Acta Linguistica Lithuanica

LIV (2006), 1 – 25

Häckuttryckens roll i diskursstruktureringen på tyska och litauiska

Eglė Alosevičienė

Vilniaus universitetas

Artikeln behandlar häckars roll i organiseringen av diskursstrukturen. En jämförande analys av tal av tyska och litauiska politiker visar häckars betydelse som element i diskursen. Uppmärksamhet ägnas framför allt åt tematisering och argumentationsstrategier samt åt metalingvistiska kommentarer, där häckar fyller flera språkliga funktioner. De ger ett yttrande eftertryck, hjälper talaren att distansera sig från det eller gör det möjligt för honom att framställa det som ett uttryck för sin egen subjektiva ståndpunkt.

Analysens resultat grupperas efter de pragmatiska funktioner som häckar kan fylla (värdering, betoning, distansering, grad av sannolikhet, metalingvistisk funktion). Morfosemantiskt och syntaktiskt omfattar häckar nästan alla ordklasser, däribland modala markörer, liksom en betydande del av de syntaktiska konstruktionerna och till och med textens stilistiska och grafiska egenskaper.

0. INLEDANDE ANMÄRKNINGAR

Syftet med denna artikel är att behandla sambanden mellan häckuttryck (hedging) och diskursstrukturering med avseende på tematiserings- och argumentationsstrategier samt metakommunikation, med hänsyn till skillnader och likheter i användningen av häckuttryck på tyska och litauiska. Den undersökta korpusen omfattar texter på sammanlagt 100 000 ord från litauiska och tyskspråkiga politiska tal, vilka tematiskt hör till området ”utrikespolitik” och strukturellt-funktionellt kan hänföras till texttyperna ”konferens-, högtids-, öppnings- och parlamentsanförande”.

1

EGLE ALOSEVIČIENĖ

De lingvistiska häckarna, som har en stor kommunikativ-pragmatisk potential, betraktas här som diskursenheter. De strukturerar de enskilda talbidragen, men kommenterar också själva diskursen genom att samtidigt relatera till talare och åhörare. Inom den politiska diskursen visar de sig vara viktiga medel som kan användas för strategiska språkhandlingar. Vid argumentation, organisering av teman och metakommunikation fyller häckuttrycken vissa funktioner. De kan utforma talbidragen såväl begränsande som intensifierande. De kan också epistemiskt försvaga påståenden eller, tvärtom, framställa dem som resultat av subjektiva värderingar. Denna artikel ägnar särskild uppmärksamhet åt häckuttryckens funktioner.

1. HEDGEPHRASEUTTRYCK UR ETT LINGVISTISKT PERSPEKTIV

Der von Lakoff (1972) eingeführte Terminus hedge, hedging hat sich in der Sprachwissenschaft als Untersuchungsgegenstand etabliert. Einerseits werden dabei ausschließlich Indikatoren der Unbestimmtheit analysiert, die der Abschwächung der Gewissheit oder auch der Einschränkung der Verantwortung des Textverfassers dienen (vgl. House/Kasper 1981: 167, 185; Skelton 1997: 45). Andererseits wird für eine weite Auffassung des Phänomens plädiert, wobei auf Zusammenhänge zwischen Modalität und diskursanalytischer Perspektive eingegangen wird und verschiedene Aspekte der Sprechereinstellungen (von der Ungewissheit bis zur Intensivierung und Evidentialität) und der möglichen Auswirkungen auf den Rezipienten berücksichtigt werden (vgl. Markkanen/Schröder 1997: 5f.). In den meisten Untersuchungen steht aber das kommunikativ-pragmatische Potenzial der Heckenausdrücke im Vordergrund, so dass darauf verzichtet werden kann, das Heckenphänomen auf bestimmte Wortart-Listen einzugrenzen.

2. DISKURSMARKÖRERNAS SEMANTISKA OCH PRAGMATISKA KARAKTERISTIKA

Språkliga enheter med en diskursstrukturerande funktion sammanfattas under olika benämningar: ”samtalsord” (Hen-

2

Die Rolle der Heckenausdrücke bei der Diskursstrukturierung im Deutschen und Litauischen

ne 1978), „Modalisierungsmarker“ bzw. „Modalisatoren“ (Fairclough 2003: 170f.; Dalmas 2003), „pragmatische Marker“ (Fraser 1990; Brinton 1996) und schließlich „Diskursmarker“ (Schiffrin 2001). Im Hinblick auf ihre semantischen und pragmatischen Besonderheiten bilden sie eine Teilmenge innerhalb des Heckenkomplexes. Ihr semantisches Charakteristikum lässt sich durch deren kohärenzstiftende Funktion, d.h. die Relation zwischen einzelnen Sprachelementen bzw. -einheiten bei der Redegestaltung beschreiben. Aus diskursiv-pragmatischer Sicht sind sie sprecherorientiert und diskursbezogen, dienen der Gesichtswahrung beim Ausdruck von Einschätzungen und Glaubensinhalten, markieren die Sprechereinstellung, sind Mittel der Argumentationsstrategien und Ökonomie (vgl. Lewis 2006).¹

Fraser (2005) unterscheidet vier Typen von pragmatischen Markern, wobei er nur kommentierende (d. leider, offen gesagt, sicher, glücklicherweise; lit. deja, atvirai pasakius, iš tikrųjų, laimei) als eigentliche Diskursmarker versteht, die u.a. als Heckenausdrücke eingestuft werden können. Sie signalisieren den sequentiellen Diskurszusammenhang bzw. die Intention des Sprechers im Hinblick auf die Rolle der Aussage in Verbindung mit dem früheren Diskurs.

Im Hinblick auf das Heckenphänomen betont Brinton (1996: 37) die Eigenschaft der Diskursmarker, den Diskurs subjektiv zu thematisieren und Unsicherheiten des Sprechers zu bekunden. Auch Walrod (2006: 6) misst den eigentlichen Stellenwert der Diskursmarker den unmittelbar mit dem Heckenphänomen verbundenen Erscheinungen wie Abschwächungen (d. ziemlich, teilweise, sozusagen; lit. gana, pakankamai, iš dalies, vadinamas), Distanzierungen (d. vermeintlich, anscheinend; lit. tariamas, menamas), Unsicherheiten (d. vielleicht, möglich, es scheint; lit. galbūt, įmanoma, regis) oder Intensivierungen (d. sicher, bestimmt, gerade, genau; lit. esu tikras, žinoma, būtent) bei.

¹ Schiffrin (1986: 42) bezeichnet im engeren Sinne nur solche Elemente als pragmatische Marker, die multifunktional und schwer lexikalisch zu bestimmen sind und die keine propositionale Bedeutung haben. Ihr Hauptaugenmerk richtet sich auf solche Elemente wie und, aber, weil, deswegen etc. Diese Diskursmarker sind nicht sprecherbezogen, sondern beziehen sich auf objektive Gegebenheiten, indem sie Wirklichkeit beschreiben, und sind daher nicht Gegenstand dieser Untersuchung.

3

EGLĖ ALOSEVIČIENĖ

3. EXPLICITERING OCH TILLVARATAGANDE AV DISKURSBEGREPPET

Begreppet ”diskurs” är mycket komplext och tillämpas inom många områden. I centrum för undersökningarna av diskursbegreppets grundare, Foucault (1970), står de samhälleliga institutionerna och praktikerna, deras regler, konstitutionssätt och begränsningar (”diskursiva praktiker”).²

För den föreliggande undersökningen är endast två förhållningssätt till diskursbegreppet relevanta. För det första avser vi med detta vissa relationer inom enskilda textförekomster, framför allt de semantiska relationerna mellan textelement. Därmed distanserar vi oss från det diskursanalytiska perspektivet, som främst undersöker fenomen inom samtalsorganisationen, men som också är direkt förbundet med behandlingen av hedgeuttryck³.

Eftersom den undersökta korpusen består av politikertal utgår vi för det andra från förståelsen av en politisk diskurs, som kännetecknas av en rad specifika (framför allt språkliga) egenskaper. Här ansluter vi oss till det vedertagna diskursbegreppet – textförekomster av olika textgenrer⁴, som hänvisar till varandra

² Även om Foucault med en diskurs avser en mängd yttranden, intresserar han sig inte för den språkliga sidan. Hans diskursbegrepp gäller i stället regelbundenheten i sociala handlingar. För Foucault innebär undersökningen av diskurser alltid också undersökningen av makt som en diskursstrukturerande faktor. Dessutom skiljer han mellan originaldiskurs och kommentardiskurs, där den senare utgör variationer av den förra och originaldiskurser i sin tur ger upphov till ytterligare talakter (jfr Foucault 1998: 15ff.). I denna riktning går även den kritiska diskursanalysen, som betraktar sig som en tvärvetenskapligt inriktad samhällsanalys och syftar till att blottlägga diskursiva maktrelationer (jfr Jäger 1993; Fairclough/Wodak 1997).

³ Arbetena av Prince et al. (1982), Low (1996) och Tschizmarova (2005) behandlar hedgeuttryck i muntlig diskurs.

⁴ Med textgenrer avser vi vissa handlingsmönster respektive kommunikativa former ”som särskilt vid återkommande skeenden manifesterar sig som habitualiserat kommunikationsbeteende” (Pappert 2003: 23). Günthner (2000: 21) betecknar dem som ”konventionaliserade, men flexibla och dynamiska förväntningsstrukturer beträffande organiseringen av språkliga och kommunikativa förfaranden i det konkreta diskurssammanhanget”. Det bör understrykas att kännetecknen för en textgenre oftast återfinns på många nivåer samtidigt: på

4

DIE ROLLE DER HECKENAUSDRÜCKE BEI DER DISKURSSTRUKTURIERUNG IM DEUTSCHEN UND LITAUISCHEN

antar, konstituerar en viss diskurs respektive bildar ett kommunikativt ensemble⁵.

De politiska tal som vi har undersökt är delar av ett informativt-appellativt respektive informativt-persuasivt språkbruk, inriktat på att styra och manipulera den allmänna opinionen (jfr Pappert 2003: 59). Självklart utesluts inte andra funktioner (kontakt-, obligations- och deklarationsfunktioner), inte minst eftersom det i den politiska diskursen talas om ett brett spektrum av möjliga språkhandlingar, såsom att motivera, rättfärdiga, framställa sakförhållanden, framställa sig själv, skapa referenser, inskränka, modifiera, styra etc.

I samband med användningen av häckuttryck och deras roll i diskursstruktureringen bör även de strategiska aspekterna⁶ inom den politiska diskursen särskilt nämnas. De är direkt knutna till den språkliga realiseringen av de ovan nämnda talhandlingarna. Enligt Klein (1998) handlar det om

• relevansstrategier (modaliseringsstrategier, intagande av adressatens perspektiv),

• suggestivitetsstrategier (förmedling av evidens, bekräftelse och värdering),

• plausibilitetsstrategier (signalerande av preferenser i fråga om lyssnarnas möjliga reservationer) och

• kamoufleringsstrategier (utelämnande av relevant information, implicita antydningar och indirekta hänvisningar, skenbar osäkerhet).

de språkliga (prosodiska och fonologiska, lexikosemantiska och morfosyntaktiska medel), situationella (diskursanalytiska, mediala förutsättningar etc.) samt sociala (institutionell ram, könssammansättning etc.) nivåerna.

⁵ Zur Explizierung des Diskursbegriffs s. vor allem Busse und Teubert (1994) sowie Bluhm et al. (2000).

⁶ Zu strategischen Aspekten der politischen Kommunikation s. auch Hoffmann (1998).

5

Egle Alosevičienė

4. HÄCKUTTRYCK SOM DISKURSSTRUKTURERANDE ENHETER

Häckuttryckens roll som diskursmarkörer framgår av den aktuella diskursens beskaffenhet. Diskurser har strukturer (enheter och segment) och relationer (retoriska relationer och koherensrelationer, dvs. argument) och binds samman genom kohesion (språkliga och lexikala medel) och koherens (innehållsligt sammanhang).

Diskursmarkörernas textuella funktioner (bidrag till skapandet av koherens och kohesion) och interpersonella funktioner (modalisering, intensifiering) organiserar enskilda delar av textavsnitt i den monologiska och skriftligt fixerade diskurs som vi undersöker, så att de inte begränsas till det lingvistiska perspektivet, utan samtidigt gör det möjligt att dra slutsatser om språkbrukarnas kognitiva, expressiva, sociala och textuella kompetens (jfr Schiffrin 2001: 67).

Vid diskursstrukturering kommer hedging till uttryck på många olika språkliga sätt. Omfånget av häckanvändningen sträcker sig från modalitetsuttryck (modalpartiklar, modalord, modalverb i performativ användning) till syntaktiska (konditionalsatser), stilistiska (litotes, retorisk fråga) och grafiska (citationstecken) språkformer. Particip, metaforiska överföringar samt interjektioner förekommer i vår korpus som marginella uttrycksformer för den språkliga häcken.

Frekvensmässigt ligger häckfenomenets centrum i epistemisk och inskränkande användning. Därför uppvisar modalitetsuttryck och olika slags restriktorer den högsta frekvensen i båda språken. Dessa och andra kommunikativa funktioner, såsom värdering, intensifiering och kommentering av talet, samt deras roll i diskursen ska i det följande analyseras i samband med den tematiska strukturen och argumentationsteorin.

4.1 Temaorganisation och argumentation

Med avseende på textens tematiska struktur visar sig häckuttrycken vara medel för modaliser­ing och evaluering av den tematiska kärnan och enskilda teman. Med avseende på temaorganisationens struktur

6

Die Rolle der Heckenausdrücke bei der Diskursstrukturierung im Deutschen und Litauischen

är diskursmarkörer element i sekvenseringsstrategierna, dvs. de bidrar till organiseringen av tematiska enheter.

Att argumentera är ett ”språkligt förfarande som kan placeras ’under’ enheten ’diskursart’, men som också spelar en viktig roll i diskurser som betecknas som ’offentliga tal’” (Trautmann 2004: 21). Enligt Klein (1980) bör argumentationer betraktas som komplexa språkhandlingar som innehåller påståenden, invändningar osv. och i grunden är vaga, mångtydiga, kontextberoende och illokutivt polyfunktionella.

Das wohl bekannteste Argumentationsschema von Toulmin (1975: 90ff. nach Ohlinger 2003: 28f.) schließt folgende Komponenten ein: Daten bzw. die These (stützungsbedürftige Äußerungen), von denen mittels der Schlussregel von der stützenden zu der zu stützenden Äußerung auf eine Konklusion gefolgert wird. Auf Daten wird explizit, auf Schlussregeln dagegen implizit Bezug genommen. Wenn mittels Schlussregeln keine eindeutigen Behauptungen annehmbar sind, sind Stützungen (weitere Argumente), modale Einschränkungsoperatoren (Modifikatoren bzw. Qualifikatoren) bzw. Ausnahmebedingungen einzuführen, die die Gültigkeit der Konklusion außer Kraft setzen bzw. in Frage stellen können. Die kohärenzstiftende Struktur der Argumentationen ergibt sich daraus, dass sie bei der Erschließung von Präsuppositionen helfen können⁷.

I allmänhet skiljer man mellan induktiva och deduktiva argument. Till de förstnämnda räknas sådana argument som grundar sig på verklighetens struktur (samexistensförbindelser, orsak–verkan-relationer), varför man här inte talar om koherens utan om evidens (jfr Petter 1988: 117). I den andra argumentgruppen etablerar data en entydig förbindelse mellan å ena sidan inställningar, hållningar och intentioner och å andra sidan handlingar (framför allt vid maskeringsstrategier).

Argument liksom metakommunikationens enheter är språkliga handlingar som bidrar till konflikt- eller problemlösning. De används för att skapa konsensus i omstridda frågor. Häckuttrycken har där följande argumentativa funktioner: bedömning, förklaring (kommentering), relativisering, begränsning, bidrag till att stödja eller problematisera en ståndpunkt etc. Här bör inte underskattas

⁷ Vgl. hierzu auch Linke et al. (1994: 242ff.).

7

EGLE ALOSEVIČIENĖ

persuasionsaspekten, som framför allt implicit antyder talarens avsikter. Den argumentativa framgången och därmed även den ibland förekommande övertalande effekten beror på om ett logiskt samband etableras mellan tesen och de presenterade uppgifterna. Detta kommer explicit till uttryck genom användningen av förstärkande och positivt värderande element. De strategiskt använda garderingarna syftar däremot till att bemöta eventuella invändningar.

Texter som kännetecknas av en hög grad av modalitet uppvisar en större andel implicit information och bidrar i hög grad till att fylla vissa kommunikativa funktioner. Ett partikeltätt språk som tyska kan exempelvis med hjälp av modalpartiklar (ja, wohl) implicit respektive indirekt, i enlighet med artighetsnormerna, tona ned och nyansera påståenden, något som på litauiska måste uttryckas med andra medel, såsom epistemiska verb (manyti, tikėtis, laikyti), substantiv (prielaida, galimybė, viltis) och particip (tikėtina, abejotina, priimtina).

De modalpartiklar som har undersökts mest ingående i samband med argumentation⁸. Detta kan förklaras av deras polyfunktionalitet och den höga graden av implicithet; genom användningen av modalpartiklar kan logiska samband och argumentativa kopplingar förbli implicita.

Antalet modalpartiklar är detsamma i båda språken, trots att tyska betecknas som ett partikeltätt språk. Detta beror på att många litauiska partiklar (gal, galbūt, tarsi) motsvarar tyska modalord. Skillnader finns dock inom de enskilda funktionsområdena. Medan motiverings- och evidensindikatorer (ja) respektive indikatorer på hög sannolikhetsgrad (wohl) dominerar som argumentinledare på tyska, dominerar uttryck för antagande på litauiska (bene, tarsi, gal, galbūt, turbūt), varigenom argumentens hypotetiska karaktär understryks. På litauiska syftar de dessutom inte bara på föregående påståenden:

(1) Det internationella samfundet måste knyta nätverket av återuppbyggnadsteam i provinserna tätare. Tyskland är ju redan

⁸ S. hierzu Beiträge von Brauße (1986) und Rost-Roth (1998).

8

DIE ROLLE DER HECKENAUSDRÜCKE BEI DER DISKURSSTRUKTURIERUNG IM DEUTSCHEN UND LITAUISCHEN

representerat med ett PRT i Kunduz och en diplomatisk beskickning i Herat.

(2) Jag skulle särskilt vilja nämna några nyckeltal för gästerna från Emiraten, som den tyska ekonomin väl känner till [...]

(3) Europeiska unionen genomgår en kris, gal den har kanske till och med hamnat i ett slags återvändsgränd. Enskilda staters eller grupper av staters snäva intressen sätts högre än hela Europas gemensamma intressen. Folkomröstningarna om Europeiska unionens konstitution misslyckades just i de äldre EU-medlemsstaterna.

Ett mycket smidigt medel för talarens perspektiveringsstrategi och för att undvika avbrott samt föra ämnesutvecklingen vidare är partikeln eigentlich på tyska. Den gör det också möjligt att anknyta till en situation eller ett ämne som yttrandet inte har någon koppling till (jfr Dalmas 2003: 203f.). Liksom den epistemiska verbformen ich finde kan den dessutom begränsa anspråket på allmängiltighet. På litauiska fylls samma funktion av de parentetiska inskotten tiesa, tiesą sakant, iš tikrųjų, som också kan fungera som motsvarigheter till de tyska diskursmarkörerna tatsächlich, in der Tat genom att stödja ett föregående yttrande:

(4) En tanke har premiärminister Karamanlis tagit upp, som jag gärna vill understryka, dubbelt understryka. Det är eigentlich ett nytt ämne [...]

(5) Även om man efter folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna aktivt diskuterar i vilken riktning EU:s integrationsprocesser bör fortsätta, väcker behovet av en starkare och mer enad gemensam utrikes- och säkerhetspolitik inom EU knappast någon kontrovers. Iš tikrųjų, EU:s auktoritet på den internationella arenan stärks ständigt, och EU:s inflytande och deltagande i konfliktlösning världen över utvidgas kontinuerligt.

När modalitetsuttryckens roll inom argumentationen behöver understrykas bör man, utöver modalpartiklarna, inte minst framhålla modalordens roll. I synnerhet kan hypotetiska argument understrykas med epistemiska operatorer som bestimmt, sicher, offensichtlich, tikrai, tikriausiai etc. Deras pragmatiska

9

EGLĖ ALOSEVIČIENĖ

Funktion sieht Eggs (2000: 409) darin, dass sie rationales Argumentieren ermöglichen, ohne für die Wahrheit aller Prämissen einstehen zu müssen:

(6) Vi är på god väg. Och den internationella kritiken intygar också att detta blandade system förmodligen bättre är än rena fördelningssystem å ena sidan och rena fonderade system å andra sidan.

(7) I dag är dessa frågor mycket viktiga för alla de stater där vi, likt vulkanutbrott, bevittnar demokratins första ansatser, till exempel i Ukraina, Georgien eller Moldavien. Förmodligen är allt detta ännu viktigare för de stater som lider under en autokratisk och isolerad regim, till exempel Belarus.

Till modalitetsfenomenet hör dessutom modalverb i performativ användning och epistemiska verb. Genom att förena modalverbet können (lit. galėti) med ett performativt verb⁹ kan talarna ge till känna att de kan bemöta eventuell kritik respektive andras åsikter med ett slutgiltigt och närmast evidentiellt argument (jfr Schwitalla 1979: 125):

(8) Jag kan bara säga er följande: Om det inte fattas strategiska beslut här mellan de transatlantiska partnerna i syfte att nå en konsensus, kommer hela denna region att alltmer glida in i en snarare negativ utveckling.

(9) Jag kan bara bekräfta, att allt kommer att göras för att utverka gynnsammare villkor för jordbruket [...]

Epistemiska verb kan både ange en låg grad av sannolikhet och signalera en begränsning av giltighetsanspråket respektive talarens bedömning. Denna mångfald av funktioner gör dem till ytterst praktiska medel för diskursstrukturering. Dessutom förekommer epistemiska verb mycket sällan utan stöd av andra garderingar:

⁹ Solche Verbindungen werden laut Fraser (1975) als „hedged performatives“ bezeichnet. Diese Bezeichnung deutet nicht auf die traditionelle Auffassung des Terminus der Performativität hin, sondern eher auf die modalisierende bzw. interaktive Funktion der Modalverben (vgl. Wunderlich 1983; Verstraete 2001: 1517).

10

DIE ROLLE DER HECKENAUSDRÜCKE BEI DER DISKURSSTRUKTURIERUNG IM DEUTSCHEN UND LITAUISCHEN

(10) Jag tror, att en politiseringsprocess också kan äga rum i det nationella parlamentet, och att den är av synnerligen stor betydelse.

(11) Vi anser att våra erfarenheter skulle vara till stor nytta även för allianspartnerna i Sydkaukasiens stater, liksom på västra Balkan och i Centralasien.

Slutledningsreglerna (induktion och deduktion) bildar tillsammans med olika argumentationstyper de centrala textmönstren i argumenterande texter. Därför spelar formerna för generisk slutledning (framför allt i plausibilitetsstrategier) en särskild roll. På litauiska dominerar adversativ-argumentativ, ofta samtidigt värderande, sammanlänkning av utsagor, medan denna på tyska konkurrerar med restriktiva instrument i argumenterande-förklarande ställningstaganden (koncessiva argumentationer som markörer för oenighet respektive korrigering förekommer däremot i lika hög grad):

(12) Litauen har hela tiden uttalat sig för att förhandlingarna med Turkiet ska inledas så snart som möjligt. Men vi inser att förhandlingsprocessen inte kommer att bli lätt.

(13) Utländska investerare – jag betonar: även finansiella investerare – är och förblir därför mycket välkomna i vår ekonomi. Det är dock oumbärligt att de följer de spelregler som vi gemensamt har utarbetat.

Traditionellt betraktas konditionalitet som ett förhållande mellan en hypotetisk orsak och dess verkan (jfr Girdenienė 2001: 28). I vårt korpus är konditionala satsförbindelser vanligare på tyska. Det tycks främst vara en kulturell fråga huruvida man i argumentationen hänvisar till logiska argument eller formulerar hypotetiska utsagor på detta sätt:

(14) Om det internationella samfundet drar sig tillbaka från Afghanistan, vet vi precis vad följden kommer att bli.

(15) [...] ratificerade statsduman i fredags Kyotoprotokollet och banade därmed väg för bekämpningen av den klimatkatastrof som skulle hota om vi inte vidtog åtgärder.

11

EGLE ALOSEVICIENĖ

Det är ändå fullt möjligt att implicit upprätta ett generiskt samband mellan orsak och konsekvens i form av en konditionalsats på tyska, men också med hjälp av ett särskilt particip (gerundium) på litauiska (jfr Eggs 2000: 402). På så sätt tillförs utsagan en aspekt av eventualitet, som karakteriserar villkoret, explicit eller implicit, som något som eventuellt kan uppfyllas:

(16) Utan europeisk enighet skulle det förmodligen inte ha lyckats att övervinna nationalistisk själviskhet och djupt rotade ärkefiendskaper.

(17) Med Rysslands deltagande kan vi göra Östersjöregionen till en av Europas mest blomstrande regioner.

Retoriska frågor klassificeras som diskursmarkörer i den mån de kan användas både för att introducera ett nytt ämne och för att avleda uppmärksamheten från det som redan har sagts. Samtidigt tilltalas också lyssnaren och uppmärksamheten riktas mot vissa sakförhållanden. Slutligen kan de användas för att undvika kategoriska utsagor, något som särskilt kan iakttas i tyskspråkiga tal. Tendensen att använda retoriska frågor för att strukturera talet kännetecknar litauiska politikertal:

(18) Litauens strävanden att axla rollen som aktiv ledare bland Svartahavsregionens stater är tydliga och uppskattade. Men kan vi begränsa oss till att enbart hjälpa andra? Har alla mål som Litauen har satt upp redan uppnåtts? Vet vi redan vad Litauen eftersträvar som medlem i Europeiska unionen?

(19) Inspektörerna har alltså kunnat nå vissa framgångar [...] Varför skulle vi avvika från denna väg just nu? Varför avbryta inspektionerna nu?

Siepmann (2001: 101f.) betont die Rolle der verbalen, nominalen und adverbialen Restriktoren als Mehrwort-Diskursmarker, die einen wesentlichen Teil des Heckenkomplexes bilden und vergleichbare Funktionen haben können (v.a. Bekräftigung bzw. Einschränkung des vorgängigen Diskurses bzw. Redebeitrags):

(20) Ryssland har – det bör understrykas – visat sig vara en synnerligen pålitlig och ansvarstagande partner i detta samarbete.

12

Die Rolle der Heckenausdrücke bei der Diskursstrukturierung im Deutschen und Litauischen

(21) En fråga är, om denna uppmaning, som framfördes för en tid sedan, fortfarande är aktuell i denna utsträckning eller om vi trots allt redan har uppnått något på vägen dit.

(22) Det hördes också toner av besvikelse, särskilt när medlemsstaterna saknade viljan att genomföra strukturreformer.

(23) Huvudfrågan är hur man säkerställer att rådet är effektivt och representativt.

4.2 Metakommunikation

Metakommunikation betraktas som ett särskilt väl lämpat medel för att harmonisera konflikter som uppstår eller rentav förebygga befarade konflikter (jfr Schwitalla 1979: 139; Adamzik 1984: 70). Den har både textuella (sekvensering och talstrukturering) och interpersonella (modaliseringar, bedömningar, kommentarer) funktioner.

Metaspråkligt tal är tal om språket som har en pragmatisk funktion, men genom vilket ingen talhandling utförs. Därmed måste begreppet metakommunikation skiljas från begreppet illokution (jfr Welte/Rosemann 1990: 137ff.) Denna grundläggande åtskillnad innebär dock inte att performativer eller performativ användning av enskilda språkliga medel – såsom modalverb – inte kan förekomma i metaspråkliga kontexter. Hit hör också ”adverbial med metakommunikativ funktion” (Bartsch 1972: 60). Här kommer förstärkande (t. naturligtvis, självklart; lit. žinoma, suprantama), försvagande (t. tydligen; lit. matyt, galbūt) och parentetiska (t. så att säga, närmare betraktat, ärligt talat; lit. taip vadinamas, kitaip tariant, tiesą sakant, žvelgiant istoriškai) adverbial i beaktande. Den senare gruppen benämns även ”talaktadverbial” (Pittner 1999: 320). Bartsch (1972: 67) tillskriver denna grupp av adverbial en diskursorganiserande funktion, nämligen i den meningen att de, till skillnad från konjunktionerna, relaterar olika sätt att beskriva (i betydelsen ytterligare information) till varandra, snarare än beskrivna sakförhållanden eller händelser. Dessa adverbial

13

EGLE ALOSEVIČIENĖ

sowie die „pragmatischen Konditionale“ (Pittner 2000) lassen sich auch mit den Aspekten der Höflichkeit¹⁰ und Abschwächung verbinden. Mit ihrer Hilfe lassen sich die Aussagen für den Hörer akzeptabel machen, zugleich kann man jedoch auch Annahmen über Präferenzen der Rezipienten signalisieren, um beide Seiten das Gesicht wahren zu lassen.

Metakommentarer kan också omfatta hänvisningar till talarens inställning, där talarna signalerar kognitiva, emotionella och kommunikativa inställningar (värderingar, relativiseringar, evidens, eftertryck etc.). Tematiseringen av talarinställningar kan vara mycket mångsidig; hit hör exempelvis emotionsindikatorer (t. tyvärr, lyckligtvis; lit. deja, laimei), språkliga medel som implicerar en värdering (t. kuslig, storslagen; lit. nepaprastas, puikus) eller begränsar den (t. ganska, tämligen, helt lit. gana, pakankamai), samt metaspråkligt konnoterade element inom citationstecken etc.

Metakommunikation i den politiska diskursen förekommer i form av kommentarer om efterföljande yttranden, om gemensamma språkliga och icke-språkliga aktiviteter samt i form av begränsande eller förstärkande tillägg. I den korpus vi har undersökt uttrycks metakommentarer med hjälp av olika språkliga medel, nämligen genom ”hedged performatives”, performativa, värderande och parentetiska adverbial, genom användning av negation och citationstecken etc. ”Hedged performatives” som metakommentarer om efterföljande yttranden är jämnt fördelade inom hedgekomplexet i såväl tyskspråkiga som litauiska politikertal; däremot är det endast de litauiska talarna som tenderar att förstärka sin egen ståndpunkt med hjälp av modalverb i performativ användning:

(24) Jag skulle vilja i detta sammanhang [...] ta upp det som alltid har utmärkt den tyska ekonomin. Vårt intresse är att vara rättvisa partner. Vi vill inte och måste inte dominera någon.

¹⁰ Brown und Levinson (1987: 70) unterscheiden grundsätzlich zwischen positiver und negativer Höflichkeit: erstere ist auf das Selbstbild des Sprechers gerichtet, um positive Seiten hervorzuheben, die letztere bezieht sich auf die Beschönigung des Rezipienten.

14

Die Rolle der Heckenausdrücke bei der Diskursstrukturierung im Deutschen und Litauischen

(25) Som ett av dessa framgångsrika exempel skulle jag vilja nämna Klaipėda-regionen, där Klaipėdas fr ekonomiska zon, ett starkt universitet i Klaipėda, hamnen och en utmärkt infrastruktur finns.

(26) Avslutningsvis vill jag än en gång understryka att Litauen tillsammans med sina partner är redo att genomföra prioriteringarna i både initiativet ”Nya grannar” och ”Nordliga dimensionen” och strävar efter att hitta fler beröringspunkter mellan dem.

Parentetiska inskott betecknas som sidohandlingar, det vill säga talhandlingar som är mindre viktiga än de som utförs i den omgivande satsen (jfr Pittner 1996). De hör främst till textens informationsstruktur, men deras universella kommunikativa funktion består i att signalera denna sidoinformation på den metakommunikativa nivån:

(27) I dag står vi vid början av, eller rättare sagt mitt i, ett nytt och verkligt lyckligt partnerskap.

(28) Jag ska säga det rakt ut: vi litauer, polacker eller letter har inget mirakelrecept för hur man inleder och genomför demokratiska omvandlingar.

Markeringen av omkommenterande förfaranden kan också ske med hjälp av evaluerande och intensifierande uttryck. Värderande element tillsammans med intensifieringar och emotionsindikatorer är väsentliga beståndsdelar i den politiska kommunikationen. I litauiskan föredras evaluerande och, i förekommande fall, även emotionella kommentarer framför intensifierande, medan den motsatta tendensen kan observeras i tyskan:

(29) Litauens medlemskap i Europeiska unionen förändrar kvalitativt vårt deltagande i regionens och världens politik.

(30) På grund av konflikten i Mellanöstern fortsätter antalet offer att öka hopplöst.

(31) Den polska nationen [...] har lämnat många, helt enastående bidrag till Europas utveckling.

Inom metakommunikationen intar negationen en särställning. I synnerhet de så kallade dubbla negationerna, som inom retoriken och stilistiken är kända under beteckningen ”litotes”, kan användas både för att mildra och för att förstärka positiva värderingar

15

Eglė Alosevičienė

används. Graden av värdering är alltid förbunden med talarens respektive skribentens känslomässiga engagemang (jfr Adamzik 1984: 256). I båda språken har negationen dock i första hand en dämpande respektive begränsande funktion:

(32) Denna författning är ett erbjudande till medborgarna, ett erbjudande till alla krafter inom de europeiska civilsamhällena. Det ankommer inte minst på dem att ge författningens bokstäver liv.

(33) Våra mål, som vi strävar efter, och de principer som vi följer är inte olika.

Inom den politiska kommunikationen syftar citationstecken inte på att ett ord eller uttryck inte är tillräckligt etablerat i språksystemet. Snarare förknippas ett uttryck med metaspråkliga konnotationer med att sakförhållandet problematiseras inför åhörarna. Andra hedginguttryck, såsom ett slags, så kallad; viss, så kallad, benämnd, egendomlig, kan också fylla samma funktion. Det är framför allt litauiska politiker som tenderar att mildra problematiska yttranden respektive sakförhållanden med hjälp av citationstecken eller intonation, medan de tyska politikertalen uppvisar en högre frekvens av begränsande adverbial:

(34) Slutligen måste vi hjälpa till att lösa de ”frysta” konflikterna, som hindrar den ekonomiska utvecklingen i de nämnda länderna och splittrar samhället.

(35) Om vi till exempel tar de båda folkomröstningarna i Nederländerna och Frankrike, som så att säga utlöste en chock, [...] ser man även här detta knippe av motiv.

Konditionalsatser har inte bara en argumentativ funktion. om-satser i fundamentet har bland annat metakommunikativa funktioner och verkar på den diskurspragmatiska nivån genom att antingen formulera de villkor under vilka de efterföljande språkhandlingarna är relevanta (exempel 36 och 37) eller hänvisa till interaktions- och artighetskonventioner (exempel 38 och 39):

16

DIE ROLLE DER HECKENAUSDRÜCKE BEI DER DISKURSSTRUKTURIERUNG IM DEUTSCHEN UND LITAUISCHEN

(36) Turkiet har visserligen redan gjort enorma framsteg och kommit ikapp. Men om landet vill lyckas, måste det i framtiden göra ännu större framsteg.

(37) Det är uppenbart att vår region, om vi vill dra nytta av fördelarna med ekonomisk integration, inte kan förbli en saknad länk i Europas infrastruktur.

(38) Om jag får tillåtelse, vill jag också ägna ett kort ögonblick åt svårigheterna med att genomföra en sådan reformstrategi.

(39) Men om även min åsikt är av intresse, är jag inte rädd för att säga det: Maratonloppet med ratificeringen av EU:s konstitutionella fördrag kommer att vinnas först när det framgångsrikt har genomförts i alla EU:s medlemsländer!

5. SLUTSATSER

Det komplexa fenomenet språklig gardering förekommer inte isolerat i olika diskurser, utan överlappar bland annat med de semantiska och pragmatiska kännetecknen hos de så kallade diskursmarkörerna. Garderingsuttryck spelar en särskild roll i diskursstruktureringen genom att strukturera tematiska enheter, stödja talarnas argument samt möjliggöra metakommunikativa inskott i text och diskurs.

Den jämförande analysen och den kvantitativa utvärderingen inom den politiska diskursen har visat att användningen av diskursmarkörer för olika grader av sannolikhet och förstärkningar av de egna utsagorna dominerar i tyskan. Här spelar särskilt modalord och modalpartiklar en väsentlig roll, nämligen som bärare av ytterligare respektive implicit information. Metakommentarer är också kännetecknande för tyskspråkiga politikertal. Litauiska politikertal utmärks däremot av en större andel begränsande och värderande språkliga element.

17

Eglė Alosevičienė

BELÄGGKÄLLOR

Tal av förbundskansler Gerhard Schröder vid World Economic Forum i Davos, 28.01.2005. URL http://www.bundesregierung.de/-,413.780791/rede/ Rede-von-Bundeskanzler-Gerhard.htm: belägg (6)

Tal av förbundskansler Schröder vid den tysk-ryska investeringskonferensen, 28.10.2004. URL http://www.moskau.diplo.de/de/03/Reden/ Datei_041028,property=Daten.doc: belägg (15), (20)

Tal av Kerstin Müller, statsminister vid utrikesministeriet, vid öppnandet av konferensen för det afghanska civilsamhället, 29.03.2004. URL http://www.auswaertiges-amt.de/www/de/ausgabe_archiv?archiv_id=5556: belägg (1)

Tal av förbundskansler Schröder med anledning av det polska forumet om Lissabonstrategin, 26.05.2004. URL http://archiv.bundesregierung.de/bpaexport/rede/90/658090/multi.htm: belägg (31), (38)

Tal av förbundskansler Schröder inför studenter och utexaminerade från finansakademin i Moskva, 08.07.2004. URL http://archiv.bundesregierung.de/bpaexport/bulletin/44/693644/multi.htm: belägg (27)

Tal av förbundskansler Gerhard Schröder vid konferensen ”Ge Europa en själ”, 26.11.2004. URL http://archiv.bundesregierung.de/bpaexport/rede/12/751512/multi.htm: belägg (16), (21), (32)

Tal av utrikesminister Fischer om den europeiska konstitutionen inför den tyska förbundsdagen, Berlin, 02.07.2004, (utdrag). URL http://www.auswaertiges-amt.de/www/de/ausgabe_archiv?archiv_id=5908: belägg (10)

Tal av utrikesminister Fischer i Förenta nationernas säkerhetsråd i New York om situationen i Irak/Kuwait, 14.02.2003. URL http://www.auswaertiges-amt.de/www/de/aussenpolitik/ausgabe_archiv?archiv_id=4074&type_id=3&bereich_id=11: belägg (19)

Tal av utrikesminister Fischer om tysk utrikespolitik inför den tyska förbundsdagen, 08.09.2004 (utdrag). URL http://www.auswaertiges-amt.de/www/de/ausgabe_archiv?archiv_id=6110: belägg (8), (14), (36)

18

Die Rolle der Heckenausdrücke bei der Diskursstrukturierung im Deutschen und Litauischen

Tal av förbundskansler Gerhard Schröder inför det tysk-saudiska ekonomiforumet i Riyadh, 28.02.2005. URL http://archiv.bundesregierung.de/bpaexport/bulletin/51/799451/multi.htm: Belägg (24)

Tal av förbundskansler Schröder inför det tysk-emiratiska ekonomiforumet, 05.03.2005. URL http://archiv.bundesregierung.de/rede,-797357/Rede-von-Bundeskanzler-Schroed.htm: Belägg (2)

Tal av förbundskansler Wolfgang Schüssel vid Europa-Forum Wachau, 06.06.2004. URL http://www.austria.gv.at/2004/6/9/göttweig2004_final_k.pdf: Belägg (4)

Tal av förbundskansler Schüssel med anledning av ”Europadagen” i parlamentet, 29.9.2006. URL http://www.austria.gv.at/Docs/2005/9/29/rede_hbk_europatag_20050929.pdf: Belägg (35)

Tal av förbundskansler Gerhard Schröder inför American Chamber of Commerce i Washington, 27.06.2005. URL http://archiv.bundesregierung.de/bpaexport/rede/18/850918/multi.htm: Belägg (13)

Tal av Hans Excellens Republiken Litauens president Valdas Adamkus vid Förenta nationernas generalförsamlings 59:e session, 2004.09.22. URL http://www.president.lt/lt/news.full/5266: Belägg (23), (30)

Tal av Hans Excellens Republiken Litauens president Valdas Adamkus vid Amerikanska handelskammarens affärslunch ”Hur man upprätthåller en dynamisk tillväxt i Östersjöregionen: en vision för framtiden”, Vilnius, den 2004.10.07. URL http://www.president.lt/lt/news.full/5322: Belägg (17), (37)

Prezidento Valdo Adamkaus kalba verslo pusryčiuose, Čikaga, JAV, 2004.09.24 URL http://www.president.lt/lt/news.full/5277: Beleg (25)

Utrikesminister A. Valionis tal vid konferensen om fördraget om en konstitution för Europa, 2004.11.12. URL http://www.voruta.lt/article.php?article=656: Belägg (39)

Hälsningstal av Republiken Litauens utrikesminister A. Valionis vid konferensen ”Ett nytt Nato: utveckling av en strategi för offentlig diplomati”, 2004.06.07. URL http://amb.urm.lt/nato/showitem.php?TopMenuID=1245&ItemID=2693&SiteID=66&LangID=1: Belägg (11)

19

Eglė Alosevičienė

Välkomsttal av Republiken Litauens president Valdas Adamkus vid konferensen ”Halvvägs genom Lissabonprocessen: de nya EU-ländernas regeringar samt industri- och företagsorganisationers strävanden och perspektiv”, 2005.02.24. URL http://www.president.lt/lt/news.full/5535: Beleg (22)

President Valdas Adamkus tal vid Seimas extra plenarsammanträde ”Litauens intressen i Europeiska unionen”, 2005.10.20. URL http://www.president.lt/lt/news.full/6091: Beleg (3), (18)

Seimas talmans tal vid diskussionen i Seimas om Europeiska unionens viktigaste dagordningsfrågor, 2005.10.20. URL http://www.palauskas.lt/index.asp?DL=L&TopicID=159: Beleg (12)

Utrikesminister A. Valionis tal vid Seimas diskussion om de mest aktuella frågorna inom Europeiska unionens politik, 2005.10.20. URL www.urm.lt/index.php?1149113537: Beleg (5)

A. Brazausko pasisakymas BJVT viršūnių susitikime, 2004.06.21 URL http://www.ministraspirmininkas.lt/page.asp?DL=L&TopicID=14&ArticleID=116: Beleg (9)

A. Brazausko pasisakymas Konvento klausimu, 2003.04.16 URL http://www.ministraspirmininkas.lt/page.asp?DL=L&TopicID=14&ArticleID=534: Beleg (33)

Republiken Litauens president Valdas Adamkus tal ”Europas framtid sedd ur ett litauiskt perspektiv” vid Institutet för politiska studier i Paris, 2005.10.07. URL http://www.president.lt/lt/news.full/6035: Beleg (34)

Republiken Litauens president Valdas Adamkus tal ”Terra Democratica i Östeuropa och bortom: framgångar, utmaningar och nästa steg”, hållet vid en mottagning anordnad av Chicagos råd för utrikesrelationer, 2005.09.19. URL http://www.president.lt/lt/news.full/5998: Beleg (7), (28)

Republiken Litauens president Valdas Adamkus tal till cheferna för utländska diplomatiska beskickningar, 2004.07.14. URL http://www.urm.lt/popup2.php?item_id=8811: Beleg (29)

President Rolandas Paksas tal vid den internationella konferensen ”Europeiska unionens östliga dimension”, anordnad av Litauens Seimas och Danmarks ambassad, 2003.04.25

20

Die Rolle der Heckenausdrücke bei der Diskursstrukturierung im Deutschen und Litauischen

URL http://www.euro.lt/ivykiai/readnews.php3?ItemID = 3381&TopMenuID = 1&MenuItemID = 2&LangID = 1: belägg (26)

LITTERATUR

Adamzik, K. 1984: Sprachliches Handeln und sozialer Kontakt. Tübingen: Gunter Narr.

Bartsch, R. 1972: Adverbialsemantik. Frankfurt am Main: Athenäum.

Bluhm, C., Deissler, D., Scharloth, J., Stukenbrock, A. 2000: Linguistische Diskursanalyse: Überblick, Probleme, Perspektiven. Sprache und Literatur: in Wissenschaft und Unterricht 86, 3–19.

Brausse, U. 1986: Zum Problem der sogenannten Polyfunktionalität von Modalpartikeln. Ja und eben als Argumentationssignale. Zeitschrift für Phonetik, Sprachwissenschaft und Kommunikationsforschung 39 (2), 206–223.

Brinton, L. J. 1996: Pragmatic markers in English: Grammaticalization and discourse functions. Berlin–New York: de Gruyter.

Brown, P., Levinson, S. C. 1987: Politeness: Some Universals in Language Use. Cambridge: University Press.

Busse, D., Teubert, W. 1994: Ist Diskurs ein sprachwissenschaftliches Objekt? Zur Methodenfrage der historischen Semantik. In: D. Busse, F. Hermanns, W. Teubert, Hrsg., Begriffsgeschichte und Diskursgeschichte. Methodenfragen und Forschungsergebnisse der historischen Semantik. Opladen: Westdeutscher Verlag, 10–28.

Dalmas, M. 2003: Soweit das Auge reicht? Stand und Blickpunkte durch so genannte Modal isatoren. Ein Rückblick. In: I. Behr, D. Baudot, Hrsg., Funktion und Bedeutung. Tübingen: Stauffenburg, 197–208.

Eggs, E. 2000: Vertextungsmuster Argumentation: Logische Grundlagen. In: K. Brinker et al., Hrsg., Text- und Gesprächslinguistik. Ein internationales Handbuch zeitgenössischer Forschung. 1. Halbdb. Berlin–New York: de Gruyter, 397–414.

21

Eglė Alosevičienė

Fairclough, N. 2003: Analysing Discourse. Textual analysis for social research. London–New York: Routledge.

Fairclough, N., Wodak, R. 1997: Critical discourse analysis. In: T. A. van Dijk, ed., Discourse as social interaction. Discourse studies, Vol. 2. London: Sage, 258–284.

Foucault, M. 1998: Diskurso tvarka: inauguracinė paskaita Collège de France, perskaityta 1970 metų gruodžio 2 dieną. Vilnius: Baltos lankos.

Fraser, B. 1975: Hedged Performatives. In: P. Cole, J. L. Morgan, ed., Syntax and Semantics. Vol. 3, 187–210.

Fraser, B. 1990: An approach to discourse markers. Journal of Pragmatics 14, 383–395.

Fraser, B. 2006: Towards A Theory of Discourse Markers. In: K. Fischer, ed., Approaches to Discourse Particles. Vol. 1. URL: http://people.bu.edu/bfraser/Basic%20Introductory%20Readings/Fraser%20-%202005%20-%20Towards%20a%20Theory%20of%20DM.doc [03.03.2006].

Girdeniene, S. 2001: Kausalität als übergreifende Relation. Kalbotyra 50 (3), 27–31.

Günthner, S. 2000: Vorwurfsaktivitäten in der Alltagsinteraktion. Grammatische, prosodische, rhetorisch-stilistische und interaktive Verfahren bei der Konstitution kommunikativer Muster und Gattungen. Tübingen: Max Niemeyer.

Henne, H. 1978: Gesprächswörter. Für eine Erweiterung der Wortarten. In: H. Henne, W. Mentруп, H. Weinrich, Interdisziplinäres deutsches Wörterbuch in der Diskussion. Düsseldorf: Schwann, 42–47.

Hoffmann, M. 1998: Gestaltungsstrategien und strategisches Gestalten. Zur Persuasivität von Thematisierungsstilen im politischen Diskurs. In: M. Hoffmann, Chr. Keßler, Hrsg., Beiträge zur Persuasionsforschung: unter besonderer Berücksichtigung textlinguistischer und stilistischer Aspekte. Frankfurt am Main: Peter Lang, 57–97.

House, J., Kasper, G. 1981: Politeness Markers in English and German. In: F. Coulmas, ed., Conversational Routine. The Hague: Mouton, 157–185.

22

Die Rolle der Heckenausdrücke bei der Diskursstrukturierung im Deutschen und Litauischen

Jäger, S. 1993: Kritische Diskursanalyse. Eine Einführung. Duisburg: Duisburger Institut für Sprach- und Sozialforschung.

Klein, J. 1998: Politische Kommunikation als Sprachstrategie. In: O. Jarren, U. Sarcinelli, U. Saxer, Hrsg., Politische Kommunikation in der demokratischen Gesellschaft. Ein Handbuch mit Lexikonteil. Opladen, Wiesbaden: Westdeutscher Verlag, 376–395.

Klein, W. 1980: Argumentation und Argument. In: W. Klein, Hrsg., Argumentation. Zeitschrift für Literaturwissenschaft und Linguistik. Göttingen: Vandenhoeck & Ruprecht, 9–57.

Lakoff, G. 1972: Hedges: A Study in Meaning Criteria and the Logic of Fuzzy Concepts, in: D. Hockney, W. Harper, B. Freed, ed., Contemporary Research in Philosophical Logic and Linguistic Semantics, Dordrecht, Holland: D. Reidel, 221–271.

Lewis, D. M. 2006: Discourse markers in English: a discourse-pragmatic view. In: K. Fischer, ed., Approaches to Discourse Particles. Vol. 1 URL: http://people.bu.edu/bfraser/Pragmatically%20Oriented/Lewis%20-%20DM%20in%20E%20-%20A%20Prag.%20View.doc [03.03.2006].

Linke A, Nussbaumer M., Portmann, P. R. 1994: Studienbuch Linguistik. Tübingen: Niemeyer.

Low, G. 1996: Intensifiers and Hedges in Questionnaire Hypothesis. Applied Linguistics 17 (1), 1–37.

Markkanen, R., Schröder, H. 1997: Hedging: A Challenge for Pragmatics and Discourse Analysis. In: R. Markkanen, H. Schröder, eds., Hedging and Discourse. Approaches to the Analysis of a Pragmatic Phenomenon in Academic Texts. Berlin: de Gruyter, 3–20.

Ohlinger, D. 2003: Argumentation in der Erst- und Fremdsprache. Pragmalinguistische und grammatikalische Aspekte anhand von Argumentationen deutscher und litauischer Studierender. Frankfurt am Main: Peter Lang.

Pappert, S. 2003: Politische Sprachspiele in der DDR: kommunikative Entdifferenzierungsprozesse und ihre Auswirkungen auf den öffentlichen Sprachgebrauch. Frankfurt am Main: Peter Lang.

23

Eglė Alosevičienė

Petter, Y. 1988: Argumentationsstrategien. In: B. Sandig, Hrsg., Stilistisch-rhetorische Diskursanalyse. Tübingen: Gunter Narr, 103–120.

Pittner, K. 1996: Redekommentierende Einschübe. In: P. Kunsmann, Hrsg., Linguistische Akzente 93. Beiträge zu den 3. Münchner Linguistik-Tagen. Hamburg: Kovač, 141–157.

Pittner, K. 1999: Adverbiale im Deutschen. Untersuchungen zu ihrer Stellung und Interpretation. Tübingen: Stauffenburg.

Pittner, K. 2000: Sprechaktbedingungen und bedingte Sprechakte: Pragmatische Konditionalsätze im Deutschen. In: A. Fetzer, K. Pittner, Hrsg., Gesprächsforschung: Neue Entwicklungen / Conversation analysis: recent developments. Linguistik online 5. URL: http://www.linguistik-online.org/1_00/PITTNER.HTM [26.11.2005].

Prince, E. F., Frader, J., Bosk, Ch. 1982: On Hedging in Physician-Physician Discourse. In: R.J. Di Pietro, ed., Linguistics and the Professions. Norwood–New York: Ablex, 83–97.

Rost-Roth, M. 1998: Modalpartikeln in Argumentationen und Handlungsvorschlägen. In: T. Harden, E. Hentschel, Hrsg., Particulae Particularum. Festschrift für Harald Weydt. Tübingen: Stauffenburg, 293–324.

Schiffrin, D. 1986: The functions of and in discourse. Journal of pragmatics 10 (1), 41–66.

Schiffrin, D. 2001: Discourse Markers: Language, Meaning and Context. In: D. Schiffrin, D. Tannen, H. Hamilton, eds., The Handbook of Discourse Analysis. Malden, Mass: Blackwell, 54–75.

Schwitalla, J. 1979: Metakommunikationen als Mittel der Dialogorganisation und der Beziehungsdefinition. In: J. Dittmar, Hrsg., Arbeiten zur Konversationsanalyse. Tübingen: Max Niemeyer.

Siepmann, D. 2001: Multi-word Discourse Markers in Translation: A Corpus-based Investigation into Restrictors. Lebende Sprachen 46 (3), 97–107.

Skelton, J. 1997: How to Tell the Truth in The British Medical Journal: Patterns of Judgement in the 19th and 20th Centuries. In: R. Markkanen, H. Schröder, eds.,

24

Die Rolle der Heckenausdrücke bei der Diskursstrukturierung im Deutschen und Litauischen

Hedging och diskurs. Angreppssätt för analys av ett pragmatiskt fenomen i akademiska texter. Berlin: de Gruyter, 42–63.

Trautmann, C. 2004: Argumentieren. Funktional-pragmatische Analysen praktischer und wissenschaftlicher Diskurse. Frankfurt am Main: Peter Lang.

Tschizmarova, I. K. 2005: Hedging functions of the Bulgarian discourse marker xajde. Journal of Pragmatics 37, 1143–1163.

Verstraete, J.-Ch. 2001: Subjective and objective modality: Interpersonal and ideational functions in the English modal auxiliary system. Journal of Pragmatics. 33, 1505–1528.

Walrod, M. 2006: The Marker is the Message. The Influence of Discourse Markers and Particles on Textual Meaning. URL: http://www.sil.org/asia/philippines/ical/papers.html [15.03.2006].

Welte, W., Rosemann, Ph. 1990: Alltagssprachliche Metakommunikation im Englischen und Deutschen. Frankfurt am Main: Peter Lang.

Wunderlich, D. 1983: Modalisierte Sprechakte. In: G. Brunner, A. Redder, Studien zur Verwendung der Modalverben. Tübingen: Gunter Narr, 226–245.

Egle Alosevičienė

Vilniaus universitetas

Kauno humanitarinis fakultetas

Germanų filologijos katedra

Muitinės g. 8, LT-44280 Kaunas

[email protected]

25