Om labialisering började man tala inom litauisk språkvetenskap redan i mitten av 1900-talet. Redan då hade man observerat att vokaler som står intill labiala konsonanter eller vokaler uppvisar andra akustiska och artikulatoriska egenskaper. Några ingående experiment hade dock inte genomförts fram till dess; observationer och slutsatser byggde endast på hörselintryck eller mindre undersökningar av explorativ karaktär. Detta arbete är ett av de första försöken att genom experimentella undersökningar klarlägga labialiseringens inverkan på långa och korta vokaler i litauiskt standardspråk. De labialiserade allofonernas kvalitativa egenskaper analyseras genom att uttalsdata för vokaler i naturliga och konstruerade ord jämförs med isolerat uttalade ljud. Resultaten av den experimentella undersökningen visar att de tydligaste skillnaderna gäller de labialiserade allofonernas tredje formant (F3) data. Variationerna i den andra formantens (F2) värden följer också en tydlig tendens, men labialiseringens inverkan skiljer sig mellan bakre och främre vokaler. De labialiserade och icke-labialiserade allofonerna skiljer sig minst åt beträffande den första formantens (F1) position i spektrumet. En bedömning av formantvärdena F1, F2 ir F3 visade att allofonerna i positionen CpV Cp även kvalitativt skiljer sig från varianterna av isolerat uttalade vokaler vad gäller kompakthet (diffusitet), bemollighet, tonalitet och spänning.
INLEDNING
Inom litauisk fonetik har stor uppmärksamhet ägnats åt experimentella akustiska och artikulatoriska undersökningar av vokaler i litauiskt standardspråk1 och dialekter (Pakerys 1982; Kaukėnienė 2002: 41–59; 2003: 35–47; 2004: 199–211; Girdenis 2003: 222; Jaroslavienė 2014: 68–84; 2015; Jaroslavienė et al. 2019 m.fl.) samt av konsonanter (Vaitkevičiūtė 1965: 72–90; Mikalauskaitė 1975; Kliukienė 1994: 43–52; 1995: 58–68; 2011; Dereškevičiūtė 2008: 15–19; Dereškevičiūtė, Kazlauskienė 2009: 98–111; Ambrazevičius 2010: 5–10; 2012: 13–18; Urbanavičienė, Indričianė 2016a: 46–77; 2016b: 46–79; Urbanavičiienė et al. 2019 m.fl.), men någon ingående undersökning av samspelet mellan vokaler och konsonanter –
1 Med standardspråk avses i denna artikel en korrekt litauisk språkvarietet, grundad på normer för ordförråd, grammatik, stavning och interpunktion och avsedd för det offentliga livets behov, i skriftlig eller muntlig form (VKĮPI 2011).
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351-7204
Page 2
EDITA LEDICHOVA. Labializuotų bendrinės lietuvių kalbos balsių eksperimentinis tyrimas | 2
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.03
Undersökningar av koartikulation2 saknas fortfarande. Endast vissa fall av ljudinteraktion har undersökts och beskrivits (Vaitkevičiūtė 1960: 207; Girdenis, Kubiliūtė-Kliukienė 1982: 30–38; Kliukienė 2002: 33–49; Jaroslavienė 2010: 133–139; 152–158; 2013: 105–125; Ledichova 2012: 76–85; Kliukienė, Raudžiūtė 2013: 111–119; Ambrazevičius, Leskauskaitė 2014; Jaroslavienė et al. 2019 m.fl.).
I regel skiljer man mellan två fall av koartikulation i talflödet: assimilation och ackommodation (Pakerys 2003: 178–179; Thomas 2010: 174, 293–294). Assimilation är en fullständig eller partiell likhet mellan ett ljud och andra ljud i samma eller ett närliggande ord, varvid ljudets fonologiska värde förändras (LKE 2008: 36). Exempelvis kan konsonanten [p] ersättas av konsonanten [b]: lĭpa [ˈlʲipʲə]³: lĭpdavo [ˈlʲibdɛʋoː]. Ackommodation är däremot en sådan ljudanpassning som vanligtvis inte medför någon förändring av fonem; endast mindre ljudförändringar uppstår. Resultatet av denna process är varianter av samma fonem, det vill säga allofoner. Sådana ljudförändringar återspeglas oftast inte i skrift (Pakerys 2003: 189).
Denna artikel behandlar en typ av ackommodation – labialisering. Labialisering (latin labialis ’läpp-’), eller läpprundning, definieras som en icke-labial ljuds övergång till ett labialt ljud. Den orsakas av att ljudet artikuleras med läpparna ytterligare framskjutna (Ladefoged, Maddieson 2008: 356; Ladefoged, Johnson 2014: 245), vilket förlänger munhålan och sänker ljudets klang (LKE 2008: 296). Liksom vid alla fall av ackommodation är detta dock endast en partiell ljudanpassning, som inte förändrar ljudets särskiljande drag eller språkets (eller dialektens) fonemuppsättning.
Även om termen labialisering nämns tämligen ofta i litauiska språkforskares arbeten, genomförs inga ingående studier av labialiserade ljud. Elžbieta Mikalauskaitė (1975: 12) och Antanas Pakerys (2003: 192) nämner visserligen i sina fonetiska verk att labiala konsonanter kan påverka vokaler, men de undersöker inte detta närmare och bekräftar inte sina iakttagelser genom experimentella studier. Även i andra arbeten om litauisk fonetik beskrivs endast de mest allmänna egenskaperna hos labialisering4.
2 Koartikulation (eng. coarticulation) definieras som en sammansmältning av närliggande ljud, som uppstår när talapparaten kontinuerligt omformas för att artikulera nästa ljud (Ladefoged, Johnson 2014: 75).
3 I arbeten om standardlitauiskans och dialekternas fonetik används vanligtvis tecken ur det litauiska fonetiska alfabetet. För att göra studiens resultat mer begripliga även för forskare inom andra språk används dock i artikeln det standardiserade, universella internationella fonetiska alfabetet, skapat av Internationella fonetiska föreningen (TFA, eng. International Phonetic Alphabet [IPA]; för en utförligare redogörelse för TFA-tecknen, se Ball et al. 2018: 155–164; om möjligheten att använda TFA-symboler för att återge standardlitauiskans ljud, se Jaroslavienė 2017: 196–218; Kazlauskienė 2018: 18–19, 54–55, 57; om användningen för att återge dialektljud, se Bakšienė, Čepaitienė 2017: 105–135). I det internationella fonetiska alfabetet används inte de vanliga accenttecknen; endast symbolen ”ˈ” markerar huvudbetoning. I litauiskan måste dock stavelser med cirkumflex och akut betoning markeras olika. Därför utgår denna studie från det system för att markera accenttyper som föreslagits av Asta Kazlauskienė: ”¹” – akut, ”²” – cirkumflex (Kazlauskienė 2018: 19).
4 Termen labialisering används ganska ofta i dialektforskares arbeten; fenomenet förekommer hos talare från Anykščiai och Kupiškis (Salys 1992: 119–120; Zinkevičius 1994: 68–69; 2006: 86–89; LKTCh 2004: 142, 152; Markevičienė 2011: 305; Balčiūnienė et al. 2017: 47) och i vissa samogitiska dialekter, till exempel i Klaipėda-, Kretinga- och Plungėtrakterna (Girdenis, Riaubiškytė 1981: 92; Zinkevičius 1994: 122; LKTCh 2004: 272; LKE 2008: 296). Detta är emellertid inte en förändring av ljud som påverkats av koartikulation och faller därför utanför denna artikels undersökningsområde.
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351-7204
Page 3
EDITA LEDICHOVA. Labializuotų bendrinės lietuvių kalbos balsių eksperimentinis tyrimas | 3
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.03
I utländska språkvetenskapliga arbeten har labialiseringens grundprinciper redan undersökts och beskrivits tämligen ingående. Förändringar i värdena för den andra (F2) och tredje (F3) formanten betraktas som de viktigaste kvalitativa kännetecknen hos labialiserade vokaler. En tydlig minskning av F2-värdena hos främre vokaler har konstaterats när de står intill labiala konsonanter. Bakre vokaler tenderar däremot, till följd av labialisering, att artikuleras längre fram, det vill säga deras F2 resonerar oftare vid högre frekvenser. Dessutom har F3-värdena hos vokaler mellan labiala konsonanter lägre frekvenser (Stevens, House 1963: 111–128; Ohde, Sharf 1975: 923–927; Strange et al. 1976: 213–224; Hillenbrand et al. 2001: 748–763; Flemming 2002: 22; Steinlen 2005: 87–91, 101–106, 118–122; Thomas 2011: 49; Fletcher, Bucher 2014: 98; Renwick 2014: 186; Sylak-Glassman 2014: 17–38; Beeley 2015 m.fl.). Experimentella studier har inte påvisat någon mer framträdande kvalitativ förändring av den första formanten i samband med labialisering.
Syftet med denna studie är att på ett systematiskt och ingående sätt undersöka och beskriva labialiseringens5 påverkan på kvalitetskännetecknen hos långa6 [ɑː, oː, uː, æː, eː, iː] och korta [ɐ, ɔ, ʊ, ɪ, ɛ] vokaler i standardlitauiskan genom experimentell forskning. Följande delmål har ställts upp: 1) sammanställa en databas med undersökningsord; 2) hitta lämpliga uppläsare och spela in undersökningsorden; 3) genomföra experimentella studier av allofonernas kvalitet med särskilda program; 4) jämföra och beskriva de akustiska kännetecknen hos labialiserade vokalvarianter och vokalvarianter uttalade isolerat.
1. UNDERSÖKNINGSMETOD
Undersökningen består av två delar. Först undersöktes vokalerna i naturliga litauiska ord7, främst tvåstaviga: [ɑː] – bąbą [²ˈbɑːbɑː], pãpadė [²ˈpɑːpɐdæː]; [oː] – bóbos [¹ˈboːboːs], põpo [²ˈpoːpoː]; [uː] – būbų [²ˈbuːbuː], pūpso [²ˈpuːpsoː]; [æː] – bėbė [²ˈbʲæːbʲæː], pėplė [²ˈpʲæːpʲlæː]; [eː] – bėbė [²ˈbʲeːbʲeː], pėpė [²ˈpʲeːpʲeː]; [iː] – riebýbė [rʲɪe¹bʲiːbʲeː], pỹpė [²ˈpʲiːpʲeː]; [ɛ] – bàbsi [ˈbæpsʲi], pàpsi
5 Labialiseringens inverkan på vokaler mellan labiala konsonanter [p], [b] undersöktes (den undersökta positionen betecknas grafiskt som CₚVCₚ).
6 Även om uppfattningen inom modern litauisk språkvetenskap är att /ie/ och /uo/ fungerar som långa vokaler i språket (Bacevičiūtė 2002: 5–17; Girdenis 2003: 102–104; 2009: 213–242), skiljer sig metoderna för att undersöka och beskriva dessa ljud med varierande höjd från metoderna för ljud med oföränderlig artikulation. Därför inkluderades de inte i den experimentella undersökningen.
7 När databasen med naturliga litauiska ord som skulle undersökas sammanställdes, och i syfte att få så exakta resultat som möjligt, försökte man se till att så många av de undersökta orden som möjligt var tvåstaviga och att de undersökta vokalerna, om möjligt, förekom mellan konsonanter med samma artikulationsställe och hade samma (fallande) accentkontur. Det är dock ofta svårt att skapa ideala fonetiska förhållanden, och därför måste undersökningen även omfatta enstaka trestaviga ord eller ord med stigande accentkontur.
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351-7204
Page 4
EDITA LEDICHOVA. Labializuotų bendrinės lietuvių kalbos balsių eksperimentinis tyrimas | 4
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.03
[ˈpʲepʲsʲ]; [ɔ] – bòbo [ˈbɔbɔ:], pòpo [ˈpɔpɔ:]; [ɔ] – bùbų [ˈbɔbų:], pìpų [ˈpɔpų:]; [ɪ] – bìblijà, pìpkì [ˈpʲipʲkʲi:]; [ɛ] – bèbyti [ˈbʲɛbʲi:tʲi], pèpsi [ˈpʲɛpʲsʲi]. Den andra delen av undersökningen består av vokaler i konstgjorda ord8, det vill säga ord som skapats artificiellt med hänsyn till litauiskans ordstruktur men som inte förekommer i språket: [ɑ:] – baba9 [bɑ:bɑ:], papa [pɑ:pɑ:]; [ɔ:] – bobo [bɔ:bɔ:], popo [pɔ:pɔ:]; [u:] – būbū [bu:bu:], pūpū [pu:pu:]; [æ:] – bebe [bæ:bæ:], pepe [pæ:pæ:]; [e:] – bėbė [bʲe:bʲe:], pėpė [pʲe:pʲe:]; [i:] – byby [bʲi:bʲi:], pypy [pʲi:pʲi:]; [ɛ] – baba [bɛbɛ], papa [pɛpɛ]; [ɔ] – bobo [bɔbɔ], popo [pɔpɔ]; [ʊ] – bubū [bʊbʊ], pupu [pʊpʊ]; [ɪ] – bibi [bʲiˈbʲi], pipi [pʲiˈpʲi]; [ɛ] – bebe [bʲɛbʲɛ], pepe [pʲɛpʲɛ]. Dessa ord motsvarar idealiska exempel för den experimentella undersökningen, eftersom de gör det möjligt att jämföra vokaler som förekommer mellan konsonanter med samma artikulationsställe.
Vokalallofonerna i naturliga och konstgjorda ord jämfördes med kvalitetsegenskaper hos vokaler som uttalats isolerat10. Ljud som uttalas isolerat, det vill säga utan någon kontext, återspeglar den naturliga artikulationen. När de uttalas bortser man från påverkan från angränsande ljud och från andra faktorer som påverkar förändringar i kvalitetsparametrarna; därför ligger en sådan vokal närmast den akustiska referenspunkten. Dessutom gör en jämförelse mellan isolerade vokaler och vokaler uttalade i talflödet det möjligt att fastställa skillnader i allofonernas kvalitetsegenskaper. Den isolerade vokalen presenterades i en kort mening med konstaterande intonation, till exempel aš tariu ilgąjį [ɑ:], aš tariu ilgąjį [i:] och så vidare. Talare ombads läsa meningarna i normalt tempo, utan att särskilt betona eller förlänga något, och att göra en kort paus innan de uttalade den undersökta vokalen.
I många arbeten inom litauisk experimentell fonetik beräknas vokalernas formantvärden genom att man tar medelvärdet av formantvärdena för hela det undersökta ljudet (se Atkočaitytė 2002; Kazlauskaitė 2002a; Bacevičiūtė 2004; Kaukėnienė 2004; Leskauskaitė 2004; Trumpa 2005; Murinienė 2007). På så sätt sammanfattas dock formantvärden inte bara för ljudets stationära del, utan även för övergångssegmenten – ljudets början och slut – som i hög grad påverkas av koartikulation med angränsande ljud. I denna undersökning beräknades därför ljudens formantvärden på ett annat sätt: allofonen delades i tre delar och värden beräknades för segmentets början (position I), den stationära delen – mitten (position II) – och slutet
8 Många experimentella undersökningar av ljudsamspel genomförs utomlands med denna metod (t.ex. Whalen 1990: 149–176; Marchal, Hardcastle 1993: 137–153; Boyce, Epsy-Wilson 1997: 3741–3753; Herrick 2007: 231–254; Strange m.fl. 2007: 1111–1129; Maxwell m.fl. 2015; Zellou, Pacha 2018: 1–24); sådana undersökningar har också genomförts på grundval av litauiska fonetiska data (Ledichova 2012: 76–85; Grigorjevs, Jaroslavienė 2014: 35–49).
9 Konstgjorda ord har varken betoning eller accentkontur, och därför underströks den stavelse som informanterna skulle betona.
10 Vokaler som uttalas isolerat ska inte förväxlas med Jones kardinalvokaler – allmänt erkända referenser för vokalkvalitet, vilka används som teoretiska konstruktioner för att beskriva vokalsystemet i vissa språk eller dialekter, men inte överensstämmer med faktiska vokaler i något specifikt språk (se vidare Jaroslavienė, Kaukėnienė 2004: 25–38; om en jämförande studie av akustiska och artikulatoriska egenskaper hos isolerat uttalade vokaler i enskilda litauiska varieteter och Jones kardinalvokaler, se Murinienė 1998: 91–105; Bacevičiūtė 2000: 13–17; Leskauskaitė 2000: 83–94; Kazlauskaitė 2002b: 61–78; Urbanavičienė 2004: 65–80 m.fl.).
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351-7204
Page 5
EDITA LEDICHOVA. Labializuotų bendrinės lietuvių kalbos balsių eksperimentinis tyrimas | 5
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.03
(III position), det vill säga formantvärdena vid 1/3 av ljudets varaktighet. Totalt undersöktes 1056 realiseringar av labialiserade allofoner.
Materialet för experimentet samlades in i Vilnius. Exempelmaterialet för undersökningen lästes in av två manliga talare: A. S. (23 år) och K. B. (22 år), som kommer från det västaukštaitiska dialektområdet, har ett gott uttal av litauiskt standardspråk och använder det aktivt i vardagen. Det är just talare från detta dialektområde som bäst bevarar de långa vokalernas kvantitet, och dialektens fonetiska system och grammatiska struktur är nästan identiska med det litauiska standardspråkets (LKE 2008: 310). När undersökningsmaterialet spelades in var båda talarna tredjeårsstudenter i skådespelarutbildningen vid Musikhögskolan. Deras artikulation uppvisar inga märkbara brister, och deras uttal följer normerna för litauiskt standardspråk.
För att talarna inte skulle känna till undersökningens syfte och därmed kunna påverka experimentresultaten presenterades de undersökta orden i slumpmässig ordning; dessutom infogades ord med motsvarande struktur som saknade relevans för undersökningen. Materialet lästes in i normalt, naturligt taltempo, med jämn, känslomässigt neutral nominativ intonation och utan att sänka rösten i slutet av ordet. Varje informant läste in de presenterade orden tre gånger.
För segmentering av inspelningarna och spektralanalys användes datorprogrammet PRAAT för ljudbehandling och analys, utvecklat av forskarna Paul Boersma och David Weenink vid Amsterdams universitet. Med programmet beräknades värdena för de fyra första formantfrekvenserna (F1, F2, F3, F4) i hertz (Hz). I arbetet betraktades formantvärdena som värden för ljudets början, stationära del (mitt) och slut, avrundade till närmaste 10 hertz.
För att noggrannare beskriva de kvalitativa relationerna mellan de analyserade allofonerna beräknades följande akustiska ljudparametrar utifrån värdena (Hz) för den första, andra och tredje formanten i artikulationens initiala, stationära och slutliga positioner: kompakthet (C), tonalitet (T), bemollighet (b), diffusitet (df) och spänning (it). De aritmetiska beräkningarna utfördes i kalkylprogrammet Excel i programpaketet Microsoft Office, som beräknade indexen för de undersökta segmenten enligt den undersökningsmetod som Raimund G. Piotrovskij utvecklat (Пиотровский 1960: 24–38). Resultaten gör det möjligt att bedöma hur allofonens kvalitet förändras när den uttalas isolerat respektive tillsammans med konsonanter, liksom vilken del av det undersökta segmentet – början, den stationära delen (mitten) eller slutet – som påverkas mest av koartikulation.
Pagal Bladono ir Fanto formulę (Bladon, Fant 1978: 2–3) papildomai skaičiuota vadinamosios efektyviosios antrosios formantės (F2') reikšmė.
BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204
Page 6
EDITA LEDICHOVA. Labializuotų bendrinės lietuvių kalbos balsių eksperimentinis tyrimas | 6
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.03
c beräknas under antagandet att B2 = 67 Hz och att K(f) = 12 · F2/1400, enligt följande formel:
Į barkus rezultatai paversti pagal Traunmüllerio formulę (Traunmüller 1988: 97).
Bark = 26,81/ (1 + (1960/f)) − 0,53. (3)
Relationerna mellan de jämförda vokalvarianterna återges grafiskt i det psykoakustiska F2/ F1-rummet. De undersökta allofonerna markeras där med cirklar med en diameter på 1 bark (z), och avstånden mellan cirklarna visar graden av skillnad i upplevd kvalitet: ju längre från varandra cirklarna ligger, desto större är ljudens kvalitativa skillnad (Jaroslavienė 2015: 5). Det hävdas att en sådan återgivning av vokalernas relationer mer exakt förmedlar hörselns egenskaper, eftersom hänsyn tas till perceptionens logaritmiska natur (Grigorjevs 2013: 303).
2. RESULTAT AV UNDERSÖKNINGEN AV KVALITETEN HOS LABIALISERADE LÅNGA OCH KORTA VOKALER
Bedömningen av labialiserade vokaler görs genom att jämföra värdena för de tre första formantfrekvenserna (F1, F2 och F3) vid vokalernas början, stationära del (mitt) och slut med motsvarande formantvärden för isolerat uttalade vokaler – undersökningen syftar till att fastställa vilken del av den undersökta allofonen som påverkas mest av den labiala konsonanten. I den vetenskapliga litteraturen (t.ex. Ladefoged 2008: 440; Krug, Schlüter 2013: 234; Carignan m.fl. 2017: 363; Wayland 2019: 170) anges att den första formanten F1 är omvänt proportionell mot tungans höjning, dvs. ju lägre denna formant är, desto högre är tungan och desto mer sluten är vokalen; den andra formanten F2 hänger samman med tungans horisontella rörelse, dvs. ju högre denna formant är, desto mer främre är vokalen. Man antar att det räcker med värdena för F1 och F2 när man beskriver vokalernas akustiska egenskaper; övriga värden förmedlar oftast endast expressiv information eller individuella rösteegenskaper (jfr.
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351-7204
Page 7
EDITA LEDICHOVA. Labializuotų bendrinės lietuvių kalbos balsių eksperimentinis tyrimas | 7
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.03
Girdenis 2003: 221–222; Ladefoged 2008: 48). Tačiau, kaip atskleis šio tyrimo rezultatai, kai kuriais atvejais trečiosios formantės F₃ duomenys gali būti ypač svarbūs diferencijuojant balsinius alofonus.
2.1. Långa vokaler i naturliga ord
Först analyseras spektralkarakteristiken hos långa labialiserade allofoner uttalade i naturliga ord, varefter resultaten jämförs med data från undersökningen av konstruerade ord. På motsvarande sätt beskrivs även karakteristiken hos korta labialiserade vokaler och isolerat uttalade vokaler.
TABELL 1. Kvalitetskännetecken hos de långa vokalerna [ɑː], [oː], [uː], [æː], [eː], [iː] när de är labialiserade i naturliga ord och när de uttalas isolerat
Anmärkningar: I – vokalens början, II – mitten, III – slutet; inom hakparenteser anges formantvärdena och bedömningsvärdena för den isolerat uttalade vokalen.
Efter att ha analyserat tendenserna i förändringen av formantvärdena hos långa labialiserade vokaler i naturliga ord, bedömt kvalitetsparametrarna (se tabell 1) och jämfört de erhållna resultaten med
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351-7204
Page 8
EDITA LEDICHOVA. Labializuotų bendrinės lietuvių kalbos balsių eksperimentinis tyrimas | 8
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.03
Utifrån data för isolerat uttalade vokaler kan några preliminära slutsatser dras (de återges i fig. 1). Tydligare skillnader i värdena för den första formanten (F₁) hos labialiserade vokaler noterades endast för vokaler med medelhög tungposition [oː] och [eː] – hos allofoner mellan labiala konsonanter är F₁ något högre än motsvarande formant hos isolerat uttalade vokaler, vilket innebär att de bör vara något öppnare. En starkare koartikulatorisk inverkan på F₁-värdena för labialiserat [oː] konstaterades vid bedömning av den stationära och slutliga artikulationspositionen (jfr Cₚ[oː]:Cₚ F₁ = 550 Hz, 560 Hz och [oː] F₁ = 470 Hz; jfr även 500 Hz och 470 Hz), medan alla tre positionerna för labialiserat [eː] påverkas på mycket likartat sätt av de närliggande konsonanterna (jfr Cₚ[eː]:Cₚ F₁ = 430 Hz, 440 Hz, 450 Hz och [eː] F₁ = 390 Hz). Resultaten för de övriga undersökta vokalallofonerna visar inte någon betydande kvalitativ förändring av den första formanten i spektrumet.
Skillnaderna i den andra formantens värden mellan labialiserade och icke-labialiserade allofoner är betydligt tydligare. Som man kan se hänger de samman med vokalernas artikulationsrad. F₂ hos de labialiserade allofonerna av de långa bakre vokalerna [ɑː], [oː], [uː] ligger vid högre frekvenser, och därför bör dessa allofoner betraktas som mer främre till sin artikulation än isolerat uttalade vokaler. Detta är mycket sannolikt, eftersom konsonanterna [p], [b], mellan vilka de labialiserade vokalerna stod, också artikuleras med den främre delen av munnen – en förträngning bildas med båda läpparna hårt sammanpressade. När sådana konsonanter uttalas förskjuts även tungan något framåt. Det är därför naturligt att talorganen inte hinner återgå till en bakre position när vokalen uttalas efteråt, så att bakre vokaler uttalas något mer främre. F₂-värdena hos de labialiserade allofonerna av de främre vokalerna [æː], [eː] och [iː] är lägre än hos de isolerat uttalade vokalvarianterna. Artikulatoriskt bör detta förhållande tolkas så här: tungan dras bakåt mot hårda gommen och den uttalade vokalen blir mer bakre. Det fastställdes att koartikulationen påverkar starkare
BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204
Page 9
EDITA LEDICHOVA. Labializuotų bendrinės lietuvių kalbos balsių eksperimentinis tyrimas | 9
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.03
den inledande och/eller avslutande delen av det undersökta segmentet, men även den allofon som i sin helhet påverkas av de labiala konsonanterna [p], [b] skiljer sig kvalitativt mycket från den isolerat uttalade vokalvarianten.
Förändringsriktningen för den tredje formantens värden är också mycket konsekvent – i samtliga fall och i alla artikulationspositioner för den undersökta labialiserade vokalen ligger F₃ vid betydligt lägre frekvenser.
FIG. 1. Spektra för labialiserade (---) och isolerade (....) långa vokaler i naturliga ord
Preliminära resultat från den experimentella undersökningen
patvirtina užsienio fonetikos tyrėjų (Stevens, House 1963: 111–128; Ohde, Sharf 1975: 923–927; Hillenbrand ir kt. 2001: 748–763; Cole ir kt. 2010: 167–184; Paillereau 2016) darytas išvadas apie antrosios formantės reikšmių kitimo tendencijas, taip pat paremia Edwardo Flemmingo (2002: 22), Eriko R. Thomaso (2011: 49), Helenos Beeley (2015) ir Andrew Bucherio, Janetos Fletcher (2014: 98) mintį, kad labializacija labiausiai susijusi su nuosekliu trečiosios formantės reikšmių mažėjimu.
Det bör noteras att förändringen i den första formantens värden är mycket svag och, som man kan misstänka, föga relaterad till labialisering. Inte heller utländska fonetikspecialister skriver om tydligare skillnader i F₁.
Resultaten av bedömningen av formantvärdena gör det också möjligt att dra några preliminära slutsatser, även om de konstaterade tendenserna också har ett nära samband med vokalernas medfödda akustiska egenskaper. Vokaler med låg tungposition är i sig kompakta, och därför återspeglas förändringar i deras allofoners akustiska egenskaper bäst av kompakthetsindexen. Den låga vokalen [ɑ:] mellan de labiala konsonanterna [p], [b] är mindre kompakt än isolerat [ɑ:] (jfr Cₚ[ɑ:]Cₚ C = 908, 915 och [ɑ:] C = 923), medan kompakthetsindexvärdena för den labialiserade allofonen av den låga vokalen [æ:] är högre i alla tre artikulationspositionerna (jfr Cₚ[æ:]Cₚ C = 869, 874, 876 och [æ:] C = 866). Kompakthetsindexvärdena är också högre för den labialiserade vokalen [e:] med medelhög tungposition (jfr Cₚ[e:]Cₚ C = 784, 786, 791 och [e:] C = 763). För vokaler med hög tungposition är diffusionsindexet viktigare – allofonerna i positionen CₚVCₚ har i den inledande, stationära och avslutande artikulationspositionen lägre diffusion än isolerat uttalade vokalvarianter (jfr Cₚ[u:]Cₚ df = 860, 930 och [u:] df = 990; Cₚ[i:]Cₚ df = 1950, 2000, 2010 och [i:] df = 2100). Även alla tre artikulationspositionerna för det labialiserade [o:] med medelhög tungposition kännetecknas av lägre diffusionsindexvärden (jfr Cₚ[o:]Cₚ df = 640, 610 och [o:] df = 780). Skillnader i rundningsgrad mellan labialiserade och isolerat uttalade vokalvarianter noterades endast vid undersökning av [æ:], [i:] och [u:]. De främre vokalerna [æ:] och [i:] mellan labiala konsonanter är mer rundade (jfr Cₚ[æ:]Cₚ b = 106 och [æ:] b = 105; Cₚ[i:]Cₚ b = 108 och [i:] b = 107) – vid artikulation av dem bör läpparnas aktivitet vara större än vid uttal av en isolerad vokal. Man förväntade sig att rundningsindexen också skulle visa graden av labialisering hos den rundade vokalen [u:], men de labiala konsonanterna förstärker inte det typiska för denna vokal
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351-7204
Page 10
EDITA LEDICHOVA. Labializuotų bendrinės lietuvių kalbos balsių eksperimentinis tyrimas | 10
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.03
läppighetsdraget och till och med leder till att dess bemollighet minskar (jfr. Cₚ[u:]Cₚ b = 113 och [u:] b = 114). Förändringarna i den andra formanten visade mycket tydligt att labialiserade bakre vokaler artikuleras längre fram, medan främre vokaler artikuleras längre bak än isolerade vokaler. Samma tendens gäller även värdena för tonalitetsparametrarna: för allofonerna [ɑ:], [o:] och [u:] mellan labiala konsonanter uppmättes högre tonalitetsindexvärden i de tre undersökta artikulationspositionerna, och de bör därför bedömas ha en högre klangfärg (jfr. Cₚ[ɑ:]Cₚ T = −40, −65, −69 och [ɑ:] T = −141; Cₚ[o:]Cₚ T = −250, −310, −320 och [o:] T = −350; Cₚ[u:]Cₚ T = −246, −303, −238 och [u:] T = −336); tonalitetsindexen för de labialiserade varianterna av vokalerna [æ:], [e:] och [i:] är lägre än för isolerade vokaler, vilket innebär att även klangfärgen är mörkare (jfr. Cₚ[æ:]Cₚ T = 182, 173, 190 och [æ:] T = 223; Cₚ[e:]Cₚ T = 579, 581, 554 och [e:] T = 664; Cₚ[i:]Cₚ T = 768, 805, 803 och [i:] T = 817). Ett övergripande kvalitetsdrag som skiljer labialiserade vokalvarianter från isolerat uttalade är spänningen – artikulationen av alla allofoner i positionen CₚVCₚ kännetecknas av mindre spänning i talorganen.
FIGUR 2. Relationerna mellan labialiserade långa vokaler i naturliga ord (gröna cirklar) och isolerat uttalade långa vokaler (gula cirklar) i det psykoakustiska rummet
Relationerna mellan vokalvarianter påverkade av koartikulation återges grafiskt i det psykoakustiska F₂′/F₁-rummet i bark (z). Det hävdas att en sådan framställning av relationerna mellan vokaler återger hörselns egenskaper mer exakt, eftersom den logaritmiska karaktären hos perceptionen beaktas (Grigorjevs 2013: 303).
Som man kan se skiljer sig de flesta undersökta varianterna av långa labialiserade och isolerat uttalade vokaler mycket åt kvalitativt (se figur 2)11, särskilt gäller detta [o:],
11 I figur 2 samt figurerna 4 och 7–8 anges formantvärdena i bark (z) för labialiserade vokaler i deras initiala uttalsposition (position I), som ofta påverkas något starkare av labialisering, och för isolerat uttalade långa vokaler.
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351-7204
Page 11
EDITA LEDICHOVA. Labializuotų bendrinės lietuvių kalbos balsių eksperimentinis tyrimas | 11
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.03
[uː], [æː] och [eː]-allofonerna – deras jämförande cirklar med en storlek på 1 bark i det psykoakustiska rummet ligger mycket tydligt långt från varandra, vilket innebär att de undersökta vokalvarianterna bör uppfattas som ljud med olika kvalitet. Även allofonerna av vokalen [ɑː] kan betraktas som ljud av olika kvalitet, eftersom de jämförande cirklarna endast tangerar varandra i liten utsträckning, men kvalitativt skiljer de sig mycket mindre än de tidigare diskuterade [oː], [uː], [æː] eller [eː]. I det psykoakustiska rummet överlappar de jämförande cirklarna för [iː] mest – de täcker nästan varandra helt, så det går inte att tala om någon uppfattad kvalitetsskillnad mellan dessa allofoner. Det bör uppmärksammas att alla varianter av labialiserade vokaler har förskjutits närmare det psykoakustiska rummets centrum, medan varianterna av isolerat uttalade vokaler intar en perifer position i förhållande till centrum.
2.2 Långa vokaler i konstgjorda ord
De kvalitativa spektralförändringar som labialiseringen orsakar analyserades även med hjälp av konstgjorda ord, vilka, som redan har påpekats, utgör en idealisk undersökningsmiljö. Den experimentella studien visade att kvalitetsdragen hos både labialiserade och icke-labialiserade allofoner i naturliga och konstgjorda ord uppvisar samma tendenser.
TABELL 2. Kvalitetsdrag hos labialiserade och isolerat uttalade långa vokaler [ɑː], [ɔː], [uː], [æː], [eː], [iː] i konstgjorda ord
Iš dirbtinių žodžių ilgųjų labializuotų ir izoliuotai ištartų [ɑː], [oː], [uː], [æː], [eː], [iː] variantų kokybės tyrimo rezultatų (žr. 2 lent. ir 3 pav.) aiškiai matyti, kad labializuoto vidutinio pakilimo balsio [oː] ir ypač [eː] pirmoji formantė linkusi būti aukštesnių dažnių nei izoliuotai ištartų variantų formantė. Ryškesnis abiejų CpVCp pozicijos alofonų F1 skirtumas užfiksuotas tiriant pradines artikuliacijos pozicijas (plg. Cp[oː]Cp F1 = 510 Hz, 530 Hz ir [oː] F1 = 470 Hz; Cp[eː]Cp F1 = 580 Hz, 610 Hz ir [eː] F1 = 390 Hz). Stebint tokią pačią tendenciją, kokia išryškėjo tiriant natūralių žodžių tyrimo duomenis, galima patikimiau teigti, jog labializuotų ir nelabializuotų alofonų pirmosios formantės padėtis spektre susijusi su tiriamųjų balsių pakilimu – tarp lūpinių priebalsių [p], [b] esantys vidutinio pakilimo [oː] ir [eː] turėtų būti kiek atviresni bei žemesnio pakilimo nei izoliuotai ištarti jų variantai. Aukštutinio ir žemutinio pakilimo balsių tyrimo rezultatai jokio aiškesnio pirmosios formantės reikšmių kitimo neatskleidė. Kai kurie užsienio fonetikos specialistai irgi yra nurodę, kad F1 skirtumas analizuojant labializuotus ir nelabializuotus balsių variantus dažnai būna visai
och spektra för isolerade (...) långa vokaler
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351-7204
Page 13
EDITA LEDICHOVA. Labializuotų bendrinės lietuvių kalbos balsių eksperimentinis tyrimas | 13
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.03
mažas (plačiau žr. Steinlen 2005: 87–91, 101–106, 118–122; Paillereau 2016).
Analysen av den andra formantens värden bekräftade också den tendens som fastställdes i det föregående skedet av den experimentella undersökningen: F₂-positionen i spektrumet hos labialiserade allofoner hänger samman med artikulationsstället – F₂ är alltid högre hos de bakre [ɑː], [oː], [uː] mellan labiala konsonanter än motsvarande formant hos isolerade vokaler. Därför bör de labialiserade allofonerna tendera mot en mer främre artikulation, medan F₂ hos de främre [æː], [eː] [iː] är lägre när de labialiseras; vid artikulation av dem dras alltså tungan bakåt mot den hårda gommen och allofonerna blir mer bakre. Även utländska fonetiker har uppmärksammat och med experimentella resultat bekräftat att F₂ hos labialiserade vokaler resonerar inom ett område med högre eller lägre frekvenser beroende på artikulationsstället: de främre varianterna kännetecknas av minskande F₂-värden, de bakre av ökande (Stevens, House 1963: 111–128; Strange ir kt. 1976: 213–224; Hillenbrand ir kt. 2001: 748–763; Cole ir kt. 2010: 167–184; Renwick 2014: 186; Paillereau 2016).
Data för den tredje formanten är också mycket tydliga. Som redan hävdats vid analysen av de kvalitativa egenskaperna hos allofoner i naturliga ord och som också framgår av resultaten från experiment utförda av andra fonetiker (se mer utförligt Flemming 2002: 22; Thomas 2011: 49; Bucher, Fletcher 2014: 98; Beeley 2015), är F₃-värdena hos labialiserade allofoner i samtliga fall lägre än F₃-värdena hos deras isolerat uttalade varianter. Av denna tendens kan man dra slutsatsen att den tredje formanten påverkas mest av labialisering.
Resultaten av bedömningen av kvalitetsvärdena överensstämmer i stort sett med data från undersökningen av naturliga ord (jfr tabell 1), men enstaka skillnader framträdde. Den låga allofonen [ɑː] i positionen CₚVCₚ är mindre kompakt än den isolerat uttalade varianten (jfr Cₚ[ɑː]Cₚ C = 914, 918, 915 och [ɑː] C = 923), medan den låga [æː] är mer kompakt (jfr Cₚ[æː]Cₚ C = 869, 868 och [æː] C = 866), men kompakthetsindexet för den initiala artikulationspositionen är lägre. Även den medelhöga [eː] mellan de labiala konsonanterna verkar mer kompakt (jfr Cₚ[eː]Cₚ C = 830, 835, 836 och [eː] C = 763). Tendensen till förändring av diffusitetsindexet för de höga [uː], [iː] och den medelhöga [oː] är densamma som för naturliga ord: de labialiserade allofonerna [uː], [iː], [oː] uppvisar i artikulationens initiala, stationära och slutliga faser mindre diffusitet än deras isolerat uttalade varianter (jfr Cₚ[uː]Cₚ df = 850, 960, 910 och [uː] df = 990; Cₚ[iː]Cₚ df = 1950,
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351-7204
Page 14
EDITA LEDICHOVA. Labializuotų bendrinės lietuvių kalbos balsių eksperimentinis tyrimas | 14
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.03
1980, 1990 och [i:] df = 2100; Cp[o:]Cp df = 670, 660 och [o:] df = 780). Värdena för bemollighetsindexet överensstämmer med resultaten från undersökningen av naturliga ord – skillnader mellan labialiserade och isolerat uttalade vokalvarianter observerades endast vid undersökningen av [æ:], [i:] och [u:]: bemollighetsvärdena är högre hos de [æ:], [i:]-allofoner som förekommer mellan de labiala konsonanterna [p], [b] (jfr Cp[æ:]Cp b = 106 och [æ:] b = 105; Cp[i:]Cp b = 108 och [i:] b = 107). Man kan alltså anta att läpparna är något mer aktiva under artikulationen av dem. Däremot hade den isolerat uttalade varianten av vokalen [u:] högre bemollighetsvärden (jfr Cp[u:]Cp b = 112, 113 och [u:] b = 114). Bemollighetsindexen för de övriga undersökta allofonerna skiljer sig inte åt. I fråga om tonlighet kan man, liksom i föregående undersökningsskede, urskilja två vokalgrupper: labialiserade bakre allofoner [ɑ:], [o:], [u:] med högre grad av tonlighet, alltså ljusare klang (jfr Cp[ɑ:]Cp T = −70, −90, −84 och [ɑ:] T = −141; Cp[o:]Cp T = −280, −305, −316 och [o:] T = −350; Cp[u:]Cp T = −230, −311, −322 och [u:] T = −336), samt labialiserade främre [e:] och [i:], vars tonlighetsindex är lägre, alltså har mörkare klang än de isolerat uttalade varianterna (jfr Cp[e:]Cp T = 424, 415, 403 och [e:] T = 664; Cp[i:]Cp T = 757, 774, 781 och [i:] T = 817). Det är uppenbart att förändringarna i tonlighet direkt motsvarar data om förändring av den andra formanten. Det bör noteras att inte bara den bakre artikulationen, utan även den mörkare labialiserade [æ:] i undersökningen av konstruerade ord uppvisar ett annat förhållande – även om denna vokal har något lägre F2-värden är tonlighetskoefficienterna högre (jfr Cp[æ:]Cp T = 280, 246, 228 och [æ:] T = 223). Detta förhållande kan troligen kopplas till den skiftande artikulationen av [æ:]: i början av uttalet är vokalen sluten och främre, medan den bakre delen är ganska öppen och påminner om vokalen [ɑ:]. Det är möjligt att just den bakre delen av vokalen betonats mer vid uttalet av de konstruerade orden; den uttalades mycket öppet och därför ligger dess allofoniska relationer närmare uttalstendenserna för vokalen [ɑ:] än för [æ:]. Spänningsindexen visar, liksom för vokaler i naturliga ord, att artikulationen av de labialiserade allofonerna [ɑ:], [o:], [u:], [æ:], [e:], [i:], med undantag endast för den stationära delen av [æ:], kännetecknas av mindre spänning i talorganen.
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351-7204
Page 15
EDITA LEDICHOVA. Labializuotų bendrinės lietuvių kalbos balsių eksperimentinis tyrimas | 15
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.03
FIG. 4. Förhållandena i det psykoakustiska rummet mellan labialiserade långa vokaler i nonsensord (gröna cirklar) och långa vokaler uttalade isolerat (gula cirklar)
En jämförelse av de undersökta vokalvarianternas förhållanden i det psykoakustiska rummet (se fig. 4) visar tydligt att de labialiserade och isolerat uttalade långa vokalvarianterna i nonsensord uppvisar liknande tendenser som allofonerna i naturliga ord (jfr fig. 2): för alla vokaler utom [ɑː] och [iː] ligger jämförelsecirklarna tydligt åtskilda eller vidrör åtminstone inte varandra, vilket innebär att allofonerna bör uppfattas som ljud med olika kvalitet. Det största avståndet i schemat över det psykoakustiska rummet uppmättes mellan varianterna av vokalen [eː] – skillnaden uppgår till mer än 2 bark. Mellan de labialiserade och icke-labialiserade allofonerna av [ɑː] är den kvalitativa skillnaden, vilket även undersökningen av naturliga ord visar, liten: cirklarna överlappar varandra endast obetydligt, vilket innebär att vokalvarianterna uppfattas som mycket lika, men inte identiska, i kvalitet. Detsamma kan sägas om [iː]. Även om jämförelsecirklarna för de labialiserade och icke-labialiserade varianterna av [iː] vidrör varandra i det psykoakustiska rummet, visar data från nonsensord en större kvalitativ skillnad mellan de jämförda allofonerna än resultaten av uttalet av naturliga ord gör (jfr fig. 4). Man bör inte förbise det återkommande mönstret i allofonernas placering i schemat över det psykoakustiska rummet: alla labialiserade vokaler kännetecknas av en större eller mindre förskjutning mot det psykoakustiska rummets centrum, medan de isolerat uttalade varianterna tenderar att inta en mer perifer position, dvs. ligga i koordinatsystemets kvadranters ytterkanter.
2.3. Korta vokaler i naturliga ord och nonsensord
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351-7204
Page 16
EDITA LEDICHOVA. Labializuotų bendrinės lietuvių kalbos balsių eksperimentinis tyrimas | 16
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.03
Resultaten från undersökningarna av korta vokaler i såväl naturliga ord som nonsensord visar samma tendenser i förändringen av kvalitetsparametrarna. Därför diskuteras resultaten från undersökningen av korta vokaler nedan tillsammans, med fokus på de mest generella mönstren och vissa avvikande fall.
TABELL 3. Kvalitetsdrag hos labialiserade korta vokaler i naturliga ord och isolerat uttalade korta vokaler [ɐ], [ɔ], [ʊ], [ɪ], [ɛ]
Position Ljud Formanter (Hz) F1 F2 F3 Index C b T df it I Cₚ[ɐ]Cₚ 670 1290 2420 891 107 11 620 460 II 650 1330 2420 883 107 51 680 400 III 640 1350 2440 878 107 67 710 350 [ɐ] 740 1290 2690 904 106 −78 550 640 I Cₚ[ɔ]Cₚ 600 920 2590 919 109 −264 480 770 II 590 920 2590 916 109 −257 490 760 III 580 920 2580 913 109 −247 500 740 [ɔ] 580 890 2720 918 109 −299 530 910 I Cₚ[ʊ]Cₚ 410 900 2520 860 112 −106 690 710 II 410 870 2550 865 112 −140 720 770 III 410 870 2570 865 112 −144 720 790 [ʊ] 420 810 2620 878 112 −225 770 890 I Cₚ[ɪ]Cₚ 390 1990 2600 775 107 592 1600 700 II 380 2010 2610 771 107 610 1630 740 III 380 1990 2560 772 107 610 1610 670 [ɪ] 400 2090 2790 772 107 593 1690 980 I Cₚ[ɛ]Cₚ 500 1740 2570 818 107 372 1240 310 II 510 1750 2310 823 107 415 1240 450 III 500 1750 2580 818 107 375 1250 330 [ɛ] 650 1790 2760 849 105 252 1140 700
TABELL 4. Kvalitetsdrag hos labialiserade korta vokaler i nonsensord och isolerat uttalade korta vokaler [ɛ], [ɔ], [ʊ], [ɪ], [ɛ]
Position Ljud Formanter (Hz) F1 F2 F3 Index C b T df it I Cₚ[ɛ]Cₚ 640 1310 2550 881 107 22 670 380 II 690 1320 2530 892 107 −1 630 400 III 670 1290 2590 890 107 −18 620 470 [ɛ] 740 1290 2690 904 106 −78 550 640 I Cₚ[ɔ]Cₚ 570 930 2520 909 110 −220 500 660 II 570 910 2580 912 110 −249 520 740 III 560 870 2600 916 110 −284 570 790
BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204
Page 17
EDITA LEDICHOVA. Labializuotų bendrinės lietuvių kalbos balsių eksperimentinis tyrimas | 17
Vid analysen av uttalsresultaten för både naturliga (se tabell 3 och figur 5) och artificiella (se tabell 4 och figur 6) ord noterades att de låga vokalerna [ɛ], [ɛ] uppvisar en tydligare skillnad i första formantens värden – F₁ i de initiala, stationära och finala artikulationspositionerna för [ɛ], [ɛ]-allofoner mellan de bilabiala konsonanterna [p], [b] ligger vid lägre frekvenser än för isolerat uttalade vokalvarianter (jfr. Cₚ[ɛ]Cₚ F₁ = 670 Hz, 650 Hz, 640 Hz och [ɛ] F₁ = 740 Hz; Cₚ[ɛ]Cₚ F₁ = 500 Hz, 510 Hz och [ɛ] F₁ = 650 Hz (data för naturliga ord); Cₚ[ɛ]Cₚ F₁ = 640 Hz, 690 Hz, 670 Hz och [ɛ] F₁ = 740 Hz; Cₚ[ɛ]Cₚ F₁ = 580 Hz, 610 Hz, 600 Hz och [ɛ] F₁ = 650 Hz (data för artificiella ord)). Därför kan man anta att tungan höjs mer när labialiserade allofoner artikuleras och att de är mer slutna. F₁-värdena för de labialiserade varianterna av [ɔ], [ʊ] och [ɪ] visar ingen tydlig kvalitativ skillnad vid undersökning av naturliga eller artificiella ord – skillnaden på 10–20 Hz mellan de jämförda positionerna kan betraktas som helt obetydlig.
Den andra formantens värden förändras ganska systematiskt; dessutom är förhållandet analogt med resultaten från den tidigare diskuterade undersökningen av långa vokaler i naturliga ord (jfr. tabell 1 och 2): F₂-värdena för de bakre labialiserade allofonerna [ɛ], [ɔ], [ʊ] är högre, vilket innebär att de alla bör betraktas som mer främre i artikulationen än de isolerat uttalade vokalerna, medan F₂ för de främre labialiserade vokalerna [ɪ], [ɛ] ligger vid lägre frekvenser. Därför kan man anta att tungan vid deras artikulation förskjuts något längre bak i munhålan. Detta kännetecken framträder i resultaten från undersökningarna av både naturliga och artificiella ord. Det bör uppmärksammas att uppgifterna om formantvärden för korta vokaler
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351-7204
Page 18
EDITA LEDICHOVA. Labializuotų bendrinės lietuvių kalbos balsių eksperimentinis tyrimas | 18
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.03
visar inte lika tydliga kvalitativa skillnader som för de långa vokalerna, men förändringen i F₂ är mycket konsekvent och gör det möjligt att hävda att detta inte är en tillfällighet utan ett otvetydigt inflytande från de bilabiala konsonanterna [p], [b].
FIG. 5. Spektra för labialiserade (---) och isolerade (....) korta vokaler i naturliga ord
De mest konsekventa kvalitativa resultaten, gemensamma för hela gruppen undersökta allofoner, framgår av den tredje formantens värden – F₃ i artikulationspositionerna för de tre labialiserade allofonerna [ɛ], [ɔ], [ʊ], [ɪ], [ɛ] ligger lägre än för de isolerat uttalade vokalvarianterna.
Den tendens som framträdde under hela experimentet och som också har konstaterats av många utländska fonetikspecialister (Flemming 2002: 22; Thomas 2011: 49; Fletcher, Bucher 2014: 98; Beeley 2015) gör det möjligt att med säkerhet hävda att de tydliga skillnaderna i F₃-resultaten hänger samman med labialiseringens inverkan.
Det bör uppmärksammas att ingen större skillnad i formantvärden noterades mellan de initiala, stationära och finala artikulationspositionerna – ett likartat inflytande från de bilabiala konsonanterna på kvalitetsresultaten registreras i alla tre artikulationsfaserna hos allofonerna. Ingen större skillnad i F₁-, F₂- och F₃-värden konstaterades mellan resultaten från undersökningarna av naturliga respektive artificiella ord – labialiseringens inverkan på de undersökta korta vokalvarianterna är mycket likartad i båda fallen.
FIG. 6. Spektra för labialiserade (---) och isolerade (....) korta vokaler i artificiella ord
Bedömningen av formantvärdena gör det möjligt att beskriva egenskaperna hos korta labialiserade och isolerat uttalade allofoner ännu mer exakt. Kompaktheten hos de låga varianterna [ɐ], [ɛ] i de tre undersökta artikulationspositionerna mellan bilabiala konsonanter är lägre (jfr. Cₚ[ɛ]Cₚ C = 891, 883, 878 och [ɛ] C = 904; Cₚ[ɛ]Cₚ C = 818, 823, 818 och [ɛ] C = 849 (data för naturliga ord) samt Cₚ[ɛ]Cₚ C = 881, 892, 890 och [ɐ] C = 904; Cₚ[ɛ]Cₚ C = 839, 844 och [ɛ] C = 849 (data för artificiella ord)). Det är nödvändigt
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351-7204
Page 19
EDITA LEDICHOVA. Labializuotų bendrinės lietuvių kalbos balsių eksperimentinis tyrimas | 19
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.03
Observera att undersökningen av de långa vokalerna visade att kompakthetsvärdena för den labialiserade låga [æː] var större än värdena för den isolerat uttalade vokalvarianten, medan den tidigare diskuterade labialiserade korta vokalvarianten [ɛ] kännetecknas av lägre kompakthet. Diffusivitetsvärdena för de höga [ʊ], [ɪ] och den mellanhöga [ɔ] varierar något, men vissa allmänna tendenser kan urskiljas. De labialiserade [ʊ], [ɪ], [ɔ]-allofonerna i naturliga ord är i initial, stationär och slutlig artikulationsfas mindre diffusa än de isolerat uttalade varianterna (jfr Cₚ[ʊ]Cₚ df = 690, 720 och [ʊ] df = 770; Cₚ[ɪ]Cₚ df = 1600, 1630, 1610 och [ɪ] df = 1690; Cₚ[ɔ]Cₚ df = 480, 490, 500 och [ɔ] df = 530). Resultaten från undersökningen av konstruerade ord visar att bland läppljuden
[ʊ] i de tre undersökta artikulationsfaserna (jfr Cₚ[ɔ]Cₚ df = 730, 720, 760 och [ɔ] df = 770), [ɪ] i den stationära och slutliga fasen (jfr Cₚ[ɪ]Cₚ df = 1680, 1670 och [ɪ] df = 1690), [ɔ] i den initiala och stationära fasen (jfr Cₚ[ɔ]Cₚ df = 500, 520 och [ɔ] df = 530) är mindre diffus än de isolerat uttalade varianterna; i de ej diskuterade uttalsfaserna är diffusivitetsgraden högre hos den labialiserade varianten. Indexet för bemollikhet visar att de labialiserade [ɛ]- och [ɜ]-allofonerna uppvisar mer aktiv läppverksamhet än deras isolerat uttalade varianter (jfr Cₚ[ɛ]Cₚ b = 107 och [ɛ] b = 106; Cₚ[ɛ]Cₚ b = 108 och [ɛ] b = 107 (data från naturliga ord); Cₚ[ɛ]Cₚ b = 107 och [ɛ] b = 106; Cₚ[ɛ]Cₚ b = 106 och [ɛ] b = 105 (data från konstruerade ord)). Någon skillnad i bemollikhetsindexets värden mellan långt labialiserat och isolerat uttalat [ɑː] kunde dock inte beläggas. Observera att endast [ɔ] i konstruerade ord, uttalat mellan läppljud, uppvisar ett högre bemollikhetsindex (jfr Cₚ[ɔ]Cₚ b = 110 och [ɔ] b 109); någon förändring av bemollikhetsindexets värden noterades inte för [ɔ] i naturliga ord. Som tidigare nämnts framträdde två tydliga vokalgrupper utifrån värdena för den andra formanten: labialiserade bakre vokaler, vars F₂-värden är högre, och främre vokaler, vars F₂-värden är lägre. Analysen av tonalitetsparametrarna visade emellertid ett annat förhållande: alla bakre och
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351-7204
Page 20
EDITA LEDICHOVA. Labializuotų bendrinės lietuvių kalbos balsių eksperimentinis tyrimas | 20
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.03
främre korta [ɛ], [ɔ], [ʊ], [ɪ]12 in [ɛ], undersökta i tre artikulationsfaser, har högre tonalitetsvärden än de isolerat uttalade varianterna av dessa vokaler, varför de labialiserade allofonerna bör betraktas som ljusare till klangen (jfr Cp[ɛ]Cp T = 11, 51, 67 och [ɛ] T = −78; Cp[ɔ]Cp T −264, −257, −247 och [ɔ] T = −299; Cp[ʊ]Cp T = −106, −140, −144 och [ʊ] T = −225; Cp[ɪ]Cp T = 610 och [ɪ] T = 593; Cp[ɛ]Cp T = 372, 415, 375 och [ɛ] T = 252 (data från naturliga ord); Cp[ɔ]Cp T = −22, −1, −18 och [ɛ] T = −78; Cp[ɔ]Cp T = −220, −249, −284 och [ɔ] T = −299; Cp[ʊ]Cp T = −195, −190, −211 och [ʊ] T = −225; Cp[ɪ]Cp T = 616, 632, 614 och [ɪ] T = 593; Cp[ɛ]Cp T = 330, 325, 322 och [ɛ] T = 252 (data från konstruerade ord)). Det observerades att den kvalitetsparameter som förändras mest konsekvent är spänningen – alla labialiserade allofoner av korta vokaler i såväl naturliga som konstruerade ord uttalas med mindre spända talorgan än deras isolerade varianter. Att allofonerna mellan läppljud är mindre spända noterades för samtliga vokalgrupper.
12 Endast tonalitetsparametern för den undersökta labialiserade [ɪ] i initial artikulationsfas är något lägre (jfr Cp[ɪ]Cp T = 592 och [ɪ] T = 593).
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351-7204
Page 21
EDITA LEDICHOVA. Labializuotų bendrinės lietuvių kalbos balsių eksperimentinis tyrimas | 21
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.03
FIG. 7. Förhållandet mellan labialiserade (gröna cirklar) och isolerat uttalade (gula cirklar) korta vokaler i det psykoakustiska rummet i naturliga ord
FIG. 8. Förhållandet mellan labialiserade (gröna cirklar) och isolerat uttalade (gula cirklar) korta vokaler i det psykoakustiska rummet i konstruerade ord
Analysen av vokalernas relationer (se fig. 7 och 8) visade att de labialiserade och isolerat uttalade varianterna [ɛ] och [ɛ] av korta låga vokaler i såväl naturliga som konstruerade ord uppvisar den största skillnaden i det psykoakustiska rummet – deras jämförande cirklar ligger tydligt långt ifrån varandra. Avstånden visar otvetydigt att allofonerna uppfattas som ljud med kvalitativt sett väsentligt olika egenskaper. Även de undersökta varianterna av vokalen [ɪ] bör uppfattas som kvalitativt olika, men deras jämförande cirklar ligger något närmare varandra än allofonerna [ɔ] och [ɛ]. Varianterna av [ʊ] kan uppfattas på liknande sätt, men det bör noteras att den kvalitativa skillnaden mellan vokalvarianterna i naturliga ord är större (cirklarna vidrör inte varandra) än mellan vokalvarianterna i konstruerade ord (cirklarna tangerar varandra något i kanterna). Minst skiljer sig de labialiserade och isolerat uttalade varianterna av [ɔ] i det psykoakustiska rummet – cirklarna överlappar varandra till en tredjedel eller mer, vilket innebär att allofonerna bör uppfattas som mycket lika men inte identiska till kvaliteten. Alla labialiserade korta vokaler, utom [ɔ] i naturliga ord, är förskjutna närmare det psykoakustiska rummets centrum, medan de isolerade varianterna av dessa vokaler intar en mer perifer position. Samma tendens konstaterades vid analysen av skillnaderna mellan långvokalvarianternas position i det psykoakustiska rummet.
BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204
Page 22
EDITA LEDICHOVA. Labializuotų bendrinės lietuvių kalbos balsių eksperimentinis tyrimas | 22
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.03
SLUTSATSER
Efter en ingående undersökning av kvalitetsparametrarna hos labialiserade lång- och kortvokalallofoner i naturliga och konstruerade ord samt en jämförelse med data för isolerat uttalade vokaler har följande egenskaper hos vokalvarianterna fastställts:
1. Den tydligaste och mest konsekventa skillnaden i samtliga vokalgrupper gäller värdena för den tredje formanten F3 – F3-värdena i alla undersökta artikulationsfaser, dvs. den initiala, stationära och slutliga, för labialiserade lång- och kortvokalallofoner i naturliga och konstruerade ord ligger vid lägre frekvenser. Därför kan man anta att de tydligaste akustiska tecknen på ljudlabialisering i spektrumet främst hänger samman med en sänkning av den tredje formanten.
2. Förändringen i värdena för den andra formanten är också mycket tydlig och systematisk, men förändringarna hänger samman med vokalernas ursprungliga artikulationsrad. F2-värdena för de labialiserade långa och korta bakre vokalerna [ɑː], [ɐ], [oː], [ɔ], [uː], [ʊ] i naturliga och konstruerade ord ligger vid högre frekvenser än för de isolerat uttalade vokalerna, vilket innebär att samtliga bör ha en något främre artikulation; F2 resonerar för de labialiserade främre varianterna [æː], [ɛ], [eː], [iː], [ɪ] i ett lägre frekvensområde, vilket sannolikt innebär att de har en mer bakre artikulation. En något tydligare skillnad i värdena för den andra formanten F2 noterades för bakre vokaler, vilket tyder på att dessa vokaler påverkas starkare av konsonanterna [p], [b]; förändringsriktningen för främre vokaler är något mindre tydlig, men den allmänna tendensen kvarstår i samtliga undersökta vokalgrupper.
3. Labialiseringens inverkan på värdena för den första formanten F1 hänger samman med de undersökta vokalernas höjd – endast de långa mellanhöga vokalerna [oː] och [eː] samt de korta låga vokalerna [ɐ] och [ɛ] uppvisar tydliga förskjutningar av F1 i spektrumet, men deras kvalitativa egenskaper skiljer sig åt. F1-värdena för allofonerna [oː], [eː] mellan läppljud är högre, varför de bör vara öppnare än de isolerat uttalade varianterna; däremot är den första formanten lägre för labialiserade [ɐ] och [ɛ] än för de isolerade vokalerna, vilket innebär att allofonerna bör betraktas som mer slutna. Övriga långa och korta vokaler uppvisar ingen tydlig förändring av den första formantens position i spektrumet.
4. Resultaten av bedömningen av formantvärdena kan sammanfattas enligt följande:
4.1. Kompaktheten hos de låga [ɑː], [ɐ], [ɛ] och mellanhöga [eː]-allofonerna i positionen CpVCp är lägre än hos deras isolerat uttalade varianter; kompakthetsindexvärdena för den labialiserade låga [æː]-varianten i alla tre artikulationsfaser är högre; de höga
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351-7204
Page 23
EDITA LEDICHOVA. Labializuotų bendrinės lietuvių kalbos balsių eksperimentinis tyrimas | 23
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.03
Höga [uː], [o], [iː], [ɪ] och mellanhöga [oː], [ɔ] allofoner uppvisar ett något annorlunda förhållande – de labialiserade varianterna av de undersökta vokalerna tenderar att vara mindre diffusa än de isolerat uttalade varianterna i den initiala, stationära och slutliga artikulationspositionen.
4.2. Med avseende på tonalitet kan följande grupper av undersökta vokaler urskiljas: långa labialiserade bakre [ɑː], [oː], [uː]-allofoner, som kännetecknas av högre tonalitet och därmed ljusare klang, och långa labialiserade främre [æː], [eː], [iː]-varianter, vars tonalitetsgrad i positionen CpVCp är lägre och klangen därmed mörkare; korta labialiserade bakre och främre vokaler [ɐ], [ɔ], [ʊ], [ɛ], [ɪ] bör betraktas som vokaler med ljusare klang.
4.3. Skillnader i bemollighet mellan labialiserade och isolerat uttalade allofoner registrerades endast vid undersökningen av [ɐ], [æː], [ɛ], [iː] och [uː]: de främre [æː], [ɛ], [iː] och bakre [ɐ] i positionen CpVCp har större bemollighet – läpparnas aktivitet bör vara större vid artikulationen av dem än vid uttalet av de isolerade varianterna av dessa vokaler; den bakre [uː]-allofonen mellan labiala konsonanter kännetecknas av lägre bemollighetsvärden.
4.4. En gemensam kvalitativ egenskap som skiljer labialiserade och isolerat uttalade vokalvarianter åt är spänning – alla allofoner i positionen CpVCp artikuleras med mindre spända talorgan.
5. Labialiseringen påverkar artikulationen något starkare i den initiala positionen eller i både den initiala och slutliga artikulationspositionen hos långa allofoner. I gruppen korta vokaler registrerades ingen större skillnad mellan de jämförda initiala, stationära och slutliga positionerna – en liknande påverkan av labiala konsonanter på kvalitetsresultaten fastställdes i alla delar av den korta allofonen.
6. Ingen större skillnad i kvalitetsvärden fastställdes mellan naturliga och konstruerade ord – labialiseringen påverkar på ett mycket likartat sätt egenskaperna hos såväl ord som används i naturligt talflöde som konstruerade ord, det vill säga att samma riktning för förändringen av kvalitetsvärdena bibehålls i samtliga fall.
7. De flesta undersökta labialiserade och isolerat uttalade vokaler uppvisar tydliga skillnader i det psykoakustiska akustiska rummet. Detta gäller särskilt de långa [oː], [uː], [æː], [eː] och korta [ɐ], [ɛ]-vokalvarianterna – avstånden mellan labialiserade och isolerade allofoncirklar i det psykoakustiska rummet visar mycket tydligt att dessa vokalvarianter bör uppfattas som kvalitativt olika ljud; cirklarna för de jämförda varianterna av lång [iː] och kort [ɪ] överlappade mest, så den kvalitativa skillnaden mellan deras allofoner är liten.
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351-7204
Page 24
EDITA LEDICHOVA. Labializuotų bendrinės lietuvių kalbos balsių eksperimentinis tyrimas | 24
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.03
8. Labialiserade vokaler kännetecknas av en större eller mindre förskjutning mot det psykoakustiska rummets centrum, medan isolerade varianter tenderar att inta en mer perifer position, det vill säga de ligger i koordinatsystemets ytterkanter.
LITERATŪRA
A m b r a z e v i č i u s R y t i s 2010: Differential Acoustical Cues for Palatalized vs Nonpalatalized Prevocalic Sonants in Lithuanian. – Žmogus ir žodis 12(1), 5–10.
A m b r a z e v i č i u s R y t i s 2012: Loci of Palatalized vs Nonpalatalized Prevocalic Plosives in Lithuanian. – Žmogus ir žodis 14(1), 13–18.
A m b r a z e v i č i u s R y t i s, L e s k a u s k a i t ė A s t a 2014: Priebalsių akustinės ypatybės: palatalizacija ir balsingumas, Kaunas: Technologija.
A t k o č a i t y t ė D a i v a 2002: Pietų žemaičių raseiniškių prozodija ir vokalizmas, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla.
B a c e v i č i ū t ė R i m a 2000: Lukšių šnektos izoliuotų balsių tyrimas. – Kalbotyra 48(1)–49(1), 5–18.
B a c e v i č i ū t ė R i m a 2002: Lietuvių kalbos kintamųjų garsų [ie], [uo] eksperimentinė analizė. – Kalbotyra 51(1), 5–17.
B a c e v i č i ū t ė R i m a 2004: Šakių šnektos prozodija ir vokalizmas, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla.
B a k š i e n ė R i m a, Č e p a i t i e n ė A g n ė 2017: Tarptautinės fonetinės abėcėlės taikymo lietuvių tarmių garsams galimybės. – Baltistica 52(1), 105–135. DOI: 10.15388/Baltistica.52.1.2303.
B a l č i ū n i e n ė A s t a, R i n k a u s k i e n ė R e g i n a, M e i l i ū n a i t ė V i o l e t a 2017: Kupiškėnų ir uteniškių paribio šnektų fonetinė kaita XXI a.: Vabalninko, Darsiškių ir Salamiesčio punktų atvejis. – Lituanistica 63, 38–60.
B a l l M a r t i n J., H o w a r d S a r a J., M i l l e r K i r k 2018: Revisions to the extIPA Chart. – Journal of the International Phonetic Association 48(2), 155–164. DOI: 10.1017/S0025100317000147.
B e e l e y H e l e n a 2015: British English [kw], [k], and [w] Distinction in Back Round Vowel Contexts. – ICPhS. Prieiga internete:
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351-7204
Page 25
EDITA LEDICHOVA. Labializuotų bendrinės lietuvių kalbos balsių eksperimentinis tyrimas | 25
Bladon Anthony, Fant Gunnar 1978: A Two-formant Model and the Cardinal Vowels. – Speech Transmission Laboratory – Quarterly Progress and Status Report 1, Stockholm: KTH, 1–8.
Boyce Suzanne, Espy-Wilson Carol Y. 1997: Coarticulatory Stability in American English /r/. – Journal of the Acoustical Society of America 101(6), 3741–3753.
Butcher Andrew, Fletcher Janet 2014: Sound Patterns of Australian Languages. – The Languages and Linguistics of Australia. The World of Linguistics 3, De Gruyter Mouton, Berlin, Germany, 89–136.
Carignan Christopher, Ximenes Arwen B., Shaw Jason A. 2017: A Comparison of Acoustic and Articulatory Methods for Analysing Vowel Differences across Dialects: Data from American and Australian English. – Journal of the Acoustical Society of America 142, 363–377.
Cole Jennifer S., Linebaugh Gary, Munson Cheyenne, McMurray Bob 2010: Unmasking the Acoustic Effects of Vowel-to-vowel Coarticulation: A Statistical Modeling Approach. – Journal of Phonetics 38(2), 167–184.
Dereškevičiūtė Sigita 2008: Dėl lietuvių kalbos sklandžiųjų priebalsių kiekybės. – Žmogus ir žodis 10(1), 15–19.
Dereškevičiūtė Sigita, Kazlauskienė Asta 2009: Dusliųjų sprogstamųjų priebalsių spektrinė analizė ir jų sprogimo trukmė. – Garsas ir jo tyrimo aspektai: metodologija ir praktika, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 98–111.
Flemming Edward 2002: Auditory Representations in Phonology, Routledge, New York.
Girdenis Aleksas 2003: Teoriniai lietuvių fonologijos pagrindai, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.
Girdenis Aleksas 2009: Vadinamųjų sutaptinių dvibalsių [ie uo] garsinė ir fonologinė sudėtis. – Baltistica 44(2), 213–242.
Girdenis Aleksas, Kubiliūtė-Kliukienė Regina 1982: Regresyvinis priebalsių palatalizacijos poveikis balsių spektrui šiaurės žemaičių tarmėje. – Kalbotyra 33(1), 30–38.
Girdenis Aleksas, Riaubiškytė Svajonė 1981: Viena šiaurės žemaičių ir prūsų fonetikos paralelė. – Baltistica 17(1), 92–95.
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351-7204
Page 26
EDITA LEDICHOVA. Labializuotų bendrinės lietuvių kalbos balsių eksperimentinis tyrimas | 26
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.03
Grigorjevs Juris 2013: Problems Using the Traditional Acoustic Cues for the Phonological Interpretation of Vowels. – Baltistica 48(2), 301–312.
Grigorjevs Juris, Jaroslavienė Jurgita 2014: Dabartinių baltų bendrinių kalbų nosinių sonantų spektrinė analizė. – Žmogus ir žodis. Didaktinė lingvistika 16(1), 35–49.
Herrick Dylan 2007: An Acoustic Description of Central Catalan Vowels Based on Real and Nonsense Word Data. – Catalan Review 21, 231–256.
Hillenbrand Jame M., Clark Michael J., Nearey Terrance M. 2001: Effects of Consonant Environment on Vowel Formant Patterns. – Journal of the Acoustical Society of America 109(2), 748–763. Prieiga internete: https://etalpykla.lituanistikadb.lt/fedora/objects/LT-LDB-0001:J.04~2013~1383055005364/datastreams/DS.002.0.01.ARTIC/content.
Jaroslavienė Jurgita 2010: Rytinių kauniškių Prienų šnektos fonologija: humanitarinių mokslų daktaro disertacija, Vilnius: Vilniaus universitetas.
Jaroslavienė Jurgita 2013: Prienų šnektos nosinių sonantų spektrinė charakteristika. – Acta Linguistica Lithuanica 68,105–125.
Jaroslavienė Jurgita 2014: Spectral Characteristics of the Lithuanian Vowels: Some Preliminary Results of a New Experimental Research. – Linguistica Lettica 22, 68–84.
Jaroslavienė Jurgita 2015: Lietuvių kalbos trumpųjų ir ilgųjų balsių kiekybės ir kokybės etalonai. – Bendrinė kalba 88. Prieiga internete: http://www.bendrinekalba.lt/?88.
Jaroslavienė Jurgita 2017: Different IPA Equivalents for Some Lithuanian and Latvian vowels. – Acta Linguistica Lithuanica 77, 196–218.
Jaroslavienė Jurgita, Grigorjevs Juris, Urbanavičienė Jolita, Indričāne Inese 2019: Baltų kalbų garsynas XXI a. pradžioje: Balsių ir garsų sąveikos instrumentinis tyrimas: mokslo monografija su garsinėmis iliustracijomis, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Prieiga internete: http://lki.lt/wp-content/uploads/2020/03/Balt%C5%B3_kalb%C5%B3_garsynas_XXI_a_prad%C5%BEioje_1_knyga_2019.pdf.
Kazlauskienė Asta 2018: Bendrinės Lietuvių kalbos fonetikos ir fonologijos pagrindai, Kaunas: Vytauto Didžiojo universitetas. DOI: 10.7220/9786094673290.
Kliukienė Regina 1994: Šiaurės žemaičių priebalsių spektrai ir akustinės priebalsių klasės. – Kalbotyra 43(1), 43–52.
Kliukienė Regina 1995: Šiaurės žemaičių intervokalinių priebalsių trukmė. – Kalbotyra 44(1), 58–68.
Kliukienė Regina 2002: Regresyvinis minkštųjų priebalsių poveikis trumpųjų aukštutinių ir žemutinių balsių spektrui lietuvių bendrinėje kalboje. – Kalbotyra 51, 33–49.
Kliukienė Regina 2011: Šiaurės žemaičių tarmės konsonantizmas: akustinės ir audiacinės ypatybės, Vilnius: Vilniaus universitetas.
Kliukienė Regina, Raudžiūtė Ieva 2013: Minkštųjų priebalsių poveikis lietuvių bendrinės kalbos ilgųjų kirčiuotų balsių spektrui. – Žmogus ir žodis 15(1), 111–119.
Krug Manfred, Schlüter Julia 2013: Research Methods in Language Variation and Change, Cambridge: Cambridge University Press.
Ladefoged Peter 2008: Vowels and Consonants: An Introduction to the Sounds of Languages, Oxford: Blackwell Publishers.
Ladefoged Peter, Johnson Keith 2014: A Course in Phonetics. Cengage Learning, Inc.
Ladefoged Pete, Maddieson Ian 2008: The Sounds of the World's Languages, Cambridge: Cambridge University Press.
Ledichova Edita 2012: Lietuvių bendrinės kalbos nazalizuotųjų balsių [aː], [oː], [uː] trukmės ir kokybės ypatybių eksperimentinis tyrimas. – Žmogus ir žodis 14(1), 79–85.
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351-7204
Page 28
EDITA LEDICHOVA. Labializuotų bendrinės lietuvių kalbos balsių eksperimentinis tyrimas | 28
Leskauskaitė Asta 2004: Pietų aukštaičių vokalizmo ir prozodijos bruožai, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla.
LKE 2008: Lietuvių kalbos enciklopedija, red. Vytautas Ambrazas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.
LKTCh 2004: Lietuvių kalbos tarmių chrestomatija. Sud. Bacevičiūtė Rima, Ivanauskienė Audra, Leskauskaitė Asta, Trumpa Edmundas, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla.
Marchal Alain, Hardcastle William J. 1993: Instrumentation and Database for the Cross-language Study of Coarticulation. – Language and Speech 36, 137–153.
Maxwell Olga, Baker Brett, Bundgaard-Nielsen Rikke, Fletcher Janet 2015: A Comparison of the Acoustics of Nonsense and Real Word Stimuli: Coronal Stops in Bengali. – International Congress of Phonetic Sciences (ICPhS). Prieiga internete: https://www.internationalphoneticassociation.org/icphs-proceedings/ICPhS2015/Papers/ICPhS0900.pdf.
Mikalauskaitė Elžbieta 1975: Lietuvių kalbos fonetikos darbai, Vilnius: Mokslas.
Murinienė Lina 2007: Rytinių šiaurės žemaičių fonologija: vokalizmas ir prozodija, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.
Ohde Ralph N., Sharf Donald J. 1975: Coarticulatory Effects of Voiced Stops on the Reduction of Acoustic Vowel Targets. – Journal of the Acoustical Society of America 58(4), 923–927.
Paillereau Nikola 2016: Do Isolated Vowels Represent Vowel Targets in French? An Acoustic Study on Coarticulation. – Congrès Mondial de Linguistique Française. DOI: 10.1051/SHS 27 shsconf/20162709003.
Pakerys Antanas 1982: Lietuvių bendrinės kalbos prozodija, Vilnius: Mokslas.
Pakerys Antanas 2003: Lietuvių bendrinės kalbos fonetika, Vilnius: Enciklopedija.
Renwick Margaret E. L. 2014: The Phonetics and Phonology of Contrast: The Case of the Romanian Vowel System, Berlin: de Gruyter Mouton.
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351-7204
Page 29
EDITA LEDICHOVA. Labializuotų bendrinės lietuvių kalbos balsių eksperimentinis tyrimas | 29
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.03
Salys Antanas 1992: Lietuvių kalbos tarmės. – Raštai 4, Roma: Lietuvių Katalikų Mokslo Akademija.
Steinlen Anja K. 2005: The Influence of Consonants on Native and Non-native Vowel Production: A Cross-linguistic Study, Tübingen: Gunter Narr.
Stevens Kenneth N., House Arthur S. 1976: Perturbation of Vowel Articulations by Consonantal Context: An Acoustical Study. – Journal of Speech Language and Hearing Research 6(2), 111–128.
Strange Winifred, Verbrugge Robert R., Shankweiler Donald 1976: Consonantal Environment Specifies Vowel Identity. – Journal of the Acoustical Society of America 60, 213–224.
Strange Winifred, Weber Andrea, Levy Erika S., Shafiro Valeriy, Hisagi Miwako, Nishi Kanae 2007: Acoustic Variability within and across German, French, and American English Vowels: Phonetic Context Effects. – Journal of the Acoustical Society of America 122(2), 111–129.
Sylak-Glassman John 2014: The Effects of Post-Velar Consonants on Vowels in Ditidaht. – Papers from the 49th Annual International Conference on Salish and Neighbouring Languages, 17–38.
Thomas Erik R. 2011: Sociophonetics. An Introduction, Basingstoke: Palgrave Macmillan.
Traunmüller Hartmut 1988: Analytical Expressions for the Tonotopic Sensory Scale. – PERILUS 8, Stockholm: University of Stockholm, 93–102.
Trumpa Edmundas 2005: Pelesos šnektos balsinės fonemos ir jų variantai (daktaro disertacija), Vilnius: Vytauto Didžiojo universitetas.
Urbanavičienė Jolita, Indričāne Inese 2016a: Dabartinių baltų kalbų pučiamieji priebalsiai ir afrikatos: akustinių požymių lyginamoji analizė. – Acta Linguistica Lithuanica 75, 46–77.
Urbanavičienė Jolita, Indričāne Inese 2016b: Lietuvių ir latvių kalbų uždarumos priebalsiai: sprogimo fazės trukmė ir FFT spektrai. – Žmogus ir žodis 18(1), 46–79. DOI: http://dx.doi.org/10.15823/zz.2016.3.
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351-7204
Page 30
EDITA LEDICHOVA. Labializuotų bendrinės lietuvių kalbos balsių eksperimentinis tyrimas | 30
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.03
Urbanavičienė Jolita, Indričāne Inese, Jaroslavienė Jurgita, Grigorjevs Juris 2019: Baltų kalbų garsynas XXI a. pradžioje: Priebalsių instrumentinis tyrimas (mokslo monografija su garsinėmis iliustracijomis), Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Prieiga internete: http://lki.lt/wp-content/uploads/2020/03/Balt%C5%B3_kalb%C5%B3_garsynas_XXI_a_prad%C5%BEioje_2_knyga_2019.pdf.
Vaitkevičiūtė Valerija 1960: Lietuvių kalbos balsių ir dvibalsių ilgumas, arba kiekybė. – Lietuvių kalbotyros klausimai 3, 207–217.
Vaitkevičiūtė Valerija 1965: Fonetika. – Lietuvių kalbos gramatika 1, Vilnius: Mintis, 72–90.
VKĮPĮ 2011: Lietuvos Respublikos valstybinės kalbos įstatymo pakeitimo įstatymas. Projektas XP-1320(3). Prieiga internete: https://e-seimas.lrs.lt/portal/legalAct/lt/TAP/TAIS.402981?jfwid=-wbkgqm837.
Wayland Ratree 2019: Phonetics – A Practical Introduction, Cambridge: Cambridge University Press.
Whalen Douglas H. 1990: Coarticulation is Largely Planned. – Haskins Laboratory Status Report on Speech Research 101/102, 149–176.
Zellou Georgia, Pycha Anne 2018: The Gradient Influence of Temporal Extent of Coarticulation on Vowel and Speaker Perception. – Journal of Laboratory Phonology 9(1), 1–24.
Zinkevičius Zigmas 1994: Lietuvių dialektologija, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.
Zinkevičius Zigmas 2006: Lietuvių tarmių kilmė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.
Пиотровский Раймонд Г. 1960: Еще раз о дифференциальных признаках фонемы. – Вопросы языкознания 6, 24–38.
Gauta 2020 04 16
Priimta 2020 06 19
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351-7204
Page 31
EDITA LEDICHOVA. Labializuotų bendrinės lietuvių kalbos balsių eksperimentinis tyrimas | 31
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.03
THE EXPERIMENTAL RESEARCH OF QUALITATIVE CHARACTERISTICS OF LABIALISED VOWELS IN STANDARD LITHUANIAN
Summary
In natural language, sounds usually do not exist in isolation, they are included in larger units – syllables, words, phrases, sentences, and their specific realisation depends mostly on the influence of adjacent sounds. Language would be very easy to study if it was realized through separate allophones. We would then see clearly, where one sound ends and where another begins, but the sounds merged in the speech stream become not only difficult to distinguish, but also acquire the sound of another phonetic unit or completely new features. Traditionally, there are two variants of vowels usually recognized in phonetics: positional and combinational. Positional variants depend on accent. This feature has been extensively investigated in the Lithuanian language. Combinational variants of vowels is another phenomenon, which occurs due to the influence of adjacent sounds.
Although the term labialization is mentioned quite often in the works of Lithuanian linguists, so far little attention has been paid to detailed and systematic studies of Lithuanian standard language vowels influenced by labialization, usually only the most general features of labialization are described. Therefore, the aim of this paper is to describe labialized vowels and compare the main qualitative characteristics of labialized and isolated (zero context) vowels found by experimental research.
All long [ɑː, oː, uː, æː, eː, iː] and short [ɛ, ɔ, ʊ, ɪ, ɛ] vowels of the Lithuanian standard language were selected for the study. They were produced in zero context and CpVCp sequences by 2 native male speakers with flawless articulation. To achieve the aim, two types of experiments were carried out using words that are actually used in speech and artificially constructed ones. The segmentation and analysis of the sounds was performed using free license sound processing and analysis software PRAAT. The allophones analysed in this study were divided into 3 parts and the meaning of formants in the beginning, the middle part and the end of the segment were calculated, i. e., 1/3 of the sound part. This was done to find out which part of the investigated allophone receives the strongest coarticulation influence. For the measurements of the isolative pronounced vowel, the average of the values forming the whole sound was taken, because this sound is not affected by the adjacent sounds, the dynamics of its formant values is quite even, the spectrum varies little. In order
BENDRINĖ KALBA 93 (2020)
http://journals.lki.lt/bendrinekalba
ISSN 2351-7204
Page 32
EDITA LEDICHOVA. Labializuotų bendrinės lietuvių kalbos balsių eksperimentinis tyrimas | 32
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.03
to describe better the qualitative ratios of the analysed allophones, the following acoustic parameters of the beginning, the middle part and the end of the segment articulation positions were calculated according to the first, second and third formant values (Hz): compactness (C), tonality (T), flatness (b), diffusivity (df) and tension (it). The relationships of the graphically compared vowel variants are represented in the psychoacoustic F2'/F1 space, in which the researched allophones are marked by circles of 1 bark size (z) in diameter, and the distances between them indicate the degree of difference in perceived quality: the farther the circles are from each other, the more qualitatively those sounds differ.
After a detailed study of the qualitative characteristics of labialized vowels of the Lithuanian standard language and their comparison with the data of isolated vowels, the following general tendencies were identified. Labialized allophones are most evidently and stably characterised by the data of the third formant F3 – in all articulation positions, i. e., in the beginning, the middle part, and the end of the segment, they are characterised by lower-frequency F3 values. Thus, it is considered that the most obvious signs of sound labialization in the spectrum are primarily related to the degradation of the third formant. The change in the values of the second formant F2 of labialized vowels is also greatly pronounced and tendentious, but its changes are related to the pronunciation of vowels. The labialized allophones of back vowels [ɑː], [ɐ], [oː], [ɔ], [uː], [ʊ] of all the studied groups more often have higher frequency F2 values, so they should be slightly more front articulation than pronounced in isolation. The corresponding variants of the front vowels [æː], [ɛ], [eː], [iː], [ɪ] have a resonant F2 in the lower frequency range, so they are likely to have a slightly more back articulation. The effect of labialization on the values of the first formant F1 is not systematic. The evaluation of labialized allophone formant values has shown that consistent trends were found by analysing the values of compactness/diffusion, tonality, flatness and stress indices, but systematic differences were not recorded in all groups of vowels.
The analysis of the relationships of vowel variants in psychoacoustic space has shown that in many cases, the allophones pronounced in different positions are perceived as sounds of unequal quality.
Attention was drawn to the fact that no greater qualitative difference was observed between the words that are actually used in speech and artificially constructed ones – labialization has a very similar effect on their acoustic characteristics.
BENDRINĖ KALBA 93 (2020) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204
Page 33
EDITA LEDICHOVA. Labializuotų bendrinės lietuvių kalbos balsių eksperimentinis tyrimas | 33
doi.org/10.35321/bkalba.2020.93.03
The strength of coarticulation influence on the quality characteristics of labialized vowels depends primarily on the length of the vowel. Long allophones are more likely to experience a stronger influence of adjacent consonants in the beginning or in the beginning and the end of the segment articulation positions. Short vowel variants experience a stronger effect of full-sound coarticulation because no more pronounced differences were found between the measured articulation positions – all allophonic phases receive a similar effect of adjacent consonants.
