Page 1ACTA LINGUISTICA LITHUANICA
XLV (2001), 151–178
Attributiv fras med en kongruerande komponent i Kiprijonas Lukauskas Pamoksluose
VIRGINIJA VASILIAUSKIENĖ
Vytauto Didžiojo universitetas
En studie av ordföljden i nominalfraser med kongruerande bestämningar (adjektiv, räkneord, pronomen och particip) i Lukauskas Sermons visar att 1700-talet var en period då de principer för frasstruktur som etablerats under 1500- och 1600-talen fortsatte och befästes. Valet av ordföljdsmönster är mer välmotiverat än i tidigare religiösa skrifter, och variationen är mindre än i Bretkūnas och Sirvydas predikningar. Adjektivets efterställda placering är vanlig i religiös terminologi, där de ursprungliga språkens ordföljd ofta bevaras med hänsyn till de berörda texternas kanoniska karaktär. Denna ordföljd blev så småningom normen i religiösa skrifter. Både framförställda och efterställda kongruerande bestämningar kan bära kontrastiv betoning. Sermons-texten återspeglar den ökande användningen av adjektiv på -iškas, -inis och -ingas, som börjar konkurrera med substantivens genitivformer. Diskontinuerliga nominalfraser, där bestämningar skiljs från sina huvudord, är karakteristiska för denna text och för det östliga skriftspråket i dess helhet.
1. INLEDANDE ANMÄRKNINGAR1
1.1. Såväl historiker som lingvister tenderar ofta att gå förbi eller ignorera 1700-talet, eftersom denna period i Litauens utveckling inte anses vara prestigefylld eller intressant att undersöka, vare sig ur politisk eller kulturell synvinkel. När vi analyserar den litauiska skriftspråkets grammatiska struktur och dess lexikala, dialektala med mera egenskaper utgår vi först och främst från de erkända språkliga minnesmärkena från 1500-talet och första hälften av 1600-talet (av Bretkūnas, Daukša, Sirvydas med flera), och hoppar därefter oftast direkt till 1800-talet, medan vi lämnar den ett och ett halvt sekel långa perioden därhän som i själva verket borde ha blivit en stabiliseringsfas för de skriftspråksnormer som kodifierats under 1500-talet och första hälften av 1600-talet. Inom litauisk språkvetenskap lever fortfarande föreställningen att 1700-talets språk är ett makaroniskt språk, ett fördärvat litauiskt språk som dokumenterats i 1500- och 1600-talens äldre skrifter (Palionis 1995: 112–114; 164; Zinkevičius 1990: 15; 35; Jonikas 1987: 126). Denna traditionella uppfattning grundas framför allt på en analys av ordförrådet i 1700-talets skriftspråk. I nyare arbeten försöker man visserligen redan delvis korrigera denna syn: allt oftare hävdas att traditionella påståenden om de katolska skriftförfattarnas bristande språkkunskaper inte kan stå fast utan att man först undersöker språkets grammatiska struktur under denna period – morfologi och syntax,
1 Jag tackar Lietuvių fondas, Broniaus Vškelio stipendijų fondas och professor William Schmalstieg för möjligheten att arbeta vid Pennsylvania State University och stärka den teoretiska grunden för denna artikel och den kommande boken.
Page 2152 |
VIRGINIJA VASILIAUSKIENĖ
rašomosios kalbos degradavimą atrodo gana vienpusiški (Karaciejaus 1998: 134–138; 2000: 24–26). Išsamesnė kai kurių XVIII a. rašto paminklų leksikos analizė taip pat verčia šiek tiek keisti tradicinę nuostatą apie polonizmų gausą to laikotarpio rašomojoje kalboje (Girdėnis 1998: 8–12).
Det är inte enbart den traditionellt negativa synen på 1700-talets skrifter som har orsakat deras bristande popularitet: ur skriftspråkets uppkomst- och utvecklingsperspektiv betraktas denna period som relativt lugn. Det är naturligt att lingvister gärna riktar uppmärksamheten mot de första skriftliga minnesmärkena och det språkstadium som där dokumenteras. Senare, i 1800-talets skrifter, börjar de söka efter ursprunget till vårt standardspråk. 1700-talets språk hamnar alltså liksom i skymundan, eftersom någon tydligare förändring av litauiskans samhälleliga status inte uppmärksammades och ingen väsentlig vändpunkt i språkstrukturens utveckling dokumenterades.
Redan 1976 skrev Jurgis Lebedys att denna period i skriftspråkets utveckling nästan uteslutande behandlas negativt, som ”en enda stor svart fläck, som en oavbruten period av tillbakagång och litteraturspråkets förfall” (Lebedys 1976: 17). Enligt honom ”kan en så genomgående negativ tolkning av en lång period knappast försvaras metodologiskt” – skriftspråket beror på samtidens syn på språk, dess språkliga smak och skrifternas syfte, och återspeglar tidens samhälleliga och kulturella förhållanden (Lebedys 1976: 17–18).
Juozas Karaciejus framhåller att det är omöjligt att skapa en sammanhängande bild av språkets utveckling om man utesluter en period på nästan ett och ett halvt sekel och inte förbinder den med språket i tidigare skrifter (Karaciejus 1998: 135–138). Han urskiljer flera inkonsekvenser i synen på 1700-talets skriftspråk: (a) man undviker att tala om kontinuiteten i den tidigare traditionen av religiösa skrifter; (b) en apriorisk negativ värdering av 1700-talets skriftspråk dominerar; (c) språket studeras oftast utan hänsyn till tidens samhälleliga och kulturella förhållanden; (d) slutsatsen att skriftspråket under den aktuella perioden gick tillbaka grundas på en analys av ordförrådet snarare än den grammatiska strukturen (morfologi och syntax).
I denna artikel behandlas endast ett litet fragment av 1700-talets skriftspråkssyntax – den attributiva frasen med en kongruerande komponent i Lukauskas Pamoksluose.
1.2. Ordföljden mellan leden i olika attributiva konstruktioner i äldre litauiska (i 1500- och 1600-talens skrifter) har redan studerats tämligen ingående (se Vasiliauskienė 1994; 1995; 1997; 1998), och de mest karakteristiska strukturella mönstren för dessa konstruktioner har fastställts. Däremot har den fortsatta utvecklingen av den attributiva frasens struktur ännu inte analyserats alls, och man har inte heller undersökt om de egenskaper som dokumenterats i 1500- och 1600-talens skrifter fortsatte eller om några nyheter började ta form i 1700- och 1800-talens skriftspråk.
Även om 1700-talets skriftspråk, som redan nämnts, i huvudsak bedöms negativt, tenderar forskare ändå att medge att det också under denna period tillkom texter skrivna på ett förhållandevis gott språk. Ett sådant verk anses vara Lukauskas Pamokslai, som förmodligen skulle ha haft en positiv inverkan på dåtidens religiösa skriftspråk om det hade publicerats. Verket innehåller ansatser till terminologi inom olika områden (juridik, medicin) samt ord som används i äldre skrifter (Lebedys 1976: 40). Alla dessa egenskaper gör därför Lukauskas predikosamling särskilt lämpad för en undersökning av den attributiva frasens struktur.
1.3. Det finns inte mycket information om verkets författare. Man antar att han kom från Žemaitija, men tillbringade större delen av sitt liv i östra Litauen, i Troškūnai. Enligt Kara-
Page 3ATRIBUTINĖ FRAZĖ LUKAUSKO PAMOKSLUOSE | 153
…ciejaus, stavningen i dessa predikningar ligger nära den östliga skriftmålsvarianten från 1600-talets första hälft. Pamokslų språket är inte enhetligt: Lukauskas skrev på högaitiska, men här finner man också samogitiska drag (Karaciejus 1996: 19–20).
Interpunktionen i denna predikosamling varierar mycket. De valda interpunktionsprinciperna, eller kanske en inte helt konsekvent tillämpning som bara författaren själv förstod, gör gränserna mellan ordkombinationer och mellan satsdelar i sammansatta meningar oklara och blir en av orsakerna till de tvetydigheter som uppstår i texten, jfr:
Förtvivlan över frälsningen är inget annat än förlusten av hoppet om att erhålla den eviga godheten, för vilken en människa ibland villigt ger sin vilja till detta samtycker till detoch begår synden av förtvivlan 52.
Detta gör att människan också drabbas av förargelse, när hon anklagar sin egen själ och själv utlämnar sig genom ett dekret, en anklagelse mot sig själv 77.
Därför är detta en sådan förlamning och en ingivelse av sådan svaghet griper människan, så att hon inte förmår göra något alls, hur mycket än den ingiver henne 84.
Ofta är även attributiva relationer tvetydiga i attributiva konstruktioner, särskilt när flera attribut samlas på samma ställe, t.ex.:
Detta är det första bandet och varje kristens tillhörighet 25.
Han kunde bota med ett ord eller genom att röra vid hans hand, men gjorde inte så utan förde honom åt sidan, lade sin saliv på hans tunga och satte fingrarna i hans öron 65.
...inte ett enda hårstrå på hans huvudska falla från er 69.
Av dessa bud framgår tydligt att Herren vår Gudinte bara förbjuder, utan även uttryckligen ålägger att inte missbruka hans namn utan orsak... 82.
Ditt ord är en lykta för mina fötter och ett ljus på min stig, o Gud 26.
Textens innebörd och helheten av satsens syntaktiska relationer kan bidra till att fastställa hur de hänger samman, men på grund av variationen i ordföljd kvarstår även oklara fall.
Lukauskas skriver ändelserna i a-stammens genitiv singularis (1) och nominativ pluralis (2) på olika sätt (jfr Karaciejus 1996: 19). Kanske strävade författaren på detta sätt efter att undvika sammanfall mellan kasusformerna hos ofta använda substantiv. Genitiv singularis har vanligen ändelsen -os, medan nominativ pluralis har -as, men det förekommer också fall av inkonsekvens eller sammanblandning, jfr: (1) ingen nytta 35; för kyrkan tron 42; den sanningen 40; de korten 67; den där staven; men bevarandet av hälsan 34; den goda viljan 26; (2) dessa sanningar 45; dessa ceremonier 64; sådana gåvor 62; oskyldiga själar 46; men dessa dagar 116.
Ändelserna på de nämnda substantiven och på pronomen eller adjektiv som står tillsammans med dem kan vara olika.
Synkretism mellan två eller flera kasus är ytterligare en källa till tvetydighet i denna predikotext. Genom att skriva -as a-stammade substantiv i nominativ pluralis kan man undvika sammanfall med genitiv singularis, men i så fall sammanfaller nominativ pluralis (1) med ackusativ (2):
(1)...men varje söndag är årets heliga festdagar gudomliga dagar, som särskilt har
Page 4154 |
V I R G I N I J A V A S I L I A U S K I E N Ė
skulle vara till hans ära förvanskat 96.
En sådan handling är otillbörlig, eftersom den innebär en allvarlig kränkning av Gud... 109.
(2) Denna ära kan då inte vara större och kärleksfullare mot Gud än när vi genom prästerliga händer frambär offer åt hans ende Son 101.
Att leda en ogift kvinna utan att vara förlovad, särskilt då det är halt eller övergången är farlig 108.
...eftersom inte ens hedningarna själva kände till denna uppståndelse, och med det egna förnuftets ljus inte heller riktade sin dyrkan till den sanne Guden, de sanna dagarna vanhelgas genom kringströvande 96.
Med undantag för de platser, där de har rätt att döma (som det sägs) över svåra gärningar, över de fulaste handlingarna, om vilka... 113.
1.4. Artikelns material består av 1541 attributiva fraser med kongruerande attribut, hämtade ur tio av Lukauskas predikningar (KL 23–118). Attributets placering i förhållande till substantivet har undersökts med utgångspunkt i 75 fraser med räkneordsattribut, 767 med pronominalattribut, 552 med adjektivattribut och 147 med participattribut (se tabell 1); dessutom har fallen med icke-kontaktposition för kongruerande attribut analyserats.
TABELL 1. KONGRUERANDE ATTRIBUTS POSITION
Attribut Totalt antal FÖRE EFTER antal% antal% Räkneordsattribut 75 68 90,7 7 9,3 Pronominalattribut 767 722 94,1 45 5,9 Adjektivattribut 552 316 57,2 236 42,8 Participattribut 147 81 55,1 66 44,9
2. RÄKNEORD
2.1. Räkneord förekommer inte ofta som kongruerande attribut – i tio predikningar påträffades 75 sådana fall. I den överväldigande majoriteten står de före huvudordet – 90,7%:
Att svära vid den första sanningen är inte något ont. 83.
Om då till dessa gärningar själva dissentierna tror, varför inte också till andra? Till exempel att det finns en kyrka, att det finns sju sakrament, att det finns förlåtelse... 42.
Sex dagar skall du arbeta och utföra alla dina sysslor, den sjunde dagen är sabbat, det är vila åt Herren din Gud... 108.
Jämför man denna Predikningar-text med de österländskt skrivna Sirvydas Punktai sakymų, som trycktes under 1600-talets första hälft, märks inga särskilt tydliga skillnader (se
Page 5ATRIBUTINĖ FRAZĖ LUKAUSKO PAMOKSLUOSE | 155
Vasiliauskienė 1995: 126). Skaitvardžio prepozicija dominuoja abiejuose pamokslų rinkiniuose. Tačiau retokai pasitaikančios skaitvardžio postpozicijos motyvai Lukausko Pamokslų tekste akivaizdesni negu Punktuose sakymų. Kai skaitvardis pasakomas po daiktavardžio, tai Pamoksluose visada iškeliama, akcentuojama kiekybė, toks postpozicinis skaitvardis dažnai turi ir kontrasto kirtį. Panašų efektą dabartinėje lietuvių kalboje, matyt, būtų galima pasiekti šalia postpozicinio skaitvardžio vartojant įvairias dalelytes, pvz., tik, dar, jau:
Liksom efter den där biktgåvan, när du lovar, ge först en allmosa åt den fattige, en skilling. Andra gången, ge två skillingar 87. Nu en tredjedel av dagen återvänder till sängen, tills hela kroppen har somnat och ännu är vid liv... 112. På fjärde gången, ge fyra, och så alltid, när du upprepar det, till dig själv en skillingge rikligt och generöst. 87. Kan någon kanske lova att göra något fram till ett år på ett år? 94.
I det utvalda textavsnittet används inga pronominella räkneord.
2.2. Ett anmärkningsvärt exempel är där räkneordet används postpositivt efter ett personnamn, t.ex.:
Vi har som exempel den lärde författaren Eneas Silvius, som återger denna trosuppfattning och senare kallades påve Pius den andre 106.
En sådan placering av räkneordet är också norm i dagens litauiska, till exempel Petras Pirma-sis, Liudvikas Keturioliktasis och så vidare, men vi finner ingen beskrivning av detta i någon grammatik, tydligen eftersom vi nästan alltid skriver en siffra här i stället för ett ord.
2.3. Av alla räkneord förekommer en oftast efter det substantiv som bestäms (4 fall):
Till sist, och på samma sätt kan man lova sig själv att fasta en gång om året, eller ett halvår... 94.
Denna osäkerhet i dess position jämfört med andra räkneord kan förklaras av att lexemet i texten kan fungera inte bara som räkneord utan också som adjektiv eller pronomen, och att de senares, särskilt adjektivens, position i förhållande till substantivet tenderar att variera mer.
3. PRONOMEN
3.1. Liksom räkneordet är pronomen en abstrakt och föga åskådlig ordklass; det har inte bara ett bestämt antal lexem, utan också en fast position i förhållande till substantivet. Pamoksluose står det oftast före substantivet (PR 94,1%; se tabell 1):
För ett sådant verk straffar Gud henne Moteriszky, om vilken prästen Segneras skriver... 115....det passar aldrig att vilja, att någon med ett enda kast skulle kunna omvända alla hedningar till tron, övertyga alla heretiker och avfällingar om Gud, alla
Page 6156 | VIRGINIJA VASILIAUSKIENĖ
förrådda och djävlar föra ut ur helvetet... 27. I de heliga skrifterna och evangelierna finns inga sådana ord eller antydningar som inte skulle ha uttalats av den Helige Ande... 70....den som själv avstår från att straffa, vid varje förnekelse eller uttalande av en ed 87. Andra synder när vi förolämpar Gud, förolämpar vi honom eller skapelsen eller något annat enligt budet... 69.
När man jämför hur ofta själva pronomenen används i Lukauskos Pamoksluose och Punktuose sakymų märks flera skillnader: Lukauskas använder pronomenen kitas, (ne)koks betydligt oftare än Sirvydas; i hans text är även pronomenet toks vanligt, medan visas och wisoks är mindre vanliga än i Sirvydas predikningar; šis är mycket sällsynt, och tutas förekommer bara en gång:
Betänk, det är över denna heliga som den gamla världen brast... 52. Det fanns i Gamla testamentet en sådan affär, genom vilken människor förlorar sitt skydd från Gud... 101–102.
3.2.1. Det finns inte många fall av pronomen i postposition i Lukauskos Pamokslų-samling. Liksom i SP eller BM bidrar pronomenet, när det står i enklitisk position, till att framhäva och betona det substantiv som föregår det (1), eller kan stå i apposition till detta (2):
(1) Teypogi metu Missios turia ju Missionorey, jog nuog slubu nekuríu izłuosuoty yr anus atmaynuty gale... 96. Kada garbie ta, kurię Diewuy atadwoty turem, prigule, pirmiaus iki Wieros, diet to, kunorint mums Diewas... paduoda... 38–39. Toligiey iszmanity turia yr ape žayshus wisokius, kiekwienas žaystas ar tay kaulelus, ar kartosy? 111.... nes kada kas unt paspirima sawa tiesos, kalbietu apsisakau, swieczywosi sumenniu mana, wężliwściu mana, zmoniemis tiemis čia essuntiemis; ne prisiektu... 74. Isz to papratima paeyna tay, jog norint uzmiszty norietumem daykta toki, neuzmir- sziem... 84.... teypogi slubas toksay twirtas ne butu 89. Prisakimay paduoty ira tie, kurius mums arba Diewas, arba Baznicia, arba Wiresnibe kokie paduoda unt uzlaykima yr ing jus aprisza 27. (2) ... su wisu graziausias ira patogumos kłausima Misios S. per mustima Tajemnicuu yr atminima Mukos Diewiszkos, nes ta buwa intencyą Izganitoia paties, kada pri paskutinios Wecierios Apasżtatams prisakie... 106. Ape wiena Ministra Luterszka kursay iszszadieis ayszkiey Herezias turieie sapna toki 64. Atsakau taridamas wisotmiey, jog Prisakimay wieny ira prisakuntis, untry uzsakuntis 26. Jei tada koksay Dissidentas patsay pradietu kalbba ape Wiera, drusiausey yr gieriausey teyp jem atsakity 47.
Page 7Atributinė frazė Luka usko Pamoksluose | 157
TABELL 2. POSITIONEN FÖR NOMINELLA ATTRIBUT
Pronomen
PR
PO
sk.
%
sk.
%
den där
39
100
–
–
(inte) någon
43
100
–
–
varje
27
100
–
–
annan
42
95,5
2
4,5
(inte) någon sorts
57
74
20
26
(inte) vilken
8
88,9
1
11,1
själv
44
97,8
1
2,2
denna
2
100
–
–
den här
1
98,1
–
–
den
253
98,1
5
1,9
densamma
14
100
–
–
sådan
104
90,4
11
9,6
en viss
1
100
–
–
en
24
85,7
4
14,3
(ingen) enda
2
100
–
–
hel
46
100
–
–
av alla slag
14
93,3
1
6,7
andra
1
100
–
–
3.2.2. Pamokslai skiljer sig dock främst från alla undersökta källor genom att det postpositionella pronomenet där oftare än i andra texter av religiös karaktär har kontrastbetoning:
...och det är verkligen den sak som vi lovar, vi har att återlämna den till den vi lovar... 88.
Guslay och zababonay förekommer då, när någon gör bruk av och avslöjar en sådan sak, som är naturlig och som inte kan beklagas med någon sak... 60.
Page 8158 |
VIRGINIJA VASILIAUSKIENĖ
Det är nyttigt att minnas attdagen är sådan, vilken i sin helhet måste helgas åt Guds ära och lovprisning 109.
Jämför prepositionellt och postpositionellt bruk av toks i närliggande meningar:
När någon bryter en sådan fastedag, begår han endast en synd, eftersom de två buden har ett och samma syfte, nämligen kroppens späkning. Omvänt, när någon bryter fastan på en sådan dag, och dessutom har avlagt ett löfte att fasta just den dagen, begår han två synder... 30.
Genitivformen av det postpositionella pronomenet tas betonas också när den ersätter ett substantiv:
...är bunden till att fullgöra det som han svor på 81....är inte bunden till att fullgöra det som ni utan tvekan förstod att ni lovade 93.
3.2.3. Av tabell 2 framgår att en vanligare postposition endast kännetecknar två pronomen: koks (26%) och toks (9,6%). Det senare pronomenet har i predikningarna ganska ofta kontrastbetoning, och endast undantagsvis beror dess postposition på en appositionell eller enklitisk funktion i texten.
Pronomenet koks placering i förhållande till substantivet uppvisar särskilda drag inte bara i det verk av Lukauskas som diskuteras här, utan också i andra forntexter (se Vasiliauskienė 1995: 131). I Sirvydas Punktuose sakymų och Bretkūnas Postilėje dominerar koks i postposition (SP 88,9%; BP₁ – de första 120 sidorna – 68%). Dess användning skiljer sig mycket tydligt från alla andra pronomen som förekommer i dessa predikningar. Pamoksluose bevaras en liknande tradition för bruket av detta pronomen. Visserligen står pronomenet koks här efter det bestämda ordet endast i en fjärdedel av fallen, men även detta tal står i skarp kontrast till förekomsten av alla övriga pronomen som används i texten (se tabell 2). När pronomenet koks står i postposition framhäver det i samtliga fall det föregående substantivet och bidrar ofta till en regelbunden växling mellan betonade och obetonade ord i frasen. Postpositionen är särskilt vanlig i slutet av en fras (1) och i kedjor av samordnade satsled, när författaren till Pamokslų vill avbryta kedjan åtminstone tillfälligt och rikta större uppmärksamhet mot en eller annan beståndsdel i uppräkningen (2):
(1) Slubas wadinas Žadeimu Diewuy padaritu, nes kada žadam daykta koki, apsijimam Diewuy, jog tą daykta kuri žadam, izpildissem 88. Prunciszkau, ar ne praeyie tuo dayktu Žmogus koksay? 78. Paskirk sau meta koki unt nuomonias 93. Prisiega (kaypo jau apsisakie) ira wadinimas Warda Diewa unt swiedectwos daykta kokia 79. (2) Buna tay nekadu, jog pikty žmones pameta, padeda, pakasa mazgus kokius, kautus arba ku toligia czĕrays nuodays uzkriesta… 59. Nesioty pri sawęs diet pataymas, arba nusisaugomą netaymas żinkus kokius, korteles, arba mazgelius, ar dera yr tay… 61.
Page 9ATRIBUTINĖ FRAZĖ LUKAUSKO PAMOKSLUOSE | 159
Den andra är blåssten, som förekommer även bland katoliker, och det allra lämpligaste, otrogna i någon eller i en plågsam själslig sorg, när människor talar ur sin oförmåga... 68.
Som redan nämnts växlar vissa meningar med detta postpositionella pronomen konsekvent mellan informativa, betydelsebärande satsled och obetonade eller enklitiskt använda ord:
Om du stjäl någon sak, eller tappar bort den, begår du en synd... 95.
3.3. Den negativa formen av pronomenet koks används däremot endast före ett substantiv. Till en början verkade det som om denna användning av pronomenet kunde hänga samman med dess adjektiviska betydelse: en av betydelserna hos nekoks är vanlig, obetydlig. Ett sådant fall förekom dock endast en gång:
Ändå förtärs och upplöses hans död genom någon skilsmässa från blodet...100.
Vid en förnyad genomgång av 11 skriftställen med pronomenet nekoks visade det sig att det inte bara används i betydelsen någon, utan även ersätter pronomenen ingen, (inte) någon, någon viss:
På samma sätt är budorden någon sorts ljus efter våra gärningar, vilka visar oss vad som anstår oss och vad som inte anstår oss... 26.
Säg inte att Gud har glömt er, ty han kan inte glömma någon skapad varelse... 69.
... att svära är olämpligt, eftersom inte ens deras ingen överordnad bör befalla och föreskriva 75.
Räkneordet antras Pamokslų kan i texten ha fått betydelsen av pronomenet kitas (annan):
En mor har ofta behövt stiga upp om natten för att trösta sitt gråtande barn, så att hon kunde stilla dess gråt... Man bör ha och hysa omsorg om en annan mor, som särskilt älskar sin dotter med sådana ord 72.
3.4. Pronomenet pats skiljer sig från andra prepositionellt använda pronomen genom sin emfatiska funktion: det gör det substantiv som det bestämmer betydligt mer framträdande och betonat (Ambrazas 1994: 272). Denna användning för det närmare partiklarna. Pronomenets emfatiska funktion förstärks ofta av de avskiljande partiklarna ir, tiktai och den preciseringande partikeln dar (1). Pats sägs också ganska ofta intill egennamn (2):
(1) Tas yra sapnas geras... nes norint yr patsay welnias tokius dayktus roditu, geray roditu 64.
... av själva lagen borde vi av naturen känna oss dragna till den pliktens fullgörande, eftersom till och med hedningen själv utan att känna till budet, genom själva förnuftets ljus... firar årets verkliga högtidsdagar 96.
Och även om vi kan lova... måste vi överlämna det som vi lovar, till den som vi lovar det; men vi får inte lova enbart åt Gud självtiktay patem Diewuy 88.
Page 10160 |
VIRGINIJA VASILIAUSKIENĖ
(2) Det betyder att Gud skänker gåvor, ty Gud själv ger oss dessa gåvor ur sin outtömliga kärleksfullhet... 38.
Vad är det Kristus själv säger, när han på sabbaten såg en man med en förtvinad hand... 116.
3.5. Prepositionellt använda pronomen i Pamoksluose har kontrastbetoning oftare än i andra undersökta religiösa texter. Kontrastbetoningen är särskilt typisk för pronomenet annan, som i texten i Pamokslai ställs i motsats till pronomenen den, sådan. Även dessa pronomen blir ofta medel för att skapa kontrast och bidrar till att binda samman texten till en sammanhängande helhet:
Varför visade sig Gud då så mäktig och fruktansvärd? Det finns ingen annan orsak, endast den att väcka oss till fullkomlig efterlevnad av hans bud genom detta straff... 32.
En sådan förhoppning skulle den ha som hoppas på belöning från Gud... En sådan förhoppning vore... oförnuftig... Då finns en annan förhoppning som kallas liv... 48–49.
Och den dagen kallas Herrens dag. De andra dagarna är inte helgade... 96.
Då är det lämpligt att vi helgar just den dagen och ingen annan 99.
Då är det inte något annat offer som frambärs vid varje mässa... 100.
Det andra är ett högtidligt löfte som avges offentligt. Och sådana löften avger människor endast när de lovar Gud vid religiösa löften 91.
...men de säger att det ovillkorligen måste finnas en sådan person som skulle kunna avslöja detta 59.
Det prepositionella pronomenet sådan fungerar mycket ofta som korrelat i en komplex mening med underordning och fyller också funktionen att binda samman satserna (konnektor):
Detta ärende, som förmår dig till det goda 92.
Det är nödvändigt att veta att sådana huvuden, som idisslar, har två magar... 103.
Och så är det: den som går och grubblar på morgondagen kommer att bedrövas; den kan förmågor av detta slag använda till att utföra svåra arbeten 85.
3.6. Pronomen som används som fokuserande partiklar upprepas några gånger intill substantiv som fungerar som samordnade satsdelar:
Älska Herren Gud med hela ditt hjärta, med hela din själ, med hela ditt sinne, med all din kraft... 55.
... aldrig passar några slags omständliga krumbukter... idunt kas wienu melawimu perwerstu wisus Pagonius i tron, wisus Heretikus och de utvalda av Gud, wisus paskundintus och djävlarna som förts ut ur helvetet... 27.
En död förhoppning är en tom, onyttig förhoppning, som inte ger själen något liv, som inte ger någon glädje, inte utför någon god gärning, och som inte föder någon god tanke... 48.
4. ADJEKTIV
4.1. Statistiken visar att adjektivets position i förhållande till substantivet i Lukauskos Pamokslų-texten är obestämd (föreposition 57,2%; se tabell 1). Förepositionerade adjektiviska attributs
Page 11ATRIBUTINĖ FRAZĖ LUKAUSKO PAMOKSLUOSE | 161
dominans är här inte framträdande eller dominerande. Utan tvivel har statistiken påverkats av den jämförelsevis frekventa postpositionella användningen av adjektivet šventas (73,9%): den utgör mer än en fjärdedel av alla fall av adjektivisk postposition i texten (65 fall; 28,5%). Adjektivet šventas står efter sitt huvudord oftare än andra adjektiv även hos en annan författare från samma östliga skrivartradition, Sirvydas, i Punktuose sakymų (83,3%). Dominansen av postposition för detta adjektiv i religiösa texter kan knytas till inflytande från latin och polska, eftersom man, som redan nämnts på annan plats (se Vasilauskienė 1995: 133), oftast strävar efter att bevara ordföljden i sakraliserade kyrkliga fraser oförändrad, t.ex.: Dowidas Szwyntas 26; Krikszta Szwynta 27; Misiu Szwynta 31; Raszty Szwyntamy 38, 50; Baznicia Szwynta 39, 47; Tieway Szwyntiey 41, 42; Powitas Szwyntas 43; Augustinas Szwyntas 47; Dwasy Szwynta 52.
TABELL 3. ADJEKTIVISKA ATTRIBUTS POSITION
Adjektiv Före Efter
antal % antal %
superlativ (komparativ) 4 57,1 3 42,9
dvasiszkas 3 27,3 8 72,7
diewiszkas – – 11 100
hel 19 82,6 4 17,4
krikscioniszkas 2 25 6 75
årlig 2 20 8 80
liten 7 87,5 1 12,5
tung 7 77,8 2 22,2
världslig 7 63,6 4 36,4
helig 23 26,1 65 73,9
sann 14 82,4 3 17,6
evig 2 22,2 7 77,8
Därav följer att alla de sanna mysterier som den heliga kyrkan förmedlar tron, är oförvitliga sanningar 39–40.
… att Luther inte införde någon ny lära, utan återupplivade den gamla, som sedan länge hade övergetts av kyrkorna
Page 12162 | V I R G I N I J A V A S I L I A U S K I E N Ė
Guds fördömda, mot vilka de heliga fäderna skrev 41.
… därför kallar han dem heliga fäder och för syndernas skull den heliga Ande 52.
Jämfört med det statistiska genomsnittet är adjektivets postposition vanligare även i attributiva fraser som betecknar olika kyrkliga företeelser (se tabell 3), t.ex.: evigt liv 25; evig eld 56; evig frälsning 57; evige Fadern 101; andliga förordningar 26; andlig överhöghet 27; andliga predikningar 70; andliga gåvor 36; andliga kungar 66; Guds ord 70; gudomliga dagar 96; kristen tro 39, 41; kristen moder 39; heliga årsdagar 116.
4.2. Ernstas Fraenkelis (1969: 90–92) har noterat att de äldre fornminnena på litauiska innehåller relativt få adjektivavledningar, och därför används där genitiv av substantiv som attribut oftare än i polskan, t.ex.: lit. Guds nåd – pol. Boża miłość, lit. himlens rike – pol. królestwo niebieskie. I vissa fall finner vi redan i Lukauskos Pamoksluose inte genitiv utan ett adjektiv med suffixet -iškas, t.ex.:
Genom skönhet och alla slags utsmyckningar är kyrkans skönhet, själens skönhet, berikad av dessa helgade föremål, som då kallar Guds kyrka andliga kungariken, som Skriften visar oss efter liknelsen, smyckad med Guds högra hand... 66.
4.2.1. Pamokslų-samlingen återspeglar en levande process där adjektiv bildas med suffixen -iškas, -inis och -ingas. För några decennier sedan noterade även Lebedys, som hade studerat Pamokslus, att verket innehåller embryon till litauisk juridisk och medicinsk terminologi (Lebedys 1976: 40).
Adjektiv med suffixen -iškas, -inis och -ingas utgör ungefär en fjärdedel av alla adjektiv som används i den undersökta texten av Lukauskas. De har oftast suffixet -iškas (15,6% av alla adjektiv som förekommer i texten), t.ex.: apostoliska framställningar 41; kristen moder 39; gudomliga dagar 96; yrkesmässiga förordningar 91; världsliga stadgar 70; jordiska kungar 67; kristen rättfärdighet 111 osv. Adjektiv med dessa suffix utmärks av flera viktiga egenskaper som hänger samman med processen att bilda suffixavledd terminologi och med funktionsdifferentieringen mellan olika grammatiska former. För det första står nästan två tredjedelar av dessa avledningar efter det substantiv de bestämmer. Denna vanliga postposition kan vi sannolikt förknippa med en sammanblandning av de nominala och adjektiviska attributens funktioner, vilken uppstod under tvåspråkiga förhållanden. Då började possessiva adjektiv, efter polskt mönster (kom ihåg vad Fraenkel skrev), användas också där litauiskan sedan gammalt hade använt genitiv av substantiv. När substantivet ersattes av ett adjektiv förblev dess position i förhållande till det bestämda ordet densamma. Därför används exempelvis adjektivet gudomlig, som motsvarar det possessiva adjektivet boży i polskan, i Pamoksluose endast postpositionellt:
Och likaså gudomliga framställningar är Kristi lära, evangeliets muntliga, inte skriftliga, förkunnelse 41. Dessa ceremonier uppmanar oss också att hålla fast vid gudstjänst 66. Därför kallas Skriften också Guds ord 70. Guds ringaktning visar sig härifrån 76–77. Han förtjänar sig åt gudomlig beskydd, vädjar till Gud om hjälp för frälsning så mycket
Page 13ATRIBUTINĖ FRAZĖ LUKAUSKO PAMOKSLUOSE | 163
erforderligt... 106.
En postposition som är vanligare än det statistiska genomsnittet kännetecknar också adjektivet dvasiskas:
Det finns också andra bud och andliga förordningar, vilka den andliga överheten har fastställt, 27. Och vi bör inte heller använda fler ord ur den heliga Skrift... när ni predikar för folket och andliga predikningar förklarar... 70.
En annan viktig egenskap hos attributiva fraser med adjektiv på suffixet -iškas är den potentiella tvetydigheten i deras tolkning:
... men varje söndag och högtidsdag under året är en gudomlig dag, vilka särskilt bör ägnas åt hans ära 96.
... en dag i veckan ägnad åt Gud till hans ära och heliga ting... så att vi bekänner att Gud är vår Herre... 97.
Och så svär också kungarna vid sin kröning att de ska hålla kyrkliga stadgar till rätta och skydda Guds kyrka och hålla den under sitt beskydd 81.
Denne Gud och människa led för oss och dog på korset, och befriade oss så ur det eviga helvetets plågor... 56–57.
Ty Gud vill inte att helgdagarnas ljus på mänskliga missgärningar skulle behöva vila 116.
Fraser med dessa adjektiv framstår nu för oss som tvetydiga även i sitt sammanhang, men i det tvåspråkiga samhället på 1700-talet hade de sannolikt ingen tvetydig klang och uppfattades på samma sätt som i det prestigefyllda polska språket.
För det tredje försöker Lukauskas skilja mellan funktionerna hos fraser med adjektiv på suffixet -iškas och fraser med ett substantiv i genitiv, eftersom det finns få varianter av samma lexem i Pamoksluose (se även tidigare exempel):
Det finns också drömmar som kommer av djävulsk ingivelse 63.
... därav kan var och en förstå, vilken sorts andelära det är, då drömmens slut är ett djävulskt påfund 63.
... de vill att vi, när vi lyssnar med öronen och begrundar i hjärtat, ska förstå även de högtidligare ceremonier som förrättas vid den heliga mässan, såsom offrandet av bröd och vin, förvandlingen till Jesu kropp och blod, och prästerlig kommunion, och... 104.
När någon börjar lyssna till mässan efter brödets och vinets offer, eller går fram först kommunionens präst, då har han inte fullgjort uppståndelsen... 104.
Om ni inte blir som små barn och träder in i Himmelriket... 39.
har ett levande och nyttigt lärande, som stärker honom i det goda och väcker lust, så att vi tjänar Gud utan att försumma... 49.
Sådan är den heliga Skrifts ord, Guds så att den ger näring åt kroppens organ, särskilt mjälten, 71.
4.2.2. Adjektiv med suffixet -inis används postpositionellt något mer sällan än adjektiv med suffixet -iškas (Po 65,7%). För en del avledningar med detta suffix är också användningstraditionen äldre, till exempel: paskutinės Wecierios 106; kasdieniniusy poterusy 70; wirszutinias ceremonias 64; Prisakimay wietiney 27; suda molinia 90; darbu runkiniu 116; apsakamas zodinis 71:
Page 14164 |
VIRGINIJA VASILIAUSKIENĖ
När på Tobliciu akmeniniu med sin egen hand skrev ned de tio budorden, gav Gud dem till oss för att vi skulle hålla dem... 32. För judarna, som Gud endast styrde genom ceremoniomis wirszutiniomis walde, räckte det att dagen var avsatt till helgdag, vilken han efter skapelsen vilade på... 99. Likaså bör man känna till alla slags leksaker, varje leksak: om den består av ben, av kort? eller om det är skrituliusy zayslinius, kan de vara av två slag, 111. När vi har läst den heliga Skriften bör vi komma ihåg alla muntliga förmaningar och råd som hör till den kristna tron 41.
Bland adjektiven med det nämnda suffixet utmärker sig endast adjektivet metinis genom en vanligare postposition (80%):
Likaså, om någon skulle säga att det i större berättelser finns lämpliga omständigheter kring ett överflöd av årliga förmåner, skulle ett sådant löfte inte heller vara bindande... 90. Är det passande att prata om årliga ting i ett sådant buller, och är det vad de önskar? 51.... varje söndag och högtidsdag är en årlig och gudomlig dag, vilka... 96.
I dagens litauiska terminologi är varianter av sammansättningar med genitiv som bestämning och sammansättningar med ett adjektiv på suffixet -inis som bestämning mycket vanliga. Sådana termer kan ha identisk betydelse eller beteckna olika saker. När betydelsen hos de båda sammansättningarna är identisk ges genitiven företräde, trots att sammansättningar med genitiv också har en nyans av tvetydighet, till exempel telefono pokalbis (DLKŽ 1993: 839). I den undersökta texten i Pamokslų väntade man sig också att hitta varianter av de nämnda sammansättningarna, men det visade sig att sådan variation inte är typisk för KL – vanligen används bara den ena varianten.
4.2.3. Adjektiv med suffixet -ingas står oftare före det ord de bestämmer än de tidigare behandlade adjektiven på suffixen -iškas och -inis (71,4%). Många av dem användes redan i våra äldsta skriftliga minnesmärken, till exempel: slubas garbingas 91; dayktas stabuklingas 114; Wiltis nenaudinga 48; peciaus ugninga 50; stabuklingos galibes 61; priszingų spasabu 64; izganingus persergeimus 63:
Jag anför här några exempel från berättelserna i Pamokslai för att styrka och belysa detta, hämtade ur berömda författare, i enlighet med vår Jesu Kristi lära... 23. Den andra är en synd som står i motsats till hoppet, och som kallas förmätet hopp och högmod 53. För fjärde gången: till sist kan vi känna igen och förstå, om gudfruktiga och förnuftiga människor inser att det som är föreskrivet eller förbjudet är föreskrivet eller förbjudet under stränga förpliktelser 28.
Enstaka attributiva fraser i Pamokslų övertas från polskan utan att vara helt anpassade: till den polska adjektivsuffixformen läggs endast en litauisk ändelse, till exempel:
Page 15ATRIBUTINĖ FRAZĖ LUKAUSKO PAMOKSLUOSE | 165
Begår de synd som de som läser kättarnas böcker, eller andra böcker som förbjudits av kyrkan? 44.
... Gud var vår Herre; vilket framgår av de gudomliga ord som uttalades till Israels folk... 97.
Ett sådant arbete tillskrivs inte den kvinnan (om vars liv den heliga Hedvig berättar drottningen av Halychläser) 115.
Det hopp som vi här talar om är den teologiska kardinaldygden, genom vilken vi förtröstar på Gud... 47.
4.3. I det undersökta fragmentet av Predikningar används 48 oavledda adjektiv. De flesta av dem utmärks varken av någon särskild bildrikedom eller uttrycksfullhet – oftast är det adjektiv som fungerar som fasta syntaktiska partner till samma substantiv, till exempel: umzina garby 99; baysiu smerčiu 68; gieru darbu 40; ugnis giwa 77; karšztu meylu 66; luosa nora 28; mazus waykus 42; Nauia Testamenta 27; pikty zmones 59; sunkius griekus 53; Baznicia Szwynta 39 osv.
I de flesta fall är adjektiv- och substantivkombinationerna i denna retoriska text inte fria utan terminologiserade; de betecknar olika religiösa och juridiska företeelser, till exempel: Wieszpats Auksčiausis 29; Dwasiszka waldziu 29; Wiresnibes Dwasiszkos 46; Krikscioniszkos gieribes 47; kuniszka biauriby 85; Asabay Karaliszkay 70; Baznicia Katalikiszka 97; Lynkisz kamay liezuwiey 45; Gierbiu metiniu 51; Szwietes metinias 116; Nedieliniu Kozoniu 23; Nauia Testamenta 102; Nekalta prasidiejima 116; Sena Testamenta 26; swietiszkims Zmoniems 46; sunkius griekus 53; swietisky istatymay 70; grieku smertelnų 99; Krikszta Szw ynta 27; Misiu Szw ynta 31; Raszty Szw yntamy 50; Szwynciause Sakramenta 61; Sena Zokana 23; padawimay žodiney 41.
4.4. När man analyserar skriven, till skillnad från talad, text kan man endast utifrån indirekta tecken försöka avgöra om något ord i frasen har större betydelsemässig tyngd. Ett adjektiv kan framträda tydligare i texten av flera skäl: 1) informationsinnehåll (ny, viktig information); 2) lexemets bildrikedom och uttrycksfullhet; 3) kontrastbetoning. Alla dessa faktorer är nära sammanflätade. Adjektivets särprägel bestäms oftast av syntaktiska strukturer på högre nivå – menings- och textbyggandets logik i ett retoriskt verk, där det är viktigt att betonade och obetonade samt enklitiska ord placeras konsekvent i frasen och att meningen inverteras.
Därför håller vi, när vi undersöker texten i Predikningar, den allmänna intonationskonturen för den litauiska meningen i åtanke. Denna kontur har man försökt fastställa genom att analysera nominalfrasens struktur i 1500- och 1600-talens skrifter: frasens näst sista position är framträdande, eftersom den oftast innehåller temats centrum, medan frasens slut är informationsfattigt; olika enklitiska småord är vanliga i meningens andra position och ansluter sig till det första ordet i meningen (Vasiliauskienė 1997: 109–110; 114).
4.4.1. Varken meningens intonations- eller strukturmodell eller principerna för retorisk textkomposition visar att prepositionella adjektiv skulle betonas starkare:
... inte varje biktfader i slutet, utan endast den som har en tydlig befogenhet för detta, given åt honom av det apostoliska stolen 96.
Page 16166 | V I R G I N I J A V A S I L I A U S K I E N Ė
Räcker det att hålla buden, om man uppfyller dem med ond vilja? 29.
Vem skulle annars kunna tänka sig synder mot det sjätte budet, vilka alltid förekommer när man av fri vilja fördömer sig själv 28.
Det berättas om den helige Hilarius att när en verklig flicka föddes hos honom, besatt av djävulen, ropade djävulen: ”Jag ska inte gå ut …” 59.
I den boken finns i stället för hemligheter idel lögner, bedrägerier, djävulska påhitt och osanningar, och dessutom många sådana ting som kan förarga själar mycket 46.
4.4.2. Adjektiv som föregår substantivet blir dock ofta ett medel för att skapa kontrast i texten. Prepositionella adjektiv med kontrastbetoning är ett av de utmärkande dragen i den attributiva frasens användning i Pamoksluose:
Om nu den lilla bäcken inte kan vada över vid sin mynning, hur ska det då kunna vada över när vattnet samlas? Om tystnadens små diken inte kan rinna fram obemärkt, hur ska de då kunna rinna när de svämmar över och fyller ängarna? Om det är svårt att resa sig ur vanans sömn, när man har vanans virvlar samlade, hur ska man då resa sig när vanan har samlat dem i en rad? 86.
De inbillar sig att din lilla förseelse, fången, bara blev hängd där 114.
… men världsliga lagar tillåter att hädare straffas hårt, att deras näsborrar rivs sönder med glödande tänger och att deras tungor skärs ut ur nacken, säger han 70.
Först måste det finnas en bekännelse om sanningen, utan tvivel och utan förvirring, utan att lägga till eller ta bort något i strid med Gud och samvetet … 75.
Därför gäller det dem som skriver in sig i brödraskapet och lovar att följa de fastställda stadgarna och lovar att fullgöra dem … synden får inte … 89.
… om fullgörandet av goda gärningar skulle vara mig till last, skulle jag inte vara skyldig något, ty tron utan goda gärningar är som ett träd utan frukt, som en fågel utan vingar, som ett öga utan syn 40.
4.4.3. Den prepositionella adjektivformen får sin tydligaste betoning och största tyngd när den skiljs från sitt huvudord av ett annat ord, som inte står i någon direkt syntaktisk relation till den:
Liksom ögat, när det är blodsprängt och ser snett, förvränger människan, så är det avsett att det saknar ett gott slut, den onde gör gärningar inför Guds ögon 29.
Ur trons synvinkel, med de heligaär det särskilt olämpligt för obildade människor att ge sig in i en disputation... 47.
Den lättsinniga förtröstan finns då, när människan förlitar sig på den barmhärtige Herren Gud enbart med munnen, men syndar i hoppet och säger till sig själv … 53.
... av den anledningen, kortfattat kan ni läraatt övervinna 64.
... ty det sker genom Guds ord, blir mycket stor utspädning 71.
Ty den som av naturen var stark kan på ett år härdas på detta sätt och tillägna sig sådan förmåga att räcka till för svåra arbeten 85.
En dålig vana måste, man måste ovillkorligen avhålla sig från den 87.
Den frekventa distanserande placeringen av attribut och andra satsdelar, där ord som står i direkt syntaktisk relation skiljs åt för att framhäva dem, är ytterligare en viktig
Page 17ATRIBUTINĖ FRAZĖ LUKAUSKO PAMOKSLUOSE | 167
egenskap hos detta retoriska verk. Lukauskas utnyttjar fördelarna med fri ordföljd på ett skickligt sätt – strikt ordföljd är ju verkligen inte nödvändig där relationen mellan orden kan markeras med deras böjningsmorfem (relationella morfem). Därmed fortsätter Pamokslus författare den tradition efter Sirvydas som kännetecknar den östliga skriftliga språkvarianten (Vasiliauskienė 1995: 137–140).
4.4.4. Kontrasteringen av olika egenskaper hos ett föremål eller fenomen ligger redan i själva komparativformernas natur. Sådana adjektiv är nästan alltid ett medel för att skapa kontrast i texten, varför det i detta fall är adjektivets morfologiska form, inte dess position, som avgör adjektivets framträdande roll:
(1) Skulle domaren inte säga till dem: Eftersom du stal av gammal vana, förtjänar du hårdare straff, eftersom du kunde ha låtit bli den dåliga vanan, och för samma vana måste du straffas 86–87.
Därpå klättrade läsaren upp till den högre platsen, där ambonen nu står, och läste ur Skriften, Gamla och Nya testamentet, evangeliet; därefter predikade prästen eller diakonen 105.
Med undantag för de platser där domstolen har myndighet att döma till hårda straff för vissa grova gärningar, och där den kan finna någon och överlämna honom till överdomstolen för att dömas och få sin dom fastställd, bör helgonförklaringar utfärdas inte för alla, utan endast för vissa bättre städer i överheten slut 113.
(2) Dessutom måste varje avlagt löfte gälla en bättre sak, för det räcker inte att lova någon god sak... 90.
Och ju mer det är en stenig plats, desto oftare svärs det där 83.
4.5. Inte alla adjektiv som används postpositivt i den undersökta texten är framhävda eller mer betonade, men en stor del av dem har en kontrastiv riktning:
Goda drömmar kan vi här skilja från de onda 64.
Och detta är inget nytt ting, ty på samma sätt brukar man i Rom och i andra länder helt enkelt föreläsa kristna predikningar för människor med stor själslig insikt 24.
... man bör inte hålla några domstolsförhandlingar på helgdagar, men furstar håller dem vid hoven och ståthållare i sina residens, eftersom de kan skjutas upp till nästa dag, medan den heliga dagen måste få sin egen vördnad 113.
Genom Guds bud är också föreskrivet kvinnors handarbete 115.
Den enda levande tron är den som återfinns i människors hjärtan, en tro på Herren Gud som är verksam genom kärlek, sådan som den var hos de heliga martyrerna. 38.
Är det att svära falskt, när man svär i ett tvåsidigt ord? Ett tvåsidigt ord har två sidor, när plikten kräver det, och det vållar ingen närstående skada att använda det... 78.
När Gud alltså befaller oss att hålla dagen helig vill han att vi ska helga den på rätt sätt, så att vi lär känna Herren, den Högste och Skaparen. 96.
... utan att läsa, utan att lyssna... är det en verklig sak eller inte, så måste också vi, om vi vill nå frälsningen, tro på allt detta... som om vi inte höll fast vid sanningen. 39.
Då räknas även sådant som att lägga sig ner tröttas av arbete och vila kroppen när människan är utmattad, eftersom kroppens vila, som följer av att man ligger ner, inte är förbjuden. 108.
Du ser att det är något hemskt och eländigt att berusa sig ända tills förståndet går förlorat, och något verkligt avskyvärt och uselt; var och en som hänger sig åt detta vanärar sig själv... 86.
Page 18168 |
VIRGINIJA VASILIAUSKIENĖ
När nu allt detta är så, och den förskräckta syndarens hjärta, så förlåter Gud honom nu synderna och rättfärdiggör honom 50.
4.5.1. Framträdandet hos postpositiva adjektiv och deras betoning i texten hänger nära samman också med deras plats i frasen: adjektiv som står i frasens näst sista position har i regel större informationsvikt:
Jag tror att de rättfärdiga kommer till himlen och där väntar evig vila, men de onda till helvetet, i evig eld i plåga 56.
Lärare, vad måste jag göra för att vinna evigt liv? 25.
När han sedan bränner de två stora städerna, Sodom och Gomorra, i svavelhaltig eld bränner han ner dem 32.
... men deras plågor den himmelska härlighetens förtär allt vårt livs elände och alla våra sorger 36.
Om jag svär falskt, må Gud låta mig brinna levande i den släckande natten i en levande eld, då ska detta ske, när jag återvänder hem... 77.
Men gör nu en stark ansträngning... akta er för att svära i onödan, så att ni inte ådrar er vrede och bedrar 88.
Vid adjektivets postposition kan även det bestämda substantiv som står på näst sista plats betonas starkare:
På detta sätt och med detta medel rättfärdiggör hoppet den syndiga människan 50.
De löften som vi ger åt Gud, visar sig vara lärda av S:t Tomas doktor Ängeln, vilka säger... 92.
En jämförelse mellan de två sistnämnda fallen visar alltså att betoningen av en av attributivfrasens beståndsdelar – det adjektiviska attributet eller det bestämda substantivet – och deras informationsvärde är nära förknippade med frasens markerade näst sista position.
4.5.2. I detta retoriska verk förekommer också exempel där det är svårt att närmare fastställa motiven för adjektivets postposition:
Främmande löften eller fästa? 95.
När allt detta har skett genomden barmhärtige syndarens hjärta ångrar sig, då förlåter Gud honom synderna och renar honom 50.
4.5.3. I den undersökta texten av Pamokslai fann man endast några få fall av adjektivisk postposition på avstånd:
Ty liksom huvudet är ett tecken på att det inte är friskt när det inte smälter maten, så... har Guds ord, som hörs, ingen nytta med sig om det inte smälts och övervägs i hjärtat... 103.
Att håna sin Skapare är emot Guds fjärde bud, och om det gäller något litet ting, må det vara en liten synd 28.
Page 19ATRIBUTINĖ FRAZĖ LUKAUSKO PAMOKSLUOSE | 169
Adjektivet i dessa meningar har kontrastbetoning.
4.6. När ordföljden varierar inom samma fras är det prepositionella adjektivet oftast neutralt, medan det postpositionella står i emfatiskt läge eller har kontrastbetoning, jfr:
Finns det några? finns det sådana tunga arbeten på heliga dagar? 115.
På alla dessa heliga dagar måste alla katoliker, enligt den gamla lagen i den katolska kyrkan, höra den heliga mässan, avhålla sig från kroppsarbete och hålla fasta på vigiliadagarna före dessa högtider 116.
Varför gav han oss så många stora syndare, vilkas svåra synder han förlät, när han förbarmade sig över er... 53.
Sådan är en svår synd, och därför kan vi förstå att inte bara Guds lag utan även världsliga lagars hädare ska straffas hårt... 70.
Det finns få fall där adjektivens omotiverade position varierar i Predikningarna. Sådan variation är mer typisk endast för terminologiserade fraser med suffixen -iškas och -inis, vilka bildades på grundval av motsvarande polska fraser och ofta samtidigt lånade även motsvarande ordföljd från polskan:
Att läsa den heliga Skrift och delta i disputationer med världsliga heretiker, särskilt okunniga sådana, förbjuder Guds kyrka... 46.
Ändå finns det hos de flesta världsliga människor, särskilt hos dem som har förvrängt det nationella språket, ingenting enkelt och naturligt, utan de förvränger den heliga Skrifts och evangeliernas ord och gör dem till sina skämt 70–71.
Denne Gud är människa, som dog för oss och på korset, och som så räddade oss från djävulens slaveri... 56–57.
Då gjorde Herren Kristus oss inte mindre gott genom att rädda oss ur det svårare, nämligen djävulens slaveri, och han kommer att befria sina egna... 98.
Gud styrde judarnas kost endast genom yttre ceremonier; det räckte att avsätta en dag till helgfirande, då de vilade från sitt arbete enligt det heliga förbundet... 99.
Till exempel: när man blir slagen på ryggen med käppar, är detta yttre ceremonier, vilka... 64.
Då bör man ha en kort belysning av hur och när man längtar efter årliga tingbör vi ha 52.
Är det passande att önska sig timliga ting, finns det något hopp om detta? 51.
4.7. Litauiska adjektiv, särskilt de obildade, stod sedan gammalt oftare före det substantiv de bestämde (se tabell 3; Vasiliauskienė 1995: 125; 127; 132–137; 140). Fall av omotiverad variation i adjektivets position kan ha uppstått genom att en främmande modell överfördes till litauiskan. Adjektiv med suffixet -iškas ersatte på vissa håll substantivets genitivform, som hade en äldre brukstradition. Denna förändring kan också ha påverkat variationen i ordföljden i terminologiserade nominalfraser, eftersom genitivens placering i förhållande till det bestämda substantivet inte var strikt fastlagd i äldre skriftliga monument (Vasiliauskienė 1997: 112; 118–119).
Page 20170 |
VIRGINIJA VASILIAUSKIENĖ
I dagens litauiska står adjektiv som används adverbiellt endast efter personnamnet. Pamoksluose förekommer båda ordningsföljderna:
Sådana böcker på polska språket cirkulerar fortfarande och är omtyckta, såsom Alberta DidžiaDrömmarnas illusion, Kvinnans söta ok, Flickornas tal, och... 45.
Det är inte min gissning, utan Augustina Didžia85.
Ordföljden i attributiva fraser med adjektiv i Pamoksluose är mer fastlagd, har en mer konsekvent inre struktur och en tydligare intern logik jämfört med predikotexter från 1500- och 1600-talen. Detta hänger sannolikt samman med standardiseringen av kyrkoskrifternas språk. I dessa Pamoksluose finns jämförelsevis få fall av adjektivisk postposition eller varierande position som är oklara och helt omotiverade av själva textens struktur.
Adjektivets preposition är neutral om denna ordklass inte har fått kontrastbetoning eller hamnat i en mer framhävd näst sista satsposition. Emfas är vanligare hos postpositionella adjektiv. Jämfört med prepositionella adjektiv får de oftare kontrastbetoning eller står i satsens näst sista position. Även substantivet som bestäms av ett postpositionellt adjektiv kan hamna i denna mer framträdande satsposition. När adjektivet skiljs från sitt huvudord förbinds det alltid med detta genom intonation, som visar att relationen mellan led i den underordnade frasen avsiktligt har brutits. Vid distansposition blir adjektivet således alltid mer framträdande, och den informationella betydelsen av den egenskap som uttrycks genom det förstärks.
Adjektivens postposition är vanligare i religiös terminologi, där den ordordning som bevarats från originalet till följd av kanoniserade texters särart redan hade blivit en tradition i religiösa skrifters språk. Adjektiv med suffixen -iškas och -inis i fraser som används som religiösa och juridiska termer står också ofta efter det substantiv de bestämmer. Denna användning är inte tillfällig: den hänger samman med strukturen och ordföljden i motsvarande polska fraser. Till följd av detta inflytande har avledningar med adjektivsuffixet -iškas i vissa fall ersatt genitivformen av substantiv, som har en äldre brukstradition i litauiskan och oftare stod efter huvudordet. Adjektivets framhävning och uttrycksfullhet i texten beror ofta inte på dess position i förhållande till det ord det bestämmer, utan på principerna och medlen för att sammanställa större enheter i textens syntaktiska struktur samt på vilka medel som valts för att förstärka uttrycket, exempelvis kontrastbetoning, emfatiskt placerad fras och så vidare.
5. PARTICIP
5.1. I Lukauskos Pamokslų text förekommer particip som kongruerande attribut betydligt mer sällan än adjektiv (de utgör ungefär en fjärdedel av antalet adjektiv; se tabell 1). Deras position skiljer sig endast obetydligt från adjektivens (jfr ADJN 56,2%; PARTICN 53,9%). Preposition och postposition förekommer ungefär lika ofta för aktiva particip (PR 49,1%; PO 50,9%), medan passiva particip i huvudsak har samma position som adjektiv (PR 56,7%).
5.2. Prepositionella particip är inte lika framträdande i texten som adjektiv: oftast är deras preposition neutral:
De brinnande ljusen och de lysande ljusen i kyrkan och vid processionerna manar oss, för att
Page 21ATRIBUTINĖ FRAZĖ LUKAUSKO PAMOKSLUOSE | 171
med stark tro, brinnande kärlek och tjänst åt Gud 66.
Därför är det vid den tidpunkten, då bonden ännu inte har samlat in skörden från fältet på hösten, en verklig synlig skada som bör ersättas till fullo av den högre kyrkliga myndighetens delägare; det ska tas ur den egna fickan 116.
Vad är det du här förkunnar att ullen bearbetar? 61.
Tulltjänstemännen är skyldiga att, enligt fastställda taxor och priser på marknaden för varor, vare sig de är utländska eller inhemska, fastställd tull rätteligen ta ut och överlämna till skattkammaren 81–82.
Deltagare som ibland förekommer i denna position betonas starkare genom kontrast (1). I den näst sista satspositionen kan såväl participet som dess huvudsubstantiv framhävas (2):
(1) Varför gav Gud oss sina bud, kan det tyckas vara en mer intressant och inte en nödvändig fråga, eftersom till och med bonden frågar kungen: varför ger du mig gåvor, ber du mig lära mig lärdomarna utantill, men befaller inte de rika? 31.
Och inte bara i den heliga mässan utan särskilt också i predikan anstår det att undervisa de olärda människorna, ty hur skulle de annars bli lärda? 102.
Det är en nödvändig fråga, eftersom den ofta diskuteras bland människor, särskilt bland de olärda 59.
(2) Därför kallas sådana människors tankar tomma: de innehåller ingen grund för sanningen, utan människor hittar på dem förgäves; sådana finns det också mycket gott om, särskilt bland olärda människor 62.
Må man då säga här att Kristus, som är rik, eller Zababonus, är olämpliga husfäder? 65.
5.3. Participens postpositionella användning skiljer sig nästan inte alls från adjektivens. Particip som står efter sina huvudord får ganska ofta kontrastbetoning:
Om Guds bud vore omöjliga att hålla, skulle ingen hålla dem, eftersom det omöjliga kan ingen heller göra... 34.
Genom ceremoniella föreskrifter fullbordas den yttersta handlingen, som riktar sig till Guds ära 64.
Även det bindande löftet måste vara trovärdigt, eftersom den som lovar att göra något som inte kan utföras inte skulle lova något uppriktigt 89.
Det bör noteras att det finns en stor skillnad mellan löftet om seger och icke-seger, eftersom löften om seger, vilka man avger till Gud efter svåra dödssynder, avges för att fullgöra den handling som man lovar 89.
Låt er ändå inte missta er: även om katekesen enbart vore en nödvändig fråga för olärda människor⟧, är den nödvändig för alla och bidrar till frälsningen 102.
Där kan vi alltså känna igen vilka som är bud som skall hållas, och vilka som skall undvikas, eftersom ordet ”inte” alltid läggs till sådant som skall undvikas, men inte till sådant som skall hållas 26.
I den undersökta texten finner vi postpositiva particip även på näst sista platsen i meningen:
Page 22172 |
VIRGINIJA VASILIAUSKIENĖ
... men i slutändan räcker det att kvinnan verkligen är en häxa, även om hon aldrig har talat med Djävulen, sett honom eller skrivit sig i hans tjänst, för att hon ska bli bunden av en olämplig sed, genom vilken djävulen får makt över henne 58.... och när den utsatta tiden har gått till ända, blir den helt fri från alla slags band 94.... Människorna i det Gamla testamentet hade före Kristi ankomst en gammal skyldighet att tacka Gud för att deras dag på lördagen inföll på jorden var bestämd 98. För en sådan gärning straffade Gud kvinnan som prästen Segneras skriver om: när hon på söndagen satte bröd i ugnen, som hon hade tänt, slog elden ut ur den och brände hennes hand mot ugnen 115.
Det betecknade substantivet förekommer dock oftare i denna emfatiska position än själva det postpositiva participet:
Därefter följer att alla sanningar i mysterierna, som den heliga kyrkan förkunnar för de troende, är ofelbara sanningar 39–40.
I den boken finns inga hemligheter, bara rena lögner, djävulens påhitt och falska bevis, och dessutom många andra ting som kan förleda oskyldiga själar 46.
Jag tror och bekänner allt detta fullt och fast, eftersom du är den som inte kan bedra och inte kan bli bedragen, och inte kan bli besviken, och därför inte heller kan bedra eller svika 57.
Kom ihåg, ni drinkare, att söndagen inte är till för fylleri, utsvävningar, dans och olämpliga sånger 109.
Och för att fullgöra detta på ett mer värdigt sätt ska du ha en trogen tjänare, som ska vara noggrann med att vaka över ditt tal... 87.
Det betecknade substantivet väljer inte frasens slutposition, utan den näst sista positionen även när det fungerar som huvudord i en bisats:
En sak är när jag svär vid en förfluten händelse som redan har bekräftats... 79.
Tro är ingenting annat än själva Guds egen gåva, och ett ofött ljus, som upplyser vårt förstånd... 38.
En annan är avsomnad, utan Łoszkos helgade, som är vår själs liv... 38.
5.4. Det förekommer också sådana uttryck med postpositivt particip som fungerar som religiösa eller juridiska termer. De betecknar ett enda begrepp, varför ingen av deras beståndsdelar betonas starkare:
...å andra sidan är den bunden av naturen givna lagar i tjänst hos Tiewuy 31.
Vår första omsorg bör dock gälla övernaturliga goda ting, såsom Herren Jesus föreskriver i evangeliet 51.
Förargad av asaber i trädgårdar, förargad av beslut, eller redan anklagad för någon synd... att svära på intet sätt kan 76.
Andra löften kallas så: Vota simplicia enkla löften, som avläggs privat utan ceremonier och föreskrifter 91.
En söndag gick han ut på fältet och fick se en ovanligt stor hare; genast lät han hundarna jaga och gav sig i väg efter haren, medan han själv jagade den till häst... 112.
Page 23ATRIBUTINĖ FRAZĖ LUKAUSKO PAMOKSLUOSE | 173
... när vi nu sopar bort flisor, gör vi korstecknet, ber böner... åkallar de heliga orden. Vigvatten, välsignat vatten... 60.
5.5. I samma fras varierar participets position sällan, t.ex.: olärda människor 23 – människor olärda 62; välsignat vatten 59 – vatten välsignat 60, t.ex.:
För när den där hedniske läraren sade till olärda människor, som vandrade i skaror efter honom... 23.
Det förekommer också bland folket små bilder med figurer som inte ärar Gud; de kringvandrande skojarna sprider dem vitt omkring och olärda människor lurar och förför... 61–62.
... den som ertappar någon med sådant, har sålt och tillverkat och sådana förargliga ting välsignat vatten, ska kasta bort eller bränna, men kan inte rena från synd 59.
Och den som får ont i ögonen gör korstecknet, välsignar, mumlar ord som jag inte känner till och välsignat vatten stryker på det 60.
6. ICKE-KONTAKTIV ANVÄNDNING AV ATTRIBUTIVA BESTÄMNINGAR
6.1. I Pamoksluose är 7,2% av de attributiva bestämningarna åtskilda från sina huvudsubstantiv av andra ord eller ordgrupper i satsen. Vad gäller förekomsten av icke-kontaktiva positioner överträffar Lukauskas en annan författare som också skrev på en östlitauisk dialekt och utmärktes av denna användning, Sirvydas (jfr SP 5,1%). I SP användes dock adjektiv oftare på distans (8,8%), medan den distansställda positionen i KL är vanligare för räkneord (10,8%) och pronomen (8,2%); adjektiv (5,6%) och particip (4,1%) skiljs här något mer sällan från sina huvudord.
Liksom i andra predikosamlingar dominerar även i denna text attributiva bestämningars distansställda preposition; det finns få fall av distansställd postposition, vilken främst är vanlig för adjektiv.
6.2. Ett räkneord kan skiljas från sitt huvudord av ett enda ord – något verb, ett adverb tada, småord tiktay, jau – eller av en grupp med flera ord:
Den första platsen är en naturlig lag... 31.
Den andra är synd en lockande vilja, som... 53.
Om någon bryter en sådan fasta, bara en enda synd tillkommer... 30.
... det händer att någon för en annan Artikel inte bekänner, men bekänner alla de andra och är därmed kättare... 43.
Låt honom ofta rasa, tala illa och svära; den andra av naturen får det genom uppfostran 85.
Den första veckodagen är hos judarna söndag, eftersom Herren Gud då började skapa världen... 98.
Den tredje vid slutet är drömmar från Herren Gud, från den helige skyddsängeln... 63.
6.3. Det vanligaste sättet att bryta den direkta syntaktiska relationen mellan ett adjektiv eller particip och dess huvudord är ett verb:
Page 24174 | VIRGINIJA VASILIAUSKIENĖ
När människan kommer till fullkomlighet i förnuftet, om hon inte känner till Guds bud, finns det då några sådana? Vilka är de? Hon syndar 33.
En kristen människa lever; varje som gärna aktar sig för synd, iakttar Guds bud så omsorgsfullt... 49.
Det är viktigt att veta att det finns en stor olikhet mellan löftet om förlåtelse och det om utebliven förlåtelse … 89.
Gud tilldelade honom djävlarna som bödlar, så svåra att de till sist drev honom till förtvivlanoch förde honom till den yttersta förtvivlan107.
... så har hon vant sig vid och fäst sig vid detta fula och fördärvade levnadssätt, så att hon plågar sig själv, är rastlös, förtvivlar och svimmar, tills hon har begått synden och inte fått sin vana tillfredsställdbegått synden och inte fått sin vana tillfredsställd85.
Underordnade led i en verbalfras – substantiv med adverbiell betydelse och adverb – skjuts in mellan adjektivet och dess huvudord betydligt mer sällan:
Eftersom detta är en förordning om fastan, måste vi här visa tydliga belägg ur den heliga Skrift98.
Från trosans sida,både för icke-kristna och människorsärskilt för de olärda är det inte lämpligt att ge sig in i disputationer... 47.
Ett förståndigt beslut är då, när människan med fast tillit förtröstar på den allena nåderike Herren Gud och syndar i det hoppet, medan hon säger till sig själv … 53.
... av denna anledning,korthär hos erlärde enfaldiga
När offret frambärs av en enda präst och på ett enda ställe, nämligen i den heligakyrkan, då skulle denna nåd vara en enda, ojämförlig... 100.
Mer sällan används enklitiska partiklar för att framhäva adjektivet; med hjälp av dem skiljs det från sitt huvudord:
… tvärtom: gudlösa, människor med onda avsikter, som förlöjligar Guds bud, överhopade med all slags välgång och rikligt begåvade med alla möjliga årliga förmåner 36.
Dessutom bör följande dagar hållas heliga: de heliga apostlarna Petrus och Paulus, alla helgon, den helige martyren S. Stefanus, ochen enda, allra främsta patron116.
I Pamoksluose förekommer också sådana fall där ett kongruerande attribut skiljs från substantivet av ett prepositionellt inkongruerande attribut, uttryckt genom en prepositionskonstruktion. En sådan placering av attributet är också karakteristisk för andra texter från äldre tid (se Vasiliauskienė 1995: 139–140), men dess position framstår redan som mycket ovanlig ur den nutida språkets perspektiv. Därför tenderar man att betrakta denna användning av attributet som orsakad av distans, fastän attributet i själva verket står i direkt syntaktisk relation till samma huvudord som det kongruerande attributet:
När man så kristligt håller Guds bud, är det det förstaoch frälsningensväg62.
Syndigoch ångervana, det är ännu något mer än själva naturen... 85.
Vissa ord som skiljer adjektivet från substantivet tycks vara ersättningar för substantivets genitiv, vilka uppkommit genom påverkan från polska:
Page 25ATRIBUTINĖ FRAZĖ LUKAUSKO PAMOKSLUOSE | 175
... på samma sätt predikas i Rom och på andra platser med stor andlig tillit i predikningar för kristna människor, enkelt berättade 24.
... beträffande en mjuk sak eller en spåna, att svära och ta Gud till vittne är ett stort förakt för Hans allra heligaste namn 75.
6.4. Predikningarna utmärker sig bland andra fornminnen från den äldre språkperioden genom den stora mängden fall av avlägsen preposition av pronomen. Ett sådant antal och en sådan mångfald av exempel på icke-kontaktposition förekom inte i någon text från de gamla skrifterna från 1500- och 1600-talen.
6.4.1. Pronomenet kan, liksom adjektivet, skiljas från sitt huvudsubstantiv av verb (sådana fall är bland de vanligaste) (1), av substantiv och pronomen som fungerar som objekt och adverbial (2), av adverb (3), av flera satsdelar på en gång eller till och med av en hel bisats (4):
(1) Bland budorden bör ordningen vara sådan sinsemellan 31.
Det är en dröm god, och från Herren Gud, som leder till Guds kärlek... 64.
Kom ihåg, bonde, att den dagen är Herrens dag, en helig dag; den helige ängeln måste lyssna till den heliga mässan och predikan, men aldrig snärja sig med arbeten 109.
(2) Det kan inte finnas något bättre och mer grundligt svar på hela denna fråga än detta... 39.
Alla dina markeringar kommer att försvinna; du blir en främling i städer och på avlägsna öar... 35.
... så att vi skulle lära känna honom som den högste Herren och Skaparen och ge honom det tillhörande, liksom undersåten ger sin härskare den tillbörliga hyllningen 96.
Om du har något tvivel tvivel, gå då hellre till teologprästerna... 47.
(3) ... eller på evangeliet? Han sätter sina fingrar på dess eder, vilka med vanliga ord slutar... 74.
I varje ed bör dessa tre saker vara sammanfogade och lämpligt förenade 75.
På dina åkrar och i dina arbetsuppgifter går du med plog och harv; på så vis väcker du din tros handlingar 51.
(4) ...att detta inte hör till bikten, och har den nytta av nötter och ost största djävulen... 59.
...jag lyssnar alltid till den heliga mässan och inte alls slösar jag bort henne på arbeten... 114.
...men alla slags som kan finnas fördärv tillhör 30.
Pronomen som står i frasens första position, tas, kiekwienas, kitas, toks, koks, skiljs från det bestämda substantivet genom de efterföljande partiklarna tay, tiktay, teypogi och adverbet tada (se även tidigare exempel):
Dessa egenskaper är då, en är storhet, rättvisa och sanning... 41.
Enligt den medfödda lagen måste var och en likaså hålla sig till det som, om det inte levdes efter, skulle strida mot förnuftet 29.
Andra kringsaker, där det finns möjlighet... det leder oss inte till Gud... från att delta i den heliga mässan 108.
...och sådan är tron som Gud kräver av oss 40.
Page 26176 |
VIRGINIJA VASILIAUSKIENĖ
...eftersom var och en härifrån i slutet får kunskap, från någon sådan ande hans lära... 63.
...eftersom det bara finns en enda Tro, och det är bara genom den katolska Tronsom man kan nå dit 57.
Där fanns också villfarelser såsom Dioskoros, Nestorius... 41.
Den jämförelsevis frekventa användningen av enklitikor efter pronomen som står i frasens första position bör betraktas som ett av de mer särpräglade dragen i hur den attributiva frasen komponeras och används i Pamoksluose.
6.4.2. Ytterligare ett särdrag hos den aktuella predikosamlingen är användningen av de enklitiska partiklarna tiktay (8 exempel) och dar (1 exempel) efter pronomenet pats. I detta fall betonas inte pronomenet pats, utan det substantiv som det bestämmer: enklitikan förstärker endast pronomenets betonande funktion. Till sin funktion i satsen ligger detta pronomen alltså nära partiklar:
Och denna uteslutning ur den katolska kristna gemenskapen har påven själv bara fått lämna därhän 44.
Om då även dissenters själva tror på dessa gåvor,varför inte andra? 42.
En annan är ännu en tilläggsbestämmelse, som bara de själva bekänner inför Gud; de bekänner inget annat 74.
... och ges inte till alla, utan antingen endast till biskoparna själva eller till vissa präster 95.
I alla andra fall bär det på distans använda pronominella attributet en större informationsbörda än det substantiv som det bestämmer. Det pronomen tas, som skiljs från substantivet av enklitikor, får ofta kontrastbetoning, jfr denne, inte någon annan:
... på den där tavlan var det inristat, på vilken just dessa ord stod skrivna... 61.
...eftersom det bara finns en enda Tro, och det är bara genom den katolska Tronsom man kan nå dit 57.
7. SLUTSATSER
Analysen av ordföljden i attributiva fraser med kongruerande attribut i Lukauskos Pamoksluose visar att 1700-talet bör betraktas som en stabiliseringsfas för normer som började ta form i skriftspråket under 1500- och 1600-talen. Fallen av osäker och oregelbunden placering minskar. Ordföljden i motsvarande fras varierar mindre, och positionsvarianter av samma lexem är mer sällsynta. Trots fördelarna med fri ordföljd är valet av den ena eller andra positionsmodellen mer motiverat och tydligare.
1. Pamoksluose dominerar prepositionellt bruk av attribut med räkneord. De relativt få postpositionella fallen är här mer motiverade än i 1500- och 1600-talens predikotexter.
2. Pronomen som kongruerande attribut står också oftast före substantivet. Ett postpositionellt använt pronomen hamnar i enklitisk position och bidrar till att starkare framhäva eller betona det substantiv det bestämmer, som står före pronomenet, eller är knutet till det genom en appositionell relation. Pronomen som står efter substantivet har oftare än i andra predikosamlingar kontrastbetoning. Postposition är vanligare endast för pronomenen koks och toks. Prepositionella pronomen får också ofta kontrastbetoning. Pronomenet pats skiljer sig från andra prepositionella pronomen genom sin emfatiska funktion, som för det närmare partiklarna.
Page 27ATRIBUTINĖ FRAZĖ LUKAUSKO PAMOKSLUOSE | 177
3. Adjektivets placering i förhållande till substantivet är inte strikt fastställd i den undersökta texten. Statistikens utfall har påverkats avsevärt av den mycket vanliga postpositionen av adjektivet szventas. I vissa fall använder Lukauskas adjektiv med suffixet -iškas i stället för substantivets genitiv. Nästan två tredjedelar av dessa avledningar står efter substantivet. Denna frekventa postposition kan uppenbarligen kopplas till en sammanblandning av substantiviska och adjektiviska attributfunktioner som uppstod under tvåspråkiga förhållanden, då possessiva adjektiv efter polskt mönster började användas även där litauiskan av gammalt brukade ha substantivets genitiv. Den undersökta texten visar att adjektiv med suffixen -iškas, -inis, -ingas är produktiva och konkurrerar med substantivets genitiv. Prepositionella adjektiv med kontrastbetoning är ett av de utmärkande särdragen i hur den attributiva frasen används i denna predikosamling. Ett annat viktigt kännetecken för detta retoriska verk är den vanliga distansplaceringen av attribut och andra satsdelar samt att ord som står i direkt syntaktisk relation skiljs åt för att framhäva dem starkare. Lukauskas utnyttjar fördelarna med fri ordföljd på ett skickligt sätt – strikt ordföljd behövs ju inte där sambandet mellan orden kan uttryckas med deras relationella morfem. Alla adjektiv som används postpositionellt i den undersökta texten är inte framhävda. De postpositionella adjektivens framträdande och betoning i texten hänger nära samman även med deras placering i frasen: adjektiv i frasens näst sista position bär i allmänhet större informationsvikt. Ordföljden i den attributiva frasen med adjektiv i Pamoksluose är mer fastlagd, har en mer konsekvent inre struktur och en tydligare inre logik jämfört med 1500- och 1600-talens predikotexter. Detta hänger uppenbarligen samman med standardiseringen av kyrkans skriftspråk. I dessa predikningar finns relativt få fall av adjektivisk postposition eller positionsvariation som är oklara och helt omotiverade av själva textstrukturen. Adjektivisk postposition är vanligare i religiös terminologi, där den ordställning som bevarats från originalet på grund av de kanoniserade texternas särart redan hade blivit en tradition inom det religiösa skriftspråket. Hur adjektivet framhävs och uttrycksfullt framträder i texten beror ofta inte på dess placering i förhållande till det bestämda ordet, utan på principerna för hur större enheter i textens syntaktiska struktur fogas samman.
4. De aktiva och passiva participens placering i förhållande till det bestämda ordet och deras användning skiljer sig i den undersökta texten föga från adjektivens.
5. När det gäller den stora mängden fall där kongruerande attribut står icke-kontaktmässigt överträffar Lukauskas Sirvydas. Liksom i andra predikosamlingar dominerar distansställd preposition av kongruerande attribut i denna text. Attributen kan skiljas från sina huvudord av verb, adverb, partiklar, prepositionskonstruktioner, grupper av flera ord och så vidare. Pamokslams är också karakteristiska för den mycket vanliga distansställda prepositionen av pronomen. Ett särdrag för denna predikosamling är användningen av de enklitiska partiklarna tiktay ir dar efter pronomenet pats, när det bestämda substantivet betonas.
FÖRKORTNINGAR
ADJN – adjektiviskt attribut; prepositionellt adjektiviskt attribut.
BM – Litauische Mundarten, gesammelt von A. Baranowski, 1. Texte, hrsg. von F. Specht, Leipzig, 1920.
BP₁–[Jonas Bretkunas] POSTILLA Tatai esti Trumpas ir Praf tas Ifchguldimas Euangel iu / ſakamuiu Bazniczoie Krikſchczionifchkoie / nūg Aduento ik Wæliku. Per Jana Bretkuna Lietuvos Plebona Karaliauczuje Prulūſu. Iſſpaude Karaliauczuje Iurgis Oſterbergeras. Meta Pono 1591.
DLKŽ – Ordbok över det nutida litauiska språket, Vilnius: Vetenskaps- och encyklopediförlaget, 1993.
Page 28178 |
VIRGINIJA VASILIAUSKIENĖ
KL–K. Lukauskas, Predikningar, utgiven av J. Karacijus, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1996.
Particn – prepositionsbaserat participattribut.
Po – postposition.
Pr – preposition.
SP – [Konstantinas Sirvydas] PVNKTY KAZAN od Adventu až do Poſtu, På litauiska, med förklaringar på polska UTGIVNA AV prästen KONSTANTY SZYRWID / teolog vid Jesu sällskap / MED DE ÄLDRES TILLSTÅND. Utgivna i VILNA i Jesu sällskaps akademis tryckeri år M.DC.XXIX. (Fotografisk utgåva användes: Franz Specht, Šyrwids Punktay sakimu, Göttingen: Vandenhoeck & Ruprecht, 1929.)
LITERATŪRA
Ambrazas, V., red. 1994: Dabartinės lietuvių kalbos gramatika, Vilnius: Mokslas.
Dryer, M. S. 1988: Object-verb order and adjective-noun order: Dispelling a myth. Lingua 74, 77–109.
Frenkelis, E. 1969: Baltų kalbos, Vilnius: Mintis.
Girdenis, A. 1998: 1759 metų „Žiwatas“, Faksimilinis leidinys, parengė Aleksas Girdenis ir Petras Skirmantas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.
Jonikas, P. 1972: Lietuvių bendrinės rašomosios kalbos kūrimasis antrojoje XIX a. pusėje, Chicago: Pedagoginis lituanistikos institutas.
Jonikas, P. 1987: Lietuvių kalba ir tauta amžių būvyje, Chicago: Lituanistikos instituto leidykla.
Karacijus, J. 1996: Kelios pastabos dėl K. Lukausko kalbos. Kiprijonas Lukauskas, Pamokslai, parengė J. Karacijus, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.
Karacijus, J. 1998: Dėl XVIII a. raštų kalbos. Lietuvių kalbotyros klausimai 39, 134–138.
Karacijus, J. 2000: XVIII a. raštų kalba ir jos kilmė. Žmogus ir žodis 1, 24–26.
Lebedys, J. 1976: Lietuvių kalba XVII–XVIII a. viešajame gyvenime, Vilnius: Mokslas.
Palionis, J. 1995: Lietuvių rašomosios kalbos istorija, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.
Ulvy das, K., red. 1971: Lietuvių kalbos gramatika 2. Morfologija, Vilnius: Mokslas.
Vasiliauskienė, V. 1994: On the placement of the genitive attribute in Old Lithuanian. Dept. of General Linguistics, University of Umeå, Report 35, 99–115.
Vasiliauskienė, V. 1995: Derinamojo pažyminio vieta senojoje lietuvių kalboje. Lietuvių kalbotyros klausimai 33, 124–142.
Vasiliauskienė, V. 1997: Daiktavardžio ir įvardžio genityvo vieta senojoje lietuvių kalboje. Lietuvių kalbotyros klausimai 38, 104–121.
Vasiliauskienė, V. 1997: Senųjų raštų atributinės konstrukcijos. Darbai ir Dienos 4, 99–109.
Vasiliauskienė, V. 1998: Atributinių junginių modeliai Mikalojaus Daukšos Postilėje ir Antano Baranausko tarmių tekstuose. Baltistica 33 (2), 215–232.
Zinkevičius, Z. 1988: Lietuvių kalbos istorija 3. Senųjų raštų kalba, Vilnius: Mokslas.
Zinkevičius, Z. 1990: Lietuvių kalbos istorija 4. Lietuvių kalba XVIII–XIX a., Vilnius: Mokslas.
Virginija Vasiliauskienė Vytauto Didžiojo universitetas Donelaičio g. 52, 3000 Kaunas [email protected]
Gauta 2001 11 02
