Stasys ZAJANKAUSKAS

OM VISSA ALLMÄNNA TEKNISKA TERMER

Först och främst bör systemet med allmänna tekniska termer ordnas. Språkvetare föreslår att man följer principen att endast termer som används i dag, redan har blivit etablerade och inte väcker några tvivel bör tas med i terminologistandarder. Tyvärr har ännu ingen termgrupp blivit ordentligt normerad och systematiserad.

När det gäller terminologin bör nya termer publiceras i lämpliga tidskrifter, diskuteras, kritiseras och rättas i tid. Tyvärr finns det knappt någon sådan lämplig tidskrift.

När standarder för elektroniska termer utarbetades blev oklarheterna i relationerna mellan de ännu inte etablerade allmänna tekniska begreppen ”anordning”, ”apparat” och ”element” särskilt tydliga. Termerna betydelse och värde, driftläge och funktion är också otillräckligt tydliga. Vi ska kort diskutera dem.

Vad är skillnaden mellan en anordning och ett element?

Jag skulle säga att det, för att avgöra vad som är bäst att kalla ett visst objekt – en anordning eller ett element – är viktigt att förstå vissa grundläggande aspekter av språket på rätt sätt. Vad som menas här blir tydligare med ett exempel.

Till exempel kan en kavaj kallas ett klädesplaggselement, men det är bara motiverat när man verkligen vill tala om klädselns uppbyggnad och dess enskilda beståndsdelar. I alla andra fall bör kavajen kallas ett klädesplagg, och inte något slags element. Man kan ju hävda att i grund och botten är allt ett element i något mer övergripande, men jag anser att termen element bör användas med måtta.

Samma relation bör råda mellan termerna anordning och element. Jag anser att termen element bara bör användas när vi verkligen vill betona att vi undersöker uppbyggnaden hos någon konstruktion, apparat, maskin eller utrustning, och dess enskilda beståndsdelar. I andra fall måste man hitta en lämplig term för att benämna objektets särskilda slag.

65

Till exempel är det just därför som transistor, diod och tyristor, trots att de oftast används som kretselement, definieras som halvledarkomponenter (de definieras så även på många andra språk: engelska – semiconductor device, franska – dispositif à semiconducteurs etc. För tyskarna är de dock ”halvledarbyggnadselement”).

Vad är skillnaden mellan en komponent och en apparat?

Vi behöver en gemensam benämning för att beteckna integrerade kretsar, halvledaromvandlare, givare, dioder, transistorer och tyristorer. De flesta av dem är bara element, detaljer, men det finns också sådana som inte lämpar sig för att kallas element. Många har kallats halvledarkomponenter. För många är detta ovant eller rentav oacceptabelt. En annan sak är apparat.

De nämnda komponenterna kan också vara självständiga produkter, som enskilda beståndsdelar i en konstruktion (då kallas de komponenter). De kan också vara delar av en mer komplicerad monolitisk struktur, utan ens anslutningar och osynliga även i mikroskop. Till exempel utgörs de grundläggande strukturelementen i integrerade kretsar i grunden av transistorer, av vilka det kan finnas tusentals och miljontals. Men enligt internationella standarder hänförs en halvledarkrets till den mer omfattande och överordnade klassen av halvledarkomponenter (engelska semiconductor devices), det vill säga samma klass som även transistorer tillhör. När man exempelvis definierar en transistor bör man alltså kalla den en komponent. Dessutom omfattar begreppet på en gång både transistorer som element och som komponenter! En del kallar dem komponenter, andra apparater. Ryssar och polacker kallar dem ”apparater”, tyskarna ”byggnadselement”, medan engelsmän och fransmän använder den allra mest allmänna termen, som enligt min mening betyder komponent, men inte apparat. Även litauerna behöver en sådan allmän benämning. Jag anser att ordet komponent vore bäst lämpat för en sådan benämning; dess lexikala betydelse har ännu inte entydigt etablerats eller systematiskt avgränsats. I själva verket borde apparat endast beteckna en viss ”komponent avsedd för slutanvändning”.

Komponent är en av de grundläggande allmänna tekniska termer som används konsekvent på många håll och som före-

66

kommer. Ordböckerna anger dock inte riktigt detta. I den andra upplagan av ”Dabartinės lietuvių kalbos žodynas” (1972) definieras komponent som ”något som installerats, en detalj i en anordning eller apparat”, medan definitionen i den tredje upplagan (1993) lyder ”något som installerats; någon slags enkel anordning (apparat)”. Samtidigt beskrivs apparat i den andra upplagan som ”något slags särskilt verktyg, apparat”, och i den tredje som ”en anordning (? – St. Z.), en apparat som fungerar enligt komplicerade fysikaliska principer”. Jag anser att försöket att på detta sätt avgränsa begreppen ”komponent” och ”apparat” saknar grund – det som är komplicerat för den ene verkar enkelt för den andre! Vem ska avgöra?

Dessutom omfattar exempelvis ämnesbenämningarna elektroniska och kvantmekaniska mikrovågskomponenter, puls- och digitala komponenter både komponenter och apparater. Slutligen har begreppet ”apparattillverkningsindustri” aldrig omfattat industrin för tillverkning av transistorer eller integrerade kretsar! Apparat (franska appareil) bör snabbt föras samman med apparat!

Låt oss alltså kalla komponenter varje enhet av materiella hjälpmedel för att uppnå något syfte, och i synnerhet materiell utrustning som saknar en självständig eller slutlig användningsfunktion. Eller när funktionen eller ändamålet är oklart och det därför är svårt att välja en mer specifik systematisk benämning. Apparat skulle däremot endast beteckna en enhet av materiell utrustning med ett visst självständigt användningsändamål. En sådan korrigering av begreppet och termen komponent kullkastar inte särskilt mycket, eftersom beståndsdelar i något fortfarande kan kallas som förut – komponenter.

Det är också värt att blicka mot grannländerna. När de nämnda begreppen slutgiltigt systematiseras är det viktigt att även beakta internationella förhållanden. Vi behöver lämpliga litauiska motsvarigheter till termer på andra språk.

Den engelska termen device motsvaras av komponent, som i första hand betecknar ett ”alster”, det vill säga något som skapats, uppfunnits eller tänkts ut och konstruerats (se Websters ordböcker, till exempel Webster’s New International Dictionary, 1918 eller Webster’s New World Dictionary (of American English), 1989). När det inte råder något tvivel om att en viss komponent behöver ges en mer exakt benämning, preciseras den: instrument, apparatus, equipment etc. Komponenter som saknar en slutlig användningsfunktion och grupper av blandade komponenter benämns med den mer allmänna termen devices.

67

Den franska motsvarigheten till anordning, dispositif, betyder både ordningen i hur något är uppbyggt och en allmän eller osjälvständig anordning (se till exempel Larousse Universel (en 2 volumes), Paris, 1922 och Le Robert Dictionnaire d’aujourd’hui, Montreal, 1992). Det innebär alltså helheten av de delar som utgör en mekanism, en apparat (eller anordning); likaså varje sådan mekanism eller apparat (anordning) (se Petit Larousse en couleurs, Larousse, 1989). Anordningar som är avsedda för ett visst slutligt ändamål benämns alltid specifikt: appareil, instrument, machine. Exempelvis kallas redan en enkel millimeter appareil, men en transistor eller diod kallas inte så, eftersom de saknar en slutlig användningsfunktion. Då används termen dispositif.

Betydelse och värde

Matematiker klarar sig nästan utan termen värde. För dem är det funktionsvärde, storhetsvärde, medelvärde och så vidare. I ”Matematiktermernas ordbok” (1994) anges endast fyra termer med ledet värde: skalstreckets värde, spelvärde, undre/övre värde. Radioelektronikspecialister skulle i huvudsak hålla med om detta, men skulle också hitta fler termer som betecknar värde i ordets egentliga mening. Hit hör först och främst värdet på enheter för fysikaliska storheter (men inte de fysikaliska storheterna själva), på mått eller normaler för återgivning av fysikaliska storheter, samt på mätinstrumentens skalors änd- och startstreck värde; likaså värdet på en fysikalisk konstant och vissa skattningar: funktioners effektivvärde eller medelkvadratvärde. I alla andra fall passar termen betydelse bra, särskilt när det gäller dimensionslösa storheter. I ”Fysiktermernas ordbok” (1979) finns termen betydelse inte alls. Därför hävdar fysiker, som bara erkänner sin egen sanning, den hänsynslöst på andra. Exempelvis finns i läroboken ”Tamašauskas, A. ir kiti. Fizika, 3 t., 1992”, s. 168 ett avsnitt med rubriken ”Värdena på vissa integraler”.

Regim och verkan

Fysikerna vid Vilnius universitet vill ersätta ordet driftläge med termen verk-

68

an. Det är mycket viktigt att termerna är svenska. Om vi kan övervinna svårigheterna, så låt oss översätta, men låt oss vara uppmärksamma på ordvalet!

Begreppet ”driftläge” inom radioelektronik omfattar både anordningarnas inre och yttre driftförhållanden, driftspänning (exempelvis gränsvärden för tillåtna driftlägen), driftssätt eller ordning, driftstillstånd samt typer eller klasser av driftkaraktär. Jurister använder termen verkan, såvitt jag förstår, för att beteckna följderna eller resultatet av en verksamhet. Redan vid en ytlig betraktelse kan alltså verkan inom radioelektronik inte beteckna något helt annat – driftförhållandena: elektriska, termiska, klimatiska, radiologiska och så vidare, liksom driftstillstånd och annat. Vi använder termen läge för svag signal. Nu skulle vi behöva använda verkan av svag signal! Men det är ju inte signalen som verkar här! Man skulle kunna kalla det förhållanden för svag signal. En enda term, verkan, räcker alltså inte här.

När vissa anordningar förvaras i lager krävs ett särskilt, så kallat lagringsläge. Det handlar inte bara om omgivningsförhållanden, utan också om konservering och annan skötsel, exempelvis periodisk laddning av batterier och annat. Det kan man inte kalla lagringsverkan! Vi brukade säga att en apparat, till exempel, är i drift i sändningsläge. Anta att den just då inte sänder något, eftersom det inte finns något att sända. Låt oss försöka använda den nya termen: apparaten verkar i sändningsverkan. Obehaget ligger också i att instrumentalisformen av ordet verkan sammanfaller med nominativformen. Man skulle också behöva termen verkningsverkan. Tillstånd ska ombenämnas till verkan. Naturligtvis skulle man kunna dela upp begreppet och använda flera termer.

69