Kruopas (1998: 36), J. Kabelka (1964: 24) ir E. Fraenkelis (1955: 8) nurodo, kad katekizmuose vartojamas žodis į lietuvių kalbą atėjo per slavų (t. y. lenkų ar baltarusių) kalbas.

2.1.1.2. Termer av latinskt ursprung som lånats in via polska. I katekismerna Mokslas Rimo Katalikų ir Tikybos mokslas används även latinska ord som lånats in via polska (2 termer): adventas MRK 79, 333, TM 109 (pol. adwent, lat. adventus LKŽ), suma MRK 403 (pol. suma < lat. summa).

2.1.2. Internationella termer av grekiskt ursprung. Endast 5 religiösa termer har påträffats vars ursprungliga källa är grekiska: antifona TM 11 (gr. antiphōnos), balzamas MRK 315 (gr. balsamon [TŽŽ 1936 anger att balzamas kommer från arabiskan]), diakonas MRK 380, TM 135 (gr. diakonos), patriarchas MRK 19, 46, 79 (gr. patriarchēs), subdiakonas MRK 380 (lat. sub + gr. diakonos).

2.1.2.1. Termer av grekiskt ursprung som lånats in via latin. Tre enordiga termer har påträffats som lånats in via latin (det är svårt att fastställa förmedlande språk, och de nämns inte i TŽŽ), men vilkas ursprungliga källa är grekiska: eretikas MRK 23, 335, KK 22 (lat. haereticus < gr. hairetikos VaitkTŽŽ 2003, medan TŽŽ 1936, 1985, 2001 anger eretikas < gr. hairetikos), katalikas MRK 25, 32, TFK 7, TM 89 (lat. catholicus < gr. katholikos), katekizmas MRK 386, TFK 43, KK 7, TM 3 (lat. catechismus < gr. katēchismos VaitkTŽŽ 2003, medan andra TŽŽ anger att ordet härstammar från grekiskan).

2.1.2.2. Term av grekiskt ursprung som lånats in via polska. I katekismerna används även den term som lånats in via polska och har grekiskt ursprung: psalmė TM 9 (pol. psalm < gr. psalmos Kruopas 1998: 238, jfr TŽŽ, där endast det grekiska ursprunget anges).

2.1.2.3. Termer av grekiskt ursprung som lånats in via slaviska språk. Två religiösa termer har påträffats som lånats in via slaviska språk, men vilkas ursprungliga källa är grekiska: angelas TM 12, 76 (fornry. ангелъ < gr. angelos Фасмер 1967)¹⁸, evangelija MRK 18, 32, TM 83 (pol. ewangelia < gr. euangelion Urbas 1998: 116, jfr TŽŽ 1936, 1985, 2001; VaitkTŽŽ 2003)¹⁹.

¹⁸ Angelas, kaip rašoma LKŽ, kurį redagavo J. Balčikonis, yra slavybė (LKŽ I, 1941). Slavybę jį laiko ir P. Skardžius (1998: 87), J. Kruopas (1998: 84), D. Urbas (1998: 19). Žodžio graikiška kilmė nurodyta TŽŽ 1936, 2001; VaitkTŽŽ 2003. Kad žodžio angelas pradinis šaltinis yra graikų kalba, abejonių nekyla, tačiau reikia pažymėti, kad jis gautas per slavų kalbas.

¹⁹I sitt arbete Žodyninės slavybės M. Mažvydo raštų kalboje anger J. Kruopas att evangelija är ett ord av grekiskt ursprung (Kruopas 1998: 227).

2.1.4. Termer av hebreiskt ursprung. Bland de behandlade enordiga termerna finns endast ett ord vars ursprungliga källa är hebreiska, nämligen mana MRK 79 (gr. manna < hebr. mān).

2.1.5. Sammanfattande anmärkningar. Många av de uppräknade termerna har sannolikt kommit in via polska eller andra slaviska språk, men dessa språk nämns sällan som källor i TŽŽ. Drygt tre femtedelar av de enordiga religiösa termerna är av latinskt ursprung, och omkring en tredjedel är av grekiskt ursprung. Dessutom har ett ord av hebreiskt ursprung påträffats: mana. Som exemplen visar används alla internationella termer även i dag.

Användningen av internationella enordiga religiösa termer i katekismerna (mindre än en tiondel av de enordiga termerna) hänger sannolikt samman med att den katolska religiösa vokabulären skapades på grundval av kyrkolatinet.

2.2. Äldre lånord²⁰

Det finns olika uppfattningar om äldre lånord. En del försöker undvika att använda dem (J. Skvireckas) och ersätta dem med andra ord, medan andra ser mer tolerant på dem (J. Jablonskis, K. Būga). Den framstående lingvisten K. Būga avvisade sådana främmande ord som abelnas, abrozas, abrūšas, adyna…, men rekommenderade att man använder äldre lånord som behövs i litauiskan, till exempel stiklas, kunigas med flera. J. Jablonskis ”godtog i standardspråket nästan alla äldre lånord som hade använts redan innan skriftspråket uppstod. Av lånorden från medeltiden stödde han dem som saknade litauiska motsvarigheter i dialekterna (till exempel inlånat religiöst ordförråd), <…>” (Pupkis 2005: 252).

I katekeserna används 36 äldre lånord (mer än en femtedel av de inlånade religiösa termerna som består av ett ord).

2.2.1. Äldre lånord från slaviska språk. Hämtade från slaviska språk²¹

²⁰ Mokslo straipsnių rinkinyje Skoliniai ir bendrinė lietuvių kalba (2004) Loreta Vaicekauskienė pateikia tokią G. Thomo senųjų skolinių apibrėžtį: „žodžiai, integravęsi fonologiškai ir morfologiškai, užimantys svarbią vietą leksinėje-semantinėje kalbos sistemoje, neturintys atitikmenų, geriau – pasiskolinti ne iš kaimynų kalbų; daugiausia kodifikuojami teigiamai“ (SBK 2004: 11). Apibrėžtis nėra tiksli, nes, kaip žinoma, skoliniai gali turėti atitikmenų, gali būti (ir dažniausiai yra) skolinami iš kaimyninių kalbų ir pan.

²¹ I artikeln delas lånord från slaviska språk in i polonismer, vitryssmer, russismer och slaviska lånord; gruppen slaviska lånord avgränsas när det är oklart från vilket slaviskt språk ordet kommer-

5 katekismer innehåller följande religiösa termer som består av ett ord: bažnyčia²² MRK 25, TFK 20, 25, KK 19, TM 7, 88 (vitry. божница, pol. božnica Sabaliauskas 1990: 253), grabas MRK 75, KK 15 (vitry. гроб, pol. grób Sabaliauskas 1990: 247; Pupkis 2005: 252)²³, kūmai MRK 310 (ry. кум, pol. kum LKŽ VI 1962, jfr Drotvinas 1986: 117; Skardžius 1998: 173, där kūma(s) är ett ord lånat från vitryska), ponas TFK 13 (pol. pan, vitry. пан Sabaliauskas 1990: 232), žydas MRK 74 (vitry. жид, pol. żyd LKŽ XX 2002; Skardžius 1998: 306).

2.2.1.1. Termer av latinskt ursprung, förmedlade via slaviska språk. En liten grupp äldre lånord kan urskiljas, vars ursprungliga källa är latin: alie jus MRK 400 (pol. olej, vitry. агей < lat. oleum eller fornhögty. olei Sabaliauskas 1990: 244)²⁴, alyva MRK 314 (vitry. алива, pol. oliwa < italienska oliva eller lat. oliva Sabaliauskas 1990: 237), karūna MRK 278, 331 (vitry. коруна, pol. korona, jfr ry. корона < lat. corōna Фасмер 1986), klebonas MRK 176, TFK 24, KK 24 (pol. kleban, pleban, vitry. кле́бан < lat. plēbanus: lat. plebs)²⁵, koplyčia MRK 401 (pol. kaplica < tjeck. < tyska Kapelle < medellat. cappella: lat. cappa Sabaliauskas 1990: 254; VaitkTŽŽ 2003)²⁶, kryžius MRK 68 (pol. krzyż, vitry. крыж < lat. crux

ordet lånats direkt. Det råder naturligtvis oenighet även bland lingvister om vissa ord. Skillnaderna i deras uppfattningar redovisas i fotnoterna.

²² P. Skardžius skrev i artikeln Är ordet bažnyčia brukligt? att bažnyčia är ”ett vitryskt lånord som kom in i vårt språk tillsammans med kalados, velýkos, kūčios, krikštas, krikštyti med flera.” (Skardžius 1999: 691). Enligt lingvisten är ordet bažnyčia så etablerat att det är svårt att hitta en litauisk ersättning för det: ”det betecknar inte bara ett tempel, en helgedom eller en böneplats <...>utan också en viss gemenskap av troende” (ibid.). Intressant nog gjordes försök att ersätta ordet bažnyčia; exempelvis föreslog ärkebiskop-metropoliten J. Skvireckas 1947 att man i stället för bažnyčia skulle använda det latinska ordet eklezija eller dievi namis, šventovė (Skardžius 1999: 690, 739–741, 889–892). P. Skardžius instämde inte i detta förslag.

²³ Grabas används i betydelsen ”plats där en död begravs, grav” redan hos M. Mažvydas (Urbas 1998: 137). I Tikybos mokslė används karstas i stället för grabas. Alltså ersätts ett lånord med ett annat lånord vars främmande ursprung inte känns av.

²⁴ Ordet aliejaus finns inte upptaget i TŽŽ 1936; där finns endast oleum (latin) – ”olja”. Det finns inte heller i andra TŽŽ. (Det betyder att aliejaus inte betraktas som ett internationellt ord, trots sitt latinska ursprung.)

²⁵ Klebonas yra tik VaitkTŽŽ 2003. A. Sabaliauskas, V. Vaitkevičiūtė, P. Skardžius nurodo, kad jis gautas per slavų kalbas (Skardžius 1998: 161; Sabaliauskas 1990: 254).

²⁶ Lånordet koplyčia är etablerat, så försöket att ersätta det med ordet kapela är misslyckat. Dessutom tillåter inte heller språksystemet ett sådant byte; jfr koplystulp is, koplyt kalnis (Klimavičius 1998: 11).

Sabaliauskas 1990: 254; Kruopas 1998: 43, pagonis MRK 30, TFK 19, KK 22, TM 107 (lenk. pogan, brus. поганъ < lot. pāgānus: lot. pāgus²⁷, poteriai MRK 203, TFK 7, TM 5 (lenk. pacierz < lot. pater Skardžius 1998: 232; Urbas 1998: 297; Kabelka 1964: 181; Fraenkel 1962: 641)²⁸, vynas MRK 78, KK 30, TFK 36, TM 110 (lenk. wino, brus. віно < lot. vinum Fraenkel 1962: 1255, plg. VaitkTŽŽ 2003)²⁹. Iš viso rasti 9 tokie senieji skoliniai.

2.2.1.2. Termer av latinskt ursprung som lånats in via polskan. I Rimos Katalikų används latinska ord som lånats in via polskan (2 termer): mišiolas MRK 328 (pol. mszał < lat. missale TŽŽ 2001; VaitkTŽŽ 2003; Skardžius 1998: 191), mišios MRK 112, TM 7 (pol. msza < lat. missa)³⁰.

2.2.1.3. En term av grekiskt ursprung, inlånad via slaviska språk. Avsnittet bör behandla den internationella term parapija MRK 118, TFK 9, KK 25, TM 7 som återfinns i katekeserna (pol. parafia, vitryska напа фія < lat. po-rochia < grek. paroikia Sabaliauskas 1990: 255). Det är ett ord av internationellt ursprung som lånats in via de närliggande slaviska språken, polska eller vitryska.

2.2.1.4. En term av sanskritiskt ursprung, inlånad via slaviska språk. I alla fyra undersökta katekeser används den enordiga religionstermen rojus MRK 61, TFK 16, KK 11, TM 79 (vitryska рау́, pol. raj < skr. Rayih Sabaliauskas 1990: 256), vars ursprungliga källa är sanskrit. Termen har lånats in via slaviska språk.

2.2.1.5. Termer av germanskt ursprung, inlånade via slaviska språk. Via slaviska språk har också två ord av germanskt ursprung lånats in: karalius TM 78, MRK 67 (vitryska кароль, jfr även ryska король, pol. Król < tyska, jfr fornhögtyska.

²⁷ Katekizmuose vartojamas terminas pagonis yra tik TŽŽ 1936. O P. Skardžius (1998: 209), A. Sabaliauskas (1990: 255), J. Kruopas (1998: 46), E. Fraenkelis (1955: 524) nurodo jį atėjus per lenkų ar baltarusių kalbą (tačiau pradinis pagonio šaltinis yra lotynų kalba).

²⁸ Poteriai är enligt Z. Zinkevičius ett ord som lånats in via slaviska språk och som härstammar från det första ordet i den latinska Herrens bön, Pater noster, ”Fader vår” (Zinkevičius 2000: 26).

²⁹ Ordet vynas finns inte upptaget i TŽŽ 1936, 1985, 2001.

³⁰ Ordet mišios härleds i TŽŽ 1936 från latin, medan det i TŽŽ 1985, 2001; VaitkTŽŽ 2003; LKŽe preciseras ytterligare att det har lånats in via polskan.

tyska högtyska Karal, Karl)³¹ och pasninkas TFK 9, TM 7, KK 24, MRK 297 (vitryska nochik < jämför tyska högtyska fasto Sabaliauskas 1990: 255)³².

2.2.2. En gammal lånterm från polskan. Det enda ord som lånats in från polskan är termen pana MRK 72, TFK 7 (pol. panna LKŽ IX 1973, jfr pol. panna eller vitryska панна Kruopas 1998: 47).

2.2.2.1. Termer av grekiskt ursprung som lånats in via polskan. Fyra gamla lånord av grekiskt ursprung som lånats in via polskan har också påträffats: apaštalas MRK 18, TFK 42, KK 23, TM 72 (pol. apostol < grek. apostolos, jfr grek. apostolos TŽŽ 1936, 1985, 2001)³³, krikščionis MRK 50, 79, TFK 28, TM 86 (pol. chrześcijanin < grek. christos, jfr lat. Christiāni LoLieŽ 1996)³⁴, popiežius MRK 111, 116, 118, TFK 28, KK 22, TM 78, 87 (pol. papież < lat. pāpa < grek. pappas³⁵, vyskupas KK 22, 29, TM 86, 121, TFK 38, MRK 30 (pol. biskup, wiskup < grek. episkopos)³⁶.

³¹ I J. Kruopas artikel Žodyniniai Mažvydo raštų skoliniai finns en lista över lånord, där det anges att karalius (vitryska король) är ett vitryskt lånord (Kruopas 1998: 42). Även P. Skardžius (1998: 154), J. Kabelka (1964: 106), D. Urbas (1998: 182) och E. Fraenkelis (1955: 219) betraktar ordet som ett slaviskt lån. Det bör nämnas att K. Alminauskis inte tar upp karaliaus i boken Lietuvių kalbos germanizmai. Därför kan man anta att lingvisten också betraktar ordet karalius som ett lån från slaviska språk (se även Sabaliauskas 1990: 231).

³² K. Alminauskis nämner inte pasninko. Troligen betraktar han inte ordet som en germanism. Alltså bör pasninkas betraktas som ett lån från slaviska språk.

³³ Endast VaitkTŽŽ 2003 anger att ordet lånats in via polskan. I E. Fraenkels Etimologiniame lietuvių kalbos žodyne står det att apaštalas härrör från pol. apostol (Fraenkel 1962: 12). Ordets polska ursprung anges också i LKŽe.

³⁴ Enligt V. Aliulis: ”kri(k)ščionis kristen – från Kristaus, inte från Krikšto” NŽA 2005: 305. Lingvisterna anger olika språk som förmedlare för denna term. E. Fraenkelis, P. Skardžius, R. Eckert och J. Kruopas hävdar exempelvis att krikščionis lånats in via fornryska, jfr fornryska крьстьjaninъ (Eckert 1971: 39; Kruopas 1998: 41).

³⁵ Žodis popiežius TŽŽ 1985, 2001 nepateiktas. Galbūt jis laikomas lenkybe, kaip ir Etimologiniame lietuvių kalbos žodyne, plg. lenk. papież (Fraenkel 1962: 638). Tačiau TŽŽ 1936, VaitkTŽŽ 2003 ir J. Kruopo darbe popiežius kildinamas iš graikų kalbos, nors nurodoma, kad gautas iš lenkų. LKŽe – lenk. papież < vok. tarm. < lot.

³⁶ Ordet vyskupas finns inte upptaget i TŽŽ 1936; där finns episkopus in partibus infidelium (latin) – ”biskop utan biskopsstift, <…>”, och även episkopatas (grekiska) – ”biskopsämbete, biskopskollegium” (ibid.). Troligen betraktas vyskupas inte som ett internationellt ord. I andra TŽŽ betraktas vyskupas som ett ord av grekiskt ursprung, jfr grek. episkopos TŽŽ 1985, 2001; VaitkTŽŽ 2003. Enligt P. Skardžius lånades vyskupas in via polskan. Lingvisten anger inte ordets grekiska ursprung (Skardžius 1998: 296). E. Fraenkelis skriver att vyskupas kommer från pol. dial. wiskup (Fraenkel 1962: 45). A. Brückner menar att det polska ordet biskup härstammar

2.2.2.2. Termer av latinskt ursprung, lånade via polska. I K. Paltarokos Tikybos moksle används två termer av latinskt ursprung: rožančius³⁷ TM 140 (pol. różaniec < lat. rosarium VaitkTŽŽ 2003, jfr Skardžius 1999: 692), škaplierius TM 141 (pol. szkaplerz < lat. scapularium Skardžius 1999: 692), inlånade via polska.

2.2.2.3. Term av hebreiskt ursprung, lånat via polska. I tre katekeser används termen šėtonas MRK 58, TFK 15, TM 77 (pol. szatan < lat. satanas < hebr. LoLžiež 1996, jfr LKŽ XVI 1986), vars ursprungliga källa är hebreiska.

2.2.3. Äldre lånord lånade från belarusiska. Fem äldre lånord från belarusiska bör nämnas: gadynė MRK 19 (belarus. годына, година, jfr belarus. год, ryska год Sabaliauskas 1990: 253; Fraenkel 1955: 73; Skardžius 1999: 235; Kabelka 1964: 78)³⁸, gavėnia MRK 238, 333,

förklarar ordet så här: biskup < tjeck. < ty. Bischof (biscop) < lat. episcopus < gr. episkopos (Brückner 1974: 27).

³⁷ Ingen betvivlar att radband och skapulär, jfr pol. szkaplerz (Fraenkel 1962: 997), är polska lånord. Enligt P. Skardžius är ”det första lånat från pol. różaniec (dvs. róžany wianek ’rosenkrans’, ty. Rosenkranz”, översatt från lat. rosarium ’rosenkrans’) och szkaplerz, ombildat från lat. scapularium ’det som hänger på axlarna (scapulae)’, jfr fr. scapulaire, ty. Skapulier” (Skardžius 1999: 692). Som bekant föreslås i Antanas Lelio (Lalys) polsk-litauiska ordbok, troligen sedan 1919, att ordet rosenkrans (różaniec – rožynas, *ražančius) används i stället för radbandets. ”År 1940 föreslog J. Laukaitis nybildningen rožinys (och Rožancava, dvs. Rožančinė – Rožinė). Denna form förespråkas fortfarande (GK 4, 1996, 8–9)” (Klimavičius 2002: 109). Senare föreslogs dessutom rožinis i LRKŽ 1957, men redan P. Skardžius skrev att ”rožinis är en olämplig bildning som ersättning för det polska rožančiui; betydligt bättre är rožynas, som används i J. Šlapelis polsk-litauiska ordbok och helt motsvarar lat. rosarium till betydelsen, jfr fr. rosaire” (Skardžius 1999: 692, 827–828). Lingvisten medger att man ännu inte har kommit på något bättre än skapulärets namn. I TŽŽ 1936 finner vi ordet škaplieriai, som härleds från tjeckiskan. Ordet radband förekommer inte i TŽŽ 1936. I Religionsvetenskaplig ordbok härleds termerna från latinet, men det anges att de förmedlats via polskan (RŽ 1991, jfr även Fraenkel 1962: 710). Uppenbarligen är det de långa brukstraditionerna för termerna radband och škaplieriai som gör att dessa ord används än i dag. Först i DŽ från 1993 finns rožinis ’radband’, men den huvudsakliga formen som anges är rožančius. Även om rožančius inte längre nämns i DŽ från 2003, föreslås rožinis, men det används sällan eftersom det är brukligt att be rosenkransen. (I denna artikel behandlas alltså radband och skapulärer bland de äldre lånen, eftersom radband, skapulärer är som kyrkan.)

³⁸ DŽ: gadynė – ålderdomligt; se period, tid, epok, medan LKŽe anger att ordet inte längre används i dagens språk. Gadynę användes redan av M. Mažvydas (inte bara i betydelsen ’timme’ utan också ’tid’, vilket framgår av exemplen hos D. Urbas (Urbas 1998: 118)).

TM 109 (belarus. žovenie Skardžius 1999: 133; Būga 1958: 431), karstas TM 91 (belarus. kopcma Sabaliauskas 1990: 246)³⁹, knyga MRK 20 (belarus. khiea Sabaliauskas 1990: 247), Velykos MRK 239, TFK 24, KK 25, TM 7 (belarus. вялиki (день) Sabaliauskas 1990: 256; Būga 1958: 348).

2.2.4. Ett äldre lånord av latinskt ursprung, lånat via fornryska. Särskilt bör nämnas termen krikštas MRK 120, TFK 9, TM 8, 120 (fornryska крьстъ < lat. chrīstus Sabaliauskas 1990: 254; Fraenkel 1962: 298). Ordets latinska ursprung är uppenbart.

2.2.5. Ett äldre lånord från tyska. Även germanismen kunigas KK 22, 29, TFK 32, TM 10, MRK 112 påträffades (högty. kunig – ’furste, kung’ Sabaliauskas 1990: 260, 270; Urbas 1998: 202; Būga 1958: 546, jfr medelhögty. kunig, kunic Alminauskis 1931: 75, nu ty. König⁴⁰.

2.2.6. Sammanfattande anmärkningar. Exemplen visar att flest äldre lånord har lånats från de slaviska språken (5 termer) och belarusiska (5 termer). Minst antal äldre lånord har lånats från polska (1 term) och ryska (1 term). I alla de granskade katekeserna används endast en germanism. Hela en fjärdedel av de behandlade äldre lånorden förekommer i alla katekeserna. Vissa äldre lånord undviks i standardspråket. Något mer än hälften av de behandlade äldre lånorden har sitt ursprung i latin, grekiska och sanskrit (21 termer).

Z. Zinkevičius anger att ”ord som bažnyčia, gavėnia, krikštas, Kūčios, namnen på kristna högtider – Kalėdos, Velykos, <…>, som utan tvivel lånats från östslaverna långt före Litauens officiella dop, sannolikt omkring 900–1100-talet”, utgör det äldsta skiktet av litauisk religiös terminologi (Zinkevičius 2000: 12).

2.3. Främmande ord

Svetimybės – tai „nenorminiai skoliniai“ (LKE 1999). D i d y s i s ben-drinės lietuvių kalbos apsivalymas nuo svetimybių prasidėjo su tautiniu

³⁹ Karstas randamas M. Daukšos postilėje (Sabaliauskas 1990: 247).

⁴⁰ Ordet kunigas ”är ett ord av tyskt ursprung, gemensamt för alla baltiska språk. <…> Som germanism är kunigas ett jämförelsevis sent lånord. Det är naturligtvis äldre än många lånord som betecknar kristna begrepp och kom in under 1400–1500-talen.” (Drotvinas 1993: 24).

väckelsen (Aušra). Flest icke-normerade ord kom från de närliggande slaviska språken. Artikeln behandlar sammanlagt 71 främmande ord.

2.3.1. Polonismer.

I katekismer från slutet av XIX-talet och början av XX-talet påträffades främst polonismer (24 termer): abrazas MRK 79 (pol. obrazek – paveikslas TM 95)⁴¹, almužna MRK 40, TFK 11, 43, KK 29 (pol. jałmuzna, jfr Būga 1961: 414 pol. *almužna, ček. almužna – išmalda TM 90), atklanės MRK 95, KK 15 (pol. otchłań⁴², blužnierstva KK 19 (pol. blužnierstwo – liežuvavimas TM 105), brostva MRK 425 (pol. bractwo – brolija TM 141), cnata MRK 51, TFK 11, KK 40 (pol. cnota – dorybė TM 12, dora TM 135), čerai MRK 174, KK 18 (pol. czar), čyščius MRK 63, TFK 17, KK 16, 37 (pol. czyścic – skaistykla TM 89), čystata MRK 191, KK 49 (pol. czystota – nekaltybė TM 102, skaistybė TM 117), dušia MRK 29, TFK 8, KK 11 (pol. dusza – dvasia TM 12, vėlė TM 11), gramnyčė MRK 403, 422 (pol. gromnica), iškada MRK 57, TFK 21 (pol. szkoda), lokamstva MRK 260, TFK 10 (pol. łakomstwo – godulys TM 106, godumas TM 112), loska MRK 18 (pol. łaska – malonė TM 10), pakūta MRK 43, TFK 9, 18, KK 28 (pol. pokuta – atgaila TM 10), pekla MRK 42, 144, TFK 8, 13, KK 7 (pol. piekło – pragaras TM 6), skarba MRK 279 (pol. skarb – turtai TM 9), spasabos MRK 123 (pol. sposób), spaviednė TFK 9, 26, KK 25, 28 (pol. spowiedź – išpažintis TM 130, pasisakymas TM 108), spaviednyčia TFK 32, KK 35 (pol. spowiednica – klausykla TM 132), spaviednykas MRK 176, 340, TFK 38, KK 24, 31 (pol. spowiednik – nuodėmių klausytojas TM 132), svietkas MRK 186 (pol. świadek – liudytojas TM 75), šliūbas MRK 237, TFK 9, KK 25, 39 (pol. ślub), tajemnyčia MRK 50 (pol. tajemnica). Tre polonismer med suffixet -onė bör behandlas separat: apieravonė MRK 333 (pol. ofierowanie, jfr pol. ofierować – auka TM 123), dirmavonė KK 27, TFK 9, MRK 108 (pol. bierzmowanie, jfr bierzmować < ček. birzmovati < vok. firmön, firmen < vok. firmare, confirmare Brückner 1974: 26 – sutvirtinimo sakramentas TM 120), žegnonė MRK 35 (pol.

⁴¹ Artikeln anger litauiska motsvarigheter till de främmande orden, använda i K. Paltarokos katekism. Vissa motsvarigheter saknas eftersom katekismerna skiljer sig åt i omfattning.

⁴² LKŽe atklanės – ”en plats dit de avlidna själarna från odöpta spädbarn eller rättfärdiga icke-kristna går” (M. Valančius).

žegnanie – välsignelsegesten TM 5)⁴³. Bland språkvetare råder oenighet om huruvida dessa är hybrida termer eller termer med ett suffix som är gemensamt med slaviska språk. (Artikeln ansluter sig till den senare uppfattningen.)

Dessutom återfanns polonismer (7 termer) med ursprung i grekiska, latin och hebreiska.

2.3.1.1. Polonismer av grekiskt ursprung. Sammanlagt återfanns 2 termer som lånats via polska och vars ursprungliga källa är grekiska: aniolas MRK 56, TFK 15, KK 10 (pol. aniol < lat. < angelus < gr. angelos – ängel TM 5)⁴⁴, arkan'iolas MRK 40, KK 10 (pol. archaniol < lat. archangelus < gr. archangelos – ärkeängel TM 11).

2.3.1.2. Polonismer av latinskt ursprung. I Rimo Katalikų används 4 termer som lånats via polska: apiera MRK 72 (pol. ofiera < tjeck. ofiera < ty. opfar, Opfer < lat. offertorium, offero Brückner 1974: 375, jfr Fraenkel 1962: 13 – offer TM 123), oplotka MRK 377 (pol. opłatek < ty. obláté < lat. oblata Brückner 1974: 380), majestotas MRK 258 (pol. majestat < lat. majestas, gen. majestatis TŽŽ 1936)⁴⁵, stacija MRK 95 (pol. stacja < lat. statio). Deras ursprungliga källa är latin.

2.3.1.3. Polonismer av hebreiskt ursprung. Endast ett främmande ord med hebreiskt ursprung som lånats via polska återfanns: mesijošius MRK 70 (pol. messjasz, jfr kyrkligt lat. messias, gr. Messias < hebr. māšīaḥ VaitkTŽŽ 2003).

Det bör noteras att polonismer förekom i religiösa böcker i Litauen som en följd av inflytandet från den lokala polska språkformen, även kallad polszczyzna litewska (Zinkevičius 2000: 142). Till en början betraktades polska inte som ett fiendespråk, inte minst eftersom det var religionens språk, som kom med katolicismen. Under den nationella väckelsen förändrades, som redan nämnts, synen på polska. Av det presenterade materialet framgår att polonismer inte används i prästen K. Paltarokos katekism.

⁴³ Ordet žegnonė har inte påträffats i DŽ och DŽₛ, men verbet žegnoti(s) och avledningen žegnojimas(is) rekommenderas för bruk. Troligen kan žegnonę betraktas som ett icke rekommenderat främmande ord, men också som en inhemsk avledning. Žegnoti(s) är också avlett från polska, jfr pol. żegnać ”ta farväl” (Sabaliauskas 1990: 229). Žegnonė anges i LKŽe inte som ett främmande ord.

⁴⁴ I den etymologiska ordboken över polska anges att pol. aniol tidigare hette angiol och under 1300–1400-talen angiel (Brückner 1974: 5).

⁴⁵ I TŽŽ 1936 anges att termen har italienskt ursprung.

2.3.2. Slaviska lånord. Det är ändamålsenligt att urskilja ytterligare en grupp av barbarismer – slaviska lånord, där det är oklart från vilket slaviskt språk ordet har hämtats. Sammanlagt hittades 28 sådana termer (nästan två femtedelar av de främmande orden): omsorg KK 10 (vitryska oneka, polska opìeka – omsorg TM 112), förmyndare MRK 169, 419, TFK 13, KK 14 (vitryska опекун, polska opiekun – förmyndare TM 9), person MRK 41, TFK 11, 32, KK 8 (polska osoba, ryska особа – person TM 6), avlat MRK 323, KK 38 (polska odpust, ryska отпуск – avlat TM 132), synd MRK 39, KK 11, 36 (vitryska грэхъ, polska grzech – synd TM 7), syndig MRK 240 (vitryska грешны, polska grzeszny, ryska грешный – syndig TM 89, fallen TM 100), syndare MRK 54, 91, TFK 18, KK 9 (vitryska грешник, polska grzesznik, ryska грешник – syndare TM 5), torsdag TFK 37 (ryska четверг), straff MRK 54, TFK 35, KK 12 (polska karanie, ryska карание – straff TM 80), vigvattenkvast MRK 374 (polska kropidło, vitryska крапіла), oförrätt MRK 159, TFK 12, KK 19 (vitryska кривида, polska krzywda – oförrätt TM 128), kärlek MRK 17, 18, TFK 17 (polska miłość, vitryska міласць – nåd TM 10), tanke MRK 49, 50, 98, TFK 22, KK 36 (vitryska мысль, polska myśl – tanke TM 78), hopp TFK 11, KK 40 (polska nadzieja, vitryska надзея – hopp TM 11), ed MRK 186 (polska przysięga, vitryska прысяга), rättighet MRK 20 (vitryska права, polska prawo), råd MRK 107, TFK 12 (vitryska рада, polska rada – råd TM 9), sår MRK 95 (vitryska рана, polska rana), stånd MRK 75 (polska stan, vitryska стан), samvete MRK 46, TFK 16, KK 11 (polska sumienie, vitryska суменне), fattig MRK 73, TFK 12, KK 50 (medelpolska ubog, vitryska убог), härskara MRK 119 (ryska войск, polska wojsko), härskare MRK 45 (ryska володимир, vitryska валадар LKŽe – härskare TM 12), bröllop KK 25, MRK 237, TFK 9 (polska wesele, vitryska вяселле – bröllop TM 109), evighet MRK 376 (polska wieczność, vitryska вечнасць), tro MRK 16, KK 18, 40, TFK 9 (ryska вера, polska wiara – tro TM 88, tro TM 12), trohet KK 39 (ryska верность, polska wierność), bud MRK 65, TFK 22 (polska zakon, ryska закон – bud TM 7).

2.3.2.1. Slavismer av grekiskt ursprung.

Endast en slavism har påträffats: gromata MRK 21 (rys. грамота, jfr gr. γράμματα Фасмер 1986: 451), som är av grekiskt ursprung.

I K. Paltarokos Tikybos moksle, utgiven 1916, påträffas inga enspråkiga religionstermer som kan betraktas som lån från slaviska språk. Av exemplen framgår att flest slavismer finns i Moksle Rimo Kataliku.

2.3.3. Vitryssmer. Tikybos moksle påträffas inte heller vitryssmer, vilka förekommer i andra katekeser (7 termer, en tiondel av de främmande orden): mūčelnykas MRK 82 (vitry. мучельник), mūka MRK 57, TFK 11, 25, KK 46 (vitry. мука – lidande TM 80), prietelis MRK 157 (vitry. прыяцель), smertis MRK 36, TFK 12, 25, KK 7 (vitry. смерць – död TM 9, miri-mas TM 90), sūdas MRK 30, TFK 12, KK 18 (vitry. суд – domstol TM 91), sūdzia MRK 46, 102 (vitry. судзя), svietas MRK 21, TFK 13, KK 9 (vitry. свет – värld TM 73). Alla vitryssmer förekommer i Mokslė Rimo Kataliku; färre har påträffats i Trumpajame Kun. Filochowskio katekizme ir Katakizmuose katalikizskuose.

2.3.4. Germanismer. I biskop K. Paltarokos Tikybos moksle används endast en germanism (1,4% av de främmande orden) – podžiai TM 120 (jfr ty. dial. podž, pōd Alminauskis 1931: 103, jfr modern ty. die Pate – faddrar TM 120). Inga germanismer har påträffats i de andra katekeserna.

2.3.5. Sammanfattande anmärkningar. 71 enordsreligionsterm (omkring 15% av alla enordstermer, se fig. 1) är lån från slaviska och germanska språk. Det rör sig om lån (varav vissa, exempelvis griekas, mylista, pekla, smertis med flera, redan förekommer i M. Mažvydas skrifter) som man började undvika långt före slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Denna period utgör dock en viss vändpunkt, då man åter vände sig till det litauiska modersmålet och dess rikedomar.

I katekeserna Mokslas Rimo Kataliku, Trumpajame Kun. Filochowskio katekizme ir Katakizmuose katalikizskuose används litauiska religionstermer synonymt vid sidan av lån, exempelvis: cnata MRK 51, TFK 11, KK 40 – dorybė MRK 88, TFK 42, KK 40, dora MRK 18, TFK 42; dūšia MRK 29, TFK 8, KK 11 – dvasia MRK 75, TFK 13, KK 8; gramnyčia MRK 403, 422 – žvakė MRK 121; loska MRK 18 – malonė MRK 46, TFK 15, KK 12; pekla MRK 42, 144, TFK 8, 13, KK 7 – pragaras MRK 42, TFK 13; atpuskai MRK 323, KK 38 – atlaidai MRK 70, TFK 35, KK 38; mylista MRK 17, 18, TFK 17 – malonė MRK 46, TFK 10, KK 12; smertis MRK 36, TFK 12, 25, KK 7 – mirimas TFK 17, KK 16 med flera. Det är svårt att avgöra vilken term – den litauiska eller den lånade – som föredras (detta är ett separat ämne för artikeln). Det har observerats att litauiska religionstermer börjar användas i katekeserna, medan deras synonyma termer av främmande ursprung

skrivs inom parentes, till exempel: riter (ceremonier) i den heliga kyrkan MRK 24⁴⁶, dygd (cnata) MRK 17, otukt (lokomstva) MRK 234, lidande (mūka) MRK 301, blodigt lidande (mūka) MRK 319, Guds nåd (mylista) KK 12, förlust av hopp (nodiejos) MRK 431, helvete (pekla) MRK 144, underverk (čiūdas) MRK 81, tecken (čiūdas) MRK 23 med flera. Ibland anges termer av främmande ursprung efter konjunktionen eller, till exempel: riter eller heliga kyrkceremonier MRK 419, kyrkans riter (eller ceremonier) TFK 40, underverk eller čiūdas MRK 81 med flera. Ibland förekommer också den omvända ordningen, till exempel: evigt lidande (kančia) KK 16, podžiai (kūmai) TM 120, död (mirimas) KK 16 med flera, eller så anges en motsvarighet till ett internationellt ord inom parentes, till exempel: desperation (förtvivlan) MRK 431, kommunion (eller deltagande) TFK 36 med flera. Av allt detta kan man dra slutsatsen att katekismerna går i riktning mot litauisering. Detta framgår av K. Paltarokas Tikybos moksle.

3. Halvlitauiska enterminsterminer

I katekismerna påträffades enterminsterminer för religion som är hybrider. Med hybrider avses ord som har beståndsdelar bildade av inhemskt material och lånade ord (KTŽ 1990; LKE 1999; Keinys 1984: 115)⁴⁷. Sammanlagt påträffades 33 hybridtermer. Vissa hybrider kan användas i dagens litauiska standardspråk (13 termer): altorėlis MRK 424, knygelė TM 72, kryželis MRK 174, panelė TM 82; krikštijimas MRK 308, pasninkavimas MRK 110; kunigaikštis MRK 75⁴⁸, muitininkas KK 22, MRK 121, žegnojimasis TM 5; kunigystė MRK 302, TFK 9, KK 27, 39, TM 8, pagonybė TFK 19, pany stė KK 42, MRK 280, vyskupystė⁴⁹ MRK 118; övriga är inte brukliga (20 ter-

⁴⁶ Här ges också exempel på sammansatta termer.

⁴⁷ Lingvister definierar hybrider på olika sätt. Enligt A. Pupkis är hybrider exempelvis ”ord som negativt kodifieras och innehåller ett avledningsmorfem (prefix eller suffix) som lånats från andra språk” (Pupkis 1980: 106).

⁴⁸ K. Alminauskis kunigaikštį kildina iš kunigo ir laiko germanizmu (Alminauskis 1931: 75). A. Rubinas straipsnyje Dvasininkų pavadinimai ir jų istorija rašo, kad kunigaikštis pasidarytas iš žodžio kunigas „karalius“ su priesaga -aikštis (Rubinas 2001: 191, dar plg. Kabelka 1964: 120; Būga 1958: 546).

⁴⁹ Enligt S. Ambrazas är ortnamn med suffixet -ystė ”översatta morfem för morfem från slaviska språk” (Ambrazas 2000: 70). I LKG nämns inget om suffixets slaviska ursprung (LKG 1965: 310–311, 402).

mer): brostvinýkas MRK 425, geradėjas MRK 409⁵⁰, nobažnumas KK 49, TFK 12, MRK 433 (jfr pol. nobożność); geradėjystė KK 49, MRK 42, 54 (jfr hybr. geradėjas, i TM 12 används redan geradarybė), neprietelystė MRK 64 (jfr hybr. neprietelis); nečystata TFK 10, MRK 214, neprietelis KK 17, MRK 157, TFK 21, pariškada MRK 397 (jfr iškada – pol. szkoda LKŽė); apmislijimas MRK 408, atpakūtavojimas TFK 35, apieravojimas MRK 330, 76, blagaslovyjimas MRK 314 (jfr palaiminimas TM 101), bluznijimas MRK 185, nepakūtavojimas TFK 10, pakūtavojimas KK 37, prisiegavimas MRK 191; darbygriekis TFK 27, pradžiogriekis TFK 27; kryževotojas MRK 158, mukryževotas MRK 374.

Sammanlagt påträffades 20 enterminsterminer som består av beståndsdelar av främmande ursprung (polska eller slaviska språk), alltså inte äldre lånord eller internationella ord, och av inhemskt ursprung (prefix eller suffix). Med tanke på att katekismerna sammanställdes i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet är det inte förvånande att de innehåller många hybrida religiösa termer, särskilt som tre femtedelar av dem i dag kan betraktas som bildningar av främmande ord.

4. Slutsatser

1. Slutet av 1800-talet och början av 1900-talet var en period av snabb utveckling av det nutida litauiska standardspråket. Den religiösa terminologin hade då stabiliserats, men var mycket oren. Sedan början av 1900-talet har den religiösa terminologin varit en av de bäst reglerade. Detta berodde på många faktorer. Den kanske viktigaste var dock det konsekventa och målinriktade arbete med den religiösa terminologin som utfördes av dåtidens präster (J. Laukaitis, M. Pakalniškis, S. Tijūnaitis, A. Vytartas, J. Tumas, J. Mačiulis m.fl.) och språkvetare (K. Būga, J. Jablonskis, J. Balčikonis, J. Šlapelis m.fl.).

2. Den språkliga utformningen av termerna i de undersökta litauiska katolska katekeserna påverkades av förändringar i det litauiska språket, vilka berodde på icke-språkliga faktorer (polonisering, ockupationer, tryckförbud m.m.).

⁵⁰ Jfr pol. dobrodziej, sydvitry. добродей. I den förteckning över stora språkfel som godkänts av Litauens statliga språkkommission betraktas -dėjas som ett främmande ordled och hänförs till fel i ordstrukturen (LKKN 1998: 149). Språkvetaren J. Klimavičius (i artikeln Geradėjas, piktadėjas, niekadėjas – helt litauiska ord) visade att geradėjas är ett helt litauiskt ord och inte en hybridisk slavism (Klimavičius 2000: 64). Artikeln håller sig fortfarande till den traditionella uppfattningen.

3. I de katekismer som utgavs före 1916 utgör icke-litauiska religiösa termer Mokstas Rimo Katalikų, Trumpasis Kun. Filochowskio katekizmas, Katakizmai katalikiški nästan en tredjedel av alla enords-termer (se fig. 1).

3.1. De internationella termer (24,1% av de icke-litauiska termerna) och äldre lånord (25,5% av de icke-litauiska termerna) som användes i periodens katekismer har i stort sett bevarats oförändrade och används fortfarande i dag.

3.2. Bland de icke-litauiska termerna i katekismer utgivna 1879–1903 finns betydligt fler främmande ord (71) – något mer än hälften av de enords religiösa termerna (50,4%). Ur dagens perspektiv vittnar de undersökta enordstermerna om ett skede i det litauiska språkets utveckling då kyrkans skriftliga språk övergick till det nutida litauiska standardspråket.

3.3. I prästen K. Paltarokos Tikybos moksle är hela 82,2% av termerna rent litauiska. Katekesen använder endast ett främmande ord av tyskt ursprung – podžiai TM 120. På bara några år i början av 1900-talet ersattes alltså främmande religiösa termer med litauiska.

3.4. I K. Paltarokos katekes används de religiösa termer av främmande ursprung som saknar litauiska motsvarigheter, till exempel äldre lånord (bažnyčia, pagonis, poteriai, pasninkas, krikščionis, vyskupas ir kt.) och internationella termer (kardinolas, sakramentas, antifona, diakonas ir kt.).

4. Efter biskop K. Paltarokos tid förändrades terminologin i litauiska katolska katekismer i stort sett mycket lite.

ŠALTINIAI

KK – Katekizmai katalikiški. Visureikalingiausi dėl vaikų ir žmonių praszcziokų su Lementoriu ir Ministranturu, Bitėnai, 1903.

MRK – Mokstas Rimo Katalikų. Naujei perweizetas, pertaisitas ir antra karta atspaus-tas, Vilnius, 1879 (su pieštuku – 1888).

TFK – Trumpasis Kun. Filochowskio katekizmas. Vaiszganto verstas. Antrą kartą išleistas, pataisytas, Vilnius, 1863 (su pieštuku – Tilžė, 1901, trečia laida).

TM – Paltarokas K. Tikybos mokslas (Šv. Istorija ir Katekizmas), Petrapilis, 1916.

LITERATŪRA

Alminauskis K. 1931: Die Germanismen des Litauischen 1. Die deutschen Lehnwörter im Litauischen, Kaunas.

Ambrazas S. 2000: Daiktavardžių darybos raida 2, Vilnius.

Biržiška V. 1929: Lietuvių bibliografija: Spaudos uždraudimo laikas (1865–1904 m.) 3, Kaunas.

Biržiška V. 1990: Aleksandrynas 3. 2-asis (fotografuot.) leidimas, Vilnius.

Brückner A. 1974: Słownik etymologiczny języka polskiego, Warszawa.

Būga K. 1958: Rinktiniai raštai 1, Vilnius.

Būga K. 1959: Rinktiniai raštai 2, Vilnius.

Būga K. 1961: Rinktiniai raštai 3, Vilnius.

Dambrauskas-Jakštas A. 1930: Užgesę žiburiai: Biografijų ir nekrologų rinkinys, Kaunas.

Drotvinas V. 1986: Pagrindinės leksikologijos sąvokos, Vilnius.

Drotvinas V. 1993: Dvasininkų pavadinimai: kunigas. – Gimtoji kalba 8, 24–26.

DŽ₁ 1954: Dabartinės lietuvių kalbos žodynas. Vyr. red. J. Kruopas, Vilnius.

DŽ₂ 1972: Dabartinės lietuvių kalbos žodynas. Vyr. red. J. Kruopas, Vilnius.

DŽ₃ 1993: Dabartinės lietuvių kalbos žodynas. Vyr. red. St. Keinys, Vilnius.

DŽ₄ 2000: Dabartinės lietuvių kalbos žodynas. Vyr. red. St. Keinys, Vilnius.

DŽ₅ 2003: Dabartinės lietuvių kalbos žodynas. Vyr. red. St. Keinys, Vilnius (e. leidimas).

Eckert R. 1971: Baltische Studien, Berlin.

Fraenkel E. 1955: Litauisches etymologisches Wörterbuch 1. A – priev kiuoti, Heidelberg.

Fraenkel E. 1962: Litauisches etymologisches Wörterbuch 2. Privykėti – žvolgai, Göttingen.

Gaivenis K. 2002: Lietuvių terminologija: teorijos ir tvarkybos metmenys, Vilnius.

Girčienė J. 2003: Leksikos gryninimo polinkiai bendrinės lietuvių kalbos istorijoje. – Archivum Lithuanicum 5, 391–410.

Jablonskis J. 1933: Jablonskio raštai 2: Švietimo reikalai. Red. J. Balčikonis, Kaunas.

Jablonskis J. 1934: Jablonskio raštai 3: Rašybos dalykai. Red. J. Balčikonis, Kaunas.

Jakaitienė E. 1980: Lietuvių kalbos leksikologija, Vilnius.

Kabelka J. 1964: Kristijono Donelaičio raštų leksika, Vilnius.

Keinys St. 1984: Lietuvių kalbos hibridai (sąvoka, rūšys ir normiškumas). – Lietuvos TSR Mokslų Akademijos darbai. A. serija 3 (88), Vilnius.

Keinys St. 2000: Iš A. Dambrausko kalbos ir terminologijos veiklos. – Terminologija 7, 32–47.

Keinys St. 2004: Terminologijos raida, būklė, vaidmuo ir uždaviniai į XXI amžių įžengus. – Terminologijos istorijos ir dabarties problemos: [straipsnių rinkinys]: Kazimierui Gaiveniui atminti, Vilnius, 219–239.

Klimavičius J. 1998: Keturi talkos kėlinukai. – Gimtoji kalba 10, 10–14.

Klimavičius J. 2000: Geradėjas, piktadėjas, niekadėjas – grynai lietuviški žodžiai. – Acta Linguistica Lithuanica 42, Vilnius, 58–65.

Klimavičius J. 2002: Katekizmo kalba – kalbos katekizmas. – Kalbos kultūra 75, 105–119.

Kniūkšta P. 2001: Kalbos vartosena ir tvarkyba, Vilnius.

Kruopas J. 1998: Rinktiniai raštai, Vilnius.

KTŽ 1990: Gaivenis K., Keinys St. Kalbotyros terminų žodynas, Kaunas.

Lebedys J., Palionis J. 1964: Seniausias lietuviškas rankraštinis tekstas.

– Bibliotekininkystės ir bibliografijos klausimai 3, Vilnius, 109–135.

LKE 1999: Lietuvių kalbos enciklopedija, Vilnius.

LKG 1965: Lietuvių kalbos gramatika, Vilnius.

LKKN 1998: Lietuvių kalbos komisijos nutarimai 1977–1998. Sudarė R. Dobelienė, Vilnius.

LKŽ I₁ 1941: Lietuvių kalbos žodynas, Kaunas.

LKŽ I₂ 1961: Lietuvių kalbos žodynas, Vilnius.

LKŽ VI 1962: Lietuvių kalbos žodynas, Vilnius.

LKŽ XVI 1986: Lietuvių kalbos žodynas, Vilnius.

LKŽ IX 1973: Lietuvių kalbos žodynas, Vilnius.

LKŽ XX 2002: Lietuvių kalbos žodynas, Vilnius.

LKŽe: Lietuvių kalbos žodynas, Vilnius. www.lkz.lt.

LLE 2001: Lietuvių literatūros enciklopedija. Red. V. Kubilius, V. Rakauskas, V. Vanagas, Vilnius.

LoLieŽ 1996: Kuzavinis K. Lotynų–lietuvių kalbų žodynas, Vilnius.

LRKŽ 1957: Lietuvių rašomosios kalbos žodynas 3. Sudarė A. Senn’as ir A. Salys, Heidelberg.

LTE 1981: Lietuviškoji tarybinė enciklopedija 8, Vilnius.

LTSRSB 1985: Lietuvos TSRS bibliografija. Serija A. Knygos lietuvių kalba 2. 1862–1904. Kn. 1. A–P. Sudarė E. Binkytė ir kt. Red. kol. V. Merkys ir kt. Ats. red. A. Lukošiūnas, Vilnius.

LTSRSB 1988: Lietuvos TSRS bibliografija. Serija A. Knygos lietuvių kalba 2. 1862–1904. Kn. 2. R–Ž. Sudarė E. Binkytė ir kt. Red. kol. V. Merkys ir kt. Ats. red. A. Lukošiūnas, Vilnius.

NŽA 2005: Aliulis V. Dvasinėje sanatorijoje. – Naujasis Židinys – Aidai 7/8, 2005.

Palionis J. 1995: Lietuvių rašomosios kalbos istorija, Vilnius.

Pataisy tieji Poteriai 1909: Pataisytieji Poteriai. – Vadovas 14, 107–129.

Pupkis A. 1980: Kalbos kultūros pagrindai, Vilnius.

Pupkis A. 2005: Kalbos kultūros studijos, Vilnius.

Rubinas A. 2001: Dvasininkų pavadinimai ir jų istorija. – Acta Linguistica Lithuanica 44, 189–200.

RŽ 1991: Religijotyros žodynas, Vilnius.

Sabaliauskas A. 1990: Lietuvių kalbos leksika, Vilnius.

SBK 2004: Skoliniai ir bendrinė lietuvių kalba, Vilnius.

Skardžius P. 1997: Rinktiniai raštai 2. Bendrinės kalbos dalykai, Vilnius.

Skardžius P. 1998: Rinktiniai raštai 3. Bendrinės kalbos kultūra, Vilnius.

Skardžius P. 1998a: Die slavischen Lehnwörter im Altlitauischen. – Skardžius P. Rinktiniai raštai 4. Moksliniai straipsniai ir studijos, Vilnius, 62–309.

Skardžius P. 1999: Rinktiniai raštai 5. Akcentologija. Bendrinės kalbos kultūra. Publicistika, Vilnius.

TŽŽ 1936: Tarptautinių žodžių žodynas. Red. J. Žiugžda, Klaipėda.

TŽŽ 1985: Tarptautinių žodžių žodynas, Vilnius.

TŽŽ 2001: Tarptautinių žodžių žodynas. Ats. red. A. Kinderys, Vilnius.

VaitkTŽŽ 2003: V a i t k e v i č i ū t ė V. Tarptautinių žodžių žodynas, Vilnius (e. leidimas).

U r b a s D. 1998: Martyno Mažvydo raštų žodynas. 2-as leid., Vilnius.

U r b u t i s V. 1962: Nepastebėti Mažvydo slavizmai. – Kalbotyra 4, Vilnius, 387–390.

U r b u t i s V. 1991: Senosios lietuvių kalbos slavizmai. – Baltistica 27 (1), Vilnius, 4–14.

U r b u t i s V. 1994: Senųjų slavizmų kilmės įvairovė. – Baltistica 28 (1), Vilnius, 91–101.

Z i n k e v i č i u s Z. 1990: Lietuvių kalbos istorija 4. Lietuvių kalba XVIII–XIX a., Vilnius.

Z i n k e v i č i u s Z. 1992: Lietuvių kalbos istorija 5. Bendrinės kalbos iškilimas, Vilnius.

Z i n k e v i č i u s Z. 1994: Lietuvių kalbos istorija 6. Lietuvių kalba naujaisiais laikais, Vilnius.

Z i n k e v i č i u s Z. 2000: Lietuvių poteriai: Kalbos mokslo studija, Vilnius.

Z i n k e v i č i u s Z. 2002: Rinktiniai straipsniai 2. Valstybė ir kalba. Senųjų raštų kalba. XVIII–XIX a. rašomoji kalba. XX amžius. Rytų Lietuva, Vilnius.

Фасмер М. 1967: Этимологический словарь русского языка 1, Москва.

Фасмер М. 1986: Этимологический словарь русского языка 3, Москва.

NON-LITHUANIAN TERMS IN THE CATHOLIC CATECHISMS FROM THE END OF THE 19ᵗʰ AND THE BEGINNING OF THE 20ᵗʰ CENTURIES

Summary

Lithuanian Christian terminology is one of the oldest fields of terminology – the old borrowings (for instance, bažnyčia (church), gavenia (Lent), krikštas (baptism), kūčios (Christmas Eve), Kalėdos (Christmas), Velykos (Easter)) came into Lithuanian before the official conversion of Lithuania to Christianity – in 10ᵗʰ-12ᵗʰ centuries. The beginnings of Lithuanian terminology are found in extant manuscripts of prayers (Viešpaties malda (The Lord’s prayer), Angelo pasveikinimas (Hail Mary), Tikėjimo išpažinimas (The Nicean Creed) written down in Vilnius diocese in the 16ᵗʰ century, which are the oldest of all presently known texts and the first printed Lithuanian book – an evangelical Lutheran catechism Catechismvsa prasty Szadei written by Martynas Mažvydas in 1547. This article analyses one-word non-Lithuanian origin terms of religion used in Catholic catechisms from the end of the 19ᵗʰ and the beginning of the 20ᵗʰ centuries. This period is not a random choice, because the literature of the Church and its language at that time were corrupt with barbarisms.

From four Catholic catechisms published at that period – Mokslas Rimo Kataliku (Teaching of Roman Catholics) (1879), Trumpasis Kun. Filochowskio katekizmas.

Vaišzganto verstas (Short Catechism by Priest Filochowski. Translated by Vaišzgantas) (1901), Katekizmai katalikiški (Catholic Catechisms) (1903) and Tikybos mokslas (Šv. Istorijos ir Katekizmo) (Teaching of Religion (Holy History and Catechism)) (1916) by the priest Kazimieras Paltarokas – 1158 one-word terms of religion and their variants, were picked up. Some terms were the same, so it made 613 different terms and 125 their variants. The majority of one-word terms – 439 terms – were of the native origin. This article investigates 141 different terms of non-Lithuanian origin and 33 hybrid terms of foreign origin.

Non-Lithuanian, i.e. terms of religion of the foreign origin are so called international words (34 terms), barbarisms (71 term) and old borrowings (36 terms). The absolute majority of international terms (33 terms) are derived from classical languages – Latin (aktas (act, note) TFK 43, ostija (host) KK 30, MRK 322, TM 123, sakramentas (sacrament) MRK 16, 79, 138, TFK 9, KK 22, TM 72, 85) and Greek (antifona (versicle) TM 11, balzamas (balsam) MRK 315). Some international terms came through Slavonic (Belorussian, Polish) languages, for instance, altorius (altar) MRK 176, TM 110, adventas (advent) MRK 79, 333, TM 109, angelas (angel) TM 12, 76 and other.

The origin of old borrowings varies. These catechisms have majorily old borrowings from Slavonic languages, for example, bažnyčia (church) MRK 25, TFK 20, 25, KK 19, TM 7, 88, grabas (coffin) MRK 75, KK 15 and other. This is the oldest layer of Lithuanian terms of religion.

There are many barbarisms in earlier mentioned catechisms (71 term): Polonisms (abrozas (picture) MRK 79, dušia (spirit) MRK 29, TFK 8, KK 11, tjemnyčia (mystery of rosary) MRK 50), Slavonicisms (ap ieka (care) KK 10), Belorussianisms (mūka (suffering) MRK 57, TFK 11, 25, KK 46) and germanisms (podžiai (godparents) TM 120).

The end of the 19^th and the beginning of the 20^th centuries is the period of the fast creation of common language. At that time terms of religion were already established, but the language was corrupted with barbarisms and was not pure. In the beginning of the 20^th century there were attempts to normalize terms of religion – barbarisms were changed, international terms and old borrowings were left. In the work of the priest K. Paltarokas Tikybos mokslas (The Teaching of Religion) even 82% of terms are purely Lithuanian. In this catechism there is only one barbarism from German language – podžiai (godparents) TM 120. Furthermore, barbarisms, used in catechisms published in 1879-1903, were changed, for instance, dirmavonė MRK 108, TFK 9, KK 27 – sutvirtinimo sakramentas TM 120 (confirmation), čyščius MRK 63, TFK 17, KK 16, 37 – skaistykla TM 89 (purgatory) and others. After the bishop Paltarokas the terminology of Lithuanian catholic catechisms hardly changed.

Aušra RIMKUTĖ Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius E. paštas [email protected], [email protected]

Gauta 2005-10-25