Motivation and Semantics of Šalčininkai District Potamonyms: A Cognitive Approach

Pavel Skorupa

doi:10.35321/all88-11

Machine-translated document

This is a machine-generated translation of the original document and may contain errors, omissions, or changes in meaning. Do not rely on this translation for quotations, citations, or authoritative references. Please consult and cite the original document.

Preparing document pages…

PAVEL SKORUPA

Institutet för det litauiska språket

ORCID id: orcid.org/0000-0003-3903-7006

Forskningsområden: toponymi, kognitiv onomastik, kognitiv semantik.

DOI: doi.org/10.35321/all88-11

MOTIVATION OCH SEMANTIK HOS POTONYMER I ŠALČININKAI-DISTRIKTET: ETT KOGNITIVT PERSPEKTIV

Ett kognitivt perspektiv på motivationen och semantiken hos potonymer i Šalčininkai-distriktet

S A M M A N F A T T N I N G

Syftet med forskningen är en semantisk analys av potonymer (namn på floder och bäckar) i Šalčininkai-distriktet inom ramen för kognitiv semantik, med fokus på att fastställa deras motivation. Studien undersöker totalt 55 potonymer som för närvarande officiellt används inom undersökningsområdet. Den lingvistiska analysen visar att potonymerna kan delas in i två tydliga kategorier: sådana med transparent motivation och semantik (32 fall) samt sådana med ogenomskinlig motivation och semantik (23 fall). Namnen i båda kategorierna förmedlar namngivarens intryck av det namngivna objektet genom etymon som återspeglar platsens mest framträdande egenskaper och tillskriver dem betydelse.

N Y C K E L O R D: toponymmotivation, toponymsemantik, potonymer, Šalčininkai-distriktet, kognitiv onomastik.

S A M M A N F A T T N I N G

Syftet med forskningen är att inom ramen för kognitiv semantik genomföra en semantisk analys av potonymer (namn på floder och bäckar) i Šalčininkai-distriktet, med huvudsakligt fokus på att fastställa deras motivation. Artikeln behandlar 55 potonymer som för närvarande officiellt används inom undersökningsområdet. Den lingvistiska analysen visar att potonymerna kan delas in i två olika grupper: sådana med transparent motivation och semantik (32 fall) samt sådana med ogenomskinlig

226

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII

Motivation and Semantics of Šalčininkai District Potamonyms: A Cognitive Approach

motivation och semantik (23 fall). Namnen i båda grupperna förmedlar namngivarens intryck av de namngivna objekten genom grundord (etymon) som återspeglar platsernas mest framträdande egenskaper och ger dem betydelse.

NYCKELORD: toponymmotivation, toponymsemantik, potonymer, Šalčininkai-distriktet, kognitiv onomastik.

INLEDNING

Egennamn är en viktig del av varje språk, och studiet av deras funktioner har pågått sedan antiken. Någon enhetlig teori om egennamn finns dock inte, eftersom olika onomastiska skolor följer skilda forskningsvägar, särskilt inom kognitiv onomastik. Utifrån den kognitiva onomastikens postulat kan Thomas Hobbes avhandling Of Names (1655) betraktas som det första verk som presenterar insikter om namns betydelse. Enligt Hobbes (2002 [1655]: 13) är ett namn ”ett ord som efter behag valts för att tjäna som ett märke, vilket i vårt medvetande kan väcka en tanke lik den tanke vi tidigare haft och som, när det uttalas för andra, kan vara ett tecken för dem på vilken tanke talaren tidigare hade eller inte hade i sitt medvetande.” Namn väcker således både talarens och adressatens tankar och återspeglar egennamnets väsen. Detta skiljer sig från John Stuart Mills (1906 [1872]) allmänt använda definition av egennamnet, enligt vilken egennamn saknar semantiska kännetecken (jfr Kripkes 1972, Ullmanns 1969 och andras arbeten).

Det kognitiva perspektivet på namnanalyser antyder att namn, utöver lexikala egenskaper, också förmedlar semantiskt och konceptuellt innehåll. Willy Van Langendonck (2007, 2013, 2016, 2017) hävdar att egennamn har inneboende förutsättningar, däribland grammatisk betydelse, antaganden på basnivå och konnotativa pragmatiska betydelser. De ”har dock inte någon hävdad lexikal betydelse” utan ”uppvisar endast presuppositionella betydelser av flera slag: kategoriska (basnivå), associativa betydelser (introducerade antingen genom namnbäraren eller genom namnformen), emotiva betydelser och grammatiska betydelser” (Van Langendonck 2007: 7). Egennamn hänvisar därför till en entitet utan att förmedla lexikal betydelse och betraktas som de mest prototypiska substantiven. Joana Szerszunowicz (2010) uppmärksammar på liknande sätt de konnotativa betydelserna hos egennamn och toponymer, vilka bildar onyma grupper som väcker kulturella konnotationer i talarens medvetande. Szerszunowicz (2010: 548–549) hävdar att onymer fyller både denotativa och konnotativa funktioner, där antroponymer utgör den största gruppen med konnotativ potential, följda av toponymer. Dessutom antyder det kognitiva perspektivet på egennamn att de rymmer riklig information utöver sin bokstavliga tolkning,

Straipsniai / Articles

227

PAVEL SKORUPA

och omfattar olika lager som visar skilda samband med den omgivande miljön, bland annat kulturella sedvänjor, familjerelationer och ägande (jfr Berezovičs 1991, Ruts 2001 och andras arbeten).

Toponymer är liksom andra egennamn en integrerad del av språket, eftersom de avslöjar information om en plats landskap, historia och kultur. Enligt Karpenko och Golubenko (2015: 286) har toponymer, liksom andra egennamn, en grammatisk struktur och en betydelse som existerar i människans medvetande. Toponymer och platser ”genljuder av betydelser. Förutom platsnamnens funktion som indikatorer på specifika lokaler bär de också på implikationer som människor förnimmer och tolkar utifrån sina uppgifter, sin bakgrund och sina inspirationer” (Alasli 2019: 6). Detta innebär att toponymer fyller en dubbel funktion genom att beteckna en specifik plats och samtidigt kommunicera tillhörande egenskaper och betydelser som är relevanta för vissa individer eller sociala grupper. Följaktligen kan betydelsen hos en toponym konceptualiseras som dess lexikala betydelse, vilken härrör från de mest framträdande egenskaperna hos det betecknade referentet som motiverade namnet. Namnets ursprungliga semantiska innehåll benämns etymologisk betydelse eller identifierbar betydelse (Ainiala, Saarelma, Sjöblom 2016: 32).

Artikeln undersöker potonymerna i Šalčininkai-distriktet ur ett kognitivt onomastiskt perspektiv, med beaktande av deras kulturella, historiska och sociala kontext samt konnotationerna i det använda språket. Studien beaktar toponymers mångfacetterade betydelser, vilka återspeglar faktorer som geografi, historia, språk och kultur. Artikeln analyserar potonymerna i Šalčininkai-distriktet ur ett kognitivt onomastiskt perspektiv, utforskar deras kulturella, historiska och sociala kontext samt de språkliga konnotationer de rymmer och erkänner de komplexa betydelser hos toponymer som formats av dessa faktorer. Šalčininkai-distriktets kommun ligger i den södra delen av Vilnius län och gränsar till distrikten Vilnius, Trakai och Varėna. I söder och öster delar distriktet gräns med Belarus. Även om Litauens territorium ur ett historiskt perspektiv, inklusive Šalčininkai-distriktets kommuns landområden samt områden långt öster och sydost om dagens Litauen, ursprungligen beboddes av etniska baltiska stammar,¹ identifierar sig många av Šalčininkai-distriktets invånare i dag som polacker, vilka utgör 79,5% av befolkningen, medan litauer, ryssar, belarusier och andra nationaliteter utgör 10,4%, 5,0%, 2,9% respektive

¹ Detta beläggs i Kazimieras Būgas (1961: 493–550) och Zigmas Zinkevičius (2011) arbeten samt i andra onomastikers och lingvisters arbeten och bekräftas av den arkeologiska forskningen, jfr Eugenijus Jovaišas (2012, 2014, 2016, 2020, 2020a, etc.) och andra forskares arbeten.

228

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII

Motivation and Semantics of Šalčininkai District Potamonyms: A Cognitive Approach

1,2% respektive.^² Därför är distriktet ett intressant område för lingvistisk undersökning, eftersom språkkontakter ständigt äger rum här och påverkar alla livets områden, inklusive kulturen.

Syftet är att analysera semantiken hos potonymerna i Šalčininkai-distriktet inom ramen för kognitiv semantik och att fastställa deras motivation.

Forskningsmaterial och källor. Forskningsmaterialet består huvudsakligen av 55 potonymer i Šalčininkai-distriktet, utvalda ur korpusen^³ av 362 potonymer som för närvarande officiellt används i Vilnius län. Undersökningen bygger på potonymer och faktiskt material som samlats in från olika källor: 1) Šalčininkai-distriktets kommuns webbplats; 2) elektroniska kataloger; 3) moderna och historiska interaktiva kartor; 4) vetenskaplig forskning om onomastik, etymologi, historia etc.; 5) lexikografiska källor; 6) arkivmaterial.^⁴ Dessa material utgör forskningens grund, kompletterar varandra och bidrar till välgrundade etymologiska och motivationsbaserade tolkningar av potonymerna.

Forskningsmetodik. Den etymologiska, avledningsmässiga, motivations-^⁵ och semantiska analysen av de utvalda potonymerna bygger på en integrering av traditionella⁶ och kognitivt onomastiska teoretiska principer och metoder som utvecklats av litauiska och utländska forskare. Den etymologiska analysen av potonymerna bygger på arbeten av Kazimieras Būga (1958, 1959, 1961), Aleksandras Vanagas (1970, 1981, 1981a, 1988, 1996), Jonas Jurkštas (1985) och andra; volymerna I–IV av Dictionary of Lithuanian Place Names (hädanefter LVŽ I, LVŽ II, LVŽ III och LVŽ IV); litauiska, ryska, polska etc. (e-)ordböcker.^⁷ Kompositionsanalysen och den semantiska klassificeringen av potonymer bygger på, men är inte begränsade till, den strukturellt-grammatiska klassificeringen av hydronymer och den semantiska klassificering av hydronymer som föreslagits av Vanagas (1970, 1981a, 1988). Den senare klassificeringen antogs i litauiska regionala toponymistudier och utvecklades till den lokala toponymin med transparenta och ogenomskinliga

^² Enligt 2021 års uppgifter från Republiken Litauens statistikdepartement, publicerade på ŠDMW på https://www.salcininkai.lt/apie-rajona/teritorija-gyventojai/562.

^³ Termen korpus används i betydelsen gazetteer (förteckning) sammanställd av författaren till denna artikel (jfr MW:s definition).

^⁴ Se Potonymkällor, lexikografiska källor och referenser.

^⁵ Här förstås termen motivation (nomineringsmotiv) som ett utomspråkligt skäl till att välja eller skapa ett visst egennamn för en given entitet (jfr Podol’skaya 1978: 87).

^⁶ Med termen traditionell onomastik avser vi etymologiska, typologiska och strukturella studier av egennamn, vilka ibland även omfattar analysen av onymernas semantiska aspekt. Enligt Terhi Ainiala och Jan-Ola Östman (2017: 3): ”[...] onomastiken har traditionellt i stor utsträckning fokuserat på namns etymologi och typologi”.

^⁷ Jfr lexikografiska källor.

Straipsniai / Articles

229

PAVEL SKORUPA

motivationsklassificeringsmodell av Dalia Sviderskienė (2016, 2017, 2019, 2022). Eftersom forskningen också följer teorierna inom kognitiv onomastik (jfr Willy Van Langendonck 2007; 2013; 2016; 2017; Antti Leino 2004; 2005; 2007; 2011; Paula Sjöblom 2011; Katalina Rezsegi 2012; Tehri Ainiala, Minna Saarelma, Paula Sjöblom 2016; och andra), ansluter vi oss till uppfattningen att alla onymer har betydelse och utvecklar tanken att toponymer, som resultat av mänsklig språklig aktivitet, en gång var explicita till sin betydelse och lätta att associera med de generiska lexikala enheter ur vilka de bildades. Vi kommer att försöka rekonstruera toponymers bleknade betydelse genom att tillämpa modellen för förverkligande av konceptuellt innehåll genom språket, som Nicola Dobrić (2010) anpassat till studiet av egennamn från den kognitiva metaforteori som utvecklats av George Lakoff, Mark Johnson (1980) och Zoltan Kövecses (2002). Denna modell återspeglar överföringen av kognitiva drag (begrepp) från en domän till en annan (från appellativ till onymer) och förklarar hur ordens konceptuella struktur har motiverat skapandet av egennamn: källdomän (appellativ) → konceptuell struktur (kognitivt drag) → måldomän (onym) (Dobrić 2010: 139–141).

För att upprätthålla överensstämmelse med tidigare litauisk (regional) toponymisk forskning presenteras potonymerna i denna artikel enligt etablerade kriterier för presentation av toponymiskt material inom litauisk onomastik. Varje potonym åtföljs av en hänvisning till det namngivna objektets läge (dvs. det större vattenområde i vilket floden/bäcken rinner ut), följd av en förklaring av dess ursprung i termer av ett hypotetiskt etymon och dess tillhörande betydelse. Aktuella former framhävs visuellt med kursiv, fetstil och, där så är möjligt, accentmarkering. För att undvika redundans utelämnas hänvisningar till etymonens lexikografiska källor i texten. Eftersom potonymerna är enhetliga med avseende på motivationens och semantikens transparens klassificeras de i två kategorier: potonymer med transparent motivation och semantik samt sådana med ogenomskinlig motivation och semantik.

1. POTONYMER MED TRANSPARENT MOTIVATION OCH SEMANTIK

Potonymerna i denna grupp uppvisar en tydlig avsaknad av tvetydighet i identifieringen och tolkningen av de begrepp som motiverade deras skapande. Dessa namn motiverades av en mängd faktorer som framhäver de namngivna vattenförekomsternas unika egenskaper, däribland deras fysiografiska särdrag, floran och faunan i närheten, deras relation till andra objekt, vattnets fysiska tillstånd, deras avsedda ändamål samt ljud som vattnet skapade och som uppfattades av namngivaren.

230

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII

Motivation and Semantics of Šalčininkai District Potamonyms: A Cognitive Approach

1.1. Potonymer som återspeglar flora

Potonymerna Beržẽlis (Gaujas biflod), Bẽržė (Šalčias biflod), Beržuonà (eller Beržūnà) (Šalčias biflod) har en gemensam bas Lith berž- (jfr Vanagas 1970: 62, 202, 204; 1981: 62; 1981a: 13–14) och är besläktade med Lith béržas ’björk; träd av släktet Betula’, men skiljer sig åt i betydelse. Beržẽlis är en avledning med Lith DIM Suf -elis och betecknar en bäck (cirka 7 km lång) i närheten av Dieveniškės. Namnet kan ha motiverats av de trädarter som dominerar i omgivningen och förmedlar också betydelsen av den namngivna bäckens litenhet, vilket anges av DIM Suf: Lith bérž-as + –ẽlis → en bäck i ett område täckt av björkträd → Beržẽlis. Bẽržė är besläktat med Lith béržė ’björkskog’ och motiveras av platsens namn, som betyder en samling objekt, samt av överföringen av begreppet björkdunge till flodnamnet: Lith béržė → en flod i björkskogen → Bẽržė. Under tiden är Beržūnà (eller Beržuonà)⁸ – ett dubbelnamn för bäcken i Šalčininkai-distriktet – en avledning med Lith Suf -ūn- (-uon-)⁹ och f-böjningen -a: Lith berž- + –ūna (eller –uon-a) → en bäck som rinner över terräng täckt av björkdunge(ar) → Beržūnà / Beržuonà. Potonymen kan således återspegla terrängens egenskaper där bäcken rinner fram.

Klevà (Gaujas biflod) betecknar floden, vars längsta del ligger i dagens Belarus (Bel Клява / Клева), medan endast en liten del ligger i Litauen. Namnet är avlett från Lith klẽvas ’lönn; träd av släktet Acer’ (jfr Būga 1961: 527; Vanagas 1970: 59; 1981a: 159). Potonymen kan ha motiverats av lönnträd i områdena intill floden och förmedla begreppet ett område bevuxet med lönnträd: Lith klẽv-as + f-böjningen -a → floden i vars närhet det finns en stor koncentration av lönnträd → Klevà.

Vissa trädarters betydelse i litauisk kultur, särskilt i de forntida baltiska och litauiska folkens trosföreställningar och världsbild, har motiverat skapandet av potonymer i Šalčininkai-distriktet och många liknande ortnamn i hela Litauen. Björken, eken, lönnen och andra löv- och barrträd har länge betraktats som symboler för livskraft, tillväxt, fruktbarhet och vegetativ kraft samt ro, och man trodde att de beboddes

^⁸Beržūnà är namnet på bäcken från dess källa i närheten av byn Ūta till den litauisk-belarusiska gränsen (bäcksträckans längd – 2,7 km); i Belarus, längs gränsen mot Litauen, är bäcken känd under namnet Bel Березина / Бярэзіна (3,8 km); och en kort sträcka av bäcken (0,6 km) från gränsen mellan Litauen och Belarus tills den mynnar i Šalčia nära staden Šalčininkai är känd som Beržuonà. Bäcksträckornas längd mättes manuellt med hjälp av avståndsmätningsverktygen på webbplatserna UETK och GP.

^⁹Lith Suf –uon– samt –ūn–a används enligt Saulius Ambrazas (1993: 149–150; 150–152) för att bilda namn på agenter som besitter en viss egenskap.

Straipsniai / Articles

231

PAVEL SKORUPA

av olika gudomar och de dödas andar (Dundulienė 2008: 55–74). Dessa potonymer är semantiskt motiverade av växtnamn som härletts från fytolexem av litauiskt ursprung och hänvisar inte bara till enskilda trädarter utan också till deras koncentration i områdena nära de floder som de betecknar.

1.2. Potonymer som återspeglar fauna

Två potonymer är motiverade av djurarter i distriktet. Svinčelė (Beržės biflod) är namnet på en liten bäck nära byn Švenčius (Gerviškės eld.). Lokalbefolkningen kallar både bäcken och byn Svinec (eller Svinė). Det finns flera uppgifter om detta område i VK: Svinki – ängen i närheten av Pabarė (expeditionen 1973), Svinka – bäcken (expeditionen 1924). Enligt Vanagas (1981: 323–324) kan potonymen vara besläktad med sjön Svinuka (Vievis, El D), som av lokalbefolkningen också kallas Svinuča, jfr sjön Svinka (Rudnia, Vrn D). På grund av Šalčininkai-distriktets demografi bör dock den slaviska ursprungsversionen av potonymen inte uteslutas. Den kan således vara besläktad med Bel свинарня ’gyttjegrop där grisar vältrar sig’ eller Rus свинья ’gris’ och kan förmedla denna betydelse: Bel свин-арня / Rus свин-ья + Lith Suf –elė (i det officiella namnet) / Lith-böjning –ė → en gyttjegrop där grisar vältrar sig → Svinčelė (Svinė).

Även om potonymen Turė (Verseka-biflod) enligt Vanagas (1981a: 342, 350) har ett föga klart ursprung, kan den vara besläktad med Lith taūras (Lith tū́ras, turas ← Pol tur) ’utdöd art av vilda stora nötkreatur av släktet Bos primigenius’, ett djur som i forntiden kan ha levt i omgivningen. Potonymen kan ha uttryckt flodens starka ström: Lith. tur-as (taūr-as, tū́ras) + Lith-böjning –ė → vild, stark, kraftfull → Turė. Alternativt kan etymologin hos denna och liknande potonymer ha påverkats av djurets kulturella betydelse. Rimantas Balsys (2016) hävdar att många forntida kulturer, däribland de indoeuropeiska, betraktade tjuren, oxen eller visenten som zoomorfa representationer av skördegudomen, förknippad med solen, himlen, åskväder och regn. Litauer och preussare erkände också hornförsedda gudomar under olika namn. Avbildningen av tjuren, visenten eller oxen i de litauiska adelssläkternas vapensköldar samt i de litauiska städernas sigill och vapensköldar är inte tillfällig. Visenten representerar adel, styrka och skydd av de svaga, medan oxen förkroppsligar flit, tålamod, jordbruk och visdom. Dessa symboliska betydelser överensstämmer med bestående föreställningar om dessa djurs samband med adel, militär duglighet och fruktbarhet (Balsys 2016: 5–12).

232

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII

Motivation and Semantics of Šalčininkai District Potamonyms: A Cognitive Approach

1.3. Potonymer som återspeglar fysiografiska särdrag

Nomenklaturen inom denna grupp beskriver främst flodbäddens utformning, inklusive sådana element som flodbottnens beskaffenhet, strömriktning och andra relevanta egenskaper (Vanagas 1981a: 54–75).

Akliánka (Verseka-biflod) kan enligt Vanagas (1970: 61; 1981: 37) vara besläktad med potonymen Aklė, som är avledd från Lith ãklas ’igenvuxen mosse; sluten, blind’. Namnet är avlett med ett slaviskt suffix, jfr Pol Suf –anka / Rus Suf –янка (–янка) / Bel Suf –янка^¹⁰, och är ett exempel på ”kontaminerade” toponymer.^¹¹ Den autentiska formen kan ha varit *Aklenka / *Aklė. Namnet motiverades sannolikt av den täta vegetationen i bäcken och/eller på dess stränder, som en konceptualisering av denna egenskap: Lith ãkl-as + Slav Suf -ianka → en bäck som är igenvuxen med vegetation → Akliánka.

Dirvonėlė (Naujankas biflod; Bel Hãянка, BY) är en avledning med Lith DIM Suf -ėlė från Lith dirvónas ’övergiven, obrukad, igenvuxen mark’. Suf anger den namngivna bäckens litenhet, medan potonymen förmedlar betydelsen av den övergivna, obrukade marken kring vattenobjektet: Lith dirvón-as + -ėlė → bäcken som rinner genom den obrukade marken → Dirvonėlė.

Dumblė (Ditvas biflod) är en avledning med Lith f-böjning –ė från Lith dūmblas ’avsatt grumlighet; våt, omrörd lera; slam’, jfr Vanagas (1970: 62; 1981: 96). Potonymen kan ha motiverats av det grumliga, algfyllda vattnet eller en alg- och slamrik flodbotten: Lith dūmbl-as + -ė → bäcken med slammig, algtäckt flodbotten / algfyllt, grumligt vatten → Dumblė.

Kamenà (Visinčias biflod) betecknar floden i Belarus och Litauen, som av lokalbefolkningen kallas Pol Kamionka; Bel / Rus Каменка. Vanagas (1970: 131) hävdar att potonymen är en Lith-avledning med Suf - från Lith kãmas ’hassock, puckel’. Möjligheten att namnet är av slaviskt ursprung bör dock inte uteslutas. Enligt våra observationer finns det gott om stenar både i flodbottnen och på stränderna. Namnet kan därför förknippas med Slav kamień / камень ’sten’, och den primära formen kan ha varit Bel / Rus

^¹⁰ För slaviska affix, se Saulius Ambrazas (2000: 111ff.); Mikalaj Biryla, Pavel Shuba (1985: 210ff.); Piotr Bąk (1984: 211ff.); Natalija Shvedova (1980: 183ff.).

^¹¹ För termen kontaminerad toponym, se Pavel Skorupa (2021: 223).

Straipsniai / Articles

233

PAVEL SKORUPA

*Камен(н)а(я) (река) ’stenig flod’¹². Det är därför möjligt att hävda att flodens namn motiveras av den steniga flodbottnen: Slav kamień / камень (sten) → en stenig flod (botten) → Kamenà (← Bel / Rus *Камена / *Каменная / *Каменная (река)).

Kėrnavė (Visinčias biflod) betecknar bäcken som rinner från sjön Kėrnavȧs genom Rūdninkai-skogen nära Kėrnavė-kärren. Potonymen är avledd från Lith keṙnavė ’sank plats på ängar, i skog’ och kan även vara besläktad med Lith kernà ’snår’, jfr (Vanagas 1981: 153). Områdena kring sjön och bäcken är verkligen ganska sanka och täckta av tät skog, vilket gör dessa vattenförekomster praktiskt taget otillgängliga. Potonymens motivation är således ganska uppenbar, eftersom namnet konceptualiserar områdenas fysiografiska egenskaper: Lith keṙnavė → bäcken i det sumpiga området → Kėrnavė.

Kulinė (Juodės biflod) betecknar bäcken med en slingrande flodbädd. På grund av den slingrande/flödande flodbädden avleddes potonymen sannolikt med Lith Suf -inė¹³ från Lith kul̃ỹs ’vridning, krökning, sväng’. Namnet kan således vara en konceptualisering av flodbäddens utformning och strömmens slingrande karaktär: Lith kul̃-ỹs + -inė → den slingrande, svängande bäcken → Kulinė.

Mažoji Kenà (Kinė) (Merkys biflod.) är ett potamonym som bildats analogiskt från namnet Kenà (Kinė) (Neris biflod.). Båda potamonymerna bildar en opposition baserad på korrelationen mellan ett differentierande adjektivs augmentativ-diminutiv och en nollmodifierare.¹⁴ Topolexemet Kenà är besläktat med litauiska kinė ’upphöjd plats på en äng eller i vatten’ eller ’träds och buskars rötter vid flodstranden (i vatten)’; även med litauiska kinis ’skorpa på vattnet, kärr’ eller ’liten ö i en flod eller sjö, kärr’. Motivationen kan således förklaras på flera sätt: litauiska kin-ẽ̃ → floden omgiven av träd och buskar → (Mažoji) Kenà; eller: litauiska kin-is + -ė → floden full av vegetation → (Mažoji) Kenà. Båda versionerna är plausibla eftersom största delen av flodbädden ligger i skogsområden, och under den varma årstiden växer många vattenväxter i floden, vilka ibland bildar ”skorpor” på vattenytan.

¹² Detta påstående stöds av att lokalbefolkningen fortfarande använder namnet Каменная ’stenig’ när de hänvisar till floden. Liknande namn finns i Ryska federationen (t.ex. Каменная река i Karelen eller sjön Каменное), i Belarus (Каменная река – en 40 km lång sträcka av Neris med flera forsar). Begreppet ’den steniga floden’ ”återspeglas” också i namnen på bosättningar nära floden: byn Akmenynė, Šlčn D (R1872 Rus Каменка), och R1872 Rus Околица Каменка (för närvarande byn Sangėliškės, Ščn D).

¹³ Suf används för att bilda ord som betecknar handlingar (jfr Ambrazas 1993: 58ff.).

¹⁴ För mer om denna oppositionstyp, se Skorupa (2019: 144ff.; 2023: 49ff).

234

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII

Motivation and Semantics of Šalčininkai District Potamonyms: A Cognitive Approach

Visinčià (Šalčia biflod.) kan enligt Vanagas (1981: 378, 388) härledas från stammen vis, besläktad med vies-, liksom i potamonymen Viesà, från litauiska viėsulas ’stark virvelvind’ och ytterst från indoeuropeiska u̯ei̯- ’böja, vrida’; och kan vidare vara besläktad med limnonymen Vystūtis, som är härledd från litauiska vystyti ’svepa, vrida’. Detta potamonym är sannolikt bildat med litauiskt Suf -inč(ius) (Ambrazas 1993: 112; 132). Den etymologiska versionen är plausibel, eftersom flodens lopp är mycket slingrande och strömmen i många avsnitt är mycket snabb, särskilt på våren eller under regnperioder när floden samlar smältvatten eller regnvatten från fälten längs sitt lopp. Potamonymens konceptualisering är därför: litauiska vies- / vys- + -inč(ius) + -a → en meandrande, slingrande, böljande flod → Visinčià.

1.4. Potamonymer som återspeglar possessivitet eller relation till andra objekt

Dessa namn motiveras av föreställningarna om possessivitet och lokalisering i relation till andra objekt, såsom vattenobjektens miljöegenskaper och deras angränsande strukturer osv. Vanagas (1981a: 45) menar att det är svårt att skilja betydelsen av possessivitet (tillhörighet) från platsbetydelsen, eftersom dessa begrepp har vissa gemensamma drag men inte är synonyma. I praktisk användning kan det likväl vara svårt att urskilja skillnaden mellan de två begreppen.

Galinė (Gauja biflod.) och Galinė (Rudamina biflod.) kan vara besläktade med och härledda från litauiska gãlas ’kant, gräns’ med litauiskt Suf -inė (jfr Vanagas 1981: 105; LVŽ III 53–56), och kan ha motiverats av deras position/lokalisering vid kanten eller gränsen av ett landområde (fält): litauiska gãlas + Suf -inė → en flod belägen vid ett områdes slut → Galinė.

Kubanka (Maltupis biflod.) är ett ”kontaminerat” potamonym som bildats med polskt Suf –anka / ryskt Suf –анка (–янка) från oikonymen Kubónys (Pabarė eld.) (jfr Vanagas 1970: 92; Skorupa 2021: 223). Bäcken rinner i utkanten av byn. Potamonymen motiveras således av den namngivna bäckens närhet till bosättningen och uttrycker betydelsen ’nära plats/lokalisering’: Kub-ónys + Slav Suf –anka (–анка (–янка)) → bäcken nära Kubónys → Kubanka.

Neprūdka (Merkys biflod.) är en avledning med slaviskt Pref ne och Suf -ka (jfr polskt Pref nie eller ryskt/belarusiskt Pref ne och polskt Suf -ka eller ryskt/belarusiskt Suf -ka) från litauiska prūdas ’damm; uppdämd vattenmassa’. Enligt avledningsmodellen är detta ytterligare ett ”kontaminerat” ortnamn. Inte långt från bäckens mynning finns fiskodlingsdammen Baltoji Vokė. Potamonymens motivation kan förklaras genom den namngivna bäckens läge och uttrycka betydelsen av

Straipsniai / Articles

235

PAVEL SKORUPA

odammad vattenmassa eller rinnande vatten: Pref ne- + litauiska prūd-as + Suf -ka → en icke uppdämd bäck → Neprūdka.

Nezdilė (känd som Nezdilia, Nezdilka) (Verseka biflod.) är med största sannolikhet ett namn bildat av icke-litauer från *Nedzile < *Nedile (eller *Niedilė), men den autentiska formen kan möjligen vara Nezdilka, som kan betraktas som en avledning med slaviskt Suf -ka från ett personnamn, jfr belarusiskt/ryskt PN Незды́ло (jfr Vanagas 1981: 230). Potamonymen kan således vara motiverad av begreppet possessivitet eller tillhörighet till en person på vars marker den namngivna bäcken rinner: belarusiskt/ryskt PN Нездыл-о + -ka (eller Нездыл-о + litauisk feminin böjning -ė → bäcken på marker som tillhör Нездыло → Nezdilka (Nezdilė).

Prūdėlis (Verseka biflod.) betecknar bäcken som rinner genom dammen Purvėnai nära byarna Vaizbūniškės (Aukštadvaris eld., Trak D) och Prūdelis (Kalesninkai eld., Šlčn D). Potamonymen är sannolikt en avledning med litauiskt Suf -elis från litauiska prūdas ’damm; uppdämd vattenmassa’ (jfr Vanagas 1970: 118) och är troligen motiverad av bäckens relation till den vattenmassa som ligger i dess lopp: litauiska prūd-as + -elis → bäcken som rinner genom dammen → Prūdelis.

1.5. Potamonymer motiverade av vattnets fysiska tillstånd

1.5.1. Vissa hydronymer återspeglar den sinnliga uppfattningen av vattenegenskaper i namngivna floder genom oppositionen varm–kall, associerad med vattentemperaturen. Detta är ett vanligt fenomen bland indoeuropéer, inklusive balter. Dessa hydronymer har transparenta betydelser. Som Vanagas (1981a: 116) påpekar är betydelserna hos hydronymer relaterade till vattentemperatur lätta att urskilja. Šalčia (Merkys biflod.; Šlčn D, Vrn D, BY (Bel Солча)) kan vara härledd från och besläktad med litauiska šaltas ’kall’, šálti ’bli kall, svalna, frysa’, šáltis ’kyla, frost’, på samma sätt som Šaltója, Šaltupė och andra namn (Vanagas 1970: 151; 1981: 325). Potamonymen motiverades således av vattnets kyla, som är iskallt även på sommaren, och kan betraktas som en transponering av köldbegreppet: litauiska šált-is, šált-as [t → č] + feminin böjning -ia → floden med (iskallt) vatten → Šalčia. Floden bildar en direkt opposition med sin biflod Šalčýkščia (Šalčia biflod.; Šlčn D, BY (Bel Солчица)), som är en avledning med litauiskt Suf -ykšč från Šalčia (Vanagas 1970: 151). Som avledning från det överordnade potamonymen delar Šalčýkščia samma etymologi som Šalčia och motiveras av transponeringen av samma begrepp i namnet samt den värderande småhetsaspekten som uttrycks av DIM Suf, vilket sannolikt är förenat med

236

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII

Motivation and Semantics of Šalčininkai District Potamonyms: A Cognitive Approach

pejorativ betydelse: litauiska šált-is, šált-as [t → č] + –ykšč–ia → en mindre flod med (iskallt) vatten → Šalčykščia. DIM Suf motiveras av flodens längd, jfr Šalčia (73,8 km) jämfört med Šalčykščia (19,1 km).

1.5.2. En annan grupp potamonymer konceptualiserar och uttrycker betydelsen vatten (naturlig vattenmassa) eller dess flöde. Apytã (Gauja biflod.; Šlčn D, BY (Bel Onuma / Anuma)) kan vara besläktad med preussiska ape ’flod’ (Vanagas 1981: 44; 1988: 62), och kan därför vara motiverad av flodbegreppet, dvs. ’stort, naturligt vattenflöde; ström som rinner längs markytan i sin eroderade fåra’: preussiska ape / litauiska ùpė → ström/flöde → Apytã. På liknande sätt kan Ródūnia (Gauja biflod.) vara besläktad med indoeuropeiska *rod– / *red–, dvs. litauiska tekėti, plaukti (Vanagas 1988: 279) ’röra sig i en ström, rinna (om en flod, källa osv.)’, jfr litauiska tėkmė ’vattenström i floden’. Potamonymen kan också vara en avledning av det slaviserade litauiska Suf –ūnas(–ė)¹⁵ eller en avledning med slaviskt DIM Suf –un(–ia) (jfr ryskt Suf –ун(–я)) från ett appellativ och uttrycka betydelsen ’vänlig, kärleksfull’. Följande konceptualisering av potamonymen är därför möjlig: indoeuropeiska *rod– / *red– + litauiskt Suf –ūnas(–ė) / slaviskt DIM Suf –un(–ia) → en (liten/svag) vattenström → Ródūnia. Ytterligare två potamonymer är Upėsė och Mažoji Upėsė, som betecknar två bäckar som tömmer sitt vatten i Merkys bara några kilometer från varandra. Upėsė är en avledning med litauiskt Suf –ėsė från litauiska ùpė (flod) ’naturligt flöde, ström’ (Vanagas 1970: 138; 1981: 355), dvs. den kan vara motiverad av och uttrycka betydelsen av ett stort, naturligt vattenflöde: litauiska upė + –ėsė → ett flöde/en ström → (Mažoji) Upėsė. Markören Mažoji i Mažoji Upėsė kan vara motiverad av bäckens längd, som endast är 2,5 km, men också av dess position i relation till Merkys mynning, dvs. Mažoji Upėsė ligger längre från Merkys mynning än Upėsė.¹⁶ Slutligen kan potamonymen Vérža (Merkys biflod.) vara besläktad med och härledd från litauiska veržtis ’röra sig med kraft; forsa’ (jfr Vanagas 1981: 375) eller ’flyta; hälla’ och kan uttrycka denna betydelse: litauiska verž-tis + –a → forsande, kraftigt strömmande vatten → Vérža. Alla potamonymer i denna grupp kan ha motiverats av ”primitiva” begrepp som uttrycker betydelsen vattenflöde eller strömmar.

¹⁵ Suf används för att namnge/markera agenter och användes tidigare för att beteckna innehavare av egenskaper/kännetecken (Ambrazas 1993: 149).

¹⁶ Valet av adjektiv ligger därför i linje med Stachowskis (2018) hypotes att ju längre bifloden ligger från flodens mynning, desto mindre betydelsefull är den, vilket återspeglas i flodens namn. Den ellipsiserade markören i Upėsė kan återställas utifrån oppositionens kontext. Upėsė är 7 km lång, och markören kan därför vara litauiska Didžioji ’stor/den stora’.

Straipsniai / Articles

237

PAVEL SKORUPA

1.6. Potamonymer som återspeglar det namngivna vattenobjektets syfte

Betydelsen hos de hydronymer som klassificeras i denna grupp kan förknippas med användningen av de namngivna floderna för olika ändamål eller fördelar. Máltupis (Šalčia biflod.) är ett sammansatt potamonym vars andra komponent uttrycker betydelsen av litauiska upė / upis ’flod’, medan den första komponenten enligt Vanagas (1981: 203) kan vara besläktad med litauiska málti ’mala spannmål till mjöl’. Det är möjligt att det en gång fanns en kvarn vid floden och att dess begrepp överfördes till potamonymen: litauiska mált-i + ùpis → floden vid vilken spannmål mals → Máltupis. Andra representanter i denna grupp är Didýsis Pirčiupis (Merkys biflod.; Šlčn D, Vrn D) och Mažàsis Pirčiupis (Merkys biflod.; Šlčn D, Vrn D), vilka delar samma topolexem Pirčiupis, vars första komponent Vanagas (1981: 260) relaterar till litauiska pirtìs ’badhus’, medan den andra komponenten är litauiska upìs ’flod’. Med hänsyn till de historiska fakta att trakten var de litauiska storhertigarnas favoritjaktmark och att det en gång fanns ett kungligt jaktherrgård, kan motivet till Pirčiupis tolkas som: litauiska pirt-is [t → č] + upis → en badflod/floden vid badhuset → (Didýsis / Mažàsis) Pirčiupis.¹⁷

1.7. Potamonymer som återspeglar det ljud som vattnet producerar

Potamonymerna i denna kategori kännetecknas av det ljud som produceras av de namngivna bäckarnas strömmar. Ciras (eller Cýras) (Šalčia biflod.), jfr VK-uppgifterna Pol Cyr, Rus / Bel Цыр (1973 års expedition). Potamonymen kan vara besläktad med litauiska čirėti ’kvittra, pipa, chirpa’ eller čirvėti ’chirpa, kvittra’, med ersättning av initialt č med c (jfr även Vanagas 1981: 75–76; LVŽ II 27), och är en avledning med litauisk m-böjning –as. Potamonymen kan således vara motiverad av ett ljud som påminner om fåglars kvitter: litauiska čir-ėti [č → c] + –as → en vattrande, kvittrande bäck → Ciras. Liknande ljudegegenskaper med en något negativ konnotation återspeglas i Pabáldė (Šalčia biflod.), som kan vara besläktad med litauiska pabálda ’knackning’ eller kan vara en avledning med litauiskt pa– och f-böjning –ė från litauiska baldà ’knackning’ eller báldyti ’knacka, slå’. Potamonymen kan således vara motiverad av ljudet som strömmen producerar: litauiska pabáld–a + –ė / pa– + bald-à (báld-yti) + –ė → en bäck som producerar ett bullrande ljud / en bullrig bäck → Pabáldė.

¹⁷ För motivationen och semantiken hos de differentierande markörerna litauiska Didýsis (← didýsis ← dìdis ’stor, väldig’) – Mažàsis (← mažàsis ← mažas ’liten’), se Skorupa (2019: 151–152; 2023: 200–201).

238

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII

Motivation and Semantics of Šalčininkai District Potamonyms: A Cognitive Approach

2. POTAMONYMER MED OTRANSPARENT MOTIVATION OCH SEMANTIK

Denna kategori omfattar potamonymer vars motivationsmässiga tolkning försvåras av bristen på beläggande data och därför begränsas till en ren möjlighet till upptäckt. Vid namngivningstillfället var namnens betydelser sannolikt uppenbara för namngivaren och deras bakomliggande motivationer tydliga. Med tiden har emellertid dessa potamonymers betydelse bleknat. Detta beror delvis på frånvaron av personer som bodde längs de namngivna floderna eller bäckarna och hade förstahandskännedom om deras betydelse. Språkets utveckling under århundradena har också bidragit till att dessa betydelser gått förlorade, eftersom vissa ord som utgjorde namnens ursprung har genomgått semantiska förändringar eller helt fallit ur bruk. Att fastställa motivationen bakom dessa potamonymer kan därför vara en utmanande uppgift.

2.1. Potamonymer med basens otransparenta lexikala karaktär

2.1.1. Potamonymer från appellativ eller personnamn kan ha olika tolkningar vad gäller deras motivation och semantik. De kan återspegla särdrag hos den namngivna vattenmassan eller uttrycka possessivitet.

Bienė (Merkys biflod.) och dess dialektala former VK Bienka, Benà, Bienà (1963 års expedition) kan vara bildade enligt analogiprincipen från potamonymen Binė eller härledda från indoeuropeiska *bhei-, jfr litauiska muš̃ti ’störta, flöda, forsa’ (jfr Vanagas 1981: 63; LVŽ I 472); därmed kan de uttrycka betydelsen av ett snabbt, kraftfullt vattenflöde, vilket är osannolikt eftersom formen är tvivelaktig: indoeuropeiska *bhei jfr litauiska muš̃ti → forsande, snabbt strömmande bäck → Bienė. En mer sannolik version är att potamonymen har antroponymiskt ursprung och är härledd från litauiskt PN Benỹs eller polskt Bień, Bienia: Benedýkt (jfr PDBe), och uttrycker possessivitet: litauiskt PN Ben-ỹs (eller polskt Bień, Bienia) + –ė / –a → en bäck på marker som tillhör Benỹs eller Bień, Bienia → Bienė (Bienka, Benà, Bienà).

Čùdykas Dìdelis (Visinčia biflod.) bildar opposition med Čùdykas Mãžas (biflod till Čùdykas Dìdelis).¹⁸ Båda potamonymerna är sammansatta namn vars första komponenter kan vara härledda från antroponymerna Tidikas → Cidzykas → Cudzykas (Vanagas 1981: 76). Alternativt kan de första komponenterna

¹⁸ För mer om denna opposition, se Skorupa (2023: 50, 59).

Straipsniai / Articles

239

PAVEL SKORUPA

kan vara besläktade med litauiska cudā / cūda ’förunderlig, extraordinär’, jfr litauiska cūdas ’under, mirakel, underverk’ ← från polska cud ’under, mirakel, underverk’, eller med polska cudzy ’främmande, utländsk, märklig’, eller polskt PN Cudzik. Motivationen hos båda potamonymerna kan således förklaras genom flera modeller: 1) litauiska cudā / cūda / cūdas → en förunderlig, extraordinär, underbar flod → Cūdykas (Didelis / Mažas), eller 2) polska cudzy → en märklig/främmande flod → Cūdykas (Didelis / Mažas). Potamonymerna kan också vara PN-motiverade: Tidikas / Cidzykas / Cudzykas / Cudzik → floden på det territorium som tillhör Tidikas / Cidzykas / Cudzykas / Cudzik → Cūdykas (Didelis / Mažas). De differentierande markörerna motiveras av bäckarnas längd.

Drukupė (Gauja biflod.) är ett sammansatt potamonym vars första komponent kan vara besläktad antingen med PN Drūkas eller lettiska drukis ’litet, knubbigt, kortvuxet barn’ (jfr Endzelīns 1956: 229), eller kan vara besläktad med lettiska drukns ’kortvuxen, knubbig’. Hydronymer med basen druk kan därför ha konfigurativ, metaforisk betydelse (Vanagas 1981: 92). Den andra komponenten är litauiska ùpė ’flod’. Namnets motivation och semantik kan förklaras genom den namngivna bäckens relativa längd, som är cirka 12 km: lettiska druk- + litauiska ùpė → en kort flod, bäck → Drukupė. Med beaktande av möjligheten att bäcken är härledd från antroponymen kan motivationen förklaras genom bäckens lokalisering på marker som tillhör en person och därmed uttrycka possessivitet: Drūk-as + litauiska ùpė → en bäck på marker som tillhör Drūkas → Drukupė.

Ščerba (Verža biflod.) kan ha antroponymiskt ursprung och vara besläktad med polskt PN Szczerba eller belarusiskt/ryskt Щурба, Щерба (jfr Biryla 1966: 280). Flera familjer med detta efternamn bor i distriktet. I så fall kan potamonymen vara motiverad av personnamnet och uttrycka begreppet possessivitet: polskt PN Szczerba eller belarusiskt/ryskt Щурба, Щерба → en bäck på marker som tillhör Szczerba / Щурба, Щерба → Ščerba. Å andra sidan kan potamonymen vara besläktad med polska szczerba / ryska щерба (щербина) ’brist, förlust; spricka; tom plats; gap; ojämnhet, grop, utslagen plats’ och kan vara motiverad av flodbädden, som bildar en spricka/ränna i fälten som bäcken rinner över: polska szczerba / ryska щерба (щербина) → en bäck som rinner i sprickan/rännan → Ščerba.

2.1.2. Ett potamonym härlett från ett appellativ, antroponym eller oikonym uppvisar flera versioner av dess motivation och semantik, jfr: Dūdōkas (Merkys biflod.) är sannolikt en avledning med litauiskt Suf -okas från litauiska dūdā ’rörformat trä- eller metallblåsinstrument (visselpipa); pipa’. Denna version kan vara plausibel, eftersom bäckens faktiska flodbädd är nästan idealiskt rak. Potamonymens semantik kan således metaforiskt uttrycka pipans betydelse: litauiska dūd-à + -okas → en bäck med en pipformigt rak flodbädd →

240

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII

Motivation and Semantics of Šalčininkai District Potamonyms: A Cognitive Approach

Dūdōkas. Å andra sidan kan namnet vara motiverat av begreppet possessivitet och vara härlett antingen från litauiskt PN Dūdà, jfr modellen: litauiskt PN Dūdà + -okas → en bäck på marker som tillhör Dūdà → Dūdōkas; eller kan vara motiverat av dess läge nära byn Dudà, som en gång fanns i närheten av Turgeliai (Turgeliai eld.) (jfr LVŽ II 369). I detta fall kan motivationen förklaras genom begreppet possessivitet, dvs. betydelsen ’tillhörighet till platsen’ (oikonymen).

2.1.3. Ett potamonym härlett från ett oikonym eller antroponym är det sammansatta namnet Juŕšiškės upėlis (Nezdilė biflod.), vars första komponent antingen kan vara en avledning med litauiskt Suf –iškės från litauiskt PN Juŕša, Juŕšą, Juŕšas, Juŕšė, Juŕšė, Juŕšia, eller Juŕšỹs (jfr LVŽ IV 268), eller ett resultat av transonymisering av oikonymen till potamonym, eftersom den namngivna bäcken ligger i närheten av Juŕšiškės (Dainava eld.). Den andra komponenten är en nomenklaturterm som benämner typen av det namngivna objektet: litauiska upėlis ’bäck’. Potamonymens semantik och motivation kan därför förklaras genom två modeller: 1) litauiskt PN Juŕš-, Juŕš- + –iškės + upėlis → en bäck på marker som tillhör Juŕša / Juŕšas / Juŕšė / Juŕšia / Juŕšỹs → Juŕšiškės upėlis; 2) Juŕšiškės + litauiska upėlis → bäcken i närheten av byn Juŕšiškės → Juŕšiškės upėlis.

2.1.4. Potamonymer härledda från ett appellativ eller oikonym uppvisar två fall med flera versioner av tolkningen av deras motivation och semantik.

Pasgrindā (Verseka biflod.) betecknar en bäck som rinner genom byarna Vaidagai (Kalesninkai eld., Šlčn D) och Pasgrinda (Matuizos eld., Vrn D). Det är oklart om potamonymen eller oikonymen är den primära formen. Om potamonymen är resultatet av transonymisering kan dess motivation förklaras genom begreppet possessivitet och uttrycka betydelsen ’tillhörighet till platsen’ (oikonymen): Pasgrinda → bäcken i närheten av byn Pasgrinda → Pasgrindà. Alternativt kan potamonymen vara en variant av litauiska pagrindà ’vägbank, stenlagd eller med grenar belagd stig genom kärret’ eller litauiska pažgarda ’förakt’ (jfr Vanagas 1981: 238, 247). Det är möjligt att potamonymen återspeglar fysiografiska egenskaper och motiveras av bäckens fasta botten, som gör det möjligt att vada genom den. Potamonymen kan således återspegla betydelsen ’vada’: litauiska pagrindà → en bäck som går att vada genom / en bäck med vadställe → Pasgrindà.

Paraistė (Šalčia biflod) är namnet på den flod som rinner i närheten av byarna Burtimonys, Paraistis och Janonys (Butrimonys äldste). Det kan ha samband med lith. paraistỹs / paraistė̃ ’en plats vid ett träsk som är bevuxet med träd och buskar’, och motiveras då av den namngivna bäckens läge i närheten av en sådan plats: lith. paraistė̃ → en bäck i/vid det träskbevuxna området, bevuxet med träd och

Straipsniai / Articles

241

PAVEL SKORUPA

buskar → Paraistė.^¹⁹ Namnet kan också vara besläktat med litauiska paraistis ’ormbunke med fjäderlika blad som växer i fuktiga skogar’. Potamonymen kan således vara motiverad av fytolexemet: litauiska paraist-is + f-böjning -ė → en bäck i ett område täckt av snår av ormbunkar med fjäderlika blad → Paraistė. Alternativt kan flodnamnet vara ett resultat av transonymisering och vara motiverat av oikonymen: Paraist-is + -ė → en bäck som rinner i närheten av Paraistis → Paraistė.

2.2. Potamonymer härledda från polysema appellativ

Den obestämda motivationskällan inom denna kategori hänför sig till de vaga egenskaperna hos de motiverande appellativen som tillskrivs potamonymen. Även om de postulerade hypoteserna om dessa potamonymers ursprung är plausibla, förblir det exakta begrepp som potamonymen kodar för oidentifierbart i fallet med Gervinė (Žižmas biflod), som namnger floden i Belarus (Bel Гер виня) och Litauen. Namnet kan vara besläktat med och är en avledning med den litauiska suffixet -inė²⁰ från litauiska gérvė ’trana’ (jfr Vanagas 1970: 157) eller litauiska gẽr̃vinas ’tranhane’. Potamonymen kan förmedla betydelsen av en plats: litauiska gérv-u-ė / gẽr̃v-inas + suffix -inė → en flod där tranor lever/häckar → Gervinė. Alternativt kan potamonymen vara besläktad med litauiska gervinė ’blåhallon (Rubus caesius)’, ha motiverats av detta fytolexem och förmedla betydelsen av områden täckta av blåhallonssnår eller -buskar i flodens närhet: litauiska gervinė → en flod i ett område täckt av blåhallonssnår → Gervinė (se även LVŽ III 155–157).

2.3. Potamonymer motiverade av lexem med samma form och olika betydelser

Motivationen och semantiken hos flera potamonymer är numera ogenomskinliga, eftersom de sannolikt härleddes från lexem med samma uttryck (form) men olika betydelser. Utėlinė (Verseka-bifloden (Versaka)) kan vara en avledning med det litauiska suffixet -inė från litauiska utėlė ’liten vinglös parasitisk insekt’ och ha motiverats av föreställningen om

^¹⁹ Namnet kan också vara en avledning med det litauiska prefixet pa från den fysiografiska (nomenklatur-)termen litauiska raištas ’trädbemyrat träsk bevuxet med träd och buskar’ (jfr Vanagas 1981a: 24).

^²⁰ Suffixet används för att bilda ord som betecknar platser (Ambrazas 1993: 63, 231).

242

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII

Motivation and Semantics of Šalčininkai District Potamonyms: A Cognitive Approach

en plats angripen av parasiter: litauiska utel̇-ẽ + suffix –inē → en bäck angripen av parasiter → Utelīnė. Men den kan också vara härledd från litauiska utel̇ynė ’övervuxen plats’ och förmedla betydelsen av en sådan plats: litauiska utel̇-ynė + suffix –ine → en bäck på en övervuxen plats/en bäck övervuxen av frodig vegetation → Utelīnė.

Versekā (Merkys biflod) och Versekā (Versakā) (Gaujas biflod) kan enligt Vanagas (1981: 374) ha fått sina namn genom analogi med Virsiа och kan vara härledda från litauiska vēŗstis ’att rulla (i vågor)’, vīŗsti ’att rusa, flyta, strömma’, eller från lettiska vēŗst ’att böja, vända’. Alternativt kan dessa namn vara härledda från litauiska versmē ’källa, uppspring; forsande, kokande ström’ eller vēŗsmas ’utbrott’. Det faktum att båda floderna har tämligen snabbt flöde och försörjs av en mängd källor längs sina slingrande flodbäddar och de omgivande fälten gör alla ovanstående motivationsversioner plausibla. Namnen kan således förmedla flera betydelser: litauiska vērš-tis / viŗsti / vers-mē / vēŗs-mas / lettiska vēŗst + litauiskt suffix -eka → en flod som får vatten från källor/en snabbt rinnande, forsande flod/en flod med en slingrande flodbädd → Versekā (Versakā).

Žižmà (Gaujas biflod) namnger floden i Belarus (Bel Жыжма) och Litauen, vilken Vanagas (1981: 402, 405; 1981a: 115) hänför till hydronymer bildade av namn på känslomässiga intryck och som förmedlar en emotionell värdering. Denna hydronym kan dock hänföras till oppositionen god – ond och ha motiverats av det ljud som vattenflödet producerar, eftersom namnet kan vara härlett från litauiska žiežti ’morra, vara arg, skälla, yla’, jfr litauiska žiežmara ’häxa, žiežė, žiūžė ’ilsken kvinna, satkärring’, med formanten -ma: litauiska žiže / žiūžė → den arga, ylande floden → Žižmà.

2.4. Metaforicitet

Den konfigurativa, metaforiska betydelsen kan spåras i Špigulė (Merkys biflod), som Vanagas (1981: 335) hävdar är en förändring av Špyguitis, den form som används av de litauisktalande lokalborna i distriktet, och är en litauisk diminutivavledning med suffix –ulė / –u(i)tis från litauiska špygà / špỹgas ’fikon; knuten näve med tummen utskjutande mellan de andra fingrarna’. Semantiskt kan detta vara en hydronym med konfigurativ betydelse förknippad med namn på kroppsdelar. Namnet kan också förmedla betydelsen ’tvinnad halmbunt, använd för att börja täcka taket’ eller ’liten, mager, hämmad, skrumpen’. Detta leder till flera motivationsversioner: 1) litauiska špyg-à / špỹg-as + diminutivsuffix -ule / -u(i)tis → en liten, mager, hämmad, slingrande bäck → Špigulė (Špygūitis); eller 2) ~ → en bäck från vilken halm för taktäckning kan erhållas → Špigulė (Špygūitis).

Straipsniai / Articles

243

PAVEL SKORUPA

2.5. Potamonymer med komplex semantik

Namnen i fråga kan ha sitt ursprung i appellativ som kunde väcka olika associationer i olika språk. På grund av bristen på tillgängliga uppgifter är etymonens ursprung emellertid oklart, vilket gör det svårt att fastställa deras genetiska anknytning till ett visst språk.

Gaujā ((Bel Гаyя / Гавья), Nemunas biflod), antar Būga (1961: 852), kan vara besläktad med *Gav1, *Gavjas ’ko-flod’ från lettiska gùovs (govs) ’ko’ eller litauiska gaujà ’flock’. Enligt Bronys Savukynas (1966: 188) kan denna potamonym vara besläktad med litauiska góti ’att rusa’, atgóti ’att komma snabbt’ och nugóti ’att gå snabbt’. Janīs Endzelīns (1974: 565) anser däremot att Gaujā är besläktad med sanskrit džāvate ’att skynda, hasta’. Andra, däribland liknande, etymologier anges i LVŽ III 101. Namnet kan således vara motiverat av djurarten och förmedla betydelsen av floden som rinner genom betesmarker där kor betar: lettiska gùovs (govs) → en flod längs vilken kor betar → Gaujā. Alternativt kan namnet vara motiverat av det snabba vattenflödet: litauiska góti → en snabb, strid flod → Gaujā.

Merkỹs ((Bel Меръчанка / Мяркис), Nemunas biflod) kan ha sitt ursprung i –merč eller –merk (en rot av seloniskt ursprung) eller litauiska mérkti ’att regna kraftigt’, ’att doppa, dyka i vatten’ (jfr Būga 1961: 276; Vanagas 1970: 66), eller från belarusiska мяreča ’träsk’ (Būga 1961: 502). Namnet kan motiveras av regelbundna översvämningar i floden under regnperioden eller på våren, när den samlar vatten från smältande snö på de fält som den rinner över, och förmedla betydelsen av en översvämmad flod: litauiska mérkti + böjning –ys → sjunkande, översvämmande flod → Merkỹs. Den kan också ha motiverats av det sumpiga flodbäckenet och förmedla denna betydelse: belarusiska мяр-eчa + litauisk böjning –ys → en flod som rinner genom sumpiga områden → Merkỹs (Меръчанка / Мяркис).

Võkė (Neris biflod) kan vara besläktad med tatariska vokа ’vatten’ (Krajewski 2013: 225) eller litauiska vóktis ’att rengöra’, vókti ’att skörda’. Båda motivationsversionerna kan vara plausibla. Å ena sidan var tartarer människor som fördes till Litauen av storfursten Vytautas och bosatte sig i flodens närhet, och de kallade den med ett vanligt ord som betecknade vatten. Å andra sidan kan namnet ha motiverats av de odlade fälten runtomkring eller av den säsongsbundna översvämningen av dessa fält, under vilken floden ”rengjorde/skördade” dem. Potamonymen har således flera betydelser: 1) tatariska vok-a + litauiska f böjning –ė → vatten → Võkė; eller 2) litauiska vók-tis / vók-ti + f böjning –ė → en skördande, rengörande flod → Võkė.

244

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII

Motivation and Semantics of Šalčininkai District Potamonyms: A Cognitive Approach

2.6. Potamonymer motiverade av färg

Färgmotiverade hydronymer utgör en av de mest universella semantiska kategorierna i nomenklaturen i många indoeuropeiska språk (Vanagas 1981a: 97–101).

Ditvà (Nemunas biflod) kan vara besläktad med thrakiska Διτας, Διτα eller albanska ditë ’dag’ (vilket i förhistorisk tid kan ha betytt ’ljus’) (jfr Vanagas 1970: 213; 1981: 88; LVŽ II 298). Namnet kan ha motiverats av vattnets ljusa färg och förmedla betydelsen av ljus, renhet eller klarhet:?thrakiska Διτας, Διτα / albanska ditë → en ljus, klar flod → Ditvà. Även om denna tolkning kan diskuteras och kräver ytterligare undersökning.

Juódupė (Kamenabiflod) och Juódupė (Verseka-biflod) är besläktade med och härledda från litauiska júoda ’svart’ + ųpė ’flod’ (Vanagas 1970: 232–233; ibid. 248; 1981: 138; LVŽ V 204–214). Leino (2011) och Stachowski (2018) hävdar att färg i hydronymi ofta motiveras av färgoppositionen, t.ex. svart–vit, och kan iakttas i den direkta korrelationen mellan hydroobjekt som kännetecknas av geografisk närhet. De analyserade floderna bildar dock inga oppositioner med andra potamonymer motiverade av litauiska baltà ’vit’. Deras motivation kan därför tolkas på flera sätt. I sin forskning föreslår Stachowski (2018) att den ’svarta’ färgen i toponymer kan motiveras antingen av den omgivande jordens färg och bördighet – ju bördigare jorden är, desto mörkare är den – eller av det namngivna objektets ålder eller betydelse. Båda potamonymerna betecknar relativt små vattendrag som är bifloder till större floder. Färgkomponenten i båda kan därför vara motiverad av vattendragens obetydlighet eller litenhet: litauiska júoda + ųpė → obetydlig, liten flod (biflod) → Juódupė. Alternativt kan båda namnen symboliskt ange omgivningar med bördig jord eller ha förmedlat andra betydelser vid namngivningstillfället.

Raudonėlė (Merkys biflod) kan ha sitt ursprung i litauiska raudónas ’röd’ (Vanagas: 1981: 274) och ha bildats med det litauiska diminutivsuffixet -ėlė, som markerar det namngivna vattendragets litenhet. Namnet kan ha motiverats av jordens färg i dess närhet eller av vattnets färg: litauiska raudón-as + diminutivsuffix -ėlė → ett vattendrag med rött (brunt) vatten → Raudonėlė.

2.7. Potamonym med helt ogenomskinlig semantik och motivation (oidentifierbart ursprung)

Okwa (sjön Papıs) har helt ogenomskinlig motivation och semantik, eftersom inga språkliga eller extralingvistiska uppgifter som skulle kunna

Straipsniai / Articles

245

PAVEL SKORUPA

förklara denna potamonyms ursprung var tillgängliga för oss när denna artikel skrevs. Detta namn utgör ett intressant fall för vidare forskning.

SLUTSATSER

Den motivationsmässiga tolkningen och betydelsen hos potamonymer utgör ett komplext och nyanserat forskningsområde som söker klargöra potamonymers mångskiftande konnotationer, denotationer och implikationer samt de olika faktorer som kan forma och förändra dem över tid. Genom att analysera 55 potamonymer i Šalčininkai-distriktet kan flera slutsatser dras.

1. De undersökta potamonymerna kan klassificeras i två distinkta kategorier: sådana som har transparent semantik och motivation samt sådana som uppvisar ogenomskinlig semantik och motivation.

A. Potamonymer med transparent motivation och semantik är lättidentifierade och saknar tvetydighet. Dessa namn återspeglar begreppen och förmedlar betydelsen av a) vegetationsarter (4), b) djurarter (2), c) fysiografiska särdrag (8), d) relation till andra objekt (6), e) vattnets tillstånd (7), f) det namngivna objektets ändamål (3) och g) ljudperception (2).

B. Potamonymer med ogenomskinlig motivation och semantik avser flod- och bäcknamn där den motivationsmässiga tolkningen är komplex på grund av otillräckliga stöddata. Tolkningen av dessa namn begränsas till rena möjligheter till upptäckt på grund av a) basens ogenomskinliga lexikala karaktär (9), b) polysemi hos det motiverande appellativet (1), c) motiverande lexem med samma form men olika betydelse (4), d) metaforicitet (1), e) komplex semantik, eftersom det motiverande lexemet förmedlar olika associationer i olika språk (3), f) att det motiverande lexemet uttrycker färgbegreppet (4) samt g) oidentifierbar semantik och motivation (1).

2. Språkkontakternas inverkan kan spåras i 11 potamonymer som uppvisar varierande bildningsmodeller.

1) Potamonymer av slaviskt ursprung är antingen bildade med ett slaviskt suffix från ett slaviskt personnamn (1), litauisk translitterering av slaviska appellativ (1) eller litauisk translitterering av ett slaviskt appellativ eller personnamn (1);

2) Kontaminerade potamonymer som är: a) slaviska affixavledningar från litauiska baser – suffixavledning från en litauisk oikonym (1); prefix- och suffixavledning från ett litauiskt appellativ (1); b) litauisk suffixavledning från ett slaviskt appellativ (1);

3) Potamonymer med oklart ursprung är sannolikt bildade med litauiska böjningsändelser från ett litauiskt/polskt personnamn eller en indoeuropeisk stam (1); ett litauiskt appellativ eller personnamn, eller från ett slaviskt appellativ eller personnamn (1); ett litauiskt eller lettiskt appellativ (1); ett litauiskt eller belarusiskt appellativ (1); litauiska eller tatariska appellativ (1).

246

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII

Motivation and Semantics of Šalčininkai District Potamonyms: A Cognitive Approach

FÖRKORTNINGAR

Alb – albanska; approx. – ungefär; Bel – belarusiska; BY – Belarus; jfr – jämför; D – distrikt; DIM – diminutiv; E1 – Elektrėnai; eld. – äldsteskap; et al. – med flera; f – femininum; ff. – följande; InE – indoeuropeiska; km – kilometer; Lat v – lettiska; Lith – litauiska; m – maskulinum; PN – personnamn; Pol – polska; Prus – preussiska; Rus – ryska; Skt – sanskrit; Slav – slaviska; Suf – suffix; Šlčn – Šalčininkai; Tat – tatariska; Thr – thrakiska; Trak – Trākai; trib. – biflod; Vrn – Varėnā.

KÄLLOR TILL POTAMONYMER

GK – Gamtos katalogas. Lietuvos vandens telkiniai [Naturkatalog. Litauens vattenförekomster]. Tillgänglig på: http://ezerai.vilnius21.lt/.

GP – Lietuvos erdvinės informacijos portalas [Litauisk portal för geospatial information]. Tillgänglig på: https://www.geoportal.lt/geoportal/.

R1872 – Russia 1872 Map. Arcanum Maps – Historical Maps Online. Tillgänglig på: https://maps.arcanum.com/en/map/russia-1872/.

ŠDMW – Šalčininkai District Municipality website. Tillgänglig på: http://www.salcininkai.lt/.

UETK – Lietuvos upių, ežerų ir tvenkinių kadastras [Republiken Litauens register över floder, sjöar och dammar]. Tillgänglig på: https://uetk.am.lt/.

VK – Lietuvių kalbos instituto Baltų kalbų ir vardyno tyrimų centro vietovardžių, surinktų iš gyvosios kalbos, kartoteka [Katalog över ortnamn insamlade ur levande språk av forskningscentrumet för baltiska språk och namnforskning vid Institutet för litauiska språket].

LEXIKOGRAFISKA KÄLLOR

LKŽe – Lietuvių kalbos žodynas 1–20 (1941–2002), redaktionskollegium G. Naktinienė, J. Paulauskas, R. Petrokienė, V. Vitkauskas, J. Zabarskaitė, huvudredaktör G. Naktinienė, elektronisk version, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2005 (uppdaterad version, 2008 & 2018). Tillgänglig på: https://ekalba.lt/lietuviu-kalbos-zodynas.

LLVVe – Latviešu literārās valodas vārdnīca 1–8 (1972–1996), ordbok på internet, Riga: LU Latviešu valodas institūts. Tillgänglig på: https://tezaurs.lv/llvv/.

LVŽ I – Lietuvos vietovardžių žodynas 1 (A–B), redaktionskollegium L. Balode, V. Blažek, G. Blažienė, V. Kardelis, A. Ragauskaitė, S. Temčinas, J. Udolph, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 2008.

Straipsniai / Articles

247

PAVEL SKORUPA

LVŽ II – Lietuvos vietovardžių žodynas 2 (C–F), författare L. Bilkis, G. Blažienė, M. Norkaitienė, M. Razmukaitė, A. Ragauskaitė, D. Sviderskienė, ansvarig redaktör L. Bilkis, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2014.

LVŽ III – Lietuvos vietovardžių žodynas 3 (G–H), författare V. Adamonytė, L. Bilkis, G. Blažienė, D. Kačinaitė-Vrubliauskienė, M. Norkaitienė, M. Razmukaitė, A. Ragauskaitė, D. Sviderskienė, ansvarig redaktör L. Bilkis, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2018.

LVŽ IV – Lietuvos vietovardžių žodynas 4 (I–J), författare L. Bilkis, G. Blažienė, A. Ragauskaitė, D. Sviderskienė, ansvarig redaktör L. Bilkis, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2021.

MW – Merriam-Webster Dictionary. Tillgänglig på: https://www.merriam-webster.com/.

PDBe – Lietuvių kalbos instituto lietuvių kalbos išteklių informacinė sistema „E. kalba“: Pavardžių duomenų bazė [Institutet för litauiska språkets informationssystem för litauiska språkresurser: Databas över efternamn]. Tillgänglig på: http://ekalba.lt/pavardziu-duomenu-baze.

Skarnik.by – Mazok Aleg, Lit Serž, sammanst., 2015: Мазок Алег, Літ Серж, камп. Белорусско-русский словарь [Belorussko-russkij slovarʹ], elektronisk version. Tillgänglig på: https://www.skarnik.by/.

SRYAe – Yevgenyeva Anastasiya P., red., 1999: Евгеньева, Анастасия П. Словарь русского языка [Slovarʹ russkogo jazyka], elektronisk version, ФЭБ «Русская литература и фольклор» [FĖB “Russkaja literatura i fol’klor”], 2002. Tillgänglig på: http://feb-web.ru/feb/mas/mas-abc/default.asp.

WSJPe – Wielki słownik języka polskiego PAN: geneza, koncepcja, zasady opracowania, praca zbiorowa, komitet redakcyjny P. Żmigrodzki, praca zbiorowa, komitet redakcyjny P. Żmigrodzki, M. Bańko, B. Batko-Tokarz, J. Bobrowski, A. Czelakowska, M. Grochowski, R. Przybylska, J. Waniakowa, K. Węgrzynek, elektronisk version, Kraków: Instytut Języka Polskiego PAN/LIBRON, 2018. Tillgänglig på: https://wsjp.pl/.

REFERENCES

Ainiala Terhi, Östman Jan-Ola, eds., 2017: Socio-Onomastics. The Pragmatics of Names, Pragmatics & Beyond New Series, vol. 275, Amsterdam: John Benjamins Publishing Company.

Ainiala Terhi, Saarelma Minna, Sjöblom Paula 2016: Names in Focus. An Introduction to Finnish Onomastics, Helsinki: Finnish Literature Society.

Alasli Malak 2019: Toponyms’ contribution to identity: The case study of Rabat (Morocco). – 29ᵗʰ International Cartographic Conference (ICC 2019), 15–20 July 2019, Tokyo, Japan; Proceedings of the International Cartographic Association 2, 1–7.

248

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII

Motivation and Semantics of Šalčininkai District Potamonyms: A Cognitive Approach

Ambrazas Saulius 1993: Daiktavardžių darybos raida, Vilnius: Mokslo enciklopedijų leidykla.

Ambrazas Saulius 2000: Daiktavardžių darybos raida 2: lietuvių kalbos vardažodiniai vediniai, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

Balsys Rimantas 2016: Jautis baltų pasaulėjautoje: nuo aukos aukščiausiems dievams iki javų dvasios. – Gimtasai kraštas 1(10), 5–12.

Bąk Piotr 1984: Gramatyka języka polskiego, Warszawa: Wiedza Powszechna.

Berezovič Elena L. 1991: Березович, Елена Л. Семантические микросистемы топонимов как факт номинации [Semantičeskie mikrosistemy toponimov kak fakt nominacij]. – Вопросы ономастики [Voprosy onomastiki] 19, 75–90.

Biryla Mikalaj V. 1966: Бырыла, Мікалай В. Беларуская антрапанімія. Уласныя імёны, імёны-мянушкі, імёны па бацьку, прозвішчы [Belaruskaja antrapanimija. Ulasnyja imiony, imiony-mjanuški, imiony pa bac’ku, prozviščy], Мінск: Навука і Тэхніка [Minsk: Navuka i Tehnika].

Biryla Mikalaj V., Šuba Pavel P. 1985: Бырыла, Мікалай В., Шуба, Павел П. Беларуская граматыка [Belaruskaja gramatyka] 1, Мінск: Навука і Тэхніка [Minsk: Navuka i Technika].

Būga Kazimieras 1958: Rinktiniai raštai 1, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla.

Būga Kazimieras 1959: Rinktiniai raštai 2, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla.

Būga Kazimieras 1961: Rinktiniai raštai 3, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla.

Dobrić Nikola 2010: Theory of Names and Cognitive Linguistics – the Case of the Metaphor. – Filozofia i društvo 21, 135–147.

Dundulienė Pranė 2008: Medžiai senovės lietuvių tikėjimuose, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

Endzelīns Jānis 1956: Latvijas PSR vietvārdi, Rīga: Latvijas PSR zinātņu akadēmija.

Endzelīns Jānis 1974: Darbu izlase, sēj. 2, Rīga: Zinātne.

Hobbes Thomas 2002 [1655]: Of Names, ed. with a prefatory note by S. Brendler, Hamburg: Baar-Verlag.

Jovaiša Eugenijus 2012: Aisčiai. I knyga. Kilmė, Vilnius: Edukologija.

Straipsniai / Articles

249

PAVEL SKORUPA

Jovaiša Eugenijus 2014: Aisčiai. II knyga. Raida, Vilnius: Lietuvos edukologijos universiteto leidykla.

Jovaiša Eugenijus 2016: Aisčiai. III knyga. Lietuvių ir Lietuvos pradžia, Vilnius: Lietuvos edukologijos universiteto leidykla.

Jovaiša Eugenijus 2020: The Aestii. The Western Balts, Kaunas: Vytauto Didžiojo universiteto leidykla.

Jovaiša Eugenijus 2020a: Kapai ir žmonės, Vilnius: Unseen Pictures.

Jurkštas Jonas 1985: Vilniaus vietovardžiai, Vilnius: Mokslas.

Karpenko Elena, Golubenko Lidiya 2015: Problems of Cognitive Onomastics. – Записки з ономастики [Zapiski z onomastiki] 18, 285–293.

Kövecses Zoltan 2002: Metaphor: a practical introduction, New York: Oxford University Press.

Krajewski Józef 2013: Wilno i okolice: przewodnik, Piastów: Oficyna Wydawnicza „Rewasz”.

Kripke Soul 1972: Naming and Necessity, Cambridge: MA Harvard University Press.

Lakoff George, Johnson Mark 1980: Metaphors we Live By, Chicago: The University of Chicago Press.

Leino Antti 2004: Pikes and perches go together, a data-analytical view on Finnish lake names. – Papers from the 30^th Finnish Conference of Linguistics, Studies in Languages 39, Joensuu: University of Joensuu, 79–84.

Leino Antii 2005: In search of naming patterns: a survey of Finnish lake names. – Naming the World. From Common Nouns to Proper Names. Proceedings from the International Symposium, Zadar, September 1^st–4^th, 2004, QUADRION 1, Roma: Società Editrice Romana, 355–367.

Leino Antii 2007: Construction Grammar in onomastics: the case of Finnish hydronyms. – Proceedings of the 22^nd International Congress of Onomastic Studies 1, 297–309.

Leino Antii 2011: Place-Names as Constructions. – Onoma 41, 215–235.

Podol’skaja Nataliya V. 1978: Подольская, Наталия В. Словарь русской ономастической терминологии [Slovar’ russkoj onomastičeskoj terminologii], Москва: Наука [Moskva: Nauka].

Reszegi Katalin 2012: Cognitive Approaches to Hungarian Toponymy. – Onoma 47, 367–379.

250

Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII

Motivation and Semantics of Šalčininkai District Potamonyms: A Cognitive Approach

Rut Marija È. 2001: Рут, Мария Э. Антропонимы: размышления о семантике [Antroponimy: razmyšlenija o semantike]. – Известия Уральского государственного университета [Izvestija Ural’skogo gosudarstvennogo universiteta] 20, 59–64.

Savukynas Bronys 1966: Ežerų vardai. – Lietuvių kalbotyros klausimai 8, 183–194.

Shvedova Natalija Y. 1980: Шведова, Наталия Ю. Русская грамматика [Russkaja grammatika] 1, Москва: Наука [Moskva: Nauka].

Sjöblom Paula 2011: a Cognitive Approach to the Semantics of Proper Names. – Onoma 41, 63–82.

Skorupa Pavel 2019: Semantic Oppositions in Vilnius County Toponyms. – Acta Linguistica Lithuanica 81, 139–159.

Skorupa Pavel 2021: Footprints of Language Contacts in the Present-Day Vilnius County Hydronyms and Oikonyms: The Impact of Slavic Languages on Lithuanian Toponymy. – Acta Linguistica Lithuanica 85, 219–243.

Skorupa Pavel 2023: Semantics of Present-Day Vilnius County Toponym Oppositions: Doctoral Dissertation, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Stachowski Kamil 2018: O opozycjach kolorystycznych w ojkonimii Polski. – Acta onomastica 59, 197–214.

Stunžaitė Alisa 2022: Manifestation of Physis in Vilnius County Drymonymy. – Acta Linguistica Lithuanica 87, 155–176.

Svidersnienė Dalia 2016: Sudurtinių Marijampolės apskrities helonimų motyvacija. – Acta Linguistica Lithuanica 75, 243–273.

Svidersnienė Dalia 2017: Sudėtinių Marijampolės apskrities helonimų motyvacija. – Acta Linguistica Lithuanica 77, 78–102.

Sviderskienė Dalia 2019: Priesaginių Marijampolės apskrities helonimų motyvacija. – Acta Linguistica Lithuanica 81, 110–140.

Svidersnienė Dalia 2022: Utenos apskrities Anykščių valsčiaus (1935–1937) helonimų motyvacija. – Lituanistica 68(1), 43–65.

Szerszunowicz Joanna 2010: Some Remarks on Cultural Connotations of Urbanonyms and Idiomaticity in a Contrastive Perspective. – Acta onomastica 41(2), 547–555.

Ullmann Stephen 1969: Words and Their Use, London: F Muller.

Vanagas Aleksandras 1970: Lietuvos TSR hidronimų daryba, Vilnius: Mintis.

Vanagas Aleksandras 1981: Lietuvių hidronimų etimologinis žodynas, Vilnius: Mintis.

Straipsniai / Articles

251

PAVEL SKORUPA

Vanagas Aleksandras 1981a: Lietuvių hidronimų semantika. – Lietuvių kalbotyros klausimai 21, 4–153.

Vanagas Aleksandras 1988: Lietuvių vandenvardžiai, Vilnius: Mokslas.

Vanagas Aleksandras 1996: Lietuvos miestų vardai, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Van Langendonck Willy 2007: Theory and Typology of Proper Names, Berlin: de Gruyter.

Van Langendonck Willy 2013: A Semantic-Pragmatic Theory of Proper Names. – Acta Linguistica Lituanica 69, 99–129.

Van Langendonck Willy, Van De Velde Mark 2016: Names and grammar. – The Oxford Handbook of Names and Naming, ed. C. Hough, Oxford: Oxford University Press.

Van Langendonck Willy 2017: A Dichotomy in the Diachronic Structure of Family Names. – Proceedings of ICONN 4, 45–50.

Zinkevičius Zigmas 2011: Lietuvos senosios valstybės 40 svarbiausių mįslių, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

Kognityvinis požiūris į Šalčininkų rajono potamonių motyvaciją ir semantiką

SANTRAUKA

Remiantis kognityvinės onomastikos teorijomis, straipsnyje analizuojami Šalčininkų rajono potamonimai. Vykdant tyrimą laikomasi požiūrio, kad potamonimai, kaip ir visi toponimai, turi reikšmę, kuri yra formuojama keleto veiksnių, tokių kaip tam tikros teritorijos geografija, istorija, kalba, kultūra ir pan. Šalčininkų rajonas, užimantis pietinę Vilniaus apskrities dalį, ribojasi su Vilniaus, Trakų ir Varėnos rajonais bei Baltarusija. Žvelgiant iš istorinės perspektyvos, nors Lietuvos teritorijoje, įskaitant Šalčininkų rajono savivaldybės žemes ir teritorijas, plytinčias gerokai toliau į rytus ir pietryčius nuo dabartinės Lietuvos teritorijos, nuo seno gyveno etninės baltų gentys, šiuo metu dauguma Šalčininkų rajono gyventojų tapatina save su lenkais, o lietuviai, rusai, baltarusiai ir kitų tautybių atstovai sudaro mažumą. Todėl šis rajonas yra lingvistinius tyrimus įkvepianti vieta, nes čia kalbiniai kontaktai daro poveikį įvairioms gyvenimo sritims, įskaitant ir kultūrą. Tyrimo rezultatai parodė, kad 55 išanalizuoti potamonimai gali būti suskirstyti į dvi grupes. Skaidrios motyvacijos ir

252

Acta Linguistica Lituanica LXXXVII

Motivation and Semantics of Šalčininkai District Potamonyms: A Cognitive Approach

semantikos potamonimai (32 atvejai) yra lengvai atpažįstami ir aiškiai perteikia augalijos (4), gyvūnijos (2) rūšių, fiziografinių ypatybių (8), santykio su kitais objektais (6) vandens būsenos (7), įvardyto objekto paskirties (3) ir vandens skleidžiamo garso (2) reikšmes. Tuo tarpu neaiškios motyvacijos ir semantikos potamonimai (23 atvejai) kelia aiškinimo sunkumų dėl ne visai aiškaus leksinio pamato (9), motyvuojančio apeliatyvo polisėmijos (1), tos pačios formos motyvuojančių leksemų, galinčių perteikti skirtingą reikšmę (4), metaforiškumo (1), sudėtingos semantikos, kai motyvuojanti leksema skirtingose kalbose sukelia skirtingas asociacijas (3), motyvuojančia leksema išreiškiama spalvos samprata (4) bei dėl visiškai neaiškios vardo kilmės (1). Taip pat tyrimas atskleidė kalbinių kontaktų įtaką rajono potamonimijai – identifikuota 11 potamonimų, kurie parodo skirtingus darybos modelius: 1) slaviškos kilmės potamonimai – slavų asmenvardžio su slaviška priesaga vedinys (1), slavų apeliatyvinis vedinys – jo transliteracija į lietuvių kalbą (1), slavų apeliatyvinis ar asmenvardinis vedinys – jo transliteracija į lietuvių kalbą (1); 2) mišrios darybos potamonimai, kurie yra a) slaviškų afiksų vediniai iš lietuvių kilmės pamatinio žodžio – slavų priesagos vedinys iš lietuviškos kilmės oikonimo (1), slavų priešdėlio ir priesagos vedinys iš lietuviškos kilmės apeliatyvo ir b) lietuvių priesagos vedinys iš slaviškos kilmės apeliatyvo (1); 3) ne visai aiškios kilmės potamonimai lietuviškų galūnių vediniai iš lietuvių ar lenkų asmenvardžio ar indoeuropiečių pamatinio žodžio (1), lietuvių arba slavų apeliatyvo ar asmenvardžio (1), lietuvių ar latvių apeliatyvo (1), lietuvių ar baltarusių apeliatyvo (1), lietuvių ar totorių apeliatyvo (1). Tikėtina, kad nominacijos metu potamonimų reikšmės ir jų motyvacija įvardytojui buvo aiškios.

Įteikta 2023 m. kovo 23 d.

PAVEL SKORUPA

Lietuvių kalbos institutas

Petro Vile išio g. 5, LT–10308 Vilnius, Lietuva

[email protected]

Straipsniai / Articles

253