ZIGMAS ZINKEVIČIUS

ALŠĖNAI, ALŠĖNIŠKIS, AL(I)ŠAUSKAS OCH ANDRA

Bebyggelsens namn Alšėnai har nu allmänt etablerats. Av det har vi bildat personnamnet Alšėniškis. Jfr den berömda släkten Alšėniškiai, furstarna av Alšėnai. Detta namn är emellertid av sekundärt ursprung. Litauerna kring Dieveniškės och Lazūnai, som bor närmare orten och ännu inte har blivit slaviserade, kallar den och den närbelägna floden, som gav bebyggelsen dess namn, för Galšia. Detta är ortens gamla, ursprungliga namn, belagt i de äldsta historiska källorna, till exempel Galse i Wegeberichtuose från 1385. Namnet Alšėnai bildades från polska Holszany, som i sin tur kommer från vitryska Гальшаны; dess rot Гальш- (Halš-) återger på vitryska det litauiska Galš-, medan -аны, polska -any är ett slaviskt (?) suffix.

Floden Galšia, som gav upphov till bebyggelsens namn, är en högersidig biflod till Beržūna. Detta flodnamns litauiska ursprung är obestridligt. Som nämnts gav det upphov inte bara till bebyggelsens namn utan också till personnamn som bildats därav. Vi har ett stort antal nutida efternamn som härstammar från det på vitryska uttalade namnet Galšia, liksom från dess poloniserade variant, utan konsonanten h-, som var främmande för litauerna i forntiden, till exempel Alš-áuskas, Alš-ėvskis, Alš-ìnskas, Alš-iùkas och Olš-áuskas, Olš-ėvskis.

Det fanns också ett element Alš- i tvåledade personnamn, till exempel Alš-van gas, men detta är sannolikt en ombildning av Als^-1; dessutom kan det vara ett kuriskt lån och har inget samband med namnet på den bebyggelse som här behandlas. Kanske döljer sig ett sådant Alš- i bynamnen Alš-ėnai i Kaunas distrikt, Alš-ánka i Vilkaviškis distrikt och Alš-ininkai i Prienai distrikt. Jfr byn Alš-ynė i Biržų socken, som Kazimieras Būga nämner i tredje bandet av Rinktinių raštų, s. 420, 528. Det finns också hydronymer med roten Alš^-2, vars ursprung är oklart. Men allt detta bör inte sammanblandas med den analyserade bebyggelsens namn Alšėnai.

Redan under 1950-talet föreslog Juozas Balčikonis att man skulle använda det genuina (autentiska) namnet på den här analyserade bebyggelsen, Galšia, i stället för det etablerade Alšėnai³.

¹ Zigmas Zinkevičius. Lietuvių asmenvardžiai. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2008, 74.

² Aleksandras Vanagas. Lietuvių hidronimų etimologinis žodynas. Vilnius: Mokslas, 1981, 40–41.

³ Zigmas Zinkevičius. Litauiska språkets historia VI: Litauiska språket i modern tid. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1994, 225.

Pastabos / Notes

143

ZIGMAS ZINKEVIČIUS

Förutom efternamnet Alšáuskas, som har bildats ur roten Galš-, har vi också den längre varianten Ališáuskas, med vokalen i i roten; jfr Alš- och Ališ-. Det kan ha bildats efter mönster av tvåledade personnamn som Al-i-mãnas, Alg-ì-mantas, Alk-i-mìnas, Ar-ì-mantas. I så fall skulle man också kunna urskilja roten Al-, utvidgad med suffixet -iš- (jfr Al-išius, Al-išis) + det främmande elementet -auskas. Roten Al- är mycket vanlig i litauisk namnskick. Den förekommer inte bara som led i tvåledade personnamn, till exempel Aĩ-butas, Aĩ-gedas, Aĩ-girdas, Aĩ-mantas, Aĩ-vydas, utan även i den kortform Alýs av dopnamnen Aleksandras eller Aloýzas, samt i dess avledningar Al-áitis, Al-iónis, Al-iùšis, Al-iš-iúnas, Al-iš-(k)-ėvičius, Al-iš-ánka med flera. I den längre efternamnsvarianten Ališáuskas kan således, ur ett ursprungsperspektiv, element från bebyggelsenamnet Galšią samt från litauisk nationell och kristen namnskick ha sammanflätats. Det vitryska efternamnet Al-iu-эви bör förklaras på samma sätt, och kanske även det polska Al-isz.

Det är svårt att säga om de litauiska efternamnen Gal-išis, Gal-iš-áuskas, Gal-iš-ánskis, Gal-iš-ánka har något gemensamt med dessa efternamn. De har den svårförklarliga roten Gal-, vars uppkomst också kan ha påverkats av flodnamnet Galšià (?).

Det bör uppmärksammas att Vytautas Česnaitis, redaktör för almanackan Eskizai, som ges ut i Ukmergė, har försökt⁴ kalla den berömda släkten (av furstar) Alšėniškiai för Gal-šiškiai, och därigenom föra det historiskt förvanskade efternamnet närmare verkligheten (det litauiska originalet) och undanröja den förvanskning av litauisk antroponymi som uppkommit genom regionens slavifiering och polonisering.

Inskickad den 9 mars 2012.

⁴Eskizai, nr 21, 2011, s. 17.

144

Acta Linguistica Lithuanica LXVI