doi.org/10.35321/term31-10

Mytonymiska termer i mellankrigstidens Litauens första psykiatrihandbok

Mytonymiska termer i Litauens första psykiatrihandbok från mellankrigstiden

PALMIRA ZEMLEVIČIŪTĖ

Litauiska språkinstitutet

ORCID-id: https://orcid.org/0000-0002-8679-3253

S A M M A N F A T T N I N G

Artikeln undersöker ur strukturell synvinkel psykiatritermer som bildats av namn på mytiska väsen i den första litauiska psykiatrihandboken, utgiven under mellankrigstiden i Litauen och skriven av den framstående litauiske psykiatern Juozas Blažys, Įvadas į psichiatriją (1935). Nästan alla dessa termer har sitt ursprung i klassiska språk (grekiska och latin) och har lånats färdiga därifrån via förmedlande språk samt anpassats till det litauiska språksystemet. När J. Blažys skrev handboken byggde han på kollegors publicerade arbeten, och termerna hade enligt honom hämtats från dessa arbeten. Mytonymer av grekiskt och latinskt ursprung som ingår i psykiatriterminologin är arkaiska universalier, entydigt förståeliga på alla språk. Detta medför att psykiatritermer som bildats på grundval av dem lånas mellan språk och att dessa termer utgör en viktig del av den internationella eponymiska psykiatriterminologin.

I handboken används främst mytonymiska termer bildade genom fullständig appellativisering (direkt, affixal och sammansättande), och endast mycket sällan genom partiell appellativisering. De mest karakteristiska är sammansatta appellativ (t.ex. kleptomanija) med ett led baserat på en postpositiv mytonym. Bland affixala appellativ dominerar suffixala appellativ med det produktiva suffixet -izmas (t.ex. morfinizmas); prefixala appellativ (t.ex. amnezija) är inte typiska.

NYCKELORD: mytonymisk term, psykiatrihandbok, eponym, eponymisk term.

S A M M A N F A T T N I N G

Artikeln analyserar strukturellt de psykiatriska termer som bildats av namn på mytologiska väsen och förekommer i den berömde litauiske psykiatern Juozas Blažys lärobok från 1935, den första psykiatriska lärobok som gavs ut i Litauen under mellankrigstiden: Įvadas į psichiatriją (Introduktion till psykiatri).

204 Palmira Zemlevičiūtė Mitoniminiai terminai pirmajame tarpukario Lietuvos psichiatrijos vadovėlyje

Nästan alla termer härrör från de klassiska språken (grekiska och latin) eller har lånats färdiga därifrån via förmedlande språk och anpassats till det litauiska språksystemet. När Blažys skrev läroboken förlitade han sig på tryckta arbeten av sina kollegor och tog sannolikt termerna därifrån. Mytonymer av grekiskt och latinskt ursprung som ingår i psykiatriska termer är arkaiska universalia med entydig betydelse i alla språk. Därför förs de psykiatriska termer som bildats av dem vidare från ett språk till ett annat och utgör en viktig del av den internationella eponymiska psykiatriska terminologin.

I läroboken förekommer främst mytonymer som bildats genom fullständig (direkt, affixal och sammansatt) och i mycket få fall partiell appellativisering. Vanligast är sammansatta appellativ (såsom kleptomanija (kleptomani)) med en beståndsdel grundad på en postpositionell mytonym. Bland affixala appellativ dominerar suffixala appellativ med det produktiva suffixet -izmas (såsom morfinizmas (morfinism)), medan prefixala appellativ (såsom amnezija (amnesi)) är ovanliga.

NYCKELORD: mytonymisk term, psykiatrisk lärobok, eponym, eponymisk term.

INLEDANDE ANMÄRKNINGAR

En av de typologiska grupperna av eponymiska termer¹ är eponymiska termer bildade av namn på mytiska väsen (gudar, gudinnor, jättar m.fl.)² (så kallade mytonymer³).

1 Med eponymisk term avses en term som härrör från en eponym. Ursprungligen kallades endast egennamn för eponymer. Denna betydelse av eponym levde kvar till 1800–1900-talet, men började senare blekna, och eponym fick en ny betydelse. Numera kallas även termer – appellativa substantiv som betecknar konkreta och abstrakta begrepp – och nomenklaturens enheter, det vill säga benämningar på enskilda begrepp, för eponymer (Leičik 2011: 135–138; Rāduly 2016: 362). Således används eponym oftast i sin nya betydelse i nutida empiriska terminologiska studier (Bresch 2002: 155; Lalic-Krstin 2004: 64; Lončar, Ostroški Anić 2013: 37; Ferguson, Thomas 2014: 1; Majewska 2016: 94; Giménez-Roldán 2017: 15; Yermolenko 2018: 10; Guardiola i Pereira, Baños i Diez 2021: 12–13; Zhdan, Dvornyk, Avetikov, Bieliaieva 2021: 24 m.fl.). Eponym betecknar en term av ett ord som härletts från ett personnamn (verkligt eller fiktivt) eller ett ortnamn (toponym), eller en sammansatt term med en onymisk komponent (Dirckx 2001: 15; Cappuzzo 2008: 1–2; Kruchenkova, Agafonova 2020: 99–100; Lysánets, Bieliaieva 2021: 1–2; Slabin 2023: 188). Vi menar dock att termen eponymisk term, som visar en direkt anknytning till terminologin, är mer precis än eponym, som trots allt i första hand förstås som ett egennamn som ger namn åt ett objekt, en process osv. I terminologisk litteratur finns det inte bara variation i vilka termer som används för att benämna en term som härrör från en eponym, utan också oenighet om själva begreppets innebörd (se vidare Gaivenis, Keinys 1990: 59; Lerner, Kaptsan, Witztum 2001: 441; Duque-Parra, Llano-Idárraga, Duque-Parra 2006: 220; Leičik 2011: 138; Tatarinov 2006: 68, 235; Kvašytė 2005: 66; Kitkauskienė 2011: 48; Novinskaja 2013: 34; Gaivenis 2014[1994]: 217; Kakzanova 2017: 335; Mikelionienė 2017: 127–128; Rimkutė-Ganusauskienė 2023: 122; Vasiljeva, Titenko 2023: 17; Vaskelaitė 2023: 95, 101; Brdar, Brdar-Szabó 2024: 75).

2 Det hävdas att de flesta namn på mytiska gudar, gudomliga väsen och fantastiska varelser införlivades i den medicinska terminologin under upplysningstiden – antikens kultperiod (Karenberg 2012: 7).

3 Mytonym (grek. mythos ”berättelse” + onyma ”namn”) är namnet på väsen som inte existerar i verkligheten (gudar, goda och onda andar, titanerna, kentaurer m.fl.) (Jakaitienė 2009: 269).

Terminologija | 2024 | 31

205

termer – mytonymiska termer⁴. Den klassiska mytologin var en rik och viktig källa till modern vetenskaplig terminologi (Levitt 2014: 65; Xiaoli 2023: 118). Många antika grekiska och romerska myter och legender har trängt in i områden som politik, kultur, medicin osv., och namnen på deras gestalter har blivit grund för termer inom mer än ett vetenskaps- och teknikområde (Xiaoli 2023: 123). Termer som härstammar från mytonymer är särskilt vanliga inom terminologin för olika medicinska områden (anatomi, psykiatri, oftalmologi, farmakologi m.fl.), till exempel: Achillessenan (lat. tendo calcaneus – hälbenets sena AV 2020; kroppens tjockaste sena (Achillessenan) ŽA 2005 155), Ammonshornet (det egentliga hippocampus, Ammonshornet, lat. hippocampus proprius, cornu ammonis AV 2020; se även ŽA 2005: 319), atlas ”den första halskotan. Den är ringformad och förbinds med skallen genom en särskild led som gör att huvudet kan böjas” (VLEe), lymfa⁵. Som den tyske medicinhistorikern Axel Karenberg, som skrev om de mytologiska rötterna till anatomiska termer, träffande har uttryckt det, har grekiska och romerska gudar i århundraden levt inte bara i museer och bibliotek, utan också i anatomins språk. Författaren betraktar till och med sådana termer som magiska (Karenberg 2005: V; Karenberg 2012–2013: 7). Även om mytonymiska termer enligt vissa forskare har skapats med hjälp av fantasin och inte återspeglar de verkliga objekt som de betecknar, erkänns de ändå för mer än en positiv egenskap. Dessa termer är kortfattade (jämfört med nomenklaturens beskrivande termer) och uppfyller således kravet på korthet, samtidigt som de svarar mot principen om språklig ekonomi. Just denna egenskap gör termerna lämpliga för medicinsk terminologi. Eftersom de är korta (en- eller tvåordiga) är de lätta att komma ihåg. Detta är ytterligare en positiv egenskap (Karenberg 2012–2013: 20–22). Mytonymiska termer är utan tvekan uttrycksfulla och bildrika, även om uttrycksfullhet och bildrikedom inte hör till de viktigaste kännetecknen för vetenskapligt språk (Gaivenis 2002: 44). Å andra sidan försvinner de omtalade egenskaperna hos dessa termer och deras fantastiska prägel med tiden, och mytonymiska termer uppfattas redan ganska neutralt. Exempelvis märker en nutida

⁴ En hel del har skrivits om dessa termer – störst uppmärksamhet har ägnats åt terminologin inom olika medicinska områden (Karenberg 2005; Tritenko 2011: 3–21; Karenberg 2012–2013: 7–22; Levitt 2014: 65–80; Kucharz 2017: 29–42; Nažnean 2020: 1–5; Taneva 2022: 205–212; Turan 2023: 15–37; Vasiljeva, Tritenko 2023: 17–28; Xiaoli 2023: 118–123 m.fl.). Forskarna förstår och behandlar dessa termer på likartat sätt, även om någon etablerad benämning på dem saknas – enskilda författare använder olika synonymer, till exempel: termen mytologism, termen mytonym, mytologisk term, term med en mytologisk komponent, term med mytonymiska komponenter (se Vasiljeva, Tritenko 2023: 18). I denna artikel har termen mytonymisk term valts, eftersom, som redan nämnts, en sådan term härstammar från en mytonym.

⁵ Termen lymfa (vätska som cirkulerar i människokroppen) anses härstamma från nymferna (gr. Nymphai), naturens och dess livgivande krafters gudomligheter i det antika Grekland (Zeus döttrar), vattenandar (VLEe; se vidare Karenberg 2012–2013: 10).

206

Palmira Zemlevičiūtė

Mitoniminiai terminai pirmajame tarpukario Lietuvos psichiatrijos vadovėlyje

En användare av terminologin uppfattar knappast det mytologiska sammanhanget hos termer som anamnes⁶, psykos⁷, thanatologi⁸, venerologi⁹. Det erkänns att mytonymiska termer har stor didaktisk och intellektuell potential: genom att förmedla ämnesinformation möjliggör de utflykter till litteratur- och konsthistoria, gör medicinens vetenskapsspråk mindre enformigt och lättare för medicinstuderande att tillägna sig, och höjer dessutom den allmänna kulturnivån (Karenberg 2012–2013: 22; Xiaoli 2023: 122).

Artikelns undersökningsobjekt är psykiatriska termer som härstammar från mytonymer och som används inom psykiatrin. De samlades manuellt in från läroboken Įvadas į psichiatriją, utgiven i mellankrigstidens Litauen 1935. Författaren är den framstående litauiske psykiatern Juozas Blažys (1890–1939). Samtida vittnar om att han var ”en framstående forskare och läkare, en av våra bästa psykiatrer”, ”en av de främsta auktoriteterna inom detta område i Litauen”, ”en ljus människa, den store humanisten”, ”den förste psykiatern i det självständiga Litauen” (Römeris 1939: 409–410; Bendoravičius 1939: 417). Läroboken bedömdes som ett självständigt arbete, inte en kompilering, skrivet med ”precist formulerade och tydliga meningar, på vackert litauiskt språk”, och utmärkte sig genom sin omfattning och sitt innehåll jämfört med psykiatriintroduktioner som utkommit på andra språk (Bendoravičius 1939: 420, 426). Läroboken innehåller inte många eponyma psykiatriska termer med anknytning till mytologin, vilket är förståeligt eftersom den, som titeln visar, endast är en introduktion till psykiatrisk vetenskap. Syftet är, med författarens egna ord, ”att ge allmänna kunskaper om psykiatri”, medan ”undersökningen av enskilda psykiska sjukdomar är klinisk psykiatris <...> uppgift” (Blažys 1935: III).

Syftet är att ur strukturell synvinkel behandla lärobokens mytonymiska psykiatritermer och fastställa genom vilka appellativiseringsmetoder termerna har bildats och vilka strukturella särdrag de har, samt att klargöra vilka mytonymer de psykiatriska termerna härstammar från och hur de förhåller sig till det vetenskapliga begrepp som de betecknar. Den traditionella beskrivande-analytiska metoden lämpar sig bäst för den lingvistiska analysen av termerna och är den metod som främst används. Därutöver tillämpas strukturell (ordbildnings-)analys för att fastställa om termen

⁶ Enligt den antika grekiska titaniden Mnemosynes (gr. Mnēmosynē) namn – personifikationen av minnet (VLEe).

⁷ Efter den antika grekiska gudinnan Psyches (Psyches) namn – personifikationen av själen (VLEe).

⁸ Efter den antika grekiska guden Thanatos namn – personifikationen av döden (VLEe).

⁹ Efter den antika romerska gudinnan Venus namn – personifikationen av sinnlig njutning. Adjektivet venereus betydde i kliniskt och vardagligt medicinskt språk ”förknippad med fysisk kärlek” eller ”sexuell”. Under renässansen användes adjektivet för att beskriva den sexuellt överförbara sjukdomen syfilis – morbus venereus, lues venerea (VLEe; Karenberg 2012–2013: 12).

Terminologija | 2024 | 31

207

är ett avlett ord, och till vilken ordbildningstyp det hör. Den jämförande metoden används för att visa vilka motsvarigheter till de mytonymiska termerna i den första psykiatrihandboken som finns i dagens psykiatriska terminologi. I handboken förekommer, utöver mytonymiska termer som hör specifikt till psykiatrin, t.ex. mani, psykos, även allmänna medicinska och kliniskt medicinska termer som härstammar från mytonymer, t.ex. akillesreflex, leukopeni, könssjukdom. Vid insamlingen av materialet beaktades huruvida termerna finns med i den senaste encyklopediska ordboken över psykiatriska termer (se förteckningen över hjälpkällor). Om en mytonymisk term som påträffats i handboken finns upptagen i den nämnda ordboken (här beaktades inte formella aspekter såsom termens stavning och liknande), betraktas den som en psykiatrisk term och som föremål för denna undersökning.

APPELLATIVERINGSMETODER FÖR MYTONYMER SOM INGÅR I PSYKIATRISKA TERMER

Som tidigare nämnts har den antika grekiska och romerska mytologin haft ett enormt inflytande inte bara på den europeiska kulturen, litteraturen och konsten, utan också på vetenskap och teknik. Myter återupplivas när nya termer skapas. Psykiatrin är en av medicinens vetenskapsgrenar där det finns termer som härstammar från namn på gestalter i antika myter. Termer bildade genom fullständig appellativisering. Processen där ett egennamn används för att skapa en ny term kallas appellativisering¹⁰. Som den lettiska terminologins klassiker Valentina Skujiņa påpekar blir ett egennamn under denna process, genom betydelseöverföring, ett appellativ, det vill säga ett substantiv av allmän betydelse. Med utgångspunkt i en vid förståelse av appellativisering skiljer terminologen mellan fullständig appellativisering, som kan vara direkt, affixal eller kompositiv, och partiell appellativisering (se fig. 1) i termbildningsprocessen (Skujiņa 2002: 99–100, jfr Xiaoli 2023: 118).

Fig. 1. Appellativiseringsmetoder för mytonymer

¹⁰ Dar vartojamas terminas deonimizacija (Superanskaja, Podolskaja, Vasiljeva 2005: 26).

208

Palmira Zemlevičiūtė

Mitoniminiai terminai pirmajame tarpukario Lietuvos psichiatrijos vadovėlyje

Termer bildade genom direkt appellativisering. Direkt appellativisering förstås som överföring av ett egennamn till kategorin appellativ utan särskilda ordbildningsmedel. Appellativets, det vill säga den nybildade termens, betydelse förändras, och det skrivs med liten begynnelsebokstav (Skujiņa 2002: 100). I detta fall kan man tala om semantisk derivation. I den undersökta handboken finns mycket få termer som kan hänföras till denna appellativiseringsmetod – endast mani 106¹¹, 135, 175, 210 och psychè 240 (se fig. 2).

Fig. 2. Metoder för fullständig appellativisering av mytonymer

I läroboken används termen mani i betydelsen ”patologiskt förhöjt stämningsläge”, men med författarens ord: ”på Pinels¹² och Esquirols¹³ tid kallades vanföreställningen mánija¹⁴” 175. Året därpå (1936) utkom TŽŽ, där mani mani redan anges i klinisk betydelse: ”en viss psykisk sjukdom som yttrar sig genom att människan tycks styras av en enda tanke eller idé, bara längtar efter en sak, strävar efter en sak, söker, ser, fruktar osv.” TŽŽ 1936 594. Inom dagens litauiska psykiatri¹⁵ mani förstås som 1) ”maniskt syndrom” och 2) ”sjuklig impulsiv eller oemotståndlig drift, skadlig vana, sjukligt intresse” EPTŽ 2017 179. Som framgår skiljer sig betydelserna av termen mani i läroboken och i dagens språkbruk. I slutet av 1900-talet användes termen även i en tredje betydelse: ”idéer om storhetsvansinne” TPTŽ 1996 52.

Termen mani härstammar från namnet på den antika grekiska mytologins gudinna Mania (gr. Mania, Maniē, Maniai), som personifierade galenskap (TGM; TŽŽ 2007: 680).

11 Här och fortsättningsvis anges handbokens sidnummer efter termerna och/eller deras förklaringar.

12 Philippe Pinel (1745–1826) – fransk läkare, psykiatrins föregångare (Wiki).

13 Jean-Étienne Dominique Esquirol (1772–1840) – fransk psykiater, Philippe Pinels elev (Wiki).

14 Kursiverat av handbokens författare.

15 Som en publikation som representerar dagens litauiska psykiatriska terminologi betraktas den 2017 utgivna Enciklopedinis aiškinamasis psichiatrijos terminų žodynas; till publikationer som representerar den aktuella terminologin räknas också Aiškinamasis psichologijos terminų žodynas (2019), som även innehåller psykiatriska termer.

Terminologija | 2024 | 31

209

Psychē, som används i läroboken i meningen ”I läkarintyget ska åtminstone en kort anamnes anges och det dåvarande sinnestillståndet (psychēs) beskrivas” 240, härstammar från namnet på en gestalt i den antika grekiska mytologin – själens gudinna Psyche (gr. Psykhê¹⁶) (se vidare TGM; VLEe).

Som Natalija Novinskaja påpekar blir ett egennamn som övergår till en term ett appellativt substantiv och förlorar sin onymiska stavning; det får appellativets egenskaper och blir ett produktivt element i bildningen av andra substantiv (Novinskaja 2004: 284–285). Så är det till exempel även i det behandlade mytonymfallet: med elementet psich- bildas sådana termer som används i läroboken som bradipsichija, psichiatrija, psichika, psichoneurozė, psichozė, psichopatija, psichopatologija, psichotechnika med flera.

Termer bildade genom affixal appellativisering.

Affixal appellativisering förstås som ett egennamns övergång till appellativ genom användning av ordbildningsmedel. Eftersom alla termer som hänförs till detta appellativiseringssätt (se fig. 2) är internationella ord, lånade från de klassiska språken – grekiska och latin – via förmedlande språk, i detta fall sannolikt övertagna av J. Blažys från de källor som han i större eller mindre utsträckning stödde sig på när han skrev sin lärobok, och fonetiskt och morfologiskt anpassade till litauiskan, kan man tala om deras ordbildning endast formellt. Termerna har nämligen bildats i de klassiska lånespråken och redan i färdig form kommit in i andra språk och därifrån till litauiskan. Enligt den klassiske teoretikern inom litauisk ordbildning, Vincas Urbutis, intar sådana lånord – bildningar som kommit från andra språk och vars huvudsakliga användningsområde är vetenskap och teknik – en särskild, specifik ställning i synkron ordbildning (Urbutis 2009: 292–293).

Om direkta appellativ har bildats genom semantisk avledning kan man i fråga om affixala appellativ tala om morfologisk avledning. Här uttrycks den benämnda lexikala enhetens, det vill säga termens, kategoriska kännetecken av specialiserade affixmorfem (Novinskaja 2013: 37). Termer som bildats på detta sätt skiljer sig från direkta appellativ genom att mytonymen reduceras – i ordbildningen deltar endast rotmorfemet. I sådana fall förlorar egennamnet sin självständighet och övergår till nivån av ett termselement (Tatarinov 2006: 235). Affixala appellativ är, till skillnad från direkta appellativ, termer som avletts med prefix eller suffix.

Suffiksavledda appellativ är betydligt vanligare i läroboken. Appellativ bildade med den benägenhetsangivande suffixet –izmas utmärker sig genom sin produktivitet

16 Pirminė šio žodžio reikšmė – „kvėpavimas“ AŽ 1998: 453.

210

Palmira Zemlevičiūtė

Mitoniminiai terminai pirmajame tarpukario Lietuvos psichiatrijos vadovėlyje

(se Brunevičiūtė, Gudaitytė, Šarkauskienė 2003: 140). En av dem är erotizmas 106 (gr. ērōs (gen. ērōtos) – ”kroppslig kärlek” OED + lat. -izmas). I läroboken används termen när olika ”fysiogena faktorer, såsom orsaker till psykiska sjukdomar” 101 diskuteras: ”<...> maniska patienter kännetecknas av erotism” 106. I dag urskiljs hela fyra betydelser av erotizmo (APTŽ 2019 80), medan det i slutet av 1900-talet var ”en gemensam benämning på olika sexuella drifter” TPTŽ 1996 27. Termens rotmorfem förknippas med namnet på kärleksguden Eros i den grekiska mytologin (se vidare VLEe; AŽ 1998 132).

I läroboken kallas eterizmu 88, 97 (gr. aithēr – den övre luften; ljus, ren luft; himmel OED + -izmas) ”användning av eter (’anodyn’)”. Detta ”har spritt sig i Klaipėdaområdet och i Storlitauen, vid gränsen mot Klaipėdaområdet. Eter framkallar ett tillstånd som liknar berusning, med förhöjt stämningsläge och benägenhet till impulsiva handlingar, som eteromanen sedan inte minns” 97. Termens rotmorfem är förbundet med namnet på den ursprungliga ljusguden Aither i den grekiska mytologin (gr. Aithēr) (se vidare TGM; VLEe). Det uppges att namnet eter i början av 1700-talet gavs åt den flyktiga kemiska förening som varit känd sedan 1300-talet, på grund av dess lätthet och färglöshet (OED).

Termen gigantizmas¹⁷ (gr. Gigas, pl. gen. Gigantes – jordfödd TGM; OED + -izmas) används i läroboken i samband med diskussionen om degeneration och dess orsaker. Gigantism betraktas som ett fysiskt tecken på degeneration – en avvikelse i kroppsväxten 66–68. I dagens psykiatriska terminologi är det ”ett kliniskt syndrom som kännetecknas av särskilt stor kroppslängd <...> eller förstoring av vissa kroppsdelar eller inre organ” EPTŽ 2017 101. Termens rot förknippas med jättarna, gestalter i den grekiska mytologin (se vidare VLEe; AŽ 1998 159–160).

Hermafroditizmas¹⁸ (gr. hermaphroditos – en person med kännetecken från båda könen OED + -izmas) används i läroboken vid diskussionen om olika fysiska tecken på degeneration. Hermafroditism räknas till anomalier i könsorganen 66–68. Termen härstammar från namnet på den antika grekiska mytgestalten Hermafroditos (gr. Hermaphroditos), som har manliga och kvinnliga drag (se vidare VLEe; TGM).

I läroboken används termen lunatizmas 211 (lat. lunaticus – månpåverkad < luna – måne OED + -izmas) i beskrivningen av psykiskt sjuka

17 Apie terminą yra rašęs Eugenius Józėfas Kurcharžas 2017: 35.

18 Apie terminą yra rašęs E. J. Kurcharžas 2017: 36.

Terminologija | 2024 | 31

211

undersökningsschemat, men det begrepp som betecknas förklaras inte närmare. Inom dagens psykiatri definieras det som ”en form av grumlat medvetandetillstånd som yttrar sig som ambulatorisk automatism. Den sovande patienten stiger plötsligt upp, går omkring i rummet med öppna ögon, utför vanliga handlingar, kan flytta på föremål, lämna lägenheten, klättra upp på taket osv.” EPTŽ 2017 195. Termens rotmorfem förknippas med namnet på Luna (latin Luna), nattens gudinna i romersk mytologi (se vidare AŽ 1998 302, 446; VLEe; TGM).

Med termen morfinizmas (franska morphine eller tyska Morphin¹⁹ – opiets huvudsakliga alkaloid, som används som narkotiskt smärtstillande läkemedel < grek. morphē OED + –izmas) betecknas ett begär som, enligt läroboken, ”vanligen utvecklas ur användning av morfin för att lindra smärta” 97. Termens rot är knuten till namnet på Morfeus (grek. Morpheus), sömnens och drömmarnas gud i den grekiska mytologin (se vidare VLEe; TGM).

I läroboken används termen narcisizmas²⁰ 142 (grek. Narkissos OED + –izmas) i samband med begär och deras patologi, men det begrepp som betecknas förklaras inte närmare. I dag definieras det som ”en sexuell avvikelse som yttrar sig i att man förälskar sig i sig själv” EPTŽ 2017 196. Termens rotmorfem härstammar från namnet på Narkissos (grek. Narkissos), eller Narcissus, en gestalt i den antika grekiska mytologin som förälskade sig i sin egen spegelbild, vilken han såg i en källas vatten (se vidare VLEe; jfr TGM).

Utöver de tidigare nämnda avledningarna med suffixet -izmas fann man några enstaka suffixavledda appellativ med suffixen -ija, -ozė, -ika.

I läroboken benämns fobija²¹ ”ett tillstånd av rädsla som uppstår tillsammans med tvångsidéer eller begär” 179. Termen härleds från namnet på Fobos (grek. Phobos), rädslans och panikens gud i den grekiska mytologin (se vidare TGM; Viki). Strukturellt kan suffixet -ija (grek. -ia) urskiljas i termen; det betecknar ”ett sjukligt eller onormalt, patologiskt tillstånd” (Morkevičienė 2018: 10, 79).

Termens hipnozė, som i läroboken förklaras som ”ett sömnliknande tillstånd med ett inskränkt medvetandefält, framkallat med olika metoder

19 Namnet myntades av den tyske apotekaren Friedrich Sertürner (1783–1840), som förknippade det med Morfeus, drömmarnas gud (OED).

20 Kai kuriuose šaltiniuose (pvz.: VLEe, AŽ 1998: 350) teigiama, kad šį terminą pirmą kartą 1910 m. pavartojęs austrų psichologas ir psichoanalitikas Sigmund’as Freud’as. Iš tiesų termino autorystė priklauso vokiečių psichiatrui ir kriminologui Paul’ui Adolfui Näcke’ui (1851–1913), pirmą kartą pavartojusiam narcisizmo terminą 1899 m. (APTŽ 2019 195). Apie terminą yra rašęs E. J. Kurcharžas 2017: 38.

21 Apie terminą yra rašiusi Tatjana Tritenko 2011: 17.

212 Palmira Zemlevičiūtė │ Mitoniminiai terminai pirmajame tarpkario Lietuvos psichiatrijos vadovėlyje

(genom att fästa blicken på ett visst föremål, upprepa befallande ord osv.)” 225, är suffixet tillräckligt tydligt – –ozė (grek. –osis) och betyder ”störning, sjukdom, ett sjukligt eller onormalt tillstånd” (Morkevičienė 2018: 10, 81, jfr Brunevičiūtė, Gudait, Šarkauskienė 2003: 144). Termens rotmorfem förknippas med namnet på Hypnos (grek. Hypnos), sömnens gud (se vidare VLee; AŽ 1998 193; TGM).

I läroboken används termen panika²² 80 (grek. panikon – förknippat med Pan + –ika) vid beskrivningen av olika reaktioner på psykiska trauman. En sådan reaktion är panik. Inom dagens psykiatri betecknar termen förvirring, stark rädsla, skräck EPTŽ 2017 238. Termens rot härstammar från mytonymen Pan (grek. Pan), skogarnas och fältens gud i den grekiska mytologin, vars utseende brukade väcka fruktan och skräck hos människor (se vidare OED; VLee; TGM).

Det förekom några mytonymiska psykiatritermer med mer komplex struktur, bildade med två olika slags affix. En av dessa är amnezija (a- – ett grekiskt prefix som betyder ”brist, frånvaro” + –mnesia – minne, se Brunevičiūtė, Gudait, Šarkauskienė 2003: 146, 152, jfr Morkevičienė 2018: 80), som förklaras på flera sätt i läroboken: ”brist på eller svaghet i minnet” 153, ”[u]teslutning ur minnet av hågkomster som rör en viss avgränsad tidsperiod, <...>. Amnesi betecknar ibland också den allmänna minnesförlusten som nämndes ovan” 154. Således kan amneziją klassificeras som ett prefix- och suffixavlett appellativ, eftersom termens basstam, utöver prefixet a-, har utvidgats med suffixet –ija (se LKG I 363). Grunden för denna avledning är mytonymen Mnemosyne (grek. Mnēmosynē), personifikationen av minnet i den grekiska mytologin (TGM; VLee; Viki). Rotmorfemen i termerna hipermnezija, hipomnezija, paramnezija bygger också på samma mytonym, men här står de så kallade internationella elementen i prefixposition²³ hiper- ”över det normala”, hipo- ”under det normala”, para- ”störd”, även om vissa forskare betraktar dem som prefix (se Filipczak-Nowicka, Grech-Żmijewska 2010: 172–173).

Till denna grupp ansluter sig termen autoerotizmas, som bygger på mytonymen Eros – en avledning med det internationella elementet auto- och suffixet –izmas. Termer bildade genom kompositiv appellativisering. Kompositiv appellativisering förstås som användningen av ett egennamn för att beteckna ett nybildat

²² Apie terminą yra rašęs E. J. Kurcharžas 2017: 38.

²³ Se vidare om användningen av internationella element i bildningen av litauiska ord och termer Keinys 1979: 14–26; Kupčinskaitė 1997: 56–61; Inčiuraitė-Noreikienė 2015: 245–259; Rudaitienė 2001: 94–107; Simonait ytė-Rudaitienė 1998: 180–202; Aleksaitė 2021: 64–78 m.fl.

Terminologija | 2024 | 31

213

terminets sammansättningsled. Flest termer som bildats på detta sätt påträffades i läroboken (se fig. 2). Alla är lån – internationella termer vars ”främmande ursprung tydligt märks” (Urbutis 2009: 293). Även om de inte har bildats i det litauiska språket kan de analyseras morfologiskt och utgör ett särskilt delsystem för ordbildning (Keinys 2005 [1983]: 131; se även Urbutis 2009: 293).

Båda leden i dessa sammansättningar har grekiskt (vanligast) eller latinskt ursprung. Leden från de klassiska språken är ”praktiska eftersom betydelsen hos motsvarande grupper av sådana led förstås av forskare inom vissa specialiteter som talar många andra språk” (Rudaitienė 2001: 97).

I läroboken dominerar sammansatta appellativ med mytonymen Manija som andra led (se vidare s. 4). Denna mytonym används i läroboken för att bilda termer som vanligen betecknar olika sjukliga (patologiska, tvångsmässiga) begär. Vissa av dessa termer betraktas numera som benämningar på psykiska sjukdomar, till exempel: kleptomanija, piromanija (APTŽ 2019 155, 227).

Med termen dipsomanija (gr. dips– törst + -mania – begär Brunevičiūtė, Gudaitytė, Šarkauskienė 2003: 151, 152) betecknas i läroboken ”ett sjukligt begär att dricka som återkommer endast periodvis” 96.

I läroboken definieras termen homicidomanija (fornfr. homicide < lat. homicidium – mord < homo – människa OED + -mania) som ”ett tvångsmässigt begär att döda” 179.

Kleptomanija (gr. kleptes – tjuv, bedragare < kleptein – stjäla, handla i hemlighet + -mania OED) kallas ”[e]tt patologiskt begär att stjäla” 178.

Med termen narkomanija 88 (gr. narko- < narkē – stelhet, grumlat medvetande, sömn + -mania OED, EPTŽ 2017 197) betecknas ett begrepp som inte förklaras i läroboken. I dagens psykiatri är detta den allmänna benämningen på sjukdomar som kännetecknas av ett ihållande begär att använda narkotiska, farmaceutiska och toxiska substanser till följd av ett utvecklat psykiskt och fysiskt beroende av dem EPTŽ 2017 197.

En annan mani – ”ett tvångsmässigt begär att anlägga bränder” 179 – betecknas med termen piromanija (gr. pyr- – eld + -mania Brunevičiūtė, Gudaitytė, Šarkauskienė 2003: 152–153).

Ett tvångsmässigt begär att begå självmord kallas i läroboken suicidomanija 179 (lat. sui – sig själv + lat. caedere – döda + -mania OED; TPTŽ 1996 81).

Ett par sammansatta appellativ i läroboken, vars båda led förknippas med mytonymer, bör diskuteras separat. Ett av dessa är termen erotomanija (gr. erōs (gen. erōtos) – sexuell kärlek + -mania OED; EPTŽ 2017 88).

214

Palmira Zemlevičiūtė

Mitoniminiai terminai pirmajame tarpkario Lietuvos psichiatrijos vadovėlyje

Med detta avses psykoser där sexuella komplex dominerar. Inom dagens psykiatri betecknar termen ”en sjuklig förstärkning av sexualdriften, som ofta yttrar sig tillsammans med sexuella perversioner” EPTŽ 2017 88. Termens första led förknippas med mytonymen Eros (se närmare s. 5), och det andra med mytonymen Mani (se närmare s. 4).

En annan sammansatt appellativbildning som bygger på två mytonymer är eteromanija (gr. aetheromania < aithēr, aitheros – eter + mania – begär, passion EPTŽ 2017 89). I läroboken betecknas med termen ”[b]ruk av eter (”anodyn”)” 97. Termens första led kommer från mytonymen Eter (se närmare s. 5), och det andra från mytonymen Mani (se närmare s. 4).

Till gruppen sammansatta appellativbildningar hänförs också några enstaka sammansatta mytonymiska termer, där det ena ledet har samband med mytonymer.

Med termen agorafobija²⁴ (gr. agora – i det antika Grekland en samlingsplats för fria människor, stadens huvudtorg + gr. phobos – rädsla VLEe) avses i läroboken rädsla för torg 179. Termens andra led bygger på mytonymen Fobos (se närmare s. 6).

I läroboken förklaras termen echolalija (gr. ēkhō – eko + lalia – tala, prata OED) som en störning i nervbanornas ledningsförmåga, då patienten i stället för att svara på en fråga upprepar alla orden i frågan eller bara det sista ordet 188. Termens första led förknippas med mytonymen Echo. I den grekiska mytologin var Echo (gr. Ekhō) en nymf som Hera straffade för sitt oupphörliga pladder och förvandlade till ett eko (TGM). Till samma mytonym är också termen echopraksija ”mekanisk upprepning av de rörelser som människor i omgivningen utför” 188 (gr. ēkhō – eko + gr. praxis – handling OED).

Hebefrenija²⁵ 219 används i läroboken endast i den återgivna klassifikationen av psykiska sjukdomar, utarbetad av den tyske psykiatern Emil’io Wilhelm’o Georg’o Magnus’o Kraepelin’o (1856–1926). Sammansättningens första led kommer från namnet på Hebe, evig ungdoms gudinna i den grekiska mytologin. Det uppges att termen myntades 1871 av den tyske psykiatern Ewald’o Escker’io, från grekiskans hēbē ”ungdom” + phrene ”förnuft”, med tillägg av den abstrakta substantivändelsen –ia (OED; VLEe).

Termen hipnolepsija (gr. hypnos – sömn + gr. lepsis – gripande, anfall TPTŽ 1996 36) förklaras i läroboken som en särskild sömn

24 Apie terminą yra rašiusi T. Tritenko 2011: 17.

25 Apie terminą yra rašiusi T. Tritenko 2011: 16.

Terminologija | 2024 | 31

215

form: plötsligt uppträdande sömnattacker, som ibland återkommer flera gånger om dagen 201. Termens första led förknippas med mytonymen Hypnos (se närmare s. 6).

Bland de behandlade mytonymiska termerna utmärker sig termen letargija 201 (gr. lēthargia < lēthē – glömska + argia – overksamhet EPTŽ 2017 163). Dess första led kan tolkas på två sätt, det vill säga det kan vara förknippat både med ett antroponym och med ett toponym. I den grekiska mytologin var Lethe namnet på en flod som rann i Hades underjordiska rike och på slätten genom vilken floden rann. Detta namn bars också av flodens gudinna – en personifikation av glömskan (TGM; EB).

Termer bildade genom partiell appellativisering. Denna typ av appellativisering är typisk för sammansatta termer (se fig. 1). Mytonymen fungerar vanligen som termens sekundära (så kallade onymiska) led, medan det appellativa substantivet utgör det primära (så kallade appellativa) ledet. V. Skujiņa kallar det egennamn (i vårt fall en mytonym) för en denotativ komponent, eftersom det betecknar väsentliga kännetecken hos det begrepp som termen benämner (Skujiņa 2002: 100). Det första ledet preciserar det andra ledets betydelse. Sådana termer bevarar sin onymiska motivation, till skillnad från vissa enkla termer, vars onymiska ursprung bleknar med tiden (Tatarinov 2006: 235).

En term bildad på detta sätt, Edipo kompleksas²⁶, förklaras i läroboken som en psykisk konflikt orsakad av incestuell dragning: ”[m]ellan fäder och döttrar som nått puberteten, mellan mödrar och söner utvecklas ofta relationer tydligt präglade av särskilt ömma känslor, vilka, även om de inte sammanfaller med sexuella känslor, ändå inte kan skiljas helt från dem. När en son gifter sig uppstår ofta skarpa, om än dolda, negativa attityder hos modern gentemot svärdottern; när en dotter gifter sig uppstår sådana attityder hos fadern gentemot svärsonen. Sådana relationer har karaktären av verklig svartsjuka” 146. Termens första led är namnet på Oidipus (gr. Oidipus), en gestalt i den antika grekiska mytologin som dödade sin far och gifte sig med sin mor (se närmare VLEe; AŽ 1998 361). Termen tillskrivs S. Freud²⁷.

26 Apie terminą yra rašęs E. J. Kurcharžas 2017: 35.

27 Efter faderns död genomgick S. Freud ett trauma som gjorde det möjligt för honom att fördjupa sig i sitt eget psyke. S. Freud upplevde inte bara sorg utan också bitterhet och rentav fientlighet gentemot sin far. Han sökte efter ilskans rötter i sitt eget psyke och efter stöd för sina insikter i litterära och mytiska texter. S. Freud tolkade källan till sin ilska genom Sofokles tragedi Oidipas karalius. Enligt S. Freud ligger berättelsens universalitet i varje pojkes önskan att ligga med sin mor och undanröja hindret (det vill säga fadern) som står i vägen för att förverkliga denna önskan. S. Freud kallade senare denna önskan för Edipo kompleksu (EB).

216

Palmira Zemlevičiūtė

Mitoniminiai terminai pirmajame tarpukario Lietuvos psichiatrijos vadovėlyje

SLUTSATSER

I den första lärobok som gavs ut i mellankrigstidens Litauen av den framstående litauiske psykiatern J. Blažys, Įvadas į psichiatriją, används få mytonymiska termer. Alla är termer med ursprung i klassiska språk, färdiga att lånas in från grekiska och latin via förmedlande språk och fonetiskt och morfologiskt anpassade till det litauiska språkets grammatiska system. När J. Blažys skrev sin lärobok byggde han på kollegers tryckta arbeten inom psykiatrin, och dessa termer skulle han ha hämtat från de nämnda arbetena. De behandlade mytonymerna av grekiskt och latinskt ursprung, som ingår i psykiatriska termer, bör betraktas som arkaiska universalia, entydigt begripliga på alla språk. Detta leder till att psykiatriska termer som bildats på grundval av dem lånas från ett språk till ett annat, och att dessa termer utgör en viktig del av den internationella eponymiska psykiatriska terminologin.

Vad gäller strukturen innehåller läroboken främst morfologiska derivat; semantiska derivat är ovanliga. Man skiljer mellan mytonymiska termer som bildats genom fullständig respektive partiell appellativisering.

Tre typer av fullständiga appellativ dominerar – direkta, affixala och sammansatta. De mest karakteristiska psykiatriska termerna med mytonymer är de som bildats genom sammansättande appellativisering. Deras stora antal kan förklaras av sammansättningars förmåga att mer kompakt benämna komplexare begrepp.

Ett utmärkande strukturellt drag hos sammansatta appellativ är att båda leden bygger på mytonymer. Några av dem, till exempel Manija, har blivit återkommande element som förekommer i bildningen av flera psykiatriska termer. När det gäller mytonymens placering som led i en sammansättning kan mytonymen stå både i förled (första ledet) och i efterled (andra ledet). Oftare står mytonymen i sammansättningens efterled.

Bland affixala appellativ dominerar suffixavledningar med det produktiva suffixet -izmas; prefixavledningar är ovanliga. Det förekommer också affixala appellativ med mer komplex struktur – avledningar med prefix och suffix samt med internationellt element och suffix.

Merparten av mytonymerna används för att bilda psykiatriska termer som betecknar olika psykiska störningar hos människan, med undantag för några mytonymer som ligger till grund för termer som benämner yttre defekter.

PAGRINDINIS ŠALTINIS

[Blažys, Juozas]. Įvadas į psichiatriją / Docent J. Blažys, Kauna: Vytauto Didžiojo universiteto Medicinos fak. leidinys, 1935.

Terminologija | 2024 | 31

217

HJÄLPMEDEL

APTŽ 2019: Albinas Bagdonas, Remigijus Bliumas. Aiškinamasis psichologijos terminų žodynas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos centras.

AV 2020: Anatomijos vardynas: [elektroninė knyga] / Rimvydas Stropus, Neringa Paužienė, Dainius H. Pauža, Janina Tutkuvienė, Eglė M. Jakimavičienė, Palmira Zemlevičiūtė, Kaunas: Lietuvos sveikatos mokslų universiteto Leidybos namai.

AŽ 1998: Antikos žodynas, Vilnius: Alma littera.

EB 2024: Encyclopædia Britannica. Prieiga internete: https://www.britannica.com/.

EPTŽ 2017: Valentinas Mačiulis, Jonas Šurkus, Aldona Lapytė. Enciklopedinis psichiatrijos terminų žodynas, Vilnius: Presvika.

OED 2001–2024: Online Etymology Dictionary. Prieiga internete: https://www.etymonline.com/.

TGM 2000–2019: Aaron J. Atsma. Theoi Greek Mythology, Netherlands & New Zealand. Prieiga internete: https://www.theoi.com/.

TPTŽ 1996: Trumpas psichiatrijos terminų žodynas / Aldona Lapytė, Jonas Šurkus; moksl. red. V. Mačiulis, Vilnius: Leidybos centras.

TŽŽ 1936: Tarptautinių žodžių žodynas. Sudarė K. Boruta, Per. Čepėnas, A. Sirutytė-Čepėnienė, Klaipėda: „Ryto“ B-vės sp.

TŽŽ 2007: Valerija Vaitkevičiūtė. Tarptautinių žodžių žodynas. Ketvirtas pataisytas ir papildytas leidimas, Vilnius: Žodynas.

VLEe – Litauiska encyklopedin. Tillgänglig på internet: https://www.vle.lt/.

Viki – Wikipedia. Den fria encyklopedin. Tillgänglig på internet: https://lt.wikipedia.org/wiki/.

Wiki – Wikipedia. The Free Encyclopedia. Tillgänglig på internet: https://en.wikipedia.org/wiki.

ŽA 2005: Žmogaus anatomija: vadovėlis aukštųjų mokyklų studentams / Rimvydas Stropus, Kazys Algimantas Tamašauskas, Neringa Paužienė, Kaunas: Vitae Litera.

LITERATŪRA

Aleksaitė, Agnė 2021: Lietuvių kalbos naujadarų neoklasikinės darybos polinkiai: Lietuvių kalbos naujažodžių duomenyno atvejis. – Lituanistika 67 1(123), 64–78.

Bendrovičius, Vytautas 1939: A. a. prof. Juozas Blažys kaip psichiatras. – Medicina 6, 417–426.

Bresch, David 2002: Beyond Wernicke’s: A Lexicon of Eponyms in Psychiatry. – The Journal of neuropsychiatry and clinical neurosciences 14:2, 155–160.

Brdar, Mario, Brdar-Szabó, Rita 2024: When medical eponyms become false friends, and how to deal with them. – English for Specific Purposes 73, 75–94.

Brunevičiūtė, Raimonda, Gudaitytė, Dalija, Šarkauskienė, Laima 2003: Lingua Latina in Terminologica Medica: vadovėlis, Kaunas: Kauno medicinos universiteto Spaudos ir leidybos centro leidykla.

Cappuzzo, Barbara 2008: Eponyms or Descriptive Equivalent Terms? The Question of Scientific Accuracy in Medical Discourse. – Esercizi. Miscellanea del Dipartimento di Scienze Filologiche e Linguistiche (a cura di L. Auteri) 2, 25–35.

Dirckx, John H. 2001: The synthetic genitive in medical eponyms: Is it doomed to extinction? – Panace@ 2(5), 15–24.

Duque-Parra, Jorge Eduardo, Llano-Idárraga, J. Oskar, Duque-Parra Carlos Alberto 2006: Reflections on Eponyms in Neuroscience Terminology. – The Anatomical Record (Part B: New Anat.) 289B, 219–224.

Ferguson, Robert P., Thomas, Deborah 2014: Medical eponyms. – Journal of Community Hospital Internal Medicine Perspectives 4, 1–4.

Filipczak-Nowicka Sabina, Grech-Żmijewska Zofia 2010: Lingua latina ad usum medicinae studentium, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Gaivenis 2002: Lietuvių terminologija: teorijos ir tvarkybos metmenys, Vilnius: LKI leidykla.

Gaivenis, Kazimieras 2014 [1994]: – Tarptautinių terminologijos principų taikymas mūsų terminijai. – Kazimieras Gaivenis. Rinktiniai raštai, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 214–220.

Gaivenis, Kazimieras, Keinys, Stasys 1990: Kalbotyros terminų žodynas, Kaunas: Šviesa.

Giménez-Roldán, Santiago 2017: Spanish eponyms in clinical neurology. – Neurosciences and History 5(1), 1–19.

Guardiola i Pereirra, Elena, Josep Eladi Baños i Diez 2021: Catalan Physicians' Contributions to Medicine: A Historical View Through Eponyms, Barcelona.

218

Palmira Zemlevičiūtė

Mitoniminiai terminai pirmajame tarpukario Lietuvos psichiatrijos vadovėlyje

Inčiūraite-Noreikiene, Lina 2015: Lietuvių kalbos dūriniai su neoklasikiniais dėmenimis. – Baltistica L(2), 245–259.

Yermolenko, Serhiy 2018: Categorizing Ukrainian Eponyms From A Socio-Cultural Perspective. – Мова і суспільство 9, 5–13.

Jakaitienė, Evalda 2009: Leksikologija, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.

Kakzanova, Evgeniya 2017: Lexikographische Fixierung der juristischen und anderen fachspezifischen eponymischen Termini. – Annikki Liimatainen, Arja Nurmi, Marja Kivilehto, Leena Salmi, Anu Viljannmaa, Melissa Wallace (Eds.). Legal Translation and Court Interpreting: Ethical Values, Quality, Competence Training, Berlin: Frank & Timme, 335–355.

Karenberg, Axel 2005: Amor, Äskulap & Co. Klassische Mythologie in der Sprache der modernen Medizin, Stuttgart, New York: Schattauer Verlag.

Karenberg, Axel 2012–2013: The world of gods and the body of man: mythological origins of modern anatomical terms. – Anatomy 6-7, 7–22.

Keinys, Stasys 1979: Tarptautiniai elementai lietuvių terminologijoje. – Kalbos kultūra 37, 14–26.

Keinys Stasys 2005 [1983]: Lietuviškų sudurtinių terminų daryba. – Stasys Keinys. Dabartinė lietuvių terminologija, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 129–182.

Kitkauskienė, Laimutė 2011: Eponiminiai architektūros, meno ir statybos terminai lietuvių kalboje. – Santalka: Filologija, Edukologija 19(1), 48–58.

Kruchenkova, Tatyana, Agafonova, Olga 2020: Etymology of some eponymic medical terms. – The Youth of the 21st Century: Education, Science, Innovations. Proceedings of VII-th International Conference for Students, Postgraduates and Young Scientists Vitebsk, December 11th, 99–101.

Kucharz, Eugeniusz Józef 2017: Medical Eponyms of Mythological Origin. – Acta Neophilologica, XIX(2), 29–42.

Kupčinskaitė, Asta 1996: Nelietuviškų kalbos elementų (dėmenų) vartojimo polinkiai. – Kalbos kultūra 69, 56–61.

Kvašytė, Regina 2005: Mokomasis terminologijos žodynėlis, Šiauliai: VšĮ Šiaulių universiteto leidykla.

Lalić-Krstin, Gordana 2004: Eponyms in English. – Romanian Journal of English Studies 1, 64–69.

[Leičik, Vladimir 2011: Obsūždenije problem eponimiji v sovremenoj nauke. – Jazyk i pravo: aktualnyje problemy vzaimodejstvija. Materialy Meždunarodnoj naučno-praktičeskoj Internet-konferencii, Rostov-na-Donu: Rostovskoje knižnoje ozdatelstvo, 134–142] Лейчик, Владимир 2011: Обсуждение проблем эпонимии в современной науке. – Язык и право: актуальные проблемы взаимодействия. Материалы Международной научно-практической Интернет-конференции, Ростов-на-Дону: Ростовское книжное издательство, 134-142.

Lerner, Vladimir, Kapt san, Alexander, Witztum, Eliezer 2001: The Misidentification of Clerambault’s and Kandinsky-Clerambault’s Syndromes. – The Canadian Journal of Psychiatry 46(5), 441–443.

Levitt, Jesse 2014: The Adaptation of Names from Classical Mythology as Scientific Terminology. – Literary Onomastics Studies 9, 65–80.

Lysanets, Yuliia, Bieliaieva, Olena 2021: The use of eponyms in medical case reports: etymological, quantitative, and structural analysis. – Annals of “Dimitrie Cantemir” Christian University Linguistics, Literature And Methodology Of Teaching XX(2), 24–32.

LKG I 1965: Lietuvių kalbos gramatika, Vilnius: Mintis.

Lončar, Maja, Ostroški Anić, Ana 2013: Eponymous medical terms as a source of terminological variation. – Languages for Special Purposes in a Multilingual, Transcultural World. Proceedings of the 19th European Symposium on Languages for Special Purposes, 8–10 July 2013, Vienna, Austria, Vienna: University of Vienna, 36–44.

Majewska, Ewa 2016: Eponyme in der deutschsprachigen medizinischen Fachpresse. – Names and Their Environment. Proceedings of the 25th International Congress of Onomastic Sciences Glasgow, 25–29 August 2014, Volume 4. Edited by Carole Hough, Daria Izdebska. Glasgow: University of Glasgow, 94–105.

Mikelionienė, Jurgita 2017: Tarptautinių terminų apeliatyvacijos aspektai. – Terminologija 24, 127–144.

Morkevičienė, Sigita 2018: Latin for Medical Students. Work-book &Appendices II, Kaunas: LSMU Leidybos namai.

Nažnean, Adrian 2020: Terminology Rooted In Mythology. – Acta Marisiensis. Philologia 2(1), 1–5.

[Novinskaja, Natalja 2004: Strukturno-grammatičeskaja charakteristika terminov-eponimov. – Vestnik AGTU 3, 284–290] Новинская, Наталья 2004: Структурно-грамматическая характеристика терминов-эпонимов. – Вестник АГТУ 3, 284–290.

Terminologija | 2024 | 31

219

[Novinskaya, Natalja 2013: Terminy-eponymy v jazyke nauki. – Vestnik RUDN, serija Russkij i inostrannyje jazyki i metodika ich prepodovanija 4, 34–38] Новинская, Наталья 2013: Термины-эпонимы в языке науки. – Вестник РУДН, серия Русский и иностранные языки и методика их преподавания 4, 34–38.

Ráduly, Zsuzsanna 2016: Az Eponimák Fonológiai És Morfológiai Adaptációja A Magyar, A Lengyel És A Horvát Nyelvben. – Studia Slavica Savariensia 1–2, 362–369.

Rimkutė-Ganusauskienė, Aušra 2023: Eponiminiai aprangos terminai Aiškinamajame aprangos terminų žodyne. – Terminologija 30, 122–141.

[Römeris, Mykolas]1939: V. D. Universiteto Rektoriaus prof. M. Römerio kalba laidojant a. a. prof. J. Blažy. – Medicina 6, 409–412.

Rudaitienė, Vida 2001: Žodžiai su nelietuviškos kilmės prepoziciniais elementais. – Lituanistika 2(46), 94–107.

Simonaitytė-Rudaitienė, Vida 1988: Lietuvių literatūrinės kalbos sudurtiniai daiktavardžiai su pirmaisiais tarptautiniais dėmenimis. – Lietuvių kalbotyros klausimai XXVII, 180–202.

Skujinia, Valentina 2002: Latviešu terminoloģijas izstrādes principi, Rīga: LVI.

Slabin, Uladzimir 2023: Should eponyms be kept? Emphatic yes. – Journal of Baltic Science Education 2, 188–191.

[Superanskaja, Aleksandra, Podolskaja, Natalija, Vasiljeva, Natalija 2005: Obščaja terminologija: Terminologičeskaja dejatelnost, Moskva: Editorial URSS] Суперанская, Александра, Подольская, Наталия, Васильева, Наталия 2005: Общая терминология: Терминологическая деятельность, Москва: Эдиториал УРСС.

[Taneva, Svetlana 2022: Eponymizacija literaturnych i mifologičeských personážej v anglijskom, russkom i bolgarskom medicinskom domene. – Zdorovje čeloveka, teorija ir metodika fizičeskoj kultury i sporta 28(4), 205–212] Танева, Светлана 2022: Эпонимизация литературных и мифологических персонажей в английском, русском и болгарском медицинском домене. – Здоровье человека, теория и методика физической культуры и спорта 28(4), 205–212.

[Tatarinov, Viktor 2006: Obščěe terminoveděnije: enciklopedičeskij slovar, Moskva: Moskovskij Licej] Татаринов, Виктор 2006: Общее терминоведение: энциклопедический словарь, Москва: Московский Лицей.

[Tritenko, Tatjana 2011: Mifologičeskije obrazy v jazyje kliničeskoj psichologiji. Avtoreferat dissertaciji na soisk anije učionoj stepeni kandidata filologičeskich nauk, Moskva] Тритенко, Татьяна 2011: Мифологические образы в языке клинической психологии. Автореферат диссертации на соискание ученой степени кандидата филологических наук, Москва.

Turan, Dirk 2023: Mythologie und medizinische Terminologie. Ein interdisziplinärer Arbeitsbereich. – Translation and Interdisciplinarity. Diverse Contacts, Relationships and Effects. Faruk Yücel, Mehmet Tahir Ön­cü (eds.), Berlin, 15–37.

[Vasiljeva, Natalija, Tritenko, Tatjana 2023: Terminy-mifoep onymy: problemy ponimanija i interpretacii. – Lingvistika i metodika prepodovanija inostrannych jazykov 2(19), 17–28] Васильева, Наталия, Тритенко, Татьяна 2023: Термины-мифоэпонимы: проблемы понимания и интерпретации. – Лингвистика и методика преподавания иностранных языков 2(19), 17–28.

Vaskelaitė, Ramunė 2023: Asmenvardinių makroekonomikos terminų variantiskumas. – Terminologija 30, 95–121.

Zhdan, Viacheslav, Dvornyk, Valentyn, Avetikov, Davyd, Bieliaieva, Olena 2021: The use of eponyms in the language of medicine: pro et contra. – Annals of “Dimitrie Cantemir” Christian University Linguistics, Literature and Methodology Of Teaching XX(2), 24–32.

Xiaoli, Hu 2023: Historic Impact of Ancient Greco-Roman Mythology on Medical Terminology. – Journal of Social Science Humanities and Literature 6(5), 118–123.

MYTHONYMIC TERMS IN LITHUANIA’S FIRST PSICHIATRY TEXTBOOK FROM THE INTER-WAR ERA

Summary

The article structurally dissects the psychiatry terms originating from mythonyms (the names of mythological creatures) that appear in the 1935 Įvadas į psichiatriją (Introduction to Psychiatry) by Juozas Blažys, the famous Lithuanian psychiatrist – the first

220

Palmira Zemlevičiūtė

Mitoniminiai terminai pirmajame tarpukario Lietuvos psichiatrijos vadovėlyje

psychiatry textbook to be published in Lithuania in the period between the two world wars, looking into the methods of appellativisation that were used to form said terms, as well as scrutinising the characteristics of their structure, the types of the underlying mythonyms and their connection with the scientific term that they were chosen to designate.

The terms in the textbook are words originating from the classical languages or readily borrowed from the Greek and the Latin languages or through intermediary languages, with appropriate morphological adaptations made for the grammar system of the Lithuanian language. The mythonyms of Greek and Latin origin that form part of psychiatry terms and are covered in the article are to be considered archaic universalities with unequivocal meaning across all languages. As a result, the psychiatry terms made with them travel from one language to the next, constituting an important part of the international eponymic terminology of psychiatry.

Structurally, the textbook is dominated by morphological derivatives, while semantic derivatives are scarce. Some mythonymic terms (such as morfinizmas (morphinism)) were found to have been composed through absolute appellativation, while others (such as Edipo kompleksas (Oedipus Complex) – through partial appellativisation.

The three predominant types of absolute appellatives are direct (such as manija (mania)), affixal (such as fobija (phobia), lunatizmas (sleepwalking)), and composite (such as dipsomanija (dipsomania), agorafobija (agoraphobia)) appellatives. The most typical mythonymic psychiatry terms are those made by way of composite appellativisation, and the most probable reason behind their prevalence might be the ability of composites to designate more complex terms more compactly.

One intrinsic quality of composite appellatives is that they have both components grounded on mythonyms. Some of them, such as manija, have become iterative elements in the composite formation of multiple psychiatry terms. As often as not, the mythonym is the post-positional component of the composite.

Among affixal appellatives, suffixal appellatives with the productive suffix -izmas (such as morfinizmas) prevail, while prefixal appellatives are uncommon. Some affixal appellatives have a more complex structure: these are derivatives made with a prefix and a suffix, an international element and a suffix.

Most of the psychiatry terms coined with mythonyms designate various mental disorders in human beings.

Gauta 2024-04-30

Palmira Zemlevičiūtė Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius E. paštas [email protected]

Terminologija | 2024 | 31

221