ANTANAS BALAŠAITIS

Forskningsområden: lexikografi, språkvård, terminologi.

Juozas Aleksandravičius

KRETINGAS DIALEKTORDBOK

Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2011, 512 p. ISBN 978-609-411-072-6

Det finns anledning att glädjas åt de litauiska dialektologernas ambitioner och arbete. År 2011 gav Litauiska språkets institut ut hela två dialektordböcker: den andra volymen (608 s.) av Dieveniškių šnektos žodyno, sammanställd av institutets språkforskare Danguolė Mikulėnienė, Kazio Morkūno och Aloyzo Vidugirio, samt Juozas Aleksandravičius Kretingos tarmės žodynas. Upprinnelsen till sådana ordböcker var att lärare vid Vilnius universitet under efterkrigsåren (från 1949) uppmärksammade insamlingen av uppgifter om litauiska dialekter. Källan till dessa uppgifter var studenter från olika dialektområden som studerade litauiska vid universitetet och uppmuntrades att lämna in en beskrivning av sin egen dialekt som examensarbete. Utifrån deras arbeten (över 60) sammanställde dåvarande universitetsdocenten Zigmas Zinkevičius en omfattande monografi om det litauiska språkets dialekter, Lietuvių dialektologija (1966), med 75 kartor över fonetiska data.

Författaren till det första examensarbetet om en dialekt var Juozas Aleksandravičius (1920–2007), en Kretinga-bo från byn Būbeliai som tog examen 1949. Under studietiden var han den första ordföranden för studenternas vetenskapliga språkvetarklubb och antogs därefter till forskarutbildningen vid Litauiska språkets institut. Han var också en av deltagarna i den första dialektologiska expeditionen till Prienai-distriktet 1950. Tyvärr var ödet inte nådigt mot denna begåvade pionjär. Han relegerades från forskarutbildningen (när man upptäckte biografiska omständigheter som var olämpliga i de sovjetiska myndigheternas ögon; dessutom hade hans syster flytt till väst). Han skrev och försvarade sin avhandling 1968, medan han arbetade vid Lärarnas fortbildningsinstitut. Aleksandravičius var den förste litauiske dialektologen som kom på idén att sammanställa en ordbok över sin egen dialekt. Han antecknade ord och meningar redan under studietiden. Efter några år som lärare började han skriva ordbokstexten. Till avhandlingen om Kretinga-dialekten fogade han en bilaga med över 3 000 dialektord (utan exempelmeningar). Myndigheterna hade drivit honom bort från dialektologin, och han återvände till ordboksarbetet först på äldre dagar – år 2004.¹

Detta får vi veta av den inledande artikeln i ordboken, ”Juozas Aleksandravičius litauiska och pedagogiska verksamhet”, där samtida kollegors intryck återges (Algirdas Sabaliauskas, Zigmas Zinkevičius, Bronius Dobrovols-¹

178

Acta Linguistica Lithuanica LXVI

Kretingos tarmės žodynas

Därför åtog sig chefen för avdelningen för språkhistoria och dialektologi, prof. dr. Danguolė Mikulėnienė, och doc. dr. Daiva Vaišnienė att förbereda det manuskript till ordboken som på nytt hade föreslagits för Litauiska språkets institut 2007 för tryckning. Deras insatser beskrivs i Vaišnienės redaktionella artikel ”Kretingos tarmės žodynas: pagrindiniai medžiagos pateikimo principai”. Där konstateras att författaren, som efter ett långt uppehåll återupptog arbetet med ordboken, ”inte hann läsa igenom ordboken från början till slut och skapa enhetlighet eller fatta beslut om hur vissa ord eller former skulle presenteras; den vetenskapliga redigeringen måste därför ta ställning till många viktiga frågor som rörde inte bara tekniska aspekter utan också frågor om vetenskaplig tolkning”. Ordbokens redaktörer hanterade det inlämnade manuskriptet med respekt och försökte bevara ”samstämmigheten mellan författarens och den vetenskapliga redaktörens uppfattningar”. I den ganska omfattande (16 sidor) redaktionella artikeln behandlas principerna för ordbokens utformning, transkription, transponering och precisering av betydelser. Detta visar att redaktörerna har lagt ned ett betydande arbete på ordbokstexten – målet har varit att anpassa den till den moderna dialektleksikografins nivå. Efter denna artikel följer som inledning till ordboken författarens ännu utförligare (18 sidor) ”Inledande anmärkningar”, där ett ganska stort dialektområde (omkring 600 kvadratkilometer), dess invånare (däribland kuršininkai), områdets historia, ortnamn, dialektens mest karakteristiska drag, urvalet av ord med mera behandlas. Författaren anger att ordboken endast innehåller typiska ord från den västligaste delen av den nordžemaitiska dialekten. Den aktuella ordboken är alltså en ganska stor differentierande ordbok (även om den också innehåller en hel del ord från standardspråket). Den omfattar sammanlagt över 14 000 ord. Enligt tidigare bruk har den behållit namnet Kretingos tarmės žodynas, även om man numera föredrar att kalla dem dialektordböcker. Man följer förebilden från Vytautas Vitkauskos första utgivna ordbok av detta slag. Dessa ordböcker benämns också på andra sätt: Vito Labutis Daukšių krašto žodynas, Klementina Vosilytė håller på att färdigställa Kupiškėnų žodyną. Birutė Rokaitė-Vanagienės (1934–2011) Mosedžio apylinkių žodynas förbereds för tryckning – den blir den tredje žemaitiska dialektordboken.

När man diskuterar ordboken bör man först nämna ord som är typiska för detta och ett vidare žemaitiskt område: añs, anà ’han, hon’, bėngti ’avsluta’, drūktas ’tjock’, ėškùs ’glupsk, glupande’, gróbas ’tarm’, ýlinas ’spetsig’, kròkti ’gråta’, kūlis ’sten’, kušėti ’röra sig, röra på sig’, pýlė ’anka’, pūrai ’höstvete’², raši (och 5 varianter) ’kanske, troligen’, rezginė ’näbbstövel’, sėtinis ’gräslök’, šykis ’gång’, skaūdis ’smärta’, skėderva ’flisa’, skundžiai ’ryckvis’, smagùs ’tung’, smeigties ’tränga sig in, bana sig väg’, šėrė ’utfodring, foder’, trėšti ’springa omkring, rasa’, veizėti ’titta’, vėpūtas, vėpūtinys ’snödriva’,

kollegornas och redaktören Danguolė Mikulėnienės intryck gör den nuvarande generationen språkforskare bekant med författarens person och de omständigheter han levde under – det rör sig om ”en litauisk intellektuells komplicerade öde under andra världskriget och efterkrigsåren” (Mikulėnienė).

² Šio nėra LKŽ, bet jo paplitimas nurodytas Baltų kalbų atlaso žemėlapyje (2009: 159).

Recenzijos / Reviews

179

ANTANAS BALAŠAITIS

žvaizdė ‘žvaigždė’. Några särpräglade adjektiv med prefixet ap-: apdurnỹs, apkūnỹs, aplamỹs, -ė ‘slarver’, apsausỹs, apsenỹs, apžalỹs, apžiulikỹs, -ė ‘lite lurig’, motsvarande avledningar i standardspråket med -okas.

Ordboken innehåller gott om adverb med särpräglad ordbildning, särskilt från äldre lokativformer: áudrotie ‘under oväder’, giẽdrotė³, giliẽ, kaitrotie, lýnantie, lýtotie, ser̃gantie, snìngantie, spéiguotie, šaltie, šãrpie ‘snabbt’, šiltie, šiõkie, šlãpie, tam̃sie, tõlie, vėjuotie, vėtrotie. Dialekten kännetecknas av adverb bildade med prefixet pa- och ändelsen -iuo, motsvarande standardspråkets -ui: padieniuõ, paeiluiõ, pagauriuõ, pakarčiũo, pakeliuõ, paplaukiuõ, paporiuõ, parindžiuõ, pasauliuõ, paskypuõ, pavandeniuõ, pavėjuo, paviršiuo. Intressanta tidsadverb är: užtáipernai ‘för två år sedan’, užtáivakar ‘i förrgår’. I dialekten finns också nedsättande avledningar med prefixet na- eller suffixet -alis, -ė: nãkabis ‘någon som inte duger särskilt bra, en slyngel’, nãkažis ‘någon obetydlig, dålig’, navėkšlis, -ė ‘någon som är misslyckad, oduglig’. Suffixet -alė används till synes utan nedsättande betydelse för att beteckna ogifta kvinnor, medan de allmänna orden har nedsättande betydelse: butãlis ‘dåligt hus’, kelãlis, kẽšalis ‘obetydlig jordhög’, kūtãlis ‘dåligt stall’, lovãlė, mergãlė, mūrãlis ‘dålig spis’, nosãlė, numãlis, pelkãlė, snopãlė ‘slarver’, šnekalãl, švãmalis ‘odåga, misslyckad person’, trobãlė, žardãlis. Familjebeteckningarna har motsatt, ömmande betydelse: mamãlė, tėvãlis, vyrãlis och dievãlis.

I Kretingadialekten lever också den särpräglade dualformen kvar: katrūdu, katridi ‘vilka två’, pačiūdu, patidi ‘de två själva’, vėdu, vėdi ‘vi två’, šiūdu, šidi ‘de här två’: vėdo sȯ anõu keik ė lga lãi kuovũos ‖ vėdėms abėdėms tuoks pȧt lekėms ‖ vėdo ėtãu nõmėj ‖ šėke tãu e_ jọdõm dõusọ po_saldãini ‖ Dåtidens habitualform uttrycks med hjälpverbet liuob tillsammans med infinitiv och andra former: kliẽtė ǐõubãm mėigũotė ‖

Ordboken visar också en användning av prefixpartiklarna iš, nu, pri, už, som inte är unik för denna trakt: de används för att ge ett jakande svar på en fråga i stället för att upprepa hela verbet: a_ jau ėšveriet pėitus? ‖ – ėš ‖ a_priválgė? ‖ – pri ‖ ar_ožėsi pri_mõnes? ‖ – ož ‖

En stor tillgång i ordboken är de illustrativa meningarna. De är varierade, ofta korta (ibland står liknande exempel intill varandra); bland de upptecknade samtalen finns också längre exempel, liksom ordspråk, talesätt och sångfragment (även ramsor förekommer). Jämfört med Kupiškėnų žodynu är exemplen betydligt färre: till många ord har endast en kort mening lagts till. När man läser ordboken föreställer man sig efterkrigstidens människors vardagsliv, bekymmer och sinnesstämningar. Jag skulle gärna citera ett tiotal (av praktiska skäl har de återgetts i standardspråkig form):

De bästa medicinerna är att leva förståndigt. Den som har mycket att göra har inte tid ens att dö. Sådant liv, sådan död. Hungern bryter även järn. Tiden och inte ens sin egen lilla skara kan man skynda på. Hur mycket är klockan nu? Så länge det har hunnit stelna, så länge varar det. Kärleken är som saliv: den höll inte länge utan föll ner. När svalan flyger-

³En avvikande ändelse är tveksam.

180

Acta Linguistica Lithuanica LXVI

Kretingos tarmės žodynas

i låglänta områden blir det regn. Om det blir krokigt, gör det i alla fall rakare. Om du vill att fötterna ska växa ut barfota måste du sätta till nageln. Svart och vitt, men genomkokt. Syr du inte ihop det – går det sönder, och om det går sönder får du sprätta upp det. Att gå med i kolchoserna passade oss inte: allt förstördes. Hela förra veckan var jag som inte mig själv när de tog jorden ifrån mig. Protali, protali, när kommer du hem. Den som föddes grå blir också grå med åren. Må döden slita bort dig!

Avslutningsvis några iakttagelser. En jämförelse mellan LKŽ och dialektordböckerna visar att ordboksartiklarnas struktur har förändrats. Enligt LKŽ:s konsekventa princip brukade adjektiviska adverb och diminutiva substantiv bildade med suffixet –ai tas upp i adjektivets eller substantivets artikel, men i Kretingos tarmės žodyne lyfts de i stället ut under egna uppslagsord. Detta beslutade Valstybinė lietuvių kalbos komisija vid sitt sammanträde den 21 december 2006, eftersom de betraktas som självständiga ord. Som framgår av handskriftsfaksimilen tog författaren i den aktuella ordboken inte upp sådana adverb separat, medan diminutiva substantiv placerades i en egen artikelgrupp. Redaktören Vaišnienė fann att detta inte hade gjorts konsekvent, varför allt behövde rättas till enligt VLKK:s rekommendationer. När man gör så ökar antalet ord i ordböckerna. Å andra sidan brukade adverb som bildats oregelbundet få en egen artikel. Därmed behandlas nu båda typerna likvärdigt ur lexikografisk synvinkel.

När det gäller betydelseförklaringarna verkar några vardagliga termer ha behövt förklaras mer exakt. Langinė – ett rum i den andra änden av huset. Här hade det passat att lägga till ”det sämre”. Det hade varit nyttigt att kasta en blick i LKŽ, liksom vid förklaringen av pārlaidinis – en del av ett hjul. Man kunde ha lagt till ”förbindande”, jfr perlaidinys. Det är oklart varför pyragiūkas förklaras med pluralformen ”bullar”. Kamūnija är inte konfirmationens sakrament. Gūnė är inte bara ett lakan att bära hö på, jfr LKŽ.

Bland de många lånorden som anges är ekspirinas, pājamas, balatorija knappast traditionella dialektord, och inte heller den ekonomiska nybildningen pināusai, pāršuietamojī ’röntgenrum’, didelis āčiuo. I förordet skrev författaren att han hade sammanställt en differentiell ordbok. Borde redaktörerna därför inte ha föreslagit att han strök ord ur standardspråket som saknar betydelser som är typiska för dialekten, till exempel: girdyti, grėbti, greitas, gulėti, raidė, rugsėjis med flera? stalnė och sumnėnė kan knappast betraktas som hybrider – de är slaviska lånord, liksom stainė. Lelijėlės bör däremot inte betraktas som en hybrid. Som ett slavism är lelija markerat endast i Druskininkų tarmės žodyne, men det tas inte upp i LKŽ.

När jag avslutar artikeln gläder jag mig åt att institutets dialektologer tog emot Aleksandravičius omfattande arbete så välvilligt – ett monument över den žemaitiska dialekten och språkhistorien. Vackert utgiven och försedd med en passande inledning har den tagit plats bland dialektordböckerna. Den oförrätt som orsakats av utländskt styre bröt inte den okuvlige žemaitiern. Utestängd från det institut han drömt om återvände han, efter att ha kvävt sin bitterhet, med en gåva till den litauiska språkvetenskapen.

Recenzijos / Reviews

181

ANTANAS BALAŠAITIS

LITERATŪRA

Baltų valodų atlants. Prospekts = Baltų kalbų atlasas. Prospektas = Atlas of the Baltic Languages. A Prospect, sudarytojos ir įvado autorės: Danguolė Mikulėnienė, Anna Stafecka; žemėlapių komentarų autorės: Ilga Jansone, Anna Stafecka, Rima Bacevičiūtė, Asta Leskauskaitė; žemėlapių kompiuterinį variantą parengė Edmundas Trumpa. Rīga: Latvijas Universitātes Latviešu valodas institūts, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2009.

Dieveniškių šnektos žodynas. N–Ž. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2010.

Kretingos tarmės žodynas. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2011.

Įteikta 2012 m. kovo 3 d.

ANTANAS BALAŠAITIS

Didlaukio 27-64, LT-08320 Vilnius, Lietuva

182

Acta Linguistica Lithuanica LXVI