Acta Linguistica Lithuanica 2025, vol. 92, pp. 1–23 Contents link / Turinio nuoroda ISSN 2669-218X (online / elektroninis)

THE RADZIWILLS AND THEIR HORSES: HIPPONYMS IN 17^TH- AND 18^TH-CENTURY INVENTORIES OF THE MAGNATE FAMILY’S HERDS

Radziwiłłarna och deras hästar: hästnamn i magnatfamiljens hjordinventarier från 1600- och 1700-talet

KAMIL FREJLICH Kungliga Łazienkipalatset i Warszawa E-post: [email protected] ORCID-ID: https://orcid.org/0000-0001-9142-8886Forskningsområden: Polsk-litauiska samväldets historia, relationer mellan människor och djur, socialhistoria, kulturhistoria, historiemetodik.

https://doi.org/10.35321/all92-03

SAMMANFATTNING

I artikeln undersöks hästnamn (egennamn på hästar) som finns upptagna i inventarierna över Radziwiłłfamiljens hjordar under 1600^th- och 1700^th-talen, huvudsakligen belägna i Storfurstendömet Litauen. Sammanlagt identifierades 434 lexikala enheter, bestående av 106 feminina och 328 maskulina former. Analysen av dessa namn visar att de inte var godtyckliga, utan ingick i ett avsiktligt namngivningssystem. Namnen hänvisade till olika egenskaper hos djuren, däribland deras utseende, beteende och möjligen deras ursprungsorter. Vissa namn för ston förknippades med ”kvinnlighet” och skönhet, medan namn på hingstar ofta syftade på strid, mod och ämbeten. Grekisk och romersk mytologi var en viktig inspirationskälla för många hästnamn, medan andra härleddes från namn på djurarter. Många namn hade också kopplingar till den muslimska världen i vid bemärkelse. De språk som oftast förekom bland namnen var polska, turkiska och italienska. Källornas upphovsmän skrev sannolikt endast på polska och var inte särskilt välutbildade, vilket kan förklara de förvanskade former som förekommer.

NYCKELORD: Radziwiłłarna, hästnamn, hästar, zoonym, inventarier.

Copyright © 2025 Kamil Frejlich. Utgiven av Litauiska språkets institut. Detta är en Open Access-artikel som distribueras enligt villkoren i Creative Commons Attribution-licensen, vilken tillåter obegränsad användning, distribution och reproduktion i alla medier, förutsatt att den ursprungliga upphovspersonen och källan anges. // Utgiven av Litauiska språkets institut. Denna artikel är fritt tillgänglig och distribueras enligt villkoren för licensen ”Creative Commons Erkännande”, som tillåter obegränsad användning, distribution och återgivning av innehållet i alla medier, under förutsättning att upphovsperson och källa anges.

Mottagen: / Mottagen: 2025-01-31. Godkänd: / Godkänd: 2025-04-18.

1

SAMMANFATTNING

Artikeln undersöker hästnamn som finns upptagna i inventarierna över de hjordar som tillhörde ätten Radziwiłł på 1600- och 1700-talen och som huvudsakligen fanns i Storhertigdömet Litauen. Sammanlagt identifierades 434 lexikala enheter, varav 106 feminina och 328 maskulina former. Analysen av namnen visade att de inte tilldelades slumpmässigt, utan utgjorde en del av ett genomtänkt namnsystem. Hästnamnen betecknade olika egenskaper hos djuren, däribland deras utseende, beteende och möjligen ursprungsort. Vissa namn på ston förknippades med ”kvinnlighet” och skönhet, medan namn på hingstar ofta syftade på strid, mod och tjänst. Grekisk och romersk mytologi var en viktig inspirationskälla för många hästnamn, medan andra namn härrörde från beteckningar på djurarter. Det förekom också namn med anknytning till den brett uppfattade muslimska världens verklighet. De språk som namnen oftast härrörde från var polska, turkiska och italienska. Förteckningarnas författare kunde sannolikt endast skriva på polska och var dessutom inte välutbildade, vilket förklarar de förvrängda namnformer som förekommer.

NYCKELORD: Radziwiłł, hästnamn, hästar, zoonym, inventarier.

INLEDNING

Det finns flera arter, förutom människan, som använder specifika ljudsekvenser för att tilltala artfränder, vilket bland annat har observerats hos afrikanska savannelefanter (Pardo et al. 2024). Människor brukar emellertid inte bara namnge andra människor, utan också individer av andra arter; denna praxis kan spåras tillbaka till det gamla riket i Egypten.

Janusz Strutyński definierade de samtida zoonymens funktioner som possessiv (anger ägande av den person som namnger djuren), särskiljande (skiljer ett djur från ett annat) och fatiskt-konativ (används hos vissa arter för att skapa kontakt med djur, framkalla svar osv.) (Strutyński 1996: 104–106). Jag skulle också hävda att de har en emotiv funktion.

Även om historiska zoonym inte kan tillskrivas samma funktioner i alla sammanhang, är de utan tvekan ett viktigt element för att förstå hur människor en gång behandlade, värderade och uppfattade djur och utgör därmed en källa till kunskap om människans och djurens gemensamma historia. Dessutom utgör de ett skikt av levande språk som avslöjar mycket om människorna själva, däribland kulturella förändringar. I samtida sammanhang kan man till exempel se att zoonym påverkas av populärkultur och aktuella händelser (Strutyński 1996: 90–102; Duszyk 2011: 276–280).

Forskningen om zoonym i det polsk-litauiska samväldet är hittills föga utvecklad. Några artiklar har publicerats om namn på nötkreatur i kungariket Polen under 1600- och 1700-talen (Mytlakowski 1889; Pawlik 1922; Zborowski 1922; Warchoł 1961; Bubak 1974–1977) och i hertigdömet Siewierz på 1700-talet (Pluta 1988). Även namn på hundar som användes vid jakt och som dokumenterats av Poznańs vojvod Jan Ostroróg (1565–1622) har analyserats (Ziembicki 1934; Smetona, Smetonienė 2017). Vissa uppgifter om hundnamn som användes i Storhertigdömet Litauen på 1500-talet, före Lublinunionen (Ragauskienė 2010: 34), och under 1700-talets andra hälft (Frejlich 2025) finns också tillgängliga.

Även om det finns omfattande forskning om samtida hästnamn i slaviska språk (Warchoł 2007: 119–268), är tidigmoderna exempel inte väl representerade i den akademiska litteraturen (se till exempel de tre hästnamnen från 1700-talet i hertigdömet Siewierz

2

in Pluta 1988). However, we can point to the article by Evgenija N. Varnikova, who analysed the hipponyms mainly recorded in the inventories of Vologda monasteries, with a total of 430 forms from the 16th–18th centuries (Varnikova 2020). Marina Castiglione, in turn, analysed 164 hipponyms related to the stables of the noble Moncada family in central Sicily at the turn of the 16th and 17th centuries (Castiglione 2021).

Det generellt sett bristfälliga forskningsläget kring historiska hästnamn kan tillskrivas att de förekommer sparsamt i källmaterialet. Det har till exempel konstaterats att de saknas i senmedeltida räkenskapsböcker från städer (Meiers 2019: 23). Bogdan Walczak drog slutsatsen att de förekommer mycket sällan i polskt källmaterial (Walczak 1996: 149–150). I 1700-talskällor från Polens territorium finns det dock exempel som forskarna ännu inte kände till (Charczowski I: 11; Charczowski II: 43). En verklig rikedom av sådana namn återfinns emellertid i material som rör en av Storhertigdömet Litauens mest inflytelserika magnatfamiljer – Radziwiłłs.

1. KÄLLOR OCH FORSKNINGSSTRATEGIER

Centralarkivet för historiska handlingar i Warszawa förvarar en omfattande samling som är känd som Radziwiłłs Warszawaarkiv. Den fördes från Nyasvizh till Warszawa 1919 och 1923 (Lewandowska 2008: 632–654). En betydande del av samlingen utgörs av olika inventarier, både över egendomar och tillhörigheter. Det har redan framhållits att Radziwiłłs inventarier är ett värdefullt och mångsidigt källmaterial som kan användas för forskning inte bara om materiell kulturhistoria (vilket förefaller självklart), utan också om vardagslivets historia, mentalitet samt social- och kulturhistoria (Augustyniak 2003), liksom om icke-antropocentrisk historia, däribland djurhistoria (Frejlich 2025).

Det bör noteras att inventarier över olika adliga egendomar redan har använts inom historisk sociolingvistisk forskning. Zigmas Zinkevičius använde exempelvis sådana dokument för att analysera antroponymi och demografi i utvalda bosättningar i 1600-talets Litauen, däribland Vokė, som tillhörde Bogusław Radziwiłł. Detta ledde honom till slutsatsen att befolkningen där till övervägande del var etniskt litauisk (Zinkevičius 1997). Inventarier över både egendomar och lösöre utgör en värdefull grund för sociolingvistiska analyser, eftersom de återspeglar det språk som faktiskt användes, trots att detta inte var det huvudsakliga syftet med att upprätta dem.

I den analyserade samlingen av Radziwiłłs inventarier finns omkring 90 register över olika djur som tillhörde familjen under 1600- och 1700-talen, däribland hundar, nötkreatur, får och kameler. Majoriteten gäller dock hästar – omkring 70 register, varav endast 10 innehåller hästnamn. Alla manuskript skrevs på polska (se illustration 1).

Hästnamnen daterar sig till perioden 1612–1742. De hjordar där dessa namn användes tillhörde tre medlemmar av Radziwiłłfamiljen: Krzysztof (1585–1640), fälthetman (senare storhetman) för Litauen och vojvod av Vilnius (Inv. XXVI-17; Inv. XXVI-39; Inv. XXIX-249); Bogusław (1620–1669), storfanbärare för Litauen och stor

3

stallmästare för Litauen (Inv. XXVI–767); samt Michał Kazimierz (1702–1762), som senare blev vojvod av Vilnius och storhetman för Litauen (Inv. XXVI–192; Inv. XXVI–261; Inv. XXVI–277; Inv. XXVI–320; Inv. XXVI–809; Inv. XXVI–988). De flesta hästnamn som förekommer i källorna är förknippade med den förstnämnde magnaten. Hästnamn i 1700-talskällor utgör endast omkring en tiondel av det totala antalet.^th

De analyserade uppgifterna härrör främst från hjordar på Storhertigdömet Litauens territorium (Ageniškis, Astashyn, Belitsa, Berazavets, Dzyalyatsichy, Jašiūnai, Kapyl, Karelichy, Koydanava, Lyubcha, Naujamiestis, Nyasvizh, Papilys, Radviliškis, Slutsk, Usa, Vilnius, Vyžuonos, Zhuprany), men också från regionerna Volynien (Olyka, Radyvyvliv, Rokhmaniv, Tsuman) och Podlasien (Orla), som tillhörde kungariket Polen, samt från det vasallstyrda hertigdömet Kurland och Semgallen (Kuldīga).

Det är motiverat att använda hästnamn från Radziwiłłs hjordar i alla dessa områden, eftersom källmaterialet visar att djur transporterades mellan olika platser. Det innebär att återkommande hästnamn ibland kan syfta på samma djur. Exempelvis nämns 1735 en hingst vid namn Karaś i Rokhmaniv, och året därpå förekommer han i Tsuman, samtidigt som han transporterades från Olyka till Nyasvizh (Inv. XXVI–261: 1; Inv. XXVI–277: 1; Inv. XXVI–988: 1).

Senare i texten listar jag alla funna hästnamn och delar in dem i kvinnliga och manliga. Denna åtskillnad är viktig eftersom kön vanligtvis användes för att karakterisera ett djur, även i tvetydiga fall. I en senare inventering av Radziwiłł från 1765 (Inv. XXVI–883: 1) nämns till exempel två ”hermafroditiska” hästar, men de betecknas som ”hingstar” (hingst <…> hermafrodit). I många fall anges dock inte djurets kön i de analyserade källorna. I sådana fall har jag valt det mest sannolika könet utifrån namnets grammatiska genus och betydelse. Vissa former är dock inte omedelbart uppenbara. Till exempel visade sig Katona – som verkar vara ett kvinnligt namn på grund av sin grammatiska form – vara namnet på en hingst.

Alla hästnamn var inte lättlästa, och i vissa fall förvanskade skrivarna vissa former. Dessutom var det ibland oklart om ett visst ord syftade på ett egennamn eller på en egenskap hos hästen, såsom dess utseende, temperament eller ursprung. Detta var särskilt svårt när det gällde feminina former, eftersom inventarieförfattarna ofta karakteriserade ston med adjektiv, varav vissa kunde ha använts som hästnamn. Jag kunde ändå identifiera 434 lexikala enheter (106 feminina och 328 maskulina former) som otvetydigt – eller i vissa fall med största sannolikhet – användes som hästnamn.

Syftet med denna artikel är att fastställa principerna för namngivningen av hästar i Radziwiłłs hjordar. Även om informationen om hästarna i inventarierna, såsom kön och egenskaper, inte förbises, är det viktigt att inse att namnen skapades och användes av människor. Därför reflekterar jag också över vilka aspekter av människans historia de blottlägger.

4

För att uppnå dessa mål listas alla former och analyseras därefter. Mitt särskilda intresse gäller deras etymologi, med fokus på att fastställa ursprungsspråket, och deras semantik. Jag kategoriserar dem i semantiska fält och försöker dra slutsatser om motiven bakom användningen av just dessa former som hästnamn. Detta leder till slutsatser om namnens skapare och användare – deras mentalitet och intellektuella horisonter.

I texten använder jag kvalitativ analys. Detta tillvägagångssätt motiveras av ett försök att besvara frågorna om hur hästarna namngavs och varför dessa namn valdes. Källmaterialet är sannolikt ofullständigt (det är troligt att många fler hästar hade namn, men att dessa inte dokumenterades), och vissa av de former vi stöter på väcker tvivel, som nämnts ovan. Dessutom kan vi inte alltid vara säkra på om ett återkommande namn syftar på samma eller olika djur. Av dessa skäl har jag avstått från att fastställa frekvensen av enskilda hästnamn eller grupper av sådana, eftersom resultaten sannolikt skulle vara högst osäkra.

2. HIPPONYMER

Namnen listas nedan i alfabetisk ordning i nominativ. Den ursprungliga stavningen har behållits. Varianter av hästnamn (inklusive felstavningar) är alla inkluderade, åtskilda med snedstreck, med den mest korrekta formen först. Alla källor anges inom parentes och ordnas kronologiskt. Olika hästnamn skiljs åt med semikolon.

Hästnamn för ston:

Aisie (Inv. XXIX-249: 3); Antea (Inv. XXIX-249: 3); Arachna (Inv. XXVI-261: 4) / Rachna (Inv. XXVI-809: 6, 8); Ariadna (Inv. XXIX-249: 3; Inv. XXVI-809: 8) / Aryiadna (Inv. XXVI-261: 4) / Aryanna (Inv. XXVI-809: 6); Armida (Inv. XXIX-249: 3); Artemissia (Inv. XXVI-261: 4) / Archamissa (Inv. XXVI-809: 6, 8); Aspra (Inv. XXIX-249: 3); Astrea (Inv. XXVI-809: 8); Atalanta (Inv. XXVI-17: 50, 83, 89, 94; Inv. XXIX-249: 3; Inv. XXVI-192: 1) / Atalianta (Inv. XXVI-17: 75) / Athalanta (Inv. XXVI-17: 40) / Atalantas (Inv. XXVI-809: 8);

Badessa (Inv. XXIX-249: 4); Baszanka (Inv. XXVI-17: 28, 31–32, 49, 63, 65, 67, 72–75, 83, 94, 101, 107) / Baszantka (Inv. XXVI-17: 20, 23–24, 60); Beladona (Inv. XXVI-17: 22, 29, 48–49, 60, 66, 75, 97, 108) / Belladona (Inv. XXVI-17: 27, 31–32, 69, 83, 101; Inv. XXIX-249: 1, 4) / Bella donna (Inv. XXVI-17: 40) / Beliadona (Inv. XXVI-17: 75) / Belatona (Inv. XXVI-17: 14); Bekulsza (Inv. XXVI-17: 28, 30, 32, 48, 66–68, 71, 83, 87) / Biekulsza (Inv. XXVI-17: 60, 107); Bellona (Inv. XXVI-192: 1; Inv. XXVI-809: 8); Betta (Inv. XXIX-249: 4); Białogrodka (Inv. XXVI-17: 23, 27, 29–30, 49, 53, 56, 60, 68, 72, 76, 82–83, 89, 94, 101, 105); Bisua (Inv. XXIX-249: 4); Blanka (Inv. XXVI-17: 102); Brodka (Inv. XXVI-17: 37, 84);

Camilla (Inv. XXIX-249: 5); Ceres (Inv. XXVI-261: 4) / Cyrys (Inv. XXVI-809: 6, 8); Cicalina (Inv. XXIX-249: 5); Ciciliana (Inv. XXIX-249: 5); Cicliluzsa (Inv. XXIX-249: 5);

5

Ciciscatina (Inv. XXIX-249: 5); Cinthia (Inv. XXIX-249: 5); Corutea (Inv. XXIX-249: 5); Czeszka (Inv. XXVI-17: 63);

Dama (Inv. XXVI-17: 21, 23, 48, 65, 89, 94, 105; Inv. XXIX-249: 6); Dąmzella (Inv. XXIX-249: 6); Deka (Inv. XXIX-249: 6); Diana (Inv. XXIX-249: 6) / Dianna (Inv. XXVI-192: 1) / Dyanna (Inv. XXVI-809: 8) / Dyianna (Inv. XXVI-261: 4); Dido (Inv. XXVI-809: 8); Dolatyczka (Inv. XXVI-17: 27, 29, 54, 57, 82) / Dolaticzka (Inv. XXVI-17: 72–73, 82); Dorinda (Inv. XXIX-249: 6); Dropka (Inv. XXVI-17: 32, 49, 83, 89, 95, 102, 106); Dryada (Inv. XXVI-809: 6, 8) / Dryiada (Inv. XXVI-261: 4);

Emne (Inv. XXIX-249: 7);

Farfarella (Inv. XXIX-249: 8); Fatima (Inv. XXVI-17: 101, 104); Fatma (Inv. XXIX-249: 8); Flora (Inv. XXVI-192: 1; Inv. XXVI-809: 6, 8); Fortuna (Inv. XXVI-17: 20, 23, 32, 50, 60, 67, 69, 75, 83, 87, 91, 102; Inv. XXIX-249: 8);

Garbata (Inv. XXVI-17: 72–73, 76, 82, 101); Giul (Inv. XXIX-249: 9); Gwiazda (Inv. XXVI-17: 63; Inv. XXIX-249: 9);

Hasanka (Inv. XXVI-17: 27, 29, 31–32, 53–54, 56, 69, 76, 82–83, 89, 95, 105–106) / Hasantka (Inv. XXVI-17: 24, 60) / Asanka (Inv. XXVI-17: 72);

Io (Inv. XXVI-261: 4) / Iwa (Inv. XXVI-809: 6, 8); Irys (Inv. XXVI-809: 8); Juno (Inv. XXVI-192: 1; Inv. XXVI-261: 4; Inv. XXVI-809: 6, 8);

Kadyn (Inv. XXIX-249: 13); Katonka (Inv. XXVI-17: 29, 54, 57, 63, 73, 76, 82, 107); Kawka (Inv. XXIX-249: 13); Kierime (Inv. XXIX-249: 13); Klorys (Inv. XXVI-261: 4) / Florys (Inv. XXVI-809: 6); Kmarica (Inv. XXIX-249: 2); Kornice (Inv. XXIX-249: 13); Korona (Inv. XXIX-249: 13); Kosata (Inv. XXVI-17: 63, 102, 105); Kosmirka (Inv. XXVI-17: 63); Kusiade (Inv. XXIX-249: 13);

Laura (Inv. XXIX-249: 14); Lątka (Inv. XXVI-17: 63); Lucca (Inv. XXIX-249: 14); Lucina (Inv. XXVI-192: 1) / Lucyna (Inv. XXVI-809: 8); Luna (Inv. XXVI-17: 27, 29, 50, 67, 101); Lysica (Inv. XXVI-17: 63);

Łachewka (Inv. XXVI-809: 8); Ładna (Inv. XXVI-809: 7; Inv. XXVI-320: 4); Mała (Inv. XXVI-809: 7); Mamka (Inv. XXVI-17: 63); Marszałkowna (Inv. XXVI-17: 102); Martica (Inv. XXIX-249: 15); Menica (Inv. XXIX-249: 15); Misurka (Inv. XXVI-17: 24, 27, 29, 31–32, 49, 55, 60, 65, 67, 69, 72–73, 77, 82, 87, 95, 101) / Mysurka (Inv. XXVI-17: 83); Musulmanka (Inv. XXVI-17: 101);

Narcissa (Inv. XXIX-249: 16); Nisz czycha (Inv. XXVI-17: 65, 67, 72–73, 75, 82, 101); Nizka (Inv. XXIX-249: 16); Nozderka (30, 32, 48, 60, 63, 66, 68, 73, 87, 101, 108) / Nasderka (Inv. XXVI-17: 83) / Nozdorka (Inv. XXVI-17: 82); Nożka (Inv. XXVI-17: 63);

Orlianka (Inv. XXVI-17: 63); Ortega (Inv. XXIX-249: 17); Oszmianka (Inv. XXVI-17: 63);

Pallas (Inv. XXVI-809: 8); Pandora (Inv. XXVI-192: 1; Inv. XXVI-809: 8); Panna (Inv. XXVI-17: 40, 103; Inv. XXIX-249: 1, 18); Paraska (Inv. XXVI-17: 90); Persa (Inv. XXVI-17: 32, 52, 56, 60, 72, 76, 82, 85, 89, 94, 105); Piękna (Inv. XXVI-809: 7; Inv. XXVI-

6

320: 4); Podlaszanka (Inv. XXVI–17: 63); Pomona (Inv. XXVI–192: 1; Inv. XXVI–809: 6, 8); Ponczoska (Inv. XXVI–17: 41); Prozerpina (Inv. XXVI–192: 1; Inv. XXVI–261: 4);

Illustration 1. Inv. XXVI-39: 1

7

Illustration 2. Inv. XXVI-192: 1

8

Illustration 3. Inv. XXVI-277: 1

9

Saracenka (Inv. XXVI-17: 30, 32, 48, 60, 66, 68, 83) / Saracynka (Inv. XXVI-17: 65) / Saracyntka (Inv. XXVI-17: 19) / Saracintka (Inv. XXVI-17: 24); Saracina (Inv. XXIX-249: 20); Sazarenka (Inv. XXVI-17: 107); Selima (Inv. XXIX-249: 20); Sołtana (Inv. XXVI-17: 19, 31, 32, 65, 69, 101; Inv. XXIX-249: 20) / Sultana (Inv. XXVI-17: 90; Inv. XXIX-249: 1); Srzednia (Inv. XXVI-17: 32, 72, 76, 82, 85, 89); Szarefa (Inv. XXVI-17: 24, 27–28, 48, 66, 72, 82–83, 87, 101, 106; Inv. XXIX-249: 2, 20) / Szareffa (Inv. XXVI-17: 30, 32, 68) / Szarofa (Inv. XXVI-17: 82); Szumna (Inv. XXVI-17: 24, 30, 48, 60, 66, 68, 71, 77, 83, 87, 101); Wentura (Inv. XXVI-17: 101; Inv. XXIX-249: 23); Wenus (Inv. XXVI-261: 4; Inv. XXVI-809: 6, 8) / Venus (Inv. XXVI-192: 1); Wizunka (Inv. XXVI-17: 36, 84, 91); Żamoiska (Inv. XXVI-17: 101).

Hingstnamn:

Abaza (Inv. XXVI-767: 1); Abazibasa (Inv. XXIX-249: 3); Abdula (Inv. XXIX-249: 3); Abubakir (Inv. XXIX-249: 3); Achmet (Inv. XXVI-767: 1); Admet (Inv. XXIX-249: 3); Adnaga (Inv. XXIX-249: 1, 3); Adonis (Inv. XXIX-249: 3); Adrast (Inv. XXVI-39: 2; Inv. XXIX-249: 3); Adzgar (Inv. XXIX-249: 2–3); Aga (Inv. XXIX-249: 3); Ahuilin (Inv. XXVI-39: 1); Aiu (Inv. XXIX-249: 3); Aladin (Inv. XXIX-249: 3); Albadzar (Inv. XXIX-249: 3); Albаtraz (Inv. XXVI-39: 1); Algazaga (Inv. XXIX-249: 3); Alibey (Inv. XXVI-39: 1; Inv. XXIX-249: 1, 3); Alizan (Inv. XXIX-249: 1, 3); Almadin (Inv. XXIX-249: 3); Almat (Inv. XXIX-249: 3); Almostan (Inv. XXIX-249: 3); Ał (Inv. XXIX-249: 3); Ałgaman (Inv. XXIX-249: 3); Amurat Basza (Inv. XXIX-249: 3); Apollo (Inv. XXIX-249: 3); Aquila (Inv. XXIX-249: 3); Aquilone (Inv. XXIX-249: 3); Arab (Inv. XXIX-249: 3); Arabin (Inv. XXIX-249: 3); Argon (Inv. XXIX-249: 3); Arłan (Inv. XXIX-249: 3); Arszember (Inv. XXIX-249: 1, 3) / Arsambek (Inv. XXVI-17: 103); Artanaga (Inv. XXIX-249: 3); Asłan (Inv. XXIX-249: 3); Assan (Inv. XXVI-17: 40); Aten Agn (Inv. XXIX-249: 3); Atytbasza (Inv. XXIX-249: 3); Azgar (Inv. XXVI-17: 40); Azmon (Inv. XXIX-249: 3); Babor (Inv. XXIX-249: 4); Bachmat (Inv. XXVI-17: 103); Bachur (Inv. XXIX-249: 2); Baiazет (Inv. XXVI-17: 104; Inv. XXIX-249: 4) / Bayazet (Inv. XXVI-17: 78); Baio (Inv. XXIX-249: 4); Baisangor (Inv. XXIX-249: 4); Bandel (Inv. XXIX-249: 4); Barbarczyk (Inv. XXIX-249: 4); Bason (Inv. XXIX-249: 4); Basor (Inv. XXIX-249: 4); Basza (Inv. XXVI-17: 3, 14, 18, 22, 24, 60, 73, 82, 97, 101–103, 108; Inv. XXVI-39: 1; Inv. XXIX-249: 4; Inv. XXVI-767: 1); Bazat (Inv. XXIX-249: 4); Beas (Inv. XXIX-249: 4); Beglerbek (Inv. XXIX-249: 1) / Beklerbek (Inv. XXIX-249: 4); Bek (Inv. XXVI-17: 40, 78, 104; Inv. XXIX-249: 4); Belax (Inv. XXVI-39: 1); Bellumor (Inv. XXIX-249: 4); Berber (Inv. XXIX-249: 4); Berdebusz (Inv. XXIX-249: 2, 4); Bezlierbeg (Inv. XXVI-39: 1); Bielak (Inv. XXIX-249: 2); Biskup (Inv. XXVI-192: 1–2) / Bysкup (Inv. XXVI-192: 2); Bizarro (Inv. XXIX-249: 4); Bojownik (Inv. XXIX-249: 4); Bonaroba (Inv. XXIX-249: 4); Brolis (Inv. XXVI-17: 40); Busader (Inv. XXIX-249: 4); Busman (Inv. XXIX-249: 4);

10

Celebi (Inv. XXVI–39: 2); Ceruo (Inv. XXIX–249: 5); Chidalgo (Inv. XXIX–249: 5); Cigno (Inv. XXIX–249: 5); Cursir (Inv. XXIX–249: 5); Cwerk (Inv. XXVI–17: 104) / Cwerka (Inv. XXVI–17: 41) / Czwyrka (Inv. XXVI–17: 78); Czaban (Inv. XXVI–809: 6; Inv. XXVI–809: 8); Czaus (Inv. XXVI–767: 1); Czerkies (Inv. XXVI–767: 1); Czerniec (Inv. XXIX–249: 5); Czuprynka (Inv. XXVI–261: 4; Inv. XXVI–277: 1);

Daraga (Inv. XXIX–249: 6); Deli (Inv. XXVI–39: 1; Inv. XXIX–249: 6); Delikazy (Inv. XXIX–249: 6); Deresz (Inv. XXIX–249: 1, 6); Derwisz (Inv. XXIX–249: 6); Dewedzi (Inv. XXVI–767: 1); Diarbek (Inv. XXIX–249: 6); Dominikan (Inv. XXVI–192: 1–2); Dorgut (Inv. XXIX–249: 6, 11); Dragaman (Inv. XXVI–39: 1; Inv. XXIX–249: 1, 6); Drago (Inv. XXIX–249: 6); Dragone (Inv. XXIX–249: 6); Dromeder (Inv. XXIX–249: 6); Druh (Inv. XXIX–249: 6, 11) / Druch (Inv. XXVI–17: 78, 104) / Druha (Inv. XXVI–17: 41); Dundar (Inv. XXVI–767: 1); Dziafer (Inv. XXIX–249: 6); Dziambas (Inv. XXIX–249: 6); Dźianet (Inv. XXVI–17: 28, 34, 36–37, 41, 70, 84); Dziedzic (Inv. XXIX–249: 6); Dziwosz (Inv. XXVI–39: 2; Inv. XXIX–249: 6); Dzułdam (Inv. XXIX–249: 1) / Dziułdam (Inv. XXIX–249: 6);

Emit (Inv. XXIX–249: 7); Erdeli (Inv. XXIX–249: 7); Esmer (Inv. XXIX–249: 7); Ezergel (Inv. XXVI–767: 1);

Falkone (Inv. XXIX–249: 8); Fanax (Inv. XXIX–249: 8); Farkacz (Inv. XXVI–17: 78, 103; Inv. XXIX–249: 1, 8); Farzand (Inv. XXIX–249: 8); Faworit (Inv. XXVI–17: 103; Inv. XXIX–249: 8); Fedweresz (Inv. XXIX–249: 8); Feraz (Inv. XXIX–249: 8); Fraidun (Inv. XXIX–249: 8); Frank (Inv. XXVI–17: 103; Inv. XXIX–249: 8); Frez (Inv. XXVI–17: 40); Furman (Inv. XXIX–249: 1);

Galfit (Inv. XXIX–249: 9); Gallant (Inv. XXIX–249: 9); Gałga (Inv. XXIX–249: 9); Ganzaga (Inv. XXIX–249: 9); Gardar (Inv. XXVI–39: 2); Gatto (Inv. XXIX–249: 9); Gazi (Inv. XXIX–249: 9); Gazun (Inv. XXIX–249: 9); Gernelino (Inv. XXIX–249: 9); Gieyk (Inv. XXIX–249: 9); Gnatos (Inv. XXVI–17: 104); Greczyn (Inv. XXIX–249: 9);

Haban (Inv. XXVI–17: 2); Hagmed (Inv. XXIX–249: 10); Halibasza (Inv. XXVI–17: 15, 19, 23–24, 26–30, 32, 40, 48, 52, 60, 62, 65–68, 76–77, 82–83, 87–89, 94, 102, 105, 107) / Halybasza (Inv. XXVI–17: 56) / Allibasza (Inv. XXVI–17: 72–73) / Alijbasza (Inv. XXIX–249: 3) / Chalibasza (Inv. XXVI–17: 3, 74); Hamed (Inv. XXIX–249: 10); Hamza (Inv. XXIX–249: 10); Han (Inv. XXIX–249: 10); Harun (Inv. XXIX–249: 10); Hasan (Inv. XXIX–249: 2, 10); Hemetbasza (Inv. XXVI–39: 1; Inv. XXIX–249: 1, 10); Herkules (Inv. XXIX–249: 10); Hildrin (Inv. XXIX–249: 10); Hodzy (Inv. XXIX–249: 10); Homar (Inv. XXIX–249: 10); Hospodar (Inv. XXIX–249: 10);

Imperial (Inv. XXVI–17: 26, 33–34, 40, 70, 85, 103–104; Inv. XXVI–39: 1; Inv. XXIX–249: 1, 12) / Imperyal (Inv. XXVI–17: 79) / Imperian (Inv. XXVI–17: 28);

Jafar (Inv. XXIX–249: 12); Janczar (Inv. XXIX–249: 12); Janczaraga (Inv. XXVI–17: 103; Inv. XXIX–249: 12); Jazgierd (Inv. XXIX–249: 12); Jelonek (Inv. XXIX–249: 1, 12); Jorga (Inv. XXVI–767: 1); Junak (Inv. XXVI–17: 31–32, 40, 66, 69, 72, 76, 78, 88–89, 94, 97, 101–103, 105, 107–108; Inv. XXVI–39: 1; Inv. XXIX–249: 1, 12);

11

Kader (Inv. XXIX–249: 13); Kadey (Inv. XXVI–39: 2; Inv. XXIX–249: 13) / Kadei (Inv. XXVI–17: 103); Kaimar (Inv. XXIX–249: 13); Kamoty (Inv. XXIX–249: 13); Kantimir murza (Inv. XXIX–249: 13); Kantymier (Inv. XXVI–767: 1); Kapitan (Inv. XXIX–249: 13) / Capitan (Inv. XXVI–17: 103–104; Inv. XXIX–249: 2) / Kapytan (Inv. XXVI–17: 78); Kapłan (Inv. XXIX–249: 13); Kara (Inv. XXIX–249: 13); Karakaszbasza (Inv. XXIX–249: 13); Karaman (Inv. XXVI–17: 26, 28, 33, 36–37, 40, 78, 84, 104; Inv. XXVI–39: 1; Inv. XXIX–249: 1, 13); Karaś (Inv. XXVI–261: 1; Inv. XXVI–277: 1; Inv. XXVI–988: 1); Karga (Inv. XXIX–249: 13); Katafrakt (Inv. XXVI–17: 78; Inv. XXIX–249: 13) / Katafract (Inv. XXVI–17: 103); Katarasz (Inv. XXIX–249: 2, 11, 13) / Kataraz (Inv. XXIX–249: 13); Katona (Inv. XXVI–17: 1, 3, 16, 23, 26–29, 36–38, 40, 60, 63, 65, 78, 82; Inv. XXVI–39: 1; Inv. XXIX–249: 1, 13); Kawałek (Inv. XXIX–249: 11); Kaymakan (Inv. XXIX–249: 13); Kermon (Inv. XXIX–249: 13); Kezay (Inv. XXVI–39: 1); Kiczyn (Inv. XXIX–249: 2, 13); Kieskin (Inv. XXIX–249: 13); Kihay (Inv. XXIX–249: 1, 13); Kir (Inv. XXIX–249: 13); Kiral (Inv. XXIX–249: 13); Kislaraga (Inv. XXIX–249: 13); Kitasit (Inv. XXIX–249: 13); Kmarik (Inv. XXIX–249: 2); Knecht (Inv. XXIX–249: 2, 13); Knyazyk (Inv. XXVI–17: 78); Konillo (Inv. XXIX–249: 13); Korno (Inv. XXIX–249: 13); Krolewic (Inv. XXVI–17: 33–34, 41, 70, 86, 103); Krzywoszyja (Inv. XXVI–277: 1) / Krzywoszyja (Inv. XXVI–809: 6, 8); Kuła (Inv. XXIX–249: 13); Kurcyusz (Inv. XXVI–17: 78) / Kurciuss (Inv. XXVI–17: 104); Kurd (Inv. XXIX–249: 13); Kursit (Inv. XXIX–249: 11); Kuzgun (Inv. XXIX–249: 13);

Lampart (Inv. XXVI–17: 41); Leon (Inv. XXIX–249: 14); Leone (Inv. XXIX–249: 14); Leopardo (Inv. XXIX–249: 14); Lewkur (Inv. XXVI–17: 104); Liardo (Inv. XXIX–249: 14); Liaszek (Inv. XXIX–249: 2); Lisek (Inv. XXIX–249: 14); Lupo Ceruiero (Inv. XXIX–249: 14); Łopot (Inv. XXVI–320: 3);

Magrasz (Inv. XXVI–39: 1; Inv. XXIX–249: 15) / Magrarz (Inv. XXIX–249: 2); Mallatesta (Inv. XXIX–249: 15); Mamakona (Inv. XXIX–249: 15); Mandrut (Inv. XXIX–249: 15); Manswelt (Inv. XXIX–249: 15); Marwan (Inv. XXIX–249: 15); Mascaoren (Inv. XXIX–249: 15); Masulman (Inv. XXVI–39: 2); Maur (Inv. XXVI–39: 1; Inv. XXIX–249: 1, 15); Mesitele (Inv. XXIX–249: 15); Miser (Inv. XXIX–249: 15); Mokafi (Inv. XXIX–249: 15); Moktaden (Inv. XXIX–249: 15); Mondar (Inv. XXIX–249: 15); Montan (Inv. XXIX–249: 15); Morad (Inv. XXIX–249: 15); Mosello (Inv. XXIX–249: 15); Motady (Inv. XXIX–249: 15); Mroczek (Inv. XXVI–261: 1, 3; Inv. XXVI–277: 1); Mufty (Inv. XXIX–249: 15); Murtazibasza (Inv. XXIX–249: 15); Murza (Inv. XXVI–17: 40, 103; Inv. XXIX–249: 1, 15); Mustafa (Inv. XXIX–249: 15); Musulman (Inv. XXIX–249: 1, 15); Mysy r (Inv. XXIX–249: 1);

Narsi (Inv. XXIX–249: 16); Noscic (Inv. XXVI–277: 1);

Ociali Basza (Inv. XXIX–249: 17); Omar (Inv. XXIX–249: 17); Orlando (Inv. XXIX–249: 17); Orso (Inv. XXIX–249: 17); Osman (Inv. XXIX–249: 17); Otman (Inv. XXIX–249: 17); Otmar (Inv. XXIX–249: 17); Ozon (Inv. XXIX–249: 17);

Padiszach (Inv. XXIX–249: 18); Panic (Inv. XXIX–249: 18); Pardur (Inv. XXIX–249: 18); Patoczy (Inv. XXIX–249: 18); Pebratim (Inv. XXIX–249: 18); Pegazo (Inv. XXIX–249: 18); Pei (Inv. XXIX–249: 18); Pellik an (Inv. XXIX–249: 18); Pereni (Inv. XXIX–249: 18); Pers

(Inv. XXIX-249: 18); Pieszczoch (Inv. XXVI-17: 26–29, 31–32, 56, 69, 74, 83, 91; Inv. XXIX-249: 18) / Pieszczох (Inv. XXVI-17: 25, 48, 53, 62, 67, 77, 87–89) / Pieszczioch (Inv. XXVI-17: 40); Płatek (Inv. XXVI-17: 40, 104) / Płatek (Inv. XXVI-17: 78); Podolec (Inv. XXIX-249: 18); Pollito (Inv. XXIX-249: 18); Popek (Inv. XXVI-320: 3); Pospiech (Inv. XXVI-39: 1; Inv. XXIX-249: 18); Princ (Inv. XXIX-249: 18);

Rabikan (Inv. XXVI-17: 40, 78, 103; Inv. XXIX-249: 19); Rabikanik (Inv. XXIX-249: 2); Raches Beg (Inv. XXIX-249: 19); Rasis (Inv. XXIX-249: 19); Razi (Inv. XXIX-249: 19); Roan (Inv. XXIX-249: 19); Rokun (Inv. XXIX-249: 19); Rostambek (Inv. XXIX-249: 19); Roszkopek (Inv. XXIX-249: 2, 19); Rura (Inv. XXVI-192: 1–2); Rurka (Inv. XXVI-261: 3);

Safa (Inv. XXIX-249: 20); Sal adyn (Inv. XXIX-249: 20); Sander Beg (Inv. XXIX-249: 20); Sar acyn (Inv. XXIX-249: 20); Sardak (Inv. XXVI-17: 2); Sardar (Inv. XXIX-249: 20); Sart (Inv. XXIX-249: 2, 20); Sarus (Inv. XXIX-249: 20); Scandar (Inv. XXIX-249: 20); Seg (Inv. XXIX-249: 20); Selim (Inv. XXIX-249: 20); Sinon Basza (Inv. XXIX-249: 20); Skoczek (Inv. XXVI-17: 85, 91–92, 103; Inv. XXVI-261: 4; Inv. XXVI-277: 1); Skrzydlicz (Inv. XXIX-249: 20); Smoczek (Inv. XXIX-249: 1, 20); Solficar Beg (Inv. XXIX-249: 20); Sołtan (Inv. XXVI-39: 1; Inv. XXIX-249: 1; Inv. XXVI-767: 1); Spadek (Inv. XXVI-17: 26, 28, 40); Sperniero (Inv. XXIX-249: 20); Strocka (Inv. XXVI-17: 28, 33, 70, 103) / Strocka (Inv. XXVI-17: 41) / Sroczka (Inv. XXVI-17: 86); Sufar (Inv. XXIX-249: 20); Sulfikar (Inv. XXIX-249: 1) / Sulficar (Inv. XXIX-249: 20); Suliman (Inv. XXIX-249: 1, 20); Sułach (Inv. XXIX-249: 20); Sułak (Inv. XXVI-17: 60, 65) / Sulak (Inv. XXVI-17: 40); Sułtan (Inv. XXIX-249: 20); Syndziach (Inv. XXIX-249: 20); Szahin (Inv. XXIX-249: 20); Szahinaga (Inv. XXIX-249: 20); Szahingierey (Inv. XXIX-249: 20); Szamski (Inv. XXIX-249: 20); Szapur (Inv. XXIX-249: 20); Szaszawar (Inv. XXIX-249: 20); Szpay (Inv. XXIX-249: 20) / Szp aii (Inv. XXIX-249: 2); Szpayłaga (Inv. XXIX-249: 20); Szturnel (Inv. XXIX-249: 1, 20); Szumny (Inv. XXIX-249: 20);

Taimur (Inv. XXIX-249: 21); Tamerlan (Inv. XXVI-17: 103; Inv. XXIX-249: 1, 21) / Temerlan (Inv. XXVI-39: 1) / Temerlyan (Inv. XXVI-17: 78); Tamur (Inv. XXIX-249: 21); Tarant (Inv. XXVI-17: 30–34, 40, 55, 57, 69–70, 78, 85–86, 102, 104); Testa de Cinoro (Inv. XXIX-249: 21); Tigre (Inv. XXIX-249: 21); Turalibek (Inv. XXIX-249: 21); Turek (Inv. XXVI-17: 26, 28, 33, 70, 78, 85, 104); Turtumir (Inv. XXIX-249: 21);

Ułak (Inv. XXIX-249: 22); Unimel (Inv. XXIX-249: 22);

Wara (Inv. XXVI-17: 26, 28, 38, 63, 84; Inv. XXIX-249: 1, 23) / Warra (Inv. XXVI-17: 40); Wayda (Inv. XXVI-17: 78; Inv. XXIX-249: 23) / Waida (Inv. XXVI-17: 104); Welibek (Inv. XXVI-39: 1; Inv. XXIX-249: 23); Wernulo (Inv. XXIX-249: 23); Wezyr (Inv. XXVI-17: 103; Inv. XXIX-249: 1, 23) / Wezer (Inv. XXVI-17: 97, 101, 102, 108) / Wezir (Inv. XXVI-39: 1–2); Wilenczyk (Inv. XXVI-809: 8) / Wilęnczyk (Inv. XXVI-809: 6); Witeż (Inv. XXVI-17: 21, 25–28, 31, 33, 50, 54, 57, 66–67, 71–72, 74, 76–77, 83, 87–89, 95, 102, 106–107) / Witeś (Inv. XXVI-17: 69, 72) / Witez (Inv. XXIX-249: 1, 23) / Wites (Inv. XXVI-17: 40) / Wytesz (Inv. XXVI-17: 78); Witro (Inv. XXVI-39: 1); Wojewoda (Inv. XXVI-261:

13

1–2; Inv. XXVI-988: 1); Wolpe (Inv. XXIX-249: 23); Woltore (Inv. XXIX-249: 23); Workutab (Inv. XXIX-249: 1, 23); Wrony (Inv. XXVI-17: 85); Żafa (Inv. XXIX-249: 23); Żmika (Inv. XXVI-17: 41); Żołdat (Inv. XXIX-249: 1, 23); Żołnierz (Inv. XXVI-17: 40, 104; Inv. XXIX-249: 23) / Żolnyerz (Inv. XXVI-17: 78); Żorkieszy (Inv. XXIX-249: 23); Żydek (Inv. XXIX-249: 2, 23).

3. NAMNGIVNINGSTRADITION

Alla de hipponymer som räknats upp ovan är inte tydliga. I många fall går det dock att fastställa deras etymologi och betydelse. Man kan dra slutsatsen att namnen inte var godtyckliga, utan i stället hänvisade till några semantiska fält och därmed bildade ett medvetet namngivningssystem.

Ett antal former beskriver djurens egenskaper. Vissa syftar på utseendet, till exempel: Baio (italienska för ’brun’), Bielak (← polska biały ’vit’), Blanka (← spanska blanco ’vit’; stoet beskrevs som vitt i inventariet), Garbata (polska för ’puckelryggig’), Kara (turkiska för ’svart’), Krzywoszyja / Krzywoszyja (← polska krzywy + szyja ’med krokig hals’), Lysica (← polska łysy ’skallig’), Ładna (polska för ’vacker’), Mała (polska för ’liten’), Piękna (polska för ’skön’) och Wrony (polska för ’svart’). En missvisande form är Karaś, som bokstavligen betyder ’ruda’ på polska. I inventariet anges dock att hingsten var kary (’svart’), vilket tyder på att hipponymen syftar på hästens utseende. Den bygger på den fonetiska likheten mellan de två orden.

En annan grupp hipponymer syftar på beteende, såsom: Niszcz ycha (← polska niszczyć ’förstöra’), Pospiech (polska för ’brådska’) och Skoczek (polska för ’hoppare’). Vissa namn bygger på toponymer (endast i deras polska former) och kan möjligen ange hästarnas ursprungsorter, till exempel: Orlianka (← Orla), Oszmianka (← Oszmiana ’Ashmyany’), Podlaszanka (← Podlasie ’Podlachien’), Wilenczyk / Wileńczyk (← Wilno ’Vilnius’), Wizunka (← Wiżuny ’Vyžuonos’).

Bland ston finner vi namn som förknippas med ”kvinnlighet”, såsom: Dama (polska för ’dam’), Kadyn (← turkiska kadın ’kvinna’), Mamka (polska för ’amma’), Panna (polska för ’jungfru’), eller namn som härrör från ord med anknytning till skönhet: Gi ul (← turkiska gül ’ros’) eller Gwiazda (polska för ’stjärna’). För hingstar användes däremot namn som syftade på strid och mod, vanligtvis hämtade från polska, såsom: Bojownik (’kämpe’), Janczar (’janitsjar’), Junak (’modig ung man’), Knecht (’fotsoldat’), Witeś / Witez / Wites / Witesz (’modig riddare’) och Żołnierz / Żolnyerz (’soldat’). En annan grupp namn syftar på viktiga ämbeten förknippade med makt, exempelvis: Biskup / Bys kup (polska för ’biskop’), Hospodar, Imperial / Imperyal / Imperian (← latin imperialis), Krolewic (polska för ’kunglig prins’), Princ (← tyska Prinz ’prins’) och Wojewoda (polska för ’voivod’).

Den grekiska och romerska mytologin var en viktig inspirationskälla, särskilt för kvinnliga former. Exempel är: Adonis, Apollo, Bellona, Ceres / Cyrys, Dido, Dryada /

14

Dryiada (’dryad’), Flora, Fortuna, Herkules (’Hercules’), Irys (’Iris’), Juno, Luna, Pallas, Pegazo (← italienska Pegaso ’Pegasus’), Pomona och Wenus / Venus.

Ett antal av de uppräknade hipponymerna syftar på den allmänt kända muslimska världen. Utöver turkiska lånord har vissa namn sitt ursprung i personnamn, såsom: Achmed (’Ahmed’), Aladin (’Aladdin’), Baiazet / Bayazet (’Beyezid’), Fatima, Fatma, Mustafa, Omar, Osman, Suliman (’Suleiman’), och etnonymer såsom: Arab; Czerkies (’cirkassier’); Maur (’mor’); Pers (’perser’); Saracenka / Saracynka / Saracynka / Saracintka, Saracina, Saracyn (’saracen’); och Turek (’turk’). Andra hipponymer syftar på islam: Derwiz (’dervisch’); Masulman, Musulman, Musulmanka (’muslim’). En annan tydlig grupp härstammar från namn på ämbeten, yrken och titlar, såsom: Aga (’aga’); Basza (’pascha’); Dragaman (’dragoman’); Mufty (’mufti’); Padiszach (’padishah’); Soltan, Soltana / Sultana, Sultan (← sultan ’sultan’); och Wezyr / Wezer / Wezir (’vesir’). Några namn syftar på historiska personer, däribland: Kantimir murza, Kantymier (Kantemir Murza, tatarisk krigsherre, d. 1637); Karakaszbasza (Karakash Mehmed Pasha, beylerbey av Buda, som dog i slaget vid Khotyn 1621); Saladyn (Saladin, sultan av Egypten och Syrien, d. 1193); och Taimur, Tamerlan / Temerlan / Temerlyan, Tamur (Timur, grundare av Timuridriket, d. 1405). Oavsett sitt språkliga ursprung förmedlades alla dessa former via polska.

En viktig källa till hipponymer var de allmänna benämningarna på andra djurarter. Däggdjuren representeras av: björn (Aiu ← turkiska ayı; Orso – italienska), katt (Gatto – italienska), hjort (Ceruo ← italienska cervo; Gieyk ← turkiska geyik; Jelonek ← diminutiv av polska jeleń), dromedar (Dromeder – polska), räv (Lisek ← diminutiv av polska lis; Wolpe ← italienska volpe), leopard (Leopardo – sannolikt från italienska), lejon (Arhan ← förvrängd turkiska aslan; Aslan; Leon ← spanska león; Leone – italienska), lodjur (Lupo Cerviero – italienska), kanin (Konillo ← italienska coniglio), tiger (Tigre – sannolikt från italienska) och varg (Kurd ← turkiska kurt). En missvisande form är Kaplan (polska för ’präst’), som i inventariet återges som Lampart ’leopard’ (i Inv. XXIX-249 översattes vissa namn från andra språk till polska – se Illustration 4). Den kommer i själva verket från turkiska kaplan (’tiger’). Pardur återges som Ryś (’lodjur’) i inventariet, men är sannolikt en förvrängd stavning av pardus (latin för ’leopard’).

Bland de fågelarter som förekommer i hipponymerna finns: kråka (Karga – turkiska, Kornice ← italienska cornacchia), örn (Aquila – italienska/latin), falk (Falkone ← italienska/latin falco), kaja (Kawka – polska), pelikan (Pellikan – polska), korp (Korno ← italienska corvo, Kuzgun – turkiska), sparvhök (Sperniero ← italienska sparviero), svan (Cigno – italienska) och gam (Woltore ← italienska vùlture). Den enda representerade reptilen är huggormen (Zmijka ← diminutiv av polska żmija). Även drakar gav inspiration (Drago, Dragone – italienska; Smoczek ← diminutiv av polska smok).

Det finns också namn som inte passar in i någon av dessa kategorier, även om deras betydelser är begripliga. Exempel är: Dziwosz (← polska dziwny ’bisarr’); Dziedzic (polska för ’arvinge’); Kawałek (polska för ’bit’); Rura, Rurka (polska för ’rör’); och Wernulo (← italienska vermiglio ’vermiljon’).

15

Det är värt att notera att de ryska exempel som E. Varnikova analyserat i viss mån hänförde sig till samma semantiska fält: djurens utseende, etnonymer, toponymer, ämbeten, antroponymer och andra djurarter. De hade dock inte lånats in från andra språk (Varnikova 2020). Liknande motiv låg bakom namnen på Moncadas hästar på Sicilien, vilka också nästan uteslutande byggde på det lokala språket, med ett enda undantag på latin (Castiglione 2021).

Illustration 4. Inv. XXIX-249: 23

16

Det är fortfarande oklart exakt hur processen för att skapa hästnamn i Radziwiłłs hjordar gick till. Källmaterialet visar endast att döttrar ibland uppkallades efter sina mödrar (Inv. XXVI-17: 27, 32).

Som diskuterats genom hela analysen härrörde hästnamnen från ord på olika språk, där polska, turkiska och italienska var de vanligast förekommande. Det finns också exempel från latin och forngrekiska (sannolikt via latin) när det gäller mytologiska gestalter. Namn som direkt härrör från latin är sällsynta. Några exempel kan spåras till spanska ord – till de former som nämnts ovan kan vi lägga till Chidalgo (← hidalgo ’adelsman’) och Ortega (ett efternamn). Endast ett namn tycks ha sitt ursprung direkt i tyskan. Ett litauiskt exempel är Brolis (’bror’).

SLUTSATSER

Hästnamnen som användes i Radziwiłłs hjordar utgör en rik och varierad grupp lexikala enheter. Som visats bildar dessa namn ett avsiktligt namngivningssystem som också kan förstås mot bakgrund av bredare historiska och kulturella fenomen. Att hästnamn med anknytning till den muslimska världen förekommer endast i inventarierna från ^17th-talet kan kopplas till det polsk-litauiska samväldets politiska och militära historia, särskilt konflikterna med Osmanska riket och tatarinvasionerna. Efter freden i Karlowitz (1699) försvann dessa farhågor till stor del från den historiska scenen, även om de tidigare hade varit betydelsefulla för rikets invånare.

Oavsett deras språkliga ursprung filtrerades alla hästnamnen genom det polska språkets system. Ett tydligt exempel på detta är den böjda formen Arachna i stället för det ursprungliga oböjliga Arachne. Det är viktigt att komma ihåg att alla inventarier skrevs på polska, vilket sannolikt var det enda språk som författarna kunde skriva på. Att vissa utländska namn översattes till polska i Inv. XXIX-249 stärker ytterligare uppfattningen att det polska språket spelade en nyckelroll. Det är rimligt att anta att författarna inte kände till de främmande språk som hästnamnen härrörde från, vilket kan förklara varför några av dem är förvanskade.

Inventarieförteckningarnas skribenter var sannolikt inte särskilt välutbildade. Inv. XXVI-809 skrevs till exempel troligen av någon med liten eller ingen kunskap om mytologi, som skrev ned namnen på mytologiska gestalter så som han hörde dem. Det bidrar till att förklara förekomsten av förvanskade former som Iwa, Rachna och Cyrys i stället för Io, Arachne och Ceres. De flesta av de mytologiska namnen kan hänföras till Michał Kazimierz Radziwiłłs tid; han fick undervisning i klassisk litteratur och konst (Kucharski 2022: 82–83, 92) och kan ha spelat en roll i skapandet av dessa hästnamn.

Det är tydligt att vissa namn med tiden användes för olika hästar. Till exempel förekommer Skoczek både 1620–1621 och 1735–1736. Till och med hästar som levde samtidigt

17

could share the same name, as evidenced, for instance, in 1629, when two animals were named Wezir, one of which was characterised as “old” (Inv. XXVI-39: 1–2).

Forskning tyder på att hästar kan reagera på enstaka ord, förutsatt att de används konsekvent. Detta kan gälla deras namn (Stachurska et al. 2024). Det är dock fortfarande oklart hur – och om – de analyserade hästnamnen användes i praktiken i Radziwiłłarnas hjordar. Vissa namn förefaller, på grund av sin längd eller svåra fonetik (t.ex. Karakaszbasza), vara mycket opraktiska för regelbunden användning.

Det bör också noteras att inte alla hästar som tillhörde Radziwiłłarna registrerades med namn. Fler djur beskrevs faktiskt helt enkelt utifrån sina fysiska egenskaper, såsom ”en brun häst” (Inv. XXVI-310: 2), eller räknades endast (t.ex. Inv. XXVI-445). Detta tyder på att de hästar vars namn finns registrerade ansågs mer värdefulla av sina ägare. Detta beläggs ytterligare av inventarierna, som betonar djurens genealogier och de avelsstrategier som tillämpades (tydligast illustrerat i Inv. XXVI-17 – se även illustrationerna 2 och 3). Sådana djur betraktades sannolikt som statussymboler snarare än enbart arbetskraft. Med tanke på många hästnamns sofistikerade karaktär är det rimligt att anta att namnen hade en liknande symbolisk funktion.

På grund av sin sofistikerade karaktär och utländska etymologi var de sannolikt mindre praktiska än de ryska och italienska exempel som analyserats av E. Varnikova respektive M. Castiglione (Varnikova 2020; Castiglione 2021), även om hästnamnen i alla tre fallen motiverades på liknande sätt. Frågan är dock fortfarande öppen för jämförande forskning, vilket skulle kräva ytterligare utforskning av arkivmaterial för att hitta ännu okända exempel. Det vore dessutom värdefullt att jämföra hästnamn med andra zoonym. Kamil Frejlichs artikel (2025) handlar exempelvis inte främst om zoonym, men ger inblick i namnen på hundar som ägdes av Radziwiłłarna. Liksom hästnamnen byggde även dessa på djurens egenskaper. Till skillnad från hästnamnen syftade de dock också på jakt, som hundarna användes till, och på ljud och musikinstrument, vilka anspelade på skällande och ylande. Den stora mängden tidigmoderna hundnamn i Radziwiłłarnas arkiv i Warszawa, och eventuellt andra zoonymiska former i olika arkivsamlingar från perioden, utgör ett lovande forskningsområde.

Som visats ovan kan analysen av hästnamn från Radziwiłłarnas hjordar leda till slutsatser om magnaternas och möjligen deras följes intellektuella horisonter och mentalitet: deras fascination för den muslimska världen (åtminstone delvis driven av ett militärt hot), deras intresse för klassisk mytologi, en något excentrisk dragning till främmande språk, deras tillhörighet till den polskspråkiga kulturkretsen samt den aktning de visade hästarna i sina stall, sannolikt representativa exemplar. Förvrängningar i språkformerna gör det i sin tur möjligt att dra slutsatser om den begränsade kulturella kompetensen hos Radziwiłłarnas lägre, men läs- och skrivkunniga, tjänstefolk. Utan tvekan skulle motsvarande forskning, som belyser olika aspekter av social- och kulturhistoria, också kunna bedrivas med hjälp av andra exempel.

18

SOURCES

Charczowski I: Rejestr porządku stajennego i rekwizytów różnych, tudzież koni stajennych <…> Pana Charczo[w]skiego, kasztelanica słońskiego, June 1774, Archiwum Państwowe w Przemyślu [further: AP Przemyśl], Archiwum Zamku Leskiego Krasickich [further: AZLK], no. 7.

Charczowski II: Inwentarz, czyli zbiór rzeczy ruchomych <…> sukcesorów <…> Pana Władysława Charczowskiego, kasztelana słońskiego, 15 May 1775, AP Przemyśl, AZLK, no. 27.

Inv. XXVI-17: [Registers of horses of Krzysztof Radziwiłł], 1612–1621, Archiwum Główne Akt Dawnych w Warszawie [further: AGAD], Archiwum Warszawskie Radziwiłłów [further: AR], dz. XXVI, no. 17.

Inv. XXVI-39: Rejestry koni jeznych, parep i cugów J[e[g]o Ks[iążecej] M[ości], które zostały przy mnie po odjeździe z Słucka Je[go] Ks[iążecej] M[ości], 21 September 1629, AGAD, AR, dz. XXVI, no. 39.

Inv. XXVI-192: Rejestr klacz stanowionych i źrebięta pod sobą mających, 1726, AGAD, AR, dz. XXVI, no. 192.

Inv. XXVI-261: [Registers of herds], 1735, AGAD, AR, dz. XXVI, no. 261.

Inv. XXVI-277: Rejestr koni, które są odprowadzone z Ołyki do Nieświeża, 7 August 1736, AGAD, AR, dz. XXVI, no. 277.

Inv. XXVI-310: Opisanie stajni tudzież i ekwipażu J.O. Książęcia Imci, Olyka, 18 April 1741, AGAD, AR, dz. XXVI, no. 310.

Inv. XXVI-320: Szczepkowski Jan, Rejestr specyfikowanych klacz w stadach trzech, źrebiąt i źrebców, after 28 June 1742, AGAD, AR, dz. XXVI, no. 320.

Inv. XXVI-445: Durucki Beryeter Aleksander, Tabella stad J.O. Ks[ię]cia Radziwiłła wojewody wileńskiego, hetmana wielkiego, 8 June 1755, AGAD, AR, dz. XXVI, no. 445.

Inv. XXVI-767: Rejestr koni, które posłane są do Ks[ię]cia Je[g]o M[o]ś[c]i do Prus, 15 March 1658, AGAD, AR, dz. XXVI, no. 767.

Inv. XXVI-809: [Registers of mares], 1741, AGAD, AR, dz. XXVI, no. 809.

Inv. XXVI-883: Rejestr stada klacz i ogierów oraz bydła rogatego i nierogatego z klucza pohoskiego przypędzonych, May–June 1765, AGAD, AR, dz. XXVI, no. 883.

Inv. XXVI-988: Rejestr stanowionych klaczy w folwarku cumańskim za wolą J.O. Książęcia Imci Dobrodzieja, 1736, AGAD, AR, dz. XXVI, no. 988.

Inv. XXIX-249: Rejestr koni, jako teraz w kop y lskiej stajni stoją, 12 September 1634, AGAD, AR, dz. XXIX, no. 249.

19

REFERENCES

Augustyniak Urszula 2003: Inwentarze mienia radziwiłłowskiego z XVI–XVII wieku jako źródło do historii mentalności i życia codziennego – możliwości badań [The Inventories of Radziwiłł Property from the 16ᵗʰ–17ᵗʰ Centuries as a Source for the History of Mentality and Everyday Life – Research Perspectives]. – Kwartalnik Historii Kultury Materialnej 51(2), 231–248.

Bubak Józef 1974–1977: Nazwy zwierząt domowych z terenu Sądecczyzny w dokumencie z końca XVII wieku [The Names of Domestic Animals from the Sądecczyzna Region in a Document from the Late 17ᵗʰ Century]. – Rocznik Sądecki 15/16, 391–403.

Castiglione Marina 2021: I cavalli di casa Moncada: un repertorio “di razza” di inizio Seicento [The Horses of the Moncada Family: A “Pedigree” Collection from the Early 17ᵗʰ Century]. – Rivista Italiana di Onomastica 27(2), 609–643.

Duszyk Kinga 2011: Tendencje w kreowaniu współczesnych imion zwierząt na tle polskiej tradycji zoonimicznej [Trends in Creation of Contemporary Animal Names Against the Backdrop of Polish Zo onymic Tradition]. – Annales Universitatis Paedagogicae Cracoviensis. Studia Linguistica 6, 273–282. Internet Access: https://studialinguistica.uken.krakow.pl/article/view/5080.

Frejlich Kamil 2025: Zwierzęta Radziwiłłów: Anny Luizy z Mycielskich i Michała Kazimierza „Rybeńki” (1754–1762) [Animals of the Radziwiłłs: Anna Luiza née Mycielska and Michał Kazimierz “Rybeńko” (1754–1762)]. – Miasto – społeczeństwo – kultura: studia ofiarowane prof. dr. hab. Andrzejowi Karpińskiemu w 75. rocznicę urodzin, eds. K. Frejlich, E. Kalinowski, E. Nowosielska, Warszawa: Instytut Historii PAN [in print].

Kucharski Adam 2022: Michał Kazimierz Radziwiłł „Rybeńko” jako uczeń [Michał Kazimierz Radziwiłł “Rybeńko” as a Student]. – Biuletyn Historii Wychowania 47, 79–99. DOI: https://doi.org/10.14746/bhw.2022.47.5.

Lewandowska Dorota, ed., 2008: Archiwum Główne Akt Dawnych w Warszawie. Informator o zasobie archiwalnym [The Central Archives of Historical Records in Warsaw. Guide to the Archival Holdings], Warszawa: Naczelna Dyrekcja Archiwów Państwowych, Archiwum Główne Akt Dawnych.

Meiers Fabienne 2019: Equestrian Cities: The Use of Riding Horses and Characteristics of Horse Husbandry in Late Medieval Urban Agglomerations. – The Horse in Premodern European Culture, eds. A. Ropa, T. Dawson, Berlin, Boston: De Gruyter, 13–26.

Mytlakowski Władysław 1889: O nazwach krów na podstawie rękopisu z zeszłego wieku [On the Names of Cows Based on the Manuscript from the Last Century]. – Wisła 3(4), 901–906.

Pardo Michael A., Fristrup Kurt, Lolchuragi David S., Poole Joyce H., Granli Petter, Moss Cynthia, Douglas–Hamilton Iain, Wittemyer George 2024: African Elephants Address

20

One Another with Individually Specific Name-Like Calls. – Nature Ecology & Evolution 8, 1353–1364. DOI: https://doi.org/10.1038/s41559-024-02420-w.

Pawlik Stefan 1922: Nazwy krów w początkach XVIII wieku [The Names of Cows in the Early ^18th Century]. – Lud 1(3–4), 203–209.

Pluta Feliks 1988: Nazwy zwierząt domowych z XVIII wieku [The Names of Domestic Animals from the ^18th Century]. – Wokół języka: rozprawy i studia poświęcone pamięci profesora Mieczysława Szymczaka, eds. M. Basaj, H. Borek, D. Buttler, B. Kreja, W. Lubaś, F. Pluta, S. Skorupka, T. Skubalanka, W. Śmiech, S. Urbańczyk, Wrocław, Warszawa, Kraków, Gdańsk, Łódź, Zakład Narodowy im. Ossolińskich, Wydawnictwo Polskiej Akademii Nauk, 325–328.

Ragauskienė Raimonda 2010: „Cave canem“: žmogus ir šuo Lietuvos Didžiojoje Kunigaikštystėje XVI a. [“Beware of the Dog”: The Man and the Dog in the Grand Duchy of Lithuania in the ^16th Century]. – Istorija 80(4), 21–49. Internet Access: https://www.vdu.lt/cris/entities/publication/6fb3ad32-719b-4f52-8b77-89afe5ea08c6.

Smetona Marius, Smetonienė Anželika 2017: XVI–XVII a. šunų vardų motyvacija (remiantis J. Ostrorugo Nomenklatura ogarów) [The Motivation Behind Dog Names in the ^16th–17th Centuries (Based on J. Ostroróg’s Nomenclature of Hounds)]. – Lituanistica 63(3), 149–167. DOI: https://doi.org/10.6001/lituanistica.v63i3.3571.

Stachurska Anna, Skowerska-Wiśniewska Anna, Kędzierski Witold, Tkaczyk Ewelina, Janicka Wiktoria, Łuszczyński Jarosław, Janczarek Iwona 2024: How Important is the Familiarity of a Human’s Voice in Teaching Horses a Novel Word? – Applied Animal Behaviour Science 273, 106231. DOI: https://doi.org/10.1016/j.applanim.2024.106231.

Strutyński Janusz 1996: Urbozoonimia polska [Polish Urban Zoonyms], Kraków: Wydawnictwo Tomasz Strutyński.

Varnikova Evgenija N. 2020: Semantičeskie i slovoobrazovatelnye osobennosti kliček lošadej v istorii russkogo jazyka (po dannym perepisnyh knig vologodskih monastуrej XVI – načala XVIII v.) [Semantic and Word-Formation Features of Horse Names in the History of the Russian Language (Based on the Data from the Inventories of Vologda Monasteries from the ^16th to the Early ^18th Century)]. – Voprosy onomastiki 17(1), 47–83. DOI: https://doi.org/10.15826/vopr_onom.2020.17.1.003.

Walczak Bogdan 1996: Polskie zoonimy historyczne [Polish Historical Zoonyms]. – Systemy zoonimiczne w językach słowiańskich, ed. S. Warchoł, Lublin: Wydawnictwo Uniwersytetu Marii Curie-Skłodowskiej, 147–158.

Warchoł Stefan 1961: Nazwy własne krów w kilku zabytkach rękopiśmiennych małopolskich z końca XVII i XVIII wieku [Proper Names of Cows in Several Manuscript Monuments from the End of the ^17th and ^18th Centuries]. – Onomastica 7, 327–351.

21

Warchoł Stefan 2007: Słownik etymologiczno-motywacyjny słowiańskiej zoonimii ludowej. Słowiańskie nazwy własne zwierząt domowych i udomowionych zwierząt dzikich w środowiskach wiejskich [Etymological and Motivational Dictionary of Slavic Folk Zoonyms. Slavic Proper Names of Domestic Animals and Tame Wild Animals in Rural Environments] 1: Bawoły. Byki. Konie. Woły [Buffaloes. Bulls. Horses. Oxen], Lublin: Wydawnictwo Uniwersytetu Marii Curie-Skłodowskiej.

Zborowski Juliusz 1922: Nazwy krów w XVIII wieku [The Names of Cows in the 18th Century]. – Lud 1(1), 56–60.

Zięmbicki Witold 1934: Jana Ostroroga „Nomenklatura ogarów” [Jan Ostroróg’s “Nomenclature of Hounds”], Lwów: Drukarnia Księgarni Polskiej B. Połonieckiego. Internet Access: https://www.wbc.poznan.pl/dlibra/show-content/publication/edition/236265?id=236265.

Zinkevičius Zigmas 1997: XVII a. dvarų inventoriai – Rytų Lietuvos antroponimikos ir demografijos šaltinis [17^th-Century Manor Inventories – A Source for Eastern Lithuania’s Anthroponymy and Demography]. – Lietuvių kalbotyros klausimai 38, 63–80. Internet Access: https://journals.lki.lt/actalinguisticalithuanica/article/view/1344.

Radvilos ir jų arkliai: XVII ir XVIII amžiaus žirgų vardai magnatų šeimos bandų inventoriuose

SANTRAUKA

Straipsnyje analizuojami 1612–1742 m. inventoriuose užfiksuoti žirgų vardai, vartoti trijų Radvilų giminės magnatų Kristupo, Boguslavo ir Mykolo Kazimiero bandose. Pirmiausia šios bandos buvo laikomos Lietuvos Didžiojoje Kunigaikštystėje, taip pat Palenkėje, Voluinėje, Kuršo ir Žiemgalos kunigaikštystėje. Iš viso išaiškinti 434 vardai, iš kurių 106 moteriškos ir 328 vyriškos formos. Straipsnyje šie vardai išvardyti, atlikta kokybinė jų analizė.

Analizės rezultatai atskleidžia apgalvotą įvardijimo sistemą. Žirgų vardai dažnai nurodo gyvūnų ypatybes, įskaitant jų išvaizdą, elgesį ir greičiausiai kilmės vietą. Be to, keletas vardų, suteiktų kumelėms, buvo siejama su „moteriškumo“ ir grožio sąvokomis, o žirgų patinams – su kova, drąsa ir tarnyba. Graikų ir romėnų mitologija – reikšmingas vardų įkvėpimo šaltinis, ypač moteriškos giminės žirgų vardų.

Kiti vardai kilo iš bendrųjų įvairių gyvūnų rūšių, ypač žinduolių ir paukščių, pavadinimų. Daugelis vardų taip pat susiję su musulmonų pasauliu, parenkant vardus remtasi pareigybėmis, titulais, etnonimais, religija, istorinių asmenybių ir žmonių asmenvardžiais. Šias įvardijimo aplinkybes greičiausiai lėmė politiniai ir kariniai santykiai tarp Abiejų Tautų Respublikos ir Osmanų imperijos bei jos santykiai su totoriais. Dauguma žirgų vardų

22

grindžiami lenkiškais, turkiškais, itališkais žodžiais, nors pasitaikė ir lietuvių bei kitų kalbų žodžių.

Daugelis inventorių vardų yra iškraipytai užrašyti, o tai gali būti susiję su tuo, kad autoriai, be lenkų kalbos, užsienio kalbų greičiausiai nemokėjo ar neišmanė klasikinės mitologijos. Galiausiai šių žirgų vardų tyrimas suteikia vertingos informacijos apie Radvilų šeimos mentalitetą ir intelektualinius horizontus.

23