МОКСЛО КАЛБОС КУЛТУРОС ИР ТЕРМИНОЛОГИЈОС ПРОБЛЕМОС

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXIV (1985)

ТАМИЛА ИВАНОВНА ПАНЬКО

Den samhällspolitiska termens status och bruk ur språkvårdsperspektiv

De samhällsvetenskapliga ämnenas världsåskådningskaraktär och deras sociala roll i samhällets utveckling återspeglas följdriktigt i deras terminologi. Den ideologiska essensen är den grundläggande princip som bestämmer den systemiska organisationen av den samhällspolitiska terminologin. Ideologemet är en oskiljaktig komponent i den samhällspolitiska termens semantik. På grund av sin sociala funktion blir de flesta samhällspolitiska termer gradvis en organisk del av språket och förlorar inte sin begreppsliga essens ens vid viss terminologisering. Många samhällspolitiska termer uttrycker samtidigt begrepp från de socialistiska och kapitalistiska formationerna (identisk fonetisk-morfologisk struktur, en gemensam ideologisk idé – olika definitioner). Sådana företeelser hänför vi till terminologisk polysemi. Termer med identisk fonetisk-morfologisk struktur som förekommer i ideologiskt skilda terminologiska system (det marxist-leninistiska och det borgerliga) betraktar vi som begreppsligt-ideologiska homonymer. Därav följer att endast en tydlig definition av termerna som komponenter i ett sammanhängande system, förenat av ett politiskt credo, säkerställer att de används korrekt med avseende på vetenskaplig exakthet, politisk inriktning och språkkultur.

Det är allmänt känt att vetenskapligt språk måste uppfylla kraven på klarhet, exakthet, korthet och entydighet, så att det inte kan uppfattas på olika sätt. Vetenskaplig tillförlitlighet, djup och beviskraft beror i hög grad på en skicklig och tydlig användning av vetenskaplig terminologi, som bidrar till riktiga föreställningar och exakt förståelse.

Att systematisera vetenskaplig kunskap kräver att de terminologiska systemen systematiseras och harmoniseras så att de i högre grad motsvarar begreppens väsen, systemprincipen, det nationella språkets struktur och internationaliseringsprincipen. Den samhällspolitiska terminologin utgör en omfattande del av det litterära språkets ordförråd och utökar och berikar det kontinuerligt. Den har särdrag som är specifika för just den, men dess tillblivelse och utveckling lyder under språkets allmänna lagar och normer.

Den samhällspolitiska terminologins utveckling ger ett övertygande exempel på samspelet mellan det nationella och det internationella

111

i språket och på det dialektiska övergången från det internationella till det nationella. Även om internationalismer utgör en betydande andel av de nationella terminologiska systemen, berövar de dem inte deras särprägel, eftersom de i varje språk har en nationell karaktär och i de nationella terminologierna inom samhällsvetenskaperna utgör aktiva motiverande baser för skapandet av nationella avledda, sammansatta och flerordsbaserade termer. Jfr: parti — partipolitisk, partiväsen, partibyrå, partigrupp, partidisciplin, partiuppdrag osv. Således är det möjligt att undersöka samhällspolitiska termer ur ett språkvårdsperspektiv endast med hänsyn till förhållandet mellan det internationella och det nationella. Framför allt avses dubbla termpar, där den ena termen är en internationalism: depositioner — insättningar, tesaurering — hamstring — ackumulering, realisering — avsättning, inflation — värdeminskning, profit — vinst, export — utförsel osv. Vissa par av denna typ kan inte kallas dubletter. Exempelvis är betydelsen av termen vite vidare än betydelsen av de lånade termerna dröjsmålsränta och böter. De två sistnämnda står i ett hyponymiskt symmetriförhållande till hyperonymen vite. Betydelsen av den internationella termen skatt är vidare än betydelsen av den internationella termen accis, som står i ett hyponymiskt symmetriförhållande till termen tull. Den internationella termen investering är en hyponym i förhållande till termen insättning.

En internationell term av lånat slag har ofta ett försteg framför en nationell term genom sin uttrycksfullhet, kompakthet och entydighet, och motsvarar därför det vetenskapliga begreppet bättre. Jfr: emigration — utflyttning, embargo — förbud, emission — utgivning, realisering — avsättning, konkurrens — tävlan, konvention — överenskommelse, koordination — samordning, reparation — gottgörelse. I sådana fall är det lämpligt att föredra den internationella termen. Nationella termförbindelser fungerar som motsvarigheter till många internationella enordstermer, exempelvis: hypotek — lån med fast egendom som säkerhet; frihandel — politik för fri (tullfri) handel; devalvering — sänkning av växelkursen, valutans värdeminskning; kris — ekonomisk nedgång osv. Således är det möjligt att undersöka de nationella språkens samhällspolitiska terminologi endast med hänsyn till dess internationella komponenter, framför allt sådana som utgör grunden för förgreningar av mikrosystem av termer – den mest aktiva faktorn bakom den samhällspolitiska terminologins berikande i vår tid. Detta gäller desto mer när den internationella termen kännetecknas av större ordbildningsmässig flexibilitet än den nationella: import — importör, importera, importerad, importering; tesaurering — hamstring, hamstrad, hamstra, hamstra sig osv.

Harmonisering av den samhällspolitiska terminologin kräver att man väljer den term som bäst motsvarar det som betecknas-

112

begripligt. Men vid tvåspråkighet, under förhållanden där motverkande tendenser är jämnstarka — maximal överensstämmelse med det nationella språkets struktur och en tendens till internationalisering — är det inte så enkelt att göra detta. Vissa synonyma termer, däribland dublettpar, har blivit så etablerade i systemet att det att tala om att bringa det i ordning genom att eliminera en av de synonyma termerna innebär att man bortser från språkets utvecklingslagar.

Den samhällspolitiska termens status: tydlighet, teoretisk grund, adekvans i förhållande till begreppet, systematik, förutbestämd av den ideologiska konceptionen.

Den marxist-leninistiska materialistiska ontologin och kunskapsteorin gör det möjligt att tolka, så att säga, termens filosofi: dess dialektiska enhet med begreppet, de extralingvistiska och lingvistiska faktorernas betingande av de terminologiska systemens utveckling, samspelet mellan termens begreppsinnehåll och dess form, frågan om det allmänna och det enskilda inom terminologin, förhållandet mellan materiella, semantiska och begreppsliga element i terminologin, hierarkin i organiseringen av det terminologiska systemet, termens plats i systemet, terminologins plats i det allmänna litterära språket, skillnaden mellan en teknisk term och en samhällsvetenskaplig term, den senares beroende av den ideologiska konceptionen, den dialektiska enheten mellan det internationella och det nationella i skapandet av terminologiska system.

Alla verklighetens sidor, enligt V. I. Lenins definition, ”förefaller endast vara självständiga, åtskilda (besonders für sich bestehende). Först i sin helhet (Zusammen) och i sitt f ö r h å l l a n d e (Beziehung) förverkligas sanningen”¹. De samhällsvetenskapliga terminologiernas ekologi (inbördes beroende mellan termer inom samhällsvetenskapliga discipliner, deras beroende av den allmänspråkliga omgivningen och av de konkreta samhällsvetenskapernas utveckling) förutsätter också att relationerna mellan de terminologiska systemen hos språk i kontakt med varandra klarläggs: i varje nationellt språks terminologiska system finns termer som ger det en särprägel, och det finns termer som är gemensamma med termer i motsvarande system hos närbesläktade och obesläktade språk, vilket ger grund för att tala om en viss uppsättning parametrar som är gemensamma för närbesläktade och obesläktade terminologiska system.

Vid ständig språkkontakt är gemensamma utvecklingstendenser hos de språk som står i kontakt med varandra oundvikliga till följd av deras samverkan. Att blottlägga dessa innebär framför allt att identifiera de lexikalisk-semantiska relationerna mellan deras dublettpar, som rymmer en viss impuls till de terminologiska systemens fortsatta utveckling.

¹ Lenin V. I. Fullständiga verk, bd 27, s. 178.

8 Užsak. Nr. 1007

113

”På ontologisk och kunskapsteoretisk nivå framträder den dikotomi mellan elementaritet och integritet som är utmärkande för historiska fakta. Å ena sidan utgör det en hierarkisk struktur med bestämda typer av samband mellan dess ingående element, å andra sidan en viss helhet som samtidigt besitter särprägel och en eller annan grad av typiskhet”². En sådan dikotomi mellan elementaritet och integritet finner vi också i varje nationellt språks samhällspolitiska terminologi (som å ena sidan har ett specifikt system av relationer mellan specifika komponenter och å andra sidan låter sig inordnas i samband som är typiska även för andra liknande system och består av typiska komponenter).

Om det hade funnits ett direkt, motiverat samband mellan begreppet och termen, skulle det inte ha varit aktuellt att tala om någon jämförande termanalys. Men den socialpolitiska verkligheten (ett system av realiteter inom ett begreppssystem) segmenteras ju på olika sätt i olika språk med hjälp av formella medel. För den lexikalisk-semantiska typologin är det inte likgiltigt hur och med vilka språkliga medel ett visst begreppssystem uttrycks. Denna fråga är dessutom en av de viktigaste vid lingvistiskt grundade undersökningar av terminologiska system.

Den semantiska organiseringen av den samhällspolitiska terminologin hålls samman av specifika korrelationer mellan synonyma, hyponymiska, antonymiska och konversiva typer samt vissa andra typer av komplementaritet, agentivitet och inkompatibilitet. Vi anser att alla dessa kategorier är konventionella och relativa till sin natur, beroende av forskarens konception, men inte avseende deras ontologi. Det går endast att tala om korrelation inom den samhällspolitiska terminologin inom ramen för en och samma ideologiska konception, med beaktande av att den första nivåns dikotomi ”ja”—”nej” inte alltid är tillräcklig.

De samhällspolitiska termernas sociala betydelse förutsätter kontroll över deras skapande och användning, men kontrollen leder till genuint vetenskapliga resultat endast när den utövas av den del av samhället vars intressen sammanfaller med den historiska utvecklingens gång och som därför kräver objektiv kunskap.

Termsystemet är resultatet av det mänskliga medvetandets verksamhet, men individen kan tolka en och samma samhälleliga företeelse på olika sätt och därmed skapa olika klassifikationer. Denna subjektiva mänskliga verksamhet som faktor i ordens semantiska evolution måste man särskilt beakta när man undersöker terminologi som uttrycker samhällspolitiska begrepp. Således förändras relationerna mellan samhällsvetenskapernas termer

² Ukolova V. I. Det historiska faktumet som system.—I: Systemmetoden och den moderna vetenskapen. Novosibirsk, 1972, häfte 2, s. 148.

114

bestäms av samspelet mellan faktorer av objektiv art (samhällspolitiska och socioekonomiska förhållanden) och subjektiv art (det mänskliga medvetandets klassificerande verksamhet). Till slut godtas eller förkastas de nybildade samhällspolitiska termerna av samhället, och den extralingvistiska faktorn – idéernas kamp – spelar här en avgörande roll.

I vår tid, när antikommunisterna bland borgerliga och socialreformistiska teoretiker inte har lagt ned vapnen utan tvärtom går till allt häftigare angrepp mot socialismens grundvalar och försvarar kapitalismens grundvalar, består den marxist-leninistiska vetenskapens uppgift i att avslöja den fientliga innebörden i deras teoretiska konstruktioner; terminologin spelar en betydande roll i dessa konstruktioner. Framför allt avser vi termer som «народный капитализм», «государство всеобщего благоденствия», med vilka moderna borgerliga ideologer döljer imperialismens gamla väsen med alla dess brister och motsättningar.

Det råder inget tvivel om att termer som пролетариат, коммунизм, рабочий класс, конкуренция, империализм används med olika konceptuella betydelser i marxistisk respektive borgerlig litteratur och därmed avslöjar publikationens klassmässiga prägel. Detta faktum försvårar ofta översättningsarbetet: avsaknad av en klar uppfattning om de grundläggande samhällspolitiska termernas konceptuella betydelse leder till att deras formella motsvarigheter helt enkelt sätts in, vilket antingen förvränger den översatta litteraturens innebörd helt eller vilseleder läsaren om författarens verkliga ståndpunkt och döljer hans politiska partitillhörighet. Klassvärderingen gör sig alltså gällande både när termer inom samhällsvetenskaperna skapas och när de används. Därav följer att man måste beakta ideologemisk homonymi hos samhällstermer och framför allt ta hänsyn till den vid översättning.

Det är allmänt vedertaget att en term i språkbruket är stilistiskt neutral. När det gäller samhällspolitiska termer krävs vissa preciseringar i detta avseende. Utgångspunkten är att idéernas kamp kommer till uttryck i samhällspolitiska termers bildning och funktion. Samhällspolitiska termer fyller en kunskaps- och ackumulationsfunktion utifrån den ideologiska konception som förenar de relevanta begreppen; däri skiljer de sig från teknisk terminologi. Men om en samhällspolitisk term har en ideologisk laddning och ideologisk uttryckskraft, kan man då tala om dess semantiska neutralitet? Frågan förefaller vara omdiskuterad.

Vi menar att man bör skilja mellan en samhällspolitisk terms status i språket och i talet. Inom sitt system är den stilistiskt neutral; i en viss kontext kan dess betydelse förändras, och därigenom

115

få emotionella nyanser. I sådana fall består termens betydelse av signifikativ semantik (en kunskapskomponent) och ett expressivt sem. Trots de omvända funktionella betydelserna behåller den samhällspolitiska termen sin vetenskapliga karaktär. Intressanta exempel på användning av termer med en expressiv komponent finns i V. I. Lenins publicistik. Termen буржуазия använder han ofta tillsammans med emotionellt nedsättande verb som ковыляет, крадется («Идет вперед революция, за ней ковыляет буржуазия», т. 36, с. 151), och adjektiv som коварная, хитрая, неустойчивая, vilka tillför nya sem till termens huvudsakliga semem, som sammanfaller med begreppet, utan att förändra dess vetenskapliga karaktär.

Determinologisering är en fråga av ett annat slag. Den förekommer utan tvekan i alla termssystem, även det samhällspolitiska, och utgör en av de aktiva vägarna för den allmänspråkliga vokabulärens förgrening.

Det särpräglade i hur sociala fenomen representeras med språkliga tecken består i att en av kunskapssituationens beståndsdelar – det kunskapssökande subjektet – inte alltid är intresserat av att återge objektets verkliga väsen när det fixerar det objekt som ska undersökas (den objektiva verkligheten) i ett språkligt tecken (en term). Därav uppkomsten av termer som beslöjar de betecknade begreppens väsen. Följaktligen krävs ett klassmässigt perspektiv vid tolkningen av dem.

Enligt vår mening bör man skilja mellan användningen av samhällspolitiska termer och hur de uppfattas. Vi avser det faktum att termer i publicistik, press och skönlitteratur, trots att de används i sin genuint vetenskapliga betydelse, kan uppfattas på olika sätt av läsarna. Graden av tillägnande av den terminologiska precisionen hos samhällspolitiska benämningar ökar i takt med att kunskaperna i samhällsvetenskap sprids.

Alltså gäller följande i språket: en tydlig definition är en nödvändig förutsättning för att en term ska bli en komponent i ett bestämt termsystem; i talet: betydelsens väsen bevaras, medan pejoration uppstår till följd av konnotativ betingning.

Vi ser de viktigaste principerna för samhällspolitisk terminologis funktion i följande: största möjliga överensstämmelse mellan term och begrepp, precisering av termen vid behov genom definition eller glossor samt största möjliga användning av likartade termer för att uttrycka likartade begrepp.

Den samhällspolitiska terminologins dubbla kommunikativa funktion (inriktningen inte bara på att tillgodose den interna, nationella kommunikationen utan också den externa, internationella kommunikationen) som en aspekt av språkens funktionella närmande i riktning mot en utjämning av deras status under den vetenskapliga och tekniska revolutionens villkor ökar ständigt. Filologo-ideologický aspekt är

116

Studiet av samhällspolitiska termer förutsätter fortsatt kartläggning och undersökning av moderna processer i utvecklingen och funktionen hos de nationella språkens samhällspolitiska terminologi i ett brett internationellt sammanhang, både när det gäller funktion och när det gäller språkvård.

Det är betydligt svårare att tala om kodifieringen av samhällspolitisk terminologi än om terminologin inom tekniska vetenskaper. Detta beror på dess samhällsvetenskapliga karaktär och dess utbredda användning inom samhällslivet. I processen för språklig utveckling och uppbyggnaden av ett gemensamt terminologiskt förråd i språken bör bedömningen av samhällspolitiska termer framför allt inriktas på deras informativa ändamålsenlighet, ideologiska tydlighet, överensstämmelse med internationaliseringsprincipen och förhållande till allmänna föreställningar om normen i det litterära språket.