ACTA LINGUISTICA LITHUANICA

L (2004), 79 – 98

Ett nytt synsätt på litauiskans substantivböjningstyper utifrån teorin om naturlig morfologi

INETA SAVICKIENĖ, ASTA KAZLAUSKIENĖ, LAURA KAMANDULYTĖ

Vytauto Didžiojo universitetas

Det finns inga aktuella studier som speglar nya synsätt på litauisk substantivböjning. I denna studie presenterar vi en ny klassificering av substantivklasser som bygger på Dresslers (1995–1996) begrepp och på definitioner som utvecklats inom ramen för naturlig morfologi. Klassificeringen omfattar en hierarkisk indelning av substantivklasser på nivåerna mikroklass, subsubklass, subklass, klass och makroklass. Ett paradigm omfattar alla böjningsformer av ett ord. Ett isolerat paradigm är ett paradigm som morfologiskt eller morfonologiskt skiljer sig från alla andra paradigm. En tematisk markör är böjningsmarkören för en böjningsklass. En klass är en mängd paradigm. Den omfattar subklasser som endast skiljer sig åt i morfologiska eller morfonologiska detaljer. Den fastställs genom en gemensam tematisk markör. Vi skiljer hierarkiskt mellan makroklass och dess successiva underordnade klasser: klass, (sub)subklass och mikroklass. En mikroklass är den minsta delmängden av en böjningsklass. En makroklass är den högsta och mest allmänna klasstypen, som omfattar flera klasser, subklasser eller mikroklasser. Böjningsproduktivitet är förmågan att tillämpa regler (t.ex. sådana som karakteriserar böjningsparadigm) på nya ord.

1. INLEDANDE ANMÄRKNINGAR

Olika författare fastställer litauiska substantivs böjningsklasser på olika sätt. Det problematiska i klassificeringen av substantiv framgår också av att litauiska språkvetare använder olika termer för samma företeelser, till exempel: linksniuotė (Danielius Kleinas, Jonas Jablonskis, Adelė Laigonaitė, Aldona Paulauskienė), linksniavimo tipas (Aleksas Girdenis, Adelė Valeckienė), eller anger olika antal sådana klasser.

Šiame darbe, remiantis natūraliosios morfologijos (Dressler 1995–1996, 1998) teorinėmis koncepcijomis, bus bandoma naujai pažvelgti į daiktavardžio klasių sistemą, pateikti naują klasifikaciją. Ji bus sudaroma atsižvelgiant ne tik į galūnes, bet ir į akcentinius bei morfonologinius kitimus tapačiose morfemose. Naujai klasifikuojant daiktavardžius ypatingas dėmesys bus skiriamas fleksijų panašumams paradigmose, jų ikoniškumo požymiui. Ši klasifikacija, kurioje bandoma išryškinti daiktavardžio fleksinės sistemos įvairovę bei galūnių ir prozodinių elementų ryšį, gali atskleisti lietuvių kalbos gramatinės sistemos sudėtingumą ir įvairovę.

För att beskriva klassificeringen av substantivens böjningstyper använder vi de termer och begrepp som Wolfgang Dressler föreslagit (1995–1996: 2–3).

80 |

INETA SAVICKIENĖ et al.

PARADIGM – helheten av ett ords konkreta former i alla kasus.

ISOLERAT PARADIGM – ett paradigm som morfologiskt, morfonologiskt eller genom prosodiska element skiljer sig från alla andra paradigm i systemet.

KLASS – en generaliserad typ av olika underklasser (subklasser, subsubklasser, mikroklasser). Den omfattar subklasser som skiljer sig åt genom ett morfologiskt eller morfonologiskt kännetecken. En klass avgränsas utifrån en viss tematisk markör. TEMATISK MARKÖR – ett valt element som ligger till grund för avgränsningen av en klass. I denna studie betraktas substantivets nominativändelse i singular som klassens tematiska markör. Till exempel väljs böjningsändelseparet -(i)as, -is/-ys som tematisk markör vid utformningen av en klassificering av litauiska substantiv, utifrån paradigmatiska likheter.

SUBKLASS – en typ av klass som avgränsas utifrån varianter av den tematiska markören. Om klassens tematiska markör är -(i)as, -is/-ys, delas klassen alltså in i två subklasser: -(i)as och -is/-ys.

SUBSUBKLASS – en mer finindelad typ av subklass. Till exempel har subklassen -(i)as två subsubklasser: -as och -ias.

MIKROKLASS – den minsta typen av klass, avgränsad utifrån gemensamma accentuella och morfonologiska kännetecken. I denna studie avgränsas mikroklasser utifrån accentuella förändringar. Till exempel representerar substantiv i subsubklassen -as klausimas, kvietimas, augalas, vardas, som tillhör den första, andra, tredje respektive fjärde accentueringen, olika mikroklasser. En mikroklass kan ha en eller två varianter, vilka fastställs utifrån morfonologiska (konsonantiska) förändringar i stammarna. Till exempel har den första mikroklassen i subklassen -is/-ys två varianter: i den ena sker en förändring (pojūtis – pojūčio), i den andra inte (brolis – brolio).

MAKROKLASS – den största generaliserade typen av klass, som omfattar olika klasser. Litauiska substantiv klassificeras i makroklasser efter den grammatiska kategorin genus.

Den morfologiska systemets rikedom vittnar om produktivitetsmönster hos vissa klasser, medan avgränsningen av improduktiva klasser bekräftar att språkets morfologiska system inte bara är rikt utan också mycket komplext och varierat (Dressler, Gagarina 1999; Dressler 2001). Komplexiteten i det litauiska böjningssystemet är nära förknippad med produktivitet, men betydelsen av ordet produktiv är inte tydligt definierad inom litauisk språkvetenskap. Ofta betraktas termen enbart som ett begrepp inom synkron språkvetenskap (Gaivenis 1990: 161). Dessutom förstås den ibland som en kvantitativ egenskap. Det innebär att ju oftare ett visst affix används, desto mer produktivt är det (Urbutis 1978: 264). Man bortser dock från att gamla ord används oftare i språket än nyord, och därför används bildningar av improduktiva typer ofta oftare än sådana av produktiva typer (Urbutis 1978: 264). Enligt Dressler är produktivitet affixens förmåga att bilda nya ord (Dressler et al. 1997b; Dressler, Ladányi 2000). Ju oftare ett affix deltar i bildandet av nya ord, desto mer produktivt är det. Produktivitet är här en kvalitativ, inte kvantitativ, egenskap. Enligt teoretiker inom naturlig morfologi (Wurzel 1984; Dressler et al. 1995–1996) är dessutom flera kriterier viktiga för att fastställa produktivitet, nämligen integrering av lånord, bildning av nya ord och växling av böjningsändelser i substantivklasser.

När vi presenterar en ny klassificering av litauiska substantivs böjningstyper utgår vi—

DAIKTAVARDŽIO LINKSNIAVIMO TIPAI

81

vi kommer att stödja oss på de lingvisters arbeten där man har försökt skapa nya klasser av substantiv eller verb enligt naturlig morfologi (latin – Dressler 2001; ryska – Dressler, Gagarina 1999; polska – Dressler et al. 1995–1996, 1997; litauiska – Savickienė 2003; tyska, litauiska, turkiska, ungerska, finska, franska, tyska – Dressler et al. 2004). Vi anser att arbetena av de litauiska lingvisterna (Girdenis, Rosinas 1977; Valeckienė 1998; Zavads kaitė-Ivanauskienė 2000) är betydelsefulla och viktiga; i dessa försöker man, med hänsyn till substantivens genus och paradigmömsesidiga likheter, klassificera litauiskans deklinationstyper på ett otraditionellt sätt.

Inom litauisk språkvetenskap finns det inte många arbeten där teorin om naturlig morfologi har tillämpats, med undantag för Ineta Savickienės doktorsavhandling ”Litauiska barns substantivmorfologi” (1999) och monografin The Acquisition of Lithuanian Noun Morphology (Savickienė 2003). I några kandidatuppsatser från institutionen för litauiska vid Vytautas Magnus-universitetet (Valentinaitė 2002; Kamandulytė 2003) försöker man också se över klassificeringen av substantivens deklinationstyper och diskutera produktiviteten hos litauiskans substantivflexioner.

Ett försök att på nytt granska strukturen hos substantivens deklinationstyper och skapa ett detaljerat system för substantivklasser som visar det litauiska grammatiska systemets komplexitet och mångfald samt sambandet mellan flexioner och prosodiska element är värdefullt ur flera perspektiv. För det första eftersom schemat för dagens litauiskas substantivdeklination har bestått utan större förändringar i flera hundra år (sedan Kleins grammatik). För det andra skulle en detaljerad klassificering av substantivens deklinationstyper inte bara bidra till att blottlägga deklinationssystemet som helhet och fastställa de flexionella klassernas produktivitet, utan även göra det möjligt att förutsäga tendenser i språkförändringen och undersöka orsakerna till dessa förändringar.

Den statistiska analys som utförts i detta arbete visar hur deklinationstyperna förhåller sig till accentueringsklasserna och vilka accentueringsklasser som kännetecknar substantiv med respektive ändelse. De statistiska uppgifterna bygger på den fjärde upplagan av Dabartinės lietuvių kalbos žodyno (2000). I många fall är de inte helt exakta. Flera omständigheter påverkar detta, till exempel homonymer: vytis (2) ”ryttare, budbärare” (mask.) och vytis (4) ”spö” (fem.). Man har försökt placera sådana ord i båda de relevanta paradigmgrupperna. Verbala abstrakt med suffixen -imas, -ymas, -umas har uteslutits (totalt 18,7 tusen; av dem tillhör cirka 12 tusen accentueringsklass 1 och 6 tusen klass 2). DLKŽ innehåller omkring 1,5 tusen substantiv märkta dgs. I de fall där även singularformen används har dessa ord uteslutits. Om ett substantiv endast har pluralbetydelser förs det till substantiven i det relevanta paradigmet, till exempel sultys till substantiv på -is, fem.; žirklės till substantiv på -ė. I ordboken finns substantiv (oftast beteckningar på personer som utför en handling) vars uppslagsform endast är maskulin, men som också används i femininum. Sådana feminina substantiv har lagts till i klasserna för motsvarande ändelser (nästan 1 tusen till -ia och nästan 2 tusen till -ė). Vi kan dock ha missat vissa av de nämnda fallen. På grund av denna ytterligare bearbetning av DLKŽ:s data behöver de beskrivna uppgifterna inte helt överensstämma med andra författares uppgifter, till exempel ADLKŽ:s.

82 |

INETA SAVICKIENĖ et al.

2. LITAUISKANS SUBSTANTIVDEKLINATIONSTYPER

Litauiska substantiv kännetecknas av varierande flexioner och ett komplext deklinationssystem, vilket gör det svårt att utarbeta en tydlig och heltäckande klassificering av deklinationerna.

Danielius Kleinas var den förste att urskilja fem deklinationstyper år 1653 (Kruopas 1957). Utifrån substantivens ändelser i nominativ, genitiv och dativ singular fastställde han fem deklinationer. Även Jonas Jablonskis skiljer i sin grammatik från 1922 (se Jablonskis 1922/1997) mellan fem deklinationer, men de substantiv som hör till dem har andra ändelser än de deklinationstyper som Kleinas urskilde. I sin klassificering betraktar Jablonskis nominativ singular-flexionen som det viktigaste kriteriet. Han hävdar också (Jablonskis 1922/1997: 19) att ”kasusformerna ofta skiljer sig från varandra även genom accentueringen” och ger exempel på olika accentueringsvarianter för varje deklination. Det är en intressant tanke, men under lång tid beaktades den inte i alla klassificeringar av substantivens deklinationstyper.

Det system för litauisk substantivdeklination som Jablonskis utarbetade återges också i Lietuvių kalbos gramatikoje, utgiven 1965 (Ul vydas, red., 1965). Där beskrivs deklinationerna mer ingående, och betydelsen av ändelserna i såväl nominativ som genitiv singular för att fastställa deklinationen betonas.

Liksom Jablonskis skiljer Alfredas Sennas (1966) mellan substantivdeklinationer utifrån nominativ singular-ändelsen. Han delar dock in deklinationerna mer detaljerat, efter det dominerande kriteriet – nominativ singular-ändelsen, genus eller stamfinal. Senare började litauiska substantiv klassificeras efter stamfinaler, som lättast fastställs utifrån dativ plural-formen – vokalen före ändelsens konsonanter -ms (Ambrazas, red., 1997: 69).

Dabartinės lietuvių kalbos gramatikoje (1997) skiriamos penkios linksniuotės: (i)a, (i)u, (i)o, e ir i. Kiekvienoje linksniuotėje pagal atskirų linksnių formų ypatybes skiriamos linksniavimo paradigmos. Ši klasifikacija yra aiškesnė ir detalesnė už Kleino sudarytą linksniuočių sistemą. Labai svarbus paradigmų, apimančių tik vieną kurią nors giminę, išryškinimas linksniuotės viduje, nes lietuvių kalbos daiktavardžiai turi giminės kategoriją, o nėra ja kaitomi kaip skaičiumi ar linksniu. Ši klasifikacija yra ir paprastesnė, kadangi norint nustatyti linksniuotę užtenka vieno daugiskaitos naudininko linksnio. Joje daiktavardžių fleksijos suklasifikuotos aiškiau nei Jablonskio ir Senno darbuose, nes skirtingos fleksijos nepriskiriamos vienai klasei.

Adelė Valeckienė (1998) utarbetade ett mer komplicerat men också mer heltäckande och detaljerat system för substantivdeklination. Enligt henne har substantiv med olika stammar ibland likartade ändelsesystem, medan substantiv med samma stam ibland skiljer sig åt i vissa ändelser (Valeckienė 1998: 319). Valeckienės indelning ligger nära en klassificering enligt teorin om naturlig morfologi, eftersom den tar hänsyn till paradigmömsesidiga likheter. Utifrån substantivens stammar och likheten mellan ändelsesystemen urskiljer hon tre deklinationstyper ((i)a; (i)o, e och (i)u, i, en, er, es) och delar in dem i paradigm efter stammar. I denna klassificering framstår dock den tredje deklinationstypen som komplicerad – den omfattar substantiv med olika stammar och dessutom ord av båda genus. De två första typerna skiljer Valeckienė åt med utgångs-

DAIKTAVARDŽIO LINKSNIAVIMO TIPAI

| 83

Med utgångspunkt i stammarnas och ändelsernas likheter hänförs alla mindre produktiva och frekventa substantivböjningstyper till den tredje typen, utan att likheterna inom paradigmet beaktas. Därför är ändelserna i den tredje typen mycket varierande, och vissa paradigm är nästan helt orelaterade, t.ex.: den åttonde och den fjortonde har samma flexion, som skiljer sig åt endast genom mjukhet, bara i formerna för singular dativ och plural genitiv, ackusativ och lokativ; den nionde och den trettonde har samma flexion endast i plural genitiv, där de skiljer sig åt enbart genom mjukhet. Även indelningen av stammarna (i)o och e i en och samma böjningstyp är oklar – flexionerna skiljer sig åt i alla former.

Aleksas Girdenis ir Albertas Rosinas (1977) daiktavardžio linksniavimo tipus klasifikuoja atsižvelgdami į diachroninius tyrinėjimus bei vienų linksniavimo tipų įtaką kitiems. Jie nustato, kad vienų kamienų žodžiai daro įtaką tik tam tikrų kamienų žodžiams (pvz., a kamienas – u kamienui). Taigi Girdenis ir Rosinas (1977: 338) pabrėžia, jog egzistuoja ne tik sąlyginė, bet ir natūrali linksniavimo tipų hierarchija, kurią galima nustatyti pagal skirtingų paradigmų sutampančių galūnių dažnumą. Svarbu tai, kad autoriai pavartoja hierarchijos terminą, tuo pabrėždami, jog ne visi linksniavimo tipai yra vienodai paplitę ir produktyvūs. Kitų lietuvių kalbininkų darbuose buvo vartojamas terminas sistema, neatsižvelgiant į netolygų linksniavimo tipams priklausančių žodžių paplitimą. Girdenis ir Rosinas sudarė hierarchinio grupavimo medį, kuriame skiriami trys linksniavimo tipai. Jie smulkiai skirstomi pagal kamienus. Visgi Girdenis ir Rosinas skirtingas galūnes turinčias paradigmas, jei jos panašios, priskiria vienai grupei (pvz., u ir iu, Cm ir Cf kamienų). Skirtingai nei Valeckienė, jie atskiria (i)a ir e kamienų daiktavardžius. Remdamiesi hierarchinio grupavimo metodu, Girdenis ir Rosinas (1977: 342) nustato, jog pagal paplitimą linksniavimo tipai išsidėsto taip: moteriškasis, vyriškasis, mišrusis.

I detta arbete, liksom i den klassificering av substantivets böjningstyper som utarbetats av Girdenis och Rosinas, används termen hierarkiskt träd. Även om Girdenis och Rosinas, i enlighet med vad som betonas inom teorin om naturlig morfologi, beaktar paradigmatiska likheter, sammanfallande ändelser och vissa böjningstypers inverkan på andra, försöker denna analys skapa en ännu mer detaljerad klassificering med hänsyn till de minsta skillnaderna mellan paradigm, eftersom det är just dessa som avgör att flexioner övergår från ett paradigm till ett annat eller används felaktigt i talprocessen.

Vid klassificeringen av litauiska substantiv utarbetas i detta arbete två hierarkiska träd, där det särskiljande kriteriet är grammatisk genus. I tidigare klassificeringar har det inte gått att undvika att de båda genusblandats inom en och samma klass, vilket försvårar förståelsen av mångfalden och systematiken hos substantivets böjningstyper. I den klassificering av litauiska substantiv som presenteras här delas de alltså först in i de största klasserna – makroklasser – efter genus.

Litauiska substantiv delas in i klasser efter temamarkören – singular nominativändelsen. Det är praktiskt att välja flexionen som temamarkör, eftersom alla litauiska substantiv har stamflexioner (eng. stem-based inflection), vilka enligt Dressler (1995–1996: 5) förekommer när en viss temamarkör läggs till roten. Ett problem uppstår dock: ska stamslutet räknas till flexionen? Valeckienė (1998: 294–295) hävdar att även om ”det gör det möjligt att förenkla beskrivningen av verbböjningen att urskilja verbens stamslut som separata böjningsmorfem”, bör verbens stamslut räknas till ändelserna, eftersom en sådan flexion på ett sammansatt sätt skulle markera alla tre kategorierna: tempus, person och numerus.

84 |

INETA SAVICKIENĖ et al.

Verbböjningens beskrivning”, är det bättre att räkna verbens stamslut till ändelserna, eftersom en sådan flexion på ett sammansatt sätt skulle markera alla tre kategorierna: tempus, person och numerus. Nominala stamslut har starkare samband med ändelserna. De markerar nominalt genus, om än inte alltid konsekvent (Valeckienė 1998: 295). Genus markeras av stamsluten: substantiv med stammarna (i)a och u är maskulina; (i)o och ė är oftast feminina (det finns undantag); i-stammar är både maskulina och feminina. Ändelseformativet markerar numerus och kasus. I detta arbete klassificeras alltså substantiv inte enbart efter stammar eller ändelseformativ, utan också efter stamflexioner (stamslut + ändelseformativ).

Vid klassificeringen av substantivets böjningstyper är ikonicitetskriteriet viktigt. En klass omfattar sådana underklasser som uppvisar en hög grad av iconicitet – många sammanfallande flexioner. Substantivets klasser, underklasser och underunderklasser är alltså förbundna genom en viss likhetsindikator – antalet sammanfallande flexioner i paradigmen. Substantivklasserna ordnas enligt metoden med hierarkiskt träd, där arvsprincipen gäller när man rör sig från den högsta nivån till den lägsta (Dressler, Gagarina 1999: 755), det vill säga att de lägre klasserna har den högre klassens grundläggande egenskap.

I klassificeringen av substantivets böjningstyper urskiljs också den lägsta nivån – mikroklassernas led. Där visas mångfalden av de minsta böjningsklasserna (underunderklasser eller underklasser) utifrån accentuella och konsonantiska växlingar.

Mikroklassernas kvantitativa produktivitet diskuteras längre fram, men den framgår också av de presenterade hierarkiska trädscheman (se schema 1 och 2) samt av tabellerna i bilagorna, där klassificeringen av litauiska substantivs böjningstyper visas tillsammans med detaljerad statistik över accentparadigm och morfonologiska varianter.

Vid analysen av materialet utgick man från tre exempel former – singular nominativ, plural dativ och plural ackusativ. Singular nominativ och plural dativ är viktiga för att fastställa böjningstypen, medan plural ackusativ tillsammans med plural dativ används för att fastställa mikroklasser som motsvarar litauiskans accentueringstyper. För vissa mikroklasser behövdes även en fjärde form, vars stam uppvisar morfonologiska växlingar.

2.1. Maskulint makroklass

Till klassen -(i)as, -is/-ys hör substantiv som i nominativ singular har olika ändelser: -as, -ias, -is, -ys, och i dativ plural -(i)ams. Detta är den största klassen: den omfattar nästan hälften av alla substantiv (cirka 14 000, exklusive verbala abstrakta substantiv på -imas, -ymas, -umas). Ändelserna -as och -ias (7 300, dvs. 28% av alla substantiv) kan hänföras till en och samma underklass, eftersom de skiljer sig åt genom vokalväxling (eller genom mjukhet hos rotens slutkonsonant), lokativformen i singular av den tvåstaviga under-underklassen -ias samt vokativformen i singular (se tabell 1).

På grund av skillnaden i vokalväxling hör de nämnda ändelserna till olika under-underklasser. Skillnaderna mellan vokativformerna är inte betydelsefulla, eftersom de förekommer även inom under-underklassen -as (klausime, tėvai) och underklassen -ias (kely, kirpėjau, elni).

Den andra underklassen består av ord med ändelserna -is och -ys (6 500, eller 25% av alla substantiv). I böjningsparadigmen sammanfaller dessa ändelser helt; de skiljer sig bara åt genom vokalens längd i nominativ- och vokativändelserna i singular, vil-

DAIKTAVARDŽIO LINKSNIAVIMO TIPAI

85

ket är olika. Det är viktigt att inte alla maskulina substantiv med motsvarande tematiska markör – nominativändelsen i singular -is – hör till underklassen -is/-ys. Sådana substantiv som har ändelsen -is i nominativ singular och -ims (dantis,dantims) i dativ plural hänförs till den icke-enhetliga feminina makroklassen (eng. Macroclassof default Feminine Gender). Att könskriteriet åsidosätts på detta sätt beror på den naturliga morfologins princip: att beakta naturligheten i språktillägnande och språkinlärning samt ikoniska och enkla drag. Substantiv i den feminina klassen -is är i nästan alla former ikoniska motsvarigheter till substantiv i den maskulina klassen -is, som har ändelsen -ims i dativ plural (de skiljer sig endast åt i dativändelsen i singular: žuviai / dančiui). Det är alltså enklare att lära sig eller tillägna sig substantivsystemet i dessa klasser genom att identifiera eller jämföra deras ändelser.

Enligt ikonicitetsprincipen har underklasserna -(i)as och -is/-ys hänförts till samma klass. De är identiska i sina pluralformer, medan de i singular endast skiljer sig åt i nominativ och ackusativ. Denna lilla skillnad mellan underklasserna påverkar språkinlärning och språktillägnande. Dessa kasusformer förväxlas ofta (i stället för elnią säger man elnį, i stället för žvejys – žvejas). Sådana variationer är mycket vanliga i språk med ett rikt böjningssystem (Dressler 1998). Enligt Jakulytė (1996: 195) är fenomen på morfologisk nivå, såsom förändringar i stammar eller ändelser, uttryck för språklig förenkling. På grund av naturlighetsprincipen används ändelser från en underklass i stället för ändelser från en annan.

TABELL 1. BÖJNINGSEXEMPEL FÖR KLASSEN -(i)as, -is/-ys¹

Singularis Pluralis Underklasser -as -ias -is/-ys -as -ias -is/-ys N. vard-as kel-ias sen-is, vabzd-ys vard-ai kel-iai sen-iai, vabzdž-iai G. vard-o kel-io sen-io, vabzdž-io vard-ų kel-ių sen-ių, vabzdž-ių D. vard-ui kel-iui sen-iui, vabzdž-iui vard-ams kel- iams sen- iams, vabzdž- iams Ack. vard-ą kel-ią sen-į, vabzd-į vard-us kel-ius sen-ius, vabzdž-ius Instr. vard-u kel-iu sen-iu, vabzdž-iu vard-ais kel-iais sen-iais, vabzdž-iais Lok. vard-e kel-yje sen-yje, vabzd-yje vard-uose kel-iuose sen-iuose, vabzdž-iuose Vok. vard-e tėv-ai kel-y eln-i, vard-ai kel-iai sen-iai, vabzdž-iai vėj-au

¹ Skillnaderna mellan kasusformerna är markerade med fetstil.

86 |

INETA SAVICKIENĖ et al.

SCHEMA 1. HIERARKISKT TRÄD ÖVER MASKULINA MAKROKLASSER (SIFFRAN INOM PARENTES ANGER ACCENTUERINGSTYP).

DAIKTAVARDŽIO LINKSNIAVIMO TIPAI

| 87

SCHEMA 2. HIERARKISKT TRÄD ÖVER ICKE-ENHETLIGA FEMININA MAKROKLASSER (SIFFRAN INOM PARENTES ANGER ACCENTUERINGSTYP).

88 |

INETA SAVICKIENĖ et al.

Subsubklasserna -as, -ias och subklassen -is/-ys delas in i de minsta enheterna – mikroklasser, vilka fastställs utifrån accentuella växlingar. Subsubklassen -as omfattar många ord (6,4 tusen, utan verbala abstrakt, dvs. 25% av alla substantiv); de delas in i fyra mikroklasser som motsvarar litauiskans fyra accentueringsmönster. De första och andra är de största²: 4 a. p. (0,5%): 3 a. p. (9%): 1 a. p. (30%): 2 a. p. (60,5%) = 1: 2: 6: 10.

Subsubklassen -ias är inte lika stor (944 ord, dvs. 4% av alla substantiv). I denna subsubklass dominerar tydligt mikroklassen med accentueringstyp 1, som huvudsakligen består av aktörsbeteckningar med suffixen -ėjas, -ojas, -tojas. Endast 20 substantiv har en annan accentueringstyp än den första: 16 med den andra typen (t.ex.: galvijas, šalavijas), 1 med den tredje typen (velnias), 6 med den fjärde typen (kraujas, svečias, kelias, pelėjaI, klijai, kapojai).

Subklassen -is/-ys har fyra mikroklasser som motsvarar litauiskans fyra accentueringsmönster. Varianter med kort vokal i ändelsen kan endast ha rotaccentuering (det finns omkring 3 tusen substantiv med typ 1 och omkring 2,2 tusen med typ 2), medan varianter med lång vokal endast har ändelseaccentuering (typ 3 – nästan 900 substantiv³, typ 4 – nästan 300). Dessa mikroklasser har vardera två varianter, åtskilda genom konsonantväxlingar i substantivstammarna (t blir č, t.ex.: pojūtis, pojūčiams; d blir dž, t.ex.: žodis, žodžiams). Nästan hälften av substantiven på ändelsen -is genomgår denna morfonologiska växling, men endast 12% av substantiven på ändelsen -ys.

Till klassen -(i)us hör substantiv som i singularis nominativ har ändelserna -us eller -ius (523 ord, dvs. 2% av substantiven). Denna klass kännetecknas av särskilda böjningsändelser som betingas av den karakteristiska stamslutande (i)u. Ett sådant fenomen, där en böjningsform bestämmer andra former i samma paradigm, kallas en faktor som bestämmer paradigmets struktur (Dressler 1997a). Den strukturbestämmande stammen u i klassens -(i)us paradigm förekommer inte i andra klasser.

Klassen -(i)us delas upp i två subklasser, -us och -ius, vilka skiljer sig åt genom ändelserna i plural nominativ, dativ, instrumentalis och vokativ samt genom hårdheten/mjukheten hos stammens slutkonsonant i andra kasus (se tabell 2).

Subklassen -us skiljer sig mycket från -(i)as och -is/-ys, eftersom den här saknar helt identiska ändelser, med undantag för singularis dativ och plural genitiv, ackusativ och lokativ. Subklassen -ius har många likheter med subklasserna -(i)as och -is/-ys: formerna i alla pluralis kasus sammanfaller. På grund av de sammanfallande pluralböjningsändelserna används substantiv i subklassen -ius ofta i singularis med böjningsändelser från subklasserna -(i)as och -is/-ys (vid sidan av vaisiaus används även vaisio).

Subklassen -us är liten (endast 19 ord, dvs. 0,07% av alla substantiv): 7 av dem har den andra accentueringstypen (t.ex.: turgus, cukrus), 2 ord (sūnus och lietus) har den tredje typen, 10 ord har den fjärde (t.ex.: medus, alus, midus). I denna subklass finns många de-

² Symbolen ”a. p.” betecknar ett accentueringsparadigm, eller en accentueringstyp. På vänster sida om likhetstecknet anges accentueringstyperna, på höger sida deras inbördes förhållande efter antal ord. Förhållandena avrundas här till heltal. Likheten bör läsas så här: det finns tre gånger fler ord med typ 3 än med typ 4, sex gånger fler med typ 1 och tio gånger fler med typ 2.

³ Här skulle man också kunna lägga till nästan 100 ord vars accentuering ännu inte har stabiliserats.

DAIKTAVARDŽIO LINKSNIAVIMO TIPAI

89

effektiva paradigm – med endast singular (cukrus, alus) eller endast plural (pietūs)form.

TABELL 2. BÖJNINGSExempel för klassen -(i)us

Singular

Plural

Underklasser

-us

-ius

-us

-ius

N.

turg-us

amž-ius

turg-ūs

amž-iai

G.

turg-aus

åld-rars

markna-ders

åld-rars

N.

markna-den

åld-rarna

markna-der

åld-rarna

G.

markna-ders

åld-rars

markna-der

åld-rar

Įn.

markna-der

åld-rar

turg-umis

amž-iais

Vt.

turg-uje

amž-iuje

turg-uose

amž-iuose

Š.

turg-au

amž-iau

turg-ūs

amž-iai

Subklassen -ius innehåller fler ord än -us (504, dvs. 2% av alla substantiv). I denna subklass dominerar substantiv med rotbetoning (betoningsmönster 1 och 2): 186 ord har betoning på första stavelsen (t.ex. rytojus, kriterijus), 314 på den andra (t.ex. baldžius, vaisius, pavojus). I DLKŽ finns 3 dialektord upptagna: 3ᵇ atlas samt ord med betoningstyp 4: vedlius och tanius.

Klassen -uo delas inte in i subklasser. Alla maskulina substantiv som hör till den är av en och samma typ (se tabell 3). Klassen är liten: den omfattar endast 65 ord (0,2% av alla substantiv). Alla har betoningstyp 3 och skiljer sig endast åt genom accenten i den sista betonade stavelsen.

TABELL 3. BÖJNINGSEXEMPEL FÖR KLASSEN -uo

Singular

Plural

Nom.

vatten

vatten-

Gen.

vatten-s

vatten-

Dat.

vatten-

vatten-

Ack.

vatten-

vatten-

Ill.

vatten-

vatten-

90 |

INETA SAVICKIENĖ et al.

TABELL 3, FORTSÄTTNING

Singular | Plural

Lok. | vanden-yje | vanden-yse

Ill. | vanden-je | vanden-ys

I litauiskan finns maskulina substantiv som inte kan hänföras till någon böjningstyp. De skiljer sig morfologiskt, genom prosodiska element eller morfonologiskt från alla andra substantivparadigm. Sådana substantivparadigm kallas isolerade. Det gäller de maskulina substantiven šuo, mėnuo, viešpats, žmogus (se tabell 4).

TABELL 4. MASKULINA SUBSTANTIV MED ISOLERADE PARADIGM

BÖJNING

Singular

Nom. | š-uo | mën-uo | viešpat-s | žmog-us

Gen. | šun-s | mėnes-io | viešpat-ies | žmog-aus

Dat. | šun-iui | mėnes-iui | viešpač-iui | žmog-ui

Ack. | šun-į | mėnes-į | viešpat-į | žmog-ų

Instr. | šun-imi | mėnes-iu | viešpat-imi | žmog-umi

Lok. | šun-yje | mėnes-yje | viešpat-yje | žmog-uje

Vok. | šun-ie | mėnes-ie | viešpat-ie | žmog-au

Plural

N. | hund-ar | mån-ader | herr-ar | männ-iskor

G. | hund-ars | mån-aders | herr-ars | männ-iskors

D. | hund-ar | mån-ader | herr-ar | männ-iskor

A. | hund-ar | mån-ader | herr-ar | männ-iskor

I. | hund-ar | mån-ader | herr-ar | männ-iskor

L. | hund-ar | mån-ader | herr-ar | männ-iskor

V. | hund-ar | mån-ader | herr-ar | männ-iskor

DAIKTAVARDŽIO LINKSNIAVIMO TIPAI

91

Substantivet šuo (accenttyp 4) böjs på ett sätt som liknar böjningen i klassen -uo. Därför brukar detta substantiv i grammatiker hänföras till substantiven akmuo, vanduo. Valeckienė (1998: 320) hänför det till det tolfte paradigmet, som skiljs ut på grundval av stammen (e)n, medan Vytautas Ambrazas, red. (1997: 77) hänför det till det elfte paradigmet enligt böjningsändelsen -uo. Dessa substantivs böjningsändelser sammanfaller dock endast i nominativ singularis (akmuo / šuo); i övriga kasus tillhör stamfinalen -e böjningsändelserna hos maskulina substantiv i klassen -uo, men den isolerade paradigmen šuo saknar denna (akmens / šuns, akmeniui / šuniui).

Substantivet mėnuo (accenttyp 1), med undantag för nominativ singularis, böjs enligt paradigmen för underklassen -is/-ys (mėnuo / brolis, mėnesio / brolio, mėnesiui / broliui…). På grund av den avvikande böjningsändelsen i nominativ singularis bör det betraktas som en isolerad paradigm.

Substantivet viešpats har ett mycket komplicerat böjningsparadigm. Substantivets form i nominativ singularis har den särskilda böjningsändelsen -s. De övriga böjningsändelserna i singularis motsvarar ändelserna i den maskulina underklassen -is (den heteroklitiska feminina makroklassen) (viešpaties / danties, viešpačiui / dančiui…). Singularisändelserna i denna underklass skulle vara identiska med böjningsändelserna hos substantivet viešpats om vi betraktade det som en förkortad form av substantivet viešpatis. Pluraländelserna hos ordet viešpats sammanfaller emellertid med böjningsändelserna i klassen -(i)as, -is/-ys (viešpačiai / keliai, viešpačių / kelių, viešpačiams / keliams…). Därför betraktar Alfredas Sennas (1966: 130) detta substantiv som tillhörande en blandad böjningstyp.

Substantivet žmogus böjs också blandat. Dess singularändelser motsvarar ändelserna i underklassen -us (žmogus / medus, žmogaus / medaus, žmogų / medų…), medan pluraländelserna motsvarar böjningsändelserna -e (žmonės / katės, žmonių / kačių, žmonėms / katėms…). Artūras Judžentis (2002: 40) hänför inte detta substantiv till vare sig maskulinum eller femininum, utan betraktar det som heterogent.

2.2. Den icke-enhetliga feminina makroklassen

Substantiv som tillhör klassen -(i)a, -i (nästan 5,4 tusen ord, dvs. 21% av alla substantiv) har i nominativ singular ändelserna -a, -ia, -i. Klassen delas in i två subklasser, -(i)a och -i, och subklassen -(i)a delas vidare in i subsubklasserna -a och -ia, som endast skiljer sig åt genom vokalväxling eller genom mjukheten hos rotens slutkonsonant. Flexionerna i subklasserna -ia och -i kännetecknas av hög ikonisk grad: de sammanfaller i så många som sex kasus och skiljer sig endast i nominativ och vokativ singular (se tabell 5).

Subsubklassen -a är talrik ur genusperspektiv (nästan 3,4 tusen ord, dvs. 13% av alla substantiv), men heterogen: DLKŽ anger 12 ord som maskulina, t.ex.: maršalka, vaidila, viršila, vaivada, barzdyla, och 265 ord som utrum, t.ex.: mušeika, persona, nebrendila, neklaũžada, namisėda⁴, medan alla övriga är feminina.

⁴ I denna klassificering har vi inte särskilt urskilt klasser, subklasser eller mikroklasser med helt sammanfallande former, som endast skulle skilja sig åt enligt det semantiska eller syntaktiska kriteriet för genusbestämning.

92 |

INETA SAVICKIENĖ et al.

TABELL 5. DEKLINATIONSEXEMPEL FÖR KLASSEN -(i)a, -i

Singular

Plural

Subklass

-a

-ia

-i

-a

-ia

-i

V.

kain-a

fru-n

svägersk-or

pris-er

fruar

svägersk-or

K.

pris-er

fru-ar

svägersk-or

pris-ers

fru-ars

svägersk-ors

N.

pris-en

fru-ar

svägersk-ar

kain-oms

pon-ioms

marč-ioms

G.

kain-ą

pon-ią

marč-ią

kain-as

pon-ias

marč-ias

Įn.

kain-a

pon-ia

marč-ia

kain-omis

pon-iomis

med svärd

Vt.

i priset

i herren

i svärdottern

i priserna

i herrarna

i svärdöttrarna

Š.

pris

herre

svärdotter

priser

herrar

svärdöttrar

Underklassen -a har fyra mikroklasser som motsvarar de fyra accenttyperna i litauiskan. Det finns tre gånger fler substantiv med rotaccent än med ändelseaccent: 4:e acc. (13%): 3:e acc. (13%): 2:a acc. (21%): 1:a acc. (43%) = 1: 1: 2: 4.

Underklassen -ia är också ganska stor: den omfattar nästan 2 000 ord (8% av substantiven). Den har också fyra mikroklasser av olika storlek: 3 accentklass (1%): 4 accentklass (2%): 2 accentklass (6%): 1 accentklass (91%) = 1: 2: 5: 83.

Till underklassen -i hör endast två ord – marti, pati – och därför kallas den en miniunderklass. Substantivet pati används sällan i dagens språk; det har ersatts av substantivet žmona. Detta visar att snart bara det isolerade paradigmet marti kan återstå av denna miniunderklass. Även den frekventa ersättningen av singularis nominativs ändelse -i med underklassens ändelse -(i)a (marčia, pačia) visar att miniunderklassen -i håller på att försvinna. Båda orden hör till den fjärde accentklassen.

Till klassen -ė hör substantiv av femininum (nästan 6 000, 23% av alla substantiv), maskulinum (4 ord) och utrum (19 ord), men som redan nämnts intresserar vi oss endast för substantiv av femininum, eftersom formerna av substantiv i de andra genusklasserna är helt identiska med femininformerna (se tabell 6).

Underklassen -ė av femininum är den största av alla feminina klasser. Alla substantiv i denna underklass kan delas in i fyra mikroklasser efter accenttyper. Av de nästan 6 000 substantiven i denna underklass tillhör endast 185 den tredje accentklassen och 202 den fjärde; alla övriga har rotaccent: 3 accentklass (3%): 4 accentklass (3%): 1 accentklass (45%): 2 accentklass (49%) = 1: 1: 15: 16.

Dessa mikroklasser har vardera två varianter, åtskilda efter konsonantväxlingar i stammarna (vaivorykštė / vaivorykščių, bitė / bičių, aikštė / aikščių, kėdė / kėdžių). En fjärdedel av substantiven i denna underklass genomgår sådana morfonologiska förändringar (accentklass 1 – 15%, accentklass 2 – 35%, accentklass 3 – 23%, accentklass 4 – 12%).

DAIKTAVARDŽIO LINKSNIAVIMO TIPAI

93

TABELL 6. DEKLINATIONSEXEMPEL FÖR KLASSEN -ė

Singularis Pluralis Underklasser fem. genus -ė mask. genus -ė fem. genus -ė mask. genus -ė N. bit-ė dėd-ė bit-ės dėd-ės G. bit-ės dėd-ės bič-ių dėdž-ių D. bit-ei dėd-ei bit-ems dėd-ems Ack. bit-ę dėd-ę bit-es dėd-es Instr. bit-e dėd-e bit-ėmis dėd-ėmis Lok. bit-ėje dėd-ėje bit-ėse dėd-ėse V. bit-e dėd-e bit-ės dėd-ės

De fyra substantiven av maskulinum tillhör den andra accentklassen. De betecknar personer av manligt kön (dėdė, tėtė, ciucė, dailidė).

De 19 substantiv som DLKŽ anger som utrum kan tillhöra alla fyra accentklasserna, till exempel: garsenybė (accentklass 1), tauškalyne (accentklass 2), mėmė (accentklass 4), spiegėlė (accentklass 3ⁱ).

Till klassen -ishör substantiv av nästan ikoniskt femininum (245 ord, dvs. 1% av alla substantiv) och maskulinum (24 substantiv) (se tabell 7).

TABELL 7. DEKLINATIONSEXEMPEL FÖR KLASSEN -is

Singularis Pluralis Underklasser fem. genus mask. genus fem. genus mask. genus N. nos-is ropuon-is nos-ys ropuon -ys G. nos-ies ropuon -ies nos-ių ropuon -ių D. nos-iai ropuon -iui nos-ims ropuon -ims Ack. nos-į ropuon -į nos-is ropuon -is Instr. nos-imi ropuon -imi nos-imis ropuon -imis Lok. nos-yje ropuon -yje nos-yse ropuon -yse V. nos-ie ropuon -ie nos-ys ropuon -ys

94 |

INETA SAVICKIENĖ et al.

Endast singular dativändelsen skiljer den feminina underklassen från den maskulina underklassen (nosiai / ropuoniui). På grund av den höga graden av ikoniskhet hänförs den maskulina klassen -is till den icke-enhetliga klassen -is inom den feminina makroklassen.

Den feminina underklassen -is har tre dominerande mikroklasser. Den första sammanfaller med den första accentueringsklassen (50 substantiv). Den har två varianter: i stammen hos 39 ord förekommer konsonantväxlingar (kliūtis / kliūčių). Den tredje accentueringsklassens mikroklass är större; i den genomgår nästan alla substantiv (84 av totalt 94) växling mellan stammens slutkonsonanter t, d. Den fjärde accentueringsklassen omfattar 99 substantiv (varav 76 genomgår morfonologisk konsonantväxling). Endast två ord i denna underklass tillhör accentueringsklass 2: gaištis, slistis.

Av substantiven i den maskulina klassen -is tillhör de flesta (19 av 24) accentueringsklass 3, t.ex.: žvėris, debesis; ett vardera tillhör accentueringsklass 1 (geležuonys) och 2 (pirmuonys), medan 3 ord anges som tillhörande accentueringsklass 4: petys, ropuonis, dantis. Det sistnämnda ordets rotkonsonant genomgår morfonologisk växling: dantis / dančiui.

I DLKŽ anges 6 substantiv som genuscommune: gobuonis (2, 3ᵃ), žiniuonis (2, 4), palikuonis (2, 3⁴ᵇ), dels(u)onis (3ᵇ), giežuonis (3ᵇ), vagis (4). De tre första orden anges i ordböckerna också som maskulina substantiv av typen -is.

Vissa ord i klassen -is har i plural genitiv en hård eller mjuk stamkonsonant. 28 ord har en hård stamkonsonant: durys, grindys, obelis, geležis, kepenys, šaknis, žąsis, ausis, naktis, krūtis, žuvis, pušis, dantis, debesis, smegenys, gelmenys, šermenys, sėdmenys, ėdmenys, žiodmenys, audmenys, žiomenys, riedmenys, vedmenys, ašmenys, nešmenys, putmenys, antruonys. Övriga ord har en mjuk stamkonsonant, t.ex.: nosis, širdis, antis osv.

I litauiskan finns feminina substantiv vars böjning i paradigmet inte sammanfaller med någon av de nämnda klasserna. Dessa är isolerade paradigmer. Dit hör äldre litauiska substantiv som betecknar släktskap – duktė ir sesuo (se tabell 8).

TABELL 8. DE FEMININA ISOLERADE PARADIGMERNAS DEKLINATION

Sing.

Plur.

Sing.

Plur.

Nom.

ses-uo

seser-ys

dukt-ė

dukter-ys

K.

seser-s

sese-rų

dukter-s

dukter-ų

N.

seser-iai

seser-ims

dukter-iai

dukter-ims

G.

seser-ių

seser-is

dukter-ių

dukter-is

Įn.

syster-im

syster-imis

dotter-im

dotter-imis

DAIKTAVARDŽIO LINKSNIAVIMO TIPAI

| 95

TABELL 8, FORTSÄTTNING

Singularis. Pluralis. Singularis. Pluralis. Lok. syster-yje syster-yse dotter-yje dotter-yse Vok. syster-ie syster-ys dotter-ie dotter-ys

Dessa substantivs paradigm skiljer sig inte mycket åt. Böjningsändelserna hos substantiven sesuo och duktė skiljer sig endast i singularis nominativ, medan alla övriga former är identiska. Dessa substantiv tillhör accentueringsklass tre.

3. AVSLUTANDE ANMÄRKNINGAR

I denna studie har två hierarkiska träd konstruerats, med makroklasser på den högsta nivån, åtskilda enligt den grammatiska genuskategorin. Genusblandning i makroklasserna har inte kunnat undvikas på grund av den höga ikoniska graden hos maskulinumsubklassen -is och femininumsubklassen -is, vilket är mycket viktigt för naturlighetsteorin. Det bör noteras att det inte finns några exempel på femininum i makroklassen för maskulinum, medan ord av maskulinum har hittats med samtliga femininumändelser. Andelen är visserligen inte stor (endast 0,2% av alla substantiv), men gruppen omfattar mycket gamla ord, av vilka några är ganska vanliga i faktisk användning. Därför är variationen av böjningsändelser hos maskulina substantiv betydligt större.

Ett annat intressant resultat av de statistiska uppgifterna är att 55% av substantiven i litauiskan är maskulina och 45% feminina (se tabell 9). Liknande uppgifter erhöll även Žilinskienė (2002: 106–116), som undersökte genusfördelningen i faktisk användning: nästan 60% av de substantiv som används är maskulina och 40% feminina.

TABELL 9. SUBSTANTIVENS FÖRDELNING EFTER KLASS OCH ACCENTUERINGSKLASS

Klass Singularis Genus Accentueringsklass Varianter Totalt nominativändelse 1 2 3 3ᵃ 3ᵇ 3⁴ᵃ 3⁴ᵇ 4 -(i)a, -i -a fem. 1571 635 19 58 369 16 1 405 26 3100 5385 mask. 1 11 0 0 0 0 0 0 0 12 (21%) gem. 207 32 3 1 6 0 0 16 1 266 -ia, -ja fem. 1821 114 0 0 22 0 0 43 5 2005 -i fem. 0 0 0 0 0 0 0 2 0 2

96 |

INETA SAVICKIENĖ et al.

TABELL 9 (FORTSÄTTNING)

Klass Singularis Genus Accentuation Varianter Totalt nominativändelse 1 2 3 3^a 3^b 3^4a 3^4b 4 -Ė -ė fem. 2668 2895 14 30 125 14 1 202 59 6008 6031 mask. 0 4 0 0 0 0 0 0 0 4 (23%) gem. 2 6 0 0 7 0 0 4 0 19 -is -is fem. 50 2 7 10 76 1 0 99 10 255 290 mask. 1 1 2 6 10 0 1 3 3 27 (1%) gem. 0 0 0 0 3 0 1 1 3 8 -(i)as, -as mask. 1907 3499 90 35 393 48 5 340 94 6411 -is/-ys -ias, mask. 921 16 1 0 0 0 0 6 0 944 13893 -jas (53%) -is mask. 3085 2188 0 0 0 0 0 0 22 5295 -ys mask. 0 0 16 192 581 48 25 282 102 1246 -(i)us -ius, mask. 186 314 0 0 1 0 0 2 1 504 523 -jus (2%) -us mask. 0 7 2 0 0 0 0 10 0 19 -uo -uo mask. 0 0 0 23 38 1 0 0 1 63

Maskulinum är omarkerat i litauiskt standardspråk, och substantiv som tillhör detta genus används något oftare än femininumsubstantiv. Maskulina subklasser kan dock ha flexioner som tillhör den feminina makroklassen. Därför är det ibland svårt att fastställa ett substantivs genus, särskilt för substantiv med nominativändelsen -is i singularis och genitivändelsen -ies, till exempel betraktas substantivet vinis ofta som maskulint, trots att det i DLKŽ (2000) är feminint. Båda makroklasserna har tre klasser vardera. Den inkongruenta feminina klassen -(i)a, -i och klassen -is samt den maskulina makroklassens klasser -(i)as, -is/-ys och -(i)us har två subklasser vardera. Subklasserna -(i)as, -(i)a har i sin tur två subsubklasser vardera. Subsubklasserna, eller subklasserna eller klasserna på den lägsta nivån (t.ex. -ė), har olika antal dominerande mikroklasser och varianter av dessa. Subsubklassernas -as, -ias och -a, -ia substantiv har flera vardera

DAIKTAVARDŽIO LINKSNIAVIMO TIPAI

97

mikroklasser, vilka skiljs åt efter accentmönster. Till subklassen -is/-ys hör fyra mikroklasser, var och en med två varianter som skiljs åt efter konsonantväxlingar i stammarna. Ett sådant komplext mikrok klassystem finns också i den feminina subklassen -ė och den feminina subklassen -is.

Sammantaget finns det 50 mikroklassvarianter i de båda hierarkiska träden. Det innebär att det finns lika många substantivvarianter, åtskilda genom morfologiska och accentuella egenskaper samt genom växlingar av konsonanter i stammarna. Det stora antalet mikroklasser visar hur komplext och rikt substantivböjningen och det litauiska språkets grammatiska system i stort är.

Substantivets mikroklasser

Den inkongruenta feminina makroklassen har fler mikroklasser, men det innebär inte att alla dessa har femininum som grammatisk kategori. Fem mikroklasser som hör till denna makroklass är maskulina. Det är viktigt att fastställandet av makroklasser inte placerar substantiven själva i något genus, utan grupperar böjningsklasser i feminina och maskulina böjningstyper utifrån graden av ikoniskhet.

FÖRKORTNINGAR

ADLKŽ – Atgalinis dabartinės lietuvių kalbos žodynas, red. V. Žilinskienė. Vilnius: Matematikos ir informatikos institutas, 1995.

DLKŽ – Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, ansvarig redaktör S. Keinys. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 2000.

LITERATŪRA

AMBRAZAS, V., red., 1997: Dabartinės lietuvių kalbos gramatika, 3 leidimas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

DRESSLER, W. U. 1998: Produktivität als Zentralbegriff der grammatischen (bes. Flexionsmorphologischen) Systemadäquatheit. Terzvan-Kopecky, Hrsg., II. Internationales Symposium zum Thema Natürlichkeitstheorie: Sammelband, Universität Maribor: Pädagogische Fakultät, 113–124.

DRESSLER, W. U. 2001: Latin Inflection Classes and Paradigm Families. MS.

DRESSLER, W. U., DRAŻYK, R. and D., DZIUBALSKA-KOŁACZYK, K. & JAGŁA, E. 1995–1996: On the earliest stages of acquisition of Polish declension. Wiener Linguistische Gazette 53–54, 1–21.

DRESSLER, W. U., DZIUBALSKA-KOŁACZYK, K. 1997a: Contributions from the acquisition of Polish phonology and morphology to theoretical linguistics. Eliasson, S., Jahr, E. H., eds. Language and its Ecology. Essays in honour of Einar Haugen, Berlin, New York: Mouton de Gruyter, 379–399.

DRESSLER, W. U., DZIUBALSKA-KOŁACZYK, K., FABISZAK M. 1997b: Polish inflection classes within Natural Morphology, Bulletin de la Société Polonaise de Linguistique 53, 95–119.

98 |

INETA SAVICKIENĖ et al.

Dressler, W. U., Gagarina, N. V. 1999: Basic questions in establishing the verb classes of contemporary Russian. Fleishman, L. et al., eds., Essays in Poetics, Literary History and Linguistics. Festschrift V. V. Ivanov, Moscow: OGI, 754–760.

Dressler, W. U., Kilani-Schoch, M., Klampfer, S. 2002: How does a child detect morphology? MS.

Dressler, W. U., Kilani-Schoch, M., Pestál, L., Gagarina, N., Pöchtrager, M. 2004: On the Topology of Inflection Class Systems. 11th International Morphology Meeting: Abstracts, 44–45.

Dressler, W. U., Klampfer, S., Ravid, D., Korecky-Kröll, K., Laaha, G. 2002: Early noun Plurals in German: Regularity, productivity or default? MS.

Dressler, W. U., Ladányi, M. 2000: Productivity in Word Formation (WF): a morphological approach. Acta Linguistica Hungarica 47 (1–4), 103–144.

Gaivenis, K., Keinys, S. 1990: Kalbotyros terminų žodynas, Kaunas: Šviesa.

Girdėnis, A., Rosinas, A. 1977: Lietuvių kalbos daiktavardžio linksniavimo tipų hierarchija ir pagrindinės jos kitimo tendencijos (bendrinės kalbos ir žemaičių tarmės duomenimis). Baltistica 13 (2), 338–348.

Jablonskis, J. 1922/1997: Lietuvių kalbos gramatika, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Jakulytė, D. 1996: Daiktavardžių kamienų mišimas „Knygoje nob[a]žnystės“. Acta Linguistica Lithuanica 36, 120–126.

Judžentis, A. 2002: Naujas žvilgsnis į lietuvių kalbos daiktavardžių giminės kategoriją. Acta Linguistica Lithuanica 46, 39–47.

Kamandulytė, L. 2003: Lietuvių kalbos daiktavardžio klasės ir jų produktyvumas. Bakalauro darbas, Kaunas: VDU.

Kruopas, J., red., 1957: Pirmoji lietuvių kalbos gramatika, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla, 1957.

Paulauskienė, A. 1994: Lietuvių kalbos morfologija, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Savickienė, I. 1999: Lietuvio vaiko daiktavardžio morfologija. Daktaro disertacija, Kaunas: VDU.

Savickienė, I. 2003: The Acquisition of Lithuanian Noun Morphology, Wien: Österreichische Akademie der Wissenschaften.

Senn, A. 1966: Handbuch der litauischen Sprache I, Heidelberg: Winter.

Ulvy das, K., red., 1965: Lietuvių kalbos gramatika 1: Fonetika ir morfologija, Vilnius: Mintis.

Urbutis, V. 1978: Žodžių darybos teorija, Vilnius: Mokslas.

Valekienė, A. 1998: Funkcinė lietuvių kalbos gramatika, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

Valentinaite, L. 2002: Lietuvių kalbos daiktavardžio fleksijų produktyvumas. Bakalauro darbas, Kaunas: VDU.

Wurzel, W. U. 1984: Flexionsmorphologie und Natürlichkeit, Berlin: Akademie-Verlag.

Zavadskaite-Ivanauskienė, A. 2000: Mikalojaus Daukšos Postilės daiktavardžio linksniavimo tipų hierarchija. Acta Linguistica Lithuanica 43, 11–17.

Žilinskienė, V. 2002: Žodžių formų vartojimas lietuvių kalbos dalykinio ir publicistinio stiliaus duomenimis. Lituanica 1 (49), 106–116.

Ineta Savickienė Asta Kazlauskienė Laura Kamandulytė Vytauto Didžiojo universitetas S. Daukanto g. 28, 3000 Kaunas, Lietuva [email protected] [email protected]

Gauta 2004 04 02