This is a machine-generated translation of the original document and may contain errors, omissions, or changes in meaning. Do not rely on this translation for quotations, citations, or authoritative references. Please consult and cite the original document.
Forskningsområden: baltoslavisk historisk accentologi, jämförande grammatik för de baltiska språken, preussistik, lettistik.
DOI: doi.org/10.35321/all91-04
ACCENTUERINGENS UTVECKLING HOS LITAUISKA VERB MED SUFFIXET −(I)UOTI
Accentueringshistoria för litauiska verb med −(i)uoti
SAMMANFATTNING
Artikeln undersöker accentueringsutvecklingen hos litauiska verb med suffixet −(i)uoti genom att jämföra data från nutida dialekter, standardspråket och accentuerade äldre texter med det rekonstruerade urstadiet. I det moderna språket kännetecknas avledningar med suffixet −(i)uoti av suffixaccent, medan de fall av icke-suffixaccent som nämns i källorna vittnar om en gradvis förlust av denna accent och suffixaccentens etablering. En del av fallen med icke-suffixaccent kan betraktas som bevarade arkaismer (t.ex. avledningar från substantiv i accentklass 1), medan andra har uppkommit senare, exempelvis verb av typen lūkuriuoti eller baltuoti (med en rotcirkumflex som har funktionen att ikoniskt beteckna en utdragen handling). Den sistnämnda typen uppvisar en särskilt stor variation av accentueringsmönster i dialekterna, och åt denna översikt ägnas större delen av artikeln. I det västliga dialektområdet (särskilt i Lillitauen) är icke-suffixaccent också möjlig i andra verb, exempelvis onomatopoetiska och liknande expressiva verb, germanismer samt ombildningar av avledningar med suffixet −(i)uoti.
Artikeln behandlar accentueringshistorien för litauiska verb med –(i)uoti genom att jämföra data från moderna dialekter, standardspråket och accentuerade äldre texter med den rekonstruerade situationen i protospråket. I modern litauiska kännetecknas verb på –(i)uoti av betoning på suffixet, medan olika belagda fall av icke-suffixbetoning vittnar om det gradvisa försvinnandet av denna accentueringstyp och om etableringen av suffixbetoning. Vissa fall av icke-suffixbetoning kan betraktas som arkaismer (t.ex. avledningar från substantiv i accentparadigm 1), medan andra kan ha uppkommit senare, exempelvis verb av typerna lū́kuriuoti och báltuoti (med cirkumflex i roten som ikonisk markör för förlängd handling). Den senare typen kännetecknas av en stor dialektal variation av accenttyper, och större delen av artikeln ägnas åt att undersöka denna variation. I det västliga dialektområdet (särskilt i Lill-Litauen) är icke-suffixbetoning också möjlig i andra slags verb, t.ex. onomatopoetiska och andra expressiva verb, germanismer eller ombildade verb på –(i)oti.
§ 1. Suffixet –(i)uoti hos verb i det litauiska standardspråket räknas till klassen av dominativa starka suffix1: dess avledningar kännetecknas vanligen av suffixbetoning, oberoende av verbets avledningstyp, betydelse eller grundordets betoning, t.ex. kain-úo-ti (← kaĩn-a 1), bals-úo-ti (← bal̃s-as 4); raudón-úo-ti (← raudón-as 1/3), gyv-úo-ti (← gýv-as 3); važ-úo-ti (← vež-ti) etc. (jfr Stundžia 2014: 168).
§ 2. Undantag utgör möjligen vissa verb med utvidgade suffixvarianter (oftast deverbalier med –ul-iuoti, –ur-iuoti), som enligt dagens normer kan betonas både i suffixet och i roten (den grundläggande stammen), t.ex. nyk-ul-iúo-ti / nỹk-ul-iuo-ti; lū́k-ur-iúo-ti / lū̃k-ur-iuo-ti; snyg-ur-iúo-ti / snỹg-ur-iuo-ti. I varianten med rotbetoning är rotens tonaccent vanligen en cirkumflex – den kan ha övertagits från grundordet (t.ex. nỹk-uliuo-ti ← nỹk-ti), vara metatonisk (t.ex. lū́k-ur-iuo-ti ← láuk-ti) eller ha uppkommit nyligen i en förlängd vokal (t.ex. snyg-ur-iuo-ti ← snìg-ti). I enstaka denominativa verb,
¹ För de accentologiska termer som används i artikeln, se t.ex. Rinkevičius 2010; 2015: 34, 47–52.
78
Acta Linguistica Lithuanica XCI
Page 3
Lietuvių kalbos veiksmažodžių su priesaga –(i)uoti kirčiavimo raida
vanligen i arkaismer är även en bevarad akut accent i grundordets rot möjlig, t.ex. varpuč-iuo-ti / várpuč-iuo-ti ← várput-is 1. I äldre normativa arbeten (t.ex. Laigonaitė 1978: 79² eller i tidigare utgåvor av DLKŽ) anges endast rotaccent för sådana ord, medan variantaccentueringen kodifierades först under de senaste årtiondena (med början i den sjunde utgåvan av DLKŽ³; jfr även VLKК:s rekommendationer från 2005 och 2013), vilket visar en tydlig tendens till att suffixaccenten etableras.
2. ARKAISMER MED ICKE-SUFFIXAL ACCENT OCH DERAS URSPRUNG
§ 3. Det kan inte råda något tvivel om att rotaccenten (mer exakt: accentueringen av grundstammen) i forntiden var betydligt vanligare i avledningar med suffixet –(i)uoti än i dagens språk.
Till exempel accentuerade Mikalojus Daukša fortfarande: apijuok-uo-ti, ášar-uo-ti, ˈmėlyn-uo-ti, ˈpánč-iuo-ti, ˈraudon-uo-ti, kanske även vákar-uo-ti⁴ (jfr Skardžius 1935: 230 ff. [1999: 266 ff.])⁵.
³ Vissa tidigare arkaismer med rotaccent (t.ex. grúod-uo-ti) har inte alls tagits med i nyare utgåvor av DLKŽ.
⁴ Av den belagda formen av perfektparticip priwákarawufis (DP 618₃₀) kan man inte avgöra om det är en avledning med suffixet –uoti eller –auti.
⁵ Av M. Daukšas ortografi framgår inte rotansatsen hos orden ˈpánč-iuo-ti, ˈmėlyn-uo-ti, ˈraudon-uo-ti. Beträffande den förstas förmodade akuta accent, jfr pántis, pánčioti. De två återståendes accent är inte lika uppenbar: åtminstone mėlyn-uo-ti är belagt i dialekterna med båda möjliga ansatserna (se §§ 19–20).
Utöver de redan nämnda (och de som ännu kommer att nämnas i § 15) exemplen belägger LKŽ från olika källor också exempelvis: gyv–uo–ti ‘ropa ”lev, lev!” (om en sårskorpa)’, grū́od–uo–ti, kárp–uo–ti, miél–uo–ti, mìlt–uo–ti, mýl–uo–ti, rēm–uo–ti, snárgl–iuo–ti, spéig–uo–ti⁸, súp–uo–ti, tùlk–uo–ti, séil–iuo–ti, vėj–uo–ti; jómark–uo–ti, pléiskan–iuoti⁹, šéker–iuo–ti, šiū́pel–iuo–ti; ė́kel–iuo–ti; pùsryč–iuo–ti etc.¹⁰
§ 4. Med hänvisning till de sedvanliga regelbundenheterna i accentueringens utveckling hos avledda ord i de baltiska och slaviska språken kan man anta att rotens (basstammens) accent ursprungligen kännetecknade avledningar från grundord med fast accent (accentuellt starka stammar) (t.ex. vėj–uo–ti ← vėj–as 1), medan suffixaccent kännetecknade avledningar från ord med mobil accent (svaga stammar) (t.ex. kelm–úo–ti ← kélm–as 3). Med andra ord bör suffixet –uo–ti, liksom andra verbbildande suffix, härledas från klassen av icke-dominanta starka suffix i baltoslaviskan. Senare upphörde man att följa principen att avledningarnas accentuering berodde på grundordens accentuering, på grund av den universella tendensen att dominanta suffix (dvs. suffix som alltid bestämmer samma accentuering hos avledningarna) trängde undan andra; valet av suffixaccenttypen för generalisering bestämdes dessutom av att antalet fall med accent på suffixet oproportionerligt ökade, eftersom accenten i en del ord enligt Saussures lag försköts från en icke-akut rot till ett akut suffix (t.ex. *parš–uo–ti > parš–úo–ti) (jfr Dybo 1981: 201; Rinkevičius 2015: 47–52).
Enligt det beskrivna utvecklingsscenariot kunde icke-suffixaccent endast bevaras i akutaccentuerade enstaviga basstammar (t.ex. áuks–uo–ti), samt i den sista stavelsen hos flerstaviga basstammar, oberoende av accenttyp eller kvantitet (t.ex. dárgan–uo–ti, á̄sar–uo–ti, pùsryč–iuo–ti). Hos gamla denominativa verb kan en sådan ursprunglig rotaccent endast vara möjlig i avledningar från substantiv med accentklass 1 (starka stammar).
⁷ Jfr dessutom Kurschats exempel, som anges som osäkra (dvs. inom hakparenteser): [mérg–uo–ti; čiėpč–iuo–ti (čiėpčiuju); sviñbal–iuo–ti, žaìbar–iuo–ti].
⁸ Utan angiven källa LKŽ.
⁹ Korrekturfel i LKŽ: peí̯škanuoti (jfr. pléiskaniuoti LKŽ X 127).
¹⁰ Förteckningen är inte uttömmande. Den har sammanställts preliminärt genom en genomgång av LKŽ:s förteckning över ord med ändelsen –uoti och genom att F. Kurschats litauisk–tyska ordbok belagda verb på –(i)uoti har fått sin accentuering kontrollerad mot uppgifterna i LKŽ. Bland de observerade inexaktheterna kan exempelvis nämnas att žirgliuoti, som anges i LKŽ (KI120, dvs. Kurschat 1870: 120, s. v. aufspreizen), är felaktigt; i originalkällan är žirgliuoti i själva verket accentuerat (cirkumflexen har uppenbarligen av misstag hämtats från den synonym žirgŀinti, som Kurschat nämner alldeles intill). Jfr dessutom fotnot 50.
80
Acta Linguistica Lithuanica XCI
Page 5
Lietuvių kalbos veiksmažodžių su priesaga –(i)uoti kirčiavimo raida
§ 5. En betydande del av de ovan nämnda verb med suffixobetonning som beläggs i källorna har faktiskt nomen som grundord med accentklass 1, t.ex. apijuoka 1, ąšara 1, ãuksas 1/3, dãrgana 1/3ᵃ, grūodas 3/1, išgąstis 1 (vid sidan av išgąstỹs 3ᵇ), kãrpa 1, miẽlas 3 (←1)¹¹, mãlas 3 (← *1)¹², mìltai 1, pãntis 1, plẽiskana 1, prãkaitas 3ᵇ/1, priešgyna 1, pūlis 1, pūšrytìs 1 (vid sidan av pusrytỹs 3ᵇ), rẽmas 1, sėilė 1/3(/4), spėigas 1(/4), súodžiai 1, šérpeta(s) 1, tràškana (och traiškana) 1, úkanaĩ 1/3ᵃ, vãkaras 3ᵇ/1, várputis 1, vėjas 1, vùngis 1(/2). Om bevarad rotaccent i avledningar från adjektiv i accentklass 1 som betecknar färger, se § 23.
En del sådana verb med suffixobetonning kan vara bevarade gamla arkaismer, ärvda från tiden före Saussures lag, medan en del kan ha bildats även något senare, i överensstämmelse med den allmänna regel enligt vilken suffixobetonning endast är möjlig i akuta enstaviga grundstammar och i den sista stavelsen i flerstaviga grundstammar. Accentklass 1 hos vissa av de uppräknade grundorden (t.ex. vãkaras) kan också vara sekundär¹³ och förekomma endast i vissa dialekter (dock just i sådana där även motsvarande verb med suffixobetonning är belagt). För grundorden till några få verb är den förväntade accentklassen 1 inte belagd i ordböckerna: snarglys 3/4, áugalas 3ᵃ, pravardė 3ᵇ (eller pravardas), skarmalas 3ᵇ.
3. NYA FALL AV SUFFIXOBETONNING
§ 6. Utöver de bevarade arkaismer som är förbundna med grundordens accentklass 1 har det i litauiskan efter Saussures lag uppkommit ett stort antal nya verb med suffixobetonning, ofta med cirkumflex i roten, vars accentuering redan har bestämts av andra orsaker än grundstammens accentuella värde. Deras accentuering varierar avsevärt i nutida eller jämförelsevis sena dialekter.
Flera grupper av sådana verb kan urskiljas, vilka skiljer sig från varandra genom betydelse, bildningsförhållanden och den geografiska distributionen av accenttyperna: a) lūkuriuoti-typen; b) bal̃tuoti-typen;
¹¹ Jfr M. Daukšas dat. sg. masc. miél-am (se Skardžius 1936: 141 [1999: 105]) samt den tendens till att mobil accentuering vinner insteg som är karakteristisk för oavledda adjektiv (se Rinkevičius 2015: 39 f.).
¹² Jfr 1a. mìl̃s, pr. nom. pl. mìlai, sl. *mílъ a. p. a.
¹³ Ordet vãkaras bör sannolikt betraktas som ett gammalt ord med mobil accentuering (jfr sl. *věčerъ a. p. c.), men i det västliga litauiska dialektområdet, framför allt i Litauen Minor (där verbet vakar–uo–ti med rotaccent är belagt), förekommer även former med konstant accent, respektive tecken på rotens accentuella styrka i avledningar; jfr vãkaras 1 (LKŽ: Trk), Friedrich Wilhelm Haackes ordbok och grammatik adv. (instr. pl.) Wákarais, F. Kurschats nom. pl. vakarãì, verb. vãkar–au–ja.
Straipsniai / Articles
81
Page 6
SANDRA LUKŠAITĖ-RAMONIENĖ, VYTAUTAS RINKEVIČIUS
c) onomatopoetiska och liknande verb; d) germanismer eller avledningar av germanismer; e) avledningar med suffixet -(i)oti.
Nedan behandlas separat ursprunget och utvecklingen av betoningen hos verben i var och en av dessa grupper samt variationen av betoningstyper i dialekterna. Störst uppmärksamhet ägnas åt den andra typen (balтuoti), som kännetecknas av den största accentuella variationen i dialekterna.
3.1. Lūkuriuoti-typen
§ 7. De ovan nämnda avledningarna av typen –ur–iuoti, –ul–iuoti, vanligen deverbativa och betecknande en icke-intensiv fortgående handling eller ett tillstånd (jfr LKG II 250 ff.), och med cirkumflex i stammen (ursprunglig, metatonisk eller uppkommen genom vokalförlängning), bör till sitt ursprung betraktas som utvidgningar av avledningar med samma betydelse på –ur–ti, –ul–ti (dvs. lũk–ur–iuo–ti ← lũk–ur–ti). De sistnämnda anses ibland vara av denominativt ursprung (t.ex. lũk–ur–ti ← lũk–ur–ỹs 3ᵇ, jfr Skardžius 1943: 551), även om det teoretiskt inte heller är omöjligt att motsvarande nominala bildningar har deverbativt ursprung. Av avledningarna på –ur–ti, –ul–ti kan även bildningar med andra utvidgade suffix ha uppkommit – även i dessa har stammen vanligen cirkumflex, jfr lũk–ur–iau–ti, lũk–ur–o–ti, lũk–ur–io–ti, lũk–ur–no–ti, lũk–ur–nė–ti.
§ 8. Cirkumflexen (med andra ord den ”fortgående” intonationen, jfr Girdenis 2003: 273) och vokalförlängningen i avledningarna –ur–ti, –ul–ti (eller i deras basnominal) har en ikonisk funktion: de förstärker intrycket av en utdragen, långsam handling (jfr Stundžia 1985: 135). Från dessa verb har cirkumflexen (respektive stambetoningen och vokalförlängningen) också övergått till alla de ovan nämnda utvidgade avledningarna, dvs.: lũk–ti → (lũk–ur–į →) lũk–ur–ti → lũk–ur–iuo–ti, lũk–ur–iau–ti etc.; snỹg–ti → (snỹg–ur–į →) snỹg–ur–ti → snỹg–ur–iuo–ti, snỹg–ur–o–ti etc. Den motsatta processen kan ses hos verb med momentan betydelse på –ter–ti, –tel–ti och deras utvidgade varianter, där stamakuten (”plötslig” intonation) eller den korta vokalen dominerar, jfr: snaũs–ti → snũs–tel–ti → snũs–tel–ė–ti; tẽmp–ti → t̃mp–tel–ti → t̃mp–tel–ė–ti; láuk–ti → lùk–tel–ti → lùk–tel–ė–ti.
§ 9. Enligt uppgifter i LKŽ och dialektordböcker förekommer stambetoning i nästan hela Litauen, medan suffixbetoning endast är möjlig i den östra delen av landet (främst i östliga höglandsdialekter, på vissa håll även i västliga eller sydliga höglandsdialekter¹⁴) (se karta 1). Även inom en och samma dialekt kan olika betoning hos avledningar med samma suffix beläggas, t.ex. plũd–uruoti: lũk–uruoti, snũd–uruoti (LKŽ:
¹⁴ Om de sydliga höglandsdialekterna saknas uppgifter, men sådana ord som PPAŽ snygulióti skulle indirekt kunna vittna om möjligheten till suffixbetoning även i avledningar på –uruoti, –uliuoti.
82
Acta Linguistica Lithuanica XCI
Page 7
Lietuvių kalbos veiksmažodžių su priesaga –(i)uoti kirčiavimo raida
15 Jfr Schleicher 1857: 171 (accentens typ framgår inte av stavningen: plūduriavo).
Straipsniai / Articles
83
Page 8
SANDRA LUKŠAITĖ-RAMONIENĖ, VYTAUTAS RINKEVIČIUS
§ 10. I det nutida språket, som nämnts (se § 2), får suffixbetoningen allt större spridning.
3.2. Bal̄tuoti-typen
3.2.1. Allmän översikt
§ 11. Bland alla belagda -(i)uoti-avledningar med icke-suffixbetoning utmärker sig en kompakt grupp verb, förenade av semantik och (åtminstone i en del dialekter) av rotens accent – cirkumflexen. Det rör sig om avledningar av adjektiv som betecknar färg (eller andra liknande egenskaper), oftast med en avledningsbetydelse som anger tillstånd, dvs. ”att vara sådan eller på sådant sätt som grundordet anger” (jfr DLKG 393)16, t.ex. balt-uo-ti ’att vara vit, att se vit ut’ ← adj. bált-as. Rotens cirkumflex kan vara såväl metatonisk (t.ex. bālt-uo-ti ← bālt-as) som övertagen från grundordet (t.ex. gēlt-uo-ti ← gēlt-as). Avledningar av adjektiv med korta vokaler eller vokaler med positionsbetingad längd i roten tycks inte höra till denna grupp – i alla källor beläggs de vanligen med suffixbetoning17, jfr rud-uo-ti, rus̄u-uo-ti, žal-iuo-ti¹⁸, žāl-uo-ti¹⁹.
§ 12. Till skillnad från avledningarna av lū̄kuriuoti-typen är rotbetoningen med cirkumflex i dessa verb inte övertagen från leden i den mellanliggande avledningskedjan (dvs. láuk-ti → [lãkur-i →] lúkūr-ti → lúkūr-iuo-ti), utan uppkommer vid bildningen av själva -uoti-avledningarna (dvs. bált-as → balt-uo-ti); därför förekommer den inte i avledningar med andra suffix från färgbeteckningar (jfr balt-é-ti, bált-in-ti)20.
16 Med andra ord: de betecknar ”förverkligandet och existensen som process av den egenskap som uttrycks av grundordet” (jfr LKG II 248).
17 Jfr i samma mening: sã-ko | pãpučǫ. dú-mu. | taį tą pudrà pajūdūoją | parudõją (ZnŽ: Br).
18 Det är dock oklart hur tillförlitlig den betoning av žāl-iuo-ti (BŽ; se Baronas 1932: 175, s. v. зеленѣть) är som anges i LKŽ. Det kan också röra sig om ett fall av hyperkorrektion: i ordboken betonas exempelvis även juódoti, trots att rotbetoning i biržai-bornas Jonas Baronas dialekt i övrigt inte är väntad (jfr §§ 17, 21 och karta 3).
19 Troligen är rotbetoningen i LKŽ obelagd även hos ett par verb av den behandlade typen med långa rötter endast på grund av exemplens sällsynthet, t.ex. bér-uo-ti (Rdm – endast ett betonat exempel, dessutom från en talspråklig varietet där suffixbetoning är helt väntad, se § 21), palv-uo-ti (inte ett enda betonat exempel).
20 Den form som F. Kuršaitis anger inom hakparenteser (och som alltså är okänd för författaren), [gėlton-au-ti], är troligen mekaniskt betonad efter det intill skrivna ordet med samma betydelse, gėlton-uo-ti. ZnŽ:s marg-au-ti är troligen en ombildning av mãrg-uo-ti (det senare saknas i ZnŽ).
84
Acta Linguistica Lithuanica XCI
Page 9
Lietuvių kalbos veiksmažodžių su priesaga –(i)uoti kirčiavimo raida
3.2.2. Utvecklingen under 1900–2000-talen
§ 13. Rotaccenten hos verb av den aktuella typen var normerande i början av standardspråkets utveckling. Olika normerande arbeten från 1900–2000-talen återspeglar det gradvisa bortfallet av rotaccenten, respektive etableringen av suffixaccenten.
§ 14. Pranas Skardžius hävdade i sin Bendrinės lietuvių kalbos kirčiavime från 1936 att ”verben baltuoti, juoduoti, marguoti, mėlynuoti, raudonuoti [...] ska ha accent i roten, inte i suffixet” (Skardžius 1999: 381, jfr även s. 379), och tog med sådana verb som baltuoti, geltonuoti, juoduoti, marguoti, mėlynuoti, palšuoti, pilkuoti, raudonuoti i exempelordlistan (s. 391–421). I sin recension av Alfonso Kalniaus, Zigmas Kuzmickis och Jurgis Talmantas Lietuvių kalbos rašybos vadovėlį su kirčiuotu žodynu hävdade han att följande i den ”accentueras felaktigt: [...] geltonuoti [...]. I betydligt vidare omfattning accentueras och passar därför bättre för standardspråket: [...] geltonuoti (jfr pilkuoti, raudonuoti och andra)” (Skardžius 1998: 660). På liknande sätt kritiserade Kazimieras Būga, när han recenserade ett häfte av Jurgis Šlapelis (kupiskisk)21s ordbok från 1920–1922, den i det använda formen pilkuoja som en för standardspråket olämplig östlitauiskhet; i skriftspråket motsvaras den av pilkuoja. Enligt Būga ”uttalar man i skriftspråket även: juoduoja, marguoja, baltuoja, mėlynuoja, raudonuoja” (se Būga 1959: 144).22
§ 15. I de första DLKŽ-utgåvorna som utkom under andra hälften av 1900-talet anges redan en dubbel accentuering för de flesta verben av denna typ: rot- och suffixaccent (t.ex. baltuoti / baltúoti), medan vissa, mer sällsynta, till och med anges med enbart suffixaccent (t.ex. gelsvuoti). I fall med dubbel accentuering anges i den första utgåvan (1954) rotaccentvarianten först (dvs. baltuoti / baltúoti), medan suffixaccentvarianten i den andra (1972) redan står först (dvs. baltúoti / baltuoti)³. I den tredje utgåvan (1993) anges redan endast suffixaccent för de flesta verb (t.ex. baltuoti, men fortfarande pilkuoti / pilkuoti), medan alla verb i de senaste utgåvorna (från och med den sjunde, 2012) redan accentueras med suffixaccent. Jfr kodifieringens utveckling:
21 Jfr Zinkevičius 1992: 317.
22 På grund av den begränsade omfattningen av J. Šlapelis ordbokshäfte från 1920–1922 förekommer ett verb av den aktuella typen där endast en gång (pilkuoja), och då endast i ett exempel på användningen av ett helt annat ord (akmenynas). I Šlapelis övriga ordböcker anges dubbel accentuering i uppslagsformerna för motsvarande verbartiklar: baltúoti / baltuoti; geltonuoti / geltonúoti; juoduoti / juodúoti; raudonuoti / raudonúoti (se Šlapelis 1921; 1929; 1940).
23 Dessutom accentueras verbet gelsvuoti av okänd anledning på två sätt i den andra utgåvan, medan en akut accent av någon anledning syns i rotaccentformen av verbet juoduoti (troligen ett korrekturfel).
Lietuvių kalbos veiksmažodžių su priesaga –(i)uoti kirčiavimo raida
3.2.3. Accenttypernas distribution i dialekterna
§ 16. I dialekterna är en stor variation i accentueringen av verb av den typ som behandlas möjlig.
§ 17. För avledningar från suffixlösa (dvs. med enstaviga stammar24) adjektiv är tre accentueringar möjliga:
• suffixaccent (balt-úo-ti);
• rotaccent med bibehållen akut accent från basadjektivet (bált-uo-ti ← bált-as);
• rotaccent med (metatonisk) cirkumflex (bált-uo-ti ← bált-as).
I avledningar från adjektiv med en icke-akut rot (gelsvuoti, geltuoti, melsvuoti, rausvuoti) förekommer ingen rotakut.
På kartorna 2–5 visas den geografiska distributionen av accenttyperna hos de mer karakteristiska verben av den typ som behandlas (baltuoti, juoduoti, marguoti, pilkuoti), belagda i LKŽ och dialektordböcker.
Som framgår är suffixaccenttypen (balt-úo-ti, juod-úo-ti, marg-úo-ti, pilk-úo-ti) vanligare i det östra dialektområdet (östra och södra höglandsdialekter, litauiska språköar i Belarus), medan rotaccenten är vanligare i det västra. Bibehållen rotakut (bált-uo-ti, juód-uo-ti, márg-uo-ti, pílk-uo-ti) är vanligare i den norra delen av det västra området (norra låglandsdialekter), medan den metatoniska cirkumflexen (bált-uo-ti, juód-uo-ti, márg-uo-ti, pílk-uo-ti) är vanligare i den södra delen (södra låglandsdialekter, Lill-Litauen, kaunasiska dialekter). I det östra området (med undantag för gränsområdet mot det västra området) är den metatoniska cirkumflexen belagd endast i en källa (Ds, enligt K. Būgas uppgifter). Områdenas gränser sammanfaller naturligtvis inte nödvändigtvis exakt med gränserna mellan dialekterna i den vetenskapliga klassificeringen25. På vissa håll kan även olika accenttyper förekomma inom samma område eller till och med i samma dialekt (jfr kaunasiska dialekters accentuering av juoduoti, se karta 3 och § 25–27), men detta motsäger inte den övergripande bilden av accenttypernas geografiska fördelning.
24 För enkelhetens skull kallas nedan inte bara morfologiskt odelbara adjektiv utan också adjektiv med konsonantiska suffix suffixlösa (t.ex. gel-sv-as), medan suffixförsedda adjektiv endast avser adjektiv med vokaliska suffix (t.ex. gelt-on-as).
25 I denna artikel används, när de områden där de behandlade accenttyperna förekommer diskuteras, adjektiven västlig, östlig, nordlig, sydlig (t.ex. västligt område, nordliga låglandsdialekter), medan genitivformerna av substantiven västs, östs, nords, syds används när enheterna i den standardiserade dialektklassificeringen avses (t.ex. östra höglandsdialekter, norra låglandsdialekter).
Straipsniai / Articles
87
Page 12
SANDRA LUKŠAITĖ-RAMONIENĖ, VYTAUTAS RINKEVIČIUS
KARTA 2. Accentueringen av verbet baltuoti i litauiska dialekter:
§ 18. I avledningar av suffixförsedda (dvs. med tvåstaviga stammar²⁸) adjektiv kan, vid icke-suffixaccent, accent ligga antingen på den första stavelsen i den avledande stammen, dvs. på roten (gėl̃t-on-uo-ti), eller på den andra stavelsen (dvs. adjektivets suffix) (gelt-õn-uo-ti, gelt-õn-uo-ti). Beroende på adjektivens accentuering – suffixaccent (t.ex. gelt-õn-as, raud-õn-as) eller rotaccent (t.ex. mė́l-yn-as) – varierar också accentueringen hos de verb som avletts från dem.
§ 19. Adjektiv med rötter av cirkumflex härkomst gelt-õn-as, raud-õn-as (jfr gẽlt-as, raũd-as) har accent på suffixet. Eftersom suffixet är akut, dvs. kan dra till sig accent enligt Saussures lag, är historiskt sett endast denna accentuering väntad. I avledningarna av dessa adjektiv är fyra accentueringstyper möjliga: • verbets suffixaccent (t.ex. gelt-on-uo-ti);
²⁷ Av K. Būgas formulering (se citatet i § 14 och anmärkningen omedelbart efter det: ”(så säger även dusetierna).”) framgår det inte helt klart om cirkumflex i Dusetos endast är möjlig i orden juõduoja, mẽrguoja, bãltuoja, mẽlynuoja, raũdonuoja, eller även i pilkuoja.
²⁸ Jfr not 24.
Straipsniai / Articles
91
Page 16
SANDRA LUKŠAITĖ-RAMONIENĖ, VYTAUTAS RINKEVIČIUS
rotaccent med cirkumflex (t.ex. gẽlt-on-uo-ti);
den avledande accentens plats bevarad och akut accent i suffixet (t.ex. gelt-ón-uo-ti);
den avledande accentens plats bevarad i suffixet, men med metatonisk cirkumflex (t.ex. gelt-õn-uo-ti).
Den geografiska distributionen av accentueringstyperna framgår av kartorna 6–7. Liksom när det gäller avledningar av osuffixerade adjektiv (se § 17) är verbets suffixaccent (gelton-úo-ti, raudon-úo-ti) vanligare i det östra dialektområdet, medan accent på den avledande stammen är vanligare i det västra.
I den norra delen av det västra området (nordliga litauiska låglandsdialekter) bevaras den ursprungliga adjektivaccentens plats (i suffixet –on-). I en del av detta område (i norr och nordväst) bevaras även suffixets akutaccent (gelt-õn-uo-ti, raud-õn-uo-ti), medan metatoni inträffar i en annan del (i söder och sydost) (gelt-õn-uo-ti, raud-õn-uo-ti).
I den södra delen av det västra området (sydliga litauiska låglandsdialekter, Lill-Litauen, kaunasiska dialekter) bevaras inte den ursprungliga adjektivaccentens plats – roten accentueras (gẽlt-on-uo-ti, raũdon-uo-ti).
I enstaka fall beläggs accent på den avledande stammen även i det östra området (i de östliga höglandsdialekterna). Det är inte helt klart hur tillförlitligt suffixets tonaccent är upptecknad här (i zonen med tydlig neutralisering av tonaccenter): gelt-õn-uo-ti (1 gång), men raud-õn-uo-ti (2 gånger). En cirkumflexaccentuerad rot (gẽlt-on-uo-ti, raũd-on-uo-ti) är, liksom vid avledningar av osuffixerade adjektiv (se § 17), belagd endast i arbeten av författare från 1900-talets första hälft, utan exempel från det levande språket. K. Būga nämner denna accentuering i sitt födelseområde Dusetos29 (vilket inte överensstämmer med suffixaccentueringen i den Ds-form som anges i LKŽ išraudonávo) och i Anykščiai30, medan A. Baranauskas belägger den i R5-dialekten (dvs. kupiškėn-dialekten) genom att accentuera en poetisk text skriven av dess kvinnliga representant31.
32 Återgivningen av ett av de förmodade två PvnR-beläggen med förkortningen PnmR (oförklarad i DūnŽ:s förkortningsförteckning) bör sannolikt betraktas som ett korrekturfel.
Straipsniai / Articles
93
Page 18
SANDRA LUKŠAITĖ-RAMONIENĖ, VYTAUTAS RINKEVIČIUS
7 KARTA. Verbets raudonuotis accentuering i litauiska dialekter:
§ 20. Adjektivet mél-yn-as (och varianterna mél-in-as, mél-en-as) har en akut stam, som i de flesta dialekter är betonad, men även betoning som har flyttats till suffixet förekommer (jfr mél-ýn-as DūnŽ: Pkš, Krš) – sannolikt genom analogi med gelt-ón-as, raud-ón-as.
För avledningar med –uoti är fyra accentueringsmönster möjliga: • verbalsuffixets betoning (mėlyn-úo-ti); • den betonade platsen i det avledande adjektivet och den akuta intonationen i stammen bevaras (mėl-yn-ūo-ti);
94
Acta Linguistica Lithuanica XCI
Page 19
Lietuvių kalbos veiksmažodžių su priesaga –(i)uoti kirčiavimo raida
den ursprungliga adjektivets betoning på stammen har bevarats, men med metatonisk cirkumflex (mėl-yn-uo-ti);
den ursprungliga adjektivets betoning och akuta accent i suffixet har bevarats (mel-ýn-uo-ti) (i dialekter där adjektivformen melýnas används).
Se den geografiska fördelningen av betoningstyperna på karta 8. Liksom i fallet med de tidigare behandlade avledningarna är betoningen i suffixet -úo-ti (mėl-yn-úo-ti, mėl-in-úo-ti, mėl-en-úo-ti) typisk för det östra dialektområdet, medan stammen i grundordet är betonad i det västra. Den bevarade akuta accenten i grundstammens rot (mėl-yn-uo-ti, mėl-en-uo-ti) är belagd endast längst i norr i det västra området, medan den metatoniska cirkumflexen (mėl-yn-uo-ti, mėl-en-uo-ti) förekommer i det återstående området. Suffixbetoningen i grundstammen (mėl-ýn-uo-ti) förekommer endast där även adjektivet med suffixbetoning mėl-ýn-as används, dvs. i det nordöstra hörnet av de sydsamogitiska dialekterna (DūnŽ: Drv, Pkš). (Intressant nog kännetecknas detta område också av suffixbetoning i grundstammen i verben gelt-õn-uo-ti, raud-õn-uo-ti, men i motsats till fallet mėl-ýn-uo-ti genomgår de cirkumflex metatoni, se § 19).
I det östliga högdialsområdet beläggs den metatoniska cirkumflexen i roten (mėl-yn-uo-ti) återigen endast av K. Būga i Dusetos (men jfr LKŽ numelýnãvo Ds).
Straipsniai / Articles
95
Page 20
SANDRA LUKŠAITĖ-RAMONIENĖ, VYTAUTAS RINKEVIČIUS
KARTA 8. Betoningen av verbet mėlynuoti och dess varianter i litauiska dialekter:
§ 21. En generaliserad bild av betoningen hos alla de behandlade verben presenteras på karta 9, där det framgår att avledningar med suffixet –uoti från färgbeteckningar kännetecknas av tre huvudsakliga accenttyper, som förekommer i tre tämligen tydligt framträdande geografiska områden:
• det östra området (främst de östliga och sydliga högdialekterna) – betoning på suffixet –uo–ti (balt–úo–ti, juod–úo–ti, marg–úo–ti, pilk–úo–ti, gelton–úo–ti, raudon–úo–ti, mėlyn–úo–ti);
• Litauens nordvästra hörn (den norra delen av de samogitiska dialekterna) – betoning på grundstammen och bevarad akut accent i grundordet:
96
Acta Linguistica Lithuanica XCI
Page 21
Lietuvių kalbos veiksmažodžių su priesaga –(i)uoti kirčiavimo raida
i roten (bált–uo–ti, juód–uo–ti, márg–uo–ti, pìlk–uo–ti) eller i adjektivsuffixet (gelt–ón–uo–ti, raud–ón–uo–ti, mėlyn–uo–ti);
• det sydvästliga området (södra delen av Žemaitija, Litauen Minor, de västra höglandsdialekterna kauniškiai) – betoning på basstammen och cirkumflex: metatonisk i roten (bált–uo–ti, juód–uo–ti, márg–uo–ti; pìlk–uo–ti; mėlyn–uo–ti) eller i adjektivsuffixet (gelt–ón–uo–ti, raud–ón–uo–ti), samt även uppkommen i roten genom att betoningen flyttats dit från adjektivsuffixet (gẽlt–on–uo–ti, raũd–on–uo–ti).
Inom de avgränsade områdena är övergångszoner med olika betoningstyper möjliga. Exempelvis är både suffixbetoningen i –uo–ti och betoningen på den cirkumflexa roten vanliga i de västra höglandsdialekterna kauniškiai (troligen även šiauliškiai), ibland med båda varianterna i samma dialekt. Att betoningen på den cirkumflexa roten tidigare kan ha haft en vidare utbredning i det östra området beläggs av rester av denna betoningstyp som nämns i källor från början av 1900-talet för de östra höglandsdialekterna (jfr även den vidare lūkuriuoti-typen av verb med rotbetoning i detta område, se § 9). I enstaka fall förekommer även andra mindre avvikelser från den ovan beskrivna geografiska distributionen, men de förvränger i huvudsak inte bilden av betoningstypernas övergripande fördelning.
KARTA 9. Betoningen av avledningar med suffixet –uoti från färgbeteckningar i litauiska dialekter (sammanfattning)
Straipsniai / Articles
97
Page 22
SANDRA LUKŠAITĖ-RAMONIENĖ, VYTAUTAS RINKEVIČIUS
§ 22. Det belagda materialet är otillräckligt för att fastställa en tydligare geografisk distribution för avledningar av osuffixade cirkumflexa rotadjektiv (gelsvas, gėl̇tas, rausvas, melsvas, pilkšvas etc.). Som man kan förvänta sig är suffixbetoning belagd i det östra området eller dess randzoner (gelt-uo-ti Ds, rauso-uo-ti Šd), medan den cirkumflexa rotbetoningen är belagd i det sydvästra området (gėl̇uoti K, Gs). Hur man i detta avseende förhåller sig i det mest relevanta nordvästra området, det vill säga området med betonad akut rot, kan tyvärr inte sägas med säkerhet. Alla belagda exempel kommer från ett övergångsområde eller från orter där varierande betoning är möjlig; jfr suffixbetoningen gelsv-uo-ti (Šts³³) bredvid rotbetoningen gelsv-uo-ti (Als³⁴, Pln), rausv-uo-ti (Ggr).
3.2.4. Ursprunget och utvecklingen av den cirkumflexa rotbetoningen
§ 23. Den cirkumflexa rotbetoning i avledningar med det akuta suffixet –(i)úo–ti, som strider mot Saussures lag, kan inte vara gammal. Att detta är ett sent fenomen i själva litauiskan visar också frånvaron av spår av någon liknande metatoni i motsvarande lettiska avledningar, jfr 1a. balt-uo-t ← balts; mėl̇n-uo-t ← mėl̇ns; sãrkan-uo-t ← sãrkans.
Däremot bör den akuta rotbetoning som är belagd i det nordvästra litauiska dialektområdet sannolikt betraktas som en bevarad arkaism i avledningar av adjektiv med accentklass 1 (jfr § 4). För alla de ovan nämnda färgbetecknande adjektiven med akut rot, vars tidigare betoning kan fastställas, kan en äldre accentklass 1 rekonstrueras:
Det är något svårare att rekonstruera den accentuella betydelsen hos cirkumflexa rötter gelt- och raud-, men de avledda adjektiv som innehåller dem geltonas, raudonas hör i det för oss relevanta nordvästra litauiska området också till accentklass 1 (se LKA II karta 112). Således kan även accentueringen av deras avledningar gelton-uo-ti, raudon-uo-ti betraktas som regelbunden.
§ 24. Stammens cirkumflex (den ”fortsatta” tonaccenten) har uppenbarligen uppkommit som ett ikoniskt fungerande avledningskännetecken (jfr § 7). Med den började man beteckna tillståndsbetydelse (pågående handling, se § 11), sannolikt i motsats till betydelsen av tillståndsförändring (dvs. ’att bli sådan eller sådan som anges av grundordet’, jfr DLKG 390 f.⁴⁴) och/eller kausativ betydelse (dvs. ’att göra det eller sådan som anges av grundordet’, jfr DLKG 387 f.⁴⁵), t.ex. *bált-uo-ti ’vara eller visa sig vit’: *bált-uo-ti ’bli vit’ och/eller ’göra vit’ (⇒ balt-uo-ti: balt-úo-ti).
§ 25. I dagens dialekter används alla möjliga accentueringstyper huvudsakligen med betydelserna tillstånd och tillståndsförändring. Om flera olika accentueringstyper är möjliga i en varietet, beror de oftast inte längre på avledningens lexikala betydelse, jfr:
• baltuoti: baltúoti ’vara eller visa sig vit’ (ZnŽ: Grš), báltuoti ’detsamma’ (ZnŽ: Slv);
• juóduoti: juodúoti ’vara eller visa sig svart; för något svart att röra sig, krylla’ (ZnŽ: Lpl); pajuóduoti: pajuodúoti ’bli svart, mörkna (även bildligt: bli arg, förbittrad)’ (ZnŽ: Grš); juóduoti ’vara eller visa sig svart’ och ’svärta, göra svart’ (ŠVŽŽ);
• pilkuoti ’vara eller visa sig grå’ och ’bli grå, gråna’ (LKŽ: Grg); išpilkuoti (LKŽ: Plt); išpilkúoti ’bli grå’;
• geltonuoti ’vara gul, se gul ut’, pageltonuoti ’bli gul’ (LKŽ: Als);
• raudonuoti ’vara eller visa sig röd’ och ’rodna’ (ŠVŽŽ);
• mėlynuoti ’vara eller se blå ut’: pamėlynuoti ’bli blå’ (ZnŽ: Lkč)
• etc.
§ 26. De undersökta verben med avledande betydelse är belagda ganska sällan. De enda fall som registreras i LKŽ är: marg-úo-ti (NdŽ, Ėr), gelton-úo-ti (NdŽ), raudon-úo-ti (NdŽ, Srd, Ėr), mėlyn-uo-ti (Ėr, Pc, Lnkv). I alla dessa
⁴³ ŠVŽŽ; Girdenis 2008: 87 (anm. 244); NdŽ.
⁴⁴ Eller betydelsen ”att den egenskap som uttrycks av grundordet uppkommer” (LKG II 249).
⁴⁵ Eller betydelsen ”att ge någon den egenskap som anges av grundordet” (LKG II 249).
Straipsniai / Articles
99
Page 24
SANDRA LUKŠAITĖ-RAMONIENĖ, VYTAUTAS RINKEVIČIUS
fallen ses endast suffixbetoning⁴⁶. I det östra dialektområdet skiljer sig verben med denna betydelse inte i betoning från verben med andra betydelser, jfr:
• paraudonuoti ’bli röd’: suraudonuoti ’smutsa ner rött’ (LKŽ: Ėr).
§ 27. I de få fall där flera betoningvarianter av samma verb med olika betydelser är belagda i en och samma källa, är cirkumflex betoning på roten vanligtvis utmärkande för tillståndsbetydelsen, medan betoning på verbets suffix är utmärkande för förändring av tillstånd eller avledande betydelse⁴⁷, jfr:
• juóduoti ’vara, se svart ut; röra sig eller krylla svart’: juodúoti ’bli svart’ (ZnŽ: Snt⁴⁸; jfr även NdŽ);
• marguoti (= margaliuoti ’glänsa i brokig, färgrik växling, ha ett brokigt utseende’): margúoti (= márginti ’göra brokig, färga brokig, genomväva med olika färger’), marguotis (= márgti ’bli brokig, anta olika färger’) (NdŽ);
• raudonuoti ’se röd ut’: raudonúoti ’rodna, bli eller vara röd’ (DkšŽ).
Ett intressant fall föreligger i Šātės (i kontaktzonen mellan de nordvästliga och sydvästliga områdena), där tillståndsverbet bãltuoti ’vara vit, se vit ut’ är belagt med metatonisk cirkumflex, medan verben för förändring av tillstånd har bevarad akut (apsijúoduoti, užjúoduoti ’bli svart’, pamárguoti ’bli brokig, få brokig färg’) eller suffixbetoning (išpilkúoti ’bli grå’).
§ 28. Rotens cirkumflex, som markör för tillståndsbetydelsen, har uppkommit både i sedan gammalt akutbetonade rötter (dvs. i avledningar av adjektiv med betoningstyp 1, t.ex. báltas *1 → *bált-uo-ti ⇒ balt̃-uo-ti, jfr § 4), och i cirkumflexa
⁴⁶ Möjligen med undantag för belägget av raudonuoti i NdŽ, där de båda betoningvarianterna (raudonuoti och raudonúoti) anges tillsammans och alla tre betydelserna uppges utan samband med betoningen (till skillnad från fallen geltonuoti, juoduoti, marguoti, pilkuoti), men detta är sannolikt endast ett redaktionellt förbiseende.
⁴⁷ Ett motsatt fall syns möjligen i A. Baranauskas uppteckningar i litterära texter: Kàd g'àttonuoja žali lapėlei (förändring av tillstånd): Dõ g'àttonuoja plõtai kwietẽlū (tillstånd) (författaren till båda texterna är samma representant för R5-dialekten [Kupiškėnai] från Pajuodupis; jfr fotnot 31; accenttecknen har Baranauskas uppenbarligen satt ut efter eget gottfinnande), se Baranowski 1920: 435, 439.
⁴⁸ Men jfr samma dialekts pajúoduoti ’bli svart, mörkna’ (ZnŽ: Snt).
⁴⁹ Av NdŽ:s uppteckning framgår det inte om uppteckningen pilkúoti endast gäller betydelsen förändring av tillstånd eller även betydelsen tillstånd.
100
Acta Linguistica Lithuanica XCI
Page 25
Lietuvių kalbos veiksmažodžių su priesaga –(i)uoti kirčiavimo raida
i rötter av olika ursprung: dels sådana som tidigare hade förlorat accenten genom Saussures lag (t.ex. gẽl̃tas *2 → *gẽlt-uо-ti > gelt-úo-ti ⇒ gẽlt-uo-ti eller *geltónas 1 → *gelt-ón-uo-ti ⇒ gẽlt-on-uo-ti), och kanske även sådana som sedan gammalt varit obetonade, om verbets suffix fick accent i avledningar (dvs. gẽltas *4 → *gẽlt-úo-ti ⇒ gẽlt-uo-ti; *geltónas 3 → *gelt-on-úo-ti ⇒ gẽlt-on-uo-ti, jfr § 19).
§ 29. Det är sannolikt att det aktuella fenomenet, som uppstod någonstans inom det litauiska språkområdet och senare spreds över resten av området, aldrig nådde det nordvästliga dialektområdet. Här har en arkaisk accentuering av typen balt-as → balt-uo-ti och geltón-as → geltón-uo-ti bevarats än i dag (möjligen även den regelbundna accentueringen gelšv-as → gelsu-úo-ti, även om uppgifterna inte räcker för ett säkert påstående, se § 22). I övergångsområdet mellan de sydvästliga och nordvästliga områdena förekommer också olika sekundära bildningar, t.ex. införandet av cirkumflex inte i roten utan i adjektivsuffixet, som bevarar den gamla accentplatsen (*geltón-uo-ti ⇒ gelt-õn-uo-ti), samt kombinationer av olika accentueringsmönster i samma dialekt, beroende på det konkreta verbet och/eller dess avledningsbetydelse (jfr Šts: balt-uo-ti, mėl-en-uo-ti, gelt-õn-uo-ti: juod-uo-ti, márg-uo-ti, raud-õn-uo-ti: pilk-úo-ti; Als: márg-uo-ti: gelt-õn-uo-ti).
Däremot var cirkumflexaccent på roten i verb av den aktuella typen sannolikt tidigare mer utbredd i det östliga dialektområdet (liksom i fråga om avledningar av typen lūkuriuoti, se § 9), om inte över hela området så åtminstone mer omfattande än i dag, men försvann tidigt (tidigare än i avledningar av typen lūkuriuoti). Försvinnandet berodde uppenbarligen på att suffixaccenten hos avledningar på –(i)uoti blev alltmer dominerande, samt på att behovet av att skilja verb med betydelsen tillstånd från verb med betydelsen förändring av tillstånd och/eller kausativ betydelse försvann, eftersom avledningar med andra suffix etablerades för de sistnämnda betydelserna (t.ex. balt-ėt-i, balt-in-ti). Från detta område sprids denna accentuering över hela Litauen och är i dag kodifierad som den enda möjliga i standardspråket.
3.3. Övriga fall
§ 30. Utöver de två behandlade typerna är också olika andra fall av icke-suffixaccent hos avledningar på –(i)uoti belagda. Dessa kan inte betraktas som gamla arkaismer som återspeglar grundordens accentklass 1, men strider i regel inte mot det nedärvda mönstret. Vanligen är roten med akut accent betonad (i enstaviga grundstammar), eller den finala stavelsen i flerstaviga grundstammar. Nästan alltid är rotaccenten (grundstammens accent) belagd i det västliga litauiska dialektområdet (framför allt i Litauen Minor), ofta jämsides med varianter med suffixaccent. Om orden också används i det östliga området har de där vanligen endast suffixaccent.
Straipsniai / Articles
101
Page 26
SANDRA LUKŠAITĖ-RAMONIENĖ, VYTAUTAS RINKEVIČIUS
§ 31. Bland sådana verb bör framför allt olika onomatopoetiska, interjektionella eller liknande avledningar med expressiv betydelse nämnas, jfr čiulb-uo-ti (K; jfr čiulb-uo-ti Pn, Plš, Dv), gyv-uo-ti (om en bofink) (Alk; jfr gyv-uo-ti Tvr, Ar); čiuvyr-uo-ti (K, Sch⁵⁰; jfr čiuvyr-uo-ti K⁵¹), grėvež-uo-ti (K⁵², Erž, Up; jfr grevež-uo-ti J), kàbar-iuo-ti (K, NdŽ, Nt, Erž; jfr kabar-iuo-ti Ds, Ktk), kàkal-iuo-ti(s) (K, Gs, Skr, Brt, Įrb, Vdk, VŠR, Rs), lėket-uo-ti (K; jfr leket-úo-ti Dbk, Dgl, An, Kp), màdar-uo-ti (K, Pžrl; jfr madar-úo-ti J, KDonel, Vj), tàlaž-uo-ti (K, NdŽ, Prk, Sg); vìnžel-iuo-ti (K) etc.
§ 32. Rotaccenten är inte heller överraskande i olika germanismer eller avledningar från germanismer, särskilt talrika i Lill-Litauen, t.ex. býdel-iuo-ti, búter-iuo-ti, ėbel-iuo-ti, jómark-uo-ti, púder-iuo-ti, šéker-iuo-ti, šiūpel-iuo-ti, tůlk-uo-ti; màgal-iuo-ti, pỹpel-iuo-ti, ėkel-iuo-ti; kliùper-iuo-ti, mùster-iuo-ti. Här kan den framför allt återspegla den rotaccent som finns i tyska ord, medan de ord som ligger till grund för verben i de fall då verben kan betraktas som avledningar inom själva litauiskan vanligtvis är substantiv av accentklass 1 och således följer den ärvda regelbundenheten, jfr býdelis 1, búteris 1, ėbelis 1, jómarkas 1/3ᵃ, màngalis 1 (och mangalỹs 3ᵇ), púderis 1, šiūpelis 1, tůlkas 1(/2), kliùperis 1, mùsteris 1⁵³.
§ 33. En del av de -(i)uoti-verb som beläggs hos F. Kurschat kan härledas från -(i)oti-verb (uppkomna genom den för Lill-Litauens dialekter typiska sammanblandningen av vokalerna o och uo, jfr Zinkevičius 1994: 34), varifrån de också kan ha fått den akuta rotaccent som är ganska vanlig hos dessa, framför allt iterativa verb (jfr Stundžia 2014: 178), t.ex. áušč-iuo-ti, gãšči-uo-ti, páik-iuo-ti, páin-iuo-ti, rùišč-iuo-ti, týč-iuo-tis, žiáuk(š)č-iuo-ti (jfr i andra dialekter och/eller i standardspråket aušč-uo-ti, gãšči-o-ti, páik-io-ti, páin-io-ti, rùišč-io-ti, týč-io-tis, žiáukšč-io-ti)⁵⁴.
⁵⁰ Se Schleicher 1857: 224. I LKŽ har rotaccenten felaktigt hänförts även till P. Ruigys ordbok (R). I själva verket är suffixaccent belagd i denna ordbok och möjligen också ett annat suffix, dvs. Cžiwirója (se Ruhig 1747: 243).
⁵¹ Se Kurschat 1874: 24, s. v. Lerche.
⁵² LKŽ anger inte K bland källorna till detta ord, uppenbarligen därför att det är belagt i Kurschats ordbok i uppslagsordet grévežotis ordboksartikel (se Kurschat 1883: s. v.).
⁵³ Den allmänna tendensen förvrängs inte heller av det enda hos Kurschat belagda pỹpelỹs 3ᵇ, som endast har mobil accent, om verbet pỹpel-iuo-ti förbinds direkt med dialekttyska pîpeln (jfr LKŽ: s. v.).
⁵⁴ Jfr även varianterna: pánč-iuo-ti: pánč-io-ti; súp-úo-ti: súp-o-ti; dárgan-úo-ti: dárgan-ó-ti; gárban-iuo-ti: gárban-ó-ti; úkan-uo-ti: úkan-ó-ti; ãšar-uo-ti: ãšar-ó-ti; vãkar-uo-ti: vãkar-ó-ti; vãsar-uo-ti: vãsar-ó-ti; grėvež-uo-ti: grėvež-o-ti. Deras rotaccent kan ofta förklaras även av andra orsaker som behandlas i artikeln (grundordets accentklass 1, onomatopoetiskt ursprung etc.).
102
Acta Linguistica Lithuanica XCI
Page 27
Lietuvių kalbos veiksmažodžių su priesaga –(i)uoti kirčiavimo raida
4. SAMMANFATTNING
§ 34. I historien om accentueringen av avledningar med det litauiska suffixet –(i)uo-ti kan följande huvudprocesser i utvecklingen urskiljas:
1. I det tidigaste möjliga rekonstruerbara skedet fungerade suffixet som icke-dominant starkt: avledningar från grundord med fast accent (starka stammar) fick accenten i roten (den grundläggande stammen), medan avledningar från ord med mobil accent (svaga stammar) fick accenten på suffixet.
2. När accenten genom Saussures lag flyttades från roten (mer exakt: från den grundläggande stammens sista stavelse) till suffixet i avledningar från starka icke-akutstammar, det vill säga ord med icke-akut sista stamsstavelse (t.ex. nomina med accentklass 2), förblev suffixlös accent möjlig endast i avledningar från ord med akuta grundstammar, det vill säga stammar med akut sista stavelse eller med en icke-sista stavelse av vilken som helst accenttyp och kvantitet (t.ex. nomina med accentklass 1).
3. När principen om accentuell dominans började få genomslag i accentueringen av avledda ord började man också generalisera den dominerande suffixaccenten hos de återstående avledningarna med suffixlös accent. Denna process har i huvudsak avslutats i det moderna standardspråket, men belägg för bevarad suffixlös accent i avledningar från nomina med accentklass 1 finns fortfarande i M. Daukšas texter, F. Kuršaičis ordbok, tidiga normerande arbeten och dagens dialekter.
4. Redan efter Saussures lags verkan började nya verb med cirkumflex accent i roten bildas i litauiskan, där cirkumflexen hade en ikonisk funktion: den betecknade en långsam, utdragen handling eller ett tillstånd. Det fanns två typer av sådana avledningar: lūk-ur-iuo-ti och balt-uo-ti.
5. Avledningar av typen Lūkuriuoti uppkom genom att suffixet –(i)uo-ti utvidgade avledningar med suffixen –ur-ti och –ul-ti, vilka kännetecknades av cirkumflex i roten som markör för betydelsen utdragen handling / tillstånd. Accenten i den cirkumflexa roten överfördes också till avledningar med –uo-ti och andra suffix som bildats av dessa (t.ex. lūkūr-iau-ti etc.). Enligt uppgifter från 1900-talets källor är accenten i den cirkumflexa roten utbredd över nästan hela det litauiska språkområdet, men i östra Litauen har suffixaccenten på många håll redan etablerat sig vid sidan av den.
6. I verb av typen Bālţuoti, det vill säga avledningar från adjektiv som betecknar färger (och liknande andra egenskaper), uppkom cirkumflexen i roten sannolikt för att skilja verb med betydelsen tillstånd (utdragen handling) från verb med betydelsen förändring av tillstånd och/eller resultat. Denna accentuering är huvudsakligen utbredd i det sydvästra litauiska dialektområdet. Den nådde sannolikt aldrig det nordvästra området, medan den i öster redan under 1900-talet nästan helt trängdes undan av suffixaccenten.
Straipsniai / Articles
103
Page 28
SANDRA LUKŠAITĖ-RAMONIENĖ, VYTAUTAS RINKEVIČIUS
7. Normerande arbeten från 1900- och 2000-talen vittnar om ett gradvis bortfall av accenten på den cirkumflexa stammen (basstammen) och om att suffixaccenten etableras i verb av båda typerna. I standardspråket har den icke-suffixala accenten redan helt försvunnit i avledningar av typen baltuoti, medan den i avledningar av typen lūkuriuoti fortfarande kan förekomma som en sekundär accentvariant.
8. I det västra dialektområdet, där den icke-suffixala accenten har bevarats bättre, kan denna också ha uppstått i ord av senare ursprung, vanligtvis utan att den ärvda regelbundenheten åsidosätts, enligt vilken accenten endast kan förekomma i den akuta stavelsen i en enstavig basstam eller i den icke-slutliga stavelsen i en flerstavig basstam. Det kan röra sig om verb som imiterar verkliga ljud (t.ex. čivyr-u̯o-ti) eller betecknar en expressiv handling (t.ex. tālaž-u̯o-ti), germanismer eller avledningar från germanismer (t.ex. býdel-iu̯o-ti), samt ombildningar av avledningar med suffixet –(i)oti (t.ex. páin-iu̯o-ti).
FÖRKORTNINGAR
(Om inget annat anges är källan för förkortningarna LKŽ)
Ad – Adutiškis, Švenčionių r.
Alk – Alksnėnai, Vilkaviškio r.
Als – Alsėdžiai, Plungės r.
Alv – Alovė, Alytaus r.
Alz – Alizava, Kupiškio r.
An – Anykščiai
Ar – Ariogala, Raseinių r.
Arm – Armoniškės, Varanavo-distriktet, Grodno-regionen, Belarus
Bbr – Bebruliškės by och omgivning (KzR)
Bd – Būdvietis, Lazdijų r.
Br – Barzdų stad och omgivning (ZnŽ)
Brs – Barstyčiai, Skuodo r.
Brš – Birštonas, Prienų r.
Brt – Bartninkai, Vilkaviškio r.
Bsg – Baisogala, Radviliškio r.
104
Acta Linguistica Lithuanica XCI
Page 29
Lietuvių kalbos veiksmažodžių su priesaga –(i)uoti kirčiavimo raida
Dauk – Daukšiai, Skuodo r. (ŠVŽŽ)
Dbč – Dubičiai, Varėnos r.
Dbk – Debeikiai, Anykščių r.
Dgl – Daugiliai, Utenos r.
Dglš – Daugel iškis, Ignalinos kommun.
Dkš – Daukšiai, Marijampolės r.
Dnr – Daunoriai (Dauroniai), Vilijos r. [Baltarusija] (LŽŽ)
Dov – Dovilai, Klaipėdos r.
Dr – Dirvonėnai, Šiaulių r. (DunŽ; får inte förväxlas med LKŽ: Dr – Darbenai, Kretingos r.)
Rm (2) – Rimašiai, Poškonių apyl. k. (DvŽ; får inte förväxlas med LKŽ: Rm – Ramygala, Panevėžio r.)
Rs – Raseiniai
Rš – Rimšė, Ignalinos r.
Rt – Rietavas, Plungės r.
Rud – Rudnia, Varėnos r.
Sg – Saugos, Šilutės r.
Skp – Skapiškis, Kupiškio r.
Skr – Skirsnemunė, Jurbarko r.
Slm – Salamiestis, Kupiškis kommun.
Slnt – Salantai, Kretinga kommun.
Slv – Slavikai, Šakiai kommun.
Smal – Smalvos, Zarasai kommun.
Smln – Smalininkai, Jurbarkas kommun.
Smn – Simnas, Alytus kommun.
Snt – Sintautai, Šakiai kommun.
Sr – Siaurimai, byn i Poškonių vald. (DvŽ; får inte förväxlas med LKŽ: Sr – Feliksas Sragys […])
Srd – Seredžius, Jurbarkas kommun.
Srj – Serijai, Lazdijai kommun.
Straipsniai / Articles
109
Page 34
SANDRA LUKŠAITĖ-RAMONIENĖ, VYTAUTAS RINKEVIČIUS
Srp – Serapinai, Kretinga kommun (ŠVŽŽ)
Srpt – Sriauptai, Skuodas kommun (ŠVŽŽ)
Srv – Surviliškis, Kėdainiai kommun
Šd – Šeduva, Radviliškis kommun
Šek – Šekai, Skuodas kommun (ŠVŽŽ)
Šk – Šakiai
Škn – Šakyna, Šiauliai kommun
Šil – Šilalė
Šlt – Šaltiniai, byarna i Dieveniškis-trakten (DvŽ)
Šmn – Šimonys, Kupiškis kommun
Šn – Šunskai, Marijampolė kommun
Šts – Šatės, Skuodas kommun
Šv – Švėkšna, Šilutė kommun
Švnč – Švenčionys
Tl – Telšiai
Trg – Tauragė
Trgn – Tauragnai, Utenos r.
Trk – Tirkšliai, Mažeikių r.
Trkn – Truikinai, Skuodo r.
Tvr – Tverečius, Ignalinos r.
Up – Upyna, Šilalės r.
Ut – Utena
Užv – Užventis, Kelmės r.
Vab – Vabalai, Skuodo r. (ŠVŽŽ)
Varn – Varniai, Telšių r.
Vdk – Viduklė, Raseinių r.
Vds – Vidsodis, Kelmės r. (DūnŽ)
Vgr – Vegeriai, Akmenės r.
110
Acta Linguistica Lithuanica XCI
Page 35
Lietuvių kalbos veiksmažodžių su priesaga –(i)uoti kirčiavimo raida
Vin – Vindeikiai, Skuodas kommun (ŠVŽŽ)
Vj – Vajasiškis, Zarasai kommun
Vkš – Viekšniai, Mažeikiai kommun
Vkšn – Viekšnaliai, Telšiai kommun (DūnŽ)
Vlk – Valkininkai, Varėna kommun
Vlkv – Vilkaviškis
Vrp – Varputėnai, Šiauliai kommun (DūnŽ)
VšR – Višakio Rūda, Marijampolė kommun
Vvr – Veviržėnai, Klaipėda kommun
Vž – Vežaičiai, Klaipėda kommun
Zrv – Zervynos (PPAŽ)
Žbr – Žebrokai, Skuodas kommun (ŠVŽŽ)
Že – Žemytė, Skuodas kommun (ŠVŽŽ)
Žlt – Žaltynų by och omnejd (ZnŽ)
Žr (1) – Žarėnai, Telšiai kommun
Žr (2) – Žiūrai (PPAŽ; får inte förväxlas med LKŽ: Žr – Žarenai, Telšiai kommun)
Žvr – Žvirgždaičiai, Šakių r.
Žž – Žižmai, byar i trakten kring Dieveniškės (DvŽ; ska inte förväxlas med LKŽ: Žž – Žiežmariai, Kaišiadoriai-distriktet)
KONVENTIONELLA TECKEN
>, < – fonetisk utveckling
⇔, ⇐ – icke-fonetisk utveckling (förändring genom analogi osv.)
→, ← – ordbildningsriktning
Straipsniai / Articles
111
Page 36
SANDRA LUKŠAITĖ-RAMONIENĖ, VYTAUTAS RINKEVIČIUS
ŠALTINIAI
A Bar – Antano Baranausko tarmių tekstai (žr. Baranowski 1920: 435, 439).
BŽ – Jono Barono žodynas (žr. Baronas 1932).
KBūg – Kazimiero Būgos raštai (žr. Būga 1959: 144, 488).
D kšŽ – Daukšių krašto žodynas, aut. V. Labutis, Vilnius: Alma littera, 2002.
DLKŽ – Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, įvairūs leidimai, e. variantas, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Prieiga internete: https://ekalba.lt/dabartines-lietuviu-kalbos-zodynas/.
DrskŽ – Druskininkų tarmės žodynas, aut. G. Naktinienė, A. Paulauskienė, V. Vitkauskas, Vilnius: Mokslas, 1988.
DūnŽ – Šiaurės rytų dūnininkų šnektų žodynas, aut. V. Vitkauskas, Vilnius: Mokslas, 1976.
DvŽ – Dieveniškių šnektos žodynas 1–2, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2005–2010.
J – Antano Juškos žodynas ir nespausdintos dalies rankraštis (cituojama pagal LKŽ).
K – Frydricho Kuršaičio žodynai (žr. Kurschat 1870–1874; 1883).
KDonel – Kristijono Donelaičio tekstai (cituojama pagal LKŽ).
KltŽ – Kaltanėnų šnektos žodynas, aut. A. Vilutytė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2008.
KpŽ – Kupiškėnų žodynas 1–4, aut. K. Vosylaitė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2007–2014.
KrtnŽ – Kretingos tarmės žodynas, aut. J. Aleksandravičius, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2011.
KzRŽ – Kazlų Rūdos šnektos žodynas 1–2, aut. A. Pupkis, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.
LKŽ(e) – Lietuvių kalbos žodynas 1–20 (1941–2002), e. variantas, red. kolegija G. Naktinienė, J. Paulauskas, R. Petrokienė, V. Vitkauskas, J. Zabarskaitė, vyr. red. G. Naktinienė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2008 (atnaujinta versija, 2018). Prieiga internete: https://ekalba.lt/lietuviu-kalbos-zodynas/.
LzŽ – Lazūnų tarmės žodynas, aut. J. Petrauskas, A. Vidugiris, Vilnius: Mokslas, 1985.
112
Acta Linguistica Lithuanica XCI
Page 37
Lietuvių kalbos veiksmažodžių su priesaga –(i)uoti kirčiavimo raida
N d Ž – Wörterbuch der litauischen Schriftsprache. Litauisch-Deutsch / Lietuvių rašomosios kalbos žodynas. Lietuviškai-vokiška dalis 1–5, bearb. / sud. M. Niedermann, A. Senn, F. Brender, A. Salys, Heidelberg: Carl Winters Universitätsverlag, 1932–1965.
PPAŽ – Pietinių pietų aukštaičių šnektų žodynas 1–2, aut. A. Leskauskaitė, V. Ragaišienė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2016–2019.
R – Pilypo Ruigio žodynas (žr. Ruhig 1747).
S ch – Augusto Schleicherio darbai (žr. Schleicher 1857).
Š V Ž Ž – Šiaurės vakarų žemaičių žodynas 1–2, aut. R. Vanagienė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2014–2015.
V aig Ž – Dabartinės Vaigu vos šnektos žodynas, aut. I. Švarcaitė, Vilnius: Versmė, 2023.
V d š Ž – Vidiškių šnektos žodynas, aut. Ž. Markevičienė, A. Markevičius, Vilnius: Lietuvos edukologijos universitetas, Lietuvių kalbos institutas, 2014.
Z n Ž – Zanavykų šnektos žodynas 1–3, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 2003–2006.
L I T E R A T Ū R A
B a r a n o w s k i A n t o n 1920: Litauische Mundarten 1: Texte, Leipzig: Verlag von K. F. Koehler.
B a r o n a s J o n a s 1932: Rusų–lietuvių žodynas, 2-as leidimas, Kaunas: Sakalo bendrovė.
B ū g a K a z i m i e r a s 1959: Rinktiniai raštai 2, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla.
B ū g a K a z i m i e r a s 1961: Rinktiniai raštai 3, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla.
D L K G – Dabartinės lietuvių kalbos gramatika, red. V. Ambrazas, 4-oji pataisyta laida, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 2006.
D y b o V l a d i m i r A. 1981: Slavjanskaja akcentologija. Opyt rekonstrukcii sistemu akcentnych paradigm v praslavjanskom, Moskva: Nauka.
G i r d e n i s A l e k s a s 2003: Teoriniai lietuvių fonologijos pagrindai, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.
G i r d e n i s A l e k s a s 2008: Žemaičių dzūkai. Tekstai su komentarais, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.
G i r d e n i s A l e k s a s 2012: Šiaurės žemaičių Skuodo zona. Tekstai su komentarais, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.
Straipsniai / Articles
113
Page 38
SANDRA LUKŠAITĖ-RAMONIENĖ, VYTAUTAS RINKEVIČIUS
Kurschat Friedrich 1870–1874: Deutsch-littauisches Wörterbuch 1–2, Halle: Verlag der Buchhandlung des Waisenhauses.
Kurschat Friedrich 1883: Littauisch-deutsches Wörterbuch, Halle a. S.: Verlag der Buchhandlung des Waisenhauses.
Laigonaitė Adelė 1978: Lietuvių kalbos akcentologija, Vilnius: Mokslas.
Laigonaitė Adelė 2002: Lietuvių kalbos akcentologija, Vilnius: Gimtasis žodis.
LKA II – Lietuvių kalbos atlasas 2: Fonetika, ats. red. K. Morkūnas, Vilnius: Mokslas, 1982.
LKG II – Lietuvių kalbos gramatika 2: Morfologija, vyr. red. K. Ulvydas, Vilnius: Mintis, 1971.
Rinkevičius Vytautas 2010: Kai kurie teoriniai morfologinės akcentologijos koncepcijos aspektai. – Baltistica 56(1), 9–43.
Rinkevičius Vytautas 2015: Baltų ir slavų kalbų kirčiavimo istorija 1, Vilnius: Vilniaus universitetas.
Philipp Ruhig 1747: Littauisch-Deutsches und Deutsch-Littauisches Lexicon, [Königsberg:]: J. H. Hartung.
Schleicher August 1857: Litauisches Lesebuch und Glossar, Prag: J. G. Calve’sche Verlagsbuchhandlung.
Skardžius Pranas 1935: Daukšos akcentologija, Kaunas: VDU Humanitarinių mokslų fakultetas.
Skardžius Pranas 1943: Lietuvių kalbos žodžių daryba, Vilnius: Lietuvos mokslų akademija, Lietuvių kalbos institutas.
Skardžius Pranas 1998: Raštai 3, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.
Skardžius Pranas 1999: Raštai 5, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.
Stundžia Bonifacas 1985: Lietuvių bendrinės kalbos kirčiavimo sistema, Vilnius: Petro ofsetas.
Stundžia Bonifacas 2014: Bendrinės lietuvių kalbos akcentologija, Vilnius: Eugrimas.
Šlapelis Jurgis 1920–1922: Lietuvių kalbos žodynas, išverstas rusiškai, lenkiškai ir vokiškai, Vilnius: „Žaibo“ spaustuvė.
Šlapelis Jurgis 1921: Lietuvių ir rusų kalbų žodynas, Vilnius: M. Šlapelienės knygynas, „Žaibo“ spaustuvė.
Šlapelis Jurgis 1929: Lenkiškas lietuvių kalbos žodynėlis, Vilnius: „Rucho“ spaustuvė.
114
Acta Linguistica Lithuanica XCI
Page 39
Lietuvių kalbos veiksmažodžių su priesaga –(i)uoti kirčiavimo raida
Šlapelis Jurgis 1940: Kirčiuotas lenkiškas lietuvių kalbos žodynas, antroji laida, Vilnius: M. Šlapelienės Lietuvių Knygynas, spaustuvė „Raida“.
VLKK 2005: Valstybinė lietuvių kalbos komisija. Rekomendacija Dėl kai kurių priesaginių veiksmažodžių kirčiavimo, 2005 m. gegužės 5 d., Nr. R–8 (k–15).
VLKK 2013: Valstybinė lietuvių kalbos komisija. Protokolinis nutarimas Dėl Valstybinės lietuvių kalbos komisijos 2005 m. gegužės 5 d. rekomendacijos Nr. R–8 (k–15) „Dėl kai kurių priesaginių veiksmažodžių kirčiavimo“ pakeitimo ir papildymo, 2013 m. spalio 3 d., Nr. PN–10 (k–15.1).
Zinkevičius Zigmas 1992: Lietuvių kalbos istorija 5: Bendrinės kalbos iškilimas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.
Zinkevičius Zigmas 1994: Lietuvių kalbos dialektologija, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.
Accentuation History of Lithuanian Verbs in –(i)uoti
SUMMARY
In the accentuation history of Lithuanian verbs in –(i)uoti, the following processes could be observed:
1. In the earliest reconstructible stage, the suffix –(i)uo– functioned as a non-dominant strong one: verbs derived from accentually immobile words were stressed on the root (derivational base), e.g., vẽj–uo–ti ← vẽj–as a. p. 1, while verbs derived from mobile words were stressed on the suffix, e.g., kelm–úo–ti ← kẽlm–as a. p. 3.
2. In verbs derived from immobile non-acute words (more precisely, words with a non-acute stem-final syllable, e.g., a. p. 2 nouns), the stress shifted from the root (i.e. the last syllable of the derivational base) to the suffix due to Saussure’s law, e.g. *par̃š–uo–ti > parš–úo–ti (← par̃š–as a. p. 2), making non-suffix stress impossible save in verbs derived from immobile acute words (i.e. words with an acute stem-final syllable or a stressed non-stem-final syllable regardless of tone/quantity, e.g. a. p. 1 nouns).
3. With the spread of accentual dominance in derivatives, suffix stress came to be generalized to verbs that had retained their non-suffix stress after Saussure’s law. This generalization has already been largely completed in today’s standard Lithuanian, but instances of retained non-suffix stress in verbs derived from a. p. 1 nouns are attested in Mikalojus Daukša’s texts, Friedrich Kurschat’s dictionary, early normative dictionaries, and modern dialects.
Straipsniai / Articles
115
Page 40
SANDRA LUKŠAITĖ-RAMONIENĖ, VYTAUTAS RINKEVIČIUS
4. In the period after Saussure’s law, new verbs with a stressed circumflex root began to appear, in which the circumflex had an iconic function: it marked a slow, prolonged action or state. There were two types of such verbs, exemplified by lūk-ur-iuo-ti and balt-uo-ti, respectively.
5. The lūkuriuoti type is the result of the extension of the suffix -(i)uoto verbs in -ur-ti and -ul-ti, which were characterized by root circumflex as a marker of attenuate durative meaning. Root circumflex was transferred from these verbs to -(i)uo-ti verbs, as well as to other suffixal verbal formations (e.g. lūkur-iau-ti etc.). According to 20th-century sources, this circumflex root stress is shared by almost all Lithuanian dialects, albeit, in much of eastern Lithuania, it is attested alongside suffix-stressed forms.
6. In baltuoti-type verbs, i.e. derivatives from adjectives denoting colors (and similar qualities), the root circumflex has probably emerged as a means to distinguish essive verbs from fientive and/or factitive verbs. This accentuation type (i.e. circumflex root stress) is mainly found in southwestern dialects. It has probably never existed in north-western Lithuania, where the inherited form balt-uo-ti is still in use, whereas, in the east, it was almost totally displaced by suffix stress (i.e. balt-úo-ti) in the 20th century.
7. The normative works from the 20th and 21st centuries testify to the gradual disappearance of circumflex root stress and the spread of suffix stress in both types of verbs. In standard Lithuanian, non-suffix stress has completely disappeared in baltuoti-type verbs, while it is still possible in the lūkuriuoti-type verbs.
8. In western Lithuanian dialects (especially in Lithuania Minor), non-suffix stress may also appear in various other verbs of more recent origin, usually without violating the inherited principle that stress is only possible in acute monosyllabic roots or non-final syllables of multisyllabic derivational bases. These can be onomatopoeic (e.g. čivyr-uo-ti) or otherwise expressive verbs (e.g. tālaž-uo-ti), recent Germanisms (e.g. bȳdel-iuo-ti), and remodeled verbs in -(i)oti (e.g. páin-iuo-ti).
Įteikta 2024 m. birželio 25 d.
SANDRA LUKŠAITĖ-RAMONIENĖ Baltistikos katedra Vilniaus universitetas Universiteto g. 5, LT-01131 Vilnius, Lietuva [email protected][email protected]
VYTAUTAS RINKEVIČIUS Vilniaus universitetas Baltistikos katedra Vilniaus universitetas Universiteto g. 5, LT-01131 Vilnius, Lietuva vytautas.rinkevič[email protected]
