ACTA LINGUISTICA LITHUANICA

XLVII (2002), 19–29

Mikalojus Daukšas Katekizmas (1595)

sammansatta förklarande

satser^*

ARTŪRAS JUDŽENTIS

Institutet för litauiska språket, Vilnius

Denna artikel behandlar de komplexa meningar som innehåller objektssatser i M. Daukšas Katekizmas samt i hans Trumpas būdas pasisakymo nuodėmių (1595). Uppmärksamhet ägnas åt meningarnas syntaktiska struktur och åt de semantiska relationerna mellan satserna. De jämförs med motsvarande meningsmodeller i modern standardlitauiska. Slutsatsen dras att Daukšas språk saknade egentliga subjunktioner, i betydelsen semantiskt tomma markörer för inbäddning. I stället finner vi underordnande konjunktioner som återspeglar olika typer av semantiska relationer mellan objektssatsen och huvudp predikatet; liknande typer av semantiska relationer återspeglas i adverbialsatser som inleds av samma underordnande konjunktioner.

0. INLEDNING

Förklarande satser i dagens standardspråk¹ fogas samman med mångtydiga konjunktioner kad, jog eller med konnektiva ord som inleder en indirekt fråga (Ambrazas 1994: 669–670). Konjunktionerna kad, jog kallas i akademiska grammatiker också betydelsetomma eller funktionella (asemantic, polyfunctional conjunctions), eftersom de förbinder en bisats med en huvudsats men inte anger vilken typ av relation som råder mellan dem (Ambrazas 1994: 661; 1997: 720).

En jämförelse mellan äldre litauiska texter och dagens standardspråk visar att väsentliga förändringar har ägt rum i de sammansatta meningarnas syntaktiska struktur. I denna artikel undersöks de förklarande satserna i två verk av Mikalojus Daukša, utgivna i en konvolut år 1595 – Katekizmas² och

* Artikeln har skrivits med stöd av material från projektet ”Sammansatta meningar i M. Daukšas Katekizmas från 1595Katekizmo sakiniai”, som finansierades av Litauens statliga fond för vetenskap och studier. Projektet genomfördes tillsammans med Jūratė Pajėdienė; registreringsnummer 96-163/3G. Jag vill framföra mitt uppriktiga tack till professor Akseli Holvoet för värdefulla kommentarer under arbetet med artikeln.

¹ I denna artikel, liksom i nyare litauiska språkvetenskapliga arbeten, betecknar förklarande satser sammansatta underordnade meningar vars bisatser är beroende av verb, verbalsubstantiv, adjektiv, particip och adverb som fungerar som predikat i huvudsatsen, och har samma syntaktiska funktion som huvudsatsens subjekt eller objekt (jfr Ambrazas 1994: 665, 668–669; 1997: 725–726; Labutis 2002: 157–158). Bisatsen i en förklarande mening upptar positionen för ett valensargument som öppnas av huvudsatsens predikat (jfr Labutis 2002: 157).

² KATHECHISMAS ARBA MOKSLAS KIEKIWENAM KRIKSZCZIONII PRIWALVS. I det följande: Katekizmas.

20 |

ARTŪRAS JUDŽENTIS

Kort sätt att bekänna synder³ – förklarande bisatser⁴. Till skillnad från dagens standardspråk används här konjunktionerna idant, jog och jei(g(u)), med vilka Daukša också fogar samman adverbiella bisatser⁵. Den konjunktion kad⁶ som dominerar i dagens standardspråks förklarande bisatser använder Daukša endast i tidsbisatser och närliggande kausal- och villkorsbisatser.

1. S A T S E R M E D idant

Konjunktionen idant är det sambandsord som Daukša oftast använder i sammansatta meningar: i Katekizmo och Trumpas būdas har 144 sammansatta meningar med denna konjunktion påträffats. Deras bisats är genom en direkt syntaktisk relation knuten till predikatet i huvudsatsen eller modifierar andra delar av huvudsatsen. Bisatser som krävs av huvudp predikatet, det vill säga förklarande bisatser, utgör nästan hälften av alla funna sammansatta meningar med denna konjunktion (68 exempel). I de undersökta verken förekommer adverbiella bisatser, vilka utgör fria led i den sammansatta meningens semantiska struktur, bara några fler än de förklarande bisatserna.

Bisatser med idant som inte krävs av huvudp predikatet, men ändå är direkt syntaktiskt knutna till det, fungerar i den sammansatta meningen som finala⁷ (a) eller konsekutiva⁸ bisatser. De senare kännetecknas av korrelat⁹ som tydliggör deras syntaktiska funktion, t.ex.:

a) alla dessa nätter kommer / så att de faller över oss / och täcker oss. (alla dessa / nätter kommer / för att falla över oss / och täcka oss.) 169_18–20

³Trumpas Budas Paƒiƒákimo arba įpažinimo Nūdemių. Toliau straipsnyje – Trumpas būdas.

⁴ Förklarande bisatser i äldre litauiska har inte undersökts särskilt. Uppgifter om enskilda typer av dem, särskilt om konjunktionernas användning i dem, finns i studier av A. Leskien (1903), E. Hermann (1912, 1926) och J. Palionis (1967). Motsvarande meningar i dagens standardspråk behandlas i grammatikor (Jablonskis 1911/1957, 1922/1957; Balčikonis, 1982; Balkevičius 1963; Sirt tautas, Grenda 1988; Ambrazas 1972, 1976, 1994, Ambrazas, red. 1997; Labutis 2002); om objektsbisatser i dagens språk har V. Būda skrivit särskilt (1979; se även hans arbete från 1987).

⁵ Finala, kausala, konditionala och konsekutiva samordnade bisatser med dessa konjunktioner i dagens standardspråk och i äldre texter har undersökts utförligast av L. Drotvinas (1958, 1961, 1962, 1963a, 1963b, 1964, 1967). De behandlas också i de ovan nämnda litauiska grammatikorna. Bland nyare studier av enskilda typer av adverbiella bisatser kan arbeten av S. Girdėnienė (2000, 2001), E. Kibildaitė (2001), J. Liutkutė (Erichsmeier) (Liutkutė 1998, 2000, Erichsmeier 2002) och V. Našlėnaitė (Eberhardt) (2001, 2002) nämnas.

⁶ Användningen av konjunktionen kad i dagens litauiska beskrivs i J. Žukauskaitės studie (1957).

⁷ I artikeln utgår man från uppfattningen att rörelseverb saknar en finit funktion i sin semantiska struktur, en funktion som skulle kunna uttryckas med förklarande bisatser; därför klassificeras motsvarande bisatser som adverbiella. Författaren till ”Litauisk ordbok över verbens valens”, N. Slizienė, har en annan uppfattning; jfr ateiti (Šlienė 1994: 105).

⁸ I akademiska grammatikor betraktas sådana meningar som direkt underordnade relativa bisatser (jfr Ambrazas 1976: 836–842; 1994: 678–680, Ambrazas, red. 1997: 735–737 (correlative clauses)), medan de i traditionella grammatikor betraktas som bisatser som fungerar som predikativ, attribut eller adverbial (jfr Jablonskis 1911/1957: 492, 495, 506 m.fl.). L. Drotvinas urskiljer i konsekutiva bisatser ”en blandad, förklarande kausal- och konditional betydelse” (1964: 22).

⁹ Här och i det följande citeras enligt den utgåva av Katekizmo och Trumpo būdo som V. Jakštienė och J. Palionis sammanställde (1995).

DAUKŠOS KATEKIZMO AIŠKINAMIEJI SAKINIAI | 21

b) så att jag omfamnar den och tar den till mig, så att den varken i livet eller i döden kan skiljas från dig. (racz ją tak obłąpić / y ku sobie przyiąc / aby áni w żywocie / ani w śmierci od ciebie oderwana byc niemo-głą.) 168_18–22

Bisatser som inte är direkt knutna till det huvudsakliga predikatet, med idant, modifierar objektet (a) eller attributet (b) i huvudsatsen¹⁰. Deras konsekutiva betydelse är sammanflätad med betydelsen av syfte och eftersträvat mål, jfr:

a) Vet du något läkemedel idant någon aldrig skulle kunna svära falskt? (Wießże ty iákie lekárʃtwo ʃeby kto nigdy krzywo nie przy-ʃięgał?) 79_1–3 b) älskande dig [...] med en så brinnande kärlek, idánt alla mina inälvor brann av kärlek till dig (mi-ʃųąc cię [...] miłośćią tak gorącą / aby wʃytkie wnętrzności moje gorzały w miłości twey) 167_6–10

Förklarande bisatser med idant har i den komplexa meningen syntaktisk funktion som subjekt eller objekt. Som objekt fungerar de förklarande bisatser som krävs av:

a) verba desiderativa, det vill säga verb som uttrycker viljeakter eller ansträngningar för att uppnå något mål, såsom norėti, rūpintis (vilja, sörja för) och uttrycket padaryti pasįgėjimą ’anstränga sig, sörja för’:

Jag kan be till Gud, idant han genom mina synder och gärningar skulle samla ihop det som är utspritt på mina axlar. 66_4–8 Du ville idánt jag skulle vara som förbundets ark (Tyś chciał abẏch był iáko ʃkrzynią Teʃtámentu) 166_6–8

b) verba postulandi, det vill säga verb och uttryck som betecknar talhandlingar avsedda att påverka mottagarens beteende (melsti, prašyti, liepti, graudinti ’förmana’, įgraudinti ’förmana’, padaryti paragįnimą):

Hur fullgör vi det tredje budet [...]? genom att befalla idánt också de som står under vår myndighet ska göra detsamma. (Jáko záchowamy trzéće przykazánie [...]? czyniąc tę aby y inni nam porucżeni / Mßey ʃuchałi.) 79₁₅–80₉

c) verba timendi (verb för rädsla):

frukta idánt Gud inte låter något ont drabba er (boyćie ʃię ʃkaráńia Bożego) 81_5–7

d) verba sentiendi – imperativformen av verbet atminti ’minnas’ (konjunktionen idant är i allmänhet inte karakteristisk för satser med dessa verb):

¹⁰I traditionella grammatikor betraktas de som attributiva bisatser (jfr Jablonskis 1911/1957: 494–495; Balčikonis 1982: 125; Balkevičius 1963: 342, 345; Sirtautas, Grenda 1988: 163–164), medan de i akademiska grammatikor klassificeras som bisatser med direkt underordning som attributiva eller förklarande bisatser (jfr Ambrazas 1976: 830, 840–843).

22 |

ARTŪRAS JUDŽENTIS

Kom ihåg att helga söndagen. (Pamiętaj, abyś dzień niedzielny święcił.) 74₆–₇

e) modala verb (som uttrycker deontisk¹¹ nödvändighet) och adjektiv använda predikativt derėti, reikėti; reikalingas, privalus:

man måste // idant hedra fadern / genom vilken de svär. (det behövs hederlighet hos den genom vilken man svär.) 78₁₉–₂₁

f) kausativa verb i vid bemärkelse (rena kausativ och verb som uttrycker att subjektet genom sitt tillstånd, sin hjälp etc. skapar förutsättningar för någon handling eller något tillstånd) – duoti ‘låta, ge’, padėti ‘hjälpa’, padaryti ‘göra, åstadkomma’:

Om du nu vill bevara mig frisk / ge så att // jag kan förbättra mitt liv // stadigt (Om jag bara kunde bevara dig vid god hälsa / ge så att jag // kunde stadigt förbättra mitt liv) 189₁₄–₁₇

g) adjektivet vertas:

Den helige Johannes Döparen [...] ansåg sig inte värdig att knyta upp remmen på din sandal. (Den helige Johannes Döparen [...] visste sig inte vara värdig att lösa upp sandalremmen.) 149₂–₇

Förklarande satser har subjektets syntaktiska funktion när de står i substantivets nominativposition, då de krävs av den reflexiva infinitiven verbi postulandi priminėtis ‘be (om)’ (a)¹², vilken har passiv betydelse, eller av verb som uttrycker identitetsförhållandet mellan propositionella argument och dess fastställande: išmanytis ‘betyda’, priskaityti ‘anse’, būti ‘betyda’ (b), t.ex.:

a) Det kan begäras / att var och en // skyddas från alla slags synder (Värdigt att varje människa [skyddas] från alla slags synder) 93₈–₁₀

b) M. Vad betyder Amen? Mo. Jdánt så må det vara / eller // så att det verkligen är så / så ger du, Gud. (M. Och vad betyder Amen? V. Må det vara så: så ge, Gud.) 43₁₆–₂₀

Förklarande bisatser med idant kan ha korrelativa ord i huvudsatsen, vilka knyter satsdelarna närmare till varandra och tydliggör bisatsens syntaktiska funktion, t.ex.:

¹¹ Dėl termino plg. Matthews (1997: 91); daugiau apie deontinį modalumą žr. Palmer (1986: 18–20).

¹² Panašus atvej us plg. Drotvinas (1964: 41).

DAUKŠOS KATEKIZMO AIŠKINAMIEJI SAKINIAI | 23

att vara kära inför Gud / /// då måste detta ske / så att // de utgår ur kärleken. (máiali byc v Bogá // płátne / tedy trzeba tego / aby // pochodziły z miłości.) 72₁₄–₁₇

Daukšas språk kännetecknas av komplexa meningar med substantiv med asemantisk eller mycket allmän betydelse, som fungerar som korrelatord sak, dalykas, malonė, net širdis med flera¹³; deras användning upprätthölls av den översatta textens karaktär. Sådana substantiv används ofta tillsammans med en artikelliknande partikel. Exempel:

det är // nödvändigt att en sak ske- // r / så att den ofta må- // utföra detta. (nie jeft rzęć // potrzebna / aby ję to czę- // łto czynić miało) 117₈–₁₁

Ge mig den // nåden, så att jag skulle kunna // vara tacksam för denna godhet (Racżże mi dáć tę łá- // kę / abych ia mogł być wdzię- // cżen tego dobrodźiejstwa) 167₃–₅

Förklarande satser med idant kännetecknas av deontisk modalitet. Den semantiska närheten mellan denna typ av förklarande satser och de adverbiala ändamålssatserna, som också uttrycker subjektets viljeakter, är tydlig. Detta kan också förklara användningen av konjunktionen idant i satser med verba timendi (att frukta med flera): typologiskt härleds de objektsatser som dessa verb kräver från nekande ändamålssatser (jfr Lichtenberk 1995). Följaktligen är konjunktionen idant karakteristisk för ändamålssatser i Katekizmas och Trumpo būdo och för de förklarande satser som är besläktade med dem vad gäller de uttryckta semantiska relationerna.

2. SATSER MED jog

Konjunktionen jog sammanbinder satsdelar i komplexa meningar i den undersökta boken av Daukša i 115 fall – det är ett av de sambandsord som Daukša oftast använder för detta ändamål. Nästan två tredjedelar av bisatserna med jog (70 exempel) är förklarande; detta är den huvudsakliga syntaktiska typen bland dessa satser.

Adverbiala bisatser med konjunktionen jog i Katekizmas och Trumpas būdas förekommer hälften så ofta. I den komplexa meningen har de den syntaktiska funktionen av omständighet för orsak (a)¹⁴, villkor (b) eller följd (c). Exempel:

a) Kung // Dawid tog till sitt bor- // d en fin man: // eftersom han var son till den // store och käre vännen hans, // Jónatas (krol // Dawid przyimowal do ſtołu // ſwego chrome go człowieka / iź // był ſynem onego wielkiego a // miłego przyjaciela jego Jóná- // ty) 153₁₇–₂₂

b) eftersom // du, Herre, ville också kom- // ma till detta fattiga hus // mitt och stå i det / börja // välsigna din tjänares // hus (gdyżeś Pá- // nie / chciał teź przyść w ten vbo- // gi dom / y w nim ſtánąć / pocźni // błogóſławić dom ſługi twego) 165₆–₁₁

¹³ Jfr liknande meningar i nutida språk med substantiven gėda, kaltė i predikativ funktion med kopula och liknande (Ambrazas 1976: 813, 820–821; 1994: 671).

¹⁴ I orsaksbisatser använder Daukša också de särskilda konjunktionerna nes(a) och kadang.

24 | ARTŪRAS JUDŽENTIS

c) vad // är en människa / att så // minnas honom (co jeſt człowiek / iż nań tak // pamiętać raczyćbę) 162₂–₄

Användningen av konjunktionen jog i adverbialsatser av orsaksbetydelse (ibland även utan korrelat!) är ovanlig i dagens standardspråk¹⁵. De kausala betydelserelationerna i Daukšas texter framhävs av korrelaten todri̇n, drin to och dėl to, som används i huvudsatsen. Villkorssatser med jog kännetecknas av att bisatsen står först; de innehåller inga korrelat.

En konsekutiv bisats med jog är ibland inte knuten till huvudsatsens predikat, utan modifierar ett sättsadverbial¹⁶, jfr:

så väl för- // ståndiga mänskor insåg detta // att reparationen av kyrkan // och det kristna livet // inte kunde ske på annat // sätt, utan genom den // unga generationen. (ták do- // brźe to obaczyli mądrzy // ludźie / iż inacźey naprā- // wā kośćiołą Bożego grze- // cźy pospolitey Chrześci- // iańſkiey być nie możę / ie- // dno z tego młodego nasie- // nia) 6₄–₁₁

Förklarande bisatser med konjunktionen jog har i den sammansatta meningen syntaktisk funktion som subjekt eller objekt. De satser som fungerar som objekt fogas till av:

a) talverb (verba dicendi), såsom byloti, pa(si)sakyti m.fl., t.ex.:

Tē paſsiſſākai iog ƒu ti- // krūiu ƒawú kūnu nē vſsi- // laike (Niechay Ję ƒpowiada iż ƒ / własnym ciałem ƒwoim / nie // obchodził ƒię) 126₁₆–₁₈

b) verb som uttrycker mental aktivitet eller epistemisk bedömning¹⁷ (verba sentiendo): tikėti, tikėtis, žinoti, pažinti ’erkänna’, išpažinti, atminti, neužmiršti, veizdėti ’ha i åtanke’, išmanyti ’förstå’, prirašinėti ’tillskriva’, t.ex.:

… att veta att sådana synder kan vara antingen mot Gud eller mot oss själva (potrzeba // wiedzieć iż takie grze- // chy mogą być abo prze- // ciw Bogu / ábo przeciw // nam jámym) 116₅–₉

c) det kausativa verbet daryti:

M. Kodrĩnag ją wa- // dina marinancźia? // Mo. Jog ii [...] daro tai // iog atima ƒweikatą / ir gi- // watą ios / tai eſt / malône // Diewo. (M. Cźemuž go zową śmiertel- // nym? // V. Ją [...] czyni / że // ona traci żywot ƒwoy / to ieſt // łáſkę Bożą.) 92₁₀–₁₆

¹⁵Jfr. Ambrazas (1976: 867).

¹⁶Traditionella grammatiker betraktar sådana satser som sättsadverbial (jfr. Jablonskis 1911/1957: 506; Balčikonis 1982: 127; Balkevičius 1963: 357–358 (beskrivande sättsadverbial); Sirtautas, Girdėna 1988: 168), medan akademiska grammatiker klassificerar dem som beskrivande satser med direkt underordning (jfr. Ambrazas 1976: 840–842; 1994: 680, Ambrazas, red. 1997: 735–737 (correlative clauses)).

¹⁷Om termen, jfr. Matthews (1997: 115–116); om epistemisk modalitet, se Palmer (1986: 18–20).

DAUKŠOS KATEKIZMO AIŠKINAMIEJI SAKINIAI | 25

d) emotionella verb, dvs. verb som uttrycker en emotionell reaktion förvånas, klaga (jfr Drotvinas 1963a: 17; 1964: 21), uttrycket duotis kaltam ’bekänna (synder)’:

man bör förundras / // eftersom vissa gudfruktiga personer // inte fann några synder / som de skulle // ha kunnat hållas ansvariga för (nie trzebá // ſię dżiwoẃać / iš niektóre // perſony nabożne / nie náy- // duja grzechow / 3 ktorych // by ſię miały winnemi dá- // wać) 115₆–₁₀ [de kan hållas ansvariga för synder] eftersom de inte hade så stark tro // som det anstår ([može ſię dáć winien] iš nie miał ták ſtá- // tećney wiáry / iáko ſhuſba) 121₂₀–122₁₀

Subjektets syntaktiska funktion har de bisatser med jog som krävs av passivformen av verborum dicendi (a), verb som uttrycker en identitetsrelation mellan propositionella argument išmanyti ’betyda’, išeiti ’visa sig bli ett visst resultat’, būti ’betyda’ (b) samt uttrycket būti tiesa som uttrycker en epistemisk bedömning (c), t.ex.:

a) Det sägs tydligt om dig // att du tog emot syndarna // och åt med dem. (O tobie jáwnie mo- // wiono / žeś przyimował grze- // bne / y z nimi jadł.) 150₁₇–₁₉ b) M. Vad betyder det att sitta på // Guds Faders allsmäktiga // högra sida? // Mo. Att han sitter på den högsta // platsen, som är i himlen 37₁₂–₁₇ Därav följer // att han inte har något som han // skulle kunna hållas ansvarig för (z tąd pochodzi / iż // nie máią 3 czegoby // ſię win- // ni dáć mieli) 115₁₆–₁₁₆ c) Det är sant att det som en människa // dricker in från ungdomen // bevarar hon också // på äldre dagar (Rzecż pewna // ieſt / iż czego ſię cżłek z mło- // du napiie / to y ná poto- // mnie cżały zachowa) 5₅–₉

Korrelativa ord i förklarande bisatser med konjunktionen jog används sällan. Även om de vanligtvis är beroende av originalet, finns också exempel på meningar där korrelatet saknar motsvarighet i originalet. Dit hör meningar med huvudverben daryti (jfr det citerade exemplet), išmanyti:

M. Hur vet du att du // föddes av Jungfru Maria? // Mo. Så att det inte skedde genom en // människas gärning, utan genom // den heliga Andens gärning födde // hon en son och förblev jungfru (M. A jákož ſię to ſtało? // V. Nie ſprawą cżłowiecżą / ále // ſprawą Ducha świętego: po- // nieważ ona Pánna zoſtała) 33₃–₉

Korrelatet är nödvändigt i några förklarande bisatser med bisatsen före huvudsatsen (a), liksom i meningar med huvudverb som uttrycker att ett orsakssamband mellan två propositioner fastställs, exempelvis prirašinėti ’tillskriva’ (b), jfr:

a) Att det finns många av dem // som ofta bekänner sina synder // utan någon ånger // och samvetskval // ibland finner i sin själ [...] // kan det finnas två orsaker till (JZ niemáło 3 tych // co ſię cżęſto ſpowiá- // dáią w nieiákim žámieſá- // niu y roſtárgnieniu ſum- // nienia ſwego podcżás ſię / náyduią [...] temu može dwie przy- // cżynie náleść.) 111₂–112₅

26 |

ARTŪRAS JUDŽENTIS

b) du ber jag i din nåd [...] bönfaller jag /att du // har behagat kalla mig till din tro {din heliga tro [...] (twojey to łafce [...] przypluié /jeś // mię do wiary twey świętey po- // wołać [...] racžył) 185₂₀–₁₈₆₅

I de undersökta meningarna fungerar, liksom i meningar med konjunktionen idant, även abstrakta substantiv som uttrycker abstraktion som korrelat: malonė, slaptė ’hemlighet’, geradarymas, till exempel:

Men jag bekänner också ditt inte minstagodaverk, att du har räddat mig från många slags olyckor och befriat mig (Ale y to // nie mnıeyfe twoie dobrodziey- / ftwo wyžnawam /jeś mię od // przygod rozmaitych [...] wyrwał y vybawił) 186₈–₁₇

Som exemplen visar är förklarande meningar med jog framför allt karakteristiska för verb som uttrycker tal eller mental verksamhet (verba dicendi et sentien- di) och för känsloverben. Den senare typen av förklarande meningar ligger nära adverbiala kausalsatser: det propositionella argumentet kan uppfattas inte bara som föremål för förvåning (klagan och liknande), utan också som en omständighet som uttrycker förvåning (klagan och liknande).

Bisatser av förklarande typ med jog kännetecknas av indikativformer av verbet som fungerar som predikat. Detta hänger samman med deras faktiska status¹⁸: det förutsätts att innehållet i den förklarande satsen motsvarar verkligheten.

3. MENINGAR MED jei(g(u))

Alla 39 bisatser med denna konjunktion i Daukšas verk som undersöks är genom direkta syntaktiska relationer knutna till predikatet i huvudsatsen. Vissa av dem, de förklarande, intar positionen som valensled till ett verb eller adjektiv som fungerar som predikat, medan andra, de adverbiala, intar positionen som fria led.

De flesta av Daukšas komplexa meningar med konjunktionen jei(g(u)) är adverbiala. Deras bisats uttrycker vanligen ett villkor¹⁹ (a); ibland, särskilt med ett negerat huvudsatspredikat, en medgivande omständighet (b), till exempel:

a) Om din far skulle befalla dig att tala någon osanning // eller begå någon synd, eller // göra något ont, måste // du då lyda honom? (kiedyby tobie oćiec twoy // ro|kažał rzeć iaką nieprawdę // ábo grzech jaki vczynic: winien // żeś go {łuchac?) 81₁₈–82₃

b) Jag visar dig, Fader, mina synder, som jag själv inte kan dölja inför dina ögon, om jag skulle vilja dölja dem för dig. (För dig, Fader, visar jag mina synder, som jag inte kan dölja inför dina ögon om jag skulle vilja hemlighålla dem för dig.) 134₁₆–₁₉

18 Dėl termino žr. Matthews (1997: 125).

I villkorssatserna i Katekizmo ir Trumpo būdo används också den särskilda konjunktionen kačėib(a).

Daukšos Katekizmo aiškinamieji sakiniai

27

Korrelativa ord är inte typiska för sammansatta villkorssatser. I dem dominerar den underordnade satsens preposition. I koncessiva satser står den underordnade satsen också före det finita huvudverbet.

I Katekizmas och om(g(u)) hittades 11 exempel på förklarande satser med konjunktionen Den korta läran. De ansluts av känslomässiga verb (klaga), verb för mental verksamhet (använda ’rozbierać’), verbet räcka, som uttrycker ett kausalt samband (ett tillräckligt eller otillräckligt villkor), samt verbet utesluta ’särskilja’, som uttrycker begränsningar av ett påståendes giltighet, t.ex.:

det räcker att // han har lust och vilja att ta // emot dem / om han gör det / som // det är hans plikt att göra (dość ná tym / że ma // chęć y wolą przyjąć ie / gdy to // czyni / co ieft winien czynić.)

42₃–₆ [vi ska fullgöra det] utan att avslöja okända synder (endast om det vore skäligt att avslöja dem för den som det ankommer på) (nie ob- // mawiając / nie odkrywając // grzechow potáiemnych (chy- // baby // dla wcżenia ich / temu ko- // mu przyſtoi) 86₁₃–87₂

Förklarande bisatser med jei(g(u)) krävs också av predikatsuttrycket duotis kaltam, som betyder ’bekänna (skuld)’:

[kan bli skyldig] om han har fallit i synd med hjärtat ([može jįę dáć winien] ieʃli v- // padał 3 vmyłem) 121₂₀–122₂₁

I samtliga citerade exempel har bisatsen syntaktisk funktion som objekt. Bisatser som står tillsammans med verbet pakakti har ett korrelativt ord (liksom i originalet).

Att bisatsen i alla dessa fall är förklarande och inte en adverbiell villkorssats framgår av att konjunktionen jog används omväxlande med jei(g(u)) i samma syntaktiskt komplexa meningar. Valet av konjunktion i den litauiska översättningen beror i samtliga fall på originalet, jfr:

[Det är bedrövligt] att han inte var tålmodig i motgångar, eller också hade han inte tålamod i plågor ([Niechay fę teź v]karża já- // hoſnie] Jź nie był cierpliwy // w przy- // padkach przećiwnych / ábo ie- // fli teź nie miał cierpliwości w // doległościach) 124₁₅–125₃ [kan bli skyldig] att han inte hade sådan [tro som sig bör: eller om han inte aktade sig för frestelser och tankar ([može jįę dáć winien] iź nie miał tak [tá- // tecznéy wiáry / iáko ſuſba: á ie- // fli fę nie wyſtrzegał tych po- // kus y myśli) 121₂₀–122₁₁

Bisatsen har syntaktisk subjektfunktion och bestäms av substantivet deja / bėda, som betecknar en persons inre tillstånd:

Det är synd // om mig, om jag efter så många // läkemedel inte blir frisk, om jag dessutom på kroppen och i själen ska lida av syndernas sjukdom. (Biáda mnie / ieśliże po ták wie- // le lekarſtwách nie będę zdrowy ieśli przedję y ná ciele y ná du- // by niemoc grzechow cierpieć // będę.) 143₉–₁₃

28 |

ARTŪRAS JUDŽENTIS

Som framgår av exemplen ovan ligger konjunktionen jei(g(u)) i förklarande satser funktionellt mycket nära konjunktionen jog (med vilken den ibland används omväxlande), men skiljer sig från den genom sin icke-faktiva status. Till exempel har bisatsen pakanka, jog turi norą en faktiv presupposition (den förutsätter att en önskan finns), medan den motsvarande satsen pakanka, jeigu turi norą är icke-faktiv – den anger önskan som ett tillräckligt villkor, oberoende av om den föreligger i det enskilda fallet eller inte.

Sammansatta förklarande satser med konjunktionen jei(gu) är inte främmande heller för dagens standardspråk (jfr Ambrazas 1976: 808–809, 874–875), men de används sällan. I de flesta fall ersätts sådana satser numera av satser med kad.

4. SLUTSATSER

1. Till skillnad från dagens standardspråk, där förklarande satser fogas samman med den semantiska konjunktionen kad (och dess stilistiska variant jog), använder Daukša i motsvarande satser konjunktionerna idant, jog och jei(g(u)). Med de två förstnämnda inleds den förklarande bisatsen ungefär lika ofta, medan konjunktionen jei(g(u)) används betydligt mer sällan i dessa satser. Samma konjunktioner binder också samman led i sammansatta satser som uttrycker omständigheter avseende syfte, orsak, följd och villkor.

2. Vad gäller modalitetstyp skiljer sig satser med konjunktionen idant tydligt från satser med jog och jei(g(u)): de förstnämnda kännetecknas av deontisk modalitet, de sistnämnda av epistemisk modalitet.

3. Daukšas konjunktioner i förklarande satser väljs utifrån det semantiska förhållandet till predikatet: syftes- eller följdförhållanden uttrycks med konjunktionen idant, orsakssamband med konjunktionen jog, mer sällan jeigu. Dessa konjunktioner skiljer sig inte så mycket åt i fråga om de funktioner de fyller som i fråga om faktivitet.

LITERATŪRA

AMBRAZAS, V. 1972: Lietuvių kalbos prijungiamųjų sakinių struktūriniai tipai. Baltistica 8 (1), 23–48.

AMBRAZAS, V. 1976: Prijungiamieji sakiniai. Ulvydas, K., red. Lietuvių kalbos gramatika 3: Sintaksė, Vilnius: Mokslas, 789–916.

AMBRAZAS, V. 1994: Prijungiamieji sakiniai. Ambrazas, V., red. Dabartinės lietuvių kalbos gramatika, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 659–696.

AMBRAZAS, V., ed. 1997: Lithuanian Grammar, Vilnius: Baltos lankos.

BALČIKONIS, J. 1982: Paskaitos. Lietuvių kalbos gramatika. Rinktiniai raštai II. Sudarė A. Pupkis, Vilnius: Mokslas, 4–140.

BALKEVIČIUS, J. 1963: Dabartinės lietuvių kalbos sintaksė, Vilnius: Mintis.

BŪDA, V. 1979: Papildinio prijungiamųjų sakinių sandaros elementai. Kalbotyra 30 (1), 13–96.

BŪDA, V. 1987: Lietuvių kalbos prijungiamieji sakiniai, Vilnius: Mokslas.

DROTVINAS, L. 1958: Условные конструкции (союзные) в Постиллях М. Даукши. Kalbotyra 1, 123–146.

DROTVINAS, L. 1961: Apie kai kurių sąlygos konstrukcijų daugiareikšmiškumą lietuvių kalboje. Lietuvos TSR MA darbai A, 1 (10), 167–171.

DROTVINAS, L. 1962: Apie dabartinės lietuvių kalbos sąlygos konstrukcijas. Kalbotyra 4, 93–118.

DROTVINAS, L. 1963 a: Apie dabartinės lietuvių literatūrinės kalbos priežasties ir tikslo konstrukcijas su jungtuku kad. Kalbotyra 6, 15–27.

Daukšos Katekizmo aiškinamieji sakiniai | 29

Drotvinas, L. 1963 b: Apie tarinių formas dabartinės lietuvių literatūrinės kalbos priežasties konstrukcijose. Kalbotyra 9, 35–49.

Drotvinas, L. 1964: Priežasties ir tikslo sudėtinės konstrukcijos XVI–XVII a. lietuvių kalbos raštuose. Kalbotyra 10, 19–52.

Drotvinas, L. 1967: P respondent?