ACTA LINGUISTICA LITHUANICA

XLVI (2002), 73 – 80

Analogi i litauisk ordbildning. Potentiella och okazionala avledningar

JURGITA MIKELIONIENĖ

Vytauto Didžiojo universitetas, Kaunas

Artikeln behandlar analogi i litauisk ordbildning, det vill säga bildandet av nya lexikala enheter utifrån befintliga modeller. En analys av den senaste utvecklingen i det litauiska ordförrådet visar att modellen oftare är en produktiv avledningstyp än en enskild lexikal enhet. Ett försök görs att visa likheter och skillnader mellan potentiella och okazionala lexem samt att ge en strukturell klassificering av okazionala bildningar. Exempel ges för att illustrera hur analogi fungerar vid bildandet av substantiv som betecknar personer, redskap, abstrakta begrepp med mera. Begreppet produktivitet hos avledningstyper diskuteras. Slutligen visas att analogi är en källa till avledningssynonymi, kontamination och ordlek.

Aktiva processer i ordbildningen, en oavbruten ström av nya ord – detta är ett viktigt kännetecken på språkets livskraft och dynamik. Analysen av synkrona avledningsprocesser är oskiljaktig från beskrivningen av villkoren och sätten för nya ords uppkomst. Ett av de viktigaste målen för forskare som betraktar ordbildningen som ett ständigt föränderligt system är att klarlägga inte bara befintliga utan också potentiellt möjliga avledningar.

När man talar om nya ord, även när man definierar neologismer, betonas ofta endast de extralingvistiska orsakerna till deras uppkomst (behovet av att benämna nyuppkomna föremål, företeelser och begrepp). De inre, lingvistiska orsakerna, som är mindre uppenbara men inte mindre viktiga, glöms ibland bort. I denna artikel vill vi närmare granska analogi – en av språkets mest kraftfulla interna mekanismer, som påverkar uppkomsten av ett nytt ordförråd. Inom ordbildningsteorin förstås analogi som bildandet av nya ord enligt avledningsmodeller som redan finns i språket. Ord kan bildas efter ett redan befintligt konkret ord (så uppstod, genom att efterlikna mėnuleigį, marsaeigis). Oftast sker detta emellertid med stöd av produktiva avledningstyper (Motsch 1999, Ferm 1994). Analysen av nybildningar i litauiskan, grundad på material från dagens publicistik, skönlitteratur och vetenskapliga litteratur, visar att förmågan att bilda ord efter redan befintliga förebilder framgår såväl av uzuala som av icke-uzuala (potentiella eller okazionala) avledningar. Analogin används alltså i stor utsträckning när nya lexikala enheter bildas eller skapas. Just uppkomsten av ord som inte har blivit allmänt brukade visar analogins särskilda kraft i språksystemet (Zemskaja 1992: 203); denna typ av lexik ligger därför i artikelns huvudsakliga fokus.

Begreppen potentiell och okazional avledning tolkas på olika sätt, liksom förhållandet mellan dem. Det diskuteras om det över huvud taget är ändamålsenligt att dela in icke-uzualt lexik på detta sätt. ”Potentiella avledningar är ord som bildas enligt mycket produktiva och regelbundna avledningstyper, men som inte träder in i språket som självständiga lexikala enheter; de förutses endast av dessa typer och kan förekomma i talet

74 |

JURGITA MIKELIONIENĖ

realizuojami kiekvienu momentu“ (Urbutis 1978: 269). Okazionalizmai „Kalbotyros terminų žodyne“ (1990: 136) apibrėžiami kaip bendrajai kalbos vartosenai nebūdingi žodžiai, pasitaikantys tik kartą tam tikrame kontekste, darybos atžvilgiu netipiški, individualūs. Ne visi kalbininkai linkę skirti potencialinius ir okazinius darinius. Jų argumentai – ir potencialiniai, ir okaz(iniai) dariniai yra tos pačios darybinės sistemos nariai, ir vieni, ir kiti yra dvilypiai – turi griežtai apibrėžiamą struktūrą ir semantiką, todėl jiems suvokti dažniausiai neprireikia konteksto, tiek potencialinių, tiek okazinių darinių daryba remiasi analogija. Šiai nuomonei dažniausiai nenori pritarti tiriantieji atskirų funkcinių stilių okazionalizmus. Grožinės literatūros ir publicistikos neįprastų darinių okazionalumo laipsnis yra labai nevienodas. Publicistinio stiliaus okazionaliniai dariniai daug artimesni potencialiniams nei grožinės literatūros kūrėjų vaizdingi autoriniai dariniai (Ferm 1994: 92–93, Zemskaja 1992: 180–182).

Sådana avledningar finns inte i ordböcker och skulle därför, sett rent lexikografiskt, också kunna betraktas som nybildningar. Detta ger upphov till många diskussioner inom neologiforskningen. Det är i själva verket mycket svårt att dra en gräns mellan en nybildning och en potentiell avledning, eftersom det inte alltid är klart om ett befintligt ord helt enkelt återbildas eller varje gång skapas på nytt enligt avledningsmodeller som finns i språket. Den tydliga och iögonfallande nyheten hos en okazional avledning är ett av dess viktigaste kännetecken. Det bör dock sägas att kriterierna varaktighet och individualitet, liksom det nämnda nyhetskriteriet, inte alltid uppfylls. Många okazionalismer, särskilt sådana som förekommer i publicistiken, sprids mycket snabbt, fastnar i minnet och blir potentiella ord, och ibland även ord i allmänt bruk.

I denna artikel ansluter vi oss till uppfattningen att potentiella och okazionala avledningar inte kan likställas. Deras främsta särskiljande drag gäller huruvida avledningsreglerna följs. En okazional avledning, som många forskare framhåller, är individuell och författarspecifik och är snarare ett resultat av skapande än av avledning, grundat på analogi; den bryter oftast mot de allmänna lagarna för ordbildning. Bildningen av en avledning som betraktas som potentiell är invändningsfri: den kompletterar avledningsparadigmet, typen eller kategorin och är systematisk, men betraktas ändå inte som uzual. Potentiella avledningar kan bildas när som helst, utan hinder, när behov uppstår av att benämna något; de förekommer ofta i skriftliga källor, även om de inte registreras i ordböcker.

För att klarlägga analogins roll i bildandet av potentiella ord och undersöka atypiska, individuella avledningar analyseras i artikeln avledningar som hör till de talrikaste avledningskategorierna – personbeteckningar och abstrakta substantiv – samt till några mindre talrika och semantiskt tämligen strikt begränsade kategorier (till exempel benämningar på kött). Exempel ges på nya suffixavledningar av de allra mest produktiva avledningstyperna¹.

När man undersöker analogimekanismen stöter man ofrånkomligen på begreppen produktivitet och aktivitet hos en avledningstyp. Frågan om hur och på vilka sätt aktiviteten hos en avledningsmodell eller ett formans kommer till uttryck ska besvaras med exempel hämtade ur det faktiska material som sökts fram ur VDU:s datoriserade korpus för samtida litauiska. Det bör sägas att produktiviteten hos en avledningstyp eller ett formans spelar en avgörande roll i analogisk ordbildning. Man kan dock inte säga att ord inte bildas enligt improduktiva avledningstyper

¹ Suffixavledning valdes för analysen eftersom den för närvarande är den mest produktiva avledningsmetoden.

POTENCINIAI IR OKAZINIAI DARINIAI

| 75

typer. Som improduktiva suffix anges i grammatikerna -eika, -ėnas, -ila, -muo, -išius, -ėlius. Men även med dessa bildas avledningar, t.ex.: šnibždeika, svaidmuo, madišius, kirmėlius, žuvenas med flera. Utan att för den skull underskatta produktivitetens betydelse bör man därför också tala om en ordbildningstyp som aktiv eller livskraftig. I vissa perioder kan annars improduktiva ordbildningstyper bli mer aktiva och ge upphov till etablerade, potentiella eller till och med tillfälliga nybildningar.

Jag märkte det: han kan klä sig, men är ingen madišius. När Ksaveras vaknade utan att förstå någonting svepte han med blicken över alla, med en dramstu menulėnas blick...

Nedan ska vi granska några ordbildningstyper som traditionellt anses vara ganska produktiva². Det insamlade materialet visar att de för närvarande också är tillräckligt aktiva. Större delen av de analyserade bildningarna betraktas som potentiella avledningar, men det förekommer även exempel på tillfälliga ordbildningar.

Ett typiskt exempel på en potentiell bildning som skapats genom analogi är avledningar med suffixet -iena, vilka tillhör bildningskategorin för köttbeteckningar. I ordböckerna hittar man följande ord som har bildats av djur- och fågelbeteckningar och blivit en del av allmänspråket: briediena, elniena, kalakutiena, kiauliena, stirniena, šerniena, veršiena, vištiena med flera. Som potentiella bildningar betraktas sådana avledningar med samma ordbildningsbetydelse som återfinns i VDU-korpusen men inte är belagda i DLKŽ: kengūriena, kurapkiena, lokiena, nutrijiena, parš eliena, smaugliena, sraigiena, strutiena, stumbriena, šuniena, varliena, varniena, vėžliena, žaltiena, žiurkiena, žvirbliena. Många av dem betecknar kött från fåglar eller djur som äts här eller i andra länder.

Hon var inte kräsen med maten –... hon åt gärna žaltiena och unga kråkor stekta över glödande kol. Sraigiena passar i sallader med kokt, torkad karljohanssvamp. Varje dag levereras tre ton žiurkiena till marknaden i den södra provinsen.

Med samma suffix finns några avledningar bildade av fiskbeteckningar, även om grammatikerna inte anger en sådan betydelse: lašišiena, lydekiena, žuviena.

Ūsoriųs žuviena är mycket god, trots att den är full av ben... Det vore enklare att köpa rökt eller saltad lašišiena i affären.

V. Urbutis savo monografijoje (1978: 272) tokių darinių nelaiko net ir potenciniais ir juos traktuoja tik kaip darybos klaidas. Manome, kad akivaizdi tiek semantinė, tiek darybinė analogija leidžia tokius darinius priskirti jei ne potenciniams, tai bent jau okaziniams dariniams, nes „kalbos norma yra pakanti skirtingam okazionalizmų ekstravagantiškumui“ (Lykov 1976: 18).

Med utgångspunkt i den semantiska och ordbildningsmässiga strukturen hos ordet dveseliena har orden lavoniena, moteriena bildats. Till betydelsen hos sina grundord är dessa avledningar ännu mer avlägsna från typiska exempel på den analyserade ordbildningstypen än fiskens ”kött”-beteckningar. Verkliga

²Vid bedömningen av om en ordbildningstyp är produktiv utgår man från Dabartinės lietuvių kalbos gramatika (Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1994).

76 |

JURGITA MIKELIONIENĖ

som okazionalismer med särskilt tydlig strukturell och semantisk deformation kan betraktas tabloidkött, formelkött, tidningskött, ordkött, småordskött, journalistkött..., eftersom deras basord inte betecknar kött från vare sig djur eller fåglar. Ibland ligger sådana avledningar också närmare beteckningar för maträtter (jfr sylta), som också förs till denna kategori, eller helt enkelt beteckningar för någon kropps ”kött”, jfr berggrund, svampkött,...objekt tillverkas av språkligt material – ordkött. Det ovan nämnda ovanliga hos okazionalismerna ligger mindre i ordbildningen än i semantiken.

Vårt samhälle matades med giftspäckat tidningskött....har hundens luktsinne och flyr genast från det skämda ordköttet, och nu finns det berg av det i hennes skogar. Syntetisk råvara är en behärskad frånvarons korg, en förtätad formel. Vi kallade sådant material formelkött.

Analogins tydliga inflytande märks inom kategorin redskapsbeteckningar. En granskning av de avledningar med suffixet -iklis som inte finns upptagna i DLKŽ men som påträffats i korpusen visar tydligt denna ordbildningstypens produktivitet och livskraft. Med detta formans bildas aktivt nya datatermer (gripare, tändare, kortare, styrenhet), namn på olika apparater och anordningar (fördröjare, mottagare, laddare, vikare, frys, värmare) samt material med egenskaper som uttrycks av basordet (emulgeringsmedel, rengöringsmedel, rödmedel, lockmedel). Man tycker också om att bilda avledningar av den här typen som motsvarigheter till lånord, till exempel: i stället för container – förvaringskärl, i stället för mixer – visp, i stället för polermaskin – glansare. Atypiska, till och med ganska oregelbundna exempel på denna ordbildningstyp har bildats av prefixstammar, men de uppfattas inte som ovanliga eller individuella och betraktas därför inte som okazionalismer: utgrävare, avtagare, avbrytare, förskjutare, meddelare, påbrännare, ihoppressare. Möjligen framstår endast doftare, vidrare, uttryckare: som nyare och mer ovanliga.

För att bilen ska dofta gott, häng upp en särskild doftare. Denna lerberedda vidrare är lika grov som den som redan finns i de brända krukorna....betona sådana drag: 1) uppfattningen om meningen som den främsta tankeförmedlaren...

De anförda exemplen visar att även om båda slags avledningar bygger på analogi, skiljer sig potentiella och okazionala avledningar ibland åt, om än obetydligt, i fråga om pragmatik, semantik och struktur. De förstnämnda uppstår ofta under vissa omständigheter (t.ex. mångfalden av rätter som serveras på restauranger), medan de sistnämnda är resultat av språklig uppfinningsrikedom och skribentens fantasi. Potentiella avledningar fyller således först och främst en nominativ funktion, medan de okazionalas roll är förknippad med att förmedla en känslomässig-expressiv värdering.

Potentiella avledningar, som ofta efter en tid övergår till kategorin systematiska avledningar, uppstår alltså ur behovet av att benämna nya verksamhetsområden. Vi ska analysera nya avledningar av typen suffixet -(inink)ystė inom kategorin för bildning av nominala abstrakta substantiv. Exempelvis har följande namn på jordbruksgrenar bildats med det produktiva suffixet -ininkystė, men ännu inte tagits upp i ordböcker: grybininkystė, grūdininkystė, jautininkystė, pupelininkystė, sliekininkystė, uogininkystė, žąsininkystė. Som grund för dessa ords bildning ligger namnen på de djur och växter som föds upp eller odlas, liksom namnen på tillverkade produkter: dešrininkystė, koklininkystė, laikraštininkystė, pašarininkystė, prieskonininkystė. Andra avledningar med detta suffix betecknar också verksamhet, men här är grundordet en persons yrke eller befattning: namudininkystė, operatorystė, orakuly stė, oratorystė, popiežystė, sielininkys

POTENCINIAI IR OKAZINIAI DARINIAI

| 77

tė, šaulystė, trenerystė, virėjystė, žygeivystė. Dessa avledningar har ofta en ironisk nyans: premjerystė, prezidentystė, rašytojųstė. Suffixets produktivitet illustreras också av bildningen av avledningar från nya lånord: sponsorystė, sutenerystė. Egenskaper betecknas av sådana avledningar som autsaiderystė, kekšystė, luošystė, nemokšystė, prisitaikėlystė, verteivystė, och avledningar från icke-normativa ordstammar: šmuklerystė, šulerystė, žulikystė. Nästan alla, utom vegetarystę, har en negativ konnotation. Bland alla dessa suffixavledningar, som uppvisar olika betydelsenyans­er, finns många sammansatta stammar där det första ledet är namnet på det föremål som den handling som uttrycks av det andra ledet riktas mot: niekdirbystė, stikladirbystė, ženkladirbystė; motinžudystė, tironžudystė. Analogin i bildningen av dessa ord märks genom serieleden -dirbystė, -žudystė (jfr kryždirbystę, broliųžudystę, som återfinns i ordböcker). De har bildats från personbeteckningar med sammansatt stam. Avvikande är vaistažolininkystė. Från sammansättningar med ett adjektiviskt första led har naujagimystė, aklagimystė. bildats. Enstaka exempel är brokdarystė, knygrišystė, kraugerystė, pilvapenystė, vaizdakūnystė, žiniarinkystė, žmogėdystė. På grund av sin ovanliga semantik börjar de likna okazionala avledningar. Som okazionala kan avledningar med ett atypiskt andra led betraktas (substantiviskt eller adjektiviskt i stället för verbalt): saldžiabalystė, suktagalvystė, šleivakreivystė, šventpaikystė. Ännu längre från regelbunden ordbildning står klaidži atikystė, regėjystė, suaugystė, vidursuaugystė, televienvaldystė.

Och för dem som hellre föredrar vandringar till fots med ryggsäckar på axlarna erbjuder centret olika vandringsleder....hade gått med på att ta på sig den tunga bördan av en kortvarig premiärministerperiod....bara bibliotekarierna kunde förstå mitt bokbinderi, min yngre bror Vytas....bukfrosseri blev en vana för mig, och därför vältrar jag mig i den gyttjiga pölen.

Ibland märks det upphovsmannamässiga skapandet också genom hur okazionalismerna presenteras i texten: de förekommer tillsammans med det ord som de imiterar och bygger på:

...ormar kröp fram och slickade hans små ögon, små öron, lilla huvud... Därav kommer den gamle preussiske prästen Prūtas klärvoajans, klärhörsel och klarsynthet. Han hittar på något svineri (eller råttaktigt).

Här betraktas avledningen klarhörsel som potentiell ur ordbildningssynpunkt (den motsvarar modellen hör tydligt, ser tydligt), medan klart förstånd också kan vara okazionell, eftersom det andra ledet i ordbildningsbasen här är ett substantiv (klart förstånd). I ordböckerna belagda liknande avledningar, bildade av sammansatta substantiv vars första led är klar-/tydligt-, har ett verb som andra led i ordbildningsbasen. Analogt med allvetande, bildades allseende och allsmäktighet.

I allmänhet kan mångfalden av potentiella och okazionella avledningar inom en och samma ordbildningstyp illustreras med exempel på abstrakta substantiv bildade med suffixet -ybė. Bland de substantiv med suffixet -ybė som inte återfinns i ”Dabartinės lietuvių kalbos žodyne” (2000), men som är belagda i VDU:s datoriserade textkorpus, är många potentiella bildningar, det vill säga sådana som endast fungerar som alternativ till suffixet -umas, utan någon betydelseskillnad, men som låter något ovanligare och nyare, till exempel: begränsning, täthet, väthet, klarhet, ensamhet, grymhet:

...låt oss föreställa oss att vi plötsligt förlorar all vår kunskap, alla våra teorier om den synliga världen: vilket kaos, vilken ensamhet skulle då öppna sig inför människan....och det brödets svarthet, saltighet, väthet! –

78 |

JURGITA MIKELIONIENĖ

som tvål gjord av skit......vid den högsta punkten – barnatidens paradis, och vid den lägsta – helvetets mörker....efter att ha läst om vår tids olycka – otaliga brott, obeskrivliga grymheter.

De avledda orden apstybė, jokybė, nenumatomybė, pažįstamybė, vidybė, som bildats från inte särskilt typiska grundord, saknar uppenbara morfologiska motsvarigheter:

I denna lilla berättelse är kvickheten – en levande apstybė. Den rena ordkvalitetens enda verkliga egenskap och väsen är just dess jokybė. …framtiden är ett område av ovisshet och nenumatomybė. …ett föremål som hamnat inom teorins synfält förlorar inte all sin begriplighet och all sin pažįstamybė

Intressantare avledningar är švankybė, žinomybė, vilka i meningarna fyller funktionen hos morfologiska antonymer till prefixavledda formerna nešvankybė, nežinomybė. Avledningen kosmosybė kan betraktas som en individuell okazionell avledning med detta suffix:

Ända sedan den litauiska televisionens början hade tittaren vant sig vid att se en läskliknande švankybė ur den där lådan… Så uppstår i medvetandet en motsättning mellan žinomybės och det okända. Unionen är något okänt, något slags ”sojūzas”, men inte det som ryssarna lät fara ut i kosmosybes.

Ett annat påtagligt kännetecken för potentiella avledningar är att de mycket snabbt utvidgar avledningsfamiljer, vars varje medlem också kan analyseras utifrån analogi. På så vis uppstår ofta ett verb som betecknar en handling utförd av den person som grundordet syftar på: yrininkauti, jūrininkauti, muitininkauti. Ofta uppstår samtidigt också ett handlingsnamn – pensininkauti, pensininkavimas; turistauti, turistavimas; verslininkauti, verslininkavimas. Abstrakta substantiv förekommer också utan att något verb finns belagt: kilpininkavimas, kultūrininkavimas, palūkininkavimas, sąmokslininkavimas. Det är uppenbart att det bara är en tidsfråga innan verben dyker upp i pressen.

Det kan noteras att potentiella avledningar ofta kompletterar serier av morfologiska synonymer. De är dock varken särskilt bildrika eller stilistiskt markerade och bör ses som ett slags språkligt överflöd eller till och med barlast: till exempel finner vi avledningen vynininkystė i ordboken, medan pressen därutöver belägger formerna vyndarystė, vyndirbystė med samma suffix:

Året var särskilt framgångsrikt för vynininkystei: naturen var särskilt gynnsam för druvodlare och vintillverkare. Naturens nycker har stor betydelse för vyndarystei – regn, hagel och stormar härjar i vingårdarna... Ahrdalen är ett av de nordligaste områdena för vyndirbystės.

Morfologiska synonymer till andra suffix är ännu vanligare, här suffixen -ybė, - (išk)umas, -izmas: bergždystė, luošystė, modernystė, patriotiystė, savanaudystė (jfr bergždumas, luošybė, modernizmas, patriotizmas, savanaudiškumas). Synonymi av detta slag förekommer till och med i en och samma mening:

Vi är övertygade om att utan en andlig grund är blaivystė svag; i bästa fall kan det uppstå anhängare av en passiv blaivybės.

POTENCINIAI IR OKAZINIAI DARINIAI

79

Mellan potentiella och okazionala avledningar finns det många hybrider. Analogin i hybridbildningen märks när ett produktivt främmande affix fogas till inhemska rötter: i grammatiker presenteras suffixet -ism som ett av de mest produktiva lånade affixen. Analogin är tydlig när det med detta suffix bildas avledningar av egennamn som har anknytning till det politiska, sociala eller kulturella livet: lukašizmas, miltin'izmas, stašaitizmas, tomkizmas, urkinizmas, vydūnizmas, žiugždizmas. När grundordet är ett appellativ som betecknar namn på riktningar, system eller samhällsordningar, eller helt enkelt någon egenskap, kan avledningarna vara potentiella (mieščionizmas, paminklizmas, raidizmas, rūšizmas, sarmatizmas, žodizmas), men ofta knyter deras ovanliga semantik och bildning dem till okazional ordbildning (izmas, skliautizmas). Bildningsbasen utgörs både av äldre och nyare främmande ord (švogerizmas, ubagizmas; snoumenizmas), liksom av ett atypiskt grundord (pliugžmizmas, saldžiahy rizmas).

Att längta efter ett mirakel är ingen snoumenizmas....rädslan för att bli anklagade för švogerizmu fick också lagstiftarna att införa sådana bestämmelser i advokatlagen....berättelsen om Teklės liv är genomsyrad av den för litauisk prosa typiska saldžiahy rizmo (”de stannade och såg länge på den röda solnedgången”).

Analogin påverkar även sådana avledningar som uppstår genom att delar av två ord smälts samman. Bland dem finns också många blandformer. Visserligen betraktas kontamination, även avsiktlig sådan, inte som egentlig ordbildning av vissa forskare (Urbutis 1978: 301), men när det gäller okazionala avledningar menar vi att den kan ses som ett atypiskt bildningssätt: darboholikas, muzikoholikas, seksoholikas, šokoladoholikas; pilvokratija, pornokratija, seimokratija; maustizacija.

I den demokratiska världen har pilvokratija tagit över. Den späda, upplysta stammen av vår ungdom – kr iukiai, som kan kännas igen på sina låga pannor och likadana knölar, vilka visar att de har de lillhjärnor som behövs i tider av maustizacijos för kr iukiai-fräckhet, något man inte kan säga om hjärnan i höger och vänster hjärnhalva smegenis, vilket fick deras intelligens att sjunka ner i kroppens nedre del...

Genom analogi uppstår också ordlek, en sorts paronomasi, som bygger inte bara på ordbildning utan även på likheten i klangen mellan ord med olika betydelse. Sådana avledningar skiljer sig oftast åt med bara ett ljud, till exempel pliuralizmas – pliurpalizmas.

...historien påminner om och hjälper oss att känna igen enkla saker. Och först därefter – pliuralizmas, pliurpalizmas och andra fina ”småprylar”. Överenskommelsen med industriföreträdarna kräver ett förtydligande av vad som avsågs, lobizmas ar lubizmas, när det gäller affärsintressen....privatizacija förvandlades i de slipade killarnas händer till ”prichvatizacija”. Europas historia under 1900-talet är historien om allehanda bolsjevismer, fascismer, nazismer, ”našizmer”, gasadinimų och hot mot demokratin.

Det litauiska ordförrådet fylls alltså ständigt på med nya lexikala exempel, bland vilka det finns många potentiella avledningar. Produktiva och för närvarande aktiva ordbildningsformanter bidrar också till uppkomsten av okazional lexik. Det ovanliga hos litauiska okazionalismer visar sig både i en atypisk betydelse och i en ordbildning som inte följer reglerna, men de kännetecknas inte alltid av

80 |

JURGITA MIKELIONIENĖ

ålderslös nyhet och icke-vardaglighet. Bland de okazionala avledningar som bygger på analogi kan man urskilja flera strukturella typer:

1) okazionala avledningar som skapats analogt med ett ord som finns i språket bryter inte mot ordbildningsreglerna, till exempel: aiškiaregystė – aiškiagirdystė, uogautojas – vabalautojas, statyba – emyba;

2) okazionala avledningar som skapats med utgångspunkt i befintliga ordbildningsmodeller, men med vissa avsteg från de ordbildningsregler som kännetecknar dem: naivizmas, šuneliukizmas, pažadukizmas;

3) okazionala avledningar som bildats inte bara analogt med en ordbildningsmodell, utan också med stöd av ljudlikheten med det ord som imiteras, till exempel nacizmas – našizmas;

4) okazionala avledningar som bildats genom kontamination: kauko­dromas, seksodromas (jfr kosmodromas); seksozauras, sportozauras (jfr dinozauras).

Analogins inflytande är uppenbart i bildningen av såväl potentiella som okazionala ord. Det är just analogin som gör att många nya lexikala enheter uppstår, både i konventionellt och i okonventionellt språkbruk.

LITERATŪRA

FERM, L. 1994: Особенности развития русской лексики в новейший период (на материале газет), Uppsala. (Acta Universitatis Upsaliensis. Studia slavica Upsaliensia, 33.)

GAIVENIS, K., KEINYS, S. 1990: Kalbotyros terminų žodynas, Kaunas: Šviesa.

LYKOV, A. G. 1976: Современная русская лексикология (русское окказиональное слово), Москва: Высшая школа.

MOTSCH, W. 1999: Deutsche Wortbildung in Grundzügen, Berlin–New York: de Gruyter. (Schriften des Instituts für deutsche Sprache, 8.)

URBUTIS, V. 1978: Žodžių darybos teorija, Vilnius: Mokslas.

ZEMSKAJA, E. A. 1992: Словообразование как деятельность, Москва: Наука.

Jurgita Mikelionienė Vytauto Didžiojo universitetas S. Daukanto g. 28, 3000 Kaunas, Lietuva [email protected]

Gauta 2002 04 15