Men kontakterna bröts inte. Tydligen spreds namnet lašišos från Östersjöområdet till de indoeuropeiska språken som ännu inte hade glömt sitt gamla släktskap och fortfarande höll kontakt sinsemellan.

B. Laumanes monografi är en betydande framgång inom baltisk språkvetenskap. Det är knappast möjligt att betrakta den otillräckliga bedömningen av baltiskt inflytande på grannspråken som någon större brist. Det finns ju fortfarande förhållandevis få arbeten där det baltiska inflytandet på grannspråken förklaras bättre.

V. Rimša

K. DRAŠUTAVIČIUS (DRAŠUTIS) TERMINOLOGIGLOSSARIER OCH -LISTOR

K. Drašutavičius, en framstående men hittills mycket litet känd kultur-, litteratur- och pressarbetare från 1800-talets andra hälft, var också verksam i stor omfattning inom lexikografin och terminologin. I hans omfattande handskrivna kvarlåtenskap¹ påträffades 13 terminologiglossarier och -listor.

När K. Drašutavičius utarbetade program och frågor för läroböcker i naturvetenskap (botanik, zoologi, parasitologi m.m.), geografi, historia, litteratur och andra ämnen (flerdelade ”läsböcker”), samlade material till dem, skrev enskilda avsnitt och översatte olika texter från polska, ryska och tyska samt sammanfattade dem, måste han konfronteras med bristen på litauisk terminologi; han behövde söka efter den i olika källor och sammanställa termglossarier och -listor inom olika ämnesområden.

1. Glossarier och listor över botaniska termer

K. Drašutavičius sökte, samlade och dokumenterade framför allt naturvetenskaplig terminologi, särskilt inom botaniken.

Av de utarbetade programmen (F₁ — 2453, 2468, 2489, 2547) framgår det, och som huslärarinnan J. Juškytė berättar i sina minnen, tänkte K. Drašutavičius sammanställa en flerdelad ”läsbok” (rättare sagt läroböcker), varav en skulle ge äldre barn grundläggande kunskaper i naturvetenskap².

Av prospektet ”Program för den andra delen” (F₁ — 2489) framgår det att grundboken i naturvetenskap skulle behandla husdjur, gnagare, fiskar, skalbaggar, träd med mera. J. Juškytė skulle ha utarbetat grundboken³, men även K. Drašutavičius själv bidrog, eftersom han skrev artiklarna ”Maskar” (F₁ — 2493), ”Fröväxter utan frön” (F₁ — 2492), ”Växter i haven” (F₁ — 2941), ”Skalbaggar” (F₁ — 2490), ”Fiskar” (F₁ — 2488) med flera.

Här är ett kort utdrag ur artikeln ”Växter utan frön”: ”Alla dessa växter som vi känner till har blommor; ur blommorna bildas frukter, och i frukten uppträder alltid

¹ Den förvaras vid Litauiska SSR:s vetenskapsakademis institut för litauiska språket och litteraturen (F₁ — 2324—2560, sammanlagt 230 mappar med över 6400 handskrivna sidor i olika format).

² Mūsų senovė, II t., N4(9), 1939, p. 11—614.

³ Samma verk, s. 611.

265

Ett frö har ett skal (hölje) på utsidan och ett embryo inuti. När fröet hamnar på en lämplig plats spricker skalet, och ur embryot växer en rot från en del och en stjälk och blad från andra delar. Det finns emellertid sådana växter som aldrig blommar, och deras frö är en liten smula utan embryo. Ett sådant frö kallas knyčius, och växterna växer ur knyčiai — de är knytiniai. Det finns få knytiniai växter, men de är svåra att känna igen, eftersom en större del av dem bara kan ses genom förstoringsglas.“

I ett litet manuskript, ”Botanika” (F₁ – 2425), ges några anmärkningar om botanisk vetenskaps början i Litauen: ”I Litauens skolor och vid akademin undervisades [botanik] inte alls. Först när Antanas Tizengauzen grundade ett blivande läroverk för läkare i Gardyne, kallade han 1776 in medicindoktorn Jonas Emanuilas Žilibertas från Frankrike (Lyon). Žilibertas undervisade i medicin, kirurgi och naturvetenskap i Gardyne. År 1781 utnämndes han vid Vilnius akademi till den förste läraren i naturvetenskap och botanik. Žilibertas stannade i Vilnius till 1783 och reste sedan därifrån († 1814 i Frankrike). Han gav ut flera böcker...⁴ På ett annat ställe (F₁ – 2425) lämnas några biografiska och bibliografiska uppgifter om den framstående litauiske botanikern Jundzilas.

Arbetet med att utarbeta en grundbok i naturkunskap fick K. Drąsutavičius att intressera sig för terminologin inom området, särskilt botanisk terminologi, som före honom hade samlats in och bearbetats av J. Fedoravičius, A. Pabrėža, L. Ivinskis och andra forskare av Litauens flora, men vilkas handskrivna arbeten var nästan oåtkomliga.

I K. Drąsutavičius handskrivna kvarlåtenskap finns fem botaniska ordlistor på olika språk. De visar att författaren skrev av växtnamn på latin, polska, ryska, tyska och franska från olika källor och sökte litauiska motsvarigheter till dem.

1) Botanisk ordlista hektograferad 1902 (F₁ – 2416, 42 s.)

Detta är förmodligen inte den första, utan den sista ordlistan över botaniska termer av K. Drąsutavičius, resultatet av hans stora ansträngningar och efterforskningar. Den omfattar 74 allmänna termer (t.ex. balja, märg, cibulė (?), grodd, draikai, dyglus, nerv, grudas, kärl, kotte m.fl.) med ryska, polska och tyska motsvarigheter⁵ samt 748 växtnamn med latinska motsvarigheter. Exempel: Abėjūtis, ilex aquifolium, abredėlis?, aggaras, rapa natans, agrastas = dygės, aguona, papaver somniferum, aguonėlė, papaver rhoeas, agurklapis, borago officinalis och så vidare.

Denna botaniska ordlista inleds med ”Förord”, som innehåller några uppgifter om den botaniska terminologins historia och principerna för urvalet av växtnamn. Det har betydelse för terminologins historia och återges därför här i sin helhet:

”Var och en av oss erkänner botanikens betydelse för jordbruk, trädgårdsodling, parkodling och medicin. Men hittills finns det varken någon sammanställd botanisk lärobok på litauiska eller någon beskrivning av de växter som finns i det egentliga Litauen.

⁴ K. Drąsutavičiaus text samt språk och stavning i exemplen har inte ändrats; endast de numera brukliga tecknen č, š och ž används i stället för tecknen č, š och ž.

⁵ Litauiska motsvarigheter har inte kunnat hittas för tjugo termer, och i deras ställe har ett frågetecken satts, följt av motsvarigheterna på andra språk, till exempel:?-клетчатка, комъркосата блонка;?-древесина, biel, tvardzil, holzfasser m.fl.

266

Botanikvetenskapen blev bekant i Litauen under den tid fransmannen Žilibertas vistades i vårt hemland (1776—1783); därefter beskrev Jundilai på ett ungefär de polsk-litauiska växterna, även om de i sina beskrivningar vida överskred det egentliga Litauens gränser. Slutligen skrev žemaiten Pabrėža († 1849), som ägnade sig åt botanik som praktiserande läkare och inte som vetenskapsman, några botaniska arbeten, av vilka han tryckte Botanika (1900); men Pabrėžas arbeten är föråldrade och termerna är žemaitiska. Dessutom bör det påpekas att Pabrėža var en person som inte kunde skriva på litauiska (se titlarna på hans arbeten: Valanč. Žem. Vysk. 1854, II dal., 71—73 psl.; Žinyčia N2, 70—71 psl.).

För att skriva en botanisk lärobok måste man först fastställa allmänna och specifika termer. Det finns redan ett visst antal allmänna termer, men inte tillräckligt många. Vad gäller de specifika termerna kan de fastställas först efter att växtnamn har samlats in från alla delar av Litauen.

Det har redan nyligen sammanställts två större förteckningar: 1) Jakoby: „Litthauische Pflanzennamen“ (Mitt. Lit. lit. gesell. Heft II 133—143 psl.) och 2) Davaına-Silvestraičio: (224 namn med Basanavyčius termer tillagda) „Iš mūsų botanikos“ (Apšvieta 1893 NN 632—652).

Här ger jag en liten förteckning över allmänna termer och en tredje förteckning över specifika växter, som inte förekommer i de nämnda förteckningarna. Materialet till denna förteckning har huvudsakligen hämtats ur ordböckerna och arbetena av Širvydis, Kuršaitis, Miežinis, Iuška och Bezzenberger. När jag nu ger denna förteckning ber jag läsarna att komplettera den med kända växtnamn och ange den församling eller kommun där de används, lägga till kända allmänna termer och framföra sin åsikt om lämpligheten hos de regler som enligt mig bör följas av den som sammanställer specifika termer:

1) När växtnamn har samlats in från alla delar av Litauen bör botanisterna välja ut de namn som används oftast;

2) om samma växt har flera namn bör man välja enkla namn i stället för sammansatta, till exempel: använd tinkis i stället för ožkaliežuvė;

3) bland namnen bör man utesluta främmande ord, namn som bildats efter främmande språk eller sådana som har skapats i nyare tid, till exempel: använd hellre vanuškai i stället för devynmacė, devynšarvas; använd kupolės i stället för Švento Jono žolė, Joninžolės.“

Detta förord undertecknades av Bugienis. Det är K. Drąsutavičiaus pseudonym, under vilken han publicerade översättningar av skönlitteratur och artiklar i pressen.

2) Latinsk-litauisk-polsk botanisk ordlista (F₁—2424, 32 s.)

Detta är 562 växtnamn från bokstäverna A–T, till exempel: Antoxanthum Gordunitis Tamka, Alopecurus Koczełs Wyczyniec, Aira Smilgejte Smiałek, Andropogon Niksztaroti Palczatka, Asteracophalaus Žvžajzdunie Gwiazdnik, Asperula Žioudma Marzanka etc.

3) Latinsk-litauisk botanisk ordlista (F₁—2423, storformat, 23 s.)

Ordlistan innehåller sammanlagt 1120 uppslagsord. På många ställen saknas litauiska motsvarigheter. Till exempel: Abies excelsa — gran, Abies pectinata (alba), Acer campestre — lönn, Acer platanoides — tysklönn, Acer pseudoplatanus (lovaras?), Achillea millefolium — Gajutės (Kurš.) etc. Det finns tillägg, inskrivna med rött bläck.

267

4) Latinsk-rysk-polsk-tysk-fransk-litauisk botanisk ordlista (F₁ – 2422, 82 s.)

Ordlistan innehåller 759 uppslagsord från bokstäverna A–V. Litauiska motsvarigheter har lagts till endast på vissa ställen. Till exempel: Agrostemma githago; куколъ; Agrostemma, kąkal; kornrade; La lychnide nielle; rauges; kukalis. Betula alba. Береза. Brzoza. Birke. Le bouleau blanc. Beržas.

Coriandrum savitum. Koriander. Kolender koryjander. Koriander. La coriandre. Blakutes. Kalendros.

5) Polsk-latinsk botanisk ordlista (F₁ – 2410, 50 s.), i vilken 983 växtnamn är upptagna, ibland utan latinska motsvarigheter; ofta hänvisas från ett polskt växtnamn till ett annat med ett likhetstecken, till exempel: Absynth = piolum, Agrest = ribes grossularia, Ajer = tatarak, Aksamitęk = Tagetes patula, Aloes, Amaryllis, Anona, Anyż – Pimpinella, Arcydziegel = Archangel etc. Endast en litauisk motsvarighet har noterats – srczec = dipsacus (briedgauris).

Efter växtnomenklaturen följer i samma manuskript, enligt en ny sidnumrering (1–62), latinska namn på systematiska-tematiska grupper av bakterier, infusorier, parasiter, maskar, insekter, skalbaggar, blötdjur, fiskar, ödlor, fåglar, vissa husdjur och vilda djur samt andra djur, med polska och på vissa ställen även litauiska, ryska och tyska motsvarigheter. Till exempel: Muscae (Muchy), Muse (18), Tinea pellionella. Mol, Kandė (19), Cygnus, Łabędź, Лебедь, Schwan, Gulbe (51), Colymleus, Nur, Нырок, Tauchgans, Tauchente, Naras (51) etc. Detta är, kan man anta, material till en mindre zoologisk och parasitologisk ordlista som K. Drąsutavičius troligen tänkte sammanställa. I slutet av detta material (63–84) har ett alfabetiskt register över de polska motsvarigheterna med sidangivelser lagts till.

De fyra sistnämnda (2–5) flerspråkiga botaniska handskrivna ordlistorna saknar datum, men sammanställdes troligen i slutet av 1800-talet, före den hektograferade botaniska ordlistan från 1902, som de tjänade som förarbete till. De flesta växtnamnen är desamma i alla ordlistorna, men litauiska motsvarigheter anges inte överallt. Dessa har, enligt författaren, hämtats från ordlistor av K. Širvydas, F. Kuršaitis, A. Juška och A. Miežinis samt från tryckta arbeten av A. Becenbergeris, K. Jakoby och andra. Ibland anges källorna med förkortningar, nämligen: Šir. (= Širvydas), Kurš. (= Kuršaitis), Jušk. (JJ) (= Juška), Miež. (M.) (= Miežinis), Bezz. (= Becenbergeris) etc.

K. Drąsutavičius kände också till A. Pabrėžas ”Taislius augumynis”, som utgavs i Amerika under en ändrad titel och på ett annat språk – ”Botanika arba Taislius auguminis” (1900). Att ”Taislius” användes framgår av den nämnda (F₁ – 2424) latinsk-polsk-litauiska botaniska ordlistan, där vissa växtnamn (t.ex. žioudma med flera) bara återfinns i A. Pabrėžas verk och återges i samogitiska former, vilka saknas i den amerikanska utgåvan. Detta tyder på att man använde A. Pabrėžas manuskript eller en avskrift av det.

Utöver de nämnda källorna torde K. Drąsutavičius också ha använt P. Višinskis ordlista, vars avskrift finns bland Drąsutavičius manuskript (F₁ – 2558, 6 s.). Där är 258 namn på växter och djur (mycket få av de senare) upptagna, dock inte i alfabetisk ordning

268

med latinska motsvarigheter och ibland med anmärkningar om växtens medicinska och andra egenskaper, t.ex.: Dievmedis – Artemisia abrotanum, Agurklas – Cucumis sativus, Braškės, Spražkės – Fragaria elatior, Vaiš(v)okliai – Ribes rubrum et album, Vandeninė mieta – mentha aquatica (man brygger te mot huvudvärk), Šalapuris – (blommar blått, om våren på sand; förr brukade man gå ut på våren och samla ägg för att färga dem) osv.

I slutet av K. Drąsutavičius avskrift finns en sådan anmärkning av P. Višinskis (?): ”De namn på örter som är nedtecknade här i början har jag samlat in själv, och därefter följer sådana som jag skrivit av ur samlingen efter en skogvaktare född i Joniškėlis (jag minns inte längre hans efternamn). Jag skrev hastigt, därför saknas ordning och ibland gick jag vilse; jag har ännu fler, men har inte fått dem från den gamla platsen, där glömde jag dem. Det bästa vore att skriva upp alla namn i alfabetisk ordning och sedan på något sätt trycka dem och skicka runt till sakkunniga för komplettering; på så sätt kunde man snabbare samla in mycket; dessutom skulle arbetskraft sparas. Omkring 300 örtbenämningar har samlats in ur Silvestraitis, doktorns, ”Basanavyčės utgivna Apšvieta”.”

Antagandet att listan kan ha erhållits från P. Višinskis kan göras eftersom J. Juškytė brevväxlade med P. Višinskis och fick diverse material från honom⁶. Därifrån kan även den nämnda växtlistan ha kommit, vilken K. Drąsutavičius skrev av. Den sistnämnde fäste uppmärksamhet vid P. Višinskis (?) önskemål att växtnamnen skulle skrivas upp alfabetiskt och på något sätt tryckas och skickas ut till sakkunniga. Detta gjordes också, när ordlistan sammanställdes och hektograferades 1902.

2. Ordförteckning över medicinska termer (F₁ – 2392, 17 s.)

Den omfattar mer än tvåhundra benämningar på kroppsdelar och sjukdomar. Efter de litauiska uppslagsorden anges polska eller latinska motsvarigheter, t.ex.: Akių užvilkimas – inflammation i hornhinnan; Akių apvilkimas – grå starr, zaci emek; Akių liga – Conjunctivis; Akių užvietrijimas – Conjunctivis 3; Akmenligė – Kamien moczowy osv.

I ordlistan finner man folkliga termer vars transkriberade former eller latinska och polska motsvarigheter som författaren angett här återges inom hakparenteser, t.ex.: drugus [drugys – Zimnica, febra], gružas [Artralgia], gužys [gūžys – struma], pakūnės [pakūnės – pikutės], patr auką [kontuzija], pleiskutes [ekzema], priemetis [eklampsja], priepola, priepuolys, prietvarius, prietvaris [lien, volvulus], putmena [acdema], ražulis [ražulys] = šaltīgė, slogutis [astma nocturnum], slunktas [slanktas – katar], smil kulis [smilkuly s – Alyargia?], Smurglys [ozaena], springulis [springulys – laryngitis], šlapdrugys [febra larvata], šašnagis [onychia onyxis], Vištakis, viš tupis [hemeralopia], Žiogulis [žiogulys – singultus], Žvarbos [febra] m.fl.

Vissa sjukdomsbenämningar finns inte nedtecknade någon annanstans: gibas [gybas – garb], Lišunis [liežunis?], pusiausopa [lumbago]. Det ovanliga ordet gimtynė [uterus].

3. Ordlistor över militära termer

Krigets vokabulär ägnas betydande uppmärksamhet, eftersom K. Drąsutavičius intresserade sig för olika historiska frågor, krig och vapen. Om litauernas vapen finns

⁶ Mūsų senovė, t. II, N4(9), 1939, s. 611 – 614.

269

hans ”Notatki o broni u Litwinów” (F₁ – 2543, 26 s.), där uppgifter om de forntida litauernas beväpning hämtas från olika källor och litauiska namn på vapen ofta anges inom parentes och i själva texten. Exempelvis: ”Till närstridsvapnen hör framför allt pilar som kastas mot fienden. De ursprungliga pilarna kallades jętis (13), senare började ordet jętis beteckna pilspetsen, medan själva pilarna kallades šaudykle (strėla) (14)” [s. 7]. ”Bågskyttar kallades kilpininkai” [s. 9]. ”Det fanns också andra stora, tjocka på änden, påkar som kunde användas som klubba och stridsklubba; de kallades buže [buože] (31), eller kulė [kulė] (32)” [s. 12].

1) En polsk-litauisk ordlista över rustning

Den finns i manuskriptet ”Om rustningar” (F₁ – 2544), där de första delarna (s. 1–12) på litauiska behandlar de forntida litauernas rustningar och vapen (XI–XV århundradena). Därefter följer en ordlista från A till M (14 s.): 72 termer med polska förklaringar och litauiska motsvarigheter, inskrivna med blåpenna och hämtade från K. Širvydas, F. Kuršaitis, A. Miežinis ordböcker med flera. Exempelvis: Arsenal, šarvinčyčia (Šyrv.), Artyleryja, i Polen från XVII århundradet, artilerija. Bagnet, från Frankrike under första hälften av XVII århundradet, durtuvė (Mież.), Bardysz, ett tvåhandsvapen, en sorts yxa eller hillebard, använd av Mockwe, dalgykirtis (Šyrv., Kurš.).

De flesta termerna i denna ordlista är desamma som i den ordlista som nämns nedan.

2) En polsk-litauisk ordlista över militära termer (F₁ – 2405, mycket litet format, 50 s.), med omkring 120 polska uppslagsord och polska förklaringar samt på vissa ställen motsvarigheter på litauiska, latin, tyska och ryska, exempelvis: Arsenal, förråd för förvaring av vapen eller krigsutrustning [rynsztunkow] (från arab. dar essana), vapenhus, vapenförråd; арсенал = zeughaus, šarvavietė (Šyrv.), šarvinčyčia (Kurš.), Rząd, ordo, series, eila (Šyr.), eilė, Reihe (Kurš.).

4. Förteckning över sjöfartstermer (”Jureivyste”, F₁ – 2409, 2 s.)

Förteckningen innehåller 30 termer med polska motsvarigheter, exempelvis: anka, en ögla där rån står, arta, rå, bukszprit, artolis, en pinne för att hålla fast rån, aulankis SV, auštrinis NO, brangą, kelmedis, båtens knä, kurpelis, en skopa för att ösa vatten över seglen, eldže ”eldija”; eže, grund, kodryne, flagga, pamenes [pamenės], båtens tredje utrymme, paragę, kajuta i båtens akter, pirmragos, Vordersteven, ribantai, segelöglor, tulis, Stecksel med flera.

5. Förteckning över fisketerminologi (”Žvejyste”, F₁ – 2439, 3 s.)

Förteckningen innehåller 28 termer, exempelvis: aptvara, rep runt nätet; bradine, bradanys, — ett nät som två fiskare fiskar med […]; bučius, varžas, bukis, nät, bucz?; gantine Stocknetz (hos Bezzenb.), mitas [mita?], leidinė nätvinge, salpa — Fischerwinkel med flera.

6. Förteckning över maträtter (”Valgalai”, F₁ – 2412, 6 s.)

40 maträttsnamn, upptagna utan alfabetisk ordning, med polska motsvarigheter, till exempel: legis — av frukt, potatis, bebre — av öl, sąkaponiai, kapotine — hackad, gruಜ-liai — små klimpar, karaišis, oladek, apora — plätt av surt havremjöl,

270

sike, otadek, semensikę, pannkaka stekt i olja med mera. Materialet till förteckningen har samlats ur ordböcker; det är dock okänt varifrån ordet sąkaponią ”kapotine” hämtats. Det är hittills inte känt från andra källor och låter som en nybildning. Några mer intressanta litauiska maträttsnamn påträffades inte; materialet för den kulinariska terminologin är magert.

7. Blad med släktskapstermer (F₁ – 2439)

Detta är ett sönderrivet schema över ord som betecknar släktskap (mer än 30), där även äldre termer anges, till exempel: avynas, brotuszis, deveris, intė, mosza, laigonas med flera.

Omfattningen av de nämnda terminologiska ordlistorna och förteckningarna är liten; de återger endast en liten del av den litauiska terminologi som användes på K. Drąsutavičiaus tid. Där avspeglas exempelvis inte alls juridiska termer, trots att K. Drąsutavičius själv var jurist och att man i några av hans manuskript (F₁ – 2374, 2375, 2377, 2400, 2534) kan hitta juridiska termer (t.ex. bylininkas, bylinigiai, byla, tiesdarystė, tiesdarys, tiesdaryti, tiesavietė med flera). I K. Drąsutavičiaus omfattande manuskriptsamling finns det gott om termer från andra områden som användes i dåtidens litteratur och press. Särskilt många termer går att finna i K. Drąsutavičiaus litauisk-polska och polsk-litauiska ordböcker (F₁ – 2393, 2394, 2395, 2396, 2414, 2415).

För terminologer är det därför en aktuell uppgift att grundligt sätta sig in i K. Drąsutavičiaus terminologi, undersöka periodens process för insamling och skapande av termer samt deras variation, och belysa K. Drąsutavičiaus roll i terminologins historia.

J. Kruopas