LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, VI

LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA

OM REGRESSIV VOKALASSIMILATION I VISSA NORDÖSTLITAUISKA DŪNININKAI-DIALEKTER

V. VITKAUSKAS

Regressiv vokalassimilation, som är så utbredd i de žemaitiska dounininkai-dialekterna, förekommer i vissa fall även i några dūnininkai-dialekter² och särskilt i den Kuršėnai-dialekt som beskrivs närmare här³. Det går naturligtvis inte att tala om en konsekvent regressiv assimilation i de beskrivna dūnininkai-dialekterna, eftersom assimilationen här endast har påverkat vokalen e. Framför finalt i < i < *in och främre u < ū < *un samt u̇ (ibland även framför ie < ė) förlängs e med huvud-/gammalbetoning i vissa fall inte, utan uttalas kort. Detta sker i alla de fall där de angränsande dounininkai-dialekterna (Raudėnai, Tryškiai, Papilė, Tirkšliai m.fl.) har ę och ie eller till och med ė i stället för e.

Regressiv assimilation i Kuršėnai-dialekten märks:

1. När e står omedelbart framför en ändelses stavelse vars vokaler är i, främre u och u̇ eller diftongen ie:

a) i vissa substantiv med ja-stam, i singularis nominativ, dativ, ackusativ, lokativ och vokativ samt i pluralis genitiv och lokativ:

Singularis

V. šėnis ~ šėnis vi'nmėtis ~ vienmėtis K. šė'ne vi'nmė'če N. šėnu̇ vi'nmėčiu̇

¹ Se K. Būga, Rinktiniai raštai, t. 2, Vilnius, 1959, s. 492; V. Grinaveckis, Šiaurės vakarų dūnininkų tarmių fonetinės ypatybės ir jų raida, ”VVPI Mokslo darbai”, t. 11, Vilnius, 1960, s. 90; B. Rokaitė, Kai kurie nauji žemaičių tarmių fonetikos dalykai, ”Lietuvių kalbotyros klausimai”, t. 4, Vilnius, 1961, s. 149—153; A. Girdenis, Balsių asimiliacijos reiškiniai Tirkšlių tarmėje, ”Kalbotyra”, t. 4, Vilnius, 1962, s. 141—150. Se där för utbredningsgeografin och dialektexemplen.

² Om regressiv vokalassimilation i trakten kring Pavandenė, se V. Grinaveckis, anfört arbete, samma ställe. Konsekvent regressiv vokalassimilation dokumenterades under årets dialektologiska expedition även i dūnininkai-dialekterna kring Užventis, Vidsodis och Kolainiai.

³ Om Kuršėnai-dialektens utbredningsområde och några fonetiska särdrag, se V. Vitkauskas, Kuršėnų tarmės kirtis ir priegaidė, ”Lietuvių kalbotyros klausimai”, t. 3, Vilnius, 1960, s. 61—76.

269

G. šeñi vi'nmėti In. šeñù vi'nmėču Vt. mėdie — Š. šeñi|šeñau —

Plural

V. šeñe⁴ vi'nmė·te· K. šeñu vi'nmė·ču N. šeñe·ms vi'nmė·te·ms G. šeñūs vi'nmėčūs In. še'ne's|šeñe's (vanl.) vi'nmė·te·s Vt. mėdžu·si —

På liknande sätt förhåller det sig med orden medis ~ medìs, medžiu, medį, medie, medžiu; kelis ~ kėlis (ben)⁵, keliu, keli, kelie, keliu (pū'li un keļu | duomeniok ~ föll på knä: ”Dovenok”); lėpšis ~ lėpšis, lėpšu, lėpši, lėpšu (prisirínka pilna krėpša lėpšu ~ korgen fylldes med lėpšis), jfr fem. lė·pši ~ lėpšė, där i < e, ack. sg. lė·pši ~ lėpšę, där i < *en; plėpis ~ plėpis, plėpu, plėpi, plėpu; ru'pėstis ~ rūpėstis (jfr Raudėnai ru'piesnis ~ rūpėsnis); šimtametis ~ šimtametis, šimtamečiu, šimtamečiu, jfr fem. nom. sg. šimtame'ti; med ackusativformerna singular av orden šėri's ~ šer'js och treč ~ trečias: šėri (pastā·ti šėri | nepsusišnėkėsi ~ ställde upp šėri, nebsusišnėkėsi), trėti (nepá·reje vaikā· i trėti ski·ru | palika tū·trus mėttus ~ barnen kom inte till tredje klass, de gick om andra året) osv.

b) I genitiv plural av substantiv med ē-stam: žėmu (prinėši vaikā· žėmu ~ barnen bar fram jord), mielėnu ~ blåbär. I detta fall sker ingen assimilation före ie < ē: visi sutilpsma tuo jū·duo žė·mie ~ alla får plats i den där svarta jorden; buvā·u ilksilie mielė·niesi ~ jag var länge i de blåbärsfärgade; nusidirbi· su mielė·niems kā·p velniūka ~ de arbetade sig trötta med blåbären som smådjävlar, osv.

c) I maskulina substantiv och adjektiv med diminutivsuffixet -elis: daržėlis, daržėlu, daržėli, daržėlie, daržėlu; šaukìmelis (jėtau | kāž duo šaukìmelis būva ~ kära nån, vilken sorts liten sked det var); duobėlėlis, duobėlėlu, duobėlėli, duobėlėlu (men gen. sg. duobėlė·le); klumpėlis, klumpėli, klumpėlie, klumpėlu (men klumpė·le); iš gergždėlu ~ från Gergždėliai (ett bynamn) osv. osv. I feminina ord inträffar assimilation endast före ett främre u i genitiv plural: ašarėlu (kī·g bū·s ašarėlu žmonomims mótinums ~ hur många tårar ska det bli för hustrurna och mödrarna, men: ne vī·nā ašarė·li neišri·tėje | tā· būvāu užki·tiejusi ~ inte en enda liten tår rann ut, så hårdhjärtad var jag); dainėlu, žuolėlu; runkėlu (šešius vaik·kus išnešiojō·u un runkėlu ~ jag bar sex barn på mina små armar), muotriškėlu ”små kvinnor” osv.

d) I maskulina substantiv med suffixet -eklis: bambėklis ~ bambėklis, bambėklu, bambėkli, bambėklu; jaunėklis (en ung människa), jaunėklu, jaunėkli, jaunėklu (men gen. sg. jaunė·kle); žanėklis (en gift man, blivande make), ža-nėklu, žanėkli, žanėklu; mušėklis (ett redskap för att slå tvätt), mušėklu, mušėkli, mušėklu osv. I feminina ord lyckas man inte höra någon assimilation

⁴ Här har inte heller analogi från andra kasus påverkat (se nedan), jfr paradigmen för ordet medis.

⁵ Men kė·lis, ack. sg. kė·li (išlė·idā·u i kė·li ~ jag släppte ut på vägen).

270

(antingen på grund av analogi eller för att undvika sammanblandning med maskulina ord): perė˙klu (mūn reik.tų bent dviju˙ perė˙klu | žadu vištu usivei.sti ~mūn reikėtų bent dvijų perėklių, žadi viščių užsiveisti) osv.

e) I substantiv med suffixet -enis: šaltėnis „källa“, šaltėni, šaltėnie, šaltėniu (men gen. sg. šaltė˙ne: šaltė˙ne ūndu˙ šalc~šaltėnio (v)anduo šaltas); i efternamn: dru˙ktenis, dru˙ktenu˙, dru˙kteni; gluo˙denis, gluo˙denu˙, gluo˙deni; mielenis, mielėnu˙, mielėni (men mielė˙ne ~ Mėlėnio), pelėnis, pelėnu˙, pelėni (men pelė˙ne ~ Pelėnio), i bynamn: gintėnu: iš gintėnu dunauskikė pare˙jusi ~ iš Gintėnių Dunauskikė parėjusi osv.

f) I suffixet -esnis för maskulina adjektiv i komparativ (endast nominativ och ackusativ singular): mažėšnis (bet mažė˙sni: nuotriška visumė turi mažė˙sni būti ~ motriška visumėt turi mažėsnė būti), mažėšni; strugėšnis „kortare“, strugėšni; šaltėšnis, šaltėšni (men gen. sg. šaltė˙sne: nuor šaltė˙sne ūndenc | par˙šil.c a˙sus ~ nūra šaltėsnio (v)andens, par šiltas ėščs); vi˙rešni˙sis ~ vyrešny˙sis (men vi˙rešnioje ~ vyrešniojo), vi˙rešniu˙ju˙ (tūoki pašutima turieje | ka vi˙rešniu˙ju˙ spi˙ri ~ tokį pasiutimą turėjo, kad vyrešniojujo spyrė) osv. Inget enda fall av denna assimilation förekommer i femininum (pronominella adjektiv tillhör i dialekten oftast accentklass IV).

2. Assimilation förekommer ibland även i sådana fall då e inte står omedelbart före en stavelse med bakre i<i<*in eller framskjutet u<ū<*un:

a) när det däremellan står en stavelse med den stavelsebildande vokalen e: sėseri (tikra sėsėri pei.k | uo tū neustūoji ~ tikrą seserį peika, o tū neužstūoji), šėpeti (kur nukisā˙ tū˙ šėpeti ~ kur nukisai tą šėpetį)⁶, šėpeti (kur nukisā˙ tū˙ šėpeti ~ kur nukisai tą šėpetį). Till denna grupp hör sannolikt också orden kėbelis ”besvärligt arbete, möda”, jfr lit. kėbelis⁷ (kėbelis su ti˙k vaikū˙ ~ kėbelis su tiek vaikų), vėpelis⁸ ”gapflabbare, dumbom” (kuoks vėpelis čė nepadarī˙s | čė gė˙ra vi˙ra rei˙k ~ koks vėpelis čia nepadarys, čia gero vyro reikia), žėbelis ”pratar strunt” osv.

b) När det däremellan står en stavelse med den stavelsebildande vokalen i: nėrini, nėrini˙s ~ nerinys ”något som stickas” (pābuobė˙s lā˙ksta i nėrini užmeti ~ pabobiais laksto ir nėrinį užmetė, men: tūri nė˙rine dā˙r nemā˙žā | tūoki šeimi˙na apnė˙rti nėju˙kā ~ turi nėrinio dar nemažai, tokią šeimyną apnerti ne juokai), tēšmini (susibra˙ži kārvi tēšmini | nelė˙id ne už pā˙pa pajimti ~ susibraižė karvė tešmenį, neleido ne už papo paimti) osv.

Analogins verkan. Växlingen mellan betonat långt och kort e i samma ords paradigm skapar (i talarens medvetande) en viss förvirring. Numera, då assimilationslagarna inte längre har någon fast grund i dialekten (uttalet av i<i<*in och i<ė, i<*en har jämnats ut: i samtliga fall uttalas öppna, vidgade i och u, mellanljud mellan i och e samt mellan u och o; dialekten påverkas, skulle jag säga, kraftigt av standardspråket och de angränsande högaitiska dialekterna), utjämnas e ofta i paradigmen: i alla former uttalas antingen kort eller långt e.

a) Som redan nämnts har jag inte hört assimilation hos feminina substantiv med suffixet -eklė: perė˙klu, jaunė˙klu osv. Långt e uttalas också mycket ofta

⁶ Vid gränsen till dūnininkai, i byn Kentraičiai, hörde jag meningen: sėseri˙ pavi-dieti grie˙ks ~ sėsere pavyvėdėti griekas, men här är det tydligt att dūnininkai-dialekten har påverkat uttalet (Raudėnų seserė).

⁷ Litauiska språkets ordbok, band 5 (ansvarig redaktör K. Ulvydas), Vilnius, 1959, s. 470.

⁸ Jfr K. Būgas vėpelis (se K. Būga, Rinktiniai raštai, band 1, Vilnius, 1958, s. 291).

271

i formerna žē·mu (i traditionell dialekt žēmu), mielē·nu (trad. mielēnu), buobē·lu, sē·seri (trad. sēseri), liksom i alla andra former där e har huvudaccenten, den ursprungliga accentplaceringen.

b) Med maskulina substantiv är det precis tvärtom: kort e uttalas där det inte kan vara tal om någon regressiv assimilation, t.ex.:

Singular

V. medìs luopšelis gražesnis K. mė·dže‖mėdže luopš·le‖luopšele gražē·sne‖gražesne N. medžù· luopšelu· gražesnė·m G. mèdi luopšeli gražesni Įn. medžù luopšeliù gražesniù Vt. mède luopšele gražesnėmi Š. sēni‖sėnau vaikē·l

Plural

V. mè·de· (l. r., sen.)‖mède· (dažn). luopšele· gèresnì‖gerèsne· K. medžù luopšelu gèresniù N. mè·de·ms luopšele·ms gèresnims‖geresni·ms G. medžùs luopšeluš gèresniùs Įn. mè·de·s (l. r.)‖mède·s luopšele·s gèresnė·s Vt. medžù·si luopšelu·si gèresniù·si Š. sēne· vaikēle·

Av paradigmet framgår att kort e genom analogi uttalas i singular genitiv, plural nominativ, vokativ, dativ och instrumentalis (före det breda e kunde ingen assimilation ske).

Det bör också tilläggas att denna utjämning är särskilt tydlig och vanlig i den yngre generationens språk.

Liksom i Kuršėnai-dialekten verkar regressiv assimilation också i följande nordöstra dūnininkai-dialekter: Kurtuvėnai (jē·m kùr geresnis gā·bals ~ jēma ”tar”, där gābalas är bättre; tuòli mù·su tievi·nė·li biednù· siratėlu (d.) ~ långt borta finns vårt lilla hemland, de fattiga föräldralösa barnens), Šaukėnai (atė·je tuóks vaikėlis ~ en sådan pojke kom; kù· tu čė sēni sėjė ~ vad sår du här, gamle man; šiù·t pašlius pas tū· seni pažu·rieti | ar tikrā· jis miri (p.) ~ man skickade budbärare för att besöka den gamle och se om han verkligen hade dött). Vėjaguvė (ši·nā·usma šaltēnù·se ~ i hökällornas källor; ai·k bā·l­tinti medžù ~ gå och vitkalka träden; sēnis būva su ū·sta·s | su baržā ~ den gamle var med mustascher, med en båt; mùms gerā· jīr kulkuozēlie ~ det är bra för oss även i kolchosen; stāsi· | a nebēg prakaitėlis ~ Stasys, springer inte svetten) m.fl.⁹

Om ursprunget. Med K. Būgas förklaring¹⁰ i åtanke, förhållandet mellan dūnininkai-dialekternas korta e och dounininkai-dialekternas ę, ę eller ie samt det stora område där denna assimilation förekommer, bör man anta att den är ett något äldre drag i de samogitiska dialekterna. Den måste utan tvivel ha ägt rum före u > o och i > e, och sannolikt före förlängningen av de gamla betonade a och e. Kort e i Kuršėnai- och andra dūnininkai-dialekter kan ha bevarats på följande sätt: genom

⁹ Materialet har hämtats från kartoteket vid LKLI:s avdelning för språkhistoria och dialektologi.

¹⁰ Se K. Būga, Rinktiniai raštai, bd 2, Vilnius, 1959, s. 492.

272

Vid den regressiva assimilationen började e uttalas spänt och mera slutet (förmodligen i alla žemaitiska dialekter där denna assimilation förekommer); det anslöt sig inte längre till det öppna e och förlängdes inte. Senare utvecklades det i vissa dūnininkai-dialekter till ė, i andra till ie eller ę, medan det i dūnininkai-dialekterna förblev kort, förlorade sin spändhet och sammanföll med det öppna e som inte påverkats av denna assimilation, när assimilationslagarna började försvagas i dessa dialekter. Att det tidigare funnits en spänd vokal framgår också av vokalen e i Tirkšliai-dialekten¹¹ (om den inte är ett sentida fenomen).

Vilnius

Om den regressiva vokalassimilationen i några žemaitiska dialekter hos nordöstliga dūnininkai

В. ВИТКАУСКАС

Sammanfattning

I de nordöstliga dūnininkais žemaitiska dialekterna (Kuršėnai, Šaukėnai, Kurtuvėnai) påverkas endast vokalen e av den regressiva assimilationen, när den står före slutstavelser vars stavelsevokaler är i<i<*in och u<u<*un, ū<uo, när de står efter palatala konsonanter (ibland före ie<ė). Då uttalas vokalen e under huvudbetoningen, som är urgammal, kort i stället för det förväntade långa e: mėdis (lit. språk mėdis) ’träd’, genitiv plural mielēnų (nominativ singular mielēni ’blåbär’), duobilēlis (genitiv singular duobilē-le) ’liten klöver’, butbēlis (lit. språk bambēlis) ’grälsjuk person’ osv. Ibland sker assimilationen också när en mellanliggande stavelse med vokalerna e, i står mellan stavelsen med vokalen e och slutstavelsen med vokalerna i<i<*in, u<u<*un, ū<uo: šēpeti ’borsten’ (genitiv singular šēpeče), nē:rini ’stickning’ (genitiv singular nē:rine) osv.

Enligt författaren började denna assimilation verka redan innan de betonade vokalerna a och e förlängdes i litauiskan.

¹¹Se A. Girdenis, nämnda artikel, samma ställe.

18. Kalbotyros klausimai VI.