LIETUVIŲ LEKSIKOS IR TERMINOLOGIJOS PROBLEMOS

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXIX (1991)

ANGELĖ KAULAKIENĖ

VETENSKAPSSPRÅKETS GRYNING I ”KELEIVIS”

1.1. Den industriella omvälvning som inleddes i Europa under 1800-talets fjärde decennium berörde endast i ringa grad Lill-Litauen. Detta agrara område utvecklades enligt den så kallade preussiska modellen. Utvecklingen av det samhälleliga, politiska och ekonomiska livet påskyndades avsevärt av den borgerligt-demokratiska revolutionen i Tyskland 1848—1849. I Lill-Litauen tog den sig uttryck i arbetarnas och böndernas uppror och i de demokratiska skiktens aktivitet bland stadsbefolkningen. Demokratiska klubbar bildades och den fria pressen spreds. Det var just vid denna tid som de första sekulära periodiska publikationerna på litauiska utkom (Kaunas, 1987, 55).

Kaip nurodo A. B. Klaipėdiškis (Klaipėdiškis, 1914, 69—70), pirmasis Prūsijos lietuvių mėnesinis laikraštis pradėjo eiti 1832 m. sausio mėn. Tilžėje, o nuo liepos mėn. Karaliaučiuje. Šio laikraščio („Nusidavimai apie evangelijos prasiplatinimą tarp žydų ir pagonių“) redaktorius ir leidėjas buvo Fr. Kelch’as. Antrasis Prūsijos lietuvių laikraštis buvo savaitinis ir ėjo nuo 1849 m. balandžio mėn. ketvirtadieniais Klaipėdoje. Tai „Lietuvininkų prietelis, arba Klaipėdos ceitungos“. Šio laikraščio redaktorius buvo kunigas Zippel’is, o leidėjas spaustuvininkas F. W. Horch’as. Tais pačiais metais liepos 2 d. pradėjo eiti trečiadieniais Karaliaučiuje oficiozinis laikraštis „Keleivis iš Karaliaučiaus broliams lietuvininkams žinias parnešąs“. Šio savaitinio laikraščio redaktorius ir leidėjas buvo Fr. Kuršaitis. „Keleivio“ sumanytoju buvo generolas von Plehve. Jis, prisibijodamas, kad 1848—1849 m. siautusios Vokietijos buržuazinės demokratinės revoliucijos dvasia neužkrėstų ir lietuvių, liepė Fr. Kuršaičiui valdžiai ištikimą laikraštį leisti. Valdžia duodavo „Keleiviui“ kasmet 450 markių pašalpos. „Keleivį“ Fr. Kuršaitis leido ir redagavo iki 1880 m. vasario mėn. pabaigos (Klaipėdiškis, 1914, 70), po to jį perdavė redaguoti mokytojui A. Einoriui iš Klaipėdos.

A. Einoris gav ”Keleivis” namnet ”Naujasis keleivis” och började ge ut den varje vecka i Tilsit från den 1 april 1880. Som A. B. Klaipėdiškis uppger (Klaipėdiškis, 1914, 75) hade tidningen samma innehåll som Fr. Kuršaitis tidigare ”Keleivis”, men var något mer nationellt präglad. ”Naujasis keleivis” gavs ut till den 18 november 1883. Under en tid hade den bilagan ”Gaspadorystės laiskas”. År 1883 fick ”Naujasis keleivis” namnet ”Tilžės keleivis”, varefter A. Einoris återupplivade den gamla ”Keleivis”, som gavs ut varje vecka i Ragnit och senare i Klaipėda under det gamla namnet ”Keleivis broliams lietuvininkams žinias parnešąs” (Klaipėdiškis, 1914, 76).

I den ”Keleivis” som gavs ut av Fr. Kuršaitis upptogs den främsta platsen av söndagspredikningar, följda av politiska nyheter. Ämnen som intresserade allmänheten trycktes

80

i avdelningarna ”Lagar”, ”Undervisning”, ”Var på er vakt!”, ”Senaste nytt”, ”Diverse korta nyheter”, ”Diverse nyheter” och liknande. I ”Keleivis” trycktes också populärvetenskapliga artiklar inom astronomi, botanik, fysik, geografi, historia, medicin, meteorologi, teknik, veterinärmedicin, zoologi och andra områden. Här är några av dem: ”Nålgevär” (104, 150)¹, ”På vår järnväg” (55, 139), ”Om den strömmande luften i kolgruvor” (57, 163), ”Om den jättelika ormen” (26, 193), ”Om vår jords följeslagare” (avser månen, 261, 182–184), ”Om gräshoppor” (149, 194–195), ”Elektrisk magnetisk fjärrskrivare eller telegraf” (10, 42–43; 11, 46–47; 12, 50–51), ”Nötkreaturens död” (68, 11), ”Boskapspest” (5, 153; 77, 79), ”Storkar” (81, 111–112), ”Ångmaskiner eller dampfmašynės” (15, 94–95; 16, 98–99; 20, 118–119), ”Från hedendomen” (39, 139), ”Hur kan potatissjukan övervinnas?” (32, 72), ”Vem uppfann krutet?” (205, 11), ”Lav” (215, 189–190), ”Kolerasjukdomen” (42, 159; 56, 160; 144, 146), ”Komets” (92, 59), ”Lavyna” (71, 47), ”Lite om armenierna” (93, 66; 94, 70), ”Den nya järnvägen” (53, 112), ”Vädret” (45, 191), ”Luftkula” (102, 128), ”Kanoner” (avser larver, 67, 116), ”Kanonernas förgörare” (84, 127), ”Påfågel” (106, 179), ”Mot de som uppträder mot blodiglar på grödorna” (102, 128), ”Mot den galna hundens mal” (54, 131), ”Mot maskarna, eller kanonerna, som äter kål” (36, 111), ”Mot potatissjukan” (31, 75; 33, 75), ”Rumänien” (230, 181), ”Solens förmörkelse” (20, 120), ”Solen kommer att förmörkas” (18, 112), ”Myran” (21, 146–148), ”Nytt sätt att mura tegelugnar” (142, 139), ”Telefons eller tolkabys” (239, 100–101; 240, 107–108), ”Fjärrskrivare” (9, 38–39), ”Trikiner” (135, 74), ”Tågens rörelse på vår nya järnväg” (116, 106), ”Turkar” (51, 49), ”Spindel” (95, 6), ”Ormar” (25, 190–191), ”Jordbävningar i Amerika” (151, 18) och så vidare.

”Keleivis” har alltså valts av flera skäl. För det första var den en av de första litauiska tidningarna, vars utgivning kan betraktas som början på alla andra litauiska periodiska publikationer, såväl i Lill-Litauen som i Litauen. För det andra var dess redaktör Fr. Kuršaitis en god kännare av det litauiska språket, varför ”Keleivis” genom sin språkliga renhet och korrekthet skilde sig från andra publikationer från den tiden. För det tredje innehöll ”Keleivis” sannolikt flest populärvetenskapliga artiklar, i vilka man kan finna ansatser till vissa inslag i vetenskapsspråket.

1.2. Vanligen bygger vetenskaplig kunskap på teoretiska och experimentella metoder. Dessa metoder bestämmer delvis också vetenskapsspråkets särart, som kommer till uttryck i att påståenden och hypoteser formuleras exakt, underbyggs och argumenteras för, samt i en systematisk, logisk och objektiv framställning, prövning och bevisning av det ena eller andra problemet. Vetenskapsspråket kännetecknas alltså av vissa egenskaper: abstraktion, tydlighet, logik, modalitet, precision, korthet och liknande, vilka bestäms av följande faktorer. För det första terminologin. Dit hör ord som används i vetenskapsspråket i sin vanliga betydelse, semantiskt omformade ord ur det allmänna språket (det vill säga terminologiserade ord eller ordkombinationer) samt särskilda ord eller ordkombinationer (det vill säga termer). Termer är vanligen entydiga, stilistiskt neutrala och systematiska. För det andra nomineringen, som i vetenskapen

¹ Se källförteckningen. Det första talet anger ”Keleivis” årgång och nummer, det andra — sidan.

6. Lietuvių kalbotyros klausimai 29 t.

81

i språket uttrycks med ett ord eller en ordkombination. För det tredje stereotyper i konstruktioner och meningsordföljd (t.ex. verbala och adjektiviska nominalfraser, passivkonstruktioner, opersonliga meningar osv.) (Pikčilingis, 1971, 314–323; Labutis, 1973, 3–12; Денисов, 1970, 52–90; Митрофанова, 1976, 27–55), enheter med olika modalitetsnyanser — från möjlighet och nödvändighet till problematik och overklighet (Gaivenis, 1986, 98).

Denna artikel behandlar just ansatser till vetenskapligt språk i fysikpopulariserande artiklar i ”Keleivis” från 1848–1880. I dessa artiklar introduceras läsarna till sannolikt de viktigaste fysikaliska upptäckterna från slutet av 1700-talet och början av 1800-talet (elektromagnetisk induktion, energins bevarandelag, magnetiska fenomen osv.), nya begrepp samt nya apparater och anordningar såsom ångmaskinen, telefonen, telegrafen, termometern med mera. När sambandet mellan fysik och teknik stärktes blev dåtidens fysik liksom teknikens teoretiska grund. Därför förekommer det i ”Keleivis” fysikpopulariserande artiklar ett stort antal termer som kan hänföras både till fysikens och teknikens terminologi.

2.1. Terminologin i ”Keleivis” fysikpopulariserande artiklar har ett mycket varierat ursprung. Majoriteten utgörs av litauiska ord som används som termer, t.ex.: alkūnė (16, 98), anglinis, -ė (159, 132; 195, 194; 242, 142), anglys (13, 64; 57, 163; 75, 68; 148, 192; 184, 20), apskritumas (10, 43; 19, 115; 202, 185), ašis (16, 98), bėgis (130, 52), garas (15, 94; 27, 200; 29, 12; 45, 192; 64, 52; 90, 184; 159, 132; 182, 206; 194, 161; 195, 194; 217, 32; 232, 27; 242, 142; 246, 177), gintaras (157, 98), greitumas (10, 43; 138, 120; 201, 130), kibirkštis (10, 42–43), oras (2, 24; 45, 191; 162, 188; 177, 190), saulė (153, 63), spindulys (34, 96), srovė (10, 43; 12, 50; 55, 140), šiluma (10, 42; 142, 139; 241, 130), trinkis (100, 59; 168, 28; 191, 94; 201, 145; 223, 133), trintis (10, 43; 16, 98), tviskėjimas (139, 128), žaibas (80, 107; 159, 132; 239, 102) osv.

I ”Keleivis” fysikpopulariserande artiklar förekommer också många lånord som används som termer, t.ex.: baterija (12, 50), elektriškas, -a (10, 42), jodas (75, 68), komet(a)s (92, 59), kompasas (11, 47), magnetas (10, 42; 11, 46), magnetiškas, -a (12, 50), minuta (113, 80), minutas (151, 181), puška (104, 150), syla (12, 50; 158, 103), sylė (12, 50; 257, 125), telefon(a)s (239, 100–101; 240, 107), telegraf(a)s (100, 59; 173, 158; 228, 203; 229, 213), telegrafinis, -ė (137, 112) osv.

Vissa av dessa ord som används som termer har lånats från tyska, slaviska och andra språk (t.ex.: dampšėpis (130, 53; 253, 105; 254, 109), jfr tyska Dampfschiff, lokomotyve (236, 68), jfr franska locomotive, natrum (134, 66), jfr arabiska natrum, pustas (100, 59; 101, 72; 108, 8; 117, 132; 126, 27; 136, 88; 232, 28), jfr tyska Post, syla (12, 50; 158, 103), sylė (12, 50; 257, 125), jfr ryska сила, šėpis (8, 28; 17, 104; 19, 116; 20, 118; 30, 32; 61, 28; 65, 56; 66, 94; 74, 64; 254, 109), jfr tyska Schiff osv.), medan andra är av latinskt eller grekiskt ursprung (t.ex.: elektrystė (10, 42; 12, 50), elektriškai (10, 42), elektriškas, -a (10, 42–43), jfr grekiska ēlektron, elektromagnetiškas, -a (65, 56), jfr grekiska ēlektron + magnētis, komet(a)s (92, 59), jfr grekiska komētēs, magnetystė (11, 46), jfr grekiska magnētis, minuta (113, 80), minutas (151, 181), jfr latin minutus, petrolia(e) (146, 184; 160, 172; 223, 134), jfr latin petrol(eum) osv.). De sistnämnda utgör merparten av de inlånade termerna i de nämnda artiklarna. Tydligen var det flera faktorer som låg bakom överflödet av termer med grekiskt eller latinskt ursprung i dåtidens periodiska press. För det första hade man under en lång period visat ett stort intresse för antik kultur och klassiska språk. För det andra hade latinet länge haft ställning som internationellt vetenskapsspråk i Västeuropa och andra länder (Keinys, 1980, 85).

82

man visade under lång tid ett stort intresse för antik kultur och klassiska språk. För det andra hade latinet länge haft ställning som internationellt vetenskapsspråk i Västeuropa och andra länder (Keinys, 1980, 85).

I fysikpopulariserande artiklar förekommer även många termer som är översättningslån, exempel på ord som översatts från andra språk: orpušė (174, 168), jfr tyska Luftballon, geležinis kelias (6, 168), geležies kel(ia)s (164, 198; 166, 8), geležinysis kelias (1, 88), gelžkelis (14, 92; 34, 95; 43, 168; 69, 24; 88, 156; 127, 32; 226, 165; 229, 213), gelžkelýs (52, 104), jfr ryska железная дорога, tyska Eisenbahn, franska chemin de fer, tolkalbys (239, 100; 240, 107), jfr grekiska tėlė+phōnē, tolrašis (9, 38; 10, 42; 12, 50; 65, 56; 192, 116; 231, 13), jfr grekiska tėlė+graphō, tolžiūris (96, 40), jfr tyska Fernrohr osv. Tydligen bidrog även det faktum att många översättningslån överlag hade hämtats från andra språk under 1800-talet till att dessa uppstod. När kapitalistiska förhållanden utvecklades snabbare under denna tid, jordbruk, industri och handel växte, klassdifferentieringen ökade och hela det kulturella och politiska livet i allmänhet blev livligare, uppstod ett stort antal nya föremål, fenomen och begrepp som vårt folk inte tidigare hade kommit i kontakt med och därför saknade motsvarande benämningar för (Palionis, 1959, 21). Därför gick det inte längre att använda enbart folkmålets ordförråd för att benämna en sådan mängd begrepp.

I ”Keleivis” fysikpopulariserande artiklar förekommer också en del halvöversättningslån, t.ex.: garšėpis (16, 98; 69, 24), gromatnešis (188, 64), pustvežimis (99, 56; 132; 108), turfpelkė (140, 132) osv.

Ur ett ursprungsperspektiv består dåtidens fysikterminologi alltså av följande skikt: inhemska litauiska ord som används som termer, lånord, översättningslån och halvöversättningslån. Av de 245 behandlade ordtermerna är 71% litauiska ord, 21% lånord, 5% översättningslån och 3% halvöversättningslån. Fysikterminologin byggde alltså i sitt tidiga bildningsskede på litauiskt ordförråd. Detta berodde utan tvekan på flera faktorer. För det första på den hållning som ”Keleivis” redaktör Fr. Kuršaitis intog och uttrycker i ett av ”Keleivis” nummer: ”Jag undviker i hög grad att själv skapa nya ord i det litauiska språket och är försiktig med det, men ibland händer det ändå att jag inte kan klara mig utan sådana; då måste det särskilt ske när man behöver tala om nya och färska föremål som hittills varit okända bland litauerna och därför inte heller haft något litauiskt namn, såsom järnväg, garšėpis och liknande. Vad ska jag då göra när jag måste tala om sådana föremål? När jag talar om nya föremål måste jag skapa nya ord, fast jag helst inte vill stöka till vårt språk med tyska ord; ändå kan ingen visa att ett sådant ord som jag har skapat inte är ett rent litauiskt ord och bildat enligt rent litauiskt mönster...”

Men ibland händer det också att jag använder ett sådant ord som är mycket välbekant för mig, som jag redan som barn, när jag bodde bland litauerna, många gånger har hört ur litauernas mun” (Kuršaitis, 1864, 174). Även J. Palionis har uppmärksammat denna Fr. Kuršaitis hållning. När han behandlar de preussiska varianterna av det litterära språket påpekar han att det i ”Keleivis”, som gavs ut av en god kännare av det litauiska språket, finns färre lånord och att levande ord och uttryck ur folkmålet, liksom icke-schablonmässiga folkliga syntaktiska konstruktioner, ofta används (Palionis, 1979, 152). Å andra sidan levde den tidigare tendensen att rena det litterära språket ännu kvar i nästan alla publikationer från mitten av 1800-talet i Litauen och påverkades av 1700-talets litauiska grammatikor

6*

83

ir žodynų norminamąjį įtaką (Palionis, 1979, 152). Todėl visai natūralu, kad ne tik lietuvių fizikos, bet ir technikos terminijos užuomazgos rėmėsi lietuviška leksika. Pavyzdžiui, L. Gastila ir A. Žitkutė, aptardami lietuvių technikos terminijos pradmenis, nurodo, kad iš 169 metų technologijos ir mašinų gamybos terminų, užfiksuotų XVIII a. Rytų Prūsijos leidiniuose, lietuvių k. kilmės žodžių yra 73%, slavizmų 9%, germanizmų 12%, neaiškios kilmės žodžių 2%, pusiau skolinių 4% (Gastila, Kruopas, Žitkutė, 1969, 34–36; Gastila, Žitkutė, 1969, 20–21). Be abejo, dėl kalbos gryninimo tendencijos „Keleivio“ fizikos populiarinimo straipsniuose atsirado ir tokie terminai, kaip antai: gintarystė (Daiktas, apie kurį mes dabar kalbam ir dabar dar vokiškai Electricität (t. y. Elektrizität. – A. K.) vadinamas. Pagal tikrą lietuviškąją kalbą mes tą todėl galėtumim gintaryste vadinti…; 10, 42), tolkalbys (Telefons arba tolkalbys yra, kaip jau žinote, ta pernai išrasta priprava, kurią pasinaudodami mes ir su daug mylių atstu esančiais susikalbėti galime; 239, 100), tolrašiš (O tuomi jie yra tolrašių išsimisliję, kurie vokiškai pagal graikiškąją kalbą telegrafai, tai pagal mūsų kalbą kaip sakyta „tolraščiai“ arba „rašėjai iš tolo“ vadinami; 9, 38), tolžiuris (Šaujantieji su tolžiuriais (Fernrohr) veizdėti turėję; 96, 40) ir pan. Šie pavyzdžiai rodo, kad terminijos purizmo tendencija buvo pastebima XIX a. antrojoje pusėje ir ypač ryškiai iškilo aikštėn XX a. pr. kraštotyrininko A. Vireliūno raštuose (Palionis, 1979, 268, 280).

De flesta av de termer som analyserats ur etymologisk synvinkel finns upptagna i den akademiska ordboken (Lietuvių kalbos žodynas) eller i dess excerpteringssamling. En del av dem återfinns dock inte i ”Lietuvių kalbos žodynas” eller i dess excerpteringssamling, till exempel: elektrystė (10, 42–43; 11, 46–47; 12, 50–51), elektriškai (10, 42), elektromagnetiškas, -a (65, 56), galvaniškas, -a (10, 43), gariškas, -a (15, 94), gar-maliūnas (11, 46; 23, 168), gelžkel-tiltis (114, 99), gelžvežimis (98, 52; 186, 34; 249, 20), gintarystė (10, 42), magnetystė (11, 46), magnetspilgė (11, 46), voltaiškas, -a (10, 43) m.fl.

2.2. De flesta av orden och termerna i ”Keleivis” fysikpopulärvetenskapliga artiklar är bildade med suffixen -imas/-ymas, -inis, -ė, -iškas, -a, -umas, till exempel: [solens] aptėmimas (18, 112; 20, 120), [blixtarnas] iššaudymas (140, 132), iššėmimo įtaisymas (112, 72), [genom kroppen] grįovimas (122, 7; 162, 188), šildymas (133, 64), telegrafiera-vimas (181, 204), [blixtarnas] tviskėjimas (139, 128); adatine [puška] (104, 150), akmeni-nės [anglys] (13, 64; 57, 163; 148, 192; 184, 20), anglinis [garas] (159, 132; 195, 194; 242, 142), garinė [šėpis] (20, 118; 74, 64; 135, 76; 163, 195; 199, 60), garinis [gelžvežimis] (98, 52), [šėpis] (156, 88; 172, 68), [vežimas] (16, 98–99; 20, 118–119; 29, 12; 131, 88; 153, 62), puslinė [kulka] (213, 168), telegrafine [viela] (137, 112; 144, 147), [virvė] (152, 39; 161, 180; 180, 204), tolra šinė [viela] (137, 112; 144, 147), [virvė] (152, 39; 161, 180), vielinis [pustas] (229, 213), žaibinis [pustas] (100, 59; 101, 72; 108, 8; 117, 132; 126, 27; 136, 88; 232, 28); elektriška [kibirkštis] (10, 42), elektriškoji [srovė] (10, 43; 12, 50), elektriškasis [trintis] (10, 42–43), elektromag-netiškas [tolra sis] (65, 56), galvaniškoji [baterija] (12, 50), [ritė] (10, 43), [sylė] (12, 50), galvaniškasis [stulpas] (12, 50), gariškasis [vežimas] (15, 94), magnetiško-ji [syla] (12, 50), magnetiškasis [tolra sis] (10, 42), voltaiškasis [stulpas] (10, 43); aps-kritumas (10, 43; 19, 115; 202, 185), gilumas (202, 185), greitumas (10, 43; 138, 120; 201, 130), platumas (167, 16), tolumas (175, 169; 226, 166) m.fl.

84

I något mindre antal (ibland bara ett enda) förekommer termer bildade med andra suffix, till exempel med suffixet -ybė: šviesybė (10, 42; 13, 64), med suffixet -ynė: padarynė (15, 94–95; 16, 98–99; 20, 118–119), med suffixet -ininkas, -ė: žvaigždininkas (252, 89), med suffixet -ystė: elektrystė (10, 42–43; 11, 46–47; 12, 50–51), gintarystė (10, 42), magnetystė (10, 42–43; 11, 46–47; 12, 50–51), med suffixet -ulys: spindulys (34, 96), med suffixet -uma: šiluma (10, 42; 241, 130), šilima (142, 139), med suffixet -ūnas: [garinis] malūnas (82, 120; 183, 18; 224, 142), med suffixet -tojis, -ė: lydėtojis (261, 182–184).

Fysikpopulärvetenskapliga artiklar innehåller mycket få avledningar med ändelser, till exempel: [elektrytės] apibėgis (12, 50), [solens] bėgis (130, 52), [åskans] šūvis (109, 28), och inga prefixavledningar alls.

Förutom avledningar innehåller ”Keleivis” fysikpopulärvetenskapliga artiklar också ett stort antal sammansättningar, som kan delas in enligt följande: 1) sammansättningar med ett substantiv som andra led (gar-malūnas (11, 46; 23, 168), gar-vežimis (16, 98–99; 38, 128; 62, 40), gelžkelis (14, 92; 34, 95; 43, 168; 69, 24; 88, 156; 127, 32; 226, 165; 229, 213), gelžkellys (52, 104), gelžkel-tiltis (114, 99), gelžkelvežimis (186, 34), orkul kė (16, 99; 36, 112; 120, 196), orpuslė (174, 168), šiauršviesė (154, 68; 198, 51) osv.); 2) sammansättningar med ett verb som andra led (gromatnešis (188, 64), tolk albys (239, 100; 240, 107), tolrašis (9, 38; 10, 42; 12, 50; 63, 56; 192, 116; 231, 13), tolžiūris (96, 40) osv.).

De flesta av de nämnda orden och termerna, särskilt de som utgörs av suffix- och ändelseavledningar, kan delas in i vissa ordbildningskategorier: handlingsbeteckningar (avledningar med suffixen -imas/-ymas), egenskapsbeteckningar (avledningar med suffixen -ybė, -ystė², -uma, -umas), beteckningar för handlingens resultat (avledningar med suffixet -ulys och ändelserna -as, -is), beteckningar för aktörer och bärare av verbala egenskaper (avledningar med suffixen -tojis, -ė), beteckningar för bärare av substantiviska egenskaper (avledningar med suffixen -ininkas, -ė), beteckningar för verktyg, maskiner, apparater eller andra hjälpmedel (de flesta sammansättningar). Sådana ordbildningskategorier beskriver vanligtvis även själva termkategorierna. I detta fall kan man urskilja kategorierna handlingar, egenskaper, fenomen, föremål och yrken, vilka har samband med vissa aspekter av terminernas benämning.

2.3. Bedömningen av affix, affixoider, standardkomponenter i sammansättningar och andra element i allmänhet i termbildningen, variation i benämning, uppkomsten av sekundär benämning (Даниленко, 1986, 12–13) och andra liknande benämningsrelaterade frågor är möjliga när nästan all terminologi inom ett visst vetenskapsområde har samlats in. I detta fall, när fysikterminologin befinner sig i ett tidigt formbildningsskede, kan man endast tala om vissa ansatser till benämning av fysikaliska termer (ofta även tekniska).

En sådan ansats är variationen i benämningarna på de begrepp som förekommer i ”Keleivis” fysikpopulärvetenskapliga artiklar. De varierande benämningarna kan grupperas enligt följande: 1) när ett begrepp benämns med både en flerordsbenämning och en enordsbenämning, till exempel: petrolija eller akmens aliejus (146, 184), elektrystės apibėgis eller takas (12, 50–51), elektriš-

² Avledningar med suffixen -ybė och -ystė kan i detta fall hänföras till kategorin egenskapsbeteckningar endast formellt, eftersom dessa suffixavledningar betecknar benämningar på ett fenomen eller till och med resultatet av en handling (šviesybė (10, 42; 13, 64) – ljus, magnetystė (10, 42–43; 11, 46–47; 12, 50–51) – magnetism, elektrystė (10, 42) – elektricitet).

85

magnetisk telegraf eller telegraf(a)s (10, 42–43; 11, 46–47; 12, 50–51), telegraf(a)s eller trådblås (228, 203), telegraf(a)s eller trådblås (229, 213), blixtblås eller telegraf(a)s (100, 59; 101, 72; 108, 8; 117, 132; 126, 27; 232, 28), ångmaskin eller ångmaskin (15, 94–95; 16, 98–99; 20, 118–119), järnväg (53, 112; 148, 191), järnväg (233, 31) och järnväg (233, 31), järnväg (6, 168), järnväg (1, 88), järnväg (164, 198; 166, 8) och järnväg (14, 92; 34, 95; 43, 168; 69, 24; 88, 156; 127, 32; 226, 165; 229, 213), järnväg (52, 104), silkesballong eller luftballong (119, 188); 2) när ett begrepp benämns med ett sammansatt, beskrivande och enordigt namn, t.ex.: ångfartyg (20, 118; 74, 64; 135, 76; 163, 195; 199, 60), ångfartyg (156, 88; 172, 68), ångfartyg (8, 28), ångdrivet fartyg (66, 94) och ångfartyg (130, 53; 253, 105; 254, 109), ångfartyg (16, 98–99; 69, 24), kvarn som drivs med ånga (20, 118; 243, 146) och ångkvarn (23, 168), ångvagn (15, 94), ångvagn (16, 98–99; 20, 118–119; 29, 12; 131, 88; 153, 62), ångvagn (16, 98–99), vagn som drivs med ånga (16, 98–99; 62, 40) och ånglok (16, 98–99; 38, 128), järnvägslok (186, 34), järnvägslok (98, 52; 235, 57; 249, 20; 257, 126), tåg (34, 96; 44, 172; 49, 40; 55, 139; 85, 143; 116, 106; 124, 16; 125, 24; 154, 68; 213, 168; 227, 179; 235, 57). De två sistnämnda namnen bildar ytterligare sammansatta motsvarigheter för samma begrepp: ånglok (98, 52), loktåg (235, 57; 257, 126), vagnståg (34, 96; 44, 172; 124, 16; 125, 24; 154, 68; 213, 168; 227, 179) (se närmare Klimavičius, 1974, 16–30).

Nomineringen varierar alltså på två sätt. För det första benämns ett begrepp olika i olika artiklar, t.ex.: järnväg (53, 112; 148, 191), järnväg (233, 31), järnväg (233, 31), ångfartyg (20, 118; 74, 64; 135, 76; 163, 195; 199, 60), ångfartyg (156, 88; 172, 68), ångfartyg (8, 28), ångdrivet fartyg (66, 94), ångfartyg (130, 53; 253, 105; 254, 109), ångfartyg (16, 98–99), norrsken (203, 214), norrsken (154, 68; 198, 51) och så vidare. För det andra anges två alternativa namn på ett begrepp i samma artikel med konjunktionen eller, t.ex.: petroleum eller stenolja (146, 184), halvkalk eller märgel (225, 154), voltaisk stapel eller galvaniskt batteri (10, 43) och så vidare.

En del av dessa sammansatta, beskrivande och enordiga namn är morfologiskt besläktade med varandra. De bildar morfologiska varianter som kan delas in i två grupper: 1) en sammansatt eller beskrivande term och en enordig term bildad genom univerbation, t.ex.: järnväg (53, 112; 148, 191), järnväg (233, 31) och järnväg (233, 31), järnväg (6, 168), järnväg (1, 88), järnväg (164, 198; 166, 8) och järnväg (14, 92; 34, 95; 43, 168; 69, 24; 88, 156; 127, 32; 226, 165; 229, 213), järnväg (52, 104), ångvagn (16, 98–99; 20, 118–119; 29, 12; 131, 88; 153, 62), ångvagn (16, 98–99), vagn som drivs med ånga (is) (16, 98–99; 62, 40) och ånglok (16, 98–99), fjärrskrivare och telegraf (9, 38); 2) ett variantled i en sammansatt term, vilket utgörs av: a) ett adjektiv på suffixet -isk, -iskt eller ett substantiv i genitiv (kolånga (27, 200; 29, 12; 194, 161) och kolhaltig ånga (159, 132; 195, 194; 242, 142), ångpanna (15, 94) och ångpanna (221, 85)); b) ett adjektiv med suffixen -isk, -iskt eller -lik, -t (ångvagn (16, 98–99; 20, 118–119; 29, 12; 131, 88; 153, 62) och ångdriven vagn (15,

86

94)); c) ett attributivt eller obestämt adjektiv (elektrisk gnista (10, 42–43) och elektrisk ström (10, 43; 12, 50), elektrisk friktion (10, 42–43), militärt fartyg (17, 104; 19, 116; 30, 32; 61, 28) och militärt fartyg (65, 56)).

En annan del av de nämnda varierande benämningarna är semantiskt besläktade. De är närmast synonymer, oftast sammanbundna med konjunktionen eller, t.ex.: elektrisk cirkulation eller bana (12, 50–51), elektromagnetisk telegraf eller telegraf(a)s (10, 42–43; 11, 46–47; 12, 50–51), telegraf(a)s eller trådblås (229, 213), blixtblås eller telegraf(a)s (100, 59; 101, 72; 108, 8; 117, 132; 126, 27; 232, 28), ångmaskin eller ångmaskin (15, 94–95; 16, 98–99; 20, 118–119), telefon eller talapparat (239, 100–101; 240, 107–108) och så vidare.

Nominationsvariation ger alltså upphov till variation och synonymi. Dessa egenskaper är oundvikliga i terminologins inledande utvecklingsskede.

2.4. De nämnda sammansatta och beskrivande termleden står i vissa relationer till varandra. Dessa relationer är oftast attributiva. De uttrycks genom: a) kongruerande attribut (elektrisk gnista (10, 42), elektrisk ström (10, 43; 12, 50), elektrisk friktion (10, 43), elektromagnetisk telegraf (65, 56), galvanisk spole (10, 43), galvanisk kraft (12, 50) magnetisk kraft (12, 50), dragkraft (158, 103), voltaisk stapel (10, 43), voltaiskt batteri (10, 43)); b) inkongruerande attribut (elektrisk cirkulation (12, 50), elektrisk gnista (10, 43), skottets stöt (191, 94), skjutningsvapen (89, 180; 99, 56) osv.). Det fanns alltså redan då ett behov av att skilja mellan underordnade och överordnade termer. Vissa sådana termer kan till och med bilda underordnade grupper, t.ex.: kol: stenkol (13, 64; 57, 163; 148, 192; 184, 20), svart stenkol (75, 68), brunt stenkol (75, 68); ämnen: blekande ämnen (134, 67), icke-mottagande ämnen (10, 42), mottagande ämnen (10, 42); ångor: stenångor (45, 192), kolångor (159, 132; 195, 194; 242, 142), brännbara ångor (64, 52; 90, 184; 182, 206; 217, 32), brännbara kolångor (246, 177), vedångor eller torvångor (45, 192); kraft: galvanisk kraft (12, 50), magnetisk kraft (12, 50), dragkraft (158, 103) och så vidare.

På grund av detta behov bildades ibland till och med grammatiska hypernormaliseringar. Exempelvis används attributiva adjektiv med suffixet -isk, -iskt (blixtblås (136, 88), magnetens sydände (11, 46), magnetens nordände (11, 46), järnväg (53, 112; 148, 191), järnväg (1, 88), presensparticip i aktiv form (flytande bro (215, 192; 220, 70; 228, 203)). Användningen av suffixet -isk, -iskt övergeneraliseras ofta (elektrisk ström (10, 43; 12, 50), ångdriven vagn (15, 94), voltaisk stapel (10, 43) i stället för elektrisk ström, ångvagn, Voltastapel, galvaniskt batteri (10, 43), magnetisk kraft (12, 50) i stället för galvaniskt batteri, magnetisk kraft och så vidare.

Ofta försökte man också särskilja arten genom ytterligare beskrivningar, t.ex.: ångfartyg klätt med stålplåtar (255, 117), militärt ångfartyg klätt med stålplåtar (256, 121), fjällklätt fartyg, klätt med järnplåtar (135, 76) och så vidare. Å andra sidan hade även det tyska språket stort inflytande på uppkomsten av sådana beskrivande termer, t.ex.: ångdriven sågkvarn (243, 146), ångdriven sågkvarn. Kvarn på tyska Mühle, sågverk på tyska Sagemühle. Eftersom benämningen på sågverket i tyskan har bildats av ordet kvarn-

87

benämning, och därför uppstod även i litauiskan, i stället för *lentpjūvė* (sågverk), de nämnda benämningarna, skapade efter tysk terminologisk modell.

Alla dessa företeelser visar själva början på fysikens (och teknikens) terminologibildning, då inte bara termerna ännu var obestämda, utan ofta även begreppen, till exempel betecknade termerna elektrystė, gintarystė, elektrystės macis, elektriškasis trintis såväl elektricitet och dess laddning som ström och elektrisk påverkan i allmänhet. Här följer några exempel.

Enligt genuint litauiskt språk skulle vi därför kunna kalla det gintaryste, men den här gången håller vi oss ändå till det namn som lärda människor gav föremålet och kallar det Elektricität (dvs. Elektrizität — A. K.), eller hellre, enligt vårt uttal, elektryste. När vi talar om elektriciteten kommer vi att behöva uppmärksamma många saker, bland annat att alla föremål inte på samma sätt har eller tar emot elektricitet (10, 42). Några föremål, såsom glas, bärnsten, svavel, kattskinn, siden, kåda och så vidare, har elektricitet i sig (10, 42). Så snart man nu sätter den där plåtklockans ända i rörelse, gör elektricitetens kraft, som far genom trådarna till den närliggande telegrafen, dess klocka magnetisk … (240, 118). …alla dessa tusentals samlade människor känner på en och samma gång den där elektriska friktionen (10, 43).

2.5. Analysen av embryot till ”Keleivis” vetenskapliga språk kan sammanfattas i följande iakttagelser: 1) det mest framträdande inslaget i det vetenskapliga språket är skapandet av terminologi; termerna bildades sporadiskt och osystematiskt, men vilade på en stadig grund — litauiskt ordförråd; 2) synonymi och morfologisk variation kännetecknar i högsta grad variationen mellan termer; dessa företeelser påverkades ofta av andra språk (särskilt tyska); 3) man försökte skapa inte bara termer, utan också deras definitioner, och skilja arttermer från överordnade termer.

ŠALTINIAI

Keleivis iš Karaliaučiaus broliams lietuvininkams žinias parnešąs³.

1. 1849, Nr. 22.

2. 1850, Nr. 6.

3. 1850, Nr. 33.

4. 1850, Nr. 36.

5. 1850, Nr. 41.

6. 1850, Nr. 42.

7. 1850, Nr. 43.

8. 1851, Nr. 7.

9. 1851, Nr. 10.

10. 1851, Nr. 11.

11. 1851, Nr. 12.

12. 1851, Nr. 15.

13. 1851, Nr. 16.

14. 1851, Nr. 23.

15. 1851, Nr. 24.

16. 1851, Nr. 25.

17. 1851, Nr. 26.

18. 1851, Nr. 28.

19. 1851, Nr. 29.

20. 1851, Nr. 30.

21. 1851, Nr. 37.

22. 1851, Nr. 39.

23. 1851, Nr. 42.

24. 1851, Nr. 43.

25. 1851, Nr. 48.

26. 1851, Nr. 49.

27. 1851, Nr. 50.

28. 1852, Nr. 2.

29. 1852, Nr. 3.

30. 1852, Nr. 8.

31. 1852, Nr. 10.

32. 1852, Nr. 18.

33. 1852, Nr. 19.

34. 1852, Nr. 24.

35. 1852, Nr. 27.

36. 1852, Nr. 28.

37. 1852, Nr. 29.

38. 1852, Nr. 32.

39. 1852, Nr. 35.

40. 1852, Nr. 37.

41. 1852, Nr. 39.

42. 1852, Nr. 40.

43. 1852, Nr. 42.

44. 1852, Nr. 43.

45. 1852, Nr. 48.

46. 1852, Nr. 53.

47. 1853, Nr. 2.

48. 1853, Nr. 5.

49. 1853, Nr. 10.

50. 1853, Nr. 11.

51. 1853, Nr. 13.

52. 1853, Nr. 26.

53. 1853, Nr. 28.

54. 1853, Nr. 33.

55. 1853, Nr. 35.

56. 1853, Nr. 40.

57. 1853, Nr. 41.

58. 1853, Nr. 42.

59. 1853, Nr. 44.

60. 1854, Nr. 5.

³ Toliau laikraščio pavadinimas nekartojamas, pateikiami tik metai ir numeris.

88

61. 1854, Nr. 7.

62. 1854, Nr. 10.

63. 1854, Nr. 11.

64. 1854, Nr. 13.

65. 1854, Nr. 14.

66. 1854, Nr. 21.

67. 1854, Nr. 29.

68. 1856, Nr. 3.

69. 1856, Nr. 6.

70. 1856, Nr. 10.

71. 1856, Nr. 12.

72. 1856, Nr. 14.

73. 1856, Nr. 15.

74. 1856, Nr. 16.

75. 1856, Nr. 17.

76. 1856, Nr. 18.

77. 1856, Nr. 20.

78. 1856, Nr. 23.

79. 1856, Nr. 25.

80. 1856, Nr. 27.

81. 1856, Nr. 28.

82. 1856, Nr. 30.

83. 1856, Nr. 31.

84. 1856, Nr. 32.

85. 1856, Nr. 36.

86. 1856, Nr. 37.

87. 1856, Nr. 38.

88. 1856, Nr. 39.

89. 1856, Nr. 45.

90. 1856, Nr. 46.

91. 1856, Nr. 52.

92. 1857, Nr. 15.

93. 1857, Nr. 17.

94. 1857, Nr. 18.

95. 1859, Nr. 2.

96. 1859, Nr. 10.

97. 1859, Nr. 11.

98. 1859, Nr. 13.

99. 1859, Nr. 14.

100. 1859, Nr. 15.

101. 1859, Nr. 18.

102. 1859, Nr. 32.

103. 1859, Nr. 36.

104. 1859, Nr. 38.

105. 1859, Nr. 44.

106. 1859, Nr. 45.

107. 1859, Nr. 46.

108. 1860, Nr. 2.

109. 1860, Nr. 7.

110. 1860, Nr. 15.

111. 1860, Nr. 17.

112. 1860, Nr. 18.

113. 1860, Nr. 20.

114. 1860, Nr. 25.

115. 1860, Nr. 26.

116. 1860, Nr. 27.

117. 1860, Nr. 33.

118. 1860, Nr. 36.

119. 1860, Nr. 47.

120. 1860, Nr. 49.

121. 1862, Nr. 1.

122. 1862, Nr. 2.

123. 1862, Nr. 3.

124. 1862, Nr. 4.

125. 1862, Nr. 6.

126. 1862, Nr. 7.

127. 1862, Nr. 8.

128. 1862, Nr. 10.

129. 1862, Nr. 12.

130. 1862, Nr. 13.

131. 1864, Nr. 22.

132. 1864, Nr. 52.

133. 1865, Nr. 16.

134. 1865, Nr. 17.

135. 1865, Nr. 19.

136. 1865, Nr. 22.

137. 1865, Nr. 28.

138. 1865, Nr. 30.

139. 1865, Nr. 32.

140. 1865, Nr. 33.

141. 1865, Nr. 34.

142. 1865, Nr. 35.

143. 1865, Nr. 36.

144. 1865, Nr. 37.

145. 1865, Nr. 43.

146. 1865, Nr. 46.

147. 1865, Nr. 47.

148. 1865, Nr. 48.

149. 1865, Nr. 49.

150. 1865, Nr. 51.

151. 1869, Nr. 5.

152. 1869, Nr. 10.

153. 1869, Nr. 16.

154. 1869, Nr. 17.

155. 1869, Nr. 20.

156. 1869, Nr. 22.

157. 1869, Nr. 25.

158. 1869, Nr. 26.

159. 1869, Nr. 33.

160. 1869, Nr. 43.

161. 1869, Nr. 45.

162. 1869, Nr. 47.

163. 1869, Nr. 49.

164. 1869, Nr. 50.

165. 1869, Nr. 51.

166. 1870, Nr. 2.

167. 1870, Nr. 4.

168. 1870, Nr. 7.

169. 1870, Nr. 8.

170. 1870, Nr. 11.

171. 1870, Nr. 14.

172. 1870, Nr. 17.

173. 1870, Nr. 48.

174. 1870, Nr. 53.

175. 1870, Nr. 54.

176. 1870, Nr. 57.

177. 1870, Nr. 64.

178. 1870, Nr. 67.

179. 1870, Nr. 68.

180. 1870, Nr. 70.

181. 1870, Nr. 71.

182. 1870, Nr. 72.

183. 1871, Nr. 9.

184. 1871, Nr. 10.

185. 1871, Nr. 16.

186. 1871, Nr. 17.

187. 1871, Nr. 21.

188. 1871, Nr. 26.

189. 1871, Nr. 28.

190. 1871, Nr. 31.

191. 1871, Nr. 33.

192. 1871, Nr. 39.

193. 1871, Nr. 42.

194. 1871, Nr. 50.

195. 1871, Nr. 58.

196. 1871, Nr. 59.

197. 1872, Nr. 6.

198. 1872, Nr. 13.

199. 1872, Nr. 15.

200. 1872, Nr. 16.

201. 1872, Nr. 36.

202. 1872, Nr. 46.

203. 1872, Nr. 53.

204. 1873, Nr. 2.

205. 1873, Nr. 3.

206. 1873, Nr. 12.

207. 1873, Nr. 13.

208. 1873, Nr. 15.

209. 1873, Nr. 16.

210. 1873, Nr. 17.

211. 1873, Nr. 19.

212. 1873, Nr. 24.

213. 1873, Nr. 42.

214. 1873, Nr. 44.

215. 1873, Nr. 48.

216. 1876, Nr. 3.

217. 1876, Nr. 8.

218. 1876, Nr. 13.

219. 1876, Nr. 15.

89

220. 1876, Nr. 16.

221. 1876, Nr. 19.

222. 1876, Nr. 27.

223. 1876, Nr. 29.

224. 1876, Nr. 31.

225. 1876, Nr. 34.

226. 1876, Nr. 37.

227. 1876, Nr. 39.

228. 1876, Nr. 46.

229. 1876, Nr. 48.

230. 1877, Nr. 45.

231. 1878, Nr. 3.

232. 1878, Nr. 6.

233. 1878, Nr. 7.

234. 1878, Nr. 8.

235. 1878, Nr. 12.

236. 1878, Nr. 14.

237. 1878, Nr. 17.

238. 1878, Nr. 21.

239. 1878, Nr. 22.

240. 1878, Nr. 23.

241. 1878, Nr. 29.

242. 1878, Nr. 32.

243. 1878, Nr. 33.

244. 1878, Nr. 38.

245. 1878, Nr. 40.

246. 1878, Nr. 41.

247. 1879, Nr. 1.

248. 1879, Nr. 2.

249. 1879, Nr. 5.

250. 1879, Nr. 7.

251. 1879, Nr. 9.

252. 1879, Nr. 22.

253. 1879, Nr. 26.

254. 1879, Nr. 27.

255. 1879, Nr. 29.

256. 1879, Nr. 30.

257. 1879, Nr. 31.

258. 1879, Nr. 32.

259. 1879, Nr. 37.

260. 1879, Nr. 42.

261. 1879, Nr. 44.

LITERATŪRA

Gaivenis K. Nespecifinė modalumo raiška lietuvių mokslo kalboje. // Lietuvos TSR Mokslų Akademijos darbai. A serija. 1986. T. 4(97). P. 98–104.

Gastila L., Kruopas J., Žitkutė A. Techninės literatūros ir terminijos pradininkas // Mokslas ir technika. 1969. Nr. 11. P. 34–36.

Gastila L., Žitkutė A. Lietuviškosios techninės terminologijos pradmenys XVIII a. Rytų Prūsijoje // Mokslas ir technika. 1969. Nr. 4. P. 20–21.

Kaunas D. Mažosios Lietuvos bibliotekos. V., 1987.

Keinys S. Terminologijos abėcėlė. V., 1980.

Klaipėdiškis A. B. Prūsų lietuvių laikraščiai // Draugija. 1914. T. 23. Nr. 89–90. P. 69–82.

Klimavičius J. Nuo garvežio ir sunkvežimio iki elektrovozžio ir pienvežio // Kalbos kultūra. V., 1974. Sąs. 26. P. 16–30.

Kuršaitis Fr. Atsiliepimai // Keleivis iš Karaliaučiaus broliams lietuvininkams žinias parnešas. 1864. Nr. 44. P. 174.

Labutis V. Apie mokslinį stilių // Kalbos kultūra. V., 1973. Sąs. 25. P. 3–12.

Lietuvių kalbos žodynas. V., 1956–1986. T. 1–14.

Palionis J. J. Jablonskio kalbiniai taisymai. – Kn.: J. Jablonskis. Rinktiniai raštai. V., 1959. T. 2. P. 5–55.

Palionis J. Lietuvių literatūrinės kalbos istorija. V., 1979.

Pikčilingis J. Lietuvių kalbos stilistika. V., 1971. T. 1.

Даниленко В. П. Актуальные направления лингвистического исследования русской терминологии // Современные проблемы русской терминологии. М., 1986. С. 5–24.

Денисов П. Н. Еще о некоторых аспектах изучения языков науки // Проблемы языка науки и техники. Логические, лингвистические и историко-научные аспекты терминологии. М., 1970. С. 52–90.

Митрофанова О. Д. Научный стиль речи: проблемы обучения. М., 1976. С. 27–55.

A. KAULAKENE

ЗАЧАТКИ ЯЗЫКА НАУКИ В ПЕРИОДИЧЕСКОМ ИЗДАНИИ „КЯЛЕЙВИС“

Резюме

На основе физико-технических научно-популярных статей, опубликованных с 1849 по 1880 г. в „Кялейвисе“, первом литовском периодическом издании Восточной Пруссии, был проведен анализ зачатков языка науки. Зачатки языка литовской науки в данном издании проявились следующим образом.

90

Во-первых, наличием основного элемента языка науки, т. е. терминологии. Термины, как правило, создавались спорадически, не обладали систематичностью, однако основывались главным образом на литовской лексике.

Во-вторых, наличием значительного варьирования терминов. Данное варьирование проявилось синонимичностью и морфологической вариантностью.

В-третьих, ощущением попытки выделить как родовые, так и видовые термины и создать их дефиниции.

205