ACTA LINGUISTICA LITHUANICA

LII (2005), 67 – 82

Markering av det intransitiva subjektet med nominativ och/eller genitiv^*

LORETA SEMĖNIENĖ

Institutet för litauiska språket, Vilnius

I denna artikel undersöks de faktorer som avgör användningen av nominativ och genitiv som markörer för det intransitiva subjektet i litauiska. Följande preliminära slutsatser formuleras: subjekt som är prototypiska med avseende på kategoriegenskaper markeras med nominativ, även om denna regel kan åsidosättas av andra faktorer som har att göra med numerus, referentialitet etc. Mindre prototypiska subjekt kan markeras med nominativ eller genitiv; animacitet är inte den mest framträdande faktorn som avgör valet. Bestämdhet och ordföljd är viktiga faktorer. Bestämda subjekt i satser med omarkerad ordföljd uppvisar en stark preferens för nominativ. I mindre typiska konfigurationer, såsom VS_def eller S_indefV, används nominativ och genitiv ofta som markörer för bestämdhet respektive obestämdhet.

0. INLEDANDE ANMÄRKNINGAR

0.1. Subjektet i litauiska negativa intransitiva satser¹ uttrycks på tre sätt: i) i negativa intransitiva satser används, liksom i positiva intransitiva satser, nominativ för det intransitiva subjektet (nedan även subjekt), t.ex.:

(1) Jonas sover.

(2) Jonas sover inte.

* Artikeln började förberedas för tryck år 2003 under en vistelse i Tyskland (Carl von Ossietzky-universitetet, Oldenburg). Författaren tackar uppriktigt sin handledare under vistelsen, prof. habil. dr. Gerd Hentschel, för all hjälp och alla råd, samt DAAD-stiftelsen (Tyskland), som finansierade vistelsen. Jag tackar prof. habil. dr. Axel Holvoet för kommentarer framförda under grammatikseminarierna. Jag är uppriktigt tacksam mot dr. Rolandas Mikulskis och artikelns granskare för deras noggranna läsning av artikeln, värdefulla kommentarer och korrigeringar.

¹I forskningen om litauisk grammatik används begreppen subjekt som syntaktisk kategori och subjekt som semantisk kategori (Balkevičius 1963: 74ff.; Paulauskienė 1994: 107ff., 115). I vissa grammatikarbeten betraktas nominativsubjektet och genitivsubjektet i positiva och negativa intransitiva satser som satsdelar av typen subjekt (Ambrazas, ed., 1997: 476; Balkevičius 1963: 77); i andra analyseras genitivsubjektet i negativa intransitiva satser syntaktiskt som objekt, medan nominativsubjektet i positiva intransitiva satser betraktas som subjekt (jfr Ulvydas, red., 1976: 291; Ambrazas, red., 1994: 606, 625; Labutis 1998: 220; Sirt autas, Grenda 1988: 25, 107; Paulauskienė 1983: 190ff.). Subjekt definieras traditionellt utifrån ett formellt kriterium – kasus – och typen av syntaktisk relation: det betraktas vanligen som ett nominalord i nominativ som står i en ömsesidig korrelation (kongruerar i vid bemärkelse) med predikatet (Ambrazas, red., 1994: 487; jfr Jablonskis 1957: 453ff.; Ulvydas, red., 1976: 279ff.; Sirtautas, Grenda 1988: 54, 57, 86; Ambrazas, ed., 1997: 475ff.; Labutis 1998: 211ff.). I artikeln förstås begreppet intransitivt subjekt (subjekt) ur ett typologiskt perspektiv; ett sådant intransitivt subjekt betecknar det enda argumentet till ett enargumentspredikat, vilket syntaktiskt kan uttryckas inte bara med nominativ utan också med andra kasus (genitiv, dativ, ackusativ osv.) (se utförligare Holvoet 1991: 50f., 80).

68 |

LORETA SEMĖNIENĖ

ii) i positiva intransitiva satser ersätts subjektets nominativ av subjektets genitiv², t.ex.:

(3) Jonas är hemma.

(4) Jono är inte hemma³.

iii) i negativa intransitiva satser kan, till skillnad från i positiva satser, i princip både subjektets nominativ och genitiv användas, jfr:

(5a) Till en början, när jag tog farväl av ”Žalgiris”, var det svårt. Medan jag fortfarande spelade hyste jag förhoppningen: när jag slutar ska jag börja arbeta som tränare. Men då fanns det i Kaunas ingen människa som kunde erbjuda mig en sådan tjänst. Om ingen frågar efter en – ska man då verkligen börja be själv? KT

(5b) När läkaren Regina Valatkienė ersattes av en kollega från Šiauliai undrade inte så få läkare: varför kan R. Valatkienė inte längre vara överläkare, fanns det verkligen i Kaunas ingen människa som kunde ersätta henne? Länets överläkare K. Stankaras säger i dag att han ångrar att han avsatte R. Valatkienė. KT

(6a) Konstnären begravdes på Rasos kyrkogård, men graven finns inte kvar, trots att platsen där forskare, framstående konstnärer och samhällsaktörer begravdes är känd. KT

(6b) Poeten och folkbildaren dog 1897 i Warszawa, där han då vårdades. Hans grav finns inte kvar. Under sovjettiden tystades S. Gimžauskas namn ned, och inte en enda av hans dikter trycktes. KT

(7a) Fransmännen, polackerna och tyskarna hotades inte av att försvinna; tvärtom absorberade de andra folk och växte på deras bekostnad. Och för dem uppstod ingen fråga: vilka är vi? Det var något självklart. KT

(7b) När man läser Jurgis Jankaus brev uppstod aldrig någon fråga: hur mycket här är vardagsmänniskan och hur mycket är författaren, det vill säga en människa vars begåvning hjälper honom att se på allt […] ovanifrån. KT

0.2. Som det hävdas i litteraturen beror valet av det ena eller det andra kasus i de sistnämnda fallen på den intransitiva satsens semantiska typ.

Leonardas Babby (1980a; 1980b: 225t) skiljer, med hänsyn till vilket kasus subjektet markeras med i negativa intransitiva satser, mellan negativa konstaterande satser (eng. negated declarative sentences) med subjektet i nominativ och negativa existentiella satser (eng. negated existential sentences) med subjektet i genitiv. Subjektet som markeras med genitiv i negativa existentiella satser sägs vara obestämt, och sådana satser är vanligtvis rematiska, även om ett fakultativt tema ibland är möjligt, markerat med en platsangivelse. I negativa konstaterande satser uttrycks satsens tema med nominativ för ett bestämt subjekt, medan predikatet tillsammans med den obligatoriska platsangivelsen markerar

² Se Ambrazas, red. (1994: 584), Šukys (1998: 107tt) om fall där nominativ i en positiv sats ersätts med genitiv i en negativ sats (negationsgenitiv); jfr Ambrazas, ed. (1997: 668t).

³ Plg. Jono Šukio (1998: 68) teiginį: „Dėl vokiečių kalbos įtakos arčiau buvusios Prūsijos sienos ir žemaičių paribiais klaidingai pasakoma ir Ji nėr namie (= Jos nėr(a) namie), […] taigi nepaisoma, jog neiginys linksnį čia turi keisti“. Akademinėje lietuvių kalbos gramatikoje (Ambrazas, ed., 1997: 666tt, plg. Ambrazas, red., 1994: 625) teigiama, kad intranzityviniai sakiniai, kuriuose neigiama ko nors egzistencija (visų pirma sakiniai su būti), dažniau reikalauja kilmininko, o ne vardininko.

INTRANZITYVINIO SUBJEKTO ŽYMĖJIMAS

69

satsens rema. Även sådana fall betraktas som negativa konstaterande satser där ett referentiellt bestämt subjekt markeras med negationsgenitiv (jfr sats (4)).

Vladimiro Borschevo ir Barbaros Partee (2002a: 5tt, 2002b: 8tt; 2002c: 8tt) nuomone, egzistenciniai sakiniai visada susiję su eksplicitiniu ar implicitiniu, t. y. paaiškėjančiu iš platesnio konteksto, vietos nurodymu, žyminčiu sakinyje temą. Kitaip tariant, semantiniu požiūriu egzistencija visada susijusi su buvimu tam tikroje vietoje (angl. being in a location). Skirtingai nei Babby, autoriai laikosi nuomonės, kad skirtumas tarp neigiamų lokatyvinių sakinių (pagal Babby, konstatuojamųjų sakinių), kuriuose subjektas paprastai žymimas vardininku, ir neigiamų egzistencinių sakinių, kurių subjektas tipiškai reiškiamas kilmininku, greičiau susijęs ne su temos vs. temos skirtumais, bet su sakinio perspektyva, t. y. intranzityvinių sakinių skirtumai remiasi egzistencinėje / lokatyvinėje situacijoje (angl. existence / location situation) pasirenkamu perspektyvos centru (angl. Perspectival Center) (Babby terminais kalbant, tema). Egzistencinių sakinių perspektyvos centras yra vieta, o lokatyvinių sakinių – daiktas. Esama sakinių, interpretuotinų kaip tarpiniai lokatyvinių ir egzistencinių sakinių atvejai. Tokiais galima laikyti lokatyvinius sakinius su subjekto kilmininku (dar žr. Holvoet 2005: 3t)⁴.

0.3. Utan att gå närmare in på frågans historia och olika forskares ståndpunkter⁵ skulle man å ena sidan kunna hävda att valet av två olika kasus för att markera subjektet i markerade negativa intransitiva satser av typen (5a)–(7b) visar på någon slags (semantisk, syntaktisk eller annan) motsättning mellan satserna. Med andra ord skulle ett sådant påstående bygga på antagandet att markeringen med olika kasus av de syntaktiska funktioner (subjektet) som tillhör satsens kärna⁶ inte är slumpmässig, utan motiverad. Å andra sidan skulle man kunna anta att skillnaderna mellan satser som markeras med två olika kasus i princip är oväsentliga och att användningen av de två kasusformerna parallellt i grunden är synonym och likvärdig, dvs. att nominativ och genitiv för intransitiva subjekt används som morfosyntaktiska varianter⁷. Med utgångspunkt i antagandet att under vissa semanti-

⁴ Elena Padučeva (1997: 103) neigiamus intranzityvinius sakinius su neiginio kilmininku skiria į du – egzistencinių ir percepcinių – sakinių tipus. Egzistenciniais sakiniais teigiama, kad „X (daiktas) neegzistuoja tam tikroje vietoje ar apskritai pasaulyje“; percepciniais sakiniais teigiama, kad „X nėra stebėtojo percepcijos lauke (rus. перспективное пространство Субъекта сознания)“. Percepcinių sakinių X (subjektas) gali būti žymimas ne tik kilmininku, bet ir vardininku; egzistencinių sakinių X (subjektas) paprastai (bet ne visada) žymimas kilmininku (t. p.: 106tt). Aldonos Paulauskienės (2001: 159) manymu, „yra tokių atvejų, kai neiginys leidžia vardininką ir kilmininką vartoti sinonimiškai. Taip esti, kai loginis subjektas nesutampa su gramatiniu veiksniu ir reiškiamas naudininku: Ar neliko ir man koks kąsnelis (kokio kąsnelio)?“⁴

⁵ En översikt över arbeten som ger olika förklaringar till ackusativ/genitiv och nominativ/genitiv i negativa transitiva respektive negativa intransitiva satser finns hos Hentschel (1992a). Se även den bibliografi som sammanställdes av Greville G. Corbett (1986) om användningen av ackusativ/genitiv i negativa transitiva satser i ryska.

⁶ Dabartinės lietuvių kalbos gramatikoje (Ambrazas, red., 1994: 587t) sakinio branduolys apibrėžiamas kaip kiekvienam sakiniui gramatiškai būtinos žodžių formos, t. y. tarinys (predikatas) su gramatiškai būtinomis sakinio dalimis.

⁷ Resonemanget utgår från Gerdo Hentschelios syn på morfosyntaktiska varianter. Morfosyntaktiska varianter är flera (minst två) olika morfosyntaktiska former av samma semantiska argument som används i en och samma fasta strukturella position, knuten till samma perspektiv på situationen, och som kan ersätta varandra utan betydelseskillnader (se vidare Hentschel 1992a; 2001; jfr Valiulytė 1992: 50; Švambarytė 1992: 7t). Enligt Babby (1980a: 66tt), även i de fall då båda

70 |

LORETA SEMĖNIENĖ

under vissa semantiska och/eller formella satsvillkor är det ena eller det andra intransitiva subjektkasuset mer sannolikt, men inte obligatoriskt; det behöver därför undersökas vad som kan påverka valet av det ena kasus framför det andra i ett enskilt fall.

I det följande avgränsar sig artikeln från satser av typen (1)–(4) och diskuterar mer ingående, med hänsyn till forskning om andra språk och enskilda forskares slutsatser, korrelationen mellan semantiska kriterier (levande/icke-levande, bestämd/obestämd) och det syntaktiska kriteriet (ordföljd) å ena sidan och subjektets kasus i satser av typen (5a)–(7b) å den andra.

1. KORRELATIONEN MELLAN ANIMACITET OCH DEFINITET OCH KASUS HOS INTRANSITIVT SUBJEKT

1.0. I många studier där negationens inverkan på kasusbruket (hos objekt eller subjekt) behandlas söker man ofta samband mellan animacitet (eller individualitet) och definithet å ena sidan, och inanimathet (abstrakthet) och indefinithet å den andra⁸.

1.1. Animacitetshierarkin delas ofta in efter det övergripande animacitetsdraget levande vs. livlös. Vid undersökningen av uttryckssätten för litauiskans intransitiva subjekt befanns det ändamålsenligt att diskutera animacitetshierarkins inverkan på kasus hos subjektet i nekade satser med hänsyn till tre olika hierarkier (person, typ av substantiv (eller ord använt substantiviskt), animacitetsdrag) (se vidare Croft 1990: 111 ff., 127 ff.; jfr Comrie 1989: 128, 185 ff.): FÖRSTA OCH ANDRA PERSONENS PRONOMEN > TREDJE PERSONENS PRONOMEN > EGennamn > APPELLATIV SOM BETECKNAR EN LEVANDE VARELSE (EN PERSON > ETT DJUR) > APPELLATIV SOM BETECKNAR ETT LIVLÖST FÖREMÅL (KONKRET > ABSTRAKT).

Med hänsyn till animacitets- eller individualitetshierarkin⁹ hävdas det att nominativ (eller ackusativ i nekade transitiva satser) tenderar att beteckna en referent som betecknas med ett substantiv (eller ett ord använt substantiviskt) och som är så levande eller individuell som möjligt (jfr Babby 1980a: 11 f.; Timberlake 1986: 339; Behnke 2005: 88 ff.).

1.1.1. Det framgår faktiskt att när personliga pronomen, som står högst i animacitetshierarkin, fungerar som subjekt i nekade intransitiva satser, markeras de vanligen med nominativ, oavsett om de syftar på levande (personer, djur) eller livlösa (konkreta, abstrakta) ting, t.ex.:

(8) Om du vill lära mig det här spelet, ring. Arūnas telefonnummer. ”Vaida A. från ”Exemplum”, det här brevet är till dig. Jag finns inte längre i ditt liv, men du är som en elixir för min själ, som sjunker ner i vardagens gyttja.” KT

användningen av kasus vid negation, förekommer vissa (ibland subtila) funktionella skillnader mellan satserna, och därför kan man enligt syntaktisk analys inte tala om ”fria varianter” av kasus (eng. free variation) (jfr även Haiman 1985: 19, 71).

⁸ Se Babby (1980a), Hentschel (1992a) och Behnke (2005) om animacitets- och/eller definithetshierarkiernas inverkan på subjektets kasus i nekade intransitiva satser i ryska; om de nämnda hierarkiernas inverkan på objektets kasus i nekade transitiva satser, se vidare Hentschel (1992a), Ueda (1992), Mustajoki, Heino (1991), Schaller (1978), Švambarytė (1992) och Timberlake (1986); jfr Holvoet (1991: 99 ff.). Se kritiken av Mustajoki och Heinos (1991) samt Uedas (1992) arbeten i Hentschel (1996, 1998).

⁹ Enligt animacitet (i snäv bemärkelse), definithet, numerus, konkrethet och andra drag urskiljer Alan Timberlake (1986) en hierarki för individualitet (eng. individuation.

INTRANZITYVINIO SUBJEKTO ŽYMĖJIMAS

71

(9) I byn Petroniškės, nära fornborgen, hittades en skatt med pengar. Den bevarades inte. KT

(10) Sångaren Deivis är nominerad i hela tre kategorier: bästa artist, album och låt. ”Den här uppmärksamheten är verkligen mycket trevlig. Jag tror att den inte har uppstått utan anledning, eftersom man arbetade tillräckligt länge för att jag skulle hamna där jag är nu.” KT

Det personliga pronomenet i tredje person som står i subjektposition uttrycks inte bara med nominativ, utan även med genitiv när det har en markerad pluralform. Därför skulle man kunna anta att det i det senare fallet snarare är den markerade pluralformen än animacitetsegenskapen som avgör användningen av genitiv; jfr meningarna (11)–(13) (jfr Padučeva 1997: 112)¹⁰. Detta antagande stöds av det faktum att egennamn, som placeras lägre i animacitetshierarkin, i regel uttrycks med den prototypiska subjektformen – nominativ (jfr Timberlake 1986: 339; Babby 1980a: 11t) (se även nedan), jfr meningarna (14)–(15).

(11) T. Kosciuszkas profil är avbildad, och vid hans fötter ligger liar som ersatte vapnen för upprorsmännen. A. Vivulskis skapade också fler verk, men de bevarades inte. KT

(12) Det är svårt att säga något mer konkret om prostitutionen i Litauen i början av 1800-talet. Först och främst saknas fakta. Så är det inte bara för att de inte har bevarats, utan också för att polisens kontroll vid den tiden var svag; varken förteckningar över prostituerade eller över bordeller upprättades, vilket man gjorde under andra hälften av århundradet. KT

(13) Båda dessa så kallade prepositioner är översättningslån från grannspråken slaviska (vardan är äldre, ženklan nyare). I dialekterna förekommer de inte, särskilt inte ženklan. Användningen av vardan som preposition eller postposition (KKP erkänner endast prepositionsbruk) tenderar man att tolerera. KT

(14) Raimondas har hustru, barn och mor. Vi måste veta var han befinner sig. […] Raimondas dök inte upp på morgonen heller. Modern fick idén att se efter om alla helikoptrar stod på sina platser. Men hon åkte inte till deras stationeringsplats, utan till reparationsföretaget. KT

(15) [Stjärnkastaren] meddelade henne också den fruktansvärda nyheten om den svarta månen. När stjärnkastaren såg Dūnias skräck förklarade han att den svarta månen inte existerar i vardagens verklighet, men ändå oförsonligt påverkar människans öde. Dūnia tänkte på sitt eget svarta hål, som inte heller existerade i verkligheten. KT

När det intransitiva subjektet uttrycks med appellativ används både nominativ och genitiv parallellt (jfr meningarna (5a)–(7b)). Det framgår att levande appellativ i negativa intransitiva meningar till och med oftare markeras med den icke-prototypiska subjektkasusen (genitiv) än mindre prototypiska subjekt – livlösa appellativ (se tabell 1; se även nedan).

¹⁰ Płg. Šukys (1998: 70; dar žr. t. p.: 100t) teigia tam tikra prasme priešingai: „neapibrėžto kiekio kilmininkas vartotinas, kai pirmą kartą pristatoma nežinomo ar nebūtino žinoti skaičiaus daiktų, reiškinių bei asmenų grupė, kartais – ir tam tikros visumos neapibrėžta dalis. […] Kai neapibrėžta grupė skaitytojui ar klausytojui jau buvo pristatyta, toliau apie ją kalbama kaip apie apibrėžtąja vartojamas vardininkas“. Toliau (Šukys 1998: 101) teigiama, kad „dalies (kiekio) kilmininkas dažniausiai reiškiamas daugiskaitos formą turinčiu konkrečiuoju daiktavardžiu. Paprastai toks kilmininkas vartojamas tik tada, kai nežinomo ar nebūtino žinoti kiekio vienarūšių daiktų grupė minima pirmą kartą. Toliau apie tą grupę jau kalbame kaip apie žinomą ir vartojame vardininką. […] Renkantis dalies kilmininką, daugiausia lemia veiksmažodžio reikšmė, nemaža – ir daiktavardžio skaičius, jo reikšmė; be to, svarbu kontekstas“.

72 |

Loreta Semėnienė

TABELL 1. KORRELATIONEN MELLAN ANIMACITET OCH KASUS FÖR INTRANSITIVT SUBJEKT UTTRYCKT MED APPELLATIV¹¹

ANIMERAD (person, djur)

INANIMERAD (konkret, abstrakt)

NOM

56 (44%)

NOM

224 (64%)

GEN

71 (56%)

GEN

125 (36%)

Av det som har sagts framgår att namn högt upp i animacitetshierarkin (personliga pronomen, egennamn) vanligtvis markeras med intransitivt subjekts nominativ, medan namn längre ned och längst ned i hierarkin kan markeras med såväl nominativ som genitiv. I det senare fallet används nominativ och genitiv för intransitivt subjekt som morfosyntaktiska varianter.

Pripažįstant Gerdo Hentschelio (1996: 276tt) kritiką, esą neiginio linksnio aiškinimas, remiantis gyvumo hierarchija, esąs tik faktų aprašymas ir būtina ieškoti kitų vieno iš neiginio linksnių pasirinkimo priežasčių, toliau aptariama apibrėžtumo ir intranzityvinio subjekto linksnio koreliacija.

1.2. Bestämdhet berättar, enligt Babby (1980a: 12; jfr Hentschel 1992a; Gladrov 1992; 240ff; Plungian 2003: 286f), hur talaren bedömer lyssnarens kunskaper¹². En bestämd nominalfras (ett substantiv eller ett ord som används substantiviskt) förstås som något som redan har nämnts i diskursen. Den referent som betecknas med en sådan nominalfras är vanligtvis känd för lyssnaren, som kan identifiera referenten och urskilja den från andra referenter i samma klass. En sådan nominalfras förmedlar redan tillgänglig, det vill säga gammal, information. Nominalfrasens bestämdhet kan framgå inte bara av den språkliga kontexten utan också av situationen eller den kunskapsbas som samtalsparterna delar (eng. general knowledge). I dessa senare fall är nominalfrasen, trots att den inte nämns i den föregående språkliga kontexten, implicit ”aktiv”, det vill säga kan utläsas av situationskontexten¹³. En referent som betecknas med en obestämd nominalfras är vanligtvis inte identifierbar i förhållande till kontexten: en sådan nominalfras förmedlar ny information; den referent som nominalfrasen betecknar är ännu okänd för lyssnaren.

¹¹ Lentelės sudarytos remiantis Kauno VDU Kompiuterinės lingvistikos centro dabartinės lietuvių kalbos tekstyno duomenimis (prieiga internetu: http://donelaitis.vdu.lt).

¹² För en utförligare diskussion om bestämdhet, se Lyons (1999a; 1999b); Givón (1978a). Christopher Lyons (1999a: 253ff) förklarar bestämdhet som en grammatisk kategori; bestämdhet är grammatikaliseringen av identifierbarhet (eng. grammaticalization of identifiability). Talmy Givón (1984: 399ff, 427ff) skiljer mellan motsättningen bestämd vs. obestämd utifrån lyssnarens förmåga att fastställa nominalfrasens referentiella bestämdhet (eng. specify) och referentiella identitet (eng. referential identity). Om markering av bestämd vs. obestämd i litauiska har det skrivits lite (se Ambrazas, ed., 1997: 142ff; Ambrazas, red., 1994: 174ff; Grenda 1979; Valeckienė 1986; 1998: 261ff; Rosinas 1980; Kalėdaitė 2002: 169ff; jfr Lyons 1999a: 83).

¹³ Larsas Behnke (2005: 78t), remdamasis Givóno aktualumo (angl. topicality) sąvoka, skiria tris jo laipsnius: nauja informacija (vardažodis pirmą kartą minimas diskurse); implicitinė informacija (daiktavardis nėra minimas ankstesniame kontekste, bet yra implicitiškai numanomas (via asociacijas) iš situacijos), sena informacija (ankstesniame diskurse minėtas vardažodis). Daroma išvada, kad nė vienas iš aktualumo laipsnių neturi lemiamos įtakos intranzityvinio subjekto linksnio vartojimui.

INTRANZITYVINIO SUBJEKTO ŽYMĖJIMAS

73

Bestämdhetshierarkin (BESTÄMD > OBESTÄMD¹⁴) är relaterad till animacitetshierarkin: ju mer levande (individuellt) ett ting är, desto mer bestämd är nominalfrasen som betecknar tinget (ett substantiv eller ett ord som används substantiviskt). Omvänt gäller att ju mer bestämd nominalfrasen som betecknar ett ting är, desto mindre sannolikt är det att genitiv vid negation används (Timberlake 1986: 339, 342; jfr Babby 1980a: 60f, 67f; Paulauskienė 2001: 160, 162)¹⁵.

1.2.1. Personliga pronomen i första och andra person som står i positionen för ett intransitivt subjekt är inherent bestämda; som nämnts (se 1.1.1.) står de vanligen i nominativ (jfr sats (8))¹⁶. Kasusmarkeringen av personliga pronomen i tredje person, som också är bestämda, kan påverkas av numerus: personliga pronomen i tredje person singular står i nominativ (jfr satserna (9)–(10)), medan personliga pronomen i tredje person plural står både i nominativ och genitiv (jfr satserna (12)–(15)) (jfr Timberlake 1986: 342).

Substantiviskt använda demonstrativa pronomen tas, šis och så vidare används på liknande sätt som personliga pronomen. Detsamma gäller relativa pronomen kuris, kuri som står i subjektposition i en bisats och som också är bestämda: det intransitiva subjektet uttrycks ofta med nominativ (jfr Hentschel 1992a), t.ex.:

(16) Edvardas väntade på Ignas på hans kontor, men när denne inte dök upp, gick han själv till sonens rum. Ignas höll redan på att göra sig i ordning för att sova. – Varför kom du inte in? frågade fadern. – Varför skulle jag det? frågade sonen likgiltigt. – Jag är trött. KT

(17) Aposteln hade, före det tidigare nämnda första brev som vi känner till, skrivit ett brev till den församlingen, vilket inte har bevarats till vår tid. Andra Korinthierbrevet skrevs i Makedonien hösten år 57. KT

Genitiv kan förväntas oftare när substantiviskt använda demonstrativa pronomen eller relativa pronomen i subjektposition i en bisats betecknar något icke-referentiellt (jfr sats (13)), jfr:

(18) K. Regelis förutsåg detta redan i december 1922, då han annonserade i utländsk press efter en specialist för en trädgårdsmästartjänst, eftersom det i Litauen inte fanns någon sådan. Under tiden utsågs K. Grybauskas till tillförordnad trädgårdsmästare och från 1924 P. Martynaitis, som dessförinnan hade arbetat som förvaltare på Freda-godset. KT

(19) Moskva föreslog att även konstarbetare skulle tilldelas jubileumsmärket, om de i sina verk skildrade den sovjetiska milisens arbete. Några sådana fanns inte i Litauen. KT

¹⁴ Apie apibrėžtumo hierarchiją (apibrėžtas vs. neapibrėžtas) plačiau žr. Croft (1990: 115tt).

¹⁵ Babby (1980a: 12tt; plg. Hentschel 1992a; Padučeva 1997; Behnke 2005) manymu, neiginio kilmininkas intranzityviniuose sakiniuose yra neapibrėžtumo rodiklis.

¹⁶ Särskild uppmärksamhet förtjänar sådana negerade intransitiva (lokativa) satser som: nejaugi tu vakar nebuvai namie; nejaugi tavęs vakar nebuvo namie, där ett personligt pronomen (eller en annan referentiellt bestämd nominalfras) kan stå i nominativ eller genitiv. Frågan kvarstår om nominativ och genitiv alltid uttrycker semantiska skillnader. Om så är fallet, vilka? Om inte, när kan de båda kasusformerna användas som morfosyntaktiska varianter? För en utförligare diskussion av semantiska skillnader mellan ett referentiellt bestämt subjekt markerat med nominativ respektive genitiv, se Padučeva (1992: 56ff); Borschev, Partee (2002b: 25f, 32ff; 2002c: 10f); Holvoet (2005: 3f).

74 |

LORETA SEMĖNIENĖ

(20) Skinnerio nuomone, negalima daryti skirtumo tarp moralių ir nemoralių visuomeninių santvarkų, tik tarp tų, kurios išliko, ir tų, kurios neišliko. Išlikimas esantis aukščiausia visuomeninė vertybė. KT

(21) Vasmålningar föreställer många hushållsföremål som, på grund av att de var ömtåliga, inte har bevarats. Dit hör också höga, grunda fat, där grekerna låg till bords, halvt tillbakalutade som i sängar. KT

Referenter som betecknas med egennamn brukar vara bestämda; för att beteckna ett INTRANZITYVINIO SUBJEKTO används oftast NOM (jfr meningarna (14)–(15)) (jfr Gladrov 1992: 255). I vissa fall är även GEN vid negation möjlig, jfr:

(22) Historiker hävdar att preussarnas materiella kultur till och med var högre än litauernas. Men de hade ingen egen stat, utan utgjorde endast en samling stammar. Någon Mindaugas uppstod inte bland dem. Man kan bara spekulera över vad som skulle ha hänt om exempelvis Herkus Mantas hade trätt fram på historiens arena inte år 1260. KT

Här betecknar egennamnet, till skillnad från i de föregående meningarna (14)–(15), en icke-individuell företeelse; meningen handlar inte om en konkret (identifierbar, individuell) person vid namn Mindaugas, utan om att det bland preussarna inte uppstod någon sådan typ av människa som den litauiske kungen Mindaugas. Av liknande skäl, det vill säga eftersom en icke-individualiserad, icke-referentiell företeelse betecknas, kan ett egennamn stå i GEN vid negation även när det används tillsammans med ett demonstrativt pronomen, jfr:

(23) Om de hade sett honom skulle de kanske ha ändrat sina beslut. ”Du verkar sannerligen helt sakna hjärta, när du behandlar dig själv som en bödel”, skrev V. Š. i en sonett. Tyvärr uppstod ingen sådan Hamlet, en modig, egensinnig profet-filosof. För en katolik är frågan ”att vara eller inte vara” avgjord. Att vara! KT

Sett till bestämdhet utgör personliga pronomen och egennamn den största motsatsen till appellativer som betecknar abstrakta företeelser och ofta är obestämda. I det senare fallet skulle man kunna förvänta sig att GEN vid negation används ofta (jfr Gladrov 1992: 255). Men, som meningarna (24)–(25) visar, används både NOM och GEN vid negation (jfr också meningarna (7a)–(7b)): det prototypiska subjektskasuset, NOM, används till och med oftare än GEN¹⁷. Jfr:

(24) Atrodytų, anoks įvykis – versle kasdien žlunga daugybė derybų ir nutrūksta šimtai sandorių. Tačiau šįkart Lietuvoje vos nekilo panika. Pirmiausia dėl to, kad viskas, kas susiję su „Mažeikių nafta“, sukelia kone tokias pat aistras kaip ir artėjančios Kalėdos. KT

(25) Jau kitą savaitę ketinama skelbti privalomąjį oficialų pasiūlymą supirkti likusias Kauno alaus daryklos akcijas. Nors rinkoje nekilo panikos, vertybinių popierių makleriai intensyviai svarsto, kiek už akciją mokės Estijos holdingas. KT

¹⁷Appellativer som betecknar abstrakta företeelser står i NOM i 97 (61%) av meningarna och i GEN i 62 (39%) av meningarna.

INTRANZITYVINIO SUBJEKTO ŽYMĖJIMAS

75

I negativa intransitiva satser används nominativ och negationens genitiv parallellt även när appellativer som betecknar abstrakta ting är kontextuellt definita, jfr:

(26) Hade tanken någonsin slagit kapten Henrik Žalandauskas att lämna allt här och stanna där människors arbete uppskattas? Nej, säger han, en sådan tanke slog honom inte. Kaptenen säger sig inte förstå varför människor lämnar Litauen. KT

(27) Men hon kommer att bli fruktansvärt arg, börja skälla ut mig och kalla mig egoist. Jag måste vänta på ett tillfälle då hon inte ser eller hör. Men ett sådant tillfälle dyker aldrig upp. KT

(28) Men i de områden där litauerna bodde fanns det fortfarande rester av hedendomen. Därför uppstod också frågan för litauerna själva: vilka var de egentligen? En sådan fråga uppstod inte, till exempel, för polackerna, eftersom de då utgjorde majoriteten i sin egen stat, och före reformationen var nästan alla invånare i Polen polacker. KT

Endast genitiv vid negation vore att vänta med det negativa indefinita pronomenet niekas som betecknar abstrakta ting (jfr Hentschel 1992a). Men som framgår av satserna (29)–(30) används inte bara genitiv för det intransitiva subjektet, utan även nominativ, jfr:

(29) Jag visste att jag tog en risk. Men rädsla och ansvar – allt försvinner när lusten att stjäla infinner sig. Ingenting existerar. KT

(30) Man måste ge en stor del av sig själv, sina känslor och upplevelser, åt skapandet. ”När man skapar hamnar man liksom i sin egen värld, och omkring en existerar ingenting”, hävdar A. Deltuva. KT

På liknande sätt uttrycks definita och indefinita appellativer som betecknar levande (personer, djur) och livlösa (konkreta) ting, liksom definita och indefinita appellativer som betecknar abstrakta ting (eller det indefinita pronomenet niekas). Det framgår att både nominativ och genitiv används oavsett definithet och animacitet (se även satserna (5a)–(6b)), jfr:

(31) Ett instrument avsett att demonstrera planeternas och deras satelliters rörelse runt solen, alltså enligt M. Copernicus system. Detta intressanta instrument har inte bevarats till våra dagar.Senare anskaffades ett annat för undervisningen; det kan nu ses på universitetsbibliotekets vetenskapsmuseum. KT

(32) Han försöker polemisera mot vissa påståenden av Cicero, framförda i verket ”Om talaren”. Hela detta verk av Caesar har inte bevarats, och av dess fragment kan man dra slutsatsen att Caesar var en stark förespråkare för analogi i språket, som försökte fastställa enhetliga latinska former. KT

(33) Varje existens börjar i tiden: så länge ett ting inte existerar, kan inte heller dess tid existera.

(34) Aš taip norėčiau būti rytoj Jūsų spektaklyje, kad ryžtuosi paskutinei priemonei – trukdyti Jus. Tikra bėda, kad teatre man neatsirado bilieto… Rašau dėl visa ko ir prašau atleisti mano grynai vaikišką įkyrumą. Dvasia ištikimas J. Baltrušaitis. P. S. Atsakymo rytoj atsiųsiu žmogų. KT

Av det som sagts framgår att den prototypiska subjektmarkeringen med nominativ i markerade negativa intransitiva satser är typisk i de fall då sub-

76 |

LORETA SEMĖNIENĖ

subjektet uttrycks prototypiskt: med definita personliga pronomen (särskilt första och andra person), egennamn. Det tycks finnas en tendens att använda negationens genitiv när objektet betecknas med ett egennamn (se mening (22)), ett demonstrativt pronomen (se meningarna (18)–(19)) eller ett demonstrativt pronomen tillsammans med ett egennamn (se mening (23)), eller med ett appellativt substantiv, och är icke-individuellt, icke-referentiellt¹⁸. När det intransitiva subjektet är mindre prototypiskt med avseende på kategoriska egenskaper (dvs. när inherent definithet inte är karakteristisk för dess uttryck), kan det uttryckas med såväl det typiska som det atypiska subjektkasuset; det vill säga appellativa substantiv som betecknar levande eller livlösa ting uttrycks synonymt både med nominativ och med negationens genitiv¹⁹. Då kan ett substantiv, beroende på kontexten, betecknas med båda kasusformerna för det intransitiva subjektet, oavsett om det är definit eller indefinit. Det förefaller som om nominativ tenderar att beteckna ett definit (levande eller livlöst) appellativt substantiv, medan genitiv betecknar ett indefinit (se tabell 2a) (jfr nedan). Det är visserligen så att tendensen att använda genitiv är svagare just där man mest skulle förvänta sig den, det vill säga med de minst typiska subjekten – appellativa substantiv som betecknar abstrakta indefinita ting (jfr tabell 2b). Man kan alltså anta att ett indefinit appellativt substantiv i litauiskan sannolikt tenderar att markeras inte bara morfologiskt (med kasus), utan också på andra sätt (jfr Gladrov 1992: 242ff.).

TABELL 2A. KORRELATIONEN MELLAN ANIMACITET OCH DEFINITHET OCH KASUS HOS ETT INTRANSITIVT SUBJEKT UTTRYCKT MED ETT APPELLATIVT SUBSTANTIV

Levande (person, djur) | Livlöst (konkret, abstrakt) | NOM | GEN | NOM | GEN | definit | 36 (71%) | 15 (29%) | definit | 130 (73%) | 47 (27%) | indefinit | 13 (22%) | 45 (78%) | indefinit | 57 (49%) | 59 (51%)

¹⁸Det vore svårt att dra mer konkreta slutsatser i denna fråga i artikeln, dels på grund av det begränsade empiriska materialet, dels eftersom referentialitetens inverkan på det intransitiva subjektets kasus bör undersökas närmare även i fall där subjektet uttrycks med mindre eller minst prototypiska medel – appellativa substantiv som betecknar levande (personer och djur) eller livlösa ting. Detta ligger dock inte inom ramen för denna artikel.

¹⁹Trots detta ersätts det intransitiva subjektets nominativ inte alltid med genitiv eller vice versa. Det finns fall där användningen av det ena eller andra kasus styrs av kontexten, syntaktisk distribution och liknande, till exempel: [Varšui] fick i uppdrag att i hemlighet överlämna Skirgailas hot till Vytautas: ”du ska akta dig för mig, och jag för dig”. Det verkar som om denne tjänare, Varšas, namn inte har bevarats någon annanstans. KT. Det är knappast möjligt (åtminstone stilistiskt) att använda fem genitiver i följd, jfr: Det verkar som om denne tjänare, Varšas, namn(?) inte har bevarats någon annanstans.

INTRANZITYVINIO SUBJEKTO ŽYMĖJIMAS

77

TABELL 2B. KORRELATIONEN MELLAN ANIMACITET OCH DEFINITHET OCH KASUS HOS ETT INTRANSITIVT SUBJEKT UTTRYCKT MED ETT APPELLATIVT SUBSTANTIV

LEVANDE (person, djur) | NOM | GEN | LIVLÖST (konkret) | NOM | GEN | LIVLÖST (abstrakt) | NOM | GEN | definit | 36 | 15 | 79 | 24 | 51 | 23 | (71%) | (29%) | (77%) | (23%) | (69%) | 31%) | indefinit | 13 | 45 | 11 | 20 | 46 | 39 | (22%) | (78%) | (35%) | (65%) | (54%) | (46%)

1.3. Det som hittills har sagts om negationskasus hos det intransitiva subjektet kan illustreras så här:

NOM > NOM / GEN

PERSONLIGT PRONOMEN / EG̈ENAMN > APPELLATIVT SUBSTANTIV SOM BETECKNAR ETT LEVANDE / LIVLÖST TING

DEFINIT > DEFINIT / INDEFINIT

2. KORRELATIONEN MELLAN ORDFÖLJD OCH KASUSMARKERING AV INTRANSITIVT SUBJEKT

2.1. Den omarkerade ordföljden i litauiska intransitiva satser är SV²⁰. Det prototypiska subjektet står i början av satsen och uttrycks med personliga pronomen (särskilt första och andra person) samt egennamn i nominativ (Hentschel 1993: 105; 1992b: 238)²¹. Vanligen uttrycker det prototypiska subjektet gammal information: given, redan känd (definit) information tenderar att komma före ny, okänd (indefinit) information. Mot bakgrund av dessa påståenden uppstår frågan om nominativ (som, vilket nämnts, tenderar att markera definita substantiv) oftare står i början av satsen, det vill säga i den prototypiska subjektpositionen, i de fall där subjektet i negativa intransitiva satser i princip kan uttryckas med morfosyntaktiska varianter (nominativ eller genitiv)²². Med andra ord: är ordföljden i satsen omarkerad – SV – i de fall där det intransitiva subjektet uttrycks med nominativ som markerar definita appellativa substantiv?

²⁰ Jfr. ”I satser med aktuell informationsstrukturering, vars kärna utgörs av S och V, är ordföljden SV den dominerande och neutrala” (Ambrazas, red., 1994: 648).

²¹ Dar apie prototipiškus subjekto požymius žr.: Givón (1984: 145–168, 422; 1990: 960); Keenan (1976); plg. Comrie (1989: 107, 110–122, 128tt); Sasse (1982).

²² Om ordföljdens inverkan på objektet i negativa transitiva satser, se: Mustajoki, Heino (1991: 194ff.); Hentschel (1992a; 1992b: 240ff.); Švambarytė (1992: 11ff.; 1998: 55ff.); jfr. Oginskienė (1979).

78 |

LORETA SEMĖNIENĖ

Tillgängliga data visar att ett definit animat eller inanimat appellativt substantiv i nominativ faktiskt tenderar att stå före predikatet. Å andra sidan står även ett definit animat eller inanimat ting, uttryckt med genitiv av ett appellativt substantiv, inte mer sällan i början av satsen (se tabell 3).

TABELL 3. KORRELATIONEN MELLAN ORDFÖLJD OCH KASUSMARKERING AV DEFINIT INTRANSITIVT SUBJEKT

Definit animat (person, djur) | Definit inanimat (konkret, abstrakt) | SV | VS | SV | VS | NOM | 28 (78%) | 8 (22%) | NOM | 102 (78%) | 28 (22%) | GEN | 11 (73%) | 4 (27%) | GEN | 28 (60%) | 19 (40%)

Utifrån att ett definit appellativt substantiv i nominativ eller genitiv oftast står före predikatet kan man anta att en indefinit nominalfras oftare placeras efter predikatet (VS). Det framgår att ett animat eller inanimat ting som uttrycks med ett indefinit appellativt substantiv tenderar att stå efter predikatet, oavsett om det uttrycks med det intransitiva subjektets nominativ eller genitiv; det vill säga VS är den typiska ordföljden i satsen (se tabell 4).

TABELL 4. KORRELATIONEN MELLAN ORDFÖLJD OCH KASUSMARKERING AV INDEFINIT INTRANSITIVT SUBJEKT

Indefinit animat (person, djur) | Indefinit inanimat (konkret, abstrakt) | SV | VS | SV | VS | NOM | 3 (23%) | 10 (77%) | NOM | 15 (26%) | 42 (74%) | GEN | 13 (29%) | 32 (71%) | GEN | 13 (22%) | 46 (78%)

Taigi lietuvių kalbos duomenys patvirtina Babby (1980a: 115tt; 1980b: 227tt) mintį, esą neigiamuose intranzityviniuose sakiniuose su neiginio kilmininku žodžių tvarka atspindi apibrėžtos vs. neapibrėžtos informacijos žymėjimą: jei sakinio modelis yra S_GenV, intranzityvinio subjekto kilmininku žymima apibrėžta informacija, jei sakinio modelis VS_Gen – tuomet intranzityvinio subjekto kilmininkas žymi neapibrėžtą informaciją. Tačiau duomenys rodo, kad neigiamuose intranzityviniuose sakiniuose su subjekto vardininku žodžių tvarka taip pat koreliuoja su apibrėžtos vs. neapibrėžtos informacijos žymėjimu: jei sakinio modelis yra S_NomV, intranzityvinio subjekto vardininku dažniausiai pasakoma apibrėžta informacija, jei sakinio modelis VS_Nom –

INTRANZITYVINIO SUBJEKTO ŽYMĖJIMAS

79

Med nominativ på det intransitiva subjektet uttrycks vanligtvis obestämd information. Med andra ord är bestämdhet/obestämdhet i litauiska negativa intransitiva satser nära förknippad med ordföljden. Man skulle kunna hävda att ordföljden i negativa intransitiva satser inte är helt fri med avseende på textens informationsstruktur.

När en markerad ordföljd används i satsen med avseende på bestämdhet/obestämdhet, väljs nominativ respektive genitiv oftare (se tabell 5). Med andra ord kan man enligt isomorfismprincipen se en tendens att koda ett innehåll med en kasusform och ett annat innehåll med en annan form.

TABELL 5. KORRELATIONEN MELLAN ORDFÖLJD SAMT BESTÄMDHET/OBESTÄMDHET OCH KASUSMARKERING AV DET INTRANSITIVA SUBJEKTET

Satsmodell | NOM | GEN S_def V | 130 (77%) | 39 (23%) S_indef V | 18 (41%) | 26 (59%) VS_def | 36 (61%) | 23 (39%) VS_indef | 52 (40%) | 78 (60%)

3. AVSLUTANDE ANMÄRKNINGAR

Sammanfattningsvis kan man utifrån det som sagts hävda att i de fall där subjektet i negativa intransitiva satser i princip kan uttryckas med de morfosyntaktiska varianterna nominativ och genitiv, kan valet av ett av kasusformerna påverkas av flera eller ett dussintal faktorer: vissa påverkar kasusvalet mer i ett visst användningsfall, andra mindre. De semantiska och syntaktiska kriterier som kortfattat diskuterats här gör det möjligt att dra följande preliminära slutsatser:

(i) När det gäller kategoriska egenskaper markeras prototypiska subjekt med nominativ, utom när valet av kasus avgörs av andra kriterier, till exempel numerus, referentialitet och liknande. Intransitiva subjekt som är mindre prototypiska med avseende på kategoriska egenskaper kan uttryckas med de morfosyntaktiska varianterna nominativ och genitiv, men det vanligare bruket av ett av kasusformerna påverkas snarare av andra egenskaper än av animacitet.

(ii) Det vanligare bruket av ett av det intransitiva subjektets kasus korrelerar delvis med bestämdhet och ordföljd i satsen. Det finns en tendens att använda nominativ för det intransitiva subjektet i satser som är omarkerade i fråga om bestämdhet och formellt, och omvänt. I satser där ett bestämt eller obestämt appellativt substantiv förekommer i en för det atypisk position (respektive VS_def eller S_indef V), tenderar man i det första fallet att välja nominativ och i det andra genitiv för att diakritiskt markera bestämdhet vs. obestämdhet.

80 |

LORETA SEMĖNIENĖ

ŠALTINIAI

KT – Kauno Vytauto Didžiojo universiteto Kompiuterinės lingvistikos centro dabartinės lietuvių kalbos tekstynas (prieiga internetu: http://donelaitis.vdu.lt).

LITERATŪRA

AMBRAZAS, V., red., 1994: Dabartinės lietuvių kalbos gramatika, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

AMBRAZAS, V., ed., 1997: Lithuanian Grammar, Vilnius: Baltos lankos.

BABBY, L. H. 1980a: Existential sentences and Negation in Russian, Ann Arbor: Karoma.

BABBY, L. H. 1980b: Word Order, Case and Negation in Russian Existential sentences. In: Chvany, C. V., Brecht, R. D., eds., Morphosyntax in Slavic, Columbus: Slavica Publishers.

BALKEVIČIUS, J. 1963: Dabartinės lietuvių kalbos sintaksė, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla.

BEHNKE, L. 2005: A discourse-functional perspective on the nominative-genitive-variation in Russian negated existential sentences. Zeitschrift für Slawistik 50 (1), 75–94.

BORSCHEV, V., PARTEE, B. H. 2002a: Existential sentences, BE, and the Genitive of Negation in Russian. www-unix.oit.umass.edu/~partee/docs/ancy4.pdf

BORSCHEV, V., PARTEE, B. H. 2002b: The Russian Genitive of Negation in Existensial sentences: The Role of Theme-Rheme Structure Reconsidered. www-unix.oit.umass.edu/~partee/GenNegTravaux.PDF

BORSCHEV, V., PARTEE, B. H. 2002c: Genitive of Negation and Scope of Negation in Russian Existential sentences. www-unix.oit.umass.edu/~partee/docs/Partee-BorschevFASL10.pdf

BRECHT, R. D., LEVINE, J. S., eds., 1986: Case in Slavic, Columbus: Slavica Publishers.

COMRIE, B. 1989: Language Universals and Linguistic Typology. Syntax and Morphology, 2nd ed., Oxford: Basil Blackwell.

CORBETT, G. G. 1986: The Use of the Genitive or Accusative for Direct Object of Negated Verbs in Russian: A Bibliography. In: Brecht & Levine 1986, 361–371.

CROFT, W. 1990: Typology and Universals, Cambridge etc.: University Press.

GIVÓN, T. 1978a: Definiteness and Referentiality. In: Greenberg, J. H. e.a., eds., Universals of Human Language. Vol. 4: Syntax, Stanford: University Press, 291–330.

GIVÓN, T. 1984, 1990: Syntax. A functional-typological introduction. Vols. 1–2, Amsterdam: John Benjamins.

GLADROV, V. 1992: Определенность / неопределенность. In: Бондарко, А. В., ред., Теория функциональной грамматики. Субъектность. Объектность. Коммуникативная перспектива высказывания. Определенность / неопределенность, Санкт-Петербург: Наука, 232–266.

GRENDA, Č. 1979: Apibrėžtumo / neapibrėžtumo požymių opozicija veiksmažodžių konstrukcijose su daiktavardžiu. Kalbotyra 30 (1), 32–38.

HAIMAN, J. 1985: Natural Syntax: Iconicity and erosion, Cambridge etc.: University Press.

HENTSCHEL, G. 1991: Drei Strategien zur Verdeutlichung der Subjektrolle in russischen Sätzen: Zu Variation und Wandel im Russischen und zur typologischen Differenzierung slavischer Sprachen. In: Klein, E., Duteil, E. P., Wagner, K. H., Hrsg., Betriebslinguistik und Linguistikbetrieb, Tübingen: Max Niemeyer Verlag, 297–309.

HENTSCHEL, G 1992a: Konstanten der Kasusvariation. Zum Nominativ-Instrumental- und Akkusativ-Genitiv-Wechsel im Russischen. Habilitationsschrift. Göttingen. [Rankraštis.]

HENTSCHEL, G. 1992b: Zum Einfluß der Konstituentenfolge auf die Kasuswahl im Russischen. Lingua 87, 231–255.

HENTSCHEL, G. 1993: Haben Kasus Bedeutungen oder sind sie diakritische Kategorie? Zeitschrift für Slavische Philologie 43 (1), 97–112.

HENTSCHEL, G. 1996: О квантитативных препятствиях на пути к качеству: Замечания к: Mustajoki, A., Heino, H., Case Selection for the Direct Object in Russian Negative Clauses, Helsinki, 1991 (Slavica Helsingiensia, 9). Russian Linguistics 20, 265–281.

INTRANZITYVINIO SUBJEKTO ŽYMĖJIMAS

81

Hentschel, G. 1998: [Rec.], Ueda, M.: The Interaction between Clause-level Parameters and Context in Russian Morphosyntax: Genitive of Negation and Predicative Adjectives, München: Verlag Otto Sagner, 1992 (Slavistische Beiträge, 295). Russian Linguistics 22, 333–340.

Hentschel, G. 2001: On defining „variable marking“ or „marking variation with nominal groups“. In: Boeder, W., Hentschel, G., Hrsg., Variierende Markierungen von Nominalgruppen in Sprachen unterschiedlichen Typs, Oldenburg: BIS (Studia Slavica Oldenburgensia, 4), 15–28.

Holvoet, A. 1991: Transitivity and Clause Structure in Polish: A Study in Case Marking, Warszawa, Slawistyczny Ośrodek Wydawniczy. (Prace Slawistyczne, 95.)

Holvoet, A. 2005: Intransityvinių sakinių tipai: egzistenciniai, lokatyviniai ir posesyviniai sakiniai. www.lki.lt/php/files/intranzityv.pdf

Jablonskis, J. 1957: Rinktiniai raštai 1, sudarė J. Palionis, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla.

Kalėdaitė, V. 2002: Existential sentences in English and Lithuanian: a contrastive study, Frankfurt am Main etc.: Peter Lang. (European University Studies, Series XXI: Linguistics, 248.)

Keenan, E. 1976: Toward a universal definition of „subject“. In: Li, Ch. N., ed., Subject and Topic, New York: Academic Press, 303–333.

Labutis, V. 1998: Lietuvių kalbos sintaksė, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.

Lyons, C. 1999a: Definiteness, Cambridge: Cambridge University Press.

Lyons, C. 1999b: Definiteness. In: Brown, K., Miller, J., eds., Concise Encyclopedia of Grammatical Categories, Amsterdam etc.: Elsevier, 125–132.

Mustajoki, A., Heino, H. 1991: Case Selection for the Direct Object in Russian Negative Clauses, Helsinki. (Slavica Helsingiensia, 9.)

Oginskienė, E. 1979: Galininko vartojimas vietoj neiginio kilmininko. Kalbos kultūra 35, 25–31.

Padučeva, E. V. 1992: О семантическом подходе к синтаксису и генитивном субъекте глагола быть. Russian Linguistics 16 (1), 53–63.

Padučeva, E. V. 1997: Родительный субъекта в отрицательном предложении: синтаксис или семантика. Вопросы языкознания 1997 (2), 101–116.

Paulauskienė, A. 1983: Lietuvių kalbos morfologijos apybraiža, Kaunas: Šviesa.

Paulauskienė, A. 1994: Lietuvių kalbos morfologija: Paskaitos lituanistams, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Paulauskienė, A. 2001: Lietuvių kalbos kultūra, Kaunas: Technologija.

Plungian, V. A. 2003: Общая морфология: Введение в проблематику, Москва: Эдиториал УРСС.

Rosinas, A. 1980: Dar kelios mintys dėl baltų kalbų artikelio, arba artroido. Kalbotyra 31 (1), 96–98.

Sasse, H.-J. 1982: Subjektprominenz. In: Heinz, S., Wandruszka, U., Hrsg., Fakten und Theorien: Beiträge zur Romanischen und Allgemeinen Sprachwissenschaft, Tübingen, 267–286.

Schaller, H. W. 1978: Das direkte Objekt in verneinten Sätzen des Russischen, Frankfurt am Main etc.: Peter Lang. (Symbolae Slavicae, 5.)

Sirtautas, V., Grenda, Č. 1988: Lietuvių kalbos sintaksė, Vilnius: Mokslas.

Šukys, J. 1998: Lietuvių kalbos linksniai ir prielinksniai: vartosena ir normos, Kaunas: Šviesa.

Švambarytė, J. 1992: Correlation of Genitive and Accusative in the Collections of Folk-lore of J. Basanavičius. Thesis of candidate of philology, Vilnius.

Švambarytė, J. 1998: Objekto galininko ir kilmininko linksnių kaita prie neiginio J. Basanavičiaus publikuotuose pasakojamosios tautosakos rinkiniuose. Lituanistica 3 (35), 53–60.

Timberlake, A. 1986: Hierarchies in the Genitive of Negation. In: Brecht & Levine 1986, 339–359.

Ueda, M. 1992: The Interaction between Clause-level Parameters and Context in Russian Morphosyntax: Genitive of Negation and Predicative Adjectives, München: Verlag Otto Sagner. (Slavistische Beiträge, 295.)

Ulvy das, K., red., 1976: Lietuvių kalbos gramatika 3. Sintaksė, Vilnius: Mokslas.

82 |

LORETA SEMĖNIENĖ

VALECKIENĖ, A. 1986: Apibrėžtumo / neapibrėžtumo kategorija ir pirminė įvardžiuotinių būdvardžių reikšmė. Lietuvių kalbotyros klausimai 25, 168–188.

VALECKIENĖ, A. 1998: Funkcinė lietuvių kalbos gramatika, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

VALIULYTĖ, E. 1992: Iš sintaksinės sinonimikos. Lituanistica 4 (12), 50–55.

Loreta Semėnienė Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, 10308 Vilnius, Lietuva [email protected]

Gauta 2005 03 29