EGLĖ KRIVICKAITĖ

Vytautas Magnus universitet

INETA DABAŠINSKIENĖ

Vytautas Magnus universitet

FONOLOGINSK UTVECKLING I LITAUISKAN: EN EXPERIMENTELL STUDIE AV REPETITION AV NONSENSORD

NYCKELORD: fonologiskt tillägnande, test av repetition av nonsensord, stavelsestruktur, teorin om naturlig fonologi.

1. TENDENSER I BARNETS FONOLOGISKA UTVECKLING

Under det första levnadsåret bestäms språkutvecklingen av två nära sammanhängande faktorer: en biologisk (utvecklingen av talorganen) och en kognitiv-lingvistisk (uppfattning och tillägnande av egenskaper hos det språk som hörs i omgivningen) (Stoel-Gammon 2011: 2).

Jämförande studier av språktillägnande visar att barn med olika etnisk bakgrund jollrar på samma sätt fram till 6 månaders ålder: först börjar de uttala klusiler (p, t, k, p, d, g), nasaler (m, n) och vokaler (Velleman, Vihman 2007; Žukauskienė 2012). Det hävdas att barn börjar uttala dessa ljud först inte bara för att de är lätta att artikulera, utan också för att de oftast hör dem i sin omgivning. Till exempel är v, z och d och frikativornas artikulation mer komplicerad; dessutom används de mer sällan (Velleman, Vihman 2007: 26; Edwards, Beckman 2008: 124). Något senare börjar dessa enskilda ljud kombineras till ljudföljder med stavelsestrukturen CV (konsonant-vokal) (Velleman, Vihman 2007: 26), och CV-ljudföljder som upprepas några gånger påminner om ord i vuxenspråket, till exempel mama, tete, baba, bamido och liknande (Stoel-Gammon 2011: 8).

Från 6–7 månaders ålder uttalar barnet allt oftare ljud från modersmålet: genom att ständigt höra barnspråk¹ börjar det tillägna sig de ljud det hör i omgivningen—

¹ Barnspråk är ett språkregister som vuxna använder när de kommunicerar med barn. Barnspråk kännetecknas av ett förenklat ordförråd, korta meningar med enkel struktur samt många substantiv (särskilt diminutivformer) och verb (Cameron-Faulkner ir kt. 2003; Kamandu-lytė 2006a).

E. KRIVICKAITĖ, I. DABAŠINSKIENĖ. Lietuvių kalbos fonologijos įsisavinimas: netikrų žodžių kartojimo eksperimentinis tyrimas

237

sus, o kiti garsai išnyksta (Velleman, Vihman 2007: 26). Taip vyksta natūralus fonologijos įsisavinimas: vaikai, girdėdami aplinkos kalbą, pastebi dėsningumus ir pradeda jais remtis. Lyginamieji kalbų tyrimai atskleidė, kad, pvz., lūpiniai garsai, kurie yra būdingi prancūzų kalbai, dažniau girdimi 10 mėn. prancūzų vaikų čiauškėjimo laikotarpiu, nei švedų ar japonų kūdikių, kurių aplinkos kalboje šių garsų esama mažiau (Edwards, Beckman 2008: 123); švedų, estų ir bulgarų vaikai anksčiau išmoksta tarti v garsą nei anglakalbiai (Ingram 1988); l garsą prancūzų vaikai išmoksta tarti vėliau nei anglakalbiai (Chervrie-Muller, Lebreton 1973, cituojama iš Edwards, Beckman 2008: 3–4).

Den omgivande talmiljöns påverkan ökar i takt med att barnets ordförråd växer; med tiden kan barnet uttala allt mer komplexa och ovanliga ljud och ljudkombinationer (Velleman, Vihman 2007; Kavitskaya m.fl. 2011). Det har konstaterats att litauiska barn vid ungefär tre års ålder redan kan uttala följande konsonantkluster inom en stavelse: bl, dž, gt, kd, kl, km, kn, ks, kš, kt, lč, lg, ln, lp, nd, ng, nt, sk, sl, sp, st, sv, šč, tg, zd, žd och konsonantkluster mellan stavelser: gs, gt, ks, kš, kt, lk, ls, lt, lv, ms, mt, nk, nt, ps, sk, sn, st, šd, šk, šm, šp, šs, št, tl, tn, tr, tv, ts, žd, žm, žs, žt. Svårast är det att lära sig uttala konsonantklustren kl och sp inom stavelser, samt konsonantklustren lv, nt, sk, st mellan stavelser (Kamandulytė 2006b: 85–88). Något senare, vid ungefär fyra till fem års ålder, bör barnen kunna uttala konsonantkluster med två till tre konsonanter väl (även om de fortfarande kan utelämna någon konsonant) (Garšvienė, Ivoškuvienė 1993: 32–33). Barnens ordförråd blir rikare och närmar sig vuxenspråket: de använder allt fler och mer varierade avledningar, blir bättre på att bilda sammansatta ord och använder fler adjektiv med suffix (Garšvienė, Ivoškuvienė 1993: 37). Resultaten från ett icke-standardiserat test av litauiska barns ljuduttal visar att en femtedel (78 procent) av barnen i förskoleåldern uttalar enskilda ljud korrekt, medan de oftast gör fel när de uttalar ljuden s, z, š, ž, c, dz, č, dž och r. Ett ljud som barnet har lärt sig är svårare att uttala i ett ord än isolerat eller i en stavelse (Garšvienė, Juškienė 2008: 80), och därför görs fler fel vid upprepning av ord än vid uttal av enskilda ljud. Oftast ersätts ett ljud med ett annat, till exempel asilas → atilat, ropė → vopė, pjūklas → priūklas; ljud utelämnas också ofta, särskilt i konsonantkluster, till exempel zebras → zebas, sviestas → siestas, herbas → hebas (Garšvienė, Juškienė 2008: 80–81). Således har barn i förskoleåldern fortfarande svårt att uttala ljud med komplex artikulation och mindre vanliga ljud i litauiskan.

Försök görs att förklara fonologisk utveckling, det vill säga människans naturliga förmåga att uppfatta ljudsystemet och uttala ljud och deras kombinationer, med den naturliga fo-

238

KALBOS KULTŪRA | 86

nologins² teori. Man försöker förstå de svårigheter som barn möter när de tillägnar sig fonologiska särdrag. Det har konstaterats att barn lättare uppfattar vokaler med låg tungposition (a, e) än vokaler med hög tungposition (u, i); tonande klusiler är svårare att uttala tydligt än tonlösa. Varje ljud eller ljudsekvens kan klassificeras utifrån hur svårt det är att uppfatta och uttala den. Naturlig fonologi förklaras genom motsättningen: lätt att uttala vs. tydlig att uppfatta (Dziubalska-Kołaczyk 2004).

Varje språk har sina egna fonologiska processer, det vill säga varje språk har sina karakteristiska ljud, ljudkombinationer samt stavelse- och ordstrukturer (Dziubalska-Kołaczyk 2004), men människor reagerar på liknande sätt på språkliga svårigheter. För att kunna kommunicera effektivt måste barnet övervinna fysiologiska begränsningar. Engelsktalande barn behöver till exempel lära sig och vänja sig vid att uttala konsonantkluster, medan barn som talar hawaiiska inte behöver det, eftersom konsonantkluster inte förekommer i det språket.

Som redan nämnts börjar språktillägnandet med de mönster som används oftast i språket: barn börjar först använda de ljud och ljudkombinationer som de oftast hör i sin omgivning. Jämförande studier visar att barn först tillägnar sig stavelser med CV-struktur, oftast reducerar konsonantkluster och utelämnar konsonanter i slutet av en stavelse (Fikkert 2000). Forskare följer fonologiska processer i barns tal och nämner oftast fjärrassimilation och metates. Det har konstaterats att fjärrassimilation förekommer i så mycket som 32 procent av de ord som barn använder (Velleman, Vihman 2007: 33). Metates är också vanligt i barns tal – ordinitiala konsonanter byter oftast plats med ordslutskonsonanter.

Man tror att sådana processer förekommer i barns tal eftersom barn, när de lär sig nya ord, utgår från den uttalserfarenhet de redan har samlat på sig. De uttalar sina första ord ganska korrekt (vanligen är detta de första 10–20 orden med enkel struktur), men uttalar senare ord mindre korrekt. En sådan fonologisk regression är typisk för det tidiga språket, eftersom barn systematiserar uttalsmönstren i sina första ord och förlitar sig på dem när de tillägnar sig senare ord. Med andra ord väljer barn ord som passar ett mönster de känner till från jollerperioden (till exempel CVCV), och försöker därför hitta sätt att förenkla ord med mer komplex struktur

² Teorin om naturlig fonologi växte fram under 1900-talet ur studier i fonetik och fonologi. Teorins grundare var David Stampe (1969, 1973). Senare utvecklades naturlig fonologi under inflytande av arbeten inom naturlig lingvistik, särskilt studier av W. U. Dressler (1985, 1994, Dressler m.fl. 1987).

E. KRIVICKAITĖ, I. DABAŠINSKIENĖ. Lietuvių kalbos

fonologijos įsisavinimas: netikrų žodžių kartojimo eksperimentinis tyrimas

239

uttalet, till exempel genom att lägga till en vokal i slutet av ordet eller förenkla uttalet av slutkonsonanter (Velleman, Vihman 2007).

Den fonologiska utvecklingen pågår länge, och därför kan även barn i förskole- och lågstadieåldern ha svårt att uttala mer komplexa ljud, konsonantkluster eller flerstaviga ord. I denna process finns enklare och svårare fall, som diskuteras i de följande avsnitten.

2. TEST FÖR REPETITION AV NONSENSORD

Mycket användbar information om fonologins sena utveckling kan erhållas genom särskilda test. Testet för repetition av nonsensord är en uppgift där den undersökta personen ombeds upprepa nonsensord³. Det är inte enkelt att upprepa en ovanlig ljudkombination, ett meningslöst ord – det kräver många kognitiva och språkliga förmågor: språkförståelse, fonologiskt minne, artikulation med mera (Rispens, Parigger 2010). Forskning visar att barn med språkstörning har särskilt svårt att exakt upprepa ett meningslöst ord som de hör för första gången (Marshall, van der Lely 2009: 40). Slutsatserna från studier som genomförts i andra länder är samstämmiga: barn med språkstörning upprepar nonsensord statistiskt signifikant sämre än jämnåriga barn med normal språkutveckling (Gathercole 2006a, 2006b; Rispens, Prigger 2010). Exempelvis konstaterades, vid testning med ett test för repetition av nonsensord av barn i åldern 8;3–10;11⁴ med normal språkutveckling och barn med språkstörning⁵, en statistiskt signifikant skillnad mellan de två undersökningsgrupperna, särskilt vid jämförelse av repetition av nonsensord med fler än två (tre till fem) stavelser (We ismer med flera 2011). Därför hävdas det att testet för repetition av nonsensord kan användas som ett diagnostiskt verktyg för att identifiera eventuell språkstörning hos såväl yngre (4–5 år) som äldre (11–12 år) barn (Stokes, Klee 2009).

Förutom att användas diagnostiskt vid tidig språkutveckling är test för repetition av nonsensord viktiga för att följa utvecklingen av ordförrådet och andra språkliga nivåer. Barnets förmåga att i tidig ålder upprepa ett nytt flerstavigt ord som det hör för första gången visar beredskap att lära sig nya ord och utöka sitt ordförråd.

³ Nonsensord är en fonologisk ljudsekvens som följer en viss språks fonotaktiska regler, men saknar all betydelse och inte utgör någon satsdel (Clark med flera 2012: 578).

⁴ Ålder anges så här: 8;3 – åtta år och tre månader.

⁵ I denna studie behandlas specifik språkstörning (eng. Specific Language Impairment – SLI). Mer om detta, se Ruzaitė, Dabašinskienė 2010.

240

KALBOS KULTŪRA | 86

(Gathercole 2006a): svårigheter att upprepa ett ord som hörts för första gången kan tyda på svårigheter att lära sig nya ord eller på en språkstörning. Testet för repetition av nonsensord likställs med språktillägnande: det hävdas att repetition av nonsensord börjar redan i spädbarnsåldern, när barnen just börjar lära sig sina första ord (Gathercole 2006a). Med andra ord lät varje ord som barnet någon gång hörde för första gången ovanligt och nytt för barnet – precis som orden som det ombeds upprepa när det genomför testet för repetition av nonsensord (Chiat, Roy 2007).

En av de första presentationerna av resultat från testet för repetition av nonsensord gjordes av de engelska psykologerna S. E. Gathercole och A. Baddaley (1989): i en longitudinell studie av repetition av nonsensord konstaterades ett samband mellan resultaten på testet för repetition av nonsensord och barnets senare ordförrådsutveckling. I början av studien mättes ordförrådets omfattning hos 70 fyraåriga barn, och ett test för repetition av nonsensord genomfördes. När studien upprepades ett år senare konstaterades att de fyraåriga barnens resultat på repetition av nonsensord korrelerade statistiskt signifikant med ordförrådets omfattning hos samma barn som femåringar: barnen som hade fått bättre resultat på testet för repetition av nonsensord året innan hade ett större ordförråd än de vars resultat på testet var sämre (Baddeley med flera 1998: 160). Sämre resultat på testet för nonsensord är en varningssignal om att barnet kan ha svårt att lära sig och komma ihåg nya ord.

Eksperimentinio tyrimo (Gathercole, Baddely 1990), analogiško netikrų žodžių kartojimo testui, rezultatai leido formuluoti dar vieną hipotezę apie vaiko žodyno raidą: kuo naujas žodis panašesnis į jau žinomą, tuo lengviau jį įsiminti. Šio tyrimo metu 5 m. amžiaus anglakalbių vaikų prašyta įsiminti įprastus vardus (Peter, Michael) ir neįprastus (Puemás, Meeton). Nustatyta koreliacija tarp šio testo ir netikrų žodžių kartojimo testo rezultatų: vaikai, kurių netikrų žodžių kartojimo testo rezultatai buvo prastesni, prasčiau įsiminė ir niekada negirdėtus vardus. Teigiama, kad netikrų žodžių pakartojimo tikslumas susijęs su fonologinės atminties gebėjimais: kuo naujas žodis panašesnis į jau žinomą ar kelia asociacijų su žinomu žodžiu, tuo lengviau jį išmokti (Gathercole, Baddely 1990).

Testet för repetition av nonsensord visade sig också vara lämpligt för att undersöka inlärning av främmande språk: finska barn (9–10 år) genomförde, innan de började lära sig engelska som ett andra främmande språk, ett test för repetition av nonsensord utformat utifrån engelskans fonologiska egenskaper. Två år senare, när samma barns engelska ordförråd mättes, konstaterades ett starkt samband mellan resultaten på testet för repetition av nonsensord som genomförts två år tidigare och det engelska ordförråd som hade byggts upp under de följande två åren (Baddeley med flera 1998: 160).

E. KRIVICKAITĖ, I. DABAŠINSKIENĖ. Lietuvių kalbos

fonologijos įsisavinimas: netikrų žodžių kartojimo eksperimentinis tyrimas

241

2.1. Huvudsakliga kännetecken hos testet med upprepning av nonsensord

Jämförande studier av test med upprepning av nonsensord, utformade med utgångspunkt i olika språks fonologi, har gjort det möjligt att urskilja två huvudsakliga egenskaper hos nonsensordens struktur som påverkar testresultaten: 1) stavelsestruktur (konsonant–vokal (CV) eller konsonantkluster–vokal (CCV)); 2) ordlängd (antalet stavelser i ordet) (Chiat, Roy 2007; Gutierrez-Clellen, Simon-Cereijido 2010). Det föreslås att testet med nonsensord ska innehålla de fonem som barn tillägnar sig tidigast; i så fall skulle upprepningens korrekthet inte påverkas av en fysiologisk oförmåga att uttala ett ljud (Dollagham, Campbell 1998).

Resultaten från test med upprepning av nonsensord i olika språk i världen överensstämmer:

1) nonsensord som innehåller konsonantkluster är svårare att upprepa än ord utan kluster (Santos et al. 2006; Marshall et al. 2009, Kapalkova et al. 2013; Kavitskaya et al. 2011);

2) konsonantkluster som står i början av ord upprepas mer korrekt (Marshall et al. 2009: 42), eftersom detta hänger samman med att ordets första stavelse uttalas högre och starkare (Pegy, Mork 2010). Det har också konstaterats att barn först börjar uttala konsonantkluster i början av ord (omkring två–tre års ålder); i denna position används konsonantkluster oftare och är mer varierade (McLeod et al. 2001);

3) nonsensord med en eller två stavelser upprepas mest korrekt, det vill säga att korrektheten vid upprepning av nonsensord minskar när ordet blir längre (Kavitskaya et al. 2011). När barnet upprepar nonsensord måste det förlita sig på det fonologiska korttidsminnet. Det tar längre tid att uppfatta och upprepa längre ord; deras fonologiska representation försvagas gradvis i korttidsminnet, och därför blir resultaten sämre vid upprepning av längre ord. Det hävdas att en svag funktion hos det fonologiska korttidsminnet hänger samman med långsam inlärning av enskilda ord (Gathercole 2006a: 600–601).

En annan viktig faktor som påverkar korrektheten vid upprepning av nonsensord är försökspersonernas ålder: ju äldre barnet är, desto mer korrekt upprepar det såväl kortare (en–tvåstaviga) som längre (tre–femstaviga) nonsensord (Santos et al. 2006; Kavitskaya et al. 2011; Kapalkova et al. 2013). Äldre barn kan fler ord som består av olika ljudkombinationer, vilket innebär att de har större fonologiska kunskaper och kan upprepa tidigare ohörda, okända ord mer korrekt (Munson et al. 2005: 1034).

242

KALBOS KULTŪRA | 86

2.2. Testets utformning för upprepning av litauiska nonsensord

De litauiska nonsensorden⁶ skapades med hänsyn till särdragen i litauiska ords struktur: endast ljud och stavelsestrukturer som är möjliga och vanligast förekommande i litauiska ord användes.

Ett litauiskt ord består i genomsnitt av 7 fonem (vanligen omkring 5–8 fonem) (Kazlauskienė 2010: 35–37), och två- till fyrstaviga ord dominerar (Karosienė, Girdenis 1990: 21). De vanligaste stavelsemönstren i litauiska ord är CV, CVC, CCV, CCVC (Karosienė, Girdenis 1994; Kazlauskienė, Raškinis 2008: 26–27), vilket innebär att en stavelse i litauiskan oftast består av 2–3 ljud (Karosienė, Girdenis 1994). Det har konstaterats att två tredjedelar av stavelserna i alla litauiska ord (omkring 65 procent) är öppna (CV, CCV, CCCV) (Girdenis, Karosienė 2010: 82); en stavelse börjar oftast med konsonanterna k, l, s, t, p, n och slutar med vokalerna: o, a, i, e, u (Girdenis, Karosienė 2004: 220). I ordens inre stavelser finns det gott om palataliserade konsonanter, och främre vokaler dominerar (Garšva, Girdenis 1996). De vanligaste ljuden i ord är i, a, e, o och s, k, t, m, n, r (Karosienė, Girdenis 1993; Kazlauskienė, Raškinis 2009). I det litauiska testet med upprepning av nonsensord förekommer endast ord med konsonantkluster bestående av två konsonanter, eftersom kluster med tre konsonanter är alltför svåra för små barn att uttala. De vanligaste typerna av konsonantkluster med två konsonanter i litauiskan är: RT⁷ (42 procent) (nt, rt, nk, rb); ST (18 procent) (st, šk, št, sp); TR (13 procent) (kl, pr, tr, tv, gr, bl, tl, pl); SR (6 procent) (sm, sn, šv, sl, sv, šl) (Girdenis 1995: 107–111; Kazlauskienė 2007: 37–40). Med utgångspunkt i dessa huvudsakliga särdrag hos litauiska ords struktur och tidigare studier av litauiska barns tillägnande av fonologiska strukturer (Kamandulytė 2006b; Garšvienė, Juškienė 2008) skapades således litauiska nonsensord (se bilagan).

Man strävade efter att utforma de litauiska nonsensorden så att de inte liknade verkliga litauiska ord och inte väckte några associationer till kända ord, samtidigt som de uppfyllde alla särdrag i litauiska ords struktur: nonsensordens konsonantkluster består av två typer av konsonantkluster: ST (39 procent), TR (33 procent) och SR (28 procent)⁸; ordlängden varierar

⁶ Lietuviškas netikrų žodžių pakartojimo testas (aut. Dabašinskienė, Krivickaitė 2013) kurtas dalyvaujant COST ISO804 Language Impairment in a Multilingual society: Linguistics Patterns and the Road to Assessment projekte (2011–2013 m.).

⁷ S – frikativa (s, z, š, ž, f, h, ch); T – klusiler (p, b, t, d, k, g); R – sonoranter (l, m, n, r, v, j).

⁸ Kluster av typen RT förekommer inte i testet med upprepning av nonsensord, eftersom detta kluster endast är möjligt mellan stavelser.

E. KRIVICKAITĖ, I. DABAŠINSKIENĖ. Lietuvių kalbos

fonologijos įsisavinimas: netikrų žodžių kartojimo eksperimentinis tyrimas

243

från 2 till 4 stavelser (från 4 till 9 fonem), och orden består av stavelser med stavelsestrukturerna CV, CCV eller CCVC (se bilagan).

Det litauiska testet med nonsensord består av 24 ord, indelade i tre grupper: 8 ord med två stavelser (4–6 fonem), 8 med tre stavelser (6–7 fonem) och 8 med fyra stavelser (6–9 fonem). Varje grupp innehåller 2 ord utan konsonantkluster och 6 ord med konsonantkluster: i tre av orden förekommer konsonantklustret i början av ordet och i tre i mitten av ordet. Alla konsonantkluster förekommer inom en stavelse, utom i två tvåstaviga ord där de förekommer både inom en stavelse och vid stavelsegränsen (se bilagan).

Studiens författare ville undersöka om barnen kunde uttala inte bara nonsensord utan också litauiska ord med liknande struktur. Därför valdes ett motsvarande litauiskt ord för varje nonsensord (se bilagan).

Motsvarigheterna valdes med hänsyn till:

1) ordens längd: nonsensorden och de verkliga orden har samma antal stavelser, t.ex. šve.la⁹ → sma.la (tvåstaviga), šku.li.nė → ska.re.lė (trestaviga), ma.gvu.no.lė → re.kla.mė.lė (fyrstaviga);

2) stavelsestrukturen (antalet fonem i stavelsen) och konsonantkluster, t.ex. ke.mu → do.ja (två fonem per stavelse); spa.de.ki → sta.tu.la (konsonantkluster i de första stavelserna).

Andra aspekter (konsonanternas och vokalernas artikulatoriska egenskaper) beaktades inte, eftersom det inte gick att hitta identiska ord, men man försökte göra konsonantklustren så lika som möjligt artikulatoriskt. T.ex. ersattes pr (bilabial klusil + främre alveolar approximant) med motsvarigheten br (bilabial klusil + främre alveolar approximant): gap-rė → kobra; gu (bakre velar klusil + labiodental approximant) ersattes med kl (bakre velar klusil + främre dental approximant): magvuno-lė → reklamelė; šk (främre alveolar frikativa + bakre velar klusil) ersattes med sk (främre dental frikativa + bakre velar klusil): škulinė → skarelė; för några ord hittades identiska konsonantmotsvarigheter mellan nonsensord och verkliga ord: gitua → gatvė, klesta → klasta, sminto → smiltė (se bilagan).

⁹ Stavelserna avskiljs med punkter.

244

KALBOS KULTŪRA | 86

3. UNDERSÖKNING AV REPETITION AV LITAUISKA PSEUDOORD OCH VERKLIGA ORD

För denna pilotstudie valdes testdata från 25 barn med normal språkutveckling¹⁰. Deltagarna delades in i 5 åldersgrupper med fem barn i varje: 1) 4–5 år; 2) 5–6 år; 3) 6–7 år; 4) 7–8 år och 5) 8–9 år. Data samlades in på förskolor och skolor i Kaunas. Varje barn testades individuellt: först genomfördes testet för repetition av nonsensord¹¹, och därefter testet för repetition av verkliga ord.

Syftet med denna studie är att jämföra barn i olika åldrar med avseende på deras förmåga att upprepa nonsensord och verkliga ord på litauiska. Hypotesen var att barn skulle kunna upprepa verkliga litauiska ord mer korrekt än nonsensord, men att alla flerstaviga ord och ord med konsonantkluster skulle vålla större svårigheter.

Resultaten av studien gav anledning till en preliminär slutsats som överensstämmer med data från liknande studier i andra länder: det är svårare för barn att upprepa nonsensord, som de aldrig har hört, än verkliga ord. Barnen upprepade litauiska nonsensord med cirka 89 procents korrekthet, medan motsvarande siffra för verkliga ord var 95 procent.

Studien visade att tvåstaviga ord (både verkliga ord och nonsensord) upprepas med samma korrekthet (96 procent), men vid jämförelse av verkliga ord och nonsensord med fler än två stavelser noterades skillnader: barnen upprepar verkliga trestaviga ord lika korrekt som tvåstaviga ord (96 procent), medan resultaten är något sämre vid repetition av verkliga fyrastaviga ord¹² (93 procent) (se fig. 2). Antalet stavelser påverkar korrektheten vid repetition av nonsensord mer: tvåstaviga nonsensord upprepades med 96 procents korrekthet, trestaviga med 89 procent och fyrastaviga med 82 procent (se fig. 1).

En jämförelse av resultaten från de båda testen visar att de vanligaste felen uppstår när man upprepar verkliga ord och nonsensord med samma struktur – sådana som innehåller konsonantkluster, till exempel smala och švela; kobra och gaprė; žoliapjovė och gosaklūni med flera. Fel är dock vanligare när nonsensord upprepas (se fig. 2).

¹⁰ Med barn med normal språkutveckling avses barn som inte har någon språkstörning och inte går hos en logoped.

¹¹ Det litauiska testet för repetition av nonsensord, dess struktur och genomförandemetod beskrivs mer ingående i Krivickaitė 2013; Dabašinskienė, Krivickaitė 2013; Krivickaitė 2014.

¹² Alla barn kände inte heller till betydelsen av de verkliga orden. En informant sade till exempel att hen aldrig hade hört ordet raskila och inte visste vad det betydde. Man kan anta att det är därför korrektheten vid repetition av ordet raskila inte är hög. Det är uppenbart att många barn i förskole- och lågstadieåldern kan vara obekanta med ett eller annat mindre vanligt ord eller ett ord med mer abstrakt betydelse.

E. KRIVICKAITĖ, I. DABAŠINSKIENĖ. Lietuvių kalbos

fonologijos įsisavinimas: netikrų žodžių kartojimo eksperimentinis tyrimas

245

FIG. 1. Resultat från repetitionsprov med verkliga och påhittade ord efter antal stavelser i ordet

Av uppgifterna i figur 2 framgår att man gör färre fel när man upprepar verkliga ord med tre eller fyra stavelser och konsonantkluster än när man upprepar påhittade ord: ju längre det påhittade ordet med konsonantkluster är, desto lägre är repetitionsprecisionen. Exempelvis upprepades det verkliga ordet med 3 stavelser gyslotis med 96 procents precision, medan det påhittade ordet pasuapi upprepades med 60 procents precision. Det verkliga ordet med 4 stavelser svajotoja upprepades med 100 procents precision, medan det påhittade ordet snaldina upprepades med 76 procents precision. Studien visar att fel oftare görs vid upprepning av påhittade ord med tre stavelser som har ett konsonantkluster i mitten av ordet (repetitionsprecision omkring 78 procent), medan påhittade ord med klustret i början upprepades med omkring 95 procents precision. Klusterpositionen har liten betydelse för repetitionsprecisionen för påhittade ord med fyra stavelser: ord med konsonantkluster i mitten upprepades med omkring 80 procents precision, och ord med konsonantkluster i början med omkring 84 procents precision. Klusterpositionen har inte heller någon större betydelse för repetitionsprecisionen för verkliga ord; alla ord med konsonantkluster upprepades med liknande precision: ord med tre stavelser och konsonantkluster i början av ordet med 96 procents precision, och de med klustret i mitten med omkring 95 procents precision; ord med fyra stavelser och konsonantkluster i början upprepades med omkring 93 procents precision, och de med klustret i mitten med omkring 91 procents precision¹³ (se fig. 2).

¹³ Resultaten från den explorativa litauiska versionen av testet Netikrų žodžių kartojimo överensstämmer med slutsatser från andra länder: konsonantkluster i början av ett påhittat ord upprepas med större precision än kluster mitt i ordet (Marshall, van der Lely 2009; Williams ir kt. 2013). För att bekräfta denna tendens behövs dock ett större urval av deltagare.

246

KALBOS KULTŪRA | 86

FIG. 2. Repetitionsprecision för verkliga och påhittade ord

Resultaten för upprepning av verkliga och påhittade ord utan konsonantkluster är likartade, exempelvis šalikas – 100 procent, širuta – 96 procent, šokoladas – 100 procent, žadevina – 96 procent.

Resultaten från repetitionsproven med verkliga och påhittade ord visade att alla åldersgrupper upprepade verkliga ord med större precision än påhittade ord, och den största skillnaden syntes i den yngsta deltagargruppen (4–5 år; se fig. 3): verkliga ord upprepades med 81 procents precision, medan påhittade ord upprepades med endast 58 procents precision. Även skillnaden mellan resultaten för upprepning av verkliga och påhittade ord var större i

E. KRIVICKAITĖ, I. DABAŠINSKIENĖ. Lietuvių kalbos

fonologijos įsisavinimas: netikrų žodžių kartojimo eksperimentinis tyrimas

247

FIG. 3. Repetitionsprecision för verkliga och påhittade ord efter åldersgrupp

gruppen med barn i åldern 7–8¹⁴ år (elever i första klass). Testresultaten för de tre återstående deltagargrupperna (5–6 år, 6–7 år och 8–9 år) liknar varandra: verkliga ord upprepas med större precision, om än med liten skillnad (se fig. 3). Alla de redovisade uppgifterna anges i procent, eftersom det lilla deltagarurvalet inte gör det möjligt att tala om statistiskt signifikanta skillnader. Resultaten från denna explorativa studie betraktas därför som möjliga tendenser, vilka är sannolika eftersom de stöds av studier av tidig språkutveckling i andra länder och i Litauen.

Inte bara frekvenstendenser, det vill säga kvantitativa egenskaper, utan även sättet att artikulera kända och okända ord är viktiga faktorer som visar språkutvecklingens situation i olika åldersgrupper. När barn försöker uttala ord med en mer komplex struktur söker de sätt att förenkla uttalet. Vid proven med upprepning av påhittade och verkliga ord framträdde flera typer av ordförenkling som var gemensamma för alla åldersgrupper: ljudsubstitution (31 procent av alla fel¹⁵), konsonantassimilation (8 procent), ljudutelämning (14 procent) och ljudtillägg (8 procent).

¹⁴ Repetitionsprecisionen för verkliga och påhittade ord förbättras i de äldre åldersgrupperna; resultaten för påhittade ord i gruppen 7–8 år är dock sämre. I studier av test med påhittade ord i andra länder har en statistiskt signifikant skillnad konstaterats mellan förskolebarn, elever i första klass och elever i andra klass. Detta kallas skoleffekten (Santos ir kt. 2006: 375). I första klass ställs barn inför många nyheter (ny miljö, nya vänner, ett nytt utbildningssystem), vilket kan göra dem något förvirrade och leda till sämre resultat på repetitionsprovet med påhittade ord.

¹⁵ Sammanfattning av ”felen” vid upprepning av påhittade och verkliga ord. Ett fel definieras som ett påhittat eller verkligt ord som har upprepats felaktigt.

248

KALBOS KULTŪRA | 86

Ljudsubstitution är ett av de vanligaste felen vid upprepning av nonsensord. Barnen ersatte en konsonant med l, n, t, till exempel: lamuvį → lasmulį, lasmutį, lasmunį; pasvapi → paslapi. Ljudet p byttes också ofta ut mot k eller t, till exempel: maspulė → paskulė; plemuta → klemuta; nisparima → nistarima; spiratuša → starutuša. Dessa substitutioner förekom i alla åldersgrupper utom den äldsta (8–9 år). Vid upprepning av riktiga ord förekom endast ett fall av ljudsubstitution: žoliapjovė → žoliapjolė (i åldersgruppen 5–6 år).

I den yngsta undersökningsgruppen (4–5 år) noterades flera fall av fjärrassimilation: žadevina → žalevina; nisparima → nismarima. Explosiva konsonanter (d, p) assimileras av längre fram stående sonoranter (m, l). Även vid upprepning av riktiga ord förekom fall av fjärrassimilation av konsonanter i åldersgruppen 4–5 år: skanumėlis → skanulėlis; m i abiliūpinis assimilerades till den främre alveolara konsonanten l.

När barnen upprepade nonsensord med fyra stavelser gjorde de fler utelämningsfel och utelämnade oftare en stavelse än ett enskilt ljud, till exempel: magunolė → maguno, magulė, maguolė; sulerité → sulitė; snalidina → sladina. Utelämningsfel förekom hos deltagare i åldrarna 4–5, 5–6 och 6–7 år. Vid upprepning av riktiga tvåstaviga ord utelämnades enskilda ljud (kobra → koba, klasta → kasta), medan stavelser utelämnades vid upprepning av ord med fyra stavelser (žoliapjovė → žolia; skylamušis → skilamu). Barn i åldrarna 4–5 och 5–6 år förkortade riktiga ord.

Denna explorativa studie visade att barn oftast försöker förenkla ord med en mer komplex struktur (de ersätter vissa ljud med andra eller utelämnar vissa ljud eller stavelser). Några fall noterades dock där barn i åldern 4–5 år lade till ytterligare en konsonant intill en konsonant (skapade en extra konsonantklunga), till exempel: pasvapi → pasvalpi; plemuta → plemouta; gatvė → gvatvė.

SLUTSATSER

Resultaten från de explorativa testerna av upprepning av riktiga ord och nonsensord i litauiska bekräftar resultaten från studier i andra länder: ord som aldrig tidigare hörts och är okända är svårare att memorera och upprepa än riktiga ord. Den största skillnaden mellan upprepning av riktiga ord och nonsensord framträdde vid upprepning av ord med tre och fyra stavelser: resultaten för upprepning av nonsensord var betydligt sämre än för riktiga ord. Fel förekommer oftast vid upprepning av riktiga ord och nonsensord med samma struktur, men när barn upprepar nonsensord gör de fel-

E. KRIVICKAITĖ, I. DABAŠINSKIENĖ. Lietuvių kalbos

fonologijos įsisavinimas: netikrų žodžių kartojimo eksperimentinis tyrimas

249

oftare. Det konstaterades att nonsensord med konsonantkluster (särskilt mitt i ordet) är svårare att upprepa än ord utan konsonantkluster. Barn försöker förenkla ord med mer komplexa strukturer; de förkortar längre ord eller ersätter vissa konsonanter med andra. Barn i åldern 4–5 år och barn i åldern 7–8 år som börjat skolan gör oftast fel.

Barn i alla åldersgrupper hade svårast att upprepa flerstaviga nonsensord med konsonantkluster. Ordstrukturens komplexitet kräver större ansträngning för att bearbeta information, mer komplexa perceptionsprocesser och ytterligare kognitiva (minnesrelaterade) resurser. Språkliga element som används mer sällan och är ovanliga är mindre naturliga och svårare att uppfatta för små barn.

LITERATŪRA

Baddeley A., Gathercole S. E., Papagno C. 1998: The Phonological Loop as a Language Learning Device. – Psychological Review 1, 158–173.

Cameron-Faulkner Th., Lieven E. Tomasello M. 2003: A construction based analysis of child directed speech. – Cognitive Science 27, 843–873.

Chiat Sh., Roy P. 2007: The Preschool Repetition Test: Am Evaluation of Performance in Typically Developing and Clinically Referred Children. – Journal of Speech, Language, and Hearing Research 50, 429–443.

Clark N. B., McRoberts G. W., van Dyke J. A., Shankweiler D. P., Braze D. 2012: Immediate memory for pseudowords and phonological awareness are associated in adults and pre-reading children. – Clinical Linguistics & Phonetics 26 (7), 577–596.

Dabašinskienė I., Krivickaitė E. 2013: Language delay, incomplete learning or SLI: a non-word repetition test for Lithuanian. Tarptautinis IX doikalbystės simpoziumas, 2013 m. liepos 15–17 d. Singapūras: Nanyango technologijos universitetas.

Dollaghan Ch., Campbell T. F. 1998: Nonword Repetition and Child Language Impairment. – Journal of Speech, Language, and Hearing Research 41, 1136–1146.

Dressler Wolfgang U. 1985: Morphonology. The dynamics of derivation, Ann Arbor: Karoma Press.

Dressler Wolfgang U. 1994: Evidence from first phases of morphology acquisition for linguistic theory: extragrammatic morphology and diminutives. – Acta linguistica hafniensia 27, 93–105.

Dressler Wolfgang U., Mayerthaler W., Panagl O., Wurzel Wolfgang U. 1987: Leitmotifs in Natural Morphology, Amsterdam: Benjamins.

250

KALBOS KULTŪRA | 86

Dziubalska-Kołaczyk K. 2004: Modern Natural Phonology: the theory for the future. – English Language, Literature and Culture. Selected papers from the 13th PASE conference, Poznań. Prieiga per internetą: <http://www.google.lt/url?sa=t&rct=j&q=&esrc=s&source=web&cd=1&ved=0CDAQFjAA&url=http%3A%2F%2Fwa.amu.edu.pl%2Fkdk%2Fsites%2Fdefault%2Ffiles%2FModern%2520Natural%2520Phonology.doc&ei=wUxdUqKcK8Ojhg e6yIHoCg&usg=AFQjCNEwiYee16WPTemH2EeHsJeG6WrM-A&sig2=bKjbRJcopASfz9RnJfJfkg&bvm=bv.53899372,d.ZG4> (žiūrėta 2013 10 01).

Edwards J., Beckman M. E. 2008: Some cross-linguistic evidence for modulation of implicational universals by language-specific frequency effects in phonological development. – Language Learning and Development 4 (2), 122–156.

Fikkert P. 2000: Acquisition of Phonology. – The First Glot International State-of-the-Article Book. The Latest in Linguistics. Studies in Generative Grammar 48, Berlin/New York: Mouton de Gruyter, 221–250. Prieiga per internetą: <http://www.fikkert.com/fikkert_glot.pdf> (žiūrėta 2013 09 28).

Garšva K., Girdenis A. 1996: Bendrinės lietuvių kalbos fonologija ir morfonologija. – Kalbotyros darbai III tomas: 1988–2000, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 2001, 200–242.

Garšvienė A., Ivoškuvienė R. 1993: Logopedija: Vadovėlis specialiosios pedagogikos fakulteto studentams, Kaunas: Šviesa.

Garšvienė A., Juškienė G. 2008: Priešmokyklinio amžiaus vaikų tarimo ypatumai. – Jaunųjų mokslininkų darbai 2 (18), 78–84.

Gathercole S. E., Baddeley A. D. 1989: Phonological memory deficits in language disordered children: Is there a causal connection? – Journal of Memory & Language 29, 336–360.

Gathercole S. E. 2006a: Nonword repetition and word learning: The nature of the relationship. – Applied Psycholinguistics 27, 513–543.

Gathercole S. E. 2006b: Complexities and constrains in nonword repetition and word learning. – Applied Linguistics 27, 599–613.

Girdenis A. 1995: Teoriniai fonologijos pagrindai, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

Girdenis A., Karosienė V. 2010: Skiemens ir žodžio pirmųjų bei paskutinių fonemų dažnumas bendrinėje lietuvių kalboje. – Baltistica 2, 213–231.

Gutierrez-Clellen V. F., Simon-Careijido G. 2010: Using Nonword repetition Tasks for the Identification of Language Impairment in Spanish-English Speaking Children: Does the Language of Assessment Matter? – Learning Disabilities Research & Practice 25 (1), 48–58.

Ingram D. 1998: The acquisition of word-initial [v]. – Language and speech 31 (1), 77–85.

E. KRIVICKAITĖ, I. DABAŠINSKIENĖ. Lietuvių kalbos fonologijos įsisavinimas: netikrų žodžių kartojimo eksperimentinis tyrimas

251

K a m a n d u l y t ė L. 2006a: Vaikiškosios kalbos ypatybės. – Kalbos kultūra 79, 264–273.

K a m a n d u l y t ė L. 2006b: Morfonotaktikos įsisavinimas. – Žmogus ir žodis 8 (1), 84–89.

K a p a l k o v a S., P o l i š e n s k a K., V i c e n o v a Z., 2013: Non-word repetition performance in Slovak-speaking children with and without SLI: novel scoring methods. – International Journal of Language, Communication Disorders 48 (1), 78–89.

K a r o s i e n ė V., G i r d e n i s A. 1990: Bendrinės kalbos žodžio ir skiemens statistinė struktūra. – Kalbotyra 1 (1), 36–48.

K a r o s i e n ė V., G i r d e n i s A. 1993: Bendrinės kalbos fonemų dažnumai. – Kalbotyra 2 (1), 28–38.

K a r o s i e n ė V., G i r d e n i s A. 1994: Lietuvių bendrinės kalbos skiemens tipų dažnumai. – Kalbotyra 3 (1), 34–42.

K a v i t s k a y a D., B a b y o n y s h e v M., W a l l s T., G r i g o r e n k o E. 2011: Investigating the effects of syllable complexity in Russian-speaking children with SLI. – Journal of Child Language 38, 979–998.

K a z l a u s k i e n ė A. 2007: Intervokaliniai priebalsiai: vienanarės ir dvinarės grupės. – Kalbų studijos 11, 36–42.

K a z l a u s k i e n ė A. 2010: Lietuvių kalbos žodžių foneminės struktūros dėsningumai. – Žmogus ir žodis 1, 35–41.

K a z l a u s k i e n ė A., R a š k i n i s G. 2009: Bendrinės lietuvių kalbos garsų dažnumas. – Respectus Philologicus 16 (20), 169–182.

K a z l a u s k i e n ė A., R a š k i n i s G. 2008: Lietuvių kalbos fonologinio skiemens struktūrinių modelių dažnumas. – Žmogus ir žodis 1, 24–31.

K r i v i c k a i t ė E. 2013: Išgalvotų žodžių testas: lietuvių vienakalbių ir dvikalbių vaikų kalbos tyrimas. Pranešimas tarptautinėje taikomosios kalbotyros konferencijoje Kalbos ir žmonės: erdvė, laikas, tapatybė. Vilnius: Vilniaus universitetas. Prieiga per internetą: <https://www.academia.edu/5762723/Isgalvotu_zodziu_testas_Lietuviu_vienakalbiu_ir_dvikalbiu_vaiku_kalbos_tyrimas>.

K r i v i c k a i t ė E. 2014: Netikrų žodžių kartojimo testas: lietuvių vienakalbių ir dvikalbių vaikų kalbos tyrimas. – Taikomoji kalbotyra 4, 1–22.

M a r s h a l l C. R., v a n d e r L e l y H. K. J. 2009: Effects of word position and stress on onset cluster production: evidence from typical development, specific language impairment, and dyslexia. – Language 85 (1), 39–57.

M c L e o d Sh., v a n D o o r n, R e e d A. V. 2001: Normal Acquisition of Consonant Clusters. – American Journal of Speech – Language Pathology 10 (2), 99–110.

M u n s o n B., K u r t z B. A., W i n d o r 2005: The Influence of Vocabulary Size, Phonotactic Probability, and Wordlikeness on Nonword Repetitions

252

KALBOS KULTŪRA | 86

of Children With and Without Specific Language Impairment. – Journal of Speech, Language, and Hearing Research 48, 1033–1047.

P e g y M o r k P. K. 2010: Language-specific realizations of syllable structure and vowel-to-vowel coarticulation. – The Journal of the Acoustical Society of America 128, 1346–1356.

R i s p e n s J., P a r i g g e r E. 2010: Non-word repetition in Dutch-speaking children with specific language impairment with and without reading problems. – British Journal of Developmental Psychology 28, 177–188.

R u z a i t ė J., D a b a š i n s k i e n ė I. 2010: Specific Language Impairment: Adaptation of a Screening Test for Lithuanian. – Darbai ir dienos 54, 277–300.

S a n t o s F. H., B u e n o O. F. A., G a t h e r c o l e S. E. 2006: Errors in nonword repetition: bridging short- and long-term memory. – Brazilian Journal of Medical and Biological Research 39, 371–385.

S t a m p e D. 1969: The acquisition of phonetic representation. – CLS 5, 443–453.

S t a m p e D. 1973: A Dissertation on Natural Phonology, Bloomington: IULC.

S t o e l - G a m m o n C. 2011: Relationships between lexical and phonological development in young children. – Journal of Child Language 38, 1–34.

S t o k e S. F., K l e e Th., 2009: The Diagnostic Accuracy of a New Test of Early Nonword Repetition for Differentiating Late Talking and Typically Developing Children. – Journal of Speech, Language, and Hearing Research 52, 872–882.

V e l l e m a n S. L., M i h m a n M. V. 2007: Phonology development in infancy and early childhood: implications for theories of language learning. – Phonology in Context. (red. Pennington. M. C.), Luton: Palgrave Macmillan, 25–50.

Ž u k a u s k i e n ė R. 2012: Raidos psichologija: integruotas požiūris, Vilnius: Margi raštai.

W e i s m e r S. E., T o m b l i n J. B., Z h a n g X., B u c k w a l t e r P., C h y n o - w e t h J. G., J o n e s M., 2011: Nonword Repetition Performance in School-Age Children with and Without Language Impairment. – Journal of Speech, Language, and Hearing Research 43, 865–878.

W i l l i a m s D., P a y n e H., M a r s h a l l Ch., 2013: Non-word Repetition Impairment in Autism and Specific Language Impairment: Evidence of Distinct Underlying Cognitive Causes. – Journal of Autism and Developmental Disorders 43, 404–417.

Gauta 2013 10 20

Priimta 2013 12 20

E. KRIVICKAITĖ, I. DABAŠINSKIENĖ. Lietuvių kalbos

fonologijos įsisavinimas: netikrų žodžių kartojimo eksperimentinis tyrimas

253

PRIEDAS. Lietuvių kalbos netikri ir tikri žodžiai

Skiemenu sk.

Netikras žodis

Tikras žodis

Netikrų žodžių priebalsių samplaika → tikrų žodžių priebalsių samplaika

2

Kemu

Tema

–

2

Doja

Koja

–

2

Skimo

Stalas

Sk → st

2

Švela

Smala

Šv → sm

2

Gaprė

Kobra

Pr → br

2

Gitva

Gatvė

Tv → tv

2

Sminto

Smiltė

Sm → sm; nt → lt¹⁶

2

Klesta

Klasta

Kl → kl; st → st¹⁷

3

Geloša

Karosas

–

3

Širuta

Šalikas

–

3

Škulinė

Skarelė

Šk → sk

3

Plemuta

Klimatas

Pl → kl

3

Maspulė

Raskila

Sp → sk

3

Lasmuvi

Vyšnelė

Sm → šn

3

Spadeki

Statula

Sp → st

3

Pasvapi

Gyslotis

Sv → sl

4

Sulertė

Serenada

–

4

Žadevina

Šokoladas

–

4

Snalidina

Svajotoja

Sn → sv

4

Spiratuša

Skylamušis

Sp → sk

4

Nisparima

Restoranas

Sp → st

4

Magvunolė

Reklamėlė

Gv → kl

4

Staligosa

Skanumėlis

St → sk

4

Gosakluni

Žoliapjovė

Kl → pj

PASTABA. Pajuodinta priebalsių samplaika; ketvirtoje lentelės skiltyje pažymėta, kokia tikrame žodyje esanti samplaika atitinka netikrame žodyje esančią priebalsių samplaiką.

¹⁶ Netikrame žodyje sminto priebalsių samplaika nt yra tarp skiemenų, tikrame žodyje smiltė priebalsių samplaika lt taip pat tarp skiemenų.

¹⁷ Netikrame žodyje klesta priebalsių samplaika st yra tarp skiemenų, tikrame žodyje klasta priebalsių samplaika st taip pat tarp skiemenų.

254

KALBOS KULTŪRA | 86

ACQUISITION OF LITHUANIAN PHONOLOGY: NONWORD REPETITION EXPERIMENTAL STUDY

Summary

A child’s capacity to repeat a new polysyllable word heard for the first time in the early age shows the ability to memorise new words and to expand one’s dictionary (Gathercole 2006a); therefore, the nonword repetition test is associated with language acquisition. It is stated that the repetition of nonwords starts very early in life when a child starts learning the first words (Gathercole 2006a): each word once heard by a child for the first time sounded unusual and new – like the words which are asked to be repeated in the nonword repetition test (Chiat, Roy 2007).

The article presents a pilot experimental study carried out on the basis of nonword and word repetition tests. The Lithuanian Nonword Repetition Test was designed with due regard to the structural characteristics of Lithuanian words (word length, vowel and consonant frequency, syllable structure); the test consists of 24 nonwords of different structure. Each nonword is associated with a Lithuanian equivalent taking into account word length and syllable structure. The sample of the pilot study is made of 25 typically developing preschool and school-age children (from 4 to 9 years old).

The results of the study revealed that the accuracy of repetition of nonwords and words is determined by three factors:

1) syllable structure: most errors occur in the repetition of words and nonwords containing combinations of consonants. What is more, the accuracy of repetition of nonwords is also determined by the place where the consonant combination occurs: more errors occur in repeating words with a consonant combination in the middle of the word compared to those with a consonant combination in the beginning of the word. The place of consonant combination does not affect the accuracy of repetition of words;

2) word length: the longer the word, the lower the accuracy of its repetition;

3) age of participants in the study: the older the age group, the more accurately both shorter (one-two syllable) and longer (three-four syllable) words and nonwords are repeated.

KEYWORDS: acquisition of phonology, nonword repetition test, syllable structure, natural phonology theory.

EGLĖ KRIVICKAITĖ

Vytauto Didžiojo universitetas

K. Donelaičio g. 58, LT-44248 Kaunas

[email protected]

INETA DABAŠINSKIENĖ

Vytauto Didžiojo universitetas

K. Donelaičio g. 58, LT-44248 Kaunas

[email protected]

E. KRIVICKAITĖ, I. DABAŠINSKIENĖ. Lietuvių kalbos fonologijos įsisavinimas: netikrų žodžių kartojimo eksperimentinis tyrimas

255