LIETUVIŲ KALBOS SANDAROS TYRINĖJIMAI

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXVI (1987)

KAZIMIERAS ŽUPERKA

ÅTERSPEGNING AV STILNORMER I METASPRÅKLIGA KOMMENTARER

En metaspråklig kommentar är en diskussion om språket och dess enheter eller om textens språkliga uttryck: en bedömning, en motivering av användningen osv.¹ T.ex.: Att vara intelligent innebär ofta att vara beroende, undergiven. (En ny och märklig betydelse av ordet, men tyvärr allt populärare.) LM 1984.V.13; Vår älskade lärarinna, som det kyliga tilltalet docent inte alls passar (därför tilltalar vi henne inte så!), liknar mycket en sådan bärnsten N 1975 12 25; Ordet ”värdighet” förefaller storslaget, särskilt när man talar om en litauisk bondkvinna LM 1981.V.16; Tanta, som skapade sådana sånger, förtjänar odödlighet enbart för deras skull. Det är alltför högtidliga ord MarcD 96.

Innehållet i metaspråkliga kommentarer är ganska varierat. Ur denna mångfald har kommentarer som ger stilistisk information valts ut, dvs. metaspråkliga stilkommentarer. De har samlats in från skönlitterära, publicistiska och vetenskapliga texter² samt från tal vid möten och konferenser och från vardagliga samtal. Kommentarerna visar att det i vår samhälles språkliga medvetande finns många sätt att använda det litauiska språket: vetenskapligt, juridiskt, officiellt, tidningsmässigt, publicistiskt, vardagligt, folkligt, högstämt, grovt, lantligt, ålderdomligt, nutida, äldre människors, ungdomars, bildrikt, känsloladdat, satiriskt, kortfattat, schablonmässigt, slangartat osv. Många av de uppräknade sätten att använda språket har status som stil inom stilistiken och betraktas som funktionella eller andra stilar (vetenskaplig, publicistisk, vardaglig, högstämd, bildrik, kortfattad). Andra sätt att tala (äldre människors, ungdomars, slangartat) betraktas vanligen inte som stilar, men har nära samband med språkets stilistiska system och stilnormerna.

De metaspråkliga kommentarer som behandlas ger två slags stilistisk information: för det första visar de att talaren urskiljer ett visst sätt att använda språket (dvs. en stil); för det andra bedöms ett visst språkligt medel som vanligt och typiskt för den stilen, dvs. som en norm för den stilen. Enskilda ord, uttryck, större textavsnitt och det allmänna sättet att tala bedöms. T.ex.: I lagens språk [när han talar] är han recidivist; han har dömts flera gånger för olika stölder T 1980.XI.12; Hon bjöd in, som det anstår en...

¹ Žr. Jiříčková J. Metařečový komentář. – Slovo a Slov esnost, 1979, N 2, s. 149—151; Hoffmannova-Jiříčková J. Metajazyk a metareč a jejich charakter v díle Karla Čapka. – Slovo a Slov esnost, 1979, N 4, s. 295—296.

²Vad gäller den metalingvistiska funktionen (se Župerka K. Metalingvistinė kalbos akto funkcija įvairiuose stiliuose. – I: Visuomenė ir asmenybės ugdymas/Mokslinės konferencijos tezės. Šiauliai, 1978, s. 117), skiljer sig lingvistiken från andra vetenskaper: här är allt metaspråkligt, inte bara enskilda kommentarer. Från lingvistiska arbeten samlades endast kommentarer om det egna språkbruket i texten in. Lingvister söker, liksom andra språkbrukare, efter ord när de talar eller skriver och kommenterar ibland sitt sökande.

194

ninkai sako, įtraukė į nusikaltimą V. K., beje, taip pat nepilnametis T 1978. X.5; Atsiprašau, jei atsakymas nuskambės labai vadovėliškai. Struktūrinis branduolys miesto plane, gyvenamųjų ir visuomeninių pastatų kompleksas su aptarnavimo centru, pastatytas pagal architektų sumanytą funkcinę-kompozicinę idėją, – taip urbanistai nusako gyvenamąjį rajoną LM 1983.X.15 (iš architekto interviu).

I lingvistisk stilistik definieras stil vanligtvis som ett ändamålsenligt urval (selektion) och en kombination (komposition) av språkliga medel. Språkbrukarnas metaspråkliga kommentarer återspeglar och bedömer framför allt selektionen, dvs. det stilistiskt markerade stilförrådet. Š. Bally skrev i ”Fransk stilistik”: ”Företeelser som inte intresserar talaren bör inte heller intressera stilistiken”³. Numera instämmer vi bara delvis i detta påstående: det gäller kodningsstilistik; avkodningsstilistiken intresserar sig också för det som engagerar mottagaren. Š. Ballys påstående skulle kunna omformuleras så här: stilistiken kan inte låta bli att intressera sig för företeelser som intresserar talaren. Användningen av en metaspråklig kommentar visar medvetenhet om det språkliga uttrycket och gör yttrandet aktuellt. Kommentarerna utgör ett slags språkforskning och bekräftar tydligt F. de Saussures anmärkning att alla i större eller mindre utsträckning undersöker språklig verksamhet⁴.

Under de senaste åren har metaspråkliga stilkommentarer allt oftare väckt stilistikers och textlingvisters intresse⁵.

En viktig fråga är typologin för stilkommentarer. De sätt att använda språket som tidigare räknats upp och samlats in ur kommentarerna bildar inte ett enda klassifikationssystem: de skiljs åt på olika grunder och står i relation till varandra genom underordning och samordning, åtskillnad eller överlappning. Analysen av kommentarerna bekräftar följande slutsatser från forskare som undersökt allmänna stilistiska problem: 1) antalet stilar är inte ändligt⁶, 2) en klassifikation på en enda grund gör det inte möjligt att behandla det komplexa stilfenomenet tillräckligt ingående; det behövs olika klassifikationer av stilar⁷.

Analysen av kommentarerna föreslår ingen ny indelning av stilar och vederlägger inte heller de befintliga klassifikationerna. Det är visserligen inte möjligt att säga att den uppenbart bekräftar dem. För det första hänförs kommentarernas språkliga uttrycksmedel till någon stil, men stilen framträder här inte som ett visst system. För det andra anges stilen inte som en del av något större system, utan endast som en pol i en stilistisk motsättning med två poler: båda polerna i motsättningen kan nämnas eller, oftare, nämns bara den ena medan den andra underförstås, t.ex.: Officiellt kallas den ensemblen för Ny musik, men populärt och kortare

³ Балли Ш. Французская стилистика. — М., 1961, с. 79.

⁴ Жр. Соссюр Ф. де. Труды по языкознанию. — М., 1977, с. 45.

⁵ Zj. Vinokur T. G. Om innehållet i några stilistiska begrepp. — I: Stilistiska studier. Moskva, 1972, s. 84; Wierzbicka A. Metatext i texten. — I: Nytt inom utländsk lingvistik. Moskva, 1978, häfte 8, s. 417; Tjeremisin P. G. Rysk stilistik. — Moskva, 1979, del 2, s. 38–44; Szwartskopf B. S. Talprocessens strategi och taktik i förhållande till den stilistiska normen. — I: Språknorm och funktionella stilar. Programinbjudan och föredragssammandrag till ett republikanskt symposium. Vilnius, 1984, s. 50–52.

⁶ Жр. Скребнев Ю. М. Очерк теории стилистики. — Горький, 1975, с. 48.

⁷Samma ställe, s. 42, 56, 166.

195

– Nako ansambliu LM 1984.III.31; Undertecknat officiellt: ”Tacksam på förhand, Brazulis” (från ett samtal på bussen).

Utifrån benämningar på och begrepp för språkbrukssätt som samlats in från kommentarerna kan man säga att flera slags stilfenomen återspeglas här: 1) de så kallade funktionella stilarna; 2) allmänna kategorier inom stilkulturen och 3) andra stilistiska och stilrelaterade motsatsförhållanden: den så kallade vertikala stilklassificeringen (hög – låg), ålder (äldre – yngre), historisk (att tala gammaldags – nymodigt), territoriell (att tala på landsbygdsvis – stadsvis), motsättningen mellan standardspråket och andra språkvarieteter (t.ex.: som dzuker kallar det, att tala slang).

1. I metalingvistiska kommentarer återspeglas uttrycksmedlen för fyra funktionella stilar väl – den vetenskapliga, administrativa, publicistiska och vardagliga.

a) Följande kommentarer hänvisar till uttrycksmedel för den vetenskapliga stilen: vetenskapligt uttryckt, vetenskapligt sagt, det kommer att låta läroboksaktigt, som skolastikerna skulle säga. Hit hör också hänvisningar till språkbruk inom olika områden av intellektuellt arbete: för att uttrycka det på förädlarnas språk, med filosofernas (ekonomernas...) terminologi.

b) Hänvisningar till den administrativa (officiella, juridiska, lagstiftande) stilen: officiellt talat, officiellt kallad, för att uttrycka det på lagens språk, uttryckt på juridiskt språk, jurister skulle kalla det, talat på domstolsspråk, som jurister säger.

c) Hänvisningar till den publicistiska (tidnings-)stilen: publicistiskt uttryckt, kallat på ett plakatartat sätt, som man säger i tidningarna, som journalister skriver, kallat i pressen.

d) Hänvisningar till den vardagliga stilen: uttryckt mer vardagligt, översatt till vardagsspråk, enkelt uttryckt, ett enkelt ord. Kommentarer som ”som folket säger” hänvisar oftast också till denna stil, uttryckt folkligt, som människor säger, som det sägs bland folk, enligt folk, som de upplysta säger. Många kommentarer om låg (grov) stil kan hänföras till hänvisningarna till den vardagliga stilen: som simpla människor säger, rättframt (grovt; ofta mindre lämpligt: rått) uttryckt, milt uttryckt, ett fult ord. Signaler för den stilen är också ursäkta uttrycket, förlåt ett sådant uttryck.

e) Den konstnärliga stilen har inga egna särskilda språkliga medel, bortsett från ett fåtal (i litauiskan) poetismer, och i metalingvistiska kommentarer riktas, som nämnts, uppmärksamheten mot de medel som kännetecknar en viss stil; därför finns det i detta fall inga typiska metalingvistiska kommentarer. Den ganska vanliga kommentaren bildligt uttryckt signalerar ett bildrikt uttryckssätt som en egenskap hos den allmänna stilkulturen (dvs. relativ bildrikedom jämfört med hela kontextens uttryck), inte som en egenskap som kännetecknar den konstnärliga stilen. Språklig uttrycks poetiska prägel kan antydas av kommentarer som som poeten (poeterna) säger, med poetens ord, som det sägs i sången, samt av motsvarande individuella kommentarer, t.ex. som sångerna lovade MarcSA 191.

2. Begreppet stilkultur omfattar mer allmänna (precision, tydlighet, korthet) och mer specifika (bildrikedom, livfullhet m.m.) stilistiska egenskaper. I metalingvistiska kommentarer återspeglas särskilt ofta precisering och koncentrering av yttrandet: närmare bestämt (bättre, mer korrekt) uttryckt; kortfattat uttryckt, kort sagt, kort och gott, med ett (enda) ord.

Vid sammanställningen av denna artikel samlades metalingvistiska kommentarer in från J. Balčikonis tvåbandsverk ”Samlade skrifter” (kommentarer till författarens egen text) och från de verk han översatt

196

H. K. Andersens ”Sagor”. 4 preciseringar har påträffats: bättre sagt (3 ggr), rättare sagt (1); 14 hänvisningar till korthet: kort sagt (7), ännu kortare sagt (1), för att uttrycka det med ord (1), med ett ord (1), med ord (4).

3. Bland de återstående metalingvistiska stilkommentarer som ännu inte behandlats bör åtminstone följande nämnas:

a) Kommentarer som speglar motsättningen mellan hög och låg stil. Hög stil markeras av: sagt med klang, ett klangfullt ord, ett ljust ord, klingar högtidligt, för att tala med vackra ord, som det heter i nationalsången. En kommentar om högre stil (det namnet är för knepigt för oss) har påträffats i H. K. Andersens ”Sagor”: – Romarna och grekerna kallade henne dryad, sade gubben. – Men det namnet är för knepigt för oss, och i Naujasodė döpte man henne till ”trädets mormor” BalčAP 112.

Låg stil markeras av de kommentarer som redan nämnts i samband med den vardagliga stilen.

b) En del hänvisningar till låg stil ingår också i en annan opposition, den emotionella, mellan positiv och negativ konnotation, jfr kallar milt, kallar med ett vänligt (kärt) namn, gav ett vackert namn och milt uttryckt, grovt sagt.

c) En tydlig historisk (kronologisk) motsättning mellan gammaldags och nymodigt språkbruk: talar gammaldags, skulle ha sagt gammaldags, gammaldags uttryckt, ett gammaldags uttryck, som man sade då, som folk brukade säga förr – som man brukar (gärna, modernt) säga nu, som man kallar det nu, uttryckt med dagens termer, sagt på nutida vis, uttryckt på nytt sätt, talat på modernt vis.

d) Motsättning mellan åldersgruppernas språk: gamla människor säger, äldre människor kallar det – som ungdomarna säger nu, enligt ungdomarna, som våra ungdomar skulle säga. Hit hör också kommentarer om barns språk: barn kallar det, förskolebarn kallar det (i motsats till vuxna säger). Ett gammaldags sätt att tala och de äldres språkbruk förstärker delvis motsättningen, till exempel: som våra föräldrar brukade tycka om att säga.

e) Territoriell motsättning mellan landsbygdens och stadens språk. Kommentarer: lantlig stil, uttryckt med en landsbos ord – stadsspråk. Kommentarer om lantligt språkbruk korsar sig ibland med kommentarer om gammaldags språkbruk: som man brukade säga i vår by, som man brukade säga på landsbygden.

f) Standardspråket ställs särskilt ofta mot slang: man säger det på slang, sade det med korridorslang, talat med filmarnas slang, uttryckt med fångarnas slang, kallar det med dikarnas slang, betydde det med Vilniusbornas slang.

Metalingvistiska stilkommentarer återspeglar inte bara explicit den faktiska stilnormen; genom dem gör språkbrukarna och samhället också anspråk på rätten att kodifiera denna norm. Det förefaller som om avståndet mellan faktisk stilistisk användning och kodifieringen av stilnormer är mindre än avståndet mellan andra språknormer och deras kodifiering. Så är till exempel något bokligt (eller ”talspråkligt”) sådant som hela det litauisktalande samhället, eller åtminstone större delen av det, uppfattar som bokligt (eller ”talspråkligt”), medan ett språkfel ändå förblir ett språkfel även om större delen av samhället begår det. Stilnormer är nämligen interna språknormer; överträdelser av dem förstör inte språksystemet. Deras förändring, en viss stilistisk diffusion, differentierar bara systemet på ett annat sätt.

En mer ingående undersökning av metalingvistiska stilkommentarer kan vara mycket värdefull för stilistiken (i denna artikel har endast 700 exempel studerats). Yttranden med sådana kommentarer kan ge intressanta uppgifter för förståelsen av konkurrensen mellan språkliga medel, eftersom många kommentarer (med andra ord, vetenskapligt uttryckt och så vidare) inte är något annat än en demonstration av konkurrens.

197

FÖRKORTNINGAR

BalčAP – Andersenas H. K. Pasakos/Vertė J. Balčikonis. – V., 1966.

LM – Litteratur och konst.

MarcD – Marcinkevičius Just. Dagbok utan datum. – V., 1981.

MarcSA – Marcinkevičius Just. Sena abėcėlė. – V., 1969.

N – Nemunas.

T – Tiesa.

ÅTERSPEGGLING AV STILNORMER I METASPRÅKLIGA KOMMENTARER

Sammanfattning

I metataliga (och metaspråkliga) kommentarer i litauiska skönlitterära, publicistiska och vetenskapliga texter samt talhandlingar återspeglas olika stilmässiga och stilistiska företeelser: 1) normer för funktionella stilar, 2) allmänna kategorier inom den stilistiska talkulturen (precision, tydlighet, korthet, bildrikedom m.m.), 3) andra stilistiska motsättningar eller motsättningar förknippade med stil: den så kallade vertikala stilklassificeringen /hög – låg/, åldersmässig (äldre människors språk – modernt språk), historisk (gammaldags – modernt språk), territoriell (landsbygdsspråk – stadsspråk) och andra motsättningar. Kommentarerna återspeglar inte enbart den faktiska stilnormen, utan också språkbrukarnas försök att kodifiera denna norm. En ingående undersökning av metataliga stilkommentarer kan bidra till en djupare förståelse av moderna stilnormer, differentieringen av språkets stilistiska system, konkurrensen mellan språkliga medel och andra stilistiska företeelser.