utför oss en lektion, genomförde lektionen i denna betydelse: ”När vi säger ”läraren håller en lektion”, menar vi en pågående process, medan ”höll en lektion” betyder att den inte avslutades, och ”genomförde en lektion” betyder att läraren höll den och avslutade den” (s. 18). Verbet genomföra behöver emellertid inte nödvändigtvis förknippas med att hålla och avsluta en lektion – det kan också betyda att lära sig, till exempel: göra läxor, uppgifter. Kanske skulle alltså ”genomförde en lektion” också kunna förstås som ”var på lektioner”, ”lärde sig lektionerna”.

Avslutningsvis bör det sägas att dessa anmärkningar på intet sätt förringar ordbokens vetenskapliga och normerande värde. Denna publikation uppmuntrar till intresse för och fortsatt utveckling av pedagogikvetenskapen och dess litauiska terminologi.

Nijolė Banevičienė

PSYKOLOGISK ORDBOK

Varje ny terminologisk ordbok är en betydelsefull händelse både för det aktuella vetenskapsområdet och för terminologin i allmänhet. I synnerhet gäller det om ordboken är den första, eftersom den kan komma att forma terminologin inom området och samtidigt visar vetenskapens inriktning och, åtminstone i viss mån, dess fortsatta utveckling.

Intresset för psykologi och arbetet med att skapa dess terminologi började redan i mellankrigstidens Litauen. I de filosofiska och pedagogiska ordlistor som sammanställdes av St. Šalkauskis (den senare gavs visserligen aldrig ut) kan man hitta ett stort antal psykologiska termer (synsätt, medvetande och så vidare). Senare glömdes psykologin inte heller bort: artiklar och böcker publicerades (även om de kanske inte var tillräckligt många), och det var naturligtvis omöjligt att klara sig utan ämnesområdets terminologi. Den första ordboken utkom dock först 1993. Det var ”Psykologisk ordbok”, utgiven av förlaget för vetenskap och encyklopedier¹. Enligt ordbokens redaktörer är den avsedd både för psykologer och för specialister inom andra områden samt för människor som intresserar sig för psykologi för sin egen bildnings skull. Av denna anledning bör ordboken ha utarbetats med största omsorg. Det finns få

¹ Psichologijos žodynas. V: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1993. 368 p.

102

specialister inom andra områden som köper och läser ordböcker över fysikens eller matematikens termer, medan kunskaper i psykologi och dess terminologi behövs av nästan alla företrädare för samhälls- och humanvetenskaperna; därför blir ordbokens påverkan på samhällsspråket i vilket fall som helst större.

”Psykologisk ordbok” är inte särskilt omfattande (368 s.), men det räcker gott som en början. Inte heller den trycktekniska kvaliteten kan kritiseras särskilt hårt (särskilt om man jämför med andra ordböcker som utkommit på senare tid). Formatet är litet men behändigt för läsaren.

Ordbokens redaktörer utgick från den ryskspråkiga ”Kort psykologisk ordbok” (Краткий психологический словарь/ Под общей редакцией А.В. Петровского и М.Г. Ярошевского. М., 1985) och material som tillhandahållits av litauiska forskare. Vid sidan av de litauiska uppslagsorden anges ryska och engelska motsvarigheter, och i slutet av ordboken finns register över termer på dessa språk samt korta biografier över framstående psykologer.

Man skulle kunna ifrågasätta om det räcker med enbart ryska och engelska motsvarigheter. Om franska motsvarigheter inte kunde tas med, borde man åtminstone ha tagit med tyska. Många berömda psykologer var ju tyskar eller österrikare. Dessutom skulle redaktörerna, om de hade motsvarigheter på fler än två språk, lättare kunna avgöra om den term de föreslår är utbredd även i andra språk (i detta avseende skulle även tyska kunna vara till stor hjälp, eftersom språket ogärna tar in främmande ord).

En viss anmärkning mot redaktörerna är också att det i praktiken inte ges några anvisningar om hur ordboken ska användas. Läsaren får, för att använda psykologernas eget uttryck, ta till metoden med försök och misstag (se artikeln metoden med försök och misstag på s. 166). Det är oklart vilka termer som rekommenderas och vilka som kanske bara återges som befintliga (och finns det möjligen också termer som används men som skulle kunna ersättas med betydligt bättre alternativ?). Finns det ord som används men inte rekommenderas? Av denna anledning är det något svårare att undersöka ordboken tillräckligt seriöst och ingående; därför kan man bara säga vad som ofrånkomligen faller en in när man bläddrar i den.

Det finns troligen inget vetenskapsområde som kan (och vill) klara sig utan internationella (eller åtminstone sådana som betraktas som internationella) termer. Många forskare betraktar denna egenskap som ett helt nödvändigt inslag i det vetenskapliga språket, men att förstå ett sådant språk, där det litauiska ofta bara är

103

konjunktioner, lyckas inte alltid nå fram till läsare eller åhörare.

Men vad föreslår då ”Psykologisk ordbok”? I språket lever ju ofta både ett litauiskt ord och ett ord som lånats från ett annat språk sida vid sida. Vilket av dem föreslås man använda, och vilket anges som dess synonym?

Det bör sägas att ordbokens redaktörer i de flesta fall föredrar litauiska termer, till exempel: binokulärt seende (dess synonym är binokulär syn), binaural hörsel (binaural hörsel), blindskrift (reliefskrift), återgivning (reproduktion), återuppbyggnad (rekonstruktion), vakenhet (vigilans), ämnesspel (yrkesspel), arbetspsykologi (industriell psykologi), REM-sömn (paradoxal sömn), tvångstillstånd (obsessioner, anankasmer), suggestion (suggestion), stumhet (mutism), nervsystemets balans (balans mellan nervprocesserna), patologisk oro (grundångest), fingerspråk (aktal kommunikation), självuttryck (självaktualisering, självförverkligande), självmord (suicid), perception (perception), korttidsminne (operativt minne), fantasi (fantasi), undvikande (eskapism) med flera.

Det finns något färre fall där man föreslår att använda en term som lånats från ett annat språk, till exempel: autokonception (jagbild, självbild), egoism (själviskhet), förväntan (väntan), epilepsi (fallandesjuka), etnopsykologi (folkpsykologi), frigiditet (sexuell kyla), gestalt (helhet), det ideala jaget (det önskade jaget), incest (blodskam), insikt (insikt), intelligens (förstånd), motöverföring (motöverföring), oligofreni (intellektuell funktionsnedsättning, svagsinthet), personifikation (personifiering), retroaktiv hämning (bakåtverkande hämning), selektivitet (urval), sensoriska processer (sinnesprocesser), zoopsykologi (djurpsykologi) med flera.

En del av exemplen ovan har blandat ursprung, så det vore logiskt att tala om valet av en beståndsdel snarare än hela termen. Ibland bildas hybrider helt i onödan. Till exempel pilotstudie (synonym: sökexperiment). Om två varianter nu absolut behövs, vore det kanske bättre att åtminstone ha en litauisk. Här ligger det nära till hands att byta plats på beståndsdelarna i dessa termer (det skulle bli sökstudie och piloteexperiment).

Det är svårt att säga om användningen av termer av icke-litauiskt ursprung alltid är tillräckligt väl motiverad. Att samma ord används också på r

104

yska och engelska kan ännu inte betraktas som ett tillräckligt tungt argument: det är ju just från dessa språk som flest onödiga främmande ord tränger in. Man bör också undersöka andra språk.

Det är märkligt att ordbokens redaktörer, trots att de själva anger en litauisk term, föredrar ett lånord från andra språk även när det litauiska ordet är betydligt kortare eller åtminstone lättare att uttala. Många terminologer anser ju att en term bör vara kort och lätt att använda, eller åtminstone att detta är önskvärt. Bland exemplen finns många fall där den litauiska termen är kortare (självbeteckning, selektivitet, fallandesjuka, bakåtverkande hämning, insikt, förstånd, sinnesprocesser, väntan, personifiering). Termerna blodskam, svagsinthet vore bekvämare och betydligt begripligare. I ordboken anges en kort och, förefaller det, ganska träffande motsvarighet till det tyskättade ordet gestalt: helhet. Det är dock oklart varför man är så rädd för att visa upp detta litauiska ord: det anges inte som synonym till ordet gestalt, utan står bara separat med en hänvisning till detta ord. Förståeligt nog används gestalt mycket brett, eftersom det också ingår i många sammansatta termer, men kanske skulle den litauiska termens korthet och tydlighet väga tyngre?

Man kan inte säga att ordboken överanvänder internationella ord. På många håll har man dock valt den enklaste vägen: ordet anpassas helt enkelt till litauiskan och presenteras som en term, utan att man ens försöker hitta ett lämpligt litauiskt ord. Det är uppenbart att språkvetare inte ensamma kan skapa nya och verkligt lämpliga psykologiska termer. Psykologerna själva måste också tänka till. Hur som helst kan man komma med ett eller annat förslag: 1) ambidextri (lika god kontroll över båda händerna, vänster och höger) skulle kunna kallas tvåhänthet eller likhänthet (jfr vänsterhänthet). Desto mer som man på ryska och engelska inte bara har angett termer för ambidextri, utan även andra termer (ryska двуправорукость, engelska two-handedness); 2) assisterande är inte särskilt lämpligt, eftersom ordet är tvetydigt (1. att vara assistent; 2. att kurtisera). Det vore bäst att ersätta ordet med ett litauiskt och använda kurtiserande som term. Eftersom detta ord ofta används som verb skulle termen kurtisera dessutom vara kortare än assistera. På samma sätt skulle flexibilitet (ryska гибкость, engelska flexibility) kunna kallas smidighet, kausal (attribution, schema) – orsaksrelaterad, kontamination – sammanblandning, kooperation – sam-

105

samarbete, longitudinell studie – en fortlöpande eller pågående studie, succession (motsatsen till samtidighet) – följd eller kontinuitet, validitet (ett kvalitetskriterium för experiment och psykologiska mätinstrument – deras tillförlitlighet, adekvans) – lämplighet.

Utöver dessa anmärkningar kan också en viss brist på konsekvens nämnas. Utan att gå in på problemen med terminologins systematik eller konsekvensen i dess användning räcker det att säga att ordbokens redaktörer inte kan bestämma sig för om sovjetiska psykologer fortfarande finns eller inte. Samme A. Lurija kallas på ett ställe sovjetisk psykolog och på ett annat (i ett fall till och med på samma sida) rysk psykolog. Sådana inkonsekvenser är dock mycket lätta att rätta till.

Man får anta att ordbokens redaktörer kommer att rätta till en hel del när de förbereder nya upplagor av den, däribland de nämnda ojämnheterna. Kanske kommer man också att ägna större uppmärksamhet åt att skapa litauisk terminologi. Så mycket mer som litauiska termer, som exemplen visar, ofta är både tydligare och kortare. Psykologer vill ju naturligtvis att så många människor som möjligt ska förstå dem och läsa deras arbeten.

Birutė LENKTYTĖ

SÅ SKA MAN INTE GÖRA ORDBÖCKER

Numera ges många olika ordböcker ut, särskilt små ordböcker. Om man såg till siffrorna skulle man kunna utbrista i beundran över både arbetets omfattning och den stora skaran lexikografer, ordboksredaktörer och förläggare. Sedan gammalt är det ju känt att det svåraste av alla språkliga arbeten är att skriva ordböcker. Och så många som arbetar med det! Vilka stora lingvistiska ambitioner, rena flygturer! En verklig guldålder för lexikografin.

Tyvärr, tyvärr... När man bläddrar igenom mer än ett av de nya alstren av vårt lexikografiska slit blir man snart besviken – många redaktörer och förläggare tror alltför lätt att de kan berika den litauiska lexikografin. Det vimlar av hastverk, märkligheter i utarbetandet och sammanställningen, rena skräpet. Mer än en redaktör och förläggare visar sig inte ha den minsta aning om hur ordböcker ska skrivas och ges ut. Ett av de viktigaste, mest fruktbara och mest auktoritativa områdena inom arbetet med det litauiska språket håller på att förvandlas till lexikografisk affärsverksamhet, ett slags lingvistikens Gariūnai. För i första rummet

106