Jonas KLIMAVIČIUS

Litauiska språkets institut

VARFÖR BOMBAR MED BOMBER

Detta är en gammal fråga som envist har väckts, men tyvärr aldrig besvarats; den förtjänar ett bredare perspektiv, inte bara på designats mikrosystem utan även på denotats mikrosystem och deras förändringar.

1. Från artilleri till flyg: bomb och bombarda, bomba och bomba

Men först – vad betydde förr och vad betyder nu bomb och bomba? I Jurgis Šlapelis SNŽŽ från 1907 betyder bomba ”skjuta med kanoner”, och en bomb är av två slag: ”en kanonkula; en kula som kastas för hand, <…> används främst för att döda långa men fula människor”. Än i dag placerar, gömmer (eller till och med kastar) terrorister någonstans i världen en bomb; bara i Litauen är det ett sprängämne, och en sådan bomb är ovanlig. Vanliga människor föreställer sig numera att något som kastas för hand endast är en handgranat, fastän en granat egentligen är en kornig (lat. granatus – kornig) bomb. I SNŽŽ finns ingen granat, och i KarŽ 1919, utgiven (och sammanställd av Petras Ruseckas) av försvarsministeriet, finns ingen bomb – där finns bara en granat och en fugo granata – фугасная граната. I M. och S:s STŽŽ från 1923 betyder bomba ”beskjuta med kanoner”, och där finns varken bomber eller granater. I J. Norkus SNŽŽ från 1924 finns varken bomba, bomber eller granater. I den populära encyklopediska ordlistan ”Skaityk mane. Aš viską žinau. Visiems reikalingas žodynas. Untulio surinktas”, utgiven 1927, är bombardavimas ”omfattande beskjutning med kanoner” (123).

För den lexikografiska och encyklopediska bombens historia är Enc IV från 1936 viktig; där beskrivs bomb så här: ”Under 1400–1600-talen var bomber ihåliga projektiler formade som artillerikulor och laddade med krut: <…>. Till en början användes bomber i mörsare; <…>. <…>. I mitten av 1800-talet kallades artilleriprojektiler som vägde över 40 pund bomber. <…>. Handgranater kallas också bomber-

29

ter och minor. <...>. En viss typ av bomber är flygbomber. De fälls från flygplan <...>” (i huvudsak är det så även i LE III). Mörsare (holländska mortier <latin mortarium – mortel, stöt) är ”en artilleripjäs av stor kaliber (...) och kort pipa (...), som avfyras med en elevation på 50–75°. <...>” LTE VIII. Bombardering i Enc IV är bara ”kraftig och koncentrerad artillerield” (i LE III även ”bombfällning från flygplan”). TŽŽ 1936 säger tvärtom: en bomb är ännu bara ”en explosiv artilleri- eller handprojektil”, medan bomba redan har två betydelser: ”beskjuta fienden med artilleriprojektiler eller fälla bomber från ett luftfartyg”.

Ordet bombas ursprung och ursprungliga betydelse framgår av namnet på en annan pjäs – bombarda – trots att man tidigare ”bombarderade” med mörsare. Den definieras som 1. ”artillerikanon” i TŽŽ 1936; i Enc IV som ”en pjäs som skjuter bomber, sten- eller metallkulformiga projektiler (...). Användes mest under 1300–1500-talen” (”1381 ska korsriddarna för första gången ha använt bombarder vid belägringen av Trakai slott”, LE III). Den ursprungliga bombardan (franska bombarde) var en medeltida katapult [latin catapulta – 1) ”kastmaskin för pilar och spjut”, 2) ”projektil” < grekiska katapeltēs ”kastmaskin för pilar”] – en belägringsmaskin för att kasta sten; från 1400- till 1600-talet var en bombarda en ”kortpipig kanon som skjuter sten- eller järnprojektiler”.

I TŽŽ 1936 är betydelse 2 av bombarda – ”ett tvåmastat handelsfartyg i Medelhavet” – inte särskilt tydlig (men inte särskilt viktig heller). Ännu otydligare verkar betydelse 3 av bombarda vara: ”orgelns baspipa”, liksom bombardon, ”ett gammalt blåsinstrument av koppar” (TŽŽ 1936). Enc IV återger det något märkligt: bombardo (-don) – ”ett föråldrat (vanligt på 1500-talet) träblåsinstrument i trumpetfamiljen, i olika storlekar. Det ersattes av fagotten. Besläktad med bombardon är bombardino (original: B-nui – Bombardinas)” (LE III har bara bombardo). TŽŽ 1985 definierar bombarda som 2. ”träblåsinstrument, prototyp till fagotten”, 3. ”orgelregister med mycket stark klang”. MuzŽ 1975: bombarda 1) ”äldre träblåsinstrument, prototyp till fagotten. Det fanns olika slags bombarder: bas (jfr italienska bombardone, tyska Doppelquint-bombart), tenor (jfr italienska b. piccolo, tyska Basset-bombart), sopran (jfr italienska bombardino) och alt (jfr italienska b. piccolo)”; 2) ”orgelstämma”

30

med tungor, 16″- eller 32″-pipor (jfr fr. bombarde, ty. Posanne)», medan bombardonas – se bombardą.

Klarhet får man av lat. bombus ”surr, brus; dån, muller” < och gr. bómbos ”djup ton”. Sannolikt har den fått sitt namn efter ljudet i den latinska nomenklaturen: bombus ”humla”, bombyx ”silkesmask”, bombyliidae – svävflugor, bombina – klockgroda. Men en medeltida variant av luta eller lyra har inget gemensamt med bombardon: bardon (< tjeck. bardun < medelhögty. pardune).

Detta är inte det enda fallet av artilleriets musikalitet (eller musikens artilleriska karaktär) – jfr bazukà (eng. bazooka) ”amerikanskt pansarvärnsvapen. <...>. <...>. Bazukan avfyrar raketprojektiler. — — — Bazukan avfyras genom att den läggs på axeln, stående, på knä eller liggande. Bazukan har ett teleskopsikte. <...>” LE II, ”amerikansk pansarvärnsraketkastare” TŽŽ 1985 (användes i Afrika 1942 och i Korea 1952–1953) och ”primitivt blåsinstrument, använt av den amerikanske komikern Bobo Burns (d. 1956)” SWO 1978 (utan samband med det grekiska stränginstrumentet buzūkis).

Till bomba hör också bombažas ”konservburkslockets och bottnens utbuktning av gas, <...>” TŽŽ 1985 (liksom pol. bombastyczny, ty. bombastisch – lit. pomпаstiškas ”konstlat högtidlig, prålig, lyxig” DŽ₃, dvs. uppblåst).

Alltså är ordet bombarduotis ursprungliga betydelse att skjuta bombomis från en bombardos.

År 1941 tar LKŽ I₁ endast upp bombardą, markerat med ett kryss, dvs. som icke rekommenderat (sl.), och tar inte alls upp bombarduoti. Bòmba (och dial. bómba) (också markerat som sl., men utan kryss) betyder ”explosivt vapen, granat”; förklaringen är alltså inte helt tydlig, men en mening låter redan som ett flyganfall: Bombas meta Pn. Skrifternas adjektiv bombinis förklaras endast genom en hänvisning – → bomba – men exemplen har dubbeltydig innebörd: Den stora bombkonspirationen inleddes. Bombplan från Tyskland. [Bombinis är inte heller vanligt i dag – förekommer endast i KarŽ 1995: bombinė aviacijos ginkluotė, men finns varken i DŽ₃ eller ens i LKŽ I₂; däremot finns redan mininis KarŽ 1995 – mininė laivų ginkluotė.] Därefter tas verbet bombuoti upp med markeringarna neol. och sl.: ”kasta bomber”, men inte längre för hand

31

utan handkastning: Vanligen bombar bombplan. Vid mötena i Litauiska språksektionen och på andra håll framförde den logiske kemisten Kazys Daukšas passionerat önskemål om detta verb, bombuoti. Men även i detta fall bekräftade språket sin medfödda konservatism och den formella logikens oväsentlighet – redan 1968 hänvisar LKŽ I₂ bombuoti till bombarduoti, trots att exemplet denna gång inte ens är hämtat ur skrift utan ur levande språk: De sköt och bombade hela dagen Šts. Tyskarna bombade Skuodas Šts. [Även varianten bombinti tas upp här, belagd med en mening av B. Sruoga.] Det finns också bombesys i det levande språket: När bombandet börjar går vi ner i groparna Rt. Men bombarduoti förklaras ömsesidigt i LKŽ I₂ – ”beskjuta motståndaren med artillerigranater eller kasta bomber över honom från flygplan”. Även bomba är fortfarande ömsesidigt: ”explosiv projektil (handgranat, artillerigranat eller en som fälls från flygplan), <...>”.

Bombens betydelseförändring tog omkring tre decennier. I TŽŽ 1951 är bomb fortfarande mångtydig – ”en explosiv projektil, handhållen, avsedd för en pjäs eller som fälls från ett flygplan”, medan den i TŽŽ 1969 bara har betydelsen 1) ”en explosiv projektil [och 2) vulkaniska bomber – ”lavablock som kastas ut under ett vulkanutbrott <...>”; Enc IV vulkanbomb – ”lavaklumpar som under ett vulkanutbrott kastas upp i luften, ibland till en höjd av 2 000–3 000 m; när de snurrar genom luften, innan de faller till marken, svalnar de och får en rundad, avlång, klubbliknande form, vanligen ungefär lika stora som en människoknäve eller ett människohuvud”]. Bombardemang definieras i TŽŽ 1951 som ”beskjutning med artilleripjäser eller fällning av bomber från luftfarkoster”; TŽŽ 1969 har fortfarande ungefär samma definition. I DŽ från 1954 är ₁ bomb fortfarande ”en explosiv projektil för artilleri, flyg och annat”, bombardera betyder ”beskjuta fienden med artillerigranater eller kasta bomber över den från ett flygplan”, medan ₂ bomb i DŽ från 1972 redan i första hand är ”en explosiv projektil för flyg och annat”, och bombardera betyder nu endast ”kasta bomber från ett flygplan över fienden eller dess territorium”. I TŽŽ 1985 övertar flyget nästan allt från artilleriet: bomb 1. ”en explosiv projektil som fälls från ett flygplan eller vilken explosiv laddning som helst” (2. geol. ”<...>”), bombardera betyder endast ”kasta bomber från flygplan”. Så även i DŽ₃ – bomb ”en explosiv anordning”, bombardera ”kasta bomber från flygplan”. Även skol-TŽŽ från 1995 och 1998 har exakt samma definitioner. LTE II från 1977 lägger till bomb flygbomb vid sidan av huvudvarianten, men redan

32

helt av en annan anledning: Ubåtar bombarderas med sjunkbomber där också, och sjunkbomber LTE IV Det finns flygbomber (som släpps från flygplan) och sjöminor. Antanas Smetonas KarŽ 1995 bomb är också – 1) ”en av typerna av flygammunition” (men det finns även en undertyp, flygbomb) och 2) ”projektil för strid mot ubåtar” – sjunkbomb.

2. granat och bomb

Pirmiausia prisiminkime minėtą fugo granatą KarŽ 1919. Ir beveik visur granata skiriama prie artilerijos (nors yra ir rankinių): granata – „artilerijos sviedinys“ TŽŽ 1936; „granatos artilerijos skiriamos gyviesiems taikiniams kaŀti, lauko įrengimam ardyti, priešo artilerijai šaudyti ir t.t. Granatų yra įvairios paskirties ir rūšių: prieššarvinių, šautuvinių, rankinių ir kt. <...>“ Enc IX. Filologiniai žodynai reikšmes skiria: granata 1. „artilerijos sviedinys“: Iš granatų mušė, Prūsų mūrus ardė JD 1095, 2. „rankomis ar iš šautuvo metamas pėstininkų sprogstamasis ginklas“ LKŽ III; 1. „rankomis metamas sprogstamas sviedinys“, 2. „artilerijos sviedinys“ (DŽ₂ – 1. pဿn. „artilerijos sviedinys“), tik DŽ₃ apibendrinta – 1. kar. „sprogstamasis ginklas“ (2. sport. „metamasis įrankis“).

3. patron, ammunition och projektil (projektil); vapen

Här har vi redan märkt att en granat är en patron, alltså en projektil, rentav ett vapen. Och dessutom ammunition: granat – ”ammunition med splitter, eld, kemiska och biologiska ämnen för att bekämpa människor och förstöra materiel. Granater delas in efter användningssätt – handgranater och granater för granatkastare (granatkastarpatron, gevärsgranat); <...>” KarŽ 1995. Då blir det alltså så att även en handgranat är ammunition...

Och en bomb är alltså ”en sprängprojektil som fälls från ett flygplan” LTE II, alltså 1) ”en av typerna av flygammunition” KarŽ 1995, alltså återigen 2) ”projektil för strid mot ubåtar” KarŽ 1995.

33

Projektil var ursprungligen (redan hos Jonas Jablonskis m.fl.) och har av någon anledning blivit kvar, trots att ordet för spelboll åtminstone inom idrotten etablerats: kamuolys (också tvåvingad!..), 1. ”en gummiboll fylld med luft, avsedd för spel” DŽ₁, DŽ₂ eller helt enkelt 1. ”spelboll” DŽ₃, LKŽ XIV, men bara 2. milit. ”kanonprojektil” DŽ₁, DŽ₂, LKŽ XIV eller ”artilleriammunition” DŽ₃. Men även en handgranat eller ett handspjut skulle kunna vara en projektil. I LKŽ XIV finns Jeronimas Ralys nybildning svaidì nys, ”det som kastas”, från översättningen av Homeros ”Odysséen”: Så började de dansa med kast av kastföremål, höga hopp och vighet. I LKŽ XIV är inte det ord som Alfonso Nyka-Niliūnas använde i sin översättning av Shakespeares Hamlet belagt: sviedmuo: Att vara eller inte vara – det är frågan. Och vad är då ädlare: att i anden utstå / ödets pilar och projektiler, eller att gripa till vapen mot ett hav av olyckor / och göra slut på dem i strid? (cit. från LA 1997 95 5).

Redan i KarŽ 1919 finns sviedinys – снаряд. Och i KarŽ 1995 är sviedinys (artilleriprojektil) – ”den huvudsakliga delen av en artilleripatron <...>”. Alltså är kanonens (artilleriets) ammunition en patron, som innehåller en projektil (eller så är själva projektilen hela patronen); gevärets är en patron, som innehåller en kula; medan flygets är ammunition, jfr: Ammunitionen består av följande: artilleripatroner, raketprojektiler, torpeders och raketers stridsdelar, handeldvapenspatroner, granater, minor, bomber, sprängladdningar, rökboxar KarŽ 1995.

Kan granat, bomb också vara ett vapen? Det kan det: vapen – ”medel och apparater för att bekämpa och förstöra fienden, dess materiel, anläggningar och byggnader under strid. Består av förstörelsemedel och medel för att transportera dem till målet. Mer komplicerade vapen har dessutom styr- och riktanordningar. <...>” KarŽ 1995. En mycket bra beskrivning: granat – 1. ”explosivt kast- eller skjutvapen: <...>” TŽŽ 1985.

4. bombkastare, granatkastare, granatkastare, kulspruta; eldkastare, gasutslungare; spjutkastare

Endast genom ett trivialt resonemang kan man hävda att bomb numera bara är ”en explosiv projektil som fälls från ett flygplan” enligt LTE II. Men redan i KarŽ 1919 finns bombkastare – бомбометъ och bombkastare – бомбометчикъ.

34

1932 års BŽ 250 har varianten bombasvaidis (мортира – mortira, bombosvaid is). I 1936 års Enc IV bombosvaidis – ”en typ av närunderstödsartilleri. <...>. Till sin konstruktion är bombosvaidis mycket lik en granatkastare, men skiljer sig genom att sprängladdningen i bomben väger högst 4 kg. Bombkastarens banor är mycket krökta. Därför är dess främsta uppgift i ställningskrig att beskjuta fienden i skyttegravarna. Bombkastarens konstruktion är mycket enkel; skjutvidden är för äldre system upp till 300 m, för nyare högst 1 000 m. De väger också lite.” I LKŽ I från 1941, bombasvaidis – se bombosvaidis, medan bombosvaidis – se bombosvydis ”ett vapen för att kasta bomber”; men meningen bekräftar knappast detta: Italienska bombosvydžiai följer efter de flyende abessinierna, medan bombosvaidininkas tydligt syftar på flyg: ”en som kastar bomber (från ett flygplan)”. Det är sannolikt ett redigeringsfel. Bombosvydis finns också i RŽ från 1948. LKŽ I₂ återger i huvudsak LKŽ I₁, men undanröjer motsägelsen: bombosvaidininkas – ”en som beskjuter med bombkastare” (utan exempelmeningar). I BŽ I från 1967 står det uttryckligen: бомбометчик – бомбиниркас, бомбų mėtytojas (pilot), men detta är sannolikt uppenbart fel, eftersom бомбомет – bombosvaidis, bombosvydis. RLKŽ I går ännu längre in i motsägelsen: бомбометчик – mil. bombarduotojas (pilot), бомбу метikas, medan бомбомет här redan betyder något helt annat – (fartygs-) bombosvaidis (se kap. 6).

I Enc IX från 1940 finns granatosvaidis – ”ett vapen för att kasta granater. För detta ändamål används ett gevär (för gevärsgranater), <...>”. LE VII från 1956 innehåller en hel ”granatologi”. Granatartilleriet kom dock senare: ”De första små granaterna uppstod i början av 1500-talet. <...> <...>. Granater började användas i stor utsträckning först i slutet av 1700-talet, då granatkanonen uppstod. Från den tiden kallades även de runda explosiva projektilerna till kanoner och haubitsar för granater, medan mortelprojektiler kallades bomber. När långsträckta projektiler infördes i artilleriet med räfflade lopp vid mitten av 1800-talet blev granaten en nästan universell projektil” LE VII (granata). Här skiljer man alltså mellan granata och bomba, men inte i LTE I från 1976: ”På 1500-talet uppstod explosiva [artilleri]projektiler, kallade granater och bomber” (369). Längre fram benämns LE VII:s granitinė patranka mer korrekt granatinis pabūklas och förklaras som ”utan räfflor, införd på 1700-talet särskilt

35

skjuta med direkt riktning med explosiva projektiler. Den första G. P. [alltså granatkanon? – J. K.] uppstod i Ryssland (Sjuvalovs konstruktion). Senare i Frankrike 1851. <...>. <...>. <...> bestod fram till räfflat artilleri uppstod. <...>“. Historiskt senare är granatkastaren – ”ett vapen för att kasta granater. <...>. Efter kriget [det rysk-japanska 1904–1905] konstruerades flera typer av lätta pjäser, som fick namnet granatkastare. De sköt på korta avstånd (200–300 m) och hade en mycket krökt bana. <...>. <...>. Piporna är korta. <...>. Granatkastarna konstruerades lätta så att de kunde bäras. Granatkastarna blev kortlivade. Under första världskriget 1914–1918 användes de i liten utsträckning. De trängdes undan av den då uppkomna minkastaren“. Och LTE IV från 1978 ger en liknande uppgift: ”gevärsgranatkastare användes i viss mån under första och andra världskriget, men fick ingen större spridning”, men tillägger ny information: ”Efter andra världskriget blev handgranatkastare vanliga”. Även om LTE IV inte har granatkanon, skiljer den mellan granatkastare och artillerigranat. Nu har formen granatkastare etablerats i DŽ₂, DŽ₃ (även om PolŽ₂ från 1984 har granatosvaidis) – liksom granatmedis. DŽ₃ har också granatsvaidininkas, ”en som skjuter med granatkastare”. Enc IX har också granatininkas, ”en stridande som särskilt utbildats för att kasta granater”. Det skulle också kunna vara en idrottare, granatininkas (jfr spjutkastare, diskuskastare, kulstötare).

Minkastaren konstruerades i Ryssland under det rysk-japanska kriget 1904–05 (lett av L. Gobiata)“ LTE VII (även om LTE I i artikeln om artilleri säger: ”1904 uppfann midshipman S. Vlasjev minan). Minkastaren – ”ett räffelfritt artillerivapen som skjuter minor med en stor elevation av eldröret (45–85°)” LTE VII. Här noteras: ”I Litauens armé användes finska 81 mm-minkastare; <...>”. I själva verket är minosvaidis, ”en kanon som kastar minor”, belagt i TŽŽ 1936. RŽ 1948 har minosvydis och minosvydininkas. DŽ₁ har minosvaidis ir minosvydis, ”ett vapen som kastar minor”, LE XVIII minosvydis – ”ett infanterivapen med formen av en förenklad kanon. <...> började användas mer allmänt under första världskriget”.

I artikeln om LE XIII sägs om kulkosvydis: ”De första kulsprutorna började ingå i arméernas beväpning i USA under kriget 1870–1871. De

36

vo netobuli. <...>. Pirmąjį automatinį kulkosvydį išrado Sir Hiram Maxim (1840–1916)“. Karž 1919 yra: пулеметъ – kulkosvaidis, nors пуля – kulipka. Jono Jablonskio – kulkosvydis. Kulkosvaidis – įprasčiausias šios serijos žodis.

Eldkastare – ”ett anfallsvapen med kort räckvidd. En eldkastare består av bränslebehållare, en behållare med tryckluft eller annan gas, en bränsleslang, ett munstycke med avfyrnings- och antändningsanordningar samt andra tillbehör: <...>. Eldkastaren användes för första gången av tyskarna mot fransmännen vid Verdun. – – – 17 tyska eldkastarsoldater gav sig till fånga åt 1 900 fransmän” LE XIV. Eldkastare är belagt 1937 i Enc V 247, men redan 1926 gav poeten Salys Šemerys ut diktsamlingen ”Eldkastare för att sätta hjärtan i brand”. Det finns också en eldkastare för att bekämpa ogräs LTA 1999 185 12.

Någorlunda likartad är gasutkastare – ”ett artilleripjässlag avsett att skjuta iväg projektiler och minor fyllda med stridsgas. Gasutkastarna ställs upp i grupper om flera hundra, ibland tusentals, laddas med gasminor och avfyras alla samtidigt med hjälp av elektricitet. <...> släpper ut så mycket gas och förorenar luften så kraftigt att inte ens gasmasker ofta hjälper. <...>. Gasutkastare infördes och användes som ett medel i gaskrigföring för första gången av engelsmännen 1917 mot tyskarna” Enc VII (1939). På liknande sätt även LE V (1955) gasutkastare. LTE III preciserar både begreppet och historien: gasutkastare – ”ett vapen som slungar ut giftiga och radioaktiva gaser, vätska, emulsion eller damm av fast material. <...>. Den tyska armén använde gasutkastare för första gången den 22 IV 1915 vid floden Yser mot engelsmännen och fransmännen. <...>”.

Kanske det nyaste är benämningen på ett föremål från den äldre stenåldern (paleolitikum) – spjutkastare, en primitiv anordning som användes av aboriginer, indianer m.fl. och även i det medeltida Europa vid belägringar av fästningar LTE IV (bild), DŽ.

Frågan om de varierande avledningsformerna har lösts differentierat – 1) ord med grammatisk redskapsbetydelse, såsom bombkastare, kulspruta m.fl. (:kasta) – utan vokalväxling, 2) sporter vattenpolo, åld. korgboll ”basket” och luftboll ”volleyboll” (:kasta) – med vokalväxling [därför tekn. vattenkastare – hydromonitor = vattenkanon (водомет) PolŽ₂].

37

5. bombplan och bombflygare; hangarfartyg och flygare; minfartyg och minsvepare; torpedfartyg, torpedbåt och torpedflygare; robotbärare och jetflygplan

LKŽ I₁ tar endast upp i skrifter (inte i ordböcker) bombonešis (neol., hybrid.) ”flygplan som bär och fäller bomber”, men med samma betydelse finns här också bombininkas (neol., slang) 2. (medan 1. betyder ”bombkastare, sprängare”, men här är det inte en pilot: Be abejo, jis priklauso prie bombininkų gaujos). Denna bombininkas har sannolikt uppstått genom rysk бомбардировщик-induktion. Rysk бомбардировщик har också två betydelser – 1. bombonešis (flygplan), men 2. bombflygare, pilot i bombflyget BŽ I, vilket i sin tur skilde sig från det äldre ordet från bombardierernas tid, бомбардир – 1. milit. föråldrat bombardýr BŽ I, 1. före revolutionen bombardýr, soldat eller artillerist RLKŽ I (Enc IV bombardiras, bombardjeras – ”en lägre grad i 1700-talets arméer i Litauen, Polen och Ryssland, motsvarande korpral”), och 2. zool. žigas, degutininkas, smalinin-kas (skalbagge), Brachynus creptans BŽ I, 2. zool. bombardierbagge (skalbagge i familjen Brachyninae) RLKŽ I [Enc IV bombardiras (ty. Bombardierkäfer – ”en skalbagge som till försvar sprutar ut en ström av en skarp vätska från analkörtlarna; den förvandlas med en knall till gas och bildar liksom ett litet rökmoln. <...>. Bombardiren hör till familjen jordlöpare (Carabidae): <...>. Den vanligaste: Brachinus creptans L. <...>”]. För övrigt är purkštvabalis ännu inte belagt i LKŽ X. Bombardiru kallas också en kraftfull fotbollsskytt (kanske inte helt exakt бомбардировщик 3. – sport. vard. anfallare RLKŽ I). Det finns också ett entydigt ryskt бомбово́з – bombonešis (flygplan) BŽ I, RLKŽ I). bombonešis slog rot och blev etablerat. Redan 1936 har Enc IV endast bombonešis.

Senare fortsatte serien med lėktuvnešis ”fartyg för flygplans landning och start” DŽ₁ (finns redan i RŽ), semantiskt helt annorlunda än ledonešis; gandonėšis, liežuvnešis; lauknešis, lauknešėlis; och mer likt det ännu nyare vaiknešėlis ”anordning för att bära ett barn mot bröstet” PrPslgK I.

Även om bombininkas inte slog igenom, finns det ett mycket likartat minininkas RŽ, 2. ”krigsfartyg avsett för minläggning” DŽ₃ [inte längre korrekt i DŽ₁ och DŽ₂ – ”anpassat för minanfall”, liksom LE minininkas 2. ”krigsfartyg anpassat för minanfall”, eftersom detta numera är torpednešis och torpe

38

da – endast ”självgående mina”[1, 1) ”fartyg för att lägga min- eller näthinder till sjöss eller i floder” [2) ”anordning i marktruppernas ingenjörsmateriel för att snabbt lägga pansarvärnsminor i marken (snön)”] KarŽ 1995; eskadrinis minininkas – ”universellt obepansrat krigsfartyg, beväpnat med minor (lägger minspärrar), torpeder, sjunkbomber, universella 76–130 mm-kanoner och luftvärnskanoner, robotar. <...>. Används för spaning, skydd av fartygseskader, för att förstöra fiendefartyg och understödja marina landstigningar och marktruppers operationer” LTE III. I artikeln i LE XI skiljer karo laivynas mellan: minininkai, arba minų statytojai, samt minų naikintojai och minų gaudytojai: ”För minläggning används eller anpassas vid behov även andra fartyg, såsom jagare och minsvepare. Minų gaudytojai (trålare) <...>. Deras uppgift är att hitta fiendens minspärrar, fastställa deras gränser, röja farleder genom fiendens minfält eller förstöra hela egna eller fientliga minspärrar. <...>”. Det är självklart att liksom det finns flygplan som är naikintuvas ir gaudytuvas (rys. истребитель-перехватчик, eng. fighter-interceptor, så det är tveksamt om den något oklara termen gaudytuvas behövs sargybos naikintuvas KarŽ 1995), så bör det också finnas fartyg som är minų naikintuvas ir minų gaudytuvas. Benämningen på personen som utför uppgiften, minininkas 1. ”specialist på att lägga och ta upp (avlägsna) minor, minläggare” LE XVIII, 1. ”minspecialist, minläggare” DŽ₃, ²minininkas 1. ”specialist på att lägga eller ta upp minor”, 2. ”på ett krigsfartyg – specialist på minvapen, deras användning och bekämpning” LKŽ VIII är möjlig i vardagligt språk, men motsägelsefull i terminologin – det skulle bli minininkas på en (eskader-) minininke. KarŽ 1995 har minuotojas ”militärspecialist som kan minera och röja ett område, byggnader och andra objekt samt spana efter minor”.

KarŽ 1995 har också lėktuvininkas (lėktuvnešis).

Torpeda (lat. torpedo – elektrisk rocka; DŽ₁ har dessutom torpeda 2. zool. ”fisk i rockfamiljen som kan ge elektriska stötar”), är som redan nämnts en ”självgående (fartygs)mina”; den första tillverkades 1866. I LC 1885, 33, användes redan torpedlaivis (LKŽ XVI), för 70 år sedan torpedininkas Rtr (LKŽ XI) [LE XI 45 – naikintojai (torpedininkai)]. Numera är torpedinis laivas (beväpnat med torpeder) DŽ₃ (och DŽ₁) och den snabba torpedų kateris LTE XI 359 (greitieji torpediniai laivai – ”avsedda för

39

att verka i ytterområden, vikar och hamnar för torpedanfall” LE XI 45 (LE XI 43 – kustnära torpediniai laiveliai). Raketininkas är ”soldat i robottrupperna” DŽ₃, medan raketnešis är ”flygplan eller fartyg som bär robotar” LKŽ XI, ”yt- eller undervattensfartyg, flygplan som transporterar stridsrobotar och är utrustat med avfyrningsanordningar” LTE IX (medan raketinis lėktuvas inte är ett flygplan beväpnat med raketer, utan ett raketoplanas ”flygplan med raketmotor” LTE IX).

6. flygbombkastare och bombfällare; avfyrningsanordning, avfyrningsramp osv.

Bombardos sköt med bomber, även den artilleristiska bombkastaren sköt med bomber. Ett flygplans bombflygplan släpper bomber, men redan ”bomber kan vara frifallande, styrda och självsökande. De sistnämnda har vingar, roder, fjärrstyrnings- eller målsökningssystem” LTE II. Även i RLKŽ I finns прицельное бомбометание – riktat flygbombfällande. LTE IV säger om sjöbomber för undervattensbruk: De sistnämnda kastas från fartyget över relingen, skjuts iväg från bombkastare eller (reaktiva sjunkbomber) avfyras från utskjutningsanordningar. Lite tydligare: <...> sjunkbomber på fartyg skjuts iväg från reaktiva och pneumatiska bombkastare ombord eller från akterplacerade bombutskjutningsanordningar; <...> KarŽ 1995 (sjunkbomb). Här handlar det alltså om en annan sorts bombkastare.

Det finns ännu inga entydiga termer för anordningar för avfyrning av torpeder och raketer – torpedapparat ”anordning på ett örlogsfartyg för att avfyra torpeder. <...>” LTE XI (LE XI 45 – torpedapparat), raketkomplex – ”komplex för avfyrning av en strids-, forsknings- eller övningsraket, inriktning mot målet och korrigering av banan. Det omfattar raketen, avfyrningsanordningen, riktningsinstrument, utrustning för kontroll av raketen, system för styrning av flygningen och korrigering av banan, <...>” LTE IX (avfyrningsanordning – ”anordning för att avfyra militära raketer; <...>. <...>. Installeras på marken eller i en silo, på ett fartyg, luftfartyg eller terränggående fordon. <...>” LTE VIII), raketkomplex – ”funktionellt sammanhängande system och utrustning för att avfyra och styra raketer. <...>” KarŽ 1995 (avfyrningsanordning – ”anordning för förvaring, inriktning, förberedelse och avfyrning av raketer; en stridsresurs i ett raketkomplex. Består av ett rör eller skenor, riktningsmekanismer, gaser, sköldar, avfyrnings- och kontrollutrustning, elkällor osv. Avfyrningsanordningar är vertikala och lutande, stationära (silo- eller markbaserade), halvstationära (monterbara) och rörliga” KarŽ 1995).

40

anordning för förberedelse och utskjutning; stridsmedel i ett robotsystem. Den består av ett rör eller skenor, riktningsmekanismer, gas-, skydds-, avfyrnings- och kontrollutrustning, strömkällor m.m. Utskjutningsanordningar är vertikala och lutande, stationära (schaktbaserade, markbaserade), halvstationära (monterbara) och rörliga” KarŽ 1995).

RLKŽ III ракетница – (för lysraketer) raketkastare; raketpistol är tills vidare bara ett försök från språkvetarnas sida (även om kastare passar bra ihop med flygplan, jaktplan).

Det visar sig dock att det sedan länge har funnits en term med ett enda ord: bombfällare: Dessutom kunde detta flygplan [ANBO – 41] också bära 16 flygbomber på 12 kg vardera (upp till en totalvikt på 200 kg), för vilka automatiska bombfällare hade monterats särskilt LA 1998 118 13.

Skriver man raketkastare, torpedkastare?

7. bombardera, torpedera; vad härnäst?

Bombardera betyder både att beskjuta med bomber, och att kasta bomber från en bombkastare, och att släppa, fälla bomber från ett bombplan eller en jetdriven bombkastare, och att avfyra bomber. Ordet bombardera försöker man också använda i vidare bemärkelse: bombarderade – missilerna träffade LTV 1999 05 08. Det är ohört att avfyra missiler. Det har inte förekommit att man beskjuter med granater.

Torpedera betyder ”attackera, slå till med en raket” DŽ₃, också LKŽ XVI torpedera 1. (och 2. ”spränga borrhålet vid en olje- eller gaskälla”, 3. bildl. ”omintetgöra ett möte, förhandlingar”); att torpedera finns ännu inte.

Slutsatser

Det nuvarande systemet för benämning av flygbegrepp har uppstått ur artilleriets (och handeldvapnens) terminologiska system.

BOMB – BOMBARDA – BOMBERA bombkastare – skjuta granater – granatkastare – skjuta (kasta) kulor – kulspruta – skjuta – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

41

När realemet bombarda föll bort och betydelsen hos bomben förändrades –

BOMB – BOMBFlygplan – BOMBERA

bombledare – släppa

Bombflygplan motiverar ganska tydligt den nya betydelsen av bomben. Ordet bომbera förblir omotiverat på ett oklart sätt, men språkbrukarna känner inte av någon tvetydighet. Ett försök att rätta till detta – att ersätta ordet bոմbera med det ”tydliga” bomba – visade sig vara onödigt och oacceptabelt. Motivationen skulle kanske bli något tydligare om historismerna bombarda och bomb i den historiska betydelsen ”kanonprojektil” togs med i ordboken över standardspråket.

På liknande sätt (och något annorlunda) utvecklas mikrosystem för minor, torpeder, raketer, men här befinner sig en del fortfarande halvvägs, och den snabba tekniska utvecklingen lämnar dem föga tid att mogna.

Mottaget 1999-09-14

Förkortningar

BŽ – Baronas J. Rusų lietuvių žodynas. K., 1932.

– Rysk-litauisk ordbok / Utarbetad av V. Baronas, V. Galinis. V., 1967. Bd 1.

DŽ – Dabartinės lietuvių kalbos žodynas: DŽ₁ – I leid., V., 1954. DŽ₂ – II leid., V., 1972. DŽ₃ – III leid., V., 1993.

Enc – Litauiska encyklopedin. K., 1936, bd 4. 1937, bd 5. 1939, bd 7. 1940, bd 9.

KarŽ – Kariškas lietuviškai-rusiškas ir rusiškai-lietuviškas žodynėlis. K., 1919.

– Smetona A. Krigföringsordbok. V., 1995.

LA – ”Lietuvos aidas”.

LE – Litauiska encyklopedin. Boston, 1954, bd 2. 1954, bd 3. 1955, bd 5. 1956, bd 7. 1957, bd 11. 1958, bd 13. 1958, bd 14. 1959, bd 17. 1959, bd 18. 1964, bd 31.

LKŽ – Litauiska språkets ordbok. V., 1941, bd 1, 1:a uppl., 1968, 2:a uppl. 1956, bd 3. 1970, bd 8. 1976, bd 10. 1978, bd 11. 1986, bd 14. 1995, bd 16.

I artikeln används också förkortningar från denna ordbok.

LTE – Litauiska sovjetiska encyklopedin. V., 1976, bd 1. 1977, bd 2. 1978, bd 3. 1978, bd 4. 1981, bd 7. 1981, bd 8. 1982, bd 9. 1983, bd 11.

LTV – Litauens television.

MuzŽ – Krutulys A. Muzikos terminų žodynas. V., 1975.

42

PolŽ₂ – Rusų–lietuvių kalbų politechnikos žodynas / Sudarė G. Daugėla. V., 1984.

PrPslgK – Internationell klassifikation av varor och tjänster. För registrering av varumärken. V., 1996, D. 1.

RLKŽ – Rusų–lietuvių kalbų žodynas. V., 1982, T. 1. 1984, T. 3.

RŽ – Lietuvių kalbos rašybos žodynas. K., 1948.

SNŽŽ – Norkus J. Svetimų ir nesuprantamų žodžių žodynėlis. K., 1924.

– Šlapelis J. Ordbok över främmande och obegripliga ord. Tilžė, 1907.

STŽŽ – M. ir S. Svetimų ir tarptautiškų žodžių žodynėlis. Šiauliai, 1923.

SWO – Kopaliński W. Słownik wyrazów obcych. Warszawa, 1978.

TŽŽ – Tarptautinių žodžių žodynas: K., 1936. V., 1951. V., 1969. V., 1985.

– Skolordbok över internationella ord: K., 1995. K., 1998.

Siffrorna betecknar år, nummer (romerska siffror – band) och sidor. Eller datum.

VARFÖR BOMS BOMBAR

Sammanfattning

Det nuvarande systemet för benämning av flygets begrepp har utvecklats ur artilleriets (och handvapnens) termssystem.

bomb – bombard – bomba

(bomb) (bombardera) (att bombardera)

bombkastare – skjuta

(bombkastare) (att skjuta)

granat – granatkastare – skjuta (kasta)

(granat) (granatkastare) (att skjuta) (att kasta)

kula – kulspruta – skjuta

(kula) (kulspruta) (att skjuta)

Efter att termen bombarda (bombardera) föll bort och betydelsen av ordet bomba (bomb) förändrades, uppstod ett sådant system.

bomb – bombflygplan – bombardera

(bomb) (bomber) (to bombard)

bombkastare – avfyra

(bomb launcher)(to launch)

Den nya betydelsen av bomb motiveras helt tydligt av ordet bombonešis (bombflygplan). Försöket att ersätta ordet bombarduoti (bombardera) med den förment tydligare formen bombuoti var onödigt och misslyckades.

Mikrosystemen av termerna mina (mina), torpeda (torped) och raketa (raket, robot) utvecklades på liknande (och något annorlunda) sätt, men den snabba tekniska utvecklingen ger dem liten tid att etablera sig.

43