Alvydas UMBRASAS

Institutet för litauiska språket

RÄTTSTERMINOLOGI SOM BENÄMNER PERSONER I LITAUENS LAGBÖCKER 1918–1940

Artikelns källmaterial utgörs av inofficiella översättningar till litauiska av de ryska lagböcker som gällde i Litauen 1918–1940 (en lista över förkortningar finns i slutet av artikeln). Denna undersökning fortsätter artikelserien om rättstermer, som inleddes i Terminologijos nummer 8. Här behandlas rättstermer som benämner personer. Behovet av att benämna personer med termer varierar mellan olika vetenskaps- och verksamhetsområden. Det finns områden vars terminologi innehåller mycket få, eller kanske inga alls, personbenämningar (detta gäller framför allt de exakta vetenskaperna). Inom samhällsvetenskaperna är det omöjligt att klara sig utan terminologi som benämner personer. Juridiken hör till de områden där människors relationer och verksamhet står i centrum för undersökningen.

Inledningsvis bör sägas att personbenämningar inte alla är lika terminologiska. Det hävdas att benämningar på aktörer har en problematisk terminologisk status, och att ordet kalbininkas (språkvetare) inte är en lingvistisk term, eftersom det inte benämner ett särskilt begrepp inom denna vetenskap. Det föreslås att nomenklaturen för yrkesbenämningar förs till en separat undergrupp av terminologin (Gaivenis 2002: 31). I lagböckerna från 1918–1940 återfinns inte ordet teisininkas (jurist), men däremot advokatas C₃₃ 569 T, CTI₃₈ 44, BS₃₄ 155 T, BPI₃₀ 561, prisiekusysis advokatas C₃₃ 1539 T, CTI₃₈ 44, BS₁₉ 30/8, BPI₃₃ 44. Det är svårt att finna kriterier för att utesluta dessa ord från kategorin rättstermer.

För undersökningen samlades inte bara sådana termer in som tydligt benämner människor (fysiska personer), utan också termer med liknande uttryckssätt och anknytning till dem, vilka kan användas för att benämna både fysiska och juridiska personer (till exempel: ieškovas, atsakovas [kärande, svarande]).

I de undersökta lagböckerna påträffades omkring 800 rättstermer som benämner personer (det vill säga nästan en sjundedel av alla termer som används i lagböckerna). Ungefär hälften är enordiga och hälften sammansatta (främst tvåordiga). De sammansatta termerna beskrivs i artikeln också efter huvudled (tillsammans med de enordiga).

Sett till huvudledet (enordiga termer har ju bara ett led) är de flesta termer som benämner personer av litauiskt ursprung

107

(omkring 700, dvs. omkring 88%). Det är terminologiserade enkla¹ ord eller terminologiserade eller nybildade avledningar. Knappt över 20 enordiga enkla (morfologiskt osammansatta) termer som betecknar personer påträffades. Om man därtill lägger sammansatta termer där samma enkla termer utgör huvudled, närmar sig det totala antalet 100 (omkring 14% av termerna med litauiskt ursprung enligt huvudled).

Av de enkla termerna är, med hänsyn till det undersökta ämnet, först och främst person CI₃₃ 533/13 värt att nämna. Det ingår i sammansatta termer: med samma betydelse försvunnen person BPI₃₃ 852, person som försvunnit spårlöst CTI₃₈ 1775, person försvunnen utan att man vet vart CTI₃₈ 1451, person vars vistelseort är okänd CI₃₃ 254 T, CTI₃₈ 1775 T; ansvarig person CI₃₃ 2105 S, civil person BPI₃₃ 1252, fysisk person CI₃₃ 420 S, BS₃₄ 39 R, misstänkt person BPI₃₃ 46 (och den misstänkte personen BPI₃₃ 257/1), anklagad person BPI₃₃ 46 (och den anklagade personen CI₃₃ 574 S), kollegial person CI₃₃ 2325 T, person anställd på frilansbasis CI₃₃ 56, skadelidande person BPI₃₀ 43, skyldig person BPI₂₄ 223 (och dömd person BS₃₄ 59 T, dömd person BS₃₄ 53 V), utomstående person CI₃₃ 514 S, CTI₃₈ 44, BPI₃₃ 620/3, person som ställts inför rätta CI₃₃ 647 S, privatperson CI₂₈ 982, BPI₃₃ 2 (och privat person CI₃₃ 31, CTI₃₈ 2, BS₃₄ 156 P), berörd person CI₃₃ 919 S, CTI₃₈ 1215 S (och den berörda personen CPI_3IV 241, CTI₃₈ 1164), tredje person CI₃₃ 1691 PT, BS₃₄ 72 P, BPI₂₄ 700 (och tredje person CI₃₃ 533 T, CTI₃₈ 128/1, BPI₃₃ 778). För övrigt har de normstridiga nominativformerna tretysis asmuo, som ibland förekommer i dagens rättsakter (t.ex. CK 2000: 6.51 str.), inte påträffats i dåtidens kodexar. Det bör uppmärksammas att Statens

¹ Med enkla ord avses här ord i morfologisk mening, dvs. ord som inte kan delas upp morfologiskt. I stället för ledet enkelt används också primärt (Urbutis 1978: 62). Inom terminologin har enkelt ord visserligen också en annan betydelse. Det förstås ofta som en motsats till fackord (termer) i dialekter och standardspråket (oavsett ordbildning), när man talar om deras terminologisering, dvs. omvandling till termer (se Keinys 1980: 63–64). K. Gaivenis uttrycker detta tydligare och talar om att omvandla färdiga ord till termer (Gaivenis 2002: 51–53), även om han i texten också nämner enkla ord (Gaivenis 2002: 53). S. Šalkauskis använde uttrycken profant ord, profant språk för detta ändamål (Šalkauskis 1991: 24), men använder också uttrycket vanligt språk (Šalkauskis 1991: 44). I lexikologiska arbeten talas det ibland om terminologisering av allmänspråkliga ord (Jakaitienė 1980: 73), eller så indelas termer i nybildningar och folkliga ord (Drotvinas 1987: 51).

108

Terminologikommissionen, som verkade inom rådet, föreslog i slutet av självständighetsperioden i stället för de numera gängse termerna fysisk person och juridisk person de ganska lyckade termerna egennamnsperson och rättslig person (TTP 1940: 185). Den första termen kunde också ha varit ny (den förekommer inte i kodexarna), medan rättslig person redan hade använts (CI₃₃ 698 T, CTI₃₈ 45 T). Förslaget slog inte igenom. Enligt P. Kniūkšta förvränger användningen av person för att beteckna en institution eller organisation (efter mönster från andra språk) ordets betydelse, men kan tolereras eftersom den inte inkräktar på språkets system. Enligt honom hade man kunnat hitta bättre termer, till exempel juridiskt subjekt (Kniūkšta 1999: 18–19).

Termen person är också besläktad med termen människa CI₂₈ 533/13, BS₁₉ 39. Den senare tycks ibland ha använts i de undersökta kodexarna i den förras betydelse, till exempel: minderårig människa BS₁₉ 421, omyndig människa BS₁₉ 420, sinnessvag människa BS₁₉ 282, utomstående människa CI₃₃ 1246 T, CTI₃₈ 13, fullvuxen människa CI₂₈ 150/1, privat människa CI₃₃ 1537 (och privat människa CI₃₃ 212, BS₃₄ 471 T).

Termen vän användes i en ovanlig betydelse: ”medlem av ett bolag” CI₃₃ 2129, CPI₃₁C 36/3; medlem av ett handelsbolag CPI₃₁C 26. En sådan terminologisk betydelse är inte särskilt upptagen i LKŽ.

En ganska stor grupp utgörs av släktskapsbeteckningar som behövs inom civilrätten. De flesta är gamla indoeuropeiska² arvord, till exempel: bror CI₃₃ 204, CTI₃₈ 83, BS₁₉ 455, BPI₃₃ 705, dotter CI₃₃ 125, ingift släkting ”släkting genom giftermål” CI₂₈ 23, CI₃₃ 23, CPI₃₁V 417, BPI₂₄ 99 (свойственник), syster CI₃₃ 23 S, CTI₃₈ 83, BS₁₉ 455, BPI₃₃ 705, son CI₃₃ 125, svåger ”släkting genom giftermål” CI₂₈ 254, CI₃₃ 1054 S, CTI₃₈ 86, BS₃₄ 518 S, BPI₃₀ 85, BPI₃₃ 85 (свойственник), svåger CI₃₃ 996 T, far CI₃₃ 125, make ”make” CI₂₈ 41, CTI₃₈ 1086, BS₁₉ 29, BPI₂₄ 751, BPI₃₃ 1013 T (супруг), svärson CI₃₃ 1051 T, hustru ”maka” CI₂₈ 41, CI₃₃ 23 S, CTI₃₈ 1086, BS₁₉ 29, BPI₂₄ 751, BPI₃₃ 85 (супруга); några är baltiska, till exempel: svärdotter CI₃₃ 996 T, svärfar CI₃₃ 1051 T, barn CI₃₃ 12, CTI₃₈ 371, BS₃₄ 170 R; ett är ett gammalt slaviskt lånord – barnbarn³ CI₂₈ 203. Även om vi inte längre uppfattar det så är hustru, barn historiskt sett avledningar

² Etymologin har kontrollerats i A. Sabaliauskas arbeten, särskilt i hans Lietuvių kalbos leksikoje (se Sabaliauskas 1990).

³ Språkrådgivaren rättade ordet anūkas, -ė; -ai till sūnaitis, dukraitė; vaikų vaikai, vaikaičiai, palikuonys (KP 1939). Det finns inte med i KPP 1985, men tas upp i DŽ 2003, även om det ibland ifrågasätts om det är rekommenderat. I dagens kodexar används termen vaikaičio.

109

(Skardžius 1996: 296; Keinys 1999: 27–28). Det fanns en hel del olika termer för barn, till exempel: det barnet som avskilts Cl₃₃ 190, det legitimerade barnet Cl₃₃ 144, det minderåriga barnet Cl₃₃ 106 S, det barn som inte avskilts Cl₃₃ 181, det omyndiga barnet Cl₃₃ 164, barnet under myndighetsålder Cl₃₃ 131, barn fött utom äktenskapet CP₃₁ᵥ 325/1, CT₃₈ 1460/2 S, oäkta barn CT₃₈ 325/1, BS₃₄ 445 T, adoptivbarn Cl₃₃ 163, äkta barn Cl₃₃ 144.

Make betyder ursprungligen ”en vuxen person av manligt kön”, hustru – ”en vuxen person av kvinnligt kön”. Deras användning i betydelsen make, maka är känd ända sedan de äldsta skrifterna; det är sant att make i denna betydelse var mycket vanligt, medan hustru förekom endast sporadiskt (Buivydienė 1997: 18, 19, 61–64). I de undersökta kodexarna hade make, hustru blivit termer i betydelserna äkta makar, men användes oftare i de första översättningarna av kodexarna; i de senare förekom make, maka oftare (som i dagens lagstiftning).

Intressant nog användes termerna släkt, svåger. Släkt förekom främst i civilkodexarna och i de tidigare översättningarna av civil- och straffprocesskodexarna (Cl₂₈ 4, Cl₃₃, CP₃₁ᵥ, BP₂₄), svåger i de senare processrättsliga översättningarna (BP₃₀, BP₃₃, CT₃₈) för att benämna släktingar genom äktenskap. Svågers semantiska utveckling har beskrivits tämligen ingående av R. Buivydienė (1997: 177–190). Svågrar, svägerskor betecknade tidigare personer som blivit släkt genom systrars giftermål (systerns make, hustruns syster), senare personer som blivit släkt genom bröders giftermål (broderns hustru, makens bror), tills betydelsen till sist vidgades så mycket att den kom att omfatta alla släktingar genom äktenskap. Enligt A. Salys är släkt i betydelsen släkting genom äktenskap mycket ovanligt i dialekterna (Salys 1979: 176) (en sådan betydelse skiljs inte ut från betydelsen blodsband i LKŽ), och överlag är det tveksamt om släktingar genom äktenskap och blodsband i levande språk över huvud taget benämns med skilda ord. Denna betydelse hos släkt fick inget fäste inom juridiken; även A. Salys kritiserade den (samma ställe). I dag används svåger för detta ändamål. Även om man möjligen ofta klarar sig utan detta ord, används för att benämna sådan släktskap endast en avledning av det – svågerskap (TŽ 1954; CK 2000: 3.136 str.). Av vissa nutida lagar att döma är motsvarigheterna följande: släktskap – släkting, svågerskap – person som är förbunden genom svågerskapsband (LRVTĮ 1999: 9 str.). Svåger undviks tydligen på grund av sin mångtydighet, eller åtminstone

⁴ I texten till Cl₂₈ används både svåger och släkt, men det senare ordet rättas i slutet av boken till svåger. I stället för savočmeninkai har även gentainis använts, Cl₂₈ 1054.

110

skliaustuose pateikiamas paaiškinimas – svainis (sutuoktinio giminaitis) (LRVAĮ 1999: 21 str.). Prie svainio (svainystės) įtvirtinimo teisėje anuomet prisidėjo A. Salys (1979: 176, 187), dalyvavęs Valstybės Tarybos Terminologijos komisijos veikloje, nors jau šioje komisijoje galėjo būti pastebėtas terminijai nepriimtinas tarmių nulemtas svainio daugiareikšmiškumas. Galbūt todėl ši komisija svainiui, svainė paliko senesnes reikšmes (Schwager, šurin, svojak; Schwägerin, svojačinica), o vedybų giminaičiui įvardyti teikė terminą svainaitis (Verschwägerter; svoistvennik) (TTP 1939: 479). Jis greičiausiai buvo padarytas pagal analogiją su giminaitis. Darybiškai ir sistemiškai visai galimas, tačiau Nepriklausomoje Lietuvoje šiam terminui prigyti jau nebuvo kada, o sovietmečiu jis nepastebėtas. Nepateko ir į LKŽ. Tai gali būti A. Salio naujadaras. Jis, iš pradžių teikęs svainio daugiareikšmiškumą (Salys 1979: 187), galėjo apsigalvoti.

Av en annan typ är de sällsynta termerna i kodexarna farbror C₃₃ 204, moster C₃₃ 1137. P. Skardžius betraktar dem som barnspråksord, bildade av två identiska ljudkombinationer – reduplikativa, eller reduplicerande, avledningar (Skardžius 1996: 22, 23). Synkront är de odelbara. Enligt vissa forskare (t.ex. E. Fraenkel) är de lån från slaviska språk (Sabaliauskas 1966: 13).

De flesta personbetecknande termer som användes i kodexarna 1918–1940 är avledningar (eller sammansatta termer där en avledning utgör det grundläggande ledet). Vissa av dessa avledningar har terminologiserats, andra är juridiska nybildningar. Det är ofta svårt att skilja de förstnämnda från de sistnämnda (särskilt när det gäller produktiva typer), eftersom uppgifter om ordens historia saknas.

Som brukligt dominerar suffixavledningar bland avledningarna. I undersökningsmaterialet påträffades omkring 450 termer bildade med suffix (eller med ett sådant som grundläggande led), det vill säga cirka 67% av termerna av litauiskt ursprung. Dessa personbetecknande termer (enordiga eller grundläggande led i sammansatta termer⁵) tillhör två ordbildningskategorier: beteckningar för aktörer och för bärare av verbala egenskaper samt beteckningar för bärare av nominala egenskaper. Fler termer tillhörde den första kategorin – omkring 320, varav ungefär hälften är enordiga och hälften sammansatta (det vill säga har ett sådant grundläggande led). De två mest produktiva suffixen är -tojas och -ėjas.

⁵ Sammansatta termer med samma grundläggande led räknas som separata enheter.

111

Suffixet -tojas, -a är det mest produktiva suffixet för aktörer och bärare av verbala egenskaper, inte bara i det undersökta materialet utan också i språket som helhet, inklusive terminologin (Urbutis 1965: 317; Keinys 1975: 25). I de undersökta kodexarna påträffades 60 avledningar med detta suffix (termer bestående av ett ord), till exempel: aikvotojas CT₃₈ 1460/13 (растомучель, jfr eikvotojas CT₃₃ 1383, CT₃₈ 1460/21 T), aukotojas ”en person som skänker egendom till staten eller någon annan” CI₃₃ 986, derėtojas ”deltagare i auktion” CT₃₈ 1171 T, dovanotojas CI₃₃ 974, CT₃₈ 258 T, gabentojas BP₃₃ 1149 (провозитель), gimdytojai ”föräldrar” CI₃₃ 194, CP_31v 1345/10, gyventojas CT₃₈ 1460/19 T, BS₃₄ 401 S, BP₃₃ 216, globotojas CI₃₃ 12, BP₃₃ 85, ieškotojas ”kärande” CT₃₈ 161/6, BS₁₉ 160, kainotojas ”värderare” CI₃₃ 675, CP_31v 1007, BP₃₃ 113 T, kaltintojas CI₃₃ 574 S, BS₃₄ 419 T, BP₃₃ 63, klastotojas BS₃₄ 442 P, kurstytojas BS₁₉ 51, laiduotojas CI₃₃ 1555 S, CT₃₈ 161/3, BP₃₃ 80, laikytojas⁶ CI₃₃ 1512 S, BS₁₉ 617, liudytojas CI₃₃ 31, CT₃₈ 54, BS₃₁ 30, BP₂₄ 161, BP₃₃ 50, mokėtojas BS₃₄ 578 T, prašytojas CI₃₃ 56, CT₃₈ 54/1, rikiuotojas ”förvaltare” BS₃₁ 605, rūpintojas CI₃₃ 6, CT₃₈ 1543, BS₁₉ 30/6, BP₃₃ 975/1 V, samdytojas CI₃₃ 1744, CT₃₈ 138, BS₁₉ 208, skolintojas CI₃₃ 584, BS₁₉ 606, tardytojas⁷ CI₃₃ 1512 S, BS₃₄ 158 R, tarnautojas CI₃₃ 102, CT₃₈ 616, CP_31v 1086, BS₁₉ 396, BP₃₀ 1120, turėtojas CI₃₃ 420 (владелец), tvirtintojas BS₃₄ 636 T, valdytojas CI₂₈ 420, CI₃₃ 442 T, CT₃₈ 34, CT₃₈ 1116, BS₃₄ 624 S, vykdytojas BS₃₄ 51 R, BP₃₃ 955.

Ungefär en tredjedel av avledningarna på -tojas har prefix, till exempel: antspaud(u)otojas CT₃₈ 1696, atsakytojas ”svarande” CI₃₃ 1530 T, BS₁₉ 160, įgaliotojas CI₃₃

⁶ I kodexarna likställs laikytoju med turėtojas och savininkas, till exempel: ”[icke-namngivna procentpapper] ska genom samma brottmålsdom återlämnas till sin siste h å l l a r e, såsom sin rättmätige i n n e h a v a r e och laglige ä g a r e” CI₃₃ 1512 S. I dag används i stället för laikytojo turėtojas eller savininkas.

⁷ Redan 1892 skrev J. Jablonskis om ordet tardymas, tardyti och sade att det varit känt länge och att redan Donelaitis använde det i betydelsen ”undersöka genom förhör”. J. Jablonskis förbinder ordet med tarti, det vill säga tardau betyder ”jag gör så att andra säger vad de vet om den sak som efterforskas” (Jablonskis 1935: 12, 13). Han nämner också Kuršaitis, vars ordbok ger betydelserna ”undersöka” och ”undersökare” för tardyti, tardytojas, och föreslår: ”Tardytojais skulle man kunna kalla våra ’sliedovatelus’, eftersom de dag ut och dag in bara förhör andra; hela deras arbete består i att förhöra andra” (ibid.). Tardyti kan också förbindas med tirti (iterativ), vilket förklarar sambandet med Kuršaitis ”undersökare”.

V. Urbutis tardytoją laiko J. Jablonskio naujadaru (Urbutis 1999: 430), tačiau J. Jablonskis tik pasiūlė šį žodį vartoti tam tikra reikšme.

112

687, CTI₃₈ 47, BS₃₄ 44 S, irodinėtojas CI₃₃ 120, įvaikintojas CI₃₃ 145 S, CTI₃₈ 1460/12, nusiunomotojas ”den som hyr ut, hyresvärd” CI₃₃ 1691, pasirašytojas ”den som undertecknat för en analfabet” CI₃₃ 919 S, pasisavintojas BS₃₄ 574 S, pavaduotojas CI₃₃ 691 T, paveldėtojas CI₃₃ 132, CI₂₈ 533/10, pristatinėtojas CI₂₈ 1740 (поставщик), pristatytojas CTI₃₈ 470, BS₃₄ 591 T (поставщик UGS), prižiūrėtojas BS₁₉ 311, užsakytojas ”beställare” CI₃₃ 1737 S, užstatytojas CI₂₈ 1630, CI₃₃ 1664. För många av de här angivna avledningarna är prefixet nödvändigt och har nästan lexikaliserats (gett ordet en ny betydelse), men det finns också sådana där prefixet inte är nödvändigt, till exempel: išieškotojas ”kärande” CI₃₃ 1399 S, CPI₃₁₆ 161/16, CTI₃₈ 161/10, išnuomotojas CI₃₃ 1691 T, CTI₃₈ 1460/29 T, išžagintojas BS₃₄ 520 S, suklastotojas BS₃₄ 440 S, sukurstytojas BS₃₄ 131 T. För övrigt är det intressant att motsättningen mellan nuomotojo – nuomininko markeras med prefix: išnuomotojas – nusiunomotojas (termen nuomotojas har inte påträffats; nuomininkas används ofta). I vissa av de exempel som angetts används i dagens rätt endast avledningar på -ovas: atsakovas, ieškovas, užsakovas. J. Jablonskis rekommenderade den juridiska termen atsakovas (ställde den mot ieškovas), medan atsakytoją föreslog han skulle reserveras för skolan och andra områden (Jablonskis 1936: 105). Den sistnämnda termen användes mer av jurister endast i början av självständigheten och förekom i en handskriven ordbok (TTTŽP: 61).

Avledningar med det aktuella suffixet fungerar ofta som huvudled i sammansatta termer (sådana termer är till och med fler än termer bestående av ett ord), till exempel: varžytynių dalyvautojas CI₃₃ 1492, kontrabandos gabentojas BPI₃₃ 1174, teismogydytojas BS₁₉ 171, BPI₃₃ 337, nuolatinis gyventojas CTI₃₈ 1673 T, pirminutinis turto įgytojas⁸ CI₂₈ 420, prisiekusysis kainotojas BPI₃₃ 335, privatinis kaltintojas BPI₃₃ 5, termininis laiduotojas CTI₃₈ 651, įmonės laikytojas BS₃₄ 363/3, užstato laikytojas CI₂₈ 542/24, CTI₃₈ 1586 T, vekselio laikytojas CTI₃₈ 161/3, BS₃₄ 440 T, kvotos liudytojas CI₃₃ 28, sutuoktuvinių liudytojas CI₃₃ 36, valstybės verslų ančdelio mokėtojas BS₁₉ 546, teisių paveldėtojas CPI₃₁V 458, įpėdinių neįvaldinto palaikų turto rūpintojas CPI₃₁V 1744, vakansinio palikimo rūpintojas CTI₃₈ 1744, testamento sudarytojas CI₃₃ 1048 S, nužudymo sumanytojas BS₃₄ 457 S, fritt anställd

⁸ En ovanlig avledning, men den användes redan av K. Sirvydas. I kodexarna förekom oftare igijė-jas; även formerna igijėlis, isigijėlis, som inte finns upptagna i LKŽ, förekom (se nedan).

113

tjänsteman CTI₃₈ 1289, BS₃₄ 532 S, statstjänsteman CTI₃₈ 261, BS₃₄ 471 T, innehavare av egendom på livstid CI₃₃ 533/1, jordägare CI₃₃ 434, faktisk förvaltare CI₃₃ 533 T, CTI₃₈ 29 T, processdrivare BPI₃₃ 249 P, beslutsverkställare BS₃₄ 59 T, testamentsexekutor CI₃₃ 1048 S, CPI₃₁V, CTI₃₈ 24.

Suffixet -tojas är ganska vanligt i det levande språket, och därför är det svårt att säga vilka avledningarna som har blivit termer och vilka som skapats särskilt för juridiken. Över huvud taget väcker indelningen av avledningar med detta suffix i etablerade termer och nybildningar en hel del tvivel, eftersom en sådan avledning kan bildas när som helst (regelbundet), när man behöver benämna en aktör. Till exempel är ordet kaltintojas inte belagt i LKŽ från dialekter eller äldre skrifter, även om kaltinti, kaltinykas (kaltininkas) är belagda. Termen kaltintojas föreslogs 1922 av Terminologikommissionen (se Umbrasas 2001: 81 för mer information). Var det en nybildning? Här är lexikografiska luckor mer sannolika än att ordet aldrig tidigare hade använts (för sådana studier skulle, utöver äldre skrifter, en korpus av texter från 1800-talet och början av 1900-talet vara mycket värdefull). Eftersom suffixet -tojas är mycket vanligt, är det möjligt att just därför flera avledningar med samma bas på -ovas senare spreds; de var något mer specialiserade och skilde sig mer från det vanliga ordförrådet. Enligt LKŽ är den största delen av de tidigare nämnda avledningarna med detta suffix belagda i ordböcker eller andra skrifter redan före 1900-talet. Som ord från detta århundrade kan exempelvis termerna antspauduotojas, įgaliotojas, įrodinėtojas, įvaikintojas, kainotojas, klastotojas, rikiuotojas, vykdytojas. betraktas.

Till sin funktion, betydelse och regelbundenhet i ordbildningen liknar suffixet -ėjas, -a mycket det föregående, men det finns något färre avledningar – nästan 40 enordstermer (och bara något fler sammansatta termer). Något mer än hälften av dem är prefixavledda, till exempel: atpirkėjas ”återförvärvare av släktens egendom” CTI₃₈ 1448, įgijėjas CI₃₃ 1424 T, CTI₃₈ 161/3, BS₃₄ 591 S, įkeitėjas CI₂₈ 1664, CI₃₃ 1630, CTI₃₈ 1068, BS₃₄ 577 S, įskundėjas BS₃₄ 157 R, BPI₃₃ 1204 (доноситель UUS), įteikėjas BS₃₄ 530 S, įžeidėjas BS₃₄ 530 S, padėjėjas BS₁₉ 51, BPI₃₃ 73 P, palikėjas CI₃₃ 923, CTI₃₈ 1705 (завѣщатель ZG), papirkėjas ”mutköpare” BS₁₉ 149, pardavėjas CI₃₃ 570 S, CPI₃₁V 470, BS₃₄ 532 S, pareiškėjas CI₃₃ 1512 S, BPI₃₃ 307, patarėjas CI₂₈ 6, CTI₃₈ 1632, perėmėjas CTI₃₈ 458 (преемник), perleidėjas ”överlåtare av rätt till egendom eller annat” CI₃₃ 1424 T, pranešėjas CI₃₃ 1666, BPI₃₀ 1204 (доноситель UUS), priėmėjas ”den som tagit egendom i förvar” CI₃₃ 2111, privertėjas ”den som tvingat”

114

någon att handla brottsligt” BS₁₉ 146. Som vi ser är prefixet nödvändigt i termerna. Bland de fall där termen skulle kunna sakna prefix kan nämnas åtminstone apdraudėjas ”den som tillhandahåller försäkringstjänster” CT₃₃ 2199 S.

Det finns bara något färre avledningar utan prefix, till exempel: draudėjas CL₂₈ 2200 P (страхователь), gavėjas CL₃₃ 1744 S, gyvėjas CT₃₈ 967/1, BPI₂₄ 516, globėjas CL₂₈ 12, CT₃₈ 20, BS₁₉ 30/6, BPI₂₄ 99, pirkėjas CL₃₃ 521 T, CT₃₈ 1056, BS₁₉ 610, radėjas ”den som hittat en borttappad sak” CL₃₃ 539, BS₃₄ 573 R, reiškėjas⁹ BS₁₉ 30, BS₃₄ 30, BPI₃₃ 975/1 V (свидѣтель UU), rinkėjas BS₁₉ 30/1, BPI₃₃ 975/1 V, siuntėjas CL₃₃ 1744 S, skundėjas CL₃₃ 432 T, CP₃₁C, CT₃₈ 163, BS₃₄ 156 S, BPI₃₃ 307 (жалобщик UUS), sprendėjas BPI₂₄ 579, šmeižėjas BS₃₄ 537 S, teisėjas¹⁰ CL₃₃ 120 S, CT₃₈ 50, CPI₃₁V 1390, BPI₃₃ 10, vertėjas BS₁₉ 158, BPI₃₃ 114, vežėjas BPI₃₀ 1173, BPI₃₃ 1230.

Sammansatta termer användes oftast med samma led, till exempel: įkaito davėjas BPI₃₃ 80, turto įgijėjas CT₃₈ 1424, BS₃₄ 616 R, vekselio išdavėjas CL₃₃ 1529 T, įkaito ėmėjas BS₁₉ 593, kyšio ėmėjas BS₃₄ 531 T, įkaito gavėjas BPI₃₃ 27 S, kaltinamojo gynėjas BS₃₄ 111/2 T, BPI₃₃ 93, prisiekusis globėjas CL₃₃ 1653 T, prisiekusysis sprendėjas BS₁₉ 30/8, BPI₂₄ 582, akcininkų draugijos steigėjas BS₁₉ 580, apylinkės teisėjas CT₃₈ 82, baudžiamasis teisėjas BPI₃₃ 119 P, taikos teisėjas CL₃₃ 131, CPI₃₁C 82, BS₃₄ 68 S, BPI₃₃ 34, teismo patarėjas CT₃₈ 1681, kreditoriaus teisių perėmėjas CL₃₃ 2058 S, bylos pranešėjas CT₃₈ 804/1, įkaito priėmėjas CL₃₃ 1703, CT₃₈ 1068 S, BS₃₄ 593 R, įmonės vedėjas BS₃₄ 298 T.

På grund av regelbundenheten i ordbildningen (jämfört med avledningar på -tojas skiljer de sig endast genom basstammen) är det också här svårt att skilja ut ord som skapats särskilt för juridiken. Större delen av dem har utan tvekan blivit termer. Enligt LKŽ var exempelvis följande ord inte belagda före den undersökta perioden: apdraudėjas, draudėjas, įgijėjas, įkeitėjas, palikėjas, pareiškėjas, perėmėjas.

I dagens terminologi används suffixet -ėlis, -ė mycket sällan för att benämna personer, eftersom dess avledningar ofta har nedsättande betydelse (Keinys 1975:

⁹ TTTŽP свидѣтель utöver reiškėjo översätts även som reiškikas (96).

¹⁰ I stället för teisėjo förekom i äldre skrifter olika benämningar, till exempel: teislys, teismadarys, teistojas, tiesdarys, tiesdarys, tiesudėja (LKŽ; Palionis 2004). I början av förra seklet hade några av dem uppenbarligen ännu inte förlorat sin aktualitet, eftersom J. Šlapelis förklarar teisėją med orden teislys, teisdarys och slavismen sūdžia (SNŽŽ 1907).

115

25; han nämner endast en avledning med detta suffix), även om det i språket i övrigt är betydligt mer produktivt än andra verbala suffix för benämningar på bärare av en egenskap (Urbutis 1965: 318). I de undersökta koderna är även avledningar på -ėlis få – 15 (även om man, jämfört med St. Keinio uppgifter, kunde säga att det är ganska många), liksom några sammansatta termer med dem, t.ex.: igijėlis C₃₃ 401 S (jfr teisėtas igijėlis C₃₃ 1512 S), įsigijėlis C₃₃ 384 T (jfr pirmutinis turto įsigijėlis C₃₃ 420; TŽ 1954 föreslår įgijėjas, nesubrendėlis för detta fall), nukentėjęlis ”den skadelidande” BPI₂₄ 43, numirėlis BS₁₉ 79, BPI₂₄ 352, BPI₃₃ 338, nusikaltėlis C₃₃ 652, BS₁₉ 16, BPI₃₃ 1244, nusimanėlis ”kännare, expert” BS₁₉ 158, BPI₃₃ 444 V, nusizengėlis BS₁₉ 240, nusižudėlis C₃₃ 1017, pabėgėlis ”en som rymt från fängelset” BS₃₄ 66 T, pamišėlis C₃₃ 5, CT₃₈ 84, BPI₃₃ 93 (i C₃₃ 366 förklaras: de sinnessjuka är de som efter att ha förlorat förståndet till följd av någon händelse och blivit sjuka ibland går så långt som till vansinne; en sådan sjukdom kan vara farlig för samhället och för dem själva, och därför måste de stå under särskild tillsyn; skiljs från beprotis: de sinnesslöa är de som sedan barndomen saknar ett friskt förstånd C₃₃ 365), sutuokėlis ”make/maka” C₂₈ 695/6, C₃₃ 37, BPI₃₃ 861, susivedėlis ”make/maka” CPI₃₁C 83. En avledning förekommer endast i den sammansatta termen neatsargus nusigyvenėlis (enkel konkurs) BS₁₉ 603. Av de här angivna termerna används i dagens koder endast nusikaltėlis och pabėgėlis. Lägg märke till paren nusikaltimas – nusikaltėlis, nusižengimas – nusižengėlis. Den senare termen förekommer inte i dagens rättsakter (kontrollerat i Seimas databas; även om den finns med i TŽ 1954), utan man använder en beskrivande form – en person som har begått en förseelse. En möjlig orsak är att dagens strafflag endast använder termen straffbar förseelse (och följaktligen även en person som har begått en straffbar förseelse), vilket skulle kräva att man bildade den ovanliga tvåords-termen baudžiamasis nusižengėlis.

Av LKŽ att döma användes de flesta av de här angivna avledningarna för första gången först under undersökningsperioden och kan således betraktas som juridiska nybildningar. Endast numirėlis, nusižudėlis, nusigyvenėlis, pamišėlis. har tydligare terminologiserats.

Avledningar med suffixet -tinis, -ė återfanns lika många som med det tidigare behandlade suffixet – 15 (och några sammansatta termer), t.ex.: atleistinis ”avskedad från tjänsten” BS₁₉ 27, įgaliotinis C₃₃ 533 T, CT₃₈ 14, BS₁₉ 116, BPI₃₃ 43 (jfr bylininko įgaliotinis C₃₃ 2326 T, valstybės įgaliotinis BS₃₄ 116 R), įsakytinis C₃₃ 1238 P, CT₃₈ 445, BS₁₉ 115, BPI₃₃ 1131 (приказчикъ UUS,

116

UGS), įtikėtinis ”ombud” BS₁₉ 30 (jfr įtikėtinis byloms BS₁₉ 30), kviestinis ”kallat vittne” CĮ₃₃ 580, BS₁₉ 172, BPĮ₃₃ 108, BPĮ₃₀ 114 (понятой UUS), pavestinis ”ombud” BS₃₄ 363/8, perįgaliotinis CĮ₃₃ 2307 S, suimtinis ”gripen person, fånge” BS₃₄ 479, sutuoktinis CĮ₃₃ 40, CTĮ₃₈ 83, BPĮ₃₃ 962, sužadėtinis CĮ₃₃ 12 S. Ett par avledningar förekommer endast i sammansatta termer: globojamas auklėtinis CTĮ₃₈ 246, rūpinamas augintinis CPĮ₃₁V 246. Exemplen visar att den nu vanliga termen įgaliotinis är betydligt mer varierad. Med undantag för auklėtinį, augintinį och suimtinį (som användes redan av K. Sirvydas, J. Bretkūnas respektive L. Ivinskis) är de övriga orden nya.

Avledningar med suffixet -ikas, -ė användes i de undersökta koderna i huvudsak endast som enordstermer. Elva sådana belägg hittades, t.ex.: apdraudikas CĮ₃₃ 2200 P (страхователь), apgavikas ”bedragare” BS₃₄ 598, atpirkikas ”den som återtar såld egendom” CĮ₃₃ 1371, grobikas CĮ₃₃ 652, BS₃₄ 591 S, pardavikas BS₁₉ 610, pirkikas CĮ₃₃ 555 S, CPĮ₃₁V 1056, CTĮ₃₈ 1167 T, BS₃₄ 619 T, rinkikas ”den som deltar i val” BS₃₄ 639 T, skaudikas ”förolämpare” CĮ₃₃ 667, skundikas CPĮ₃₁V 745, BS₁₉ 157, BPĮ₂₄ 45, BPĮ₃₃ 132 T (жалующийся, жалобщик, приносящий жалобу), užpuolikas BS₃₄ 45 R, vežikas ”transportör, fraktförare” BPĮ₃₀ 1149. I dagens rätt har många avledningar på -ikas ersatts av avledningar på -ėjas: pardavėjas, pirkėjas, rinkėjas, skundėjas, vežėjas med flera. Båda typerna av avledningar är ord i det levande språket. Endast undantagsvis ges avledningar med dessa suffix, bildade från samma grundord, olika betydelser i dag, t.ex. draudikas ”organisation som tillhandahåller försäkringstjänster” och draudėjas ”person eller organisation som betalar försäkringspremien” (på den tiden hade en sådan ovanlig åtskillnad ännu inte etablerats; suffixen varierade¹¹). I stort sett är nästan alla här nämnda avledningar terminologiserade; endast apdraudikas, atpirkikas, som inte tas upp i LKŽ, kan urskiljas.

I undersökningsmaterialet finns få avledningar med suffixet -ovas, -ė – 8 (lika många till förekommer i sammansatta termer med dessa avledningar), t.ex.: atsakovas CĮ₃₃ 47, CTĮ₃₈ 15, BS₃₁ 160, BPĮ₃₃ 1013 P (jfr civilinis atsakovas BPĮ₃₃ 6 P, solidariniai atsakovai CĮ₃₃ 1548 S, CTĮ₃₈ 1197 T, solidarūs atsakovai CĮ₃₃ 1548 T), atstovas CTĮ₃₈ 1 S, BPĮ₃₀ 1171 (деньгам UUS) (jfr

¹¹ Det förekom också en åtskillnad utan suffix: страхователь – страховщик-motsättningen uttrycktes med draudėjas – apdraudimo priėmėjas (BŽ 1924: 494), draudėjas – draudimų ėmėjas (BŽ 1933: 545).

117

interesų atstovas CT₃₃ 1164 S), ieškovas CT₃₃ 112 S, CP₃₁₃C 57, CT₃₈ 6, BS₃₁ 160, BPI₃₃ 7 (jfr civilinis ieškovas CT₃₃ 964 IPS, BPI₃₃ 6, posesorinis ieškovas CT₃₈ 29 T), rangovas CT₂₈ 1740, CT₃₈ 1301, BS₁₉ 382 (jfr didmenų rangovas BS₁₉ 382), statovas, ”leverantör” CT₃₃ 1740 (поставщикъ), vadovas CT₃₃ 56, valdovas BS₁₉ 72, žinovas ”expert” CT₃₃ 675, CP₃₁₃C, CT₃₈ 82/2, BS₃₄ 37 S, BPI₂₄ 130. De flesta av dem är juridiska nybildningar (jfr Skardžius 1966: 10–11). Även rangovas är nytt; i stället hade den första terminologikommissionen föreslagit darbeivis (ĮTPTK 1924: 28). Den senare termen kritiserades sedermera (Skardžius 1998: 238–239). I allmänhet har detta suffix spridits först på senare tid, eftersom sådana avledningar saknas i 1500- och 1600-talens skrifter (Ambrazas 1993: 152–153). Enligt LKŽ är endast vadovas, valdovas, žinovas. av de här angivna avledningarna terminologiserade.

Endast fyra personbetecknande avledningar med suffixet -inys, -ė hittades: kalinys CT₃₈ 1608, BS₁₉ 173, BPI₃₃ 191/1, pasiuntinys CT₃₈ 225, BPI₃₃ 230, samdinys CT₃₃ 2202, valdinys ”medborgare” CT₂₈ 102, BS₁₉ 265. Den sistnämnda termen används också i betydelsen ”underordnad till en överordnad” i BS₃₄ 642 S. Pilietis dominerar i koderna; valdinys kännetecknar endast den först översatta koden – BS₁₉. I dagens rätt är det prefixbildade pavaldinys känt i en annan betydelse (som i BS₃₄). För övrigt hänvisar TŽ 1954 (troligen under inflytande av förkrigstidens terminologi) från pavaldinys till valdinys (подданный). Företräde gavs också åt valdinys i KP 1939 och KPP 1985. I dag dominerar pavaldinys (systemet främjar det – pavaldus, pavaldumas). Enligt LKŽ är orden som anges här terminologiserade.

Slutligen bör de mindre produktiva suffixen nämnas. Åtta suffix har vardera en till tre personbetecknande avledningar. Totalt hittades 13 sådana enordstermer (det finns också några sammansatta termer med dessa avledningar), t.ex.: -ata: valkata BPI₃₃ 209; -ėiva: verteiva BS₁₉ 209 (промышленникъ). TTTŽP återger ordet verteiva med дѣлецъ, предприниматель (23, 79), vilket motsvarar dagens verslininkas; -inė; giminė ”släkting” CT₂₈ 23, CT₃₃ 196, CP₃₁₃C 83 (jfr andlig giminė CT₂₈ 37, kraujogiminė CT₂₈ 37); -ininkas, -ė: liudininkas BS₃₄ 108 T, samdininkas ”anställd, tjänare” CI₃₃ 2229, valdininkas CI₂₈ 677, CI₃₃ 683, CPI₃₁₃V 261, CT₃₈ 76, BS₁₉ 143, BPI₃₃ 2 (должностное лицо UUS) (jfr valdininkas för aktiebolag BPI₃₃ 1150, valdininkas med tillsyn över handeln BS₁₉ 134). För övrigt är termen liudininkas mycket sällsynt i koderna (jfr även den sammansatta termen liudininko parodymas CP₃₁₃C 102); liudytojas dominerade. Båda dessa ord är gamla. J. Klimavičius har visat,

118

kad liudytojas yra ir universalesnis, ir sistemiškesnis (Klimavičius 1988: 3–5); -lis: antstolis CTI₃₈ 942, BPI₃₃ 189; -lys, -ė: našlys CI₃₃ 1259 S, CTI₃₈ 1086, pirklys CTI₃₈ 468, BS₃₄ 220 S; -ūnas: atskalūnas „sektos narys“ BS₁₉ 380; -uonis: atskaluonis „sektos narys“ BS₃₄ 380, palikuonis CI₂₈ 201, CI₃₃ 420, BS₃₄ 672 R. Tai terminizuoti žodžiai, dauguma jų žinomi iš tarmių ir senesnių raštų.

En annan kategori av bildningar bland personbetecknande termer är benämningar på bärare av en egenskap uttryckt med ett substantiv. I lagtexterna återfanns nästan 130 enordiga suffixbildade termer i denna kategori eller sammansatta termer där en avledning i denna kategori utgör huvudled (av dessa är de enordiga termerna bara drygt femtio). Över 30 termer har kategorins i särklass vanligaste suffix -ininkas, -ė (om man lägger till sammansatta termer med en huvudled bildad med detta suffix överstiger det totala antalet 70). Endast en liten del av de insamlade avledningarna med detta suffix betecknar personer utifrån deras yrke, t.ex.: arbetare CI₃₃ 106 T, CTI₃₈ 138, BS₁₉ 125 (jfr lönearbetare CTI₃₈ 1289), företagare CI₃₃ 584, CTI₃₈ 203 S, kassör CI₃₃ 2048, BS₃₄ 578 T, handlande CI₃₃ 192, CPI_31V 468, CTI₃₈ 1485, skrivare CI₃₃ 1073. Oftast är det svårt att återge den generaliserade betydelsen, som framgår av grundordet, t.ex.: samtida ”person i samma ålder” BS₁₉ 180, processdeltagare ”part i ett mål” CI₃₃ 531 T (jfr berörd part i målet CTI₃₈ 504 T), CPI_31C 15/3, CTI₃₈ 13, BS₃₄ 160 S, BPI₃₃ 44 V, delägare ”innehavare av gemensam egendom” CI₂₈ 553, CI₃₃ 2135 S, CPI_31V 1156/3, CTI₃₈ 36/3 (jfr delägare i gemensam egendom CI₃₃ 1315 S, delägare i gemensam egendom delägare CI₃₃ 546 S, företagsdelägare CI₃₃ 2137, bolagsdelägare CI₃₃ 2136), panthavare ”innehavare av pant” CI₃₃ 542/24, CPI_31V 1156/3, CTI₃₈ 1545 P, BS₃₄ 577 S, insättare CI₃₃ 2135, mutkolv BS₃₄ 656 S, medlem i en förening ”medlem i en förening (avdelning)” CI₃₃ 1238 P, hyresgäst CI₃₃ 514 T, CTI₃₈ 138, BS₃₄ 507 T, BPI₃₃ 1131, testamentstagare ”arvinge som fått ett testamente med legat” CPI_31V 1712 (jfr legatarie CPI_31V 1510/1)¹², låntagare CI₃₃ 2036 (заемщик), domstolsledamot ”särskild ledamot av domstolen i Klaipėdaområdet” BPI₃₃ 33 P (jfr svuren domstolsledamot BPI₃₃

¹² I KP 1939 rättas ordet, som en misslyckad nybildning, till avkomma.

119

801), halvbrukare ”jordarrendator som betalar med hälften av skörden” CI₃₃ 1691 T, BS₃₄ 591 T, äkta make/maka ”äkta hälft” CPI_31V 1337, gäldenär CI₃₃ 112 S, CTI₃₈ 8, BS₁₉ 178 (jfr insolvent gäldenär BS₃₄ 599 T, utblottad gäldenär BS₁₉ 599), avtalspart ”avtalets part” CPI_31V 458, CI₃₃ 1222 S, mellanhand CTI₃₈ 1370, panthavare ”innehavare av pant (numera – säkerhet)” CI₃₃ 1549 S, lokal tjänsteman ”en sådan befattning” CTI₃₈ 88, chef CI₃₃ 1234, jordägare CI₃₃ 2201, BS₁₉ 609 (землевладѣлецъ).

Grundordet till avledningarna med detta suffix är oftast ett substantiv. Ett exempel på en term bildad av ett sammansatt substantiv är underhyresgäst CI₃₃ 1547 S. Den motsvarar subnuomininkas TŽ 1954. Här har man utgått från den ovanligt bildade termen underhyra CI₃₃ 1705 S. Nästan bara en enstaka avledning har bildats av adjektiv, räkneord respektive pronomen, t.ex.: medbrottsling CPI_31V 15/4, CPI_31C 36/3, CTI₃₈ 1156/3, BS₁₉ 51, gärningsman CI₃₃ 78, CTI₃₈ 10, CI₃₃ 78, CTI₃₈ 10 (jfr direkt gärningsman BS₃₄ 51 R, huvudgärningsman ”huvudsaklig gärningsman” BS₃₄ 51 R, ordförande CTI₃₈ 1134, BS₁₉ 141 (jfr ministerpresident CTI₃₈ 88), ägare CI₃₃ 106 T, CPI_31V 1147, CTI₃₈ 1042, BS₁₉ 255 (jfr dokumenterad egendomsägare CI₃₃ 567 PT, ägare till förvarad egendom CI₃₃ 2119). Medbrottsling användes i flera betydelser: ”någon som begått brott tillsammans med en annan”, ”innehavare av gemensam egendom”, ”någon som deltar tillsammans i ett mål”. Detta framgår även av de sammansatta termerna medpart i en tvist CPI_31V 15/3, medpart i målet CPI_31V 483, medbrottsling i en brottslig gärning BS₁₉ 51, BPI₃₃ 207, medbrottsling BPI₃₃ 934 S, medverkande i en förseelse BS₁₉ 51, delägare i egendom CTI₃₈ 1095 T.

Det antas att suffixet -ininkas utvecklats ur -inykas. Den senare suffixvarianten är fortfarande vanligare i många litauiska dialekter, medan -ininkas används endast i samogitiska och närliggande dialekter (Ambrazas 2000: 124, 125). I äldre skrifter finner man ord med båda suffixvarianterna. Redan från 1500–1600-talen (oavsett suffixvariant) är orden bendrininkas, bylininkas, darbininkas, kaltininkas, nuomininkas, raštininkas, skolininkas, tarpininkas, vietininkas m.fl. belagda. I dialekterna används pirmininkas ”herde som går framför hjorden; anförare; främste; någon som

¹³ Grundordet är här inte helt klart: ordet kan förbindas både med kaltas, -a och med kaltė (se Urbutis 1978: 91). Vissa forskare betraktar kaltininką som en avledning av ett adjektiv (se Ambrazas 2000: 120), andra som en avledning av ett substantiv (se Pakerys 1994: 124).

120

geriausias, pirmos rūšies“ (Ambrazas 2000: 119–124). Taigi didelė kalbamos priesagos vedinių dalis yra terminizuota, tik įgavo naujų reikšmių. Kai kurios terminų reikšmės nuo gyvosios kalbos žodžių nutolo nedaug, kai kurios gerokai (pvz., pirmininkas; nors 1907 m. J. Šlapelis jį pateikia tarp „nesuprantamų žodžių“ ir aiškina svetimybėmis ir vertiniu pirmasėdis, plg. rus. председатель SNŽŽ 1907). Vis dėlto nemažai terminų yra nauji, padaryti specialiai teisės reikalams, pvz.: įkaitininkas, įmonininkas, indėlininkas, išdininkas, kyšininkas, kuopininkas, paskolininkas, posėdininkas, prekybininkas, santuokininkas, sutartininkas, užstatininkas.

Bland benämningarna på bärare av en egenskap uttryckt med ett substantiv finns det i det undersökta materialet inga fler suffix vars avledningsgrupp kan urskiljas. Ytterligare 17 suffix har påträffats, men vart och ett har endast 1–3 personbetecknande avledningar (sammanlagt omkring 25 sådana ord och lika många sammansatta termer med dem): -ainis; gentainis CI₂₈ 1054 (современник); -aitis: giminaitis CI₂₈ 132/12, CPI₃₁V 83, CTI₃₈ 83, sūnaitis CI₃₃ 201, vaikaitis CI₃₃ 1356, i den sammansatta termen – valsčiaus viršaitis BS₃₁ 480, BPI₃₃ 249/2. J. Jablonskis kritiserade för övrigt viršaitis och rekommenderade i stället viršila (Jablonskis 1935: 132, 133, 164). Den första översättningen av BS hade också valsčiaus viršila BS₁₉ 480 (-ila), men termen fick inte fäste; viršila började användas inom armén; -eivis: keleivis BS₃₁ 479; -ėlis: neturtėlis BS₁₉ 578; -ėnas: sūnėnas CI₃₃ 204; -ėtis: pašalėtis ”utomstående person” CI₂₈ 193 (посторонний). Det är oklart om varianten pašalietis har använts avsiktligt eller om det rör sig om ett fel; -ietis: giminietis CI₃₃ 132/12, BPI₃₃ 622, pašalietis ”utomstående person” CI₃₃ 193, BS₁₉ 140 (посторонний ZG), medborgare CI₃₃ 1, CTI₃₈ 45, BS₃₁ 265, BPI₃₃ 215 (jfr hedersmedborgare BS₁₉ 26). Formellt sett är termen pilietis besläktad med pilis (LKŽ pilietis 2. ”invånare i ett slott”), men det semantiska sambandet har redan gått förlorat. Det bör dock noteras att pilietis i sin nuvarande betydelse ”fullvärdig medlem av en stat” belades för första gången relativt sent – år 1907 i J. Šlapelis Svetimų ir nesuprantamų žodžių žodynėlyje (Klimavičius 2003: 12, 13). Det är alltså möjligt att den aktuella betydelsen av pilietis är relativt ny; -ijas: handlande CPI₃₁V 470, BS₁₉ 198 (jfr grosshandlare BS₁₉ 213); -ikis: jaunikis CI₃₃ 3; -ina: motina CI₃₃ 122 S, BS₁₉ 419 (avledningen förs också till diminutiverna, även om det medges att den har förlorat denna betydelse (Ambrazas 2000: 107)); -iška: moteriška ”kvinna” CI₃₃ 102; -iškė: moteriškė ”kvinna” BS₁₉ 58; -olis, -ė: senolė CI₂₈ 1118, CI₃₃ 1118, senolis CI₂₈ 1118, CI₃₃ 1118; -(i)onis: pasaulionis ”världslig person”

121

BS₃₄ 5 R, tėvonis CT₂₈ 521, CT₃₃ 521 (вотчинник), i en sammansatt term – psichinis ligonis BS₃₄ 480 P; -(i)ūnas: seniūnas CT₃₃ 919 S, BS₃₄ 530 S, BPI₃₃ 249/2, tėvūnas CT₂₈ 1118 (подоначальник); -utinis: žemutinis ”släkting i nedstigande led, dvs. en yngre släkting, t.ex. barn, barnbarn” CT₃₃ 132/12 (нисходящий).

Med undantag för ett eller annat ord (t.ex. pasaulionis, tėvūnas) är de flesta av de här anförda avledningarna gamla. De har terminologiserats. Som synes anförs här ett betydande antal släktskapsbeteckningar. Sammansatta termer användes inte tillsammans med merparten av avledningarna; de förekom i stor omfattning endast med synonymiska led, giminaitis eller giminietis, till exempel: aukštutinės eilės giminaitis CT₃₈ 83, aukštutinis giminaitis BPI₃₃ 5 P, šalutinės eilės giminaitis CT₃₈ 86, šalutinės linijos giminaitis CT₃₈ 1400 P, tiesioginės eilės giminaitis CT₃₈ 86, tiesioginės linijos giminaitis CT₃₈ 1400 P, tiesioginis giminaitis CT₃₈ 370, žemutinės eilės giminaitis CT₃₈ 83, žemutinis giminaitis CT₂₈ 132/12, CT₃₃ 132; aukštutinės eilės giminietis CT₃₃ 194 S, aukštutinis giminietis CT₃₃ 132, BS₁₉ 455, BPI₂₄ 5, BPI₃₀ 5, dvasios giminietis CT₃₃ 37, kraujo giminietis CT₃₃ 37, šalutinės eilės giminietis CT₃₃ 994 S, šalutinis antrojo laipsnio giminietis BS₁₉ 519, žemutinis giminietis BS₁₉ 455. Även om ingen sammansättning med giminaitis har påträffats, användes i stället för det dominerande šalutinė eilė också šoninė eilė (CT₃₃ 200) (dagens koder använder just leden šoninė). Förr dominerade leden eilė, medan linija används i dagens koder, och inte tiesioginė utan tiesioji. Således används nu tiesiosios arba šoninės linijos giminaitis och aukštutinės arba žemutinės linijos giminaitis (CK 2000: 3.131–3.133 str.).

I studier av juridiska termer som betecknar personer och inte bildats med suffix har få sådana termer påträffats i koderna (cirka 10% av de litauiska termerna). De flesta av dessa är dūriniai, av vilka över 20 har påträffats (inga sammansatta termer med dem har noterats). Mer än hälften av dem har bildats av ett adjektiv och ett substantiv. Med ett enda undantag har alla sådana sammansättningar en fogevokal, till exempel: ben-drabylininkas ”en person som processar tillsammans med någon” CT₃₈ 15/3, CP₃₁₃ 15/4 (en felaktig sammansättning), bendradarbis BS₁₉ 615, jaunametis BS₁₉ 181, mažametis CI₂₃ 213, CT₃₈ 1368, BS₁₉ 40, nesveikaprotis CP₃₁₃ 84, pilnametis CI₃₃ 150/1, BPI₃₃ 356/6 S, silpnaprotis BPI₃₃ 95, svetimatautis CI₂₈ 66. Utan fogevokal förekommer endast svetimšalis ”utländsk medborgare”

122

CTI₃₈ 261, BS₃₄ 4 T, även om också detta har varianten svetimašalis CI₃₃ 1, BS₁₉ 5, BPI₃₃ 228.

Färre fall påträffades där ett substantiv är sammansatt med ett verb. Det finns sammansättningar med fogevokal, till exempel darbadirbys ”arbetare” BS₁₉ 608, knygavedys ”skrivare” BS₁₉ 328, och utan fogevokal, till exempel darbadavys CI₃₃ 684 PT, CTI₃₈ 1163 T, BS₃₄ 625 T, įstatymleidys BS₃₄ 4 R (kan vara bildat efter mönster av законодатель), raštvedys BS₃₄ 656 S.

Enstaka andra personbetecknande term i koderna hör till en ovanlig ordbildningsstruktur: a) adjektiv + verb: bendravaldis CTI₃₈ 1189 (совладѣлец), veltkleidis ”förmögenhetsförskingrare” CPI_31V 1460/13 (расточитель). Det första ledet kan i dessa fall visserligen ha uppkommit inte direkt ur ett adjektiv, utan ur ett adjektiviskt adverb; b) substantiv + substantiv: pusbrolis CI₃₃ 204.

Endast en del av de här angivna avledningarna har blivit termer. Enligt LKŽ uppstod orden medarbetare, meddelägare, dagsverkare, lagstiftare, minderårig, omyndig under föregående århundrade, och de kan alltså vara möjliga juridiska neologismer. Bendrabylininko, knygavedžio finns inte i LKŽ (men knygvedys är en tydlig neologism).

Ungefär lika många som sammansättningarna påträffades i koderna prefixavledda termer (inte heller några sammansatta termer noterades). Det finns inte heller något prefix som tydligt utmärker sig genom sin produktivitet. Högst fem avledningar förekommer med ett och samma prefix. Sammanlagt påträffades avledningar med sju olika prefix som betecknar personer, till exempel: be-: bedarbis BS₃₄ 53 T, beprotis CI₃₃ 5, BPI₃₃ 93, beturtis CTI₃₈ 200/7, BPI₂ 199, bevaikis CI₃₃ 1138; į-: įdukra CPI₂₈ 145, įmotė CPI_31V 1460/12, įsūnis CI₂₈ 1119/1, įtėvis CI₃₃ 152, CPI_31V 1460/53, CTI₃₈ 86, įvaikis CI₃₃ 1119/1, CPI_31V 195, CTI₃₈ 86; ne⁻¹⁴: nepilnametis CI₃₃ 213, CTI₃₈ 45, BS₁₉ 41, BPI₃₃ 16; pa-: pamotė CI₃₃ 1129, patėvis CI₃₃ 1129, BS₃₄ 515 S, pavainikis ”utomäktenskapligt barn” CI₃₃ 122 S, CTI₃₈ 1460/2 S; po-: podukra BS₃₄ 515 S, posūnis CI₃₃ 194 S; pra-: prasenelė

¹⁴ Nepilnametis betraktas här som en avledning med prefixet ne- (jfr termen pilnametis), medan nesveikaproti förs till sammansättningarna, eftersom termen nesveikaproti inte finns. I allmänhet är det inte alltid klart om ne- ska betraktas som en del av termen. När negationen inte är specifikt definierad tar ordböcker vanligtvis endast upp termernas positiva former, även om dessa termer ibland i texter kan användas med prefixet ne-.

123

CĮ₂₈ 207, prasenolis CĮ₂₈ 207; pro-: prosenis CĮ₂₈ 202, prosenolė CĮ₃₃ 207, prosenolis CĮ₃₃ 202.

Som man kan se finns här många släktskapsbeteckningar. De flesta har terminologiserats och hämtats från det levande språket. LKŽ tar endast inte upp prasenelė, prasenolis.

Av personbeteckningar bildade med suffix som är relevanta för juridiken har endast ett fåtal påträffats (terminologiserade beteckningar för aktörer och bärare av verbala egenskaper), till exempel: -is (-ys): nebylys CĮ₃₃ 212, CTĮ₃₈ 1345/4, BPĮ₃₃ 411, neregys BS₁₉ 612, vagis CĮ₃₃ 652 S, BS₃₄ 45 R; -a: nuotaka CĮ₃₃ 3. För övrigt förekommer inte kurčnebylio, som används i dag, i lagböckerna; endast kurtusis nebylys CĮ₃₃ 381 T har påträffats.

Inom litauisk språkvetenskap urskiljs också en blandad termbildningsmetod. Det gäller sådana fall där två olika sätt att bilda ord verkar samtidigt (Urbutis 1978: 189–290). I lagböckerna har termen arvinge CĮ₃₃ 533/10, CTĮ₃₈ 24, BPĮ₃₃ 18 påträffats som exempel på denna bildningsmetod (den har bildats på en gång med ett prefix och ett suffix; ordet användes redan av S. Daukantas). Det fanns ett tiotal undertyper av termen, till exempel indirekt arvinge CĮ₃₃ 1134 T, sidoarvinge CĮ₃₃ 1104 T, direkt arvinge CĮ₃₃ 156 T. Dessutom nämndes två synonymrader: arvinge enligt lag CĮ₃₃ 1110 T, arvinge enligt lagen CĮ₃₃ 1300, laglig arvinge CĮ₃₃ 1068/2 S, CTĮ₃₈ 1352, lagstadgad arvinge CĮ₃₃ 1066 PT, lagstadgad arvinge CĮ₃₃ 1066 PT och arvinge genom testamente CĮ₃₃ 1298 S, testamentarisk arvinge CTĮ₃₈ 1408 S, testamentarisk arvinge CĮ₃₃ 1010 S, CTĮ₃₈ 69 T. Här är synonymiteten mellan termer med de numera ovanliga prepositionerna *iš* och enligt intressant (se Umbrasas 2004: 102, 103 för en något utförligare diskussion).

Slutligen bör nämnas särpräglade personbetecknande termer som inte bildats genom ordbildning. I de undersökta lagböckerna påträffades drygt ett femtiotal ord från andra ordklasser som används substantiviskt (omkring 9% av termerna av inhemskt ursprung). Det är particip som kan betraktas som substantiverade eller åtminstone substantiviserade. Substantivering kan inte räknas som ordbildning. V. Urbutis hävdar att det faktum att ett ord får semantisk-syntaktiska egenskaper som kännetecknar en annan ordklass inte gör det möjligt att tala om ordbildning eller om uppkomsten av ett separat ord. Det är endast en förändring av funktionen, eftersom grundordet inte skiljer sig formellt från den förmenta avledningen och det inte finns något ordbildningselement (Urbutis 1978: 294–297).

När man talar om substantivering tänker man oftast först på att adjektiv övergår till substantiv (Jakaitienė, Laigonaitė, Paulauskienė

124

1976: 78, 79; Paulauskienė 1983: 42–45). Sådana substantiverade adjektiv är oupplösligt sammanvävda med substantiv bildade genom avledning, varför det ofta till och med är svårt att avgöra om det rör sig om ett substantiverat adjektiv eller ett substantiv bildat med ett adjektivsuffix. På så sätt kommer de morfem som finns hos substantiverade adjektiv att betraktas som avledningsmorfem för substantiv (Paulauskienė 1983: 43, 44). Därför analyseras inte här sådana fall som bedarbis, moteriška ”kvinna”, mažametis, pilnametis, vilka behandlas bland avledningarna och betraktas som substantiv, även om de också kan användas som adjektiv; i så fall skulle de dock ingå i sammansatta termer eller inte betraktas som termer över huvud taget.

Här behandlas endast particip som fungerar som substantiv. Av det insamlade materialet framgår att personbetecknande termer oftast bildas av presensparticip i passiv form, t.ex.: atstojamasis ”en person vars arv, efter dennes död, tillfaller någon annan enligt lag” CL₃₃ 1123 S, draudžiamasis CL₃₃ 2199 S, globiamasis CL₂₈ 12, CP₃₁C 19, BS₃₄ 577, globojamasis CL₃₃ 12, CP₃₁C 19, CT₃₈ 19, BS₃₄ 577, grasomasis ”en person som hotas” BS₁₉ 510, įtariamasis BS₃₄ 676 T, įvaikinamasis CT₃₈ 1460/8, įžeidžiamasis BS₃₄ 532 T, kaltinamasis CL₃₃ 644 S, CT₃₈ 6, BS₁₉ 9, BPI₂₄ 669, BPI₃₃ 3, kurstomasis ”en person som uppmanas att begå brott” BS₃₄ 51 P, kviečiamasis BS₃₄ 676 T, paperkamasis ”mottagare av muta” BS₃₄ 149 R, renkamasis ”kandidat som deltar i val” BS₁₉ 30/1, BPI₃₃ 975/1 V, rūpinamasis CT₃₈ 1632, samdomasis ”lejd arbetare” CL₃₃ 2201 S, skundžiamasis BS₃₄ 156 S, šaukiamasis ”person som kallas till domstol” CT₃₈ 61, BPI₃₃ 56, šmeižiamasis BS₃₄ 537 S, teisiamasis CL₃₃ 574 S, CT₃₈ 111, BS₃₄ 1 S, BPI₃₃ 748, tiriamasis ”person som undersöks av rättsläkare” CT₃₈ 1673 T.

I koderna påträffades också nästan lika många substantiviskt använda particip i passiv form och preteritum, t.ex.: apkaltintasis CT₃₈ 1333 (обвиняемый), aprašytasis CL₂₈ 1039 (завещатель), įdukrintas CPI₃₁C 195, BPI₂₄ 99 (maskulinum!), išūnytasis CT₃₈ 195, CPI₃₁C 195, BPI₃₃ 85, išteisintasis BPI₃₃ 21, įtartasis BS₁₉ 159, įvaikintasis CPI₃₁C 195, įžeistasis BPI₃₃ 1213/4, nubaustasis BPI₂₄ 216 (осужденный), nuskaustasis ”den kränkte, den skadelidande” CL₃₃ 667, BS₁₉ 477, BPI₃₃ 20, nusk riaustasis BS₃₄ 536 T, nusmerktasis CL₃₃ 50, BS₁₉ 10, BPI₃₃ 180/10, BPI₂₄ 226 (осужденный), nuteistasis BPI₂₄ 791, BPI₃₀ 948, BS₃₄ 522 T (осужденный), papirktasis BS₁₉ 149, pasamdytasis CL₃₃ 2228 S, pasmerk-

125

tasis BS₃₄ 10, BPI₃₃ 26 (осужденный), den gripne BS₁₉ 59, BPI₃₃ 51/1, den frihetsberövade Cl₃₃ 665.

Exemplen visar att det finns particip av olika tempus med samma rot. Deras betydelser skiljer sig åt, till exempel är teisiamasis och nuteistasis inte samma sak (för övrigt motsvaras nuteistąjį också av nubaustasis, nusmerktasis, pasmerktasis), men ibland verkar particip av olika tempus användas för att beteckna i grunden samma begrepp, jfr. <…> det falska vittnesmålet blev föremål för förundersökning eller en brottsutredning inleddes på grund av det, eller den misstänkte kallades inför disciplinrätten <…> BS₁₉ 159 och <…> kommunens överhuvud slog honom inte när han deltog i en husrannsakan hos den misstänkte <…> BS₃₄ 676 T.

Exemplen visar att particip i pronominalformer används substantiviskt. Den pronominala formen kan delvis betraktas som ett formellt medel för substantivering, men den är inte ett avledningsformant, eftersom participet redan har denna form (Urbutis 1978: 296–297).

Det kan inte heller uteslutas att substantiveringen av vissa av de nämnda participen endast är situationsbunden, men en del ord är tydliga termer som förekommer i TŽ 1954, t.ex.: den misstänkte, den anklagade, den tilltalade, den gripne, den dömde. Substantiv är, där så är möjligt, lämpligare än verbformer, jfr. skyddsling (förekommer inte i koderna) och den som står under förmyndarskap. En motsvarighet till det första var vid den tiden också suimtinis BS₁₉ 174, BS₃₄ 479 (арестантъ; jfr. suimtasis).

Några terminologiserade particip av aktivum i preteritum perfekt har också påträffats, t.ex.: den skadelidande Cl₃₃ 1512 S, BS₃₄ 45 T, BPI₃₃ 43 (потерпѣвшій UUS; jfr. nukentėjęlis TŽ 1954), den som ingått äktenskap ”make/maka” Cl₂₈ 44 (och de som ingått äktenskap ”makar” Cl₂₈ 102, BS₃₄ 412 R).

Även particip av aktivum i preteritum perfekt utan pronominalform har använts substantiviskt, med nominativ på -us-. Sådana particip är typiska för vissa dialekter (Ambrazas 1996: 358). I betydelsen ”förövare” har följande belägg hittats: įžeidusis Cl₃₃ 670, nuskaudusis Cl₂₈ 670. Att de används som termer framgår av motsättningen den kränkte – förövaren, t.ex.: om den kränkte till följd av personlig oförrätt eller förolämpning lidit kredit- eller egendomsförlust, ska då den kränkte eller förövaren ersätta honom för dessa förluster efter domstolens skön och beslut Cl₃₃ 670. Det andra nuskaustasis har visserligen använts på fel ställe och gör meningen obegriplig – i originalet står обидѣвшій или оскорбившій, så i stället för det andra nuskaustasis bör man använda formen i Cl₂₈ – nuskaudusis.

126

Det finns jämförelsevis få termer av främmande ursprung som betecknar personer. Flest är lånord eller sammansatta termer där ett lånord utgör det överordnade ledet – sammanlagt finns omkring 80 sådana termer (hälften enordiga, hälften sammansatta; ungefär 10% av undersökningsmaterialet). Av dessa är endast några få främmande ord tydligt onödiga i litauiskan, t.ex.: arméns reservsofficer¹⁵ BS₁₉, 183, prikazčikas CT₃₈ 445 (tillagt, förmodligen för tydlighetens skull bredvid įsakytinis), unteraficieris BS₁₉ 27.

Övriga lånord bör betraktas som internationella; nästan alla återfinns i dagens ordböcker över främmande ord. Det bör noteras att omkring en tredjedel av lånorden förekommer inte i själva kodartiklarna utan i olika tillägg och förklaringar till artiklarna, främst i besluten från Litauens högsta domstol (i något mindre utsträckning i besluten från Rysslands senat), och har således kommit in i litauiska översättningar inte nödvändigtvis från originalet.

Vissa exempel visar att internationella termer användes även när det ryska original som översattes saknade en internationell term, t.ex.: administratör CP_31v 1794 (управитель), advokat BP₃₀ 561 (защитник), appellant CP_31v 165 (противная сторона), apeliatorius CP_31v 163, CP_31v 164/3 (приносящий жалобу, проситель), civilis BP₃₃ 226 (лицо гражданского ведомства), expert CP_31v 516, CT₃₈ 1117, BP₃₃ 112 (свободные люди), kurator CP_31v 1543, CI₂₈ 220 (попечитель), testator CI₂₈ 985, CT₃₈ 25 (завещатель). Naturligtvis kan dessa internationella termer ha använts på andra ställen i den ryska texten än de angivna, men själva faktumet visar att ett internationellt ord inte alltid har hämtats från det ryska originalet. Ibland införs det medvetet, även när man utifrån den ryska motsvarigheten hade kunnat välja ett inhemskt ord, till exempel inte advokat utan försvarare¹⁶ (P. Skardžius föreslog också en sådan motsvarighet (1998: 441)). Orsaken är förmodligen den som redan har nämnts i litteraturen – ett internationellt ord, särskilt när det används som term, har ofta en mer avgränsad betydelse än sin litauiska synonym, väcker inga ovidkommande associationer och är mer abstrakt eller stilistiskt neutralt (Pikčilingis 1975: 176). Samtidigt kan man anta att för en del av de internationella

¹⁵ Tiesa, šis žodis anuomet laikytas tarptautiniu (plg. Skardžius 1998: 441). ¹⁶ Beje, LKŽ duomenimis, „advokato“ reikšme S. Daukantas vartojo terminą teisrodis, iš A. Kuršaičio žodyno šiam reikalui žinomas tiesabylys, o Aušroje 1886 m. pavartota forma tiesabylius.

127

Även den västerländska rättslitteraturen måste ha bidragit till att termerna uppkom, eftersom juristerna utan tvekan läste den.

Tillgängliga uppgifter visar att nästan alla de internationella termer för personbeteckningar som samlats in har latinskt ursprung¹⁷, till exempel: agentas C_I₃₃ 1744 S, CT_I₃₈ 36, BS_₁₉ 111 (diplomatinis agentas CT_I₃₈ 225, BS_₃₄ 5 R, BP_I₃₃ 230), apeliantas CP_I₃₁V 165, autorius C_I₃₃ 695/5, CT_I₃₈ 1041, cenzorius BS_₁₉ 302, debitorius C_I₃₃ 2200 P, CT_I₃₈ 1092 S, deputatas BP_I₃₃ 1171, emigrantas BS_₃₄ 442 P, generalgubernatorius CT_I₃₈ 88, kreditorius C_I₃₃ 542 S, CT_I₃₈ 8, BS_₃₄ 607 T, notaras C_I₃₃ 569 S, CT_I₃₈ 47, BS_₁₉ 672, BS_₃₄ 577 S, okupantas C_I₃₃ 700 T, nusižengimo subjektas BS_₃₄ 245 R, persona BP_I₃₃ 1 P, testatorius CT_I₂₈ 985, C_I₃₃ 1010 T, CT_I₃₈ 25, BS_₃₄ 440 R, valstybės prezidentas C_I₃₃ 53.

Några termer förknippas med romanska språkformer med latinskt ursprung (franska, italienska), till exempel: ambasadorius CT_I₃₈ 225 (fr. ambassadeur TŽŽ 2001; fr. ambassadeur < it. ambasciatore – sändebud TŽŽ 1999), komendantas BS_₃₄ 174 T (fr. commandant – befälhavare, chef), komisionierius CT_I₃₈ 445 (fr. commissionnaire < lat. commissio – uppdrag), prokuroras CT_I₃₈ 8, BP_I₃₀ 11 (fr. procureur), valstybės kontrolierius CT_I₃₈ 200/10, BP_I₃₃ 277/1 T (fr. contrôleur), valstybės sekretorius CT_I₃₈ 88 (fr. secrétaire). Det finns endast enstaka fall där andra språk (tyska, nederländska, polska) nämns när ursprunget anges, till exempel: bankrotas ”en skuldsatt person” CT_I₃₈ 1485 (it. banca rotta – ett krossat bord TŽŽ 2001; fr. banqueroute TŽŽ 1999; ty. Bankrott < it. bancarrotta – konkurs TŽŽ 1969), burmistras ”stadens ledare” CT_I₃₈ 1117 T (pol. burmistrz < ty. Bürgermeister), makleris C_I₃₃ 1690, CT_I₃₈ 445, BP_I₃₃ 369 (ty. Makler TŽŽ 2001; ty. Makler < ned. makelaar TŽŽ 2000).

Anpassning av inhemska och internationella termer till litauiskan. I de flesta fall (vilket framgår av de redan anförda termerna) används ordformer som är vanliga i dag, det vill säga att termernas ortografiska, fonetiska och morfologiska anpassning till litauiskan överensstämmer med dagens bruk. Även om de är få har några avvikelser i stavning eller fonetik som inte är typiska i dag påträffats, till exempel: klijentas C_I₃₃ 1539 T, CT_I₃₈

¹⁷ Ursprunget har huvudsakligen kontrollerats i TŽŽ 1999, 2000, 2001.

128

410 T, BS₃₄ 363/4, kompanijonas CĮ₃₃ 2126 S, BS₃₄ 574 S, kurjeris BS₃₄ 5 R, kontragentas CĮ₃₃ 569 S, CTĮ₃₈ 1304, BS₃₄ 591 T. Det fanns då också den nuvarande termen kontrahentas (avtalets kontrahent CTĮ₃₈ 1302). Den rekommenderades av KP 1939 med motiveringen att -g- kommer från ryskan. Även bankrotas CTĮ₃₈ 1485 och bankrutas CPĮ₃₁ᵥ 1485 användes parallellt (jfr dagens bankrotas, men bankrutuoti). I sammansatta termer tillkommer ytterligare en variant: piktas bankrotas CTĮ₃₈ 1794, BPĮ₃₃ 29 S, piktas bankrūtas CTĮ₃₈ 468, piktavališkas bankrutas CPĮ₃₁ᵥ 468. Även ministeris CPĮ₃₁ᵥ 88, CTĮ₃₈ 88 bör nämnas (lat. minister) – först under sovjettiden blev ministras vanligt, sannolikt efter ryskan министр; jfr även fr. ministre (TŽŽ 1969). I den tidens litauiska ordböcker förekom ministeris (SNŽŽ 1907; SNŽŽ 1924; TŽŽ 1936).

Slutligen bör man uppmärksamma att vissa termer som används i enstaka koder saknas i dagens ordböcker över internationella ord. Här kan nämnas apeliatorius CPĮ₃₁ᵥ 163, CTĮ₃₈ 745, BS₃₄ 262 T (lat. apellator – den som överklagar en dom LLŽ 1996). I dag används apeliantas, bildat av samma latinska ord och belagt i en av de undersökta koderna. I CPĮ₃₁ᵥ användes apeliatorius och apeliantas emellertid tydligen i olika betydelser: den första betecknade den person som överklagar, den andra den person mot vilken överklagandet riktas (CPĮ₃₁ᵥ 163 och 165). Detta är en ovanlig åtskillnad. I CPĮ₃₁ᵥ 764 användes även kontrapeliatorius med synonymen prieštinis apeliatorius. För övrigt är termerna i dagens straffprocesslag osystematiska: den som lämnat in ett kassationsöverklagande kallas kasatoriumi, medan den som lämnat in ett överklagande kallas apeliantu. Termerna legataras CPĮ₃₁ᵥ 1712 och legatarius CĮ₃₃ 1086 S, CTĮ₃₈ 1510/1 (lat. legatarius – arvinge) finns inte heller i dag och användes tydligen synonymt. Jfr även de sammansatta termerna gemensam legataras CPĮ₃₁ᵥ 1510/1 (förklarad med palikimo papėdininkas), gemensam legatarijas CTĮ₃₈ 1510/1. I TŽŽ 1936 påträffades en annan form: legataris.

Ibland försöker man analysera internationella termers bildning synkront, indelar dem efter ordbildningskategorier och anger suffix (se Urbutis 1965), det vill säga man går till väga på ungefär samma sätt som med inhemska ord¹⁸. Med en sådan syn på saken skulle endast drygt en tredjedel av de undersökta termer som återfinns i koderna kunna vara

¹⁸ Det hävdas att avledningar som lånats in från andra språk fungerar som avledningar tack vare de ordbildningsrelationer som har uppstått med andra ord av främmande ursprung med samma rötter. Detta kallas korrelativ ordbildning (Urbutis 1978: 248, 249).

129

De är morfologiskt analyserbara, medan det för merparten av de undersökta internationella termerna inte ens vid en formell granskning går att finna möjliga grundord. Bland de fall där avledning formellt kan urskiljas dominerar termer med suffixen -orius, -ė, t.ex.: darbo inspektorius CT₃₈ 161/1, ipotekinis kreditorius CT₃₈ 1563, senatorius CT₃₈ 88, samt -atorius, -ė, t.ex.: kasatorius CĮ₃₃ 1184 T, BS₃₄ 41 T, BPĮ₃₃ 3 T, kuratorius CĮ₂₈ 220, CPĮ_31V 1543, turto administratorius CĮ₃₃ 1317 S.

Hybridiska personbetecknande termer, det vill säga sådana som utöver sina egna också innehåller oböjliga morfem med ursprung i andra språk, påträffades i undersökningsmaterialet endast 16 (omkring 2% av materialet). De flesta är avledningar med suffixet -ininkas (som kan betraktas som benämningar på bärare av en substantivisk egenskap), t.ex.: akcininkas CĮ₃₃ 2138 S, BS₁₉ 580, bankrūtininkas BS₃₄ 602 S, činšininkas CĮ₃₃ 533 T, duelininkas BS₃₄ 486 R, kontorininkas CĮ₃₃ 1238 P, kontrabandininkas BS₃₄ 591 T, policininkas BS₃₄ 523 T, servitutinininkas BS₃₄ 624 T, šantažininkas BS₃₄ 615 R. I stället för det sistnämnda används numera šantažuotojas, och även den internationella termen šantažistas är känd (DŽ 2003). Denna term och den motsvarande kontrabandistas förekom inte i dåtidens koder (kontrabandistas står upptagen bredvid kontrabandininkas i SNŽŽ 1907). Kontrabandininkas är nu helt etablerat och därför rättas kontrabandistas, som ibland hörs på tv (Pečkuvienė 2004: 11, 12), med rätta. Bankrotininkas och servitutinininkas används numera över huvud taget inte inom juridiken. En term av en annan typ med samma suffix är subnuomininkas CĮ₃₃ 570 T. Den är bildad av en hybridterm, jfr sub-nuoma CĮ₃₃ 1705 S. I 1918–1940 års koder förekom den ännu inte, men i TŽ 1954 rekommenderas lämpligt nog pernuoma, pernuomininkas för det aktuella begreppet – dessa termer hade i onödan glömts bort av utarbetarna av dagens motsvarande koder. TŽ 1954 upptar visserligen även subnuoma tillsammans med subnuomininku, utan några synonyma samband, och till och med med andra motsvarigheter, men detta är sannolikt en ordboksbrist snarare än en medveten åtskillnad.

Endast några få andra hybridtermer påträffades. Nämnas bör tre hybrida aktörsbeteckningar med suffixet -tojas: apeliuotojas BS₃₄ 155 T, likviduotojas CĮ₃₃ 2200 P, įstatymų dabotojas BPĮ33 166 S (bredvid den uttryckligen olämpliga termen står bliustitel zakona); två hybrida particip som används substantiviskt påträffades också: areštuotasis BS₃₄ 453 T, internuotasis BS₃₄ 174 T.

130

Till termer av främmande ursprung räknas vanligen även översättningslån. Undersökningsmaterialet har inte analyserats med avseende på översättningsbildning, det vill säga bildandet av översättningslån, eftersom identifiering och behandling av sådana lån vållar problem, särskilt när orden väl har anpassats till det litauiska språksystemet och deras främmande karaktär inte märks. En terms inhemskhet förstås här främst som att den består av litauiska beståndsdelar. Det går tydligare att urskilja endast termer som blint bildats efter andra språk och som saknar avledningsmässig motivation¹⁹ eller har en ovanlig form, men sådana fall är mycket få i undersökningsmaterialet. Till exempel korrigeras bendrasavininkas_Cl₃₃ 555 PT, CP_l₃₁V 1156/3, CT_l₃₈ 4 T, som tillkommit under ryskt inflytande (originalet hade olika former: соучастникъ въ общемъ владѣніи; совладѣлецъ UGS; av TŽ 1954 framgår den strukturellt närmaste motsvarigheten – сособственник) och ersätts med nuosavybės bendrininku²⁰, bendraturčiu (TT 1992: 25; K Konsul 2003: 35).

Nämnas bör det länge kritiserade įstatymdavėjas BP_l₃₃ 174 T och den därtill hörande termen įstatymdavy stė²¹ BP_l₃₃ 180/4 P (jfr законодатель, законодательство). Den sistnämnda togs upp i 1939 års Kalbos patarėjas (KP 1939), och båda rättas fortfarande (Šukys 2003: 44). De motsvarande įstatymleidyba BS_₃₄ 4 P och įstatymleidys BS_₃₄ 4 R är något bättre, även om de inte är fullt tillfredsställande (också de rättas). Båda grupperna ersätts med įstatymų leidyba, įstatymų leidėjas (den sistnämnda förekom redan då i C_l₃₃ 570 T, CT_l₃₈ 1163 T, BS_₃₄ 53 S; se TT 1992; Piročkinas 1990: 152; Šukys 2003: 44). Alla dessa termer är sannolikt bildade analogiskt, med äldre skrifter som utgångspunkt. Enligt LKŽ använde K. Sirvydas och J. Brodovskis för det aktuella begreppet tiesastatys, tiesastatis; senare förekom även Aušroje tiesastatystė. I 1800- och 1900-talens ordböcker (framför allt hos S. Gimžauskas, G. H. F. Nesselmann, J. Šlapelis, J. Ryter och A. Kuršaitis) upptas också tiesadavys (tiesadavis), tiesadavėjas och tiesadavystė, tiesadavėjystė, tiesadavyba. I början av 1900-talet, när tiesą upphörde att användas i betydelsen ”rätt”, byttes således också beståndsdelen i den avledda termen ut; man satte dock in inte teisė utan įstatymas.

¹⁹ Endast sådana fall kallar St. Keinys för översättningslån, medan termer som i övrigt är bildade med andra språk som förebild betraktas som efterbildningar (Keinys 1999: 113. 115).

²⁰ Någon sådan titel förekom inte i koderna, men en liknande turto bendrininkas _CTl₃₈ 1095 T påträffades.

²¹ LKŽ har också formen įstatymdavybė.

131

Slutsatser

1. I 1918–1940 års lagkoder användes i stor omfattning juridiska termer som betecknar personer. En del av dessa termer hör till rättsvetenskapen, en del till rättspraxis. De är benämningar på personer som är knutna till rättsförhållanden och utför olika juridiska funktioner.

2. Ett utmärkande drag hos de undersökta tidsperiodens juridiska termer för personbeteckningar är deras litauiska prägel. I lagkoderna förekommer sällan personbeteckningar som inte kan delas upp i ordbildningsled; de flesta termer är avledningar. Endast en del har bildats särskilt för juridisk terminologi, medan de flesta har terminologiserats. Det är svårt att strikt skilja mellan terminologiserade ord och nybildningar, eftersom det saknas uppgifter om ordens historia. De flesta juridiska termer som betecknar personer är avledningar med de i allmänspråket mycket vanliga och produktiva suffixen -tojas, -a och -ėjas, -a (även om de inte alltid är belagda i lexikografin). Det är möjligt att vissa termer bildade med suffixet -tojas, -a senare ersattes av avledningar med -ovas, -ė just på grund av suffixets vanlighet. Tydligare nybildningar från den undersökta perioden bildades huvudsakligen med suffixet -ininkas, -ė.

3. En särskild typ av juridiska termer som betecknar personer är de substantiverade participen, oftast i passiv form och presens. Detta är ett ganska praktiskt sätt att uttrycka sig kortfattat. Vissa termer av denna typ är fortfarande vanliga.

4. Lånord utgör en jämförelsevis liten del av de juridiska termer som betecknar personer i lagkoderna. Nästan alla lånord är internationella ord. De flesta har latinskt ursprung. Anpassningen till litauiskan av endast ett fåtal internationella ord skiljer sig från dagens bruk; variationen var liten. Materialet visar också att internationella ord inte alltid övertogs från den ryska originaltexten. Hybridtermer ligger nära lånorden, men detta sätt att bilda termer var mycket ovanligt i lagkoderna.

5. En del av de undersökta juridiska termerna som betecknar personer används inte längre: begreppen har förändrats eller lämpligare uttrycksformer har hittats, och synonymer har tagits bort. Det finns få felaktiga termer. Av de termer som förekommer i lagkoderna korrigeras numera endast någon enstaka. Orsaken till korrigeringarna är ofta olämplig påverkan från andra språk.

132

HUVUDKÄLLOR²²

BPL₂₄ – Lagen om straffprocess. Red. A. Kriščiukaitis. – Teisė 6–10 [bilaga], Kaunas, 1924–1926.

BPL₃₀ – M å l J. Lagen om straffprocess, Kaunas, 1930.

BPL₃₃ – Lagen om straffprocess med kommentarer, sammanställda utifrån avgöranden från Rysslands senat och Litauens högsta tribunal samt andra tolkningar som rör straffprocessrätten i Stor-Litauen och Klaipėdaområdet. Red. M. Kavolis, Kaunas, 1933.

BS₁₉ – Strafflagen, Kaunas, 1919 // Strafflagar, Kaunas, 919.

BS₃₁ – J a b l o n s k i s K. Strafflagen: med tillägg, 2:a uppl., Kaunas, 1930.

BS₃₄ – Strafflagen med kompletterande strafflagar och kommentarer, sammanställda utifrån avgöranden från Rysslands senat och Litauens högsta tribunal samt andra tolkningar, Kaunas, 1934.

C_I28 – Civilrättslagar: [St. saml. X. vol. 1 del. Översättning.

C_I33 – S h a l k a u s k i s K. Civilrättslagar: band X, del I, Kaunas, 1933.

CPĮ_31C – Civilprocesslagen. Med Lietuvos M. Čepas, Kaunas, 1931.

CPĮ_31V – Civilprocesslagen med bifogade lagar och sakregister-ordlista. För tryckning färdigställd av J. Viskanta, Kaunas, 1931.

CTĮ₃₈ – Civilprocesslagen med alla ändringar och tillägg samt med förklaringar från Högsta tribunalen och den ryska senaten. Red. Č. Butkys, Kaunas, 1938.

UGS – Stadga om civilprocessen och bestämmelser om notariatet (T. XVI, Del I, Ryska rikets lagsamling), Berlin, 1924.

UU – Strafflagen av den 22 mars 1903 Enligt N. S. Tagantsevs utgåvor, Riga, 1922.

UUS – Stadga om straffprocessen (Lagsamlingen, band XVI, del 1, 1914 års utgåva) med senare förordningar, lagstiftningsmotiv, förklaringar från den styrande senaten och cirkulär från justitieministeriet. Sammanställd av M. P. Sjramtjenko och V. P. Sjirkov, Riga, 1923.

ZG – Civilrättsliga lagar: (lagsamlingen, band X, del I, 1914 års utgåva, enligt tillägget från 1914): med införande av förordningar som följt i enlighet med artikel 87

²² Här presenteras endast de litauiska koder som undersöks och deras motsvarigheter på ryska. För att göra det lättare att hitta en term anges artikelnumret, inte sidan, bredvid kodens förkortning. Många termer har hämtats ur artiklarnas bilagor, där kommentarer återges. Då anges även en bokstav bredvid artikelnumret, vilken anger typen av bilaga: T – beslut av Litauens högsta tribunal, S – beslut av Rysslands senat, R – kommentar av kodens redaktionskommission, V – annan lag, P – alla övriga bilagor, även sådana som tidigare ingick i originalet. Vissa termer har hämtats ur tilläggsartiklar. Då anges efter artikelnumret, efter ett snedstreck, även numret på tilläggsartikeln.

133

huvudlagar och förklaringar från den styrande senaten från 1866 till den 1 oktober 1915 Sammanställd av V. V. Isatjenko, Petrograd, 1916.

LITTERATUR OCH YTTERLIGARE KÄLLOR

Ambrazas S. 1993: Daiktavardžių darybos raida: Lietuvių kalbos veiksmažodžių vediniai, Vilnius.

Ambrazas S. 2000: Daiktavardžių darybos raida 2: Lietuvių kalbos vardažodžių vediniai, Vilnius.

Ambrazas V. 1996: Veiksmažodžio neasmenuojamosios formos. – Dabartinės lietuvių kalbos gramatika, Vilnius, 354–385.

Buivydienė R. 1997: Lietuvių kalbos vedybų giminystės pavadinimai, Vilnius.

BŽ 1924: Baronas J. Rusiškai lietuviškas žodynas, Kaunas.

BŽ 1933: Baronas J. Rusų lietuvių žodynas, Kaunas.

CK 2000: Lietuvos Respublikos civilinis kodeksas. – Lietuvos Respublikos pagrindiniai įstatymai, Vilnius, 25–303.

Drotvimas V. 1987: Lietuvių kalbos leksika ir frazeologija, Vilnius.

DŽ 2003: Dabartinės lietuvių kalbos žodynas. Vyr. red. St. Keinys, Vilnius (e. leidimas).

Gaivenis K. 2002: Lietuvių terminologija: teorijos ir tvarkybos metmenys, Vilnius.

ĮTPTK 1924: Įvardai, arba terminai, priimti Terminologijos komisijos. Sudarė A. Vireliūnas, Kaunas.

Jablonskis J. 1935: Jablonskio raštai 4, Kaunas.

Jablonskis J. 1936: Jablonskio raštai 5, Kaunas.

Jakaitienė E., Laigonaitė A., Paulauskienė A. 1976: Lietuvių kalbos morfologija, Vilnius.

Jakaitienė E. 1980: Lietuvių kalbos leksikologija, Vilnius.

Keinys St. 1975: Priesaginė lietuviškų terminų daryba. – Lietuvių kalbotyros klausimai 16: Lietuvių terminologija, 7–56.

Keinys St. 1980: Terminologijos abėcėlė, Vilnius.

Keinys St. 1999: Bendrinės lietuvių kalbos žodžių daryba, Šiauliai.

KKonsul 2003: Kalbos konsultacijos. Sudarė A. Kupčinskaitė-Ryklienė, Vilnius.

Klimavičius J. 1988: Kas krato teisės kalbos vežimą? – Gimtoji kalba 7, 3–10.

Klimavičius J. 2003: Vila – vasarnamis, kotedžas – pilaitė. – Gimtoji kalba 10, 10–13.

Kniūkšta P. 1999: Ypatingesni kanceliarinės kalbos atvejai. – Kalbos kultūra 72, 19–28.

KP 1939: Kalbos patarėjas. Paruošė L. Dambrauskas. Red. A. Salys ir P. Skardžius, Kaunas.

KPP 1985: Kalbos praktikos patarimai. Sudarė A. Pupkis, Vilnius.

LKŽ: Lietuvių kalbos žodynas 1–20, Vilnius, 1941–2002.

LLŽ 1996: Kuzavinis K. Lotynų–lietuvių kalbų žodynas, Vilnius.

134

LRVAI 1999: Lietuvos Respublikos viešojo administravimo įstatymas. – Valstybės žinios 60-1945.

LRVTĮ 1999: Lietuvos Respublikos valstybės tarnybos įstatymas. – Valstybės žinios 66-2130.

P a k e r y s A. 1994: Accentologi 1: Substantiv och adjektiv, Kaunas.

P a l i o n i s J. 2004: XVI–XVII a. lietuviškų raštų atrankinis žodynas, Vilnius.

P a u l a u s k i e n ė A. 1983: Översikt över litauiskans morfologi, Kaunas.

P e č k u v i e n ė L. 2004: Vad ska man fånga vid Litauens gräns: smugglare eller kontrabandister. – Modersmålet 3, 11–12.

P i k č i l i n g i s J. 1975: Litauisk stilistik 2, Vilnius.

P i r o č k i n a s A. 1990: Den administrativa språkets vård, Vilnius.

S a b a l i a u s k a s A. 1966: Lietuvių kalbos leksikos raida. – Lietuvių kalbotyros klausimai 8: Lietuvių kalbos leksikos raida, 5–141.

S a b a l i a u s k a s A. 1990: Litauiskans lexikon, Vilnius.

S a l y s A. 1979: Skrifter 1, Rom.

S k a r d ž i u s P. 1966: Suffixet -ovas och dess användning. – Modersmålet 1, 10–12.

S k a r d ž i u s P. 1996: Samlade skrifter 1, Vilnius.

S k a r d ž i u s P. 1998: Samlade skrifter 3, Vilnius.

SNŽŽ 1907: Svetimų ir nesuprantamų žodžių žodynėlis: Skaitytojams palengvinimas. Sudarė J. Šlapelis, Tilžė.

SNŽŽ 1924: N o r k u s J. Svetimų ir nesuprantamų žodžių žodynėlis, Kaunas.

Š a l k a u s k i s S. 1991: Skrifter 2: Filosofisk och pedagogisk terminologi, Vilnius.

Š u k y s J. 2003: Kalbos kultūra visiems, Kaunas.

TT 1992: Terminologijos taisymai. Parengė K. Gaivenis, A. Kaulakienė, St. Keinys, J. Klimavičius, Vilnius.

TTP 1939, 1940: Teisinės terminijos projektas. P. Stravinskas. – Teisė 48, 384–387; 49, 475–480; 50 73–74; 51, 184–185.

TTTŽP: Utkast till en ordlista över juridiska termer och andra ord som behövs i domstolar [manuskript], [1920].

TŽ 1954: Teisinių terminų žodynas. Sudarė A. Žiurlys, Vilnius.

TŽŽ 1936: Tarptautinių žodžių žodynas. Sudarė K. Boruta, Pr. Čepėnas, A. Sirutytė-Čepėnienė. Red. J. Žiugžda, Kaunas.

TŽŽ 1969: Tarptautinių žodžių žodynas. Vyr. red. F. Petrovas. Vertė O. Doveikienė ir kt. Lietuviško leid. red. Ch. Lemchenas, Vilnius.

TŽŽ 1999: V a i t k e v i č i ū t ė V. Ordbok över internationella ord 1, Vilnius.

TŽŽ 2000: V a i t k e v i č i ū t ė V. Ordbok över internationella ord 2, Vilnius.

TŽŽ 2001: Tarptautinių žodžių žodynas. Ats. red. A. Kinderys, Vilnius.

U m b r a s a s A. 2001: Rättsterminologins situation i Litauen 1918–1940. – Terminologi 8, 76–94.

U m b r a s a s A. 2004: Prielinksniniai teisės terminai 1918–1940 metų Lietuvos kodeksuose. – Specialybės kalba: sistema ir vartosena. Mokslinės konferencijos darbai, Vilnius, 102–108.

U r b u t i s V. 1965: Daiktavardžių daryba. – Lietuvių kalbos gramatika 1, Vilnius, 251–473.

135

Urbutis V. 1978: Žodžių darybos teorija, Vilnius.

Urbutis V. 1999: Naujadaras. – Lietuvių kalbos enciklopedija. Red. V. Ambrazas, Vilnius, 429–430.

RÄTTSLIGA TERMER SOM BENÄMNER PERSONER I LITAUISKA LAGKODER 1918–1940

Sammanfattning

Källmaterialet för undersökningen i denna artikel utgörs av inofficiella litauiska översättningar av ryska lagkoder som gällde i Litauen mellan 1918 och 1940. Artikeln analyserar rättsliga termer som benämner personer. En del av termerna kan hänföras till rättsvetenskapen, en annan del till den juridiska praktiken. De betecknar personer som är förenade genom rättsliga relationer samt personer som utför rättsliga funktioner. I de tidigare nämnda koderna påträffades omkring 800 sådana termer. Ungefär hälften av dem är entermstermer, den andra hälften sammansatta termer (främst tvåordsuttryck). Termerna diskuteras med avseende på sitt ursprung och sin ordbildning.

Ett karakteristiskt drag hos periodens rättsliga termer som benämner personer är deras litauiska ursprung. Personbeteckningar som är morfologiskt oböjda är ovanliga i dessa koder; de flesta är avledningar. Några har bildats särskilt för rättsterminologins behov, medan de flesta har terminologiserats. Det är ganska svårt att dra en skarp gräns mellan terminologiserade bildningar och nybildningar. Om en avledning, som är systematiskt möjlig, inte har tagits upp i den tidigare lexikografin, går det inte att dra slutsatsen att ordet inte har existerat. De flesta rättsliga termer som benämner personer är avledningar med suffixen -tojas, -a och -ėjas, -a, vilka överlag är mycket vanliga och produktiva. Det är möjligt att vissa termer bildade med suffixet -tojas, -a ersattes med avledningar med suffixet -ovas, -ė just på grund av det förstnämnda suffixets vanlighet. Tydligare nybildningar skapades med suffixet -ininkas, -ė.

Artikeln lyfter fram en särskild typ av rättsliga termer som benämner personer – substantiverade particip, främst passiva presensparticip. Detta är ett ganska smidigt sätt att uttrycka sig kortfattat. Vissa termer av denna typ är fortfarande brukliga.

Lånord utgör en ganska liten del av de rättsliga termer som benämner personer i dessa koder. Nästan alla lånord är internationella ord. En klar majoritet av dem är av latinskt ursprung. Litauiseringen av ett fåtal internationella ord skiljer sig från den nuvarande; variationer är sällsynta. Hybridtermer ligger nära lånorden, även om detta sätt att benämna personer inte alls var populärt i dessa koder.

Alvydas UMBRASAS

Mottagen 2005-11-10

Litauiska språkets institut

P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius

e-post: [email protected]

136