PRANAS KNIŪKŠTA

Litauiska språkets institut

VAD FÖLJER EFTER FÖLJANDE?

Participet sekantis har en lång och omstridd historia; det var Dainius Razauskas artikel ”Om frågan om sekančio” som fick mig att minnas den. Där ges en översikt över, kan man säga, hela historien om rättelser av detta particip, och flera nya tankar framförs. Många av författarens resonemang är värda att uppmärksamma, men det finns omtvistade frågor som behöver redas ut. Desto större anledning finns det att bemöta de förebråelser som riktats mot språkvetarna.

Artikelns huvudämne är participet sekantis. Diskussionen börjar med tvivel kring vilka betydelser av det som bör respektive inte bör rekommenderas; därefter diskuteras dessa och i slutet försvaras dess användning i betydelsen ”senare, följande efter något” med eftertryck. Verbet sekti behandlas på liknande sätt. Vi ska också börja våra resonemang här med det.

Verbet sekti kan visserligen jämföras med verbet eiti, men man bör inte likställa dem och utan åtskillnad ersätta det ena med det andra. Förhållandet mellan deras betydelser är invecklat och komplicerat.

Som den första (grundläggande) betydelsen av verbet sekti anges ”gå, färdas efter” (DŽ 1993 och DŽ 2000 684), ”gå, färdas i någons spår, tätt efter” (LKŽ XII 338), och den illustreras bäst av följande ordboksexempel: Var snäll och följ efter mig; Hunden följer efter människan (DŽ); Det räcker att jag vinkar med ett finger, så lämnar hon henne och följer efter mig; När han gick nerför berget följde många människor efter honom (LKŽ). Verbet sekti betyder här inte bara att gå efter någon annan i rummet, utan också ett slags beroende av den som går framför, att underordna sig dennes vilja eller sluta sig till denne. Den som går främst leder dem som går efter, eller rättare sagt tar med sig dem. Ta som exempel en anka som går först och har med sig sina ankungar: ankungarna som går efter henne följer henne, medan ankungarna bara går efter varandra, men inte följer varandra.

Flera andra betydelser av detta verb har en liknande dubbelhet, till exempel ”undersöka spår för att försöka finna riktningen någon har gått i”: Hunden följer harens spår (LKŽ XII 339); ”iaktta ett föremål i rörelse”: Barnen tystnade och följde ekorren med blicken (ibid.). Även här finns eller fanns det en rörlig ”aktör”, och efter denne en annan

236

KALBOS KULTŪRA | 81

går efter. Här överskuggar de senare betydelserna själva gåendet, är viktigare och lyfts fram som självständiga betydelser av detta verb. Man kan säga att verbet sekti berättigas av de sekundära eller från gåendet avlägsna betydelser som det har vid sidan av gåendet.

Men vid den första betydelsen av verbet sekti anför LKŽ också sådana exempel där det att gå efter någon beskrivs utan någon ytterligare betydelse av beroende, eller där denna betydelse är mycket oklar: Räven följde efter tjuren ända till gården; Efteråt följde en vit hundvalp efter vagnarna (LKŽ XII 338).

Ännu annorlunda är LKŽ:s exempel med den bildliga betydelsen av verbet sekti: Olyckor [...] följer på varandra; Bekymmer följer på bekymmer (LKŽ XII 338). Här finns över huvud taget inget rumsligt gående efter någon, utan det handlar om händelser som följer på varandra i tidsmässigt avseende. Man kan också urskilja ett orsakssamband mellan företeelser som inträffar efter varandra – olyckor och bekymmer kan hänga samman och uppstå ur varandra. Denna sekundära betydelse berättigar här verbet sekti. Sett på det sättet kan även dess betydelse ’framgå, bli tydligt’ berättigas: Av detta följde slutsatsen... Men här är det tills vidare inte verbets betydelse som är av störst intresse, utan möjligheten att uttrycka att något kommer efter något annat i tidsmässigt avseende.

Man måste instämma med D. Razauskas i att verbet sektis grundbetydelse, ’gå efter’, lätt kan överföras från rum till tid, eftersom verbet eiti också kan beteckna tidens gång. Hans retoriska fråga är också logisk: ”Men om bekymmer kan följa på bekymmer och olycka på olycka, varför skulle då inte glädje kunna följa på glädje, lycka på lycka, och likaså en neutral händelse av något slag på en annan, eller helt enkelt en gång på en gång sekti? Alltså, ett möte efter ett annat, ett sammanträde efter ett annat, ett (nyligen utkommet) tidningsnummer efter det (tidigare utkomna) tidningsnumret, och så vidare, sekti?” Och vidare: ”På vilka grunder skiljer man vissa exempel från andra analoga exempel och betraktar dem som olämpliga?” (se s. 230 i detta sammanhang).

Man kan urskilja en sådan skillnad: vissa exempel kan samtidigt uttrycka att något följer efter något annat i tidsmässigt avseende och ett orsakssamband (de kan vara förbundna med varandra – bekymmer och olyckor, glädjeämnen och lycka); andra anger endast ett senare föremål eller en senare företeelse utan något orsakssamband dem emellan – sådana är exempelvis flera tidningsnummer och neutrala händelser. För de förstnämnda passar verbet sekti, medan det för de sistnämnda används på ett konstlat sätt. I levande språk uttrycks det enkla förhållandet att något finns eller uppstår efter något annat, utan sidobetydelser eller samband, med verbet eiti eller dess synonymer: ett tidningsnummer kommer ut efter ett annat, en buss kommer efter en annan buss, en dag följer på en annan dag, månad efter månad, år efter år. På samma sätt kommer framtiden efter det förflutna (och nuet). I levande språk säger man inte dagen följer på dagen, än mindre det konstlade uttrycket framtiden följer det förflutna.

P. KNIŪKŠTA. Ką seka sekantis?

237

Resonemang om två slags gående – både i rumsligt och tidsmässigt avseende – bevisar ingenting och förändrar ingenting. Oavsett om bussar kör förbi en person som står vid vägen eller om vägkantens stolpar rusar förbi när man åker buss, så följer de ändå på varandra. Oavsett om vi, metafysiskt uttryckt, går genom tiden (förflutna år) eller om tidsenheterna rusar förbi oss (gångna år), talar vi ändå om att gå, inte om att följa. Här är några rader ur en översättning av en dikt av Rilke:...det tycktes oss att åren gick förbi, men i själva verket var det bara vi som gick förbi (Rilkė 1975: 133). Man kan inte säga: det var inte åren som följde oss, utan vi som följde åren.

När man talar om två slags gående och följande skiljer sig betydelserna av dessa handlingar (att gå och att följa) i grunden åt – en människa följer föremål eller händelser från sidan, såsom bussar kör förbi eller vägkantens stolpar rusar förbi, såsom dagar följer efter dagar eller år efter år; de föremål eller händelser som observeras följer på varandra. Att något kommer efter något annat ska inte blandas ihop med att från sidan följa sådant som passerar. Man bör inte heller placera den som följer bredvid de föremål som följs och därifrån dra slutsatser om verbet sekti och händelser som följer på varandra.

För att inte tala om verbet sekti för att beteckna att något kommer efter något annat: språket nöjer sig inte ens med verbet eiti, utan kan ersätta det med mer uttrycksfulla och målande synonymer. Så år efter år glider fram, dagar efter dagar löper eller rusar förbi, moln efter moln glider eller flyter fram. Och i Maironis ”Trakų pilyje” (MairRR I 65) driver våg på våg fram är långt mer målande än våg följer på våg, och det vore rent torftigt att säga våg följer våg. Eller strofen ur dikten ”Kväll vid de fyra kantonernas sjö”:

Hur många minnen, händelser, En gång levande, Grydde och ljusnade den ena efter den andra Bortom gränsen! (MairRR I 129)

Kan man här dra slutsatsen att minnen följde på minnen eller händelser på händelser? Det kan man, men vad skulle det ge och vad skulle det bevisa? Konstlat konstruerade uttryck med verbet sekti kan inte betraktas som avgörande argument för att rättfärdiga participet sekantis.

Participet sekantis är förstås bildat av verbet sekti, men varje enskild användning av det kan inte jämföras med det verbet eller härledas ur det. Även andra omständigheter påverkar participets betydelser i lika hög grad.

Viktigast är att skilja mellan participets sekantis två betydelser, eller rättare sagt två användningssätt. I vissa fall betecknar participet något som befinner sig eller kommer efter något annat, när detta något har nämnts tidigare eller annars är klart: nästa dag

238

KALBOS KULTŪRA | 81

na infaller efter föregående dag, nästa buss efter den föregående bussen. I andra fall förknippas ordet inte med något föregående, utan används bara för att betona det som sägs härnäst: Detta visar följande (dvs. det som presenteras nedan) tabell (ingen annan tabell har förekommit tidigare); Kommissionens sammansättning är följande (någon kommission med en annan sammansättning nämns inte).

Språkvetare skiljer tydligt mellan dessa betydelser och bedömer dem olika. J. Jablonskis började korrigera detta particip; han nämner båda betydelserna och rättar båda: den första till pronomenet annan, den andra till pronomen som denna, sådan, här är vad. Till exempel rättade han uttrycket nästkommande lördag till nästa lördag (JablR IV 107; J.JablRR II 108), medan uttrycket behandla grisar på följande sätt rättades till behandla på detta sätt (JablR V 159, 161; J.JablRR II 448, 450). Senare, när han skrev kommentarer om Viktoras Kamantauskas Liten ordbok över språkfel, citerar han ordboken, där båda dessa korrigeringar finns, men säger att han själv ”för eget bruk” brukar använda den första betydelsen i betydelsen ”den som kommer längre fram i ordningen” (annan har lagts till inom parentes, tydligen därför att han tvivlade på om det kunde räcka) (JablR V 202).

Alla språkvetare betraktar den andra betydelsen som felaktig och korrigerar den samstämmigt. Den har rättats upprepade gånger i tidskriften Kalbos kultūra. Klementina Vosylyte (KK 35 50) och Kazys Ulvydas (KK 51 6) nämner båda betydelserna i artiklar publicerade i Kalbos kultūra, men där bedöms de olika: den första godtas (nästa nummer av tidningen, nästa hållplats), och endast den andra korrigeras: Detta visar följande (= denna) tabell; Arbetsordningen är följande (= sådan). Den betonande betydelsen hos detta particip betraktas som ett otvetydigt fel.

I en tidigare skriven artikel har K. Ulvydas visat att participet med betonande betydelse följande till och med används substantiviskt (utan ett bestämmande ord), eller att adverbet på följande sätt: Detta visar följande bildas av det och används med betonande betydelse; rättat: Detta visar följande; Arbetena fördelas på följande sätt, rättat: Arbetena fördelas så här (KK 23 26). Detta är allvarliga fel, som visar vart blind användning av detta particip enligt andra språks (i detta fall ryskans) exempel kan leda.

Utan att förkasta den första betydelsen korrigerar Kalbos praktikos patarimai participet nästa= när det används i betonande betydelse: I Vilnius visas nu följande (= dessa) utställningar; Man kan behandla på följande ( detta, på ett sådant, på ett sådant) sätt (KPP 256–257). Där korrigeras också participets substantiviska användning och adverbet som bildats av det: Som svar på ert brev meddelar jag följande (= jag meddelar just detta); Medlen har använts på följande sätt (= så). Sådana felaktiga användningar av participet nästa och adverbet på följande sätt har tagits upp i den av Språkkommissionen godkända listan över stora

P. KNIŪKŠTA. Ką seka sekantis?

239

språkfel (KKN 145). Det bör inte råda något tvivel om den betonande betydelsen hos participet nästa – en sådan användning kan inte rättfärdigas. Diskussionen kan endast gälla användningen av participet nästa i betydelsen ”som kommer omedelbart efter något”. Det är också vad diskussionen gäller, eller, om ingen diskussion förs, förekommer det olika uppfattningar. Vissa betraktar denna användning av participet som ett fel, andra godtar och försvarar den, och åter andra tiger.

Förutom J. Jablonskis har den inflytelserike språkvetaren Juozas Balčikonis korrigerat användningen av detta particip. Först bör nämnas att han 1935 i Gimtoji kalba korrigerade nästa vecka till veckan därpå (J.BalčRR I 145) och diskuterade detta med Edvardas Viskanta, som försvarade uttrycken nästa dag och nästa vecka med motiveringen att ”språklig precision” krävde det (samma verk, 155–156). På ungefär samma sätt som E. Viskanta skrev redaktörerna och sammanställarna av Kalbos patarėjas, Leonardas Dambrauskas, Antanas Salys och Pranas Skardžius, om detta particip 1939 (men de skrev inte sekantis, o sekąs, sekanti); med deras ord kan det ”inte ersättas med pronomenet kitas”, eftersom ”nästa dag också kan vara en annan dag än den som kommer omedelbart efter den omtalade” (KP 111). Senare, 1959, upprepade Jonas Palionis en liknande tanke i kommentarer till J. Jablonskis korrigeringar (J.JablRR II 522–523). J. Balčikonis höll dock fast vid sin uppfattning och fortsatte att korrigera detta particip (J.BalčRR I 225, 288).

Språkvetarnas meningsskiljaktigheter förvirrar förstås allmänheten, men ännu mer förvirrande är att normerande verk bedömer användningen av detta particip olika: Kalbos patarėjas (1939) och de två första upplagorna av DŽ (1954, 1972) godtar den, medan den från och med den tredje upplagan av DŽ (1993) korrigeras till pronomenet annan.

Alla som försvarar detta particip anger samma skäl: att pronomenet annan kanske inte räcker som ersättning, eftersom pronomenet kan beteckna något som inte kommer omedelbart efter något annat. Ingen av språkvetarna nämner att participet används i enlighet med det motsvarande verbet följa; denna betydelse hos participet härleds inte ur verbet. Det är inte verbet som bestämmer participets betydelse här, utan tvärtom återbildas verbets betydelse utifrån participet. Uttrycken nästa buss, nästa dag är mer nödvändiga och godtagbara än bussen följer, dagen följer.

När vi väger samman allt och gör en bedömning måste vi erkänna att participet nästa i betydelsen ”som kommer omedelbart efter något” inte bör betraktas som ett språkfel. Men det är inte heller en naturlig, traditionell form i litauiskan. Den uppstod i litauiskan under påverkan av andra språk och förekommer först i äldre texter. Som Kalbos patarėjas skriver har en sådan användning ”bestämts av skriftspråkets, inte folkspråkets, praxis” (KP 111). För övrigt visar exemplen i LKŽ att detta particip i äldre texter också förekommer i helt olämpliga användningar, när det används-

240

KALBOS KULTŪRA | 81

för att uttrycka förklaringen: Och Herren hjälpte dem och bekräftade ordet med följande underverk (LKŽ XII 318).

I det levande språket användes detta particip varken för att beteckna något som följer efter något annat eller, än mindre, något som betonas. LKŽ ger inte ett enda exempel på ett sådant particip upptecknat i dialekterna. Det finns nästan inga exempel på det heller i folkloren. I såväl det levande språket som i sagorna är pronomenet kitas (‘en annan’, ‘nästa’) vanligt i den betydelsen. En senare utgåva av DŽ (1993, 2000 308) anger betydelsen ‘som kommer efter något’ för detta pronomen, med exemplet Ar lipsite kitoje stotelėje? (‘Går ni av vid nästa hållplats?’). LKŽ ger också exempel på denna betydelse: Kitus metus ar eisi (mokyklon)?; Cit neverk, neraudok, jaunoji mergele, aš tave parvesiu kitą rudenėlį (LKŽ V 902).

Fina exempel på detta pronomen hittar vi i J. Balčikonis översättningar av Bröderna Grimms sagor, där det inte kan förstås på annat sätt än som ‘den närmast följande, den som kommer först’: Atėjo kitą dieną žmogelis, ir jį pradėjo spėti jo vardą (Pasakos 1966: 278); Kareivis sutiko ir visą kitą dieną nuo širdies dirbo (samma verk, 302); Kitą rytą karalius išsiuntė žmones ieškoti pėdsako... (samma verk, 305).

Liknande meningar finns i sagor som Salomėja Nėris förberedde för tryckning: Kitą dieną Jonukas vaikščiojo lyg durnaropių apsivalgęs (S.NėrR III 190); Kitą naktį saugojo kitas tarnas (samma verk, 226). I dessa sagor uttrycks det som kommer omedelbart efter något också på andra sätt, men det finns inte en tillstymmelse till participet sekantis. När flera saker räknas upp anges de med räkneorden antras, trečias: Antrą dieną griovakasys lieka pietų virti; Trečią dieną virtuvėje lieka jau kalvis (samma verk, 218). Uttrycket rytojaus dieną< (‘följande dag’) har samma betydelse: Rytojaus dieną >... bernas, pasiėmęs rožančių, išėjo į pakelę ir laukia (samma verk, 269).

Det är både intressant och talande att det är sekantį (‘följande’), inte rytojaus dieną (‘dagen därpå’), som vi finner i en administrativ text – civillagen: Terminas prasideda rytojaus dieną nuo nulis valandų nulis minučių (artikel 118).

Det finns också andra uttryckssätt för detta ändamål. Ett sådant är tolesnis (‘nästföljande’), som används i ordböcker för att förklara motsvarande betydelse hos pronomenet kitas (ateinantis (‘kommande’) passar inte här, eftersom det som åsyftas kan ha kommit och redan passerat). Även paskesnis (‘senare’) skulle kunna användas, men troligen vore artimiausias (‘närmast följande’) lämpligare: lipsiu artimiausioje stotelėje, terminas prasideda artimiausią dieną.

Participet sekantis är inte så nödvändigt som dess ivriga försvarare hävdar, och pronomenet kitas är inte så oklart att det skulle hindra människor från att förstå varandra. I de flesta fall är det uppenbart (framgår av sammanhanget) att det som betecknas med pronomenet kommer omedelbart efter något annat av samma eller liknande slag. Alla tidigare nämnda exempel är sådana: lipsiu kitoje stotelėje, kitą dieną vaikščiojo, kitą naktį saugojo. Sekantis är mer motiverat bara när flera uppräknade saker följer på varandra –

P. KNIŪKŠTA. Ką seka sekantis?

241

till exempel när flera personer kallas fram i tur och ordning. I andra fall är det onödigt, även om det inte betraktas som fel. Man kan medge att uttrycket ar lipsite sekančioje stotelėje (‘går ni av vid följande hållplats?’) inte är ett språkfel. Men det är inte alls fel att fråga: Ar lipsite kitoje stotelėje? O sekanti stotelė (‘Går ni av vid nästa hållplats? Och nästa hållplats’) har inte bannlysts från trafikmeddelanden; uttrycket har aldrig varit vanligt där. Man har helt enkelt valt en mer litauisk och för språket lämpligare variant – kita stotelė.

Att sekantis stoppas in på måfå där det inte behövs framgår tydligt av exempel som J. Balčikonis rättade. Konstruerade uttryck med detta particip ersatte han med motsvarigheter från det levande språket, där pronomenet kitas används, och dessa ersättningar kan inte anklagas för att vara oklara eller tvetydiga: Sekančių (= kitų) metų pavasarį barkūnas buvo patręštas (J.BalčRR I 307); (bitė) palypėjo žemyn prie sekančio (= kito) žiedo (samma verk, 288); dar sekančią (= kitą) dieną dvidešimt vyrų <...> turėjo stoti į dvarą (samma verk, 292). Här är ersättningarna inte bara vanligare utan också tydligare än de korrigerade uttrycken: våren då sötväpplingen (en sådan ängsväxt) gödslades kan vara inte vilken annan vår som helst, utan den närmast föregående; biet klättrade från en blomma till en annan, det vill säga den första blomman i raden. I det andra exemplet är inte bara sekantis žiedas (‘nästa blomma’) olämpligt, utan även palypėjo žemyn (‘klättrade neråt’) är ologiskt – att klättra upp innebär att röra sig uppåt. Uttrycket sekantis med partikeln dar (‘ytterligare’) är lika ologiskt och omotiverat: dar sekančią dieną (‘den ytterligare följande dagen’) – dar sekantis är inte något som kommer omedelbart efter något annat. Här passar i stället den friare betydelsen i dar kitą dieną (‘en dag till’).

Det går inte att diskutera bruket av participet sekantis i betydelsen ‘som kommer omedelbart efter något’ utan att ta upp frågor som uppstår i konkreta fall: vad participet behövs till, vad det tillför och hur det passar in i sammanhanget och stilen. Dess ivriga försvarare tenderar att glömma dessa frågor; för dem verkar allt mycket enkelt, och de anser att språkvetarna antingen inte förstår det eller slingrar sig. Å andra sidan handlade de senare utgåvorna av DŽ knappast särskilt väl. En bättre lösning hade man funnit i Kalbos praktikos patarimai: där rättas ett fel i användningen av participet som alla erkänner, dess traditionella bruk påminns läsaren om, medan den omstridda betydelsen diplomatiskt förbigås – man försöker varken rätta den eller sprida den.

Man kan önska att en rådgivande publikation besvarar alla frågor, men det är olämpligt att kräva detta av förteckningen över stora språkfel, som godkänts av den statliga litauiska språkkommissionen. Där anges bara de allvarligaste felen i användningen av detta particip; sådant som inte räknas till dem finns inte där och bör inte heller finnas där. Språkkommissionens ståndpunkt borde uttryckas i häftet Kalbos patarimų, som behandlar ords betydelser.

242

KALBOS KULTŪRA | 81

LITTERATUR OCH KÄLLOR

J.BalčRR I – J. Balčikonis. Samlade skrifter 1, Vilnius: Mokslas, 1978.

DŽ – Ordbok över det nutida litauiska språket, Vilnius: Statliga förlaget för politisk och vetenskaplig litteratur, 1954; 3:e reviderade och utökade upplagan, Vilnius: Förlaget för vetenskap och encyklopedier, 1993; 4:e upplagan, Vilnius: Institutet för vetenskap och encyklopediförlaget, 2000.

JablR IV, V – Jablonskis skrifter 4, 5, Kaunas: Utbildningsministeriet, 1935, 1936.

J.JablRR II – J. Jablonskis. Samlade skrifter 2, Vilnius: Statliga förlaget för politisk och vetenskaplig litteratur, 1959.

KKN – Kalbos komisijos nutarimai 1977–1998. 3 pataisytas ir papildytas leidimas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 1998.

KKP – Råd om språkriktighet. Sammanställd av Aldonas Pupkis. 2:a reviderade och utökade upplagan, Vilnius: Mokslas, 1985.

KP – Språkrådgivaren. Utarbetad av L. Dambrauskas, redigerad av A. Salys och Pr. Skardžius. Kaunas: Litauiska språkföreningen, 1939.

LKŽ V – Ordbok över det litauiska språket 5, Vilnius: Statliga förlaget för politisk och vetenskaplig litteratur, 1959.

LKŽ XII – Ordbok över det litauiska språket 12, Vilnius: Mokslas, 1981.

MairRR I – Maironis. Samlade skrifter 1, Vilnius: Statliga förlaget för skönlitteratur, 1956.

S.NėR III – Salomėja Nėris. Skrifter 3, Vilnius: Statliga förlaget för skönlitteratur, 1957.

Pasakos – Brolių Grimų pasakos. Vertė J. Balčikonis. Vilnius: Vaga, 1966.

R i l k ė R. M. 1975: Poesi, Vilnius: Vaga.

U l v y d a s K. 1972: Netaisyklinga gerų žodžių vartosena. – Kalbos kultūra 23, 12–30.

U l v y d a s K. 1986: Penkiasdešimt „Kalbos kultūros“ sąsiuvinių. – Kalbos kultūra 51, 3–6.

V o s y l y t ė K. 1978: Betydelser hos verbet sekti. – Språkvård 35, 48–50.

Mottagen 2008 09 01

P. KNIŪKŠTA. Ką seka sekantis?

243

VAD FÖLJER EFTER DET FÖLJANDE

Sammanfattning

Participformen sekantis (eng. ”följande”) har väckt och väcker fortfarande en omfattande diskussion. Det finns en hel del frågor att lösa när det gäller dess relation till verbet sėka (sėkti).

Verbet sekti är tvetydigt: det betyder att gå efter någon eller något och är beroende av den eller det som går före. Det är alltså möjligt att följa någon eller något (sekti) i rum eller tid, till exempel: Šuo seka paskui žmogų (eng. ordagrant ”Hunden följer efter en människa”); Nelaimės sekė viena kitą (viena po kitos) (eng. ordagrant ”Olyckor följde på varandra_NomSgAccSg/en efter en”). Att följa på varandra utan något beroende- eller orsakssamband uttrycks med verbet eiti (eng. ”gå”) eller ett annat verb med samma betydelse, till exempel: dienos eina (slenka) po dienų (eng. ordagrant ”dagar går/släpar sig fram efter dagar”), autobusas eina (važiuoja) po autobuso (eng. ”En buss går efter en buss” <en efter en>).

Participformen sekantis är inte helt förenlig med den normativa användningen av grundverbet sekti. Participformen kan också syfta på någon eller något som kommer efter någon annan, men utan något orsaksförhållande, som i följande exempel: sekanti diena (eng. ”nästa dag”), sekantis autobusas (eng. ”nästa buss”). Det finns också fall där ingen hänvisning görs till tidigare händelser, utan fokus i stället ligger på den fortsatta utvecklingen, till exempel: Darbu tvarka sekanti (eng. ”Arbetsordningen är följande”). En sådan användning är tydligt avvikande och korrigeras enhälligt. De två första exemplen (sekanti diena och sekantis autobusas) kan dock diskuteras: vissa lingvister ersätter participformen med pronomenet kitas (autobusas) (eng. ”en annan buss”), medan andra tenderar att rättfärdiga den aktuella användningen utan någon underförstådd kausalitet, eftersom pronomenet kitas lika gärna kan syfta på det omedelbart följande som på vilket senare led som helst i en följd. Traditionellt språkbruk har aldrig godtagit participformen sekantis i sådana yttranden; den kan inte användas i formellt språk. Den bör dock inte heller betraktas som ett grovt och obestridligt fel.

PRANAS KNIŪKŠTA

Litauiska språkinstitutet

P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius

244

KALBOS KULTŪRA | 81