Acta Linguistica Lithuanica 2025, vol. 93, s. 1–9 Innehållslänk / Turin io nuoroda ISSN 2669-218X (online / elektroninis)

ETT FALL AV ”OMVÄND” ETYMOLOGI? REDUKTIONEN AV VERBAL POLYMORFI MED GERMANSKA *klīb- ’FÖRBLI FASTKLIBBAD’ SOM EXEMPEL

Ett fall av ”omvänd” etymologi? Reduktionen av verbal polymorfi – exemplet med germanska *blīb- ’förbli fastklibbad’

ALBRECHT GREULE Universität Regensburg E-post: [email protected] ORCID-ID: https://orcid.org/0009-0000-7993-1040 Forskningsområden: textgrammatik, teolingvistik och andlig sång, onomastik, historisk syntax.

https://doi.org/10.35321/all93-05

ABSTRAKT Vid bedömningen av etymologin hos det tyska verbet kleben (sv. ’fastna, klibba’) ur det indoeuropeiska urspråkets perspektiv visar det sig att detta tyska verb är det sista polymorfa spåret. Utifrån de ursprungliga uppgifterna kan flera indoeuropeiska morfem för aorist, presens och perfekt, kausativ och essiv rekonstrueras. Grundvalen för det ifrågavarande rotmorfemet indoeuropeiskt *gleibʰ- (urgermanska *klīb-) ’förbli fastklibbad’ markeras i texten med ett frågetecken. Detta är ett särskilt fall av germansk utveckling som ersatte indoeuropeiskt *leip- ’förbli fastklibbad’ i väst- och nordgermanska språk. Artikeln behandlar vilken påverkan syntaktiska och semantiska omständigheter, verksamma från forn högtyska till nyhögtyska, har på reduktionen av den ursprungliga uppsättningen av former hos urgermanska *klīb- ’förbli fastklibbad’. NYCKELORD: morfologi, reduktion, syntaktisk förändring, betydelseförändring, språkhistoria.

Copyright © 2025 Albrecht Greule. Utgiven av Institutet för det litauiska språket. Detta är en Open Access-artikel som distribueras enligt villkoren i Creative Commons Attribution-licensen, vilken tillåter obegränsad användning, distribution och reproduktion i alla medier, under förutsättning att den ursprungliga författaren och källan anges. // Išleido Lietuvių kalbos institutas. Šis straipsnis yra atviros prieigos, platinamas pagal „Creative Commons“ priskyrimo licencijos sąlygas, leidžiančias neribotai naudoti, platinti ir atkurti turinį bet kokioje laikmenoje, nurodant autorių ir šaltinį. Mottaget: / Gauta: 2025-08-25. Accepterat: / Priimta: 2025-10-27.

1

ABSTRAKT

Etymologin hos det tyska verbet kleben (att fastna) visar, mot bakgrund av det indoeuropeiska urspråket, att tyskt kleben är den sista kvarlevan av en polymorfi. Ursprungligen kan separata indoeuropeiska morfem för aorist, presens, perfekt, kausativ och essiv rekonstrueras. Närmandet till det underliggande rotmorfemet indoeuropeiskt *gleibh- (urgermanska *klīb-) ’förbli fastklibbad’ markeras emellertid med ett frågetecken. Det är en särskild germansk utveckling genom vilken indoeuropeiskt *leip- ’förbli fastklibbad’ ersattes i väst- och nordgermanska språk. Artikeln visar vilken roll syntaktiska och semantiska orsaker spelar i reduktionen av den ursprungliga fullständiga uppsättningen former av urgermanska *klīb- ’förbli fastklibbad’ från forn högtyska till nyhögtyska.

NYCKELORD: Morfologi, reduktion, syntaktisk förändring, semantisk förändring, språkhistoria.

I Lexikon der indogermanischen Verben listar Martin Kümmel under lemmat?*gleibh- ’förbli fastklibbad’ fem bildningssätt för verbet, nämligen aorist, presens, perfekt, kausativ och essiv^¹. De rekonstrueras utifrån forn­kyrkoslaviska, lettiska (en nybildning) och, i majoriteten av fallen, forn högtyska (fht.). Eftersom verbet endast är belagt i germanska och baltoslaviska, markeras såväl det (indoeuropeiska) lemmat som perfektets, kausativets och essivets konstruktioner med frågetecken. Utöver forn högtyska är motsvarigheten till (indoeuropeiskt?) *gleibh i germanskan väl belagd som *klīb, utom i gotiskan^².

Orsaken till att indoeuropeiskt?*gleibh- ’förbli fastklibbad’ uppträder i stället för indoeuropeiskt *leip- ’förbli fastklibbad’^³ nästan uteslutande i germanskan (som *klīb-) är att fortsättningarna av indoeuropeiskt *leip i germanskan (presens got. af-lifnan ’bli över’ i stället för germ. *limbe/a-, perfekt fht. bi-leif / bi-leib ’han stannade’, kausativ fht. leiben ’låta bli över’, essiv fht. lebēn ’leva’, nybildat presens fht. bi-līban ’förbli’) har avlägsnat sig semantiskt från grundbetydelsen ’förbli fastklibbad’. De semantiska luckor som därigenom uppstod i det germanska betydelsefältet ’förbli fastklibbad’ fylldes av adekvata former av morfemet germ. *klīb.

Ur språkförändringens perspektiv är det intressant att följa linjerna och spåra orsakerna till hur och varför den fyrfaldiga polymorfi (presens, perfekt, kausativ, essiv) som fanns i germanskan respektive forn högtyskan reducerades till ett enda svagt verb, nämligen kleben, i nutida tyska. Eftersom inte bara ljudförändringar utan även syntaktisk-semantiska orsaker spelar en roll, registreras och används förklarande också den semantiska och syntaktiska omgivningen för beläggen på alla historiska tyska språkstadier^⁴.

^¹ LIV 189f.

^² Jfr Seebold 1970: 206–298; EWA V 599–600.

^³ LIV 408f.

^⁴ Om metoden, jfr det som sägs om den syntaktiska verbordboken för medelhögtyska (MSVW) (Greule 2023).

2

De första antydningarna om polymorfins utveckling under den tyska språkhistorien finner man i band 11 av DWB under kleiben⁵. Där sägs följande om det starkt böjda verbet kleiben:

„Det enkla ordet är redan mht. mycket sällsynt, det verkar tidigt ha trängts undan av sitt avledda ord, det svaga kleben, som nu helt har trätt i dess ställe“, „det undanträngda ordet var emellertid tidigt också hotat genom förväxling med närbesläktade ord. Så med det svaga kleiben“ och „i mht. uteblev emellertid inte sammanblandningen av båda (dvs. av starkt böjda kleiben och svagt böjda kleiben).“

De punktuella hänvisningarna i DWB räcker tyvärr inte för en helhetsöverblick över utvecklingen av de forn högtyska verblexem som härrör från germ. *klīb- (~ indoeuropeiskt?*gleihᵇ⁻), nämligen klība-n, klimba-n, klaib, kleibe-n och klebēn. För detta krävs en bearbetning av såväl de yttre formerna som sememen och verb-aktantkonstellationen (VAK) på alla språkstadier samt en därpå grundad jämförelse av de specifika bestånden. Framhävandet av sememen underlättas i den mån de historiska tyska ordböckerna är beläggsbaserade ordböcker, det vill säga att de citerar alla eller åtminstone många beläggsatser för ett verb, och är tillgängliga online⁶.

För urgermanskan kan följande fem former anges, i överensstämmelse med de indoeuropeiska bildningslagarna:

1) Presens *klimbe/a- (< förgerm. / indoeur. *gli-n-bʰ⁻) > fht. klimban ’klättra’;

2) Preteritum *klaib-/*klīb- (< perfekt förgerm. / indoeur. (ge-)gloibʰ⁻);

3) Presens *klībe/a-, en ny presensform⁷ som bildats till perfektet > fht. Klīban ’häfta’;

4) Kausativ *klaib-eja- > fht. kleiben (< *klaibjan) ’fastklibba’;

5) Essiv *klīb-ē- > fht. klebēn ’klibba’.

Det ”gamla” nasalinfogade presenset urgerm. *klimbe/a konkurrerar med det nybildade presenset *klībe/a och sorteras så att säga ut ur morfemgruppen *klīb-: *klaib-: *klīb- ’förbli fastklibbad’ och bildar ett eget morfem *klimb med den nya betydelsen ’klättra, kliva’. Betydelseförändringen från ’förbli fastklibbad’ till ’klättra’ kan iakttas på flera håll, tydligast hos det med germ. *klīb- ’förbli fastklibbad’ synonyma litauiska verbet lipti (med nasalinfogat presens limpù) vid sidan av lit. lìpti (lipù) ’klättra’ (< ’förbli fastklibbad’)⁸. Dessutom står fht. klīban ’häfta’ bredvid fht. klīfa ’klättra’. Eftersom morfemet *klimb tidigt semantiskt och morfologiskt avskildes från morfemet *klīb-: *klaib-: *klīb och gick sin egen väg som verb i den tredje avljudsserien, följs dess öde inte vidare här.

Det avljudande preteritumet *klaib-/*klīb uppgår i det nya verbet i den första avljudsserien, dvs. positionerna 2) och 3) ovan sammanfaller. Den indoeuropeiska perfektreduplikationen

⁵ DWB XI Sp. 1069.

⁶ Det gäller: AHDWB, DWB XI, FNH DWB, Goethe-Wörterbuch, MHDWB.

⁷ Jfr Seebold 1970: 296f., 298; EWA V 597f.

⁸ LIV 408f.

3

försvinner spårlöst i germanskan liksom hos alla verb i den första avljudsserien. Ljudförändringarna som leder från det avljudande morfemet germ. klīb-: *klaib-: *klīb till forn högtyska är regelbundna: den labiala spiranten /b/ avspirantiseras till fht. /b/; /ai/ blir fht. /ei/; /i/ sänks före /ê/ (i klebên) till /e/, liksom i vissa andra ord. Framåt i tiden äger, bortsett från försvagningen av obetonade (slut-)stavelser (t.ex. fht. klebên > mht. kleben), allvarliga vokalförändringar rum först under tidig nyhögtyska: diftongering av fht. / mht. /î/ till nyhögtyskt /ei/ (mht. klîben > nhd. kleiben), förlängning av kort vokal i öppen betonad stavelse (kleben > kle:ben). Eftersom /ei/ monoftongeras (> /ê/) i de mellantyska dialekterna kan klêben (< kleiben) där, till skillnad från i de övre tyska dialekterna, sammanfalla med kle:ben (< klebên).

Följande kapitel redovisar, som utdrag ur de historiska ordböckerna över tyska språkstadier, motsvarigheterna till (a) fht. klīban ’häfta’, (b) fht. kleiben ’fastklibba’ och (c) fht. klêbên ’klibba’ med sememen och verb-aktantkonstellationerna (VAK)^⁹.

a) Fht. klîban stV.

1. fästa vid någon, en sak, hänga fast vid, hålla fast vid något

P Tillstånd / E tillståndsbärare (det som häftar) → Sn / E Ort (platsen där något häftar) → Sd.

Belägg: joh mir io hiar zi libe wiht alles io ni klibe, ni si, druhtin, thaz thin willo ist

O 1,2,51. ungilionot ni bileip, ther gotes wizzode kleip Os 20; dessutom: O 2,6,36. 3,17,64. 4,37,21. 5,1,14. 3,2. 20. 23,77.

Metaforiskt följa någon: ni sahun sie nan (Jesus) sizen untar scualarin êr, noh kliban themo manne, ther se (thio buah) inan lerti wanne O 3,16,10; dessutom: 4,12,39. Oh 30.

2. drabba någon:

P Förlopp / E förloppsbärare (det som drabbar) → Sn / E Adressat (den som drabbas) → Sd.

Enda belägget: Johane ouh hiar leid kleib Oh 98.

Mht.?klîben stV. endast ane klîben stV.

!. fästa vid någon: P Tillstånd

Belägg: wan des der mensche in gewonheit kumet daz klîbet im gerne ane PrBerth 1:201,4; eine vêde im anecleib / von eime sîner rittere NvJer 9508.

2. fästa något (vid något), sätta fast: P Handling Belägg: zu herzin ich daz clîbe [lîbe:] / daz in in des jâmirs röst / dî hoffenunge was ein trôst, / daz got dî sînen nicht vorlât NvJer 15292 (På grund av rimmet clîbe i stället för cleibe).

^⁹Grammatiska förkortningar: P = predikat, E = komplement / aktant, Sn = substantiv i nominativ, Sg = substantiv i genitiv, Sd = substantiv i dativ, Sa = substantiv i ackusativ, pS = prepositionsfras, ADV = adverb.

4

Ordbok över tidig nyhögtyska ----

Goethe-ordbok -----

Kommentar: ”Det enkla ordet (kleiben stv.) är redan mht. (klîben) mycket sällsynt, det verkar tidigt ha trängts undan av sitt avledda ord, det svaga klëben, som nu helt har trätt i dess ställe”¹⁰.

Det starka verbet, som huvudsakligen bildar tillståndspredikat, ahd. klîban kan därefter, enligt de sparsamma beläggen, inte längre påvisas i medelhögtyskan. En orsak torde vara omständigheten att ahd. klëbên, mhd. kleben (< germ. *klib-ē-), som formellt motsvarar essiv¹¹, vid sidan av det ursprungliga tillståndspredikatet ahd. klîban står som en synonym konkurrent.

b) Fht. kleiben svV.

1. klibba något på något, stryka; fästa, sätta fast något på något:

P Handling / E handlingsbärare (den som fäster) → Sn / E Objekt (det som fästs) → Sa / E Ort (var / vart något fästs) → pS (p=i, på) / E Adressat (den åt vilken något fästs) → Sd.

Belägg: ein horo... kleibt er imo... in thero ougono stat O 3,20,24 – thaz er (Adam) es firleipti, iz (den äpplet) avur thara kleipti in then boum, thar si (Eva) iz nam: missigiangin wir so fram O 2,6,30.

Överfört: prägla in något:

Belägg: hugi hiar nu harto thero minero worto, in herzen kleibi siu nu sar O 5,15,38.

2. förbinda, foga samman något (endast glossariskt)

3. klä något i ord:

P Handling / E handlingsbärare → Sn / E Objekt → Sa / Ort → pS (p=i).

Enda belägget: thaz man thia diufi ni firstat, thero brosmono kleini...: lesent zi in thia redina thie hohun gotes thegana; in giscrip iz kleibent, thaz mine gilichon leibent O 3,7,52.

Mht. kleiben svV.

[1. (samman)klibba:

P Tillstånd / E tillståndsbärare (det som är sammanlimmat) → Sn.

Enda belägget: swanne im in der zit der munt / cleibete unde in der durst twanc, / so satsete er ie vor sich den tranc Vāt 15557]

2. klibba något / sig (vid något), smeta, applicera:

¹⁰DWB XI Sp. 1069.

¹¹Essiv är en typ av (indoeuropeisk) verbalstambildning, genom vilken subjektets tillstånd betecknas utan betoning av inträdandet i tillståndet, jfr LIV 25.

5

P Handling / E handlingsbärare (de klibbande) → Sn / E Objekt (det som klistras fast) → Sa / Ort (där något klistras fast) → pS / Adv (p=vid, i).

Belägg: [garvarna] habent daz reht gen den laederern, daz si krain lo an diu vael klaiben suln, noh kain vael an daz ander heft en <...>, man sule si besunder lazzen StRAugsb 44,18. 72,7 – wâ man den aschen hin klaibt, der auz dem unk geprant wirt, dà mag kain spinn ir netz geweb en BdN 264,20.

Fnhd. kleiben svV.

1. fästa sig vid något / fästa, sätta fast, klibba fast

P Handling / E handlingsbärare (den som klistrar fast) → Sn / E Ort (där något klistras fast) → ADV.

Belägg: När han ska försegla ett brev, | klistrar han lite vax på det. – På klippan <...> har ett litet kloster byggts <...> precis som om en svala hade klistrat det därpå.

2. klibba, fastna, hänga på något:

P Tillstånd / E tillståndsbärare (det som klibbar) → Sn, [E den drabbade (den vid vilken något klibbar) → Sd]

Belägg: När han i tidens tand / klibbade fast och törsten tvingade honom, / satte han alltid drycken framför sig.

3. putsa något (en byggnad) med lera; klistra över, bekläda:

P Handling / E handlingsbärare (den som putsar) → Sn / E Objekt (det som putsas) → Sa.

Belägg: 2 scot eyme knechte, der den zygelofen cleybete.

Goethe-ordbok -----^¹²

c) Fht. klebēn svV.

klibba, hänga, häfta fast vid något, någon, sitta kvar:

P Tillstånd / E tillståndsbärare (det som häftar fast) → Sn / Ort (där något häftar fast) → pS (p=vid).

Belägg: tes (sjöborren) natura ist solih. über er chlēben beginnet. an demo skeffe. daz nehein dunst so michel nechumet tiu iz eruuekken muge Nb 167,29 [141,18]; dessutom: 201,29 [166,30].

Överfört:

a) vara bunden vid en sak, höra till:

¹² Att uppslagsordet kleiben ’klibba’ i den 25:e upplagan av Kluge: Etymologisches Wörterbuch der deutschen Sprache (Kluge 2011: 498) fortfarande är upptaget som ”perifert och regionalt” – till skillnad från andra nyare etymologiska ordböcker – beror på dess släktskap med kleben och substantivet Kleiber ’hackspettmes’.

6

P Tillstånd / E tillståndsbärare (det som häftar fast) → Sn / Ort (där något häftar fast) → pS (p=vid, i, till).

Belägg: fremediu chint... chlebent an demo alten urchundi Npw 17,46; sie chlebent in ueteri testamento Np samma ställe; albus nechlebet nicht zu homo Ni 558,21/22 [72,2];

b) vara (inre) förbunden med någon; ligga någon varmt om hjärtat, stå någon nära:

P Tillstånd / E tillståndsbärare (den som är inre förbunden) → Sn / E Adressat (den som man är inre förbunden med) → Sd / E Ort (platsen där man är inre förbunden) → pS (p=i, efter, till).

Belägg: denne al sin liup unte sin minna chlebege unte haftege in disemo (dvs. Benjamin) cum anima illius ex huius anima pendeat [Comm. in Gen. = Gen. 44,30] Thoma, Glossen s. 23,30.

Mht. kleben svV.

1. hänga (kvar), häfta, sitta fast:

P Tillstånd / E tillståndsbärare (det som häftar) → Sn / E Ort (där / vid vilket något häftar) → pS / Adv (p=vid).

Belägg: hon [Maria] såg där korset lyftas upp / och sin son fastklibbad därvid / med naglar hårt fastslagen Philipp 7293. 7687; Pass I/II (HSW) 24167.

2. klibba (om klibbig massa):

P Tillstånd / E tillståndsbärare (klibbig massa) → Sn, [E Ort (där något klibbar) → Adv / pS (p=vid)].

Belägg: där jag blev slagen, / där klibbar ännu mitt heliga blod Pass I/II (HSW) 20535. överf. om alla förbannelser skulle klibba, / då skulle få människor leva Freid 130,12.

Fnhd. kleben

hänga, klibba, sitta fast vid någon / något, dröja kvar; häfta vid någon / något, inte kunna släppa något; om konkreta och abstrakta referensobjekt

P Tillstånd / E tillståndsbärare (den / det som klibbar) → Sn / E Ort (där något klibbar) → pS / Adv (p=vid, i).

Belägg: Vrasandt att man inte ska hålla fast vid bokstaven och tro att det räcker att höra och läsa.

Goethe-ordbok: kleben

1. fästa något med limliknande bindemedel eller genom användning av självhäftande ämnen:

P Handling / E handlingsbärare (den som klistrar) → Sn / E Objekt (det som klistras) → Sa / E Ort (dit något klistras) → pS (p=på, i).

Belägg: Bokbindaren klistrade etiketterna på kopparstickportföljerna.

2. fästa; återkommande ’förbli fastklibbad’, överfört: vara sakligt, inre förbundet med något:

7

P Tillstånd / E tillståndsbärare (det som förblir fastklibbat) → Sn / E Ort (där något klibbar) → pS (p=vid).

Belägg: tror du att du är hemskare för mig eftersom ännu grevens av Helfensteins blod klibbar på dina kläder? – allt hopp försvinner inte, | Det som för evigt häftar vid ett smaklöst vittne.

Kommentar: Av de tre verbformer som bildats i fht. till morfemet (germ.) *klīɓ är det endast fht. klebên, verbformen av essivet, som har bevarats fram till i dag. Vid Goethes användning av kleben blir verbets nutida semantiska status redan tydlig. I dag har det övertagit funktionen att bilda såväl tillstånds- som handlingspredikat. Båda funktionerna var formellt åtskilda fram till tidig nyhögtyska: fht. klīban och klebên, mht. klīben och kleben bildade entydigt tillståndspredikat, medan fht. kleiben och mht. kleiben fortsatte det urgermanska kausativet *klaib-ejaund och därmed verbet som bildade handlingspredikat. Att sememet ’förbli fastklibbad’ som bildade tillståndspredikat fylldes med två (synonyma) verb, nämligen med svagt mht. kleben och starkt mht. klīben, ledde emellertid till att det starka verbet övergavs. Därtill kom att mht. klīben och kleiben på vägen mot nyhögtyskan ljudhistoriskt sammanföll i kleiben under tidig nyhögtyska och att fnhd. kleiben bildade såväl tillstånds- som handlingspredikat; dessutom böjdes det ursprungligen starka verbet, fnhd. kleiben (< mht. klīben), också svagt. Den tidiga nyhögtyskan uppvisar nu två svaga verb, det monosema kleben och det polysema kleiben, där det mellan de båda verben finns en delvis synonymi med avseende på tillståndspredikatet. För det steg som ledde till att verbet kleiben övergavs i den nyhögtyska skriftspråket är, slutligen, förutom polysemin två ytterligare ljudförändringar ansvariga, nämligen förlängningen i öppen betonad stavelse > kle:ben och den mellantyska monoftongeringen av /ei/ > /e:/, kleiben > /kle:ben/¹³. Med undantag för fnhd. kleiben och nhd. kleben är alla jämförda verb egentligen (bortsett från överförda betydelser) monosema och uppvisar den förväntade VAK: de verb som bildar tillståndspredikat har VAK P – tillståndsbärare – Ort, de verb som bildar kausativa handlingspredikat har VAK P – handlingsbärare – Objekt – Ort. Endast de forn högtyska beläggsatserna uppvisar dessutom rollen Adressat (den åt vilken något fästs). Formellt förändras endast aktanten E Ort → pS genom att prepositionen an (sie kleben an der Wand / an die Wand) till följd av standardiseringen blir norm i nyhögtyskan.

Avslutningsvis måste man fråga sig vilken typ av ”etymologi” den föreliggande undersökningen gäller. Medan den ”klassiska” etymologin utreder ursprunget till ett ord i nutida språk och i fråga om arvord som nhd. kleben går tillbaka ända till urgermanskan och indoeuropeiskan, är frågeriktningen i det föreliggande fallet, reduktionen av verbal polymorfi, precis den omvända: man frågar varför endast det polysema verbet nhd. kleben återstår i nyhögtyskan av den polymorfa urgermanska roten *klīɓ- ’förbli fastklibbad’.

^¹³ Jfr Paul 2007: § L45.

8

LITTERATUR

EWAhd V: Etymologisches Wörterbuch des Althochdeutsch [Etymologisk ordbok över forn högtyska] 5 (iba – luzzilo), under ledning av R. Lühr, utarbetad av H. Bichlmeier, M. Kozianka, R. Schuhmann med bidrag av A. L. Lloyd under medverkan av K. K. Purdy, Göttingen, Zürich: Vandenhoeck & Ruprecht, 2014.

Greule Albrecht 2023: Von antreiten bis eischen. Aus der Werkstatt des Mittelhochdeutschen syntaktischen Verbwörterbuchs (MSVW) [Från antreiten till eischen. Från verkstaden för den syntaktiska verbordboken för medelhögtyska (MSVW)]. – Acta Linguistica Lithuanica 89, 11–26. DOI: https://doi.org/10.35321/all89-01.

Kluge Friedrich 2011: Kluge: Etymologisches Wörterbuch der deutschen Sprache [Etymologisk ordbok över det tyska språket], 25:e genomgångna och utvidgade upplagan, redigerad av E. Seebold, Berlin, Boston: Walter De Gruyter.

LIV: Lexikon der indogermanischen Verben. Die Wurzeln und ihre Primärstammbildungen [Lexikon över indoeuropeiska verb: rötter och deras primära stambildningar], H. Rix, M. Küm­mel, T. Zehnder, R. Lipp, B. Schirmer, 2:a uppl., Wiesbaden: Dr. Ludwig Reichert Verlag, 2001.

Paul Hermann 2007: Mittelhochdeutsche Grammatik [Medelhögtysk grammatik], 25:e uppl., nybearbetad av T. Klein, H. J. Solms, K. P. Wegera, med en syntax av I. Schröbler, nybearbetad och utvidgad av H. P. Prell, Tübingen: Walter De Gruyter.

Seebold Elmar 1970: Vergleichendes und etymologisches Wörterbuch der germanischen starken Verben [Jämförande och etymologisk ordbok över starka germanska verb], Haag, Paris.

ORDBÖCKER ONLINE

AHDWB: Althochdeutsches Wörterbuch [Fornhögtysk ordbok]. Åtkomst: https://awb.saw-leipzig.de.

DWB XI: Deutsches Wörterbuch von Jacob Grimm und Wilhelm Grimm [Tysk ordbok av Jacob Grimm och Wilhelm Grimm] 11, 1864–1873. Åtkomst: https://woerterbuchnetz.de/?sigle=DWB&lemid=A00001.

FNHDWB: Ordbok över tidig nyhögtyska [Ordbok över tidig nyhögtyska]. Åtkomst: https://fwb-online.de.

Goethe-Wörterbuch: Goethe-ordbok [Goethe-ordbok]. Åtkomst: https://gwb-uni-trier.de.

MHDWB: Ordbok över medelhögtyska [Ordbok över medelhögtyska]. Åtkomst: https://www.mhdwb-online.de.

9