LIETUVIŲ KALBOS GRAMATIKOS TYRINĖJIMAI

LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA

TVÅ- OCH TREBETONADE ORD

V. VAITKEVIČIŪTĖ

Varje självständigt ord som inte är långt (med en, två, tre eller fyra stavelser) har i regel en betoning, som faller på någon av stavelserna. Huvudbetoningens plats markeras vanligen med ett accenttecken på vokalen, diftongen eller sonanten i en blandad diftong i ordets betonade stavelse, t.ex.: ašìs, paėmė, tàu, užúovėja, vadėlės, káltas m.fl. Det finns emellertid ord som, utöver huvudbetoningen, har ytterligare en eller till och med två bibetoningar. Den första bibetoningen markeras före stavelsen med ett lodrätt streck¹, t.ex.: ˈlangliavandeninis, och den andra bibetoningen med två lodräta streck², t.ex.: ˈastroˌfotometrija. En bibetoning har oftast flerstaviga sammansatta ord av litauiskt eller främmande ursprung, bildade av två led, t.ex.: ˈketuriasdešimtas, generalgubernatorius, liksom flerstaviga ord med vissa prefix, t.ex.: ˈdeemulsacija, men ibland kan även trestaviga ord ha en bibetoning (se II B b). Två bibetoningar har vanligtvis ord som består av minst tre led, t.ex.: ˈmeteoˌerobiuletenis.

Ord med två betoningar kallas tvåbetonade, och ord med tre betoningar trebetonade. En tvåbetonad ords bibetoning är vanligtvis mindre intensiv än huvudbetoningen. Även den relativa intensiteten hos ett trebetonat ords båda bibetoningar skiljer sig åt: den av dessa betoningar som ligger längre från huvudbetoningen är oftast intensivare än den andra, men båda bibetoningarna i ett trebetonat ord är vanligen mindre intensiva än huvudbetoningen. I denna artikel undersöks inte förhållandet mellan huvudbetoningens och bibetoningarnas intensitet, utan det anges endast vilka ord av litauiskt och främmande ursprung som har en respektive två bibetoningar. Om ett ord har en bibetoning eller inte avgörs utifrån den relativa längden hos dess vokaler och diftonger. När alla övriga fonetiska förhållanden är desamma, bestäms vokalernas, diftongernas och de blandade diftongernas relativa längd i ett ord av följande omständigheter¹:

1) betoning: en betonad vokal, diftong eller sonant i en blandad diftong är betydligt längre än en likadan obetonad vokal, diftong eller sonant i motsvarande fonetiska position;

2) betoningens plats i ordet: ju längre bort den obetonade stavelsen före den betonade ligger från den betonade, desto kortare är det ljud som bildar stavelsen;

3) antalet stavelser i ordet: ju färre stavelser ett ord har, desto längre är de ljud som bildar dem, och ju fler stavelser, desto kortare är ljuden;

¹ Se V. Vaitkevičiūtė, Lietuvių kalbos balsių ir dvibalsių ilgumas, arba kiekybė, ”Lietuvių kalbotyros klausimai”, bd 3, s. 207—208, Vilnius, 1960.

231

4) stavelsens beskaffenhet, där det finns en vokal eller diftong: i en öppen stavelse är de något längre än i en sluten;

5) kvantiteten hos de ljud som bildar ordets övriga stavelser: om det i ordet finns en eller flera långa vokaler, diftonger eller blandade diftonger, är de ljud som bildar alla ordets stavelser något kortare än i ett ord som saknar långa vokaler, diftonger och blandade diftonger;

6) konsonanten som följs av en vokal eller diftong: efter en tonande konsonant är de något längre än efter en tonlös;

7) vokalens eller diftongens plats i ordet: i ordets sista stavelse, särskilt i en öppen sådan, är vokaler och diftonger mycket längre än samma vokaler och diftonger i andra fonetiska positioner. Till exempel är en obetonad vokal eller diftong i slutet av ett ord vanligen längre till och med än en betonad likadan vokal på annan plats än i ordslut;

8) tonaccent: de ljud som bildar långa stavelser och uttalas med fallande ton är något längre än samma ljud med stigande ton i motsvarande fonetiska positioner;

9) vokalens kvalitet: korta och motsvarande långa vokaler i samma fonetiska positioner har alltid olika längd;

10) taltempo: när man talar snabbt (dvs. i vardaglig stil) är de ljud som bildar ordets alla stavelser kortare än när man talar långsamt (dvs. i tydlig stil).

För att fastställa vilka ord som har en, vilka som har två sekundära accenter och vilka som inte har någon alls, spelades 104 sammansatta ord och avledningar med prefix in på magnetband med hastigheten 380 mm/sek (millimeter per sekund). De lästes in i tydlig stil, och en del även i vardaglig stil, av tre talare (en man och två kvinnor) som behärskade det litauiska litteraturspråket väl. Även om talarnas taltempo skilde sig något åt (uppspelningen av mannens redigerade inspelning varade i 3 min, den ena kvinnans i 2 min 48 sek och den andra kvinnans i 3 min 12 sek) och ledde till variation i ljudens absoluta längd, förändrade det inte regelbundenheterna i ljudens relativa längd, som är viktigast för oss i detta fall. Från dessa magnetbandsinspelningar framställdes 312 (104 × 3) ordoscillogram med oscillografen H 102. Filmremsans rotationshastighet var 250 mm/sek. Varje ords oscillogram innehåller tre registreringar: från den andra vibratorn, vars frekvens är 10 000 hc (hertz), från den åttonde vibratorn, vars frekvens är 1200 hc, samt tidsmarkörens registrering – 100 hc. En dubbel svängning motsvarar 10 msek (millisekunder). Alla magnetbandsinspelningar och oscillogram gjordes under samma tekniska förhållanden.

1. Experimentella undersökningar har visat att uppkomsten av en sekundär accent i ett ord beror på flera villkor, inte på ett enda:

1) Vilken beståndsdel i det sammansatta ordet som har huvudaccenten. En sekundär accent är vanligast i flerstaviga sammansatta ord med två beståndsdelar, där huvudaccenten ligger i den andra beståndsdelen, t.ex.: 'baltauodegiáuti, och två sekundära accenter i ord med tre beståndsdelar, där huvudaccenten ligger i den sista beståndsdelen, t.ex.: 'hidroa'l'erodròmas. Flerstaviga sammansatta ord med huvudaccenten i den första beståndsdelen har mer sällan en sekundär accent, t.ex.: 'drã-panpalàikė (jfr I 3).

2) Hur många stavelser de sammansatta ordens beståndsdelar består av. Sammansatta ord med två beståndsdelar har vanligtvis en sekundär accent när båda eller åtminstone en av beståndsdelarna är flerstavig, t.ex.: 'angliavandeninis (för ett undantag, se IV A a). Ord med tre bestånds-

232

När det gäller sekundär betoning i sammansatta ord med sammanvuxna led behöver detta villkor däremot inte vara uppfyllt, till exempel: 'astro' fotometras.

3) Vilken stavelse i sammansättningens första eller andra led har huvudbetoningen? När det andra ledet betonas gäller att ju längre från det andra ledets början huvudbetoningen ligger, desto större är möjligheten att en sekundär betoning uppträder i det första ledet, till exempel: 'pasikiškiakopūstauti. När huvudbetoningen ligger i början av det första ledet i en sammansättning med två led, har det andra ledet sekundär betoning, till exempel: 'kūnigpa'laikis. En sammansättning med tre led har en eller till och med två sekundärbetoningar när huvudbetoningen ligger i det tredje ledet – långt från hela ordets början, till exempel: 'astro'fotometrįja.

4) Hur nära sammanvuxna sammansättningens led är och hur självständiga betydelser dessa led har. Nya specialtermer och i allmänhet bokliga ord som består av två föga sammanvuxna led, till exempel: 'angliavandeninis, di'na-m metamorfizmas, samt flerstaviga sammansättningar med svagt sammanvuxna led, bildade av två räkneordsled, till exempel: aštuoniasdešimtas, har en sekundär betoning som kännetecken, medan ord bildade av tre föga sammanvuxna led har två sekundärbetoningar, till exempel: 'astro'fot osk opija.

5) Hur mycket det första ledet i en flerstavig sammansättning markerar en ny ord betydelse, som skiljer sig från den självständiga betydelsen hos sammansättningens andra led, till exempel: likiburžuazinis² (jfr buržuazinis), likikapitalistinis (jfr kapitalistinis), 'porinkiminis, 'priešrinkiminis (jfr rinkiminis), jfr även II A d.

6) Talstil, som bestäms av talets syfte, omständigheterna och det känslomässiga innehållet. När man talar i tydlig stil, det vill säga i ett relativt långsamt tempo, men följer etablerade uttalslagar och regler och uttalar alla språkljud noggrant och tydligt i talflödet, kan samma ord ha sekundär betoning, till exempel: 'atl ap auodėgis, medan samma ord kan sakna sekundär betoning när man talar i vardaglig stil, det vill säga i snabbt tempo och utan att uttala alla språkljud lika omsorgsfullt, till exempel: atlapauodėgis.

II. En mycket tydlig sekundär betoning, som kännetecknar både tydligt och vardagligt tal, har alltid:

A) I det första ledet:

a) Sammansättningar bildade av två räkneordsled och ett led som inte är ett räkneord och som inte är helt sammanvuxet med de övriga, eller av två led som inte är räkneord och ett räkneordsled som inte är helt sammanvuxet med de övriga, och med huvudbetoning på det sista ledet, till exempel: aštuoniasdešimtmetis, aštuoniolikavietis, devyniolikaaukštis, devyniolikametis, 'dešimtmetinis, 'dvilinkliežuvauti, penkiolikavietis med flera.

Låt oss till exempel ta ordet 'dvilinkliežuvauti³. Vokalerna i stavelserna dvi och link

dv i l i n kl ie ž u v áu t i I 59 57 65 105 65 300 68 II 61 38 67 92 48 249 90 III 48 45 98 99 60 274 86 56 47 77 98 58 274 81

^² Prepositionen iki betonas på den andra stavelsen i standardspråket, medan i dessa ord uttalades den första stavelsen i prefixet iki- med betoning.

^³ I illustrationerna markeras mjukheten hos konsonanter före bakre vokaler och diftongerna ai, au, ui, uo med tecknet ‘, till exempel: k’. Siffrorna under bokstaven anger ljudlängden i millisekunder för det ljud som bokstaven betecknar, uttalat av diktator I (man), II och III (kvinnor). Den sista vertikala

233

i står båda efter tonande konsonanter. Eftersom den första i-vokalen står i en öppen stavelse, men i en stavelse längre från den betonade, medan den andra står i en sluten stavelse, men i en stavelse närmare den betonade, borde båda i-vokalerna vara ungefär lika långa. Men den första i-vokalen är längre än den andra, vilket visar att stavelsen dvi har bitryck.

b) Sammansatta ord bildade av två räkneordsled, där det första består av en, två eller tre stavelser och det andra av minst tre stavelser, och som har huvudtryck på den näst sista stavelsen i det andra ledet, t.ex.: dutūkstantasis, dušimtasis, dvišimtinis, trišimtasis, septyniasdešimtas, aštuoniasdešimtoji, devyniasdešimtasis, keturiasdešimtainės ”sådana vågar” osv. Bitrycket är särskilt tydligt när det första ledet har två eller tre stavelser, och mindre tydligt när det har en stavelse.

Till exempel är 'dvišimtinis-ordets vokal i i stavelsen dvi 11 msek längre än vokalen i i stavelsen ši, och den första i-vokalen är endast 5 msek kortare än vokalen i i den betonade stavelsen ti, trots att den står tre stavelser före denna stavelse. Denna skillnad i längd mellan de tre i-vokalerna kan endast förklaras av det bitryck som är karakteristiskt för stavelsen dvi.

d v i š i m t į n i s I 62 52 93 68 76 II 54 46 94 70 72 III 68 51 93 60 78 61 50 93 66 75

c) Sammansatta ord bildade av två led med minst fyra stavelser vardera, där det första ledet har ett prefix, t.ex.: 'pasigervuogiaudamas, 'pasikiškiakopūstaudamas, 'pasikiškiakopūstauti osv.

Exempel — den relativa längden på ljuden i ordet 'pasikiškiakopūstauti.

p a s i k i šk’ a k o p ū st áu t i I 60 45 44 60 91 77 308 140 II 55 40 44 49 57 63 244 90 III 54 45 53 50 90 90 232 90 56 43 47 53 79 77 261 107

Den minimala skillnaden — 3 msek — mellan vokalerna a efter de tonlösa klusilerna p och k’ i öppna stavelser visar att stavelsen pa har bitryck, eftersom a annars, då den står i den sjunde stavelsen — pa — från den betonade, borde vara betydligt kortare än a i den fjärde — k’a — stavelsen från den betonade.

d) Sammansatta ord bildade av två led, där det första har två stavelser och det andra minst fyra. I ett sådant sammansatt ord framhävs hela ordets betydelse genom det första ledet, t.ex.: 'angliavandeninis, 'baltaodėgiati, 'ikiburžuazinis, 'ikikapitalistinis, 'ikimokyklinis, 'ikimonopolistinis, 'ilgapersčiavimas, 'kitanacionalinis osv.

Talet i kolumnen under den horisontella linjen anger den genomsnittliga längden för varje ljud, beräknad genom att summan av längderna på samma ljud, uttalat av alla tre talare, divideras med tre. I artikeln används den genomsnittliga vokallängden.

234

Som exempel tas den relativa ljudlängden hos orden ˈikikapitalistinis och ˈkitanacionalinis. Eftersom den första stavelsen i ordet ˈikikapitalistinis ligger längre från den betonade stavelsen än den andra, och vokalen i i den första stavelsen är hela 18 msek längre än vokalen i i den andra, är det tydligt att den första vokalen i står i en stavelse med sekundär betoning.

I 64 42 52 40 60 74 39 98 II 54 44 46 38 68 61 50 59 III 75 53 45 40 70 68 32 80 64 46 48 39 66 68 37 79

ˈk i t a n a c i j o n ā l i n i s I 40 55 60 40 83 165 55 57 II 33 55 55 29 53 245 41 100 III 48 72 51 48 62 229 48 80 40 61 55 39 66 213 48 79

Vokalen i i stavelsen ki i ordet ˈkitanacionalinis är 1 msek längre än vokalen i i stavelsen ci, dvs. båda i är ungefär lika långa. Eftersom stavelsen ki är den sjätte från den betonade stavelsen, medan stavelsen ci är den tredje, har stavelsen ki utan tvivel sekundär betoning, eftersom det är det enda som kan förklara deras likartade längd.

e) Sammansatta ord av främmande ursprung eller av blandad typ, bildade av två tämligen löst sammanfogade leder, t.ex.: ˈacetilceliuliozė, arˈteriosklerozė, ˈbalneoterapija, chromoalbuminas, ˈdifenilaminas, ˈhidroinkubatorius, ˈliumiprenproletariatas, mikrobiologija, ˈnukleoalbuminai, paralelpepedas, ˈpoliembrionija, ˈrentgenoteh-nika, seˈkundometris tas, ˈtrofobiozė, ˈtrofoneurozė, ˈultramarinas, ˈultratrump osios, ˈultravioletiniai m.fl. Om man till exempel jämför vokalerna i i stavelserna mi och bi i ordet ˈmikrobiologija, ser man att de är lika långa, trots att avståndet från den betonade stavelsen skiljer sig åt. Detta visar att stavelsen mi har sekundär betoning.

ˈm i kr o b i j o l ò g i j a I 44 66 45 93 98 43 157 II 42 50 42 120 122 50 139 III 40 79 40 119 126 79 140 42 65 42 111 115 57 145

Särskilt tydlig är den sekundära betoningen i stavelser vars kärnvokal är a. En obetonad vokal a i litauiskan är annars kort och relativt sluten. När den står i en stavelse med sekundär betoning uttalas den betydligt längre och öppnare, och den är lätt att skilja från ett kort a enbart på gehör, t.ex.: ˈastronavigacija, dinamometamor fizmas, generalbōsas, generalgubernatorius, kristaloliuminescencija, nacioˈnalliberalai, ˈradiofonija, ˈsaltomortālė, tiˈtanomagnetitas m.fl.

335

d i 'n a m o m e t a m o r f i zm a s I 69 100 60 69 42 82 52 96 81 II 42 78 60 52 40 80 40 86 90 III 45 72 92 60 41 79 40 76 85 52 83 71 64 41 80 44 86 85 'chr o m o pauzė a l b u m i n a s I 88 73 97 70 50 73 65 97 II 81 40 — 70 52 68 64 96 III 102 96 115 52 52 75 81 103 90 70 71 64 51 72 70 99 p a r a l e l' pauzė e p i p e d a s I 72 90 70 35 145 41 43 75 94 II 69 75 96 55 — 89 61 83 102 III 60 109 70 61 121 40 41 70 83 67 91 79 50 89 57 48 76 93

Till exempel är vokalen a i stavelsen na i ordet di'namometamorfizmas mer än dubbelt så lång som vokalen a i stavelsen ta, trots att den senare står i den tredje stavelsen från den betonade, medan den förra står så långt bort som i den sjätte. En sådan skillnad i vokallängd mellan a förklaras endast av den mycket tydliga sekundära betoning som kännetecknar stavelsen na. Om stavelsen na saknade sekundär betoning skulle dess vokal a vara något kortare än vokalen a i stavelsen ta.

Ibland är den sekundära betoningen i sammansatta ord av denna typ, vars leder är löst sammanfogade, så tydlig att en kort paus läggs in efter den första leden, som har sekundär betoning, precis som efter ett självständigt ord, och att den andra leden i sammansättningen uttalas först efter denna paus. Pausen är visserligen fakultativ, men förekommer ganska ofta.

Till exempel uttalade två av tre talare orden 'chromoalbuminas, paralelėpipedas och andra med pauser.

f) Sammansatta ord av litauiskt och främmande ursprung, bildade av tre tämligen löst sammanfogade leder, där den sista också kan vara osjälvständig, och med huvudbetoning på den tredje leden. Den andra leden i dessa ord kan, särskilt vid förklarande stil, ha en fakultativ andra sekundär betoning, t.ex.: 'astro'fotometras, 'astro'fotometrija, 'astro'spektroskopija, 'chlora'cetofenonas, 'chromo'litografija, 'hidroa'erodromas, 'hidroa'eroplanas, 'meteoa'erobiuletėnis, 'mikro'fotografija, 'mili'ampermetras, 'rentgeno'spektroskopija m.fl.

Till exempel är vokalen e i den första stavelsen i ordet 'meteoa'erobiuletėnis, som står i den stavelse som är mest avlägsen från stavelsen med huvudbetoning, längre än vokalerna e i de obetonade stavelserna te och le. Detta visar att stavelsen me har sekundär betoning. Dessutom bekräftas detta av pausen efter leden meteo. Den andra stavelsen i leden aero har också sekundär betoning, eftersom vokalen e i denna stavelse, som är den femte från stavelsen tē med huvudbetoning, är endast 5 msek kortare än vokalen ē i den senare, och 28 msek längre än vokalen e i stavelsen le, som ligger intill den betonade stavelsen.

236

'm e t e o paus a 'l e r o b’u l e t è n i s

I 72 39 111 105 138 78 90 54 76 96 74 II 84 72 125 — 142 90 69 46 70 79 109 III 90 88 173 102 94 144 105 39 82 152 78 82 66 136 69 91 104 88 46 76 109 87

Ordet 'chromo' litografi har den första sekundära betoningen på stavelsen chro, eftersom dess vokal o

'chr o m o 'l i t o gr ā f i j a

I 75 59 50 58 180 40 105 II 65 47 32 57 165 40 122 III 81 58 40 70 191 23 168 74 55 47 62 179 34 132

är 19 msek längre än vokalen o i stavelsen mo, som ligger närmare stavelsen med huvudbetoning, och 12 msek längre än vokalen o i stavelsen to, som ligger intill den betonade stavelsen, trots att de fonetiska betingelserna för de båda vokalerna o är desamma. Den andra sekundära betoningen ligger på stavelsen li, eftersom dess vokal i är 13 msek längre än vokalen i i stavelsen fi, som ligger på den näst sista stavelsen.

Ett undantag från denna grupp är ord av främmande ursprung, sammansatta av tre mycket korta led, som alla eller åtminstone två är starkt sammanvuxna. De har vanligen ingen sekundär betoning, t.ex.: kilogrammėtras.

B) I det andra ledet:

a) Sammansatta ord bildade av två numeriska led, där det andra är dešimt, och huvudbetoningen ligger på den andra stavelsen i det första tresstavelseledet eller på den första stavelsen i det tvåstaviga ledet, t.ex.: aštuonias'dešimt, devynias'dešimt, penkias'dešimt, šešias'dešimt m.fl.

Förlängningen av vokalen e, som annars förblir kort i obetonad ställning, till följd av sekundär betoning hörs tydligt i detta fall. Den bekräftas också av experimentella data.

a š t úo n’ a s 'd e š i mt

I 27 200 94 127 33 92 II 46 150 103 100 55 108 III 76 190 101 77 45 92 50 180 99 101 44 97

Till exempel är vokalen e i stavelsen de i ordet aštuonias'dešimt 101 msek lång, medan vokalen e i motsvarande stavelse i ordet aštuoniasdešimtmetis bara är 54 msek lång, dvs. nästan hälften så lång. En så stor skillnad i längd kan endast förklaras av den sekundära betoningen på stavelsen de. En sådan uppenbar skillnad kan inte bero på olika fonetiska betingelser — det större antalet stavelser i ordet aštuoniasdešimtmetis och huvudbetoningen i det sista ledet.

b) Sammansatta ord av främmande ursprung med två löst sammanfogade led, där det första — enstavigt — har huvudbetoning och det andra ledet är grafas, t.ex.: būr'grafas, már'grafas, pálc'grafas.

237

pf á l’ c’gr a f a s I 116 64 40 80 II 146 72 93 74 III 115 68 51 52 126 68 61 69

Till exempel är vokalen a i stavelsen gra i ordet pfálc’grafas mer än dubbelt så kort som vokalen a i den stavelse pfálc som har huvudbetoning, men den är bara 8 msek kortare än vokalen a i slutstavelsen. Detta visar att det första a:et i leden grafas har bibetoning, vars energi inte hämtats från den betonade stavelsen utan från slutstavelsen. Det är värt att komma ihåg att en obetonad kort vokal i slutstavelsen vanligen kan vara betydligt längre än en likadan betonad vokal i näst sista eller till och med tredje stavelsen från slutet (se II A b och II A d och jämför vokalerna i i de två sista stavelserna i ordet dviišimtinis och vokalerna i i de tre sista stavelserna i ordet ikikapitalistinis).

C) I prefixet:

a) Flersstaviga internationella ord eller termer med prefixen de-, inter-, re-, där huvudbetoningen ligger flera stavelser från prefixet, t.ex.: ’deemulsacija, ’dekalcinacija, ’dezabilė, ’internacionalinis, ’internacionališkumas, ’reorganizacija m.fl.

Till exempel är den första vokalen i, som står i den nionde stavelsen i ordet ’internacionališkumas

i n t e r n a c i j o n a l išk ù m a s I 73 72 51 50 85 40 57 84 78 38 83 II 45 88 63 64 59 28 48 52 47 50 90 III 60 67 58 33 61 57 75 64 48 53 77 59 76 57 49 68 42 60 67 58 47 83

från stavelsen med huvudbetoning, är längre än vokalen i i stavelsen ci, som ligger mycket närmare den betonade stavelsen, med 17 msek. Detta visar att den första stavelsen i prefixet inter- har bibetoning.

Relativt korta ord med samma prefix, där huvudbetoningen ligger på stavelser intill eller nära prefixet, uttalas utan bibetoning, t.ex.: dekal̃kuoti, interlinija, interliūdija, intermėdija.

b) Ord av främmande och litauiskt ursprung med prefixet kontr-, där huvudbetoningen vanligen inte ligger på stammen, t.ex.: ’kontratakà, ’kontrmanėvras, ’kontrre- cenzija, ’kontrrevoliūcija, ’kontržvalgyba m.fl. Prefixet i ordet ’kontrrevoliūcija-

’k o n t r e v o l’ ù c i j a I 60 60 60 66 54 74 88 II 72 85 57 66 63 96 75 III 85 50 80 96 79 105 44 72 65 66 76 65 92 69

lio kontr- vokal o är kortare än vokalen o i stavelsen vo med endast 4 msek. En så liten skillnad i längd visar att prefixet kontr- har sekundär betoning. Om sekundär betoning inte fanns, skulle vokalen o i stavelsen vo på grund av sin fonetiska position (vokalen o står efter den tonande

238

konsonanten i en öppen stavelse intill den betonade, medan stavelsens kontrastvokal o – efter en tonlös konsonant och i den fjärde slutna stavelsen från den betonade – bör vara betydligt längre än prefixets kontrastvokal o.

III. Sammansatta ord som består av tre numeriska led som är svagt sammanfogade och har två mycket tydliga sekundärbetoningar; huvudbetoningen ligger i det sista ledet, t.ex.: penkias'|dešimttūkstantàsis, 'keturias'|dešimttūkstantàsis eller 'keturias'|dešimttūkstantỹsis⁴.

k e t u r’ a z'|de š i m t ū kst a n t ỹ s i s I 72 32 106 92 38 62 48 79 60 170 90 II 82 47 85 70 23 80 47 61 80 157 59 III 60 37 91 88 35 54 58 59 73 175 62 71 39 94 83 32 65 51 66 71 101 70

Till exempel är vokalerna e i stavelserna ke och de i ordet 'keturias'|dešimttūkstantỹsis jämförelsevis mycket långa – 71 respektive 83 msek. Detta visar att dessa stavelser har sekundärbetoning. I exempelvis ordet keturivalentìškùmas, som är en stavelse kortare än det undersökta ordet och bara innehåller en lång stavelse, varför dess ljud är något längre, är vokalen e i stavelsen ke endast 53 msek lång, medan stavelsen len är 65 msek.

IV. Svag sekundärbetoning (som också kan saknas i vardagligt tal):

A) I det första ledet:

a) Vissa sammansatta ord av främmande ursprung, där det första ledet är enstavigt och de båda leden inte är särskilt väl sammanfogade, t.ex.: 'grosmeísteris, 'kvintesencija, 'landšaf-tas, 'prespapjė, 'berkkolegija, 'grammolėkulė m.fl.

Det första ledet i ordet 'kvintesencija har sekundärbetoning, eftersom dess vokal i är 10 msek längre än vokalen į i den näst sista stavelsen. Om det första ledet inte hade sekundärbetoning, skulle vokalen i i stavelsen ci, som står i en öppen näst sista stavelse, inte vara kortare än vokalen i i den första stavelsen.

'kv i n t e s e ñ c i j a I 48 62 79 81 130 31 145 II 50 61 68 138 111 43 123 III 60 80 75 98 148 54 118 53 68 74 106 130 43 129

b) Adjektivet žūtbūtinis.

'ž ū t b ū t i n i s I 92 84 70 62 II 78 72 68 68 III 77 75 43 75 82 77 60 68

⁴ Denna ordform, som inte överensstämmer med den normform som har etablerats i litteraturspråket, 'keturias'|dešimttūkstantàsis, är hämtad ur Lietuvių kalbos žodynas V (V., 1959, s. 656).

239

Denna adjektivstam har en sekundär betoning på stavelsen žūt, eftersom dess vokal ū är något längre än vokalen ū i den andra stavelsen, trots att den andra stavelsen är öppen och ligger intill den betonade stavelsen, medan den första är sluten och ligger längre bort från den.

Förutom de ovan uppräknade fallen har sammansatta ord ibland också en svag sekundär betoning när båda leden är två- eller trestaviga och det första ledet har ett prefix, till exempel: ˈapspiaustsmāk­ris, ˈatlapauodēgis, ˈatlaūstuodēgis, ˈatsuktauodēgis, ˈužsmauktkepūris etc.

B) I det andra ledet har sammansatta ord sekundär betoning när det första ledet är tvåstavigt och har ordets huvudbetoning på den första eller andra stavelsen, medan det andra ledet är tre- eller fyrstavigt, till exempel: drāpanpa- laikē, kiškiakoˈpūstis, kūnigpaˈlaikis, laikraštpaˈlaikis, algāpaˈlaikē, bobēlpāˈlaikē, drabūžpaˈlaikis, āntraˈpamušalis, kiaūliabēraˈlinis etc.

Till exempel har stavelsen lai i ordet drāpanpaˈlaikē sekundär betoning, eftersom den är relativt lång. Diftongen ai i ordet nebepērlaikē är endast 83 ms lång.

dr ā p a n p a ˈl ai k ē I 240 52 71 57 120 122 II 171 50 90 60 159 130 III 200 50 82 60 141 159 204 51 81 59 140 137

I sammansatta ord av denna typ har den första stavelsen i det andra trestaviga ledet eller den andra korta stavelsen oftast ingen sekundär betoning, till exempel: balan̄dvanagis kanāpdūrp inē, kevēškepūris etc.

Ibland har sammansatta ord en svag sekundär betoning när det första ledet, som bär huvudbetoningen, är enstavigt och det andra ledet har minst fyra stavelser, till exempel: laūkkanaˈpėlēs, zuīkburāˈvykis etc.

C) I prefixet:

a) Ord av främmande ursprung med prefixet anti-, där ordets huvudbetoning ligger minst en stavelse från prefixet, till exempel: ˈantioksnai, ˈantireo- idānas etc.

Till exempel är vokalen a i stavelsen an i ordet ˈantifašistas 14 ms längre än vokalen a i stavelsen fa, som ligger intill den betonade stavelsen, vilket visar att stavelsen an har sekundär betoning.

la n t i f a š i s t a s I 68 71 41 70 68 74 II 78 80 39 56 78 87 III 80 82 43 58 80 89 75 78 41 61 75 83

b) Ord av främmande ursprung med prefixet dis-, särskilt när ordets huvudbetoning ligger långt från detta prefix, till exempel: ˈdisgregācija, ˈdisharmonija, ˈdisjunktỹvinis, ˈdiskredi- tūoti, ˈdiskriminācija, ˈdislokācija, ˈdisproporcija etc. När vi jämför längden på de båda i-vokalerna i ordet ˈdisharmonija ser vi att det första i, eftersom det också ligger längre bort från huvud

240

'd i sh a r m ò n i j a I 52 87 101 60 126 II 59 68 128 62 98 III 70 60 98 60 125 60 72 109 61 116

i stavelse med huvudbetoning, och i en sluten stavelse är det endast 1 msek. kortare än det andra i:et i stavelsen näst sist. Detta visar att prefixet dis- har en sekundär betoning.

Förutom ord av främmande ursprung med prefixen anti- och dis- har ord av litauiskt ursprung med prefixet san- ibland också en svag sekundär betoning, om de har minst tre stavelser utöver prefixet och huvudbetoningen ligger på ordets sista stavelse, t.ex.: 'sankertìnỹs.

I artikeln har i stort sett alla de mest framträdande typerna av ord av litauiskt och främmande ursprung behandlats, vilka i det litterära språket har en eller två sekundära betoningar.

ORD MED TVÅ OCH TRE BETONINGAR

В. ВАЙТКЯВИЧЮТЕ

Sammanfattning

Varje självständigt ord i det litauiska litterära språket har vanligtvis en betoning. Sammansatta ord som bildats av två komponenter kan dock ha två betoningar, och de som består av tre komponenter kan till och med ha tre. Förekomsten av en eller två sekundära betoningar beror, såsom fastställts genom experiment⁵, på följande villkor:

1) Vilken komponent i det sammansatta ordet som har huvudbetoningen. Sammansatta ord av två komponenter har vanligtvis en sekundär betoning när huvudbetoningen ligger på den andra komponenten, t.ex.: 'baltauodegiáuti ”vara oseriös”, och sammansatta ord av tre komponenter har två sekundära betoningar när huvudbetoningen ligger på den sista komponenten, t.ex.: 'hidroa'l erodròmas ”hydroaerodrom”. Sammansatta ord där huvudbetoningen ligger i den första komponenten har mer sällan sekundär betoning, t.ex.: dràpanpalaikė ”enkel klädsel”.

2) Hur många stavelser komponenterna i det sammansatta ordet består av. Sammansatta ord av två komponenter har vanligtvis sekundär betoning endast när båda komponenterna eller den ena av dem är flerstaviga, t.ex.: 'langliavande-nìnis ”kolhydrat-”. För sammansatta ord av tre komponenter är detta villkor inte obligatoriskt, t.ex.: 'astro'fotomètras ”astrofotometer”.

3) Vilken stavelse i den första eller andra komponenten som har huvudbetoningen. När den ligger i den andra komponenten av det sammansatta ordet gäller att ju längre från den andra komponentens början huvudbetoningen ligger, desto större är sannolikheten för en sekundär betoning i den första komponenten, t.ex.: 'pasikìškiakopùs-

⁵ Förekomsten eller frånvaron av sekundära betoningar fastställdes utifrån varaktigheten hos vokaler, diftonger och sonoranter på oscillogrammet. Betoningens intensitet undersöktes inte.

16. Lietuvių kalbos gramatikos tyrinėjimai

241

táuti ”samla harört”. När huvudbetoningen ligger i början av den första komponenten i ett sammansatt ord med två komponenter, har den andra komponenten en bibetoning, t.ex.: drabužpa'laikė ”enkel klädsel”. Ett sammansatt ord med tre komponenter har en eller till och med två bibetoningar när huvudbetoningen faller på den tredje komponenten, t.ex.: 'astro'fotomètrija ”astrofotometri”.

4) Hur komponenterna i ett sammansatt ord framhävs semantiskt. Ett sammansatt ord med två ganska självständiga komponenter har en bibetoning, t.ex.: angliavandenìnis ”kolhaltig”, och ett med tre komponenter har två, t.ex.: 'astro'fotaskòpija ”astrofotokopiering”.

5) I vilken grad den första komponenten i ett sammansatt ord framhäver hela ordets nya betydelse, t.ex.: 'ikikapitalistìnis ”förkapitalistisk” (jfr. kapita-listinis ”kapitalistisk”).

6) Talets stil och tempo. Bibetoning uppträder ibland vid långsamt taltempo, t.ex.: atlapauodēgìs ”en person som inte stänger dörren efter sig”, men saknas vid snabbt tempo, t.ex.: atlapauodēgìs.