Page 1LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XXXVIII (1997)
Virginija VASILIAUSKIENĖ
GENITIVETS POSITION HOS SUBSTANTIV OCH PRONOMEN I FORNLITAUISKAN
1. Inledande anmärkningar
1.1. I litauiskan kan nästan varje substantiv ha ett oböjligt attribut som uttrycks med genitiv av ett substantiv eller pronomen (Dievo valia, mano knyga); dessutom är detta uttryckssätt för attributet här betydligt mer utbrett än i närbesläktade grannspråk (jfr ryska божья воля, моя книга; polska wola boska, moja książka; tyska mein Buch, das Jüdishe Land). Litauiskans oböjliga attribut motsvarar alltså i fråga om position i vissa fall det böjliga attributet i andra språk. Adjektivattribut och genitiv av substantiv kan användas parallellt: aukso žiedas/auksinis žiedas. Detta hänger samman med attributens ursprung och deras utveckling. I vissa indoeuropeiska språk har genitiven under äldre utvecklingsperioder ersatt ett äldre adjektivattribut, till exempel latin domus patria; ryska убийство Игорево (Handry 1985: 54; Историческая грамматика русского языка 1978: 149–151). Dessa båda attribut ligger nära varandra i användningen. Enligt L. Tesnière skiljer sig ett attribut som uttrycks med genitiv från ett adjektivattribut endast morfologiskt (Tesnière 1969: 150; 365).
1.2. I nuspråkig litauiska står det oböjliga attribut som uttrycks med genitiv av substantiv eller pronomen vanligen före det ord som bestäms (GenN); denna position är neutral och omarkerad. Det enda undantaget är genitiv som uttrycker kvantitetsförhållanden – i standardspråket står den efter huvudordet (Ambrazas 1986: 96–97; Kniūkšta 1979: 73–74; Lietuvių kalbos gramatika 1976: 420; Dabartinės lietuvių kalbos gramatika 1994: 655–656; Durys 1927: 82). En postpositionerad substantivgenitiv (NGen) är starkt betonad, medan det vid postposition av en pronomengenitiv vanligen är det bestämda substantivet som betonas.
Den genitivpreposition som har etablerats i nutida språk skiljer sig tydligt från tendensen i de första skriftliga källorna att oftare använda den postpositionellt, till exempel: žwirždai mariu PS 34416, širdis iusu PS 30416; giesmes Angelu BrP 8716–17; motinos sawa BrP 314. Det antas att den tämligen frekventa postpositioneringen av genitiven har uppstått under påverkan från slaviska eller andra språk; sannolikt spelade också de gamla skrifternas översättningskaraktär en betydande roll.
104
Page 22. Genitivens position i fornlitauiskan: statistiska uppgifter
I undersökningen av genitivens position i fornlitauiskan utgår vi från den första delen av K. Sirvydas ”Punktai sakymų” och de första hundra sidorna av J. Bretkūnas ”Postilė” (om motiven för urvalet, se Vasiliauskienė 1995: 125). Attributets position undersöktes också i ett antal utdrag ur J. Bretkūnas bibelöversättning (Ruts bok, Domarboken och Tredje Moseboken)¹, i syfte att jämföra hans kompilatoriska text (det vill säga ”Postilė”) med en översatt text. Ordföljden analyserades i 3742 fraser med oböjligt attribut uttryckt med genitiv av substantiv eller pronomen (2197 från PS; 866 från BrP och 679 från BrB). I båda huvudkällorna dominerar genitivens postposition: PS 76,4%; BrP 52,5% (tabell 1). Att preposition dominerar i bibelutdragen hänger samman med den relativt frekventare användningen av possessiva pronomen – vars typiska position är före huvudordet – som attribut (tabell 2).
Tabell 1. Genitivens position i texter från äldre skrifter
Källa | Totalt antal | Prepositionella (antal;%) | Postpositionella (antal;%) PS | 2197 | 518 | 23,6 | 1679 | 76,4 BrP | 866 | 411 | 47,5 | 455 | 52,5 BrB | 679 | 414 | 61 | 265 | 39
Tabell 2. Positionen för substantiv- och pronomengenitiv (utan evangelieutdrag)
Källa | Substantivgenitiv: Totalt antal (antal;%), Prepositionella (antal;%), Postpositionella (antal;%) | Pronomengenitiv: Totalt antal (antal;%), Prepositionella (antal;%), Postpositionella (antal;%) PS | 1291 | 58,8 | 247 | 19,3 | 1044 | 80,7 | 906 | 41,2 | 271 | 29,9 | 635 | 70,1 BrP | 510 | 58,9 | 165 | 32,4 | 345 | 67,6 | 356 | 41,1 | 246 | 69,1 | 110 | 30,9 BrB | 333 | 49 | 115 | 34,9 | 218 | 65,5 | 346 | 51 | 299 | 86,4 | 47 | 13,6
När vi jämför det oböjliga attributets position i K. Sirvydas och J. Bretkūnas verk konstaterar vi betydande skillnader. Störst är skillnaden i fråga om pronomengenitivens
1 Bretkūnas J. Rinktiniai raštai. V., 1983.
105
Page 3position: I ”Punktuose sakymų” står det oftast efter det bestämda ordet (Po 70,1%), medan preposition dominerar i ”Postilė” och Bibeln (Pr: BrP 69,1%, BrB 86,4%). Dessutom förekommer, trots att substantivets genitiv tydligt står postpositivt i alla källor (Po: PS 80,7%, BrP 67,6%, BrB 65,5%), även skillnader i användningsfrekvens mellan dessa två författares texter.
Evangelieutdragen i ”Punktų sakymų” och ”Postilė” undersöktes separat. Man ville kontrollera om det finns någon skillnad i det kongruenslösa attributets placering i översatt respektive original- eller delvis originaltext. Det visade sig att genitivens postposition är betydligt vanligare i dessa utdrag än i huvudtexterna. I J. Bretkūnas perikoper i ”Postilė” står till och med pronomenets genitiv oftast efter det bestämmande substantivet (Po 77,4%). Deras statistiska uppgifter redovisas i en separat tabell och ingår inte i den övergripande statistiken (tabell 3).
Tabell 3. Genitivens position i evangelieutdragen i ”Punktų sakymų” och ”Postilė”
Källa | Substantivets genitiv: prepositionella (antal,%) | postpositionella (antal,%) | Pronomenets genitiv: prepositionella (antal,%) | postpositionella (antal,%) | PS | 1 | 1,8 | 54 | 98,2 | 2 | 4,4 | 43 | 95,6 | BrP | 5 | 13,1 | 32 | 86,5 | 7 | 22,6 | 24 | 77,4
För övrigt är evangelieutdragen i ”Postilė” inte översatta av J. Bretkūnas själv, utan hämtade från B. Vilentos ”Evangelijų ir epistolų”. Vid en jämförelse av genitivens position i den bibel som denne författare översatte och i den åtminstone delvis originala ”Postilė” observerades inga väsentliga skillnader.
I K. Sirvydas skrifter skiljer sig placeringen av substantivets genitiv (GenN) och pronominal genitiv (Gen N) endast något åt: 80,7% av substantiven och 70,1% av pronomenen används postpositionellt. I J. Bretkūnas verk skiljer sig däremot placeringen av det nominala respektive pronominala attributet väsentligt åt: GenN står, liksom i ”Punktuose sakymų”, oftare efter det bestämda ordet (Po: BrP 67,6%, BrB 65,5%), medan Gen N tvärtom vanligen står prepositionellt (Pr: BrP 69,1%; BrB 86,4%). Med tanke på de nämnda skillnaderna är det lämpligt att undersöka placeringen av det kongruenslösa nominala respektive pronominala attributet i förhållande till det bestämda ordet separat, med hänsyn till dessa satsdelars särdrag, satsens tematiska struktur och eventuell påverkan från andra språk.
3. Substantivets genitivposition
3.1.1. Genitivens position i förhållande till samma substantiv varierar ofta (även om postposition dominerar). Den ofta förekommande kongruenslösa bestämningen Dievo visar att det finns stora möjligheter att växla position: skillnaden mellan denna bestämnings prepo-
106
Page 4Proklitisering och enklisis är mindre vanliga än de övergripande statistiska uppgifterna visar – i ”Punktuose sakymų” GenN 38%, NGen 62%; i ”Postilėje” GenN 58,3%, NGen 41,7% (jfr tabell 2): Diewo išmintį PS 31328– išmintį Diewo PS 11324–25; Diewo baymes PS 4012 – baymes Diewo PS 2128–9; Diewo malone BrP 1001 – malone Diewo BrP 912; Diewo akim BrP 9116–17 – akim Diewo BrP 7223. I uttrycket Diewo žodis dominerar genitivens preposition (PS 21: 8; BrP 18: 6).
3.1.2. Substantivets genitivposition kan variera i samma fraser utan någon tydligare betydelseskillnad:
Den helige evangelisten Lukas skriver i det sjätte kapitlet att när han kom till Jesu lärjunge Johannes, då botade Kristus många sjuka människor BrP 3410–14. Då visar Kristus sina gärningar för Johannes lärjungar, som det berättas... BrP 34223–24. Det är mycket viktigt för oss att känna till den fullständiga berättelsen om Kristi födelse, ty den som inte känner till Kristi födelse, han förringar den... BrP 5318–20. På detta sätt, när vi går till Guds bord, tror vi att när vi tar det välsignade brödet och vinet tillsammans, får och tar vi också vår Herre Jesu Kristi kropp och blod... BrP 6620–23. Därför får vi aldrig överge detta bruk, utan gå till Guds bord; så gör vi, så gör också våra barn... BrP 6419–20. Vi bör också lägga märke till på vems befallning ängeln förkunnade Kristi födelse för herdarna BrP 8212–14. Hör nu, käre kristne, hur ängeln kungjorde Kristi födelse för herdarna... BrP 8212–14. Sanningsmännen har en plats där rättskipning bedrivs PS 45–6. Sanna människor samlas på tingsplatsen, de som är utsedda därtill PS 422–24. Vid människors rättskipning behöver man ofta ha skrivare och vittnen PS 59–11.
En sådan variation i ordföljden inom frasen visar att genitivens position i förhållande till substantivet inte är fastställd; växlingen mellan positionerna var tydligen ett retoriskt uttrycksmedel i det religiösa språket (predikningar), som hjälpte till att framhäva önskade ord eller ordgrupper i texten. I vissa fall kan detta uttrycksmedel ha övertagits från andra språk.
3.1.3. Låt oss ta substantivfrasen karaliste dunga us/dungaus karaliste, som förekommer ganska ofta i ”Punktuose sakymų”, och se hur den används i olika meningar:
(1) K a r a l i s t e d u n g a u s/ aba szwentieji/ kurie dunguy su Die w u iau karalauia PS 32017–20.
(2) Miegas ira mustimas szwentu ir vmžinu dayktu ape Diewu/ ape Christu/ ape k a r a l i s t y d u n g a u s ir ape kitus PS 28423–27.
(3) O tokieys turi but ir wisi krikščionis/ kurie willasi apturet k a r a l i s t y d u n g a u s PS 29913–16.
(4) ... del to nupelno žmogus teysus ažu iuos k a r a l i s t i d u n g a u s/ kuri praminta ira algu/ karunu teysibes/ grasū ažu darbu PS 32722–27.
(5) Todrin ir k a r a l i s t y d u n g a u s siula iam kayp grasī/ iey...PS 32514–16.
(6) Noreio Diewas žmoguy duot k a r a l i s t y d u n g a u s kayp algu/ ape... PS 32528–30.
107
Page 5(7)... låt oss arbeta medan det ännu är arbetsdag / ty vi ska skörda vid rätt tid / det vill säga livnära oss; himmelriket ska skörda goda gärningar PS 28420–22.
(8) Den rättfärdige önskar sig himmelriket eller ett evigt liv med Gud... PS 3239–11.
(9) Att du har tillgång till den eviga saligheten i himmelriket / som består i att skåda Guds lysande ansikte PS 906–10.
(10) Efter getterna till vänster, och efter fåren till höger, ska de stå på den yttersta dagen. Ty getterna ska dömas, men fåren ska till himmelriket PS 2419–13.
(11)... ty helvetet har närmat sig er, vilket ni har förtjänat, men himmelriket PS 13024–1312.
I de två första meningarna (1), (2) inleds nya textstycken; i sådana fall är postposition mycket vanlig (se vidare 3.4.1), och i mening (2) har endast en av de samordnade satsdelarna ett attribut som inte kongruensböjs; i mening (3) står genitiven i frasens sista, oemfatiska position; i mening (4) fungerar det substantiv som bestäms av den postpositionella genitiven som korrelat till en relativ bisats (se 3.3.2), men även det omvända fallet är möjligt (9); i meningarna (3) och (4) betonas det bestämda substantivet starkare; den postpositionella genitiven är uppenbarligen obetonad även i meningarna (5), (6), (7): i mening (5) framhäver partikeln ir snarare det bestämda substantivet, i exempel (6) kan genitivens position ha betingats av hela meningens inversion; i meningar med sammansatt predikat står den postpositionella genitiven oftast som ett okongruent attribut till predikativets nominaldel (8) eller till subjektet (exempel med den aktuella konstruktionen påträffades inte):
Och att Guds Son är Faderns ord och vishet PS 2221–23.
I meningarna (10), (11) används genitiven prepositionellt; den fungerar som attribut till en av de samordnade satsdelarna, förbundna med de adversativa konjunktionerna a och bet. I den polska texten är motsvarigheterna till dessa genitiver postpositionella:
Ty bockarna ska gå till helvetet, och fåren till himmelriket PS 24112–14:... ty inte helvetet, som ni hade förtjänat, närmar sig er, utan himmelriket PS 13025–1312.
3.2. I vissa fall kan växlingen mellan genitivpositioner vara motiverad: preposition är neutral, omarkerad, medan postposition är inversiv.
Substantivgenitiv som används prepositionellt är oftast obetonad:
Guds ord är som en eld som sprider sig och ger alla som har hopp värme, PS 3563–7. Det var mycket lämpligt att denne skulle vara människornas lärare, och inte någon annan... PS 641–2. Kristus ville inte välja honom av stolthet eller högmod PS 7416–18. Men sådan vishet är världens hårda människors död och eviga fördärv PS 3827–10. Vid människors rättskipning behöver man ofta ha skrivare och vittnen PS 59–11. Så förhör Johannes predikanten, anklagar kungen och säger: ”Du gör inte rätt när du håller din brors hustru för dig själv” BrP 294–7. I det sjätte kapitlet skriver han att när han kom till Jesu lärjunge Johannes, då botade Kristus många sjuka
108
Page 6szmonių BrP 3411–13. Så säger jag också vid dödsbädden: minns Kristus, som föddes för oss, för att... BrP 8422–23. Men denna ansträngning gäller endast människans kropp och kött BrP 654–5.
Som redan nämnts dominerar substantivgenitivens postposition i alla undersökta texter från äldre skrifter (PS 80,7%; BrP 67,6%; BrB 65,5%). Postpositionell genitiv kan vara starkare betonad:
...och på samma sätt gav Gud tre slags gåvor åt de skapade varelserna: kärlekens gåva och ärans gåva PS 29226–2932. Då han anklagades för Guds och människors vishet, bad han... PS 11323–26. Hur kan ni då ana de avlägsna, fruktansvärda straffen, som trampade på Guds son och testamentets blod, genom vilket han blivit bestänkt, för att hålla honom för förnuftig... PS 15618–24. Ty de själar som först levde i kroppen hade återförts till kropparna genom Guds makt PS 882–6. Så beskrev profeten Daniel den stora makten hos den lilla stenen, som gjutits av den tjocka, röda massan... PS 13226–30. På den tredje söndagen... varför passar Jesu Kristi, Guds sons och Marias födelse oss arma? BrP 531–4. Herren Jesus Kristus/.../ ville rädda oss, inte ur små utan ur mycket stora plågor; inte bara ur kroppens plågor, utan ur kroppens och själens... BrP 7213–16. Många judar lyssnar på pingstdagen till Guds ord, när den helige Petrus predikar och detta ord går dem till hjärtat BrP 954–6. Han är utsedd av Gud för att vara domare över levande och döda BrP 2013–14....det är den födde som ska krossa ormens huvud... BrP804. Men de utvidgade detta, det vill säga att de hörde från barnets mun att det var en ängel BrP 9626–972.
Det är inte lätt att avgöra vilken komponent i en nominalfras som betonas starkare i en skriven mening, men ofta framgår det av sammanhanget att vi måste uttala den ena eller den andra komponenten starkare på grund av kontrastiv betoning.
Genitivpositionen växlar motiverat i följande mening:
Till sist får månen havet att krusa sig och svallar upp det; när den växer, stiger havets vatten, och när den avtar och går tillbaka, sjunker havsvattnet igen PS 2741–8.
När substantivgenitiven nämns första gången betonas den mer, eftersom den förmedlar ny information; när den upprepas en andra gång i samma mening är den inte längre lika viktig information.
3.3. I vissa fall placeras genitiven efter huvudordet för att betona andra ord eller ordgrupper i meningen. Undersökningar av det kongruerande attributets placering i talspråk har visat att permanenta attribut är mycket vanliga i frasens slut; de förmedlar vanligtvis inte ny information utan används för att avsluta frasens intonationsstruktur (Girdenienė 1981:161–162; Kniūkšta 1979:73–74).
3.3.1. Postpositionell genitiv (liksom adjektivattribut) är oftast obetonad när den står allra sist i frasen, som med tanke på predikningarnas syfte vanligtvis är mindre informationsrik. I detta fall betonas
109
Page 7det specificerade substantivet står i frasens näst sista position: För att du ska veta vilka gåvor Diewo/ och vem det är/ som talar till dig/ ge mig att dricka PS 5813–17. Den tredje av Diewo gärningar är härligheten eller k a r a l i s t e s d u r- g a u s PS 17920–22. Jag sade till dem/ att om ni inte omvänder er och blir som små barn så kommer ni inte in i himmelriket k a r a l i s t e n d u n g a u s PS 29916–17. Men brödet är K r i s t a u s kropp/ och vinet är K r i s t a u s blod BrP 668–10. Nyttan av Kristaus födelse är denna/ att han föds som människa/ räddar oss från syndens förbannelse BrP 741–3. I denna första rad lär änglarna varje människa/ så att ingen glömmer Diewo nåd/ eller låter den gå förlorad BrP 9016–18. Denne Kristus är Diewo lamm/ som tar bort hela världens synder BrP 4523–24.
Den sista fraspositionens informationsvärde framträder ännu tydligare när den upptas av en ordklass med abstrakt betydelse – pronomenets genitiv (se 4.3.4.). I vissa fall står en postpositionell genitiv i frasens slut som ett slags tillägg; i denna position är genitiver i terminologiserade uttryck mycket vanliga.
3.3.2. Det specificerade substantivet i en postpositionell genitiv betonas i regel också när det fungerar som huvudord för en underordnad attributiv sats. Huvudordet är en framträdande, tydlig satskomponent. Postpositionen framhäver dess framträdande ställning ytterligare:
Av dig och ur andra mörka djup kunde ingen bättre hjälpa oss att bli räddade/ än läraren som kommer från himlen, Diewo son/ som är själva den sanna sanningen och själva visheten PS 6315–22. Det andra är människornas frälsning ur världen, Diewo nåd/ utan vilken ingenting finns PS 11922–25. Och andra människor föraktar inte Diewo ord, som sades till dem genom herdar BrP 1013–4. Israels hus eller judarnas släkt, om vilken Diewas särskilt hade förutsagt... PS 3203–6. När det specificerade substantivet står åtskilt från det sammanbindande ordet kuris måste det uttalas med större eftertryck för att dess samband med bisatsen ska framträda. Även i andra liknande fall betonas det nominala uttryckets ord starkare, det ord till vilket bisatsen knyts:
Hur kan ni då förakta de svåra kvalen som sonen Diewo utstod/ och testamentets blod/ genom vilket han blev smord/ till den utvalde... PS 15618–24....det vill säga att hedningarna återvänder till Diewo/ genom Diewo ord/ som slår och krossar hjärtat... PS 35624–27.
3.4. Alla besläktade grannspråk använder oftast genitiven postpositionellt, och därför kan de ha främjat den litauiska genitivens postposition starkare än det adjektiviska attributets – i dessa språk står adjektivet oftare före substantivet, och dess position kan variera. Vi vet väl att K. Sirvydas och J. Bretkūnas, när de skrev sina predikningar, i stor utsträckning stödde sig på kyrkliga verk skrivna på andra språk.
Ordordningen i många sakraliserade kyrkliga fraser med genitiv kan direkt eller via andra språk ha lånats från de ursprungliga källorna: Diewo moder (lat. Mater Dei); barmhärtighetens sakrament (lat. Sacramentum misericordiae); himmelri
110
Page 8ket (lat. regnum coeli); tandagnisslan (lat. stridor dentium) och så vidare.
3.4.1. Troligen på grund av främmande språks inflytande används genitiven postpositionellt i rubriker och i de första meningarna i enskilda avsnitt, där innehållet i de följande kommentarerna kortfattat anges, eller i fall där en tanke utvecklas punkt för punkt:
Hur väl lämpad var Diewo sons ankomst till världen ur människosläktet PS 63₂–₄. Om kvinnosläktets orsaker PS 228₂₈. Senapskornet är kyrkans vapen PS 298₂–₃. Om släkternas och familjernas eller husens bevarande PS 231₃–₄. Av orsakerna till att kungar för krig på jorden/ dessa finns också hos Diewas... 2. Diewo ägodelars överlåtelse... 3. Majestätets förolämpning... 4. Avbrott i överenskommelsen... 5. Diewo tjänarnas lovsång PS 12₆–₁₃₂. Hurdan var Kristaus födelse BrP 59₁₇–₁₈. Om Kristaus heliga födelse BrP 54₉. Om Kristaus släkt BrP 56₉. Första delen av predikan om Janos fråga. Andra delen. Om Kristaus svar. Tredje delen. Om Kristaus vittnesbörd för Janos skull BrP 30₄–₇.
3.4.2. I den litauiska och den polska texten till ”Punktų sakymų” skiljer sig positionen åt för mer än en fjärdedel av de prepositionella genitivattributen. Genitivens postposition är här mer typisk för den polska textdelen (se tabell 4): positionen för 22,7% av de prepositionella attributen (GenN) i den litauiska delen ändras i den polska översättningen (NGen): Diewo gåvor – darow Boskich 89₂₃–₂₄; Diewo vrede – boiążnią Bożą 135₃; lyckans växlingar – odmiane fortuny 184₁₃; djävulens soldater – żolnierczem czartowskim 193₂₃; Diewo nåd – łaską Bożą 300₄; Diewo tjänare – słudzy Boży 308₁₄; om kyrkans förföljelser – o vćiskach Kościóła 225₂₁–₂₂; Diewo dom – sądzie Bożym 6₄; människans varelse – byt człowieczy 80₂₉–₃₀; Kristaus död – śmierci Chrystusowey 74₈–₉; Diewo rättvisa – sprawiedliwość Boska 161₁₁; Diewo ord – słowo Boże 307₁₁–₁₂; 304₁₁–₁₂; 305₃; 139₂–₃; Diewo son – syn Boży 139₈–₉; vid människors dom – na sądzie ludzkim 5₉; Diewo heliga – swęći Boży 18₈; om Kristaus död – o śmierci Chrystusowey 74₈–₉; Kristaus tribunal – Trybunał Chrystusow 25₇–₈.
Tabell 4. Genitivens position i den litauiska och polska texten till ”Punktų sakymų”
Genitivens position överensstämmer | Genitivens position skiljer sig Pr–Pr | Po–Po | Pr–Po | Po–Pr antal |% | antal |% | antal |% | antal |% GenN | 181 | 73,3 | 1044 | 100 | 66 | 26,7 | – | – GenNₚ | 224 | 82,7 | 629 | 99,1 | 47 | 17,3 | 6 | 0,9
111
Page 9Tabell 5. Genitivets position i J. Bretkūnas ”Postilės” evangelieutdrag och i M. Luthers Bibel
Genitivets position överensstämmer | Pr–Pr: antal 5, 83,3%; Po–Po: antal 26, 76,5% | Genitivets position skiljer sig | Pr–Po: antal 1, 16,7%; Po–Pr: antal 8, 23%
Genₙ | 5 | 83,3 | 26 | 76,5 | 1 | 16,7 | 8 | 23
GenₚN | 11 | 100 | – | – | – | – | 19 | 100
I polsk text motsvaras litauiskans oböjliga attribut mycket ofta av ett kongruerande attribut.
I båda texterna är det oftast substantivets genitiv Diewo position som inte överensstämmer (motsvarigheterna i polska är adjektiv) – 69% av alla avvikelser: Diewo milista – łaska Boże (8 gånger); Diewo žodis – słowo Boże (6 gånger); Diewo sunus – syn Boży (5 gånger) osv.
Således skiljer sig positionen för det oböjliga attribut som oftast används i ”Punktuose sakymų” mest mellan de litauiska och polska textdelarna.
Den postpositionella genitivens placering sammanfaller överallt i båda textdelarna, det vill säga om den används postpositionellt i den litauiska texten, står dess motsvarighet i den polska texten aldrig före huvudsubstantivet.
Det polska språkets inflytande skulle kunna klargöras först genom en jämförelse mellan de ursprungliga polska texterna och deras översättningar till litauiska.
3.4.3. När vi jämför detta attributs position i evangelieutdragen i J. Bretkūnas ”Postilė” och i M. Luthers Bibel ser vi att ett prepositionellt attribut i den tyska texten i den litauiska texten kan stå efter substantivet – 23,5% (tabell 5), t.ex.: des menschen Son (Lukasevangeliet, kap. 21) – Sunu szmogaus BrP 15₂; inn der Könige heuser (Matteusevangeliet, kap. 11) – Namuosu karaliu BrP 28₁₂; des Herrn Engel (Lukasevangeliet, kap. 2) – Angelas Wieschpaties BrP 50₈; inn das Jüdische land (Lukasevangeliet, kap. 2) – ing szeme Szidu BrP 58₁₀; die menge der himelischen Heerscharen (Lukasevangeliet, kap. 2) – daug ybe pulku dangaus BrP 51₂–₃.
Den postpositionella användningen av genitiv kan alltså här ha främjats av latinet.
3.4.4. Den tidigare nämnda användningen av emfatiska genitiv efter det bestämda ordet kan på vissa håll också ha övertagits från latin eller polska tillsammans med den lånade retoriska meningsmodellen. Vi bör dock inte anta att en tydligare omotiverad postposition av genitiv alltid enbart har uppstått genom främmande språks påverkan – variationen i äldre litauiska var uppenbarligen möjlig tack vare denna bestämningsleds friare position i förhållande till substantivet. Avsaknaden av en strikt norm gjorde det möjligt att växla genitivens placering för att framhäva eller betona den ena eller andra komponenten i nominalfrasen. När det gäller positionen
112
Page 10På grund av denna obestämdhet var det lättare för författarna till de äldre skrifterna att överföra modeller för ordföljd från latin eller polska till litauiska.
4. Pronomenets genitivposition
4.1. Pronomenets genitivposition skiljer sig markant mellan K. Sirvydas och J. Bretkūnas verk: i ”Punktuose sakymų” dominerar postposition (70,1%), medan den är betydligt ovanligare i ”Postilė” och Bibeln – BrP 30,9%; BrB 13,6% (se tabell 2). Genom användningen av det possessiva pronomenet i genitiv (om termen, se Žulys 1969: 167–177; Rosinas 1988: 23–24) skiljer sig litauiskan från grannspråken – i lettiska, polska, tyska och ryska kongruerar pronomenet oftast med substantivet (med undantag för tredje personens pronomen i lettiska och slaviska språk, t.ex.:его книга, ее книга, их книга; vina gramata, vinas gramata, vinu gramata).
4.2. J. Bretkūnas skriver ändelserna -a i pronomenen mano, tavo, savo; -o förekommer mycket sällan, t.ex.: mano atėjimo82₁₂; sawo sunaus42₇; sawo tarno59₁₄. Formerna med -a sammanfaller grafiskt med genitiv och ackusativ singularis maskulinum samt nominativ, ackusativ och instrumentalis singularis femininum av pronomenen manas, tavas, savas, vilket kan ge intrycket att de kongruerar kasusmässigt med substantivet: sawa sunu88₂₀; tawa szodi102₇; dusche mana91₆; sawa Tiewo7₁₃; tawa akim66₁₄; tawa dusche68₂₂. Detta är emellertid enbart en ortografisk sammanfallning, eftersom pronomenen inte ändrar form när de står tillsammans med substantiv i andra kasus: tawa prisakimus93₃; sawa Gromatoie64₃; sawa giwenime9₄; sawa Ponui86₇; mana szodžius4₃; tawa pergaleghimas75₁₈. Följaktligen kan vi med full rätt betrakta dem som possessiva genitiver som har bevarat det gamla långa a.
4.3.1. Pronomenets genitiv (Gen_N) står vanligtvis neutralt i preposition:
För sitt eget medvetande/min tjänare/ kommer att göra mycket rätt BrP 11₇–₈. När de såg hur mycket gott Herren Gud gör för världen, gav han sin son... BrP 90₁₁–₁₂.... han fruktar inte ens att säga till kungen själv om hans usla liv och klandra honom BrP 37₅–₆.... eftersom inte bara brödet, utan även brödet och vinet, som här, är kroppen, som för era synders skull snart skall pinas och dödas BrP 65₁₂–₁₅. Jag säger att den allsmäktige Herren kan göra så att hans kropp och blod i brödet och vinet bevaras åt oss på ett osynligt sätt BrP 66₁₇–₁₉. För att också vi, när vi hör Guds ord, inte ska förvillas av det som vårt förstånd inte begriper och inte fördöma det... BrP 101₂₆–102₂. Se, din kung kommer till dig, fattig, ridande på en åsna och på en åsneföle, en åsna van vid arbete BrP 9₁₀–₁₂. Ingen kan säga hur svårt de som föraktar sina egna synder gör det PS 161₂₇–₃₀.... och skadan hade varit svår om han hade lämnat sin hustru... PS 374₆–₈. Du måste svara: mitt namn är inte att vara, de kallar mig ”jag är inte” PS 79₂₉–80₂. Och när människan säger i skriften att hon har ögon, öron, händer och andra lemmar, så talar hon utifrån vår förståelse PS 96₁₈–₂₂. Den förlamade är din...⟧
113
Page 11krigare, som strider mot min tjänare... PS 2593–6. Gläd er över att era namn är skrivna i himlen PS 15213–15.
4.3.2. När pronomenets genitiv används postpositionellt betonas substantivet snarare än själva pronomenet:
Ty Fadern är Herren över all rikedom/ och befaller... PS 37823–25. Se till att era hjärtan inte tyngs av frosseri och dryckenskap PS 30415–17. Jag arbetade så länge förgäves och utan orsak, och förgäves förbrukade jag min styrka och möda, utplånade och skövlade jag PS 34325–29. Visa mig ditt ansikte. Ty ditt ansikte är vackert PS 17531–176₂. För in hela tiondet i mitt förråd, så att mitt hus har förråd BrP 135–7. Så uthärdade vi honom, eftersom vi dolde vårt ansikte för honom och höll honom för ingenting BrP 19. Men hans rike sträcker sig inte bara över människorna, utan också över djävulen, helvetet och döden BrP 1022–23. Och hans rike skall inte förgås, gå under eller försvinna, utan bestå för evigt BrP 1023–25. Längta med dina ögon efter att få se den käre Herren Kristus, liksom den helige Simeon gladdes när han såg Kristus BrP 961–3.... så att också du inte glömmer det Guds ord du har hört, inte förkastar det för ingenting, utan minns det och bevarar det i ditt hjärta BrP 961–3.
4.3.3. Det substantiv som bestäms av ett postpositionellt pronomen i genitiv betonas tydligt när det fungerar som korrelat till en attributiv bisats:
... och gav dem rättvis vedergällning genom sin son, som led och dog för oss PS 6112–16. Men inte heller här kan han jämföras med vår Herre, som genom krigets väg och med sin makalösa seger besegrade alla våra fiender PS 18513–18.... genom sina utgångar förstår man då hans verk, som han utför på en viss plats eller också utan en plats... PS 3515–8.
4.3.4. När possessiv genitiv står i frasens slut förmedlar den vanligen ingen betydelsefull information, utan bidrar endast till att fullborda satsens intonationsmönster genom att skjuta substantivet till en starkare näst sista position (Kniūkšta 1979: 73–74):
Ty Gud befallde inte att den skulle brännas vid den tiden; därför glömde han sin skapelses natur, för att han skulle lyda Gud, sin skapare PS 26424–29. Se, i orättfärdighet blev jag till, och i synd födde min mor mig PS 22914–16. Av dessa skapelser lär vi oss att lyda Gud i enlighet med vår natur, det vill säga genom att uppfylla hans tio bud, som är i enlighet med vår natur... vilka vi har inskrivna i vårt förstånd PS 26520–29. Och därför tycks det inte nödvändigt att vi skall tjäna vår Gud genom arbete för att förtjäna en penning, det vill säga att tigga, eftersom Gud är vår Fader PS 3245–12. Men dessa ting är näring för våra själar BrP 6526–66₁. Kristi kropp är oätlig på grund av människans mättade mage, men för den hungriga och törstande Guds nåd, våra själar BrP 661–3.
Denna användning av pronomenets genitiv i postposition är vanligare i ”Punktuose sakymų”.
4.3.5. Kontextens inverkan eller en förändring av ordets funktion i satsen kan
114
Page 12att förändra den nämnda skillnaden mellan Gen N och NGenₚ.
Enligt mänskligheten anstår det Kristus att döma från denna sida och de människor som han dömer. Från hans sida, eftersom all överordnad makt tillkommer honom, därför att... PS 22₃₀–₂₃₂. För att alla sina barn, sina lärjungar, sin familj, sina tjänare och åhörare skulle sända till Kristus, för att... BrP 32₂₂–₂₄.
I det första exemplet har det postpositionellt använda pronomenet io kontrastbetoning, medan det i det andra är det flera gånger före de uppräknade substantiven upprepade sina som bidrar till att framhäva dem (på ett liknande sätt som partikeln och).
4.4.1. Bruket av enskilda pronomen kan avvika något från det allmänna statistiska genomsnittet, men den dominerande positionen i texten bibehålls alltid (se tabell 6 och 7). I J. Bretkūnas ”Postilla” förekommer pronomenet vår oftare i postposition (Po 43,5%). Detta pronomen används postpositionellt i återkommande uttryck med apposition: Vår Herre Jesus Kristus BrP 5₄–₅; Vår Frälsare Kristus BrP 59₁₅–₁₆; Vår Förlossare Jesu Kristi BrP 69₁₃–₁₆. I dessa fall är inflytandet från den kanoniserade latinska konstruktionen uppenbart; det märks även i motsvarande polska fraser. Appositionen i de nämnda uttrycken kan framhävas på två sätt: genom att använda pronomenet vår efter den prepositionella appositionen eller genom att placera själva appositionen efter substantivet (i det senare fallet är ordföljden litauisk):
Sannerligen visade sig Vår Herre Jesus Kristus för första gången på jorden i mycket ödmjuk gestalt, likt en annan fattig människa... BrP 19₅–₇. Detta bör vi noga lägga på minnet, så att vi vet var vår Frälsare Kristus föddes BrP 59₁₅–₁₆... låt oss se var, eller i vilken stad, Kristus, vår Frälsare, föddes BrP 58₅–₆.
En postpositionell apposition framhävs tydligare om pronomenets genitiv följer efter den:
När vi vet detta om Kristi, vår Herres, ankomst, bör vi med stor längtan vänta på domedagen BrP 20₁–₃.
Denna konstruktion är en ordagrann översättning från latin; jfr: ...de adventu Christi Domini nostri...
Tabell 6. Pronomenens genitivposition i J. Bretkūnas ”Postilė”
Pronomenets genitiv | Prepositionella | Postpositionella | antal |% | antal |% | io (ios, iu) | 46 | 78 | 13 | 22 | iusu | 4 | 80 | 1 | 20 | mana (-o) | 24 | 85,7 | 4 | 14,3 | musu | 39 | 56,5 | 30 | 43,5 | sawa (-o) | 110 | 67,5 | 53 | 32,5 | tawa (-o) | 23 | 71,6 | 9 | 28,1
115
Page 13Tabell 7. Pronomenets genitivposition i K. Sirvydas ”Punktuose sakymų”
Pronomenets genitiv | Prepositionella | Postpositionella | antal |% | antal |% | io (ios, iu) | 118 | 39,9 | 178 | 60,1 | iusu | 1 | 11,1 | 8 | 88,9 | mana | 3 | 4,4 | 65 | 95,6 | musu | 11 | 13,1 | 73 | 86,9 | sawa | 134 | 33,9 | 261 | 66,1 | tawa | 1 | 2,3 | 42 | 97,7
I J. Bretkūnas predikningar används pronomenen mano (Po 14,3%) och iusu (Po 20%) postpositionellt minst ofta, men det finns för få belägg i texten för att man ska kunna dra statistiskt välgrundade slutsatser.
Genitiverna mano (Po 95,6%) och tawo i ”Punktuose sakymų” används nästan uteslutande postpositionellt, men positionen för de pronomen som används oftast i K. Sirvydas verk, io (ios, iu) och sawo, varierar mer (Po 60,1% respektive 66,1%).
Positionen för enskilda pronomen sammanfaller i regel inte i de båda predikosamlingarna – K. Sirvydas använder nästan alltid pronomenet mano postpositionellt (Po 95,6%), medan detta pronomen i ”Postilė” används postpositionellt minst ofta (Po 14,3%); användningen av pronomenet tawo uppvisar en liknande skillnad (Po: PS 97,7%; BrP 28,1%); möjligen är det bara pronomenet io (ios, iu) som i båda källorna tenderar att användas prepositionellt oftare än de andra (Pr: PS 39,9%; BrP 78%).
För övrigt är de possessiva pronomenen i första och andra person i latinet nästan alltid postpositionella (med undantag för emfatiska fall), medan tredje person (t.ex. eius) också används prepositionellt. I detta avseende skiljer sig J. Bretkūnas ”Postilė” tydligt från latinet. Detta bekräftas av en jämförelse med B. Vilentas perikoper, där det latinska originalets inflytande är uppenbart.
4.4.2. Det har redan nämnts att pronomenets genitiv i översättningstexten – evangelieutdragen – används postpositionellt mycket oftare än i själva predikningarna (Po: PS 95,6%; BrP 77,4%). Denna skillnad är särskilt tydlig i ”Postilė”: i huvudtexten dominerar pronomenets genitiv i preposition (Pr 69,1%), medan postposition dominerar i perikoperna hämtade från B. Vilentas ”Evangelijos ir epistolų” (Po 77,4%). I de utdrag ur M. Luthers bibel som J. Bretkūnas översatte används pronomenets genitiv oftare prepositionellt än i den sammanställda ”Postilė” (Pr: BrP 69,1%; BrB 86,4%) – i tyskan står det possessiva pronomenet före substantivet. Därför motsvaras alla postpositionella genitiver i perikoperna i M. Luthers bibel av prepositionella (100%; se tabell 5): dein König (Matteusevangeliet, kap. 21) – karalius tawa2; ire kleider (Matteusevangeliet, kap. 21) – rubus sawa2; ewer heubter (Lukasevangeliet, kap. 21
116
Page 14kap.) – galwas jusu 15₄; maine wort (Lukasevangeliet, kap. 21) – žodžei mana 15₁₄; meinen Engel (Matteusevangeliet, kap. 11) – Angela mana 28₁₇; inn seine stad (Lukasevangeliet, kap. 2) – miestana sawa 48₂₀; inn irem hertzen (Lukasevangeliet, kap. 2) – schirdije sawa 48₂₀; mein leib (Första Korinthierbrevet, kap. 11) – kunas mana 62₉; seine mutter (Lukasevangeliet, kap. 2) – motina io 102₁₇; ire kinder (Lukasevangeliet, kap. 2) – vaikus sawa 103₁₇; seines vaters (Lukasevangeliet, kap. 2) – Tiewo sawa 104₁₀.
Som vi ser kunde den tyska källan inte ha uppmuntrat postpositionell användning av pronomenets genitiv i evangelieutdragen; snarare tvärtom. Tydligen främjades postpositionen av possessiva pronomen genom inflytande från de latinska förlagorna och den latinska språktraditionen i allmänhet.
4.4.3. När vi jämför genitivens position i de litauiska och polska delarna av K. Sirvydas predikningar ser vi att avvikelserna följer ett tydligt mönster (liksom för substantivets genitiv): 17,3% av de prepositionella genitiverna i den litauiska texten ändrar plats i förhållande till substantivet i den polska översättningen (tabell 4): sawo vmžio 135₃₁–136₁ – wieku swego; sawo pagiwenimo 116₄–₅ – żywota swego; sawo essiby 173₃ – istotę swoie; sawo nuodemes 161₂₁–₂₂ – grzechy swe; io dowanu 171₁₅ – daru iego; io giereby 37₂₀ – dobroć iego; io drauginikay 213₉ – towarzysze iego; io pedus 68₆ – trapow iego; musu karalistey 55₂₂–₂₃ – w państwie naszym; iusu warday 152₁₄ – imiona wasze; tawo pačios dusū 163₉ – duszę twa; sawo Wieszpatiemus 135₂₁–₂₂ – panom swoim; iu iztrinimu 111₁₀–₁₁ – zgładzenie ich; iu wałdonay 124₁₇ – poddani ich; pagal sawo noro 168₂₃–₂₄ – widług woley sweiey; sawo piktu darbu 8₉ – złych spraw swoich; ažusiginimas io waldžios 12₁₁–₁₂ – nieprzyznanie władziey iego; wisus sawo nusideimus 237₂₅–₂₆ – wszystkie grzechy swoie; musu galiausia ir didžiausia taymibe 336₁₁–₁₂ – naostateczneysze y nawjększe błogoskawienstwo nasze.
Positionen för pronomenet sawo skiljer sig oftast åt – 23,1%. Motsvarigheterna i polskan till de possessiva genitiverna iusu, musu, sawo, tawo kongruerar med sina respektive huvudsubstantiv; endast pronomenet io (ios, iu). behåller alltid genitivformen.
I de motsvarande ställena i den polska texten står den postpositionella pronominalgenitiven i den litauiska texten före sitt huvudord endast sex gånger (0,9% av alla postpositionella pronomen i den litauiska texten): nasis iu 256₂₀ – ich nozdrą; apsigrižimo iu 243₁₁–₁₂ – ich nawrocenia; gražibey ios 170₁₈–₁₉ – iey piękności; deł szwento vżaukfeimo iu 212₁₆–₁₇ – dla Świętego ich wychowania; atilisi sawo 352₁₆ – swoy odpocżynek; wiresnius sawo 126₄–₅ – swymi przełożoniemi.
I ”Punktuose sakymų” måste andra språks inflytande ha varit starkare, eftersom postposition av pronomenets genitiv främjades både av latinet och polskan. Postpositionen kan också ha påverkats av de östliga dialekternas tendenser vid denna tid. En jämförelse med äldre uppteckningar av östaukštaitiska dialekter och med folklore skulle kunna bidra till ett mer konkret svar på frågan.
4.4.4. I båda de undersökta källorna förekommer meningar där genitiven endast används prepositionellt, när predikningarnas författare avviker från de kanoniserade texterna:
117
Page 15Havet har sina stränder.../ och där krossas dess vågor: på samma sätt har världen/eller människorna sina vägar/ där de förlorar sin högmodighet/ förödmjukar sitt hjärtas högmod/ till sist rasar... PS 271 14–22.... det vill säga så stor är den nåd som har givits/ som Kristus bestämde enligt sin vilja. Ty han förvärvade åt oss nåden och alla himlens gåvor genom sin död: därför delar Herren ut enligt sin förtjänst eller sina olika gåvor/ en andel åt var och en såsom han vill PS 179 9–19. Låt oss också lära oss att vi människor inte ska glömma att tacka Gud/ för denna hans dyrbara gåva/ vår Frälsare Kristus BrP 89 11–12.
Dessa exempel bekräftar också den tanke som tidigare framförts om andra språks inverkan på den possessiva genitivens postposition i äldre skrifter.
5. Orsaker till uppkomsten av tvetydigheter
På grund av genitivens relativt fria position i förhållande till det bestämda ordet är det inte alltid klart vilket av de två substantiven genitiven egentligen hör till; den kan knytas till det ena såväl som till det andra:
Vi kallar dem Guds vägar i skriften, därför att... PS 35120–23. Detta ord var den judiska nationens Messias, det vill säga Guds Son, människan som först blev antagen och sändes till judarna... PS 342–343. Förnuftet är nedsänkt i vår kropp och, liksom nedsjunket i lera, är det inte till nytta för Guds förstånd... PS 21023–26. Detta sker vid människans födelse; på grund av synden i hennes hjärta har hon ingen enda... BrP 9114–16.
I den polska delen av ”Punktų sakymai” finns ingen sådan tvetydighet, jfr:
... därför kallas de Guds vägar i skriften, därför att... PS 35120–21.... det vill säga Guds Son, som i den antagna mänskliga naturen först sändes till judarna... PS 342–343. Förnuftet, som har sänkts ned i kroppen... PS 21023–24.
Som vi ser kan tvetydigheter uppstå på grund av en strikt obestämd position, särskilt när en pronominal genitiv står mellan två substantiv.
Man antar att en vanligare postposition av genitiven i modern litauiska skulle innebära en verklig risk för tvetydigheter (Knüükšta 1979: 73), exempelvis: jag väntade på min systers man. Men olika slags tvetydigheter förekommer i många språk. Vanligen hjälper semantiken och/eller kontexten eller situationen till att undvika dem (se Faarlund 1990: 53–54). Risken för tvetydigheter visar inte att den postpositionella genitiven är främmande för litauiskan (även en strikt fastställd postposition skulle bidra till att undvika tvetydigheter).
SLUTSATSER
1. Prepositionell nominal genitiv är oftast obetonad. Vid postposition av nominal genitiv kan följande betonas: (a) nominal genitiv; (b) det bestämda substantivet; (c) ingen av nominalfrasens kompo-
118
Page 16nenter betonas. I en skriven mening är det ofta svårt att avgöra vilken beståndsdel i nominalfrasen som bör betonas starkare. I vissa fall är motiven för postposition inte särskilt tydliga. Påverkan från andra språk kan inte ha varit den enda möjliga orsaken till den så vanliga postpositionen av nominal genitiv.
2. Pronomenets genitiviska placering i förhållande till substantivet är tydligare motiverad än den nominala: (a) prepositionell genitiv av pronomen är obetonad; (b) pronominal genitiv används postpositionellt för att betona det bestämda substantivet; (c) i PS dominerar postposition av pronominal genitiv på grund av inflytande från latin och polska; (d) i BrP och BrB dominerar preposition av pronominal genitiv; i BrP och BrB förekommer många fall av postposition av pronominal genitiv, trots att dessa verk skrevs med tyska källor som grund; genitivens postposition kan här delvis ha uppkommit genom latinskt inflytande, men återspeglar oftast en obunden ordföljd i nominalfrasen.
3. De gamla skrifternas språk påverkades sannolikt av den attributiva frasmodell som är typisk för latin och polska, där adjektivet oftare står före substantivet och genitiven används postpositionellt. Detta bidrog troligen till att ge postpositionen status som ”hög stil”.
I litauiskan, som redan nämnts, förekommer attributiv genitiv mycket oftare än i grannspråken (i stället för genitiv använder de ofta ett kongruerande attribut). Dessutom kongruerar de possessiva pronomenformerna mano, tavo, savo inte med substantiv. Detta förklarar den mer bestämda positionen för pronominell possessiv genitiv jämfört med nominal genitiv; avvikelsen från den dominerande ordföljden är tydligare motiverad för pronominell possessiv genitiv. Jämförelsen visar att den attributiva frasmodellen i forn-litauiskan skilde sig från litauiskans och polskans, men inte var strikt fastlagd. Därför kunde ordföljdsmodellerna i de attributiva fraserna i de nämnda språken i vissa fall överföras till forn-litauiskans skriftspråk.
4. I J. Greenbergs andra universal sägs att genitivpostposition dominerar i prepositionella språk (Greenberg 1966: 78). Därför skulle vi också förvänta oss att GenN dominerar i nutida litauiska, men vi vet att prepositionell genitiv är vanligast där. Man menar att ordföljden mellan satsens kärnkomponenter i litauiskan har förändrats från SOV till SVO (Ambrazas 1982: 101–104). Prepositionell genitiv kan alltså typologiskt ha varit förenlig med SOV och postpositionella konstruktioner (i Greenbergs fjärde universal hävdas att postpositioner är vanligare i SOV-språk)2. Det är dock svårt att förklara varför prepositionell genitiv dominerar i nutida litauiska, när den i forn-litauiskan mycket ofta användes postpositionellt – genitivpostpositionen borde ha blivit vanligare till följd av prepositionernas dominans. M. S. Drayer hävdar i flera av sina senaste artiklar att SOV-språk är förknippade med en mycket stark implikation av GenN,
2 J. Hawkins mano, kad senoji lietuvių kalba buvusi prielinksninė (Hawkins 1990: 120–121).
119
Page 17tačiau SVO kalbose galima ir GenN, ir NGen (Drayer 1988: 192–193; 1991: 464–465; 1992: 91). Bet jo tyrinėjimai taip pat parodė, kad Greenbergo antroji universalija yra teisinga – prielinksninėse kalbose dominuoja NGen. Vadinasi, lietuvių kalba yra išimtis iš šios Greenbergo universalijos.
FÖRKORTNINGAR
BrB – Biblia tatai asti Wissas Schwentas Raschtas Lietuwischkai pergulditas per Janą Bretkuną... Karaliaucziuie (1579–1590).
BrP – Postilla tatai esti Trumpas ir prastas ischguldimas Evangelíu... Per Janą Bretkuną... Karaliaucziuie... 1591.
GenN – nominal genitiv; prepositionell nominal genitiv.
GenₚN – pronominal genitiv; prepositionell pronominal genitiv.
NGen – postpositionell nominal genitiv.
NGenp – postpositionell pronominal genitiv.
O – objekt.
Po – postpositionella.
Pr – prepositionella.
PS – Pvnkty kazan... på litauiska, med förklaring på polska av prästen Konstanty Szyrwids... I Vilnius... 1629.
S – subjekt.
V – verb.
LITERATŪRA
Ambrazas V. 1986: Dabartinės lietuvių kalbos žodžių tvarkos modeliai. – Lietuvos TSR mokslų akademijos darbai, A ser. 3(96), 92–102.
Ambrazas V. 1982: Žodžių tvarka ir baltų kalbų sakinio tipo rekonstrukcija. – Baltistica, 18(2), 92–102.
Dabartinė lietuvių kalbos gramatika, Vilnius: Mokslas, 1994.
Dryer M. S. 1988: Object-verb order and adjective-noun order: dispelling a myth. – Lingua 74, 77–109.
Dryer M. S. 1991: SVO languages and the OV:VO typology. – Journal of Linguistics 27, 443–482.
Dryer M. S. 1992: The Greenbergian word order correlations. – Language 68(1), 81–138.
Durys M. 1927: Lietuvių kalbos sintaksė, Kauna.
Faarlund J. T. 1990: Syntactic change: Toward a theory of historical syntax. – Winter (ed.). Trends in Linguistics. Berlin, New York: Mouton de Gruyter.
Girdenienė D. 1971: Aktualioji skaida ir jos vaidmuo bei reiškimo būdai lietuvių kalboje. – Kalbotyra, 22(1), 35–47.
Girdenienė D. 1981: Derinamojo pažyminio vieta tarmėje ir bendrinėje lietuvių kalboje. – Baltistica, 17(2), 1981, p. 156–169.
Greenberg J. H. 1966: Some universals of grammar with particular reference to the order of meaningful elements. – Greenberg J.H.(ed.). Universals of language, 2nd edn., Cambridge, Mass.: MIT Press, 72–113.
Handry J. 1985: Les Indo-Europeans, Paris.
Hawkins J. A. 1990: Seeking motives for change in typological variation. – Studies in typology and Diachrony. Papers presented to Joseph H. Greenberg on his 75th
120
Page 18birthday, Amsterdam/Philadelphia: John Benjamins Publishing Company.
Kniūkšta P., Girdenienė D., Girdenis A. 1979: Apie kalbos „prabangą“ ir žodžių tvarką. – Kultūros barai 1, 73–74.
Lietuvių kalbos gramatika, Vilnius: Mokslas, 1976.
Palionis J. 1967: Lietuvių literatūrinė kalba XVI–XVII a., Vilnius: Mintis.
Rosinas A. 1988: Baltų kalbų įvardžiai, Vilnius: Mokslas.
Tesnière L. 1969: Elements de Syntaxe Structurale, Paris.
Vasili auskienė V. 1994: On the placement of the genitive attribute in Old Lithuanian. – Dept. of General Linguistics University of Umeå, Report 35, 99–115.
Vasiliauskienė V. 1995: Derinamojo pažyminio vieta senojoje lietuvių kalboje. – Lietuvių kalbotyros klausimai 33, 124–142.
Žulys V. 1969: Vadinamųjų neįtomųjų įvardžių vieta lietuvių kalbos gramatinėje sistemoje. – Baltistica, 5(2), 167–177.
Грамматика литовского языка, Вильнюс: Мокслас, 1985.
Историческая грамматика русского языка. Синтаксис. Простое предложение, Москва, 1978.
THE PLACEMENT OF THE GENITIVE ATTRIBUTE IN OLD LITHUANIAN
Summary
1. In most cases a preposed Genn is unstressed. In the case of postposed Genn different constituents can be stressed: in certain cases the genitive noun and in other cases the head noun. However, sometimes no constituent seems to have stress in noun phrases with a postposed Genn. In such cases the function of the postposed Genn in Old Lithuanian is unclear. We conclude, however, that influence of other languages cannot be the only possible explanation of the so frequent postposition of Genn in Old Lithuanian. For such alternation of placement of Genn to be possible at all, the language must be, in a sense, prepared for it. We therefore assume that the position of the attribute was less strictly determined in Old Lithuanian than is the case in Modern Lithuanian, and that this made it easy for the authors of the period to take over the Latin or Polish form of the noun phrase.
2. The position of the genitive pronouns is more clearly determined than that of genitive nouns, and we can explain almost all deviations from the predominant word order. The facts are as follows: (a) preposed Genp is unmarked; (b) when Genp is postposed, its head noun is stressed; (c) in PS postposed Genp predominates, because of the influence of Latin and Polish; (d) in BrP and BrB preposed Genp predominates; (e) even though the latter works are based on German, we find not a few examples of postposition in these sources, which partly could be due to the influence of Latin, but in other cases reflect a characteristic feature of Old Lithuanian, that of allowing some freedom of word order in the noun phrase.
3. We would expect Modern Lithuanian to have predominantly postposed genitive attributes, since it has prepositions, not postpositions (Universal 2; Greenberg 1966:78). According to several researchers Lithuanian has undergone a change from SOV to SVO. Preposition of the genitive attribute could thus be a remnant of an earlier grammar with SOV order and postpositions. It is odd, however, that preposition of the genitive attributes is more predominant now than was the case in Old Lithuanian. We would expect postposition of genitive attributes to increase over time, at the expance of prepositions, not the other way around. So Modern Lithuanian remains a counterexample.
121
