Page 1Några lexikologiska aspekter av terminologi och terminografi
VALENTĪNA SKUJIŅA
Institute of the Latvian Language, Riga
År 2006 anordnades vid Lettlands vetenskapsakademi ett möte till minne av hundraårsdagen av den lettiske lingvisten och terminologen Rudolfs Grabis födelse.
I april 2008 inbjöds terminologer från Litauen, Lettland och andra länder att delta i en internationell konferens för att uppmärksamma hundraårsdagen av den litauiske lexikografen och välkände terminologen och terminografen Jonas Kruopas födelse.
Från 1950-talet till 1970-talet var båda forskarna ordförande för terminologikommissioner: Jonas Kruopas i Litauen och Rudolfs Grabis i Lettland.
Mitten av 1960-talet var den tid då Litauen, Estland och Lettland började utveckla närmare kontakter kring språkvård och terminologi.
På initiativ av Moskva anordnades 1969 en regional konferens om terminologins utveckling och utarbetandet av termordböcker i Riga.
Sedan dess har regelbundna konferenser hållits i Vilnius, Tallinn och Riga, där både teoretiska och praktiska aspekter av terminologin har diskuterats.
Jonas Kruopas deltog i dessa konferenser. Han var medlem av redaktionskommittén för konferenspublikationen, som utkom 1973 (BPHTT 1973).
Artikeln av Jonas Kruopas och hans kollega Kazimieras Gaivenis (Kruopas, Gaivenis 1973) om terminologiarbete och sammanställning av termordböcker i Litauen visar på ett antal likartade problem i den nationella terminologins utveckling i både Litauen och Lettland:
• om de första skriftliga källorna på 1500-talet – religiösa texter;
• om lånöversättningar (kalkeringar) som en produktiv modell för termbildning (på litauiska särskilt från latin, polska, tyska och ryska, på lettiska särskilt från latin, tyska och ryska);
Terminologija | 2008 | 15
17
Page 2• om lexikala enheters ”vandring”
• från LGP (språk för allmänna ändamål) till LSP (språk för särskilda ändamål), och vice versa;
• från aktivt ordförråd till passivt ordförråd, och vice versa;
• om att söka en balans mellan termer från inhemska källor och lånord;
• osv.
Denna artikels titel – Some lexicological aspects of terminology and terminography – har valts inte bara med hänsyn till huvudämnet för denna minneskonferens, utan också för att mer precist definiera (och uppdatera) vissa principer för terminologiarbetet i Lettlands vetenskapsakademis terminologikommission.
Ur lingvistisk synvinkel behandlades terminologi traditionellt först och främst som en del av lexikologin. Före 1960-talet ägnades endast omkring 15 minuter åt terminologi som ett skikt av det lettiska ordförrådet i lexikologikursen vid Lettlands statliga universitet (Laua 1981: 138–141). Från och med 1960-talet inleddes, under Rudolfs Grabis ledning, vetenskapliga studier av teoretiska terminologifrågor vid Institutet för lettiskt språk och litteratur vid Lettlands vetenskapsakademi. Före detta kan vi tala om ett vetenskapligt förhållningssätt till urval och bildande av termer med början under 1800-talets andra hälftth, då olika läroböcker och handböcker inom skilda grenar av vetenskap och teknik samt terminologiska ordböcker publicerades på lettiska, och då grundläggande problem kring terminologibildning (moderspråkiga avledningars och lånords roll, en terms korthet osv.) diskuterades i separata artiklar skrivna av J. Alunāns, K. Valdemārs och andra, de så kallade nya letterna (på lettiska – jaunlatvieši).
Från och med slutet av 1960-talet proklamerades terminologin som en självständig, tvärvetenskaplig vetenskapsgren med termen som ett specifikt objekt för vetenskaplig undersökning, och termen terminology fick i denna betydelse en föredragen synonym, terminology science (på lettiska – terminzinātne, på ryska – терминоведение).
Sedan dess har ett antal terminologikonferenser, seminarier och workshops anordnats i olika länder, och hundratals böcker och artiklar har publicerats specifikt om terminologiska frågor. Terminologin har blivit en mångfacetterad och omfattande vetenskapsgren med
18
Valentīna Skujiņa | Some lexicological aspects of terminology…
Page 3interlingvistisk betydelse. Termer sammanställs inte bara i ordböcker utan också i databaser, däribland flerspråkiga samlingar (t.ex. ETB-databasen).
Även om terminologin numera erkänns som en självständig (tvärvetenskaplig) vetenskapsgren, bestämmer dess nära kopplingar till lingvistiken den betydande roll som språkliga (intralingvistiska) principer spelar vid termbildning.
Den lexikala aspekten av språkliga principer innebär att man tar hänsyn till det terminologiska skiktets särart i språkets allmänna lexikala system, relationerna mellan termer och icke-termer, terminologiskt och allmänt ordförråd, sambanden mellan terminologi och lexikala skikt som är begränsade till vissa yrkesområden, sociala grupper, geografiska områden, historiska perioder och stilar etc.
Ett språks lexikala inventarium samlas i ordböcker. Lexikografi är en underdisciplin inom lingvistiken där teori och praktik för utarbetandet av termordböcker utvecklas, liksom principer och metoder för att sammanställa, systematisera, analysera och beskriva ord. Låt oss försöka besvara frågan: finns det någon skillnad mellan en ordbok över allmänspråket och en termordbok? För detta ändamål jämför vi några uppslagsord med ”processuellt” respektive ”attributivt” innehåll i två förklarande ordböcker: Latvian Language Dictionary (LVV 2006) och Dictionary of Basic Linguistic Terms (VPTSV 2007).
UPPSLAGSORD FÖR ATT UTTRYCKA DET ”PROCESSUELLA” INNEHÅLLET (I)
LVV (allmänspråklig ordbok):
tulkot (på engelska: to translate) -oju, -o, -o, imperf. -oju, transitivt verb. 1. Uttrycka (något) på ett annat språk (på engelska: to express (something) in another language). T. från originalet. Översatt litteratur. T. en bok till ryska. T. ett tal.
latviskot (på engelska: to Latvianize) -oju, -o, -o, imperf. -oju, transitivt verb. 1. Anpassa efter det lettiska språket och dess särdrag; göra (lettisk) (på engelska: to transform according to the Latvian language, its peculiarities; to make Latvian). L. ett efternamn.
VPTSV (termordbok):
tulkošana
a. översättning
v. Översättning f, Übersetzung f, Übertragung f
kr. перевод
Ett ord som är skrivet eller talat på ett språk (originalspråket eller källspråket),
Terminoloģija | 2008 | 15
19
Page 4textens innehåll, mening, tanke (inklusive undertexter m.m.) uttryckande med hjälp av ett annat språk (målspråket eller översättningsspråket) medel (på engelska: expressing (the word, text, idea, etc.) from a source language into target language). ◊ fri översättning; ordagrann översättning. Se även originalspråk; källspråk; målspråk.
försvenskning
a. latvisering, lettonisering v. Einlettischung f kr. латвиизация, летонизация Anpassning så att något motsvarar det lettiska språket, dess särdrag och struktur. (På engelska: omvandling i enlighet med det lettiska språket, i överensstämmelse med det lettiska språket)
UPPSLAGSORD FÖR ATT UTTRYCKA DET ”PROCESSUELLA” INNEHÅLLET (II)
LVV (allmänspråklig ordbok):
deklinera (att deklinera) –ēju, –ē, –ē, pret. –ēju, intransitivt verb. 1. Inom lingvistik – böja (substantiv) (på engelska: Inom lingvistik – böja nomina). Vb. adjektiv med bestämd ändelse. Detta ord kan inte deklineras.
konjugera (att konjugera) –ēju, –ē, –ē, pret. –ēju, intransitivt verb. Böja (verb) (på engelska: böja verb).
böja (att böja) böjer, böjde, böjt, pret. böjde, intransitivt verb... 4. I grammatiken – ändra ordformer efter kasus eller person (på engelska: I grammatiken – ändra ordens former efter kasus och person). Böj substantiv. Böj verb.
VPTSV (terminologisk ordbok):
deklination
a. deklination, deklinering v. Deklinieren f kr. склонение Böjning av nomina (substantiv, adjektiv, räkneord) och ord som används i deras betydelse (pronomen, böjda particip), dvs. förändring av grammatiska former efter genus, numerus och kasus. (På engelska: ändring av nominas grammatiska former efter genus, numerus och kasus)
20 Valentīna Skujiņa │ Some lexicological aspects of terminology...
Page 5Se även konjugēšana.
konjugēšana
a. konjugation
v. Konjugieren f
kr. спряжение
Böjning av verb, dvs. ändring av grammatiska former i personer, numerus, tempus, diates och modus.
(På engelska: ändring av verbens grammatiska former i personer, tempus, diates och modus)
Se även deklinēšana.
locīšana se deklinēšana; konjugēšana
UPPSLAGSORD FÖR ATT UTTRYCKA DET ”ATTRIBUTIVA” INNEHÅLLET
LVV (ordbok över allmänspråket):
vienkāršs (enkel) adj.; vienkārši (enkelt) adv. 1. Sådant som består av ett element, en del... (på svenska: sådant som består av ett element, en del...) Jfr mening. 2. Sådant som inte är svårt, inte är komplicerat... (på svenska: sådant som inte är komplicerat...) Jfr uppgift... 3. Vanlig, anspråkslös... (på svenska: vanlig, anspråkslös...) Jfr mat... 4. Sådant som inte har några särskilda privilegier... (på svenska: sådant som inte har några privilegier...) Jfr arbetare.
VPTSV (termdictionary):
enkel preteritum, imperfekt
a. obestämd preteritum
v. Imperfekt n
ru. enkelt förflutet
Verbets tempusform som uttrycker en handling som har ägt rum före talögonblicket, till exempel Jag kom just hem från skolan...
(På svenska: verbets tempusform som uttrycker en handling som ägde rum före talögonblicket)
enkel mening
a. enkel mening
v. einfacher Satz n
ru. enkel mening
Terminoloģija | 2008 | 15
21
Page 6En mening som bara innehåller ett grammatiskt centrum... (På engelska: meningen med endast ett syntaktiskt centrum) ◊ utvidgad enkel mening. Se även mening; sammansatt mening; grammatiskt centrum.
Som vi kan se av jämförelsen mellan artiklarna är de viktigaste skillnaderna följande:
I LVV (en allmänspråklig ordbok) finns:
1) endast enskilda ord som uppslagsord;
2) grammatiska former och hänvisningar till ordklass;
3) enkla och heltäckande förklaringar;
4) alla betydelser i en och samma artikel;
5) inga synonymer i artikelhuvudet;
6) grammatisk processuell betydelse uttryckt med ett verb. (Det finns inga termmotsvarigheter på andra språk.)
I VPTSV (en termordbok) finns:
1) både enskilda ord och ordkombinationer som uppslagsord;
2) ingen grammatisk information;
3) definitioner (förklaringar) med relevanta kännetecken hos begreppet;
4) endast ett begrepp förklaras i varje artikel;
5) synonymer i artikelhuvudet;
6) grammatisk processuell betydelse uttryckt med ett substantiv. (Termmotsvarigheter på andra språk anges.)
Slutsats: Med hänsyn till de ovan nämnda särdragen hos allmänspråkliga ordböcker och termordböcker kan vi dra slutsatsen att det ur teoretisk synvinkel finns starka skäl att behandla terminografin som ett specifikt tvärvetenskapligt ämne, grundat på lexikologins, lexikografins och terminologins fundament.
I detta fall ska vi, bortsett från andra särdrag, ägna särskild uppmärksamhet åt olika ordklassers roll inom terminologin i allmänhet och i termordböcker i synnerhet.
Det är välkänt att termer inte är specifika ord. Termer är ord med en specifik funktion: att med ett ord eller en ordkombination beteckna en enhet i begreppssystemet inom den aktuella vetenskapsgrenen eller verksamhetsområdet. Med andra ord brukar vi säga att termer inte är substantiella utan funktionella enheter.
22 Valentīna Skujiņa │ Some lexicological aspects of terminology...
Page 7Termens specifika funktion är tvåfaldig: att benämna och att beteckna begreppet. Benämnande språkliga enheter är vanligtvis substantiv (t.ex. används inom lingvistiken substantiven ljud, morfem, ord, mening, transitivitet som lingvistiska termer), eller ordkombinationer där ett substantiv är det centrala ledet (t.ex. är substantivet språk det centrala ledet i ordkombinationerna naturligt språk, artificiellt språk, teckenspråk, vilka används som termer).
Substantiv är den ordklass som kan [be]nämna alla slags realia – föremål, processer, egenskaper, mängder, tillstånd osv. Därför lämpar sig just substantiv väl för termfunktionen.
Substantivens dominerande roll som representanter för motsvarande begrepp, vilka fastställs i termordböcker, är obestridlig och framhålls av ett flertal lingvister och terminologer. Olika uppfattningar framförs om andra ordklasser, i synnerhet verb. I vissa fall förekommer både substantiv och verb som uppslagsord i ISO-standarder (t.ex. i ISO/IEC 2382). Låt oss jämföra några exempel på definitioner av substantiv och verb i dessa ISO-standarder och uppmärksamma antalet begrepp och de väsentliga kännetecken som anges för begreppen i definitionerna:
visning En visuell presentation av data.
visa Att presentera data visuellt.
lagring Att bevara data i en lagringsenhet.
lagra Att bevara data i en lagringsenhet.
programmering Att utforma, skriva, ändra och testa program.
programmera Att utforma, skriva, ändra och testa program.
Om begreppet enligt den semantiska (och terminologiska) triangeln är en mental föreställning av objektet och termen är en språklig återgivning av begreppet, hur många begrepp återges då i dessa exempel? Tre eller sex? Om vi jämför den ”språkliga återgivningen” av begrepp i dessa definitioner: ”en visuell presentation” och ”att presentera visuellt”, eller ”bevarandet … i en lagringsenhet” och ”att bevara … i en lagringsenhet”, eller:
Terminologija | 2008 | 15
23
Page 8”att utforma, skriva …” och ”att utforma, skriva …” – bör vi dra slutsatsen att begrepp uttrycks med ord med samma begreppsinnehåll, vilka endast skiljer sig åt i grammatisk form i enlighet med respektive ordklass. Därför verkar uppfattningen hos de lingvister och terminologer som betraktar substantiv som de främsta språkliga företrädarna för respektive begrepp vara mer övertygande, medan de ser verb som terminologiska enheter som faktiskt uttrycker samma begrepp, men skiljer sig grammatiskt (morfologiskt eller syntaktiskt) genom variation eller modifiering och används efter kontextens behov i diskursen. Det finns naturligtvis vissa särdrag inom olika ämnesområden, till exempel inom matematik, teknisk terminologi eller idrott.
En terms substantiviska karaktär grundar sig på ett begrepps motsvarande karaktär. Uppfattningen om ett sådant terminologiskt objekt som termeme (Skujiņa 1996) gör det möjligt att tilldela ord från olika ordklasser (och/eller ordformer) en bestämd plats inom den terminologiska vokabulären: termen (substantivet), som företräder begreppet, är termemets centrala medlem (t.ex. termen translation), medan verb och andra ord eller ordformer (particip, adverb, adjektiv) i själva verket uttrycker samma begrepp och utgör sekundära medlemmar (t.ex. translate, translating, translated).
All vetenskaplig verksamhet bygger på principer. I Lettland utfördes under flera årtionden de viktigaste terminologiska uppgifterna och antogs principer i enlighet med E. Wüsters (Wüster 1979) synsätt och den österrikiska terminologiskolan, i linje med ett systemiskt förhållningssätt inom ramen för den så kallade ”traditionella teorin” om terminologi (Cabré Castellví 2000: 35). Dessa uppgifter har varit tillräckliga för att uppnå vissa mål i den nationella terminologins utveckling enligt vetenskapliga krav och principer som utvecklats inom den klassiska interlingvistiska terminologiteorin. Uppgifterna utfördes inte enbart för att standardisera terminologin utan också, i synnerhet, för att berika det nationella lexikala systemet.
Avslutningsvis vill jag betona att terminologivetenskapen under flera årtionden (sedan ungefär 1960-talet) har blivit ett tvärvetenskapligt ämne som bygger på lingvistikens grunder och dess underdiscipliner – lexikologi, lexikografi, derivatologi med flera – samt på grundläggande element från logik, filosofi, kognitionsvetenskap, ontologi, kommunikationsvetenskap med mera.
Besides (as it is stressed in terminology literature (Cabré Castellví 2000: 55)), while being interdisciplinary, terminology is also transdisciplinary,
24 Valentīna Skujiņa │ Some lexicological aspects of terminology…
Page 9eftersom det inte finns någon strukturerad disciplin utan terminologi och inget sätt att uttrycka och överföra vetenskaplig kunskap utan terminologi. Även om det för terminologin är kännetecknande att mångfalden i tillämpningen av de viktigaste vetenskapliga principerna för termbildning fortfarande spelar en avgörande roll.
I dag kan vi inom terminologivetenskapen se ett sökande efter nya angreppssätt som skulle bidra till att beakta de terminologiska enheternas komplexitet inom ramen för både allmän och specialiserad kommunikation, med hänsyn till termers syntaktiska och kommunikativa karaktär i texter. Detta innebär dock inte att det traditionella synsättet förkastas. Det innebär att grunden för en ny terminologiteori skulle beakta både terminologins representativa och kommunikativa funktion (Cabré Castellví 2000: 36, 46). Det nya angreppssättet innebär för det första att de viktigaste vetenskapliga principerna fastställs och för det andra att fokus riktas mot mångfalden av termers användningsområden.
Den ”nya teorin” bör helst inte vara enbart en ”lingvistisk teori om terminologi” utan en ”terminologiteori för terminologi” som ”skulle betrakta termer som uppsättningar av denominativa och begreppsliga enheter som tillhör det naturliga språket” och ”representerar specialkunskap inom ett visst område och tjänar den professionella kommunikationen” (Cabré Castellví 2000: 53).
S L U T S A T S E R
1. Sedan de första skriftliga källorna, under ungefär fem århundraden, har litauisk och lettisk terminologi stegvis blivit tvärvetenskaplig och tämligen omfattande, så att den kan fylla alla nödvändiga funktioner som statsspråk. Dessa funktioner blev angelägna i slutet av 20th-talet och är fortfarande aktuella. Närmare kontakter mellan lettiska och litauiska terminologer inleddes från mitten av 60ies-talet av 20th-talet, då regelbundna konferenser om terminologi och språkvård hölls i Vilnius, Riga och Tallinn. Det var då terminologin utropades till ett självständigt tvärvetenskapligt ämne, grundat på lingvistik och på grundläggande element från logik, filosofi, kognitionsvetenskap, ontologi, kommunikationsvetenskap med mera.
2. Ur lingvistisk synvinkel behandlades terminologi traditionellt först och främst som en del av lexikologin. Terminologins lexikologiska aspekt förutsätter att man beaktar det terminologiska skiktets särart i ett språks allmänna lexikala system, relationerna mellan termer och icke-termer, terminologiskt och allmänt ordförråd samt sambanden mellan
Terminologija | 2008 | 15
25
Page 10mellan terminologi och professionellt, socialt, territoriellt, historiskt och stilistiskt begränsade lexikala skikt osv.
3. Ett språks lexikala inventarium samlas i ordböcker. Lexikografi är en undergren av lingvistiken där teorin och praktiken för sammanställning av ordböcker utvecklas och principer och metoder för sammanställning, systematisering, analys och beskrivning av ord utarbetas.
Teorin och praktiken för sammanställning av termordböcker utgör grunden för en annan disciplin – terminografi. Finns det någon skillnad mellan en allmänspråklig ordbok och en termordbok? Är terminografin bara en del av lexikografin? Med hänsyn till särdragen hos allmänspråkliga ordböcker och termordböcker kan vi dra slutsatsen att det ur teoretisk synvinkel finns goda skäl att behandla terminografin som ett specifikt tvärvetenskapligt ämne, grundat på lexikologins, lexikografins och terminologins grunder.
4. En av särdragen är den annorlunda behandlingen av ordklasser i termordböcker jämfört med allmänspråkliga ordböcker. Detta beror på termers specifika funktion: att benämna och beteckna begreppet. Substantiv är den ordklass som kan benämna alla olika slags realia – objekt, processer, egenskaper, kvantiteter, tillstånd osv. Därför lämpar sig just substantiv väl för att fungera som termer. Adjektiv och particip (dvs. verbformer) betecknar vanligtvis termkomponenter.
5. I vissa fall kan vi hitta både substantiv och verb som uppslagsord i ISO-standarder. Om vi jämför definitionerna av dessa substantiv och verb (med samma rot eller stam), t.ex. display – ”en visuell presentation”; to display – ”att presentera visuellt”, bör vi dra slutsatsen att begrepp där uttrycks med ord som har samma begreppsinnehåll och endast skiljer sig grammatiskt i enlighet med respektive ordklass. Därför förefaller synsättet hos de lingvister och terminologer som betraktar substantiven som de främsta företrädarna för de motsvarande begreppen mer övertygande, medan verben hävdar sin ställning som terminologiska enheter som i själva verket uttrycker samma begrepp, skiljer sig genom grammatisk böjning och används efter kontextens behov.
6. En terms substantiviska natur som terminologisk enhet grundar sig på ett begrepps motsvarande natur. Föreställningen om en sådan terminologisk enhet som termeme ger ord från olika ordklasser (och/eller ordformer) möjlighet att tilldelas en bestämd plats inom den terminologiska vokabulären som enheter i den terminologiska lexiken (som helhet).
26 Valentīna Skujiņa | Some lexicological aspects of terminology...
Page 117. Inom terminologivetenskapen kan vi nu konstatera att nya tillvägagångssätt söks för att göra det möjligt att beakta de terminologiska enheternas komplexitet. Detta innebär dock inte att det traditionella tillvägagångssättet förkastas. Det innebär att grunden för en ny terminologiteori skulle beakta både terminologins representativa och kommunikativa funktion. Det nya tillvägagångssättet innebär för det första att termer måste betraktas som enheter i ett termsystem som återspeglar det motsvarande begreppssystemet i enlighet med vetenskapliga principer och, för det andra, samtidigt rikta fokus mot mångfalden av termers användning i diskurs.
REFERENCES
Cabré Castellví M. T. 2000: Elements for a theory of terminology: Towards an alternative paradigm. – Terminology. Vol. 6, No 1, Amsterdam/Philadelphia; John Benjamins PC, 35–57.
ISO/IEC 2382-1 Information processing systems. Vocabulary. Part1: Fundamental terms.
ISO 2382-12 Information processing systems. Vocabulary. Part 12: Peripheral equipment.
ISO/IEC 2382-13 Information processing systems. Vocabulary. Part 13: Computer graphics.
Kruopas J., Gaivenis K. 1973: Юнас Крупас, Казимерас Гайвенис. Терминологическая работа и под- готовка терминологических словарей в Литовской ССР. – Вопросы разработки научно-технической терминологии, Рига, 23–36.
Laua A. 1981: Latviešu leksikoloģija, Rīga.
LVV 2006: Latviešu valodas vārdnīca (Latvian Language Dictionary), Rīga.
Skujiņa V. 1996: The Specify of the Term and the Concept of the Termeme. – IITF Infoterm. Multilingualism in specialist communication. Vol. 2. Vienna: TermNet, 1123–1130.
VPTSV 2007: Valodniecības pamatterminu skaidrojošā vārdnīca (Dictionary of Basic Linguistic Terms), Rīga.
Wüster E. 1979: Einführung in die Allgemeine Terminologielehre und terminologische Lexicographie, Wien.
BPHTT 1973: Вопросы разработки научно-технической терминологии, Рига.
KAI KURIE LEKSIKOLOGINIAI TERMINOLOGIJOS IR TERMINOGRAFIJOS ASPEKTAI
Per beveik penkis šimtmečius latvių, kaip ir lietuvių, kalba pasiekė tokį lygį, kad dvidešimtojo amžiaus pabaigoje mūsų kalbos buvo visiškai pasirengusios atlikti visas aktualias valstybinės kalbos funkcijas savo šalyse. Reguliarūs latvių ir lietuvių kalbininkų kontaktai prasidėjo nuo dvidešimto amžiaus septintojo dešimtmečio, kai buvo pradėtos rengti terminologijos ir kalbos kultūros konferencijos.
Septintasis dešimtmetis – tai laikas, kai terminologija, iki tol laikyta leksikologijos šaka, dėl gausių teorinių tyrinėjimų tapo savarankiška tarpdalykine mokslo sritimi, besiplečiančia lingvistikos ir keleto gretutinių sričių – logikos, filosofijos, kognityvistikos, ontologijos, komunikacijos mokslų – sandūroje.
Leksiniu atžvilgiu terminologija laikoma specifiniu kalbos leksinės sudėties sluoksniu, kreipiant dėmesį į terminų ir ne terminų santykį, terminų ir profesinių, socialinių, teritorinių, istorinių, stilistinių ir kitų leksikos sluoksnių sąsajas.
Leksinę kalbos sandarą atskleidžia žodynai. Teoriniai ir praktiniai žodynų sudarymo aspektai – leksikografijos, kaip kalbotyros šakos, tyrimų objektas. Viena iš žodynų rūšių – terminų žodynai. Bendrinės kalbos ir terminų žodynų lyginimas leidžia apibūdinti terminografiją kaip gretutinę discipliną, esančią leksikologijos, leksikografijos ir termi-
Terminologija | 2008 | 15
2 7
Page 12nologijos sandūroje. Terminų žodynų specifika atsiskleidžia atrenkant žodynų straipsnių antraštes ir leksiškai bei gramatiškai aprašant. Terminų žodynuose vyrauja daiktavardžiai, kadangi jie pavadina pačias įvairiausias realijas – daiktus (objektus), procesus, savybes, kiekius, aplinkybes ir kt. Daiktavardžiai geriausiai įvardija sąvokas. Kitos kalbos dalys, pavyzdžiui, būdvardžiai, dalyviai (t. y. veiksmažodinės formos) paprastai atlieka termino apibūdinančio dėmens funkciją.
Kartais, pavyzdžiui, kai kuriuose ISO standartuose, pasitaiko antraščių ir su daikta-vardžiais, ir su veiksmažodžiais: display – „vizualinis pateikimas“ ir to display – „pateikti vizualiai“ (apibrėžčių vertimas pateiktas straipsnio autorės). Kaip matyti iš apibrėžčių, abiem atvejais kalbama apie tą pačią sąvoką, skiriasi tik žodžio gramatinės formos pasirinkimas. Toks dubliavimas yra netikslingas. Pakaktų išreikšti sąvoką daiktavardžiu, o veiksmažodis, reikalui esant, gali būti vartojamas tekste.
Skirtingų kalbos dalių vietą ir vaidmenį terminologijoje padeda nustatyti terminema, kurios pagrindinis dėmuo yra daiktavardis, o kitos kalbos dalys (susijusios su ta pačia sąvoka) – antraeiliai dėmenys (plg. перевод – переводить, переведен, переведенный ir pan.).
Pastaruoju metu terminologijoje ieškoma naujo požiūrio, pabrėžiant kompleksinį terminologinių vienetų pobūdį, tačiau tai nereiškia, kad atsisakoma tradicinio požiūrio. Dėmesys turi būti skiriamas ir reprezentacinei, ir komunikacinei termino funkcijai, t. y. termino sistemiškumui terminų sistemoje ir vartosenos įvairovei, atsižvelgiant į kontekstą.
НЕКОТОРЫЕ ЛЕКСИКОЛОГИЧЕСКИЕ АСПЕКТЫ ТЕРМИНОЛОГИИ И ТЕРМИНОГРАФИИ
В течение около пяти столетий латышский, как и литовский, язык постепенно развиваясь достиг такого уровня, благодаря которому в конце 20го века наши языки полностью были готовы выполнять все актуальные функции государственного языка в наших государствах. Регулярные контакты латышских и литовских языковедов начались с 60ых годов 20го столетия с организацией конференций по терминологии и культуре языка.
60ые годы – время, когда терминология из подобласти лексикологии, благодаря многочисленным теоретическим исследованиям, приобрела статус самостоятельной междисциплинарной области науки, развиваясь на грани лингвистики и целого ряда смежных областей знания – логики, философии, когнитивистики, онтологии, коммуникативных наук и др.
В лексическом аспекте терминология рассматривается как специфический слой лексического состава языка, обращая внимание на соотношение терминов и нетерминов, связи терминов с профессиональным, социальным, территориальным, историческим, стилистическим и другими пластами лексики.
Лексическое богатство языка дано в словарях. Теоретические и практические аспекты составления словарей – объект исследования лексикографии как подобласти языкознания. Один из видов словарей — терминологические словари. Сравнение общелитературных и терминологических словарей дает основу для выделения терминографии как смежной дисциплины на грани лексикологии, лексикографии и терминологии, т. е. терминоведения. Специфика терминологических словарей
28
Valentīna Skujiņa | Some lexicological aspects of terminology...
Page 13выявляется как при выборе, так и при лексическом и грамматическом описании заголовков словарных статей. В терминологических словарях преобладают имена существительные, так как именно при помощи существительных возможно назвать самые разнообразные реалии – предметы (объекты), процессы, качества, количества, обстоятельства и др. Существительные используются как представители понятий. Другие части речи, напр., имена прилагательные, причастия (т. е. формы глаголов) обычно используются в функции определяющего терминоэлемента.
Иногда, например, в некоторых стандартах ИСО, наблюдается наличие заголовков как с существительными, так и с соответствующими глаголами: display – ‘визуальное представление’ и to display – ‘представить визуально’ (перевод дефиниций дан автором статьи). Как следует из дефиниций, речь в обоих случаях идет об одном и том же понятии, лишь отличается подбор грамматической формы слов. Подобное дублирование кажется не целесообразным. Репрезентацию понятия достаточно предъявить, используя существительное, а глагол автоматически согласно системе языка при необходимости может использоваться в тексте.
Место и роль различных частей речи в терминологии помогает предопределить понятие о терминеме с существительным как основным компонентом термина и другими частями речи (имеющими связь с тем же понятием) – как второстепенными членами (сравн.: перевод – переводить, переведен, переведенный и т. п.).
В последнее время в терминоведении наблюдаются поиски нового подхода с акцентом на комплексный характер терминологических единиц. Но это не означает отказа от традиционного подхода. Внимание следует уделить одновременно как на репрезентативную, так и на коммуникативную функцию термина, т. е. на системность термина в терминосистеме и разнообразность в употреблении в зависимости от контекста.
Gauta 2008-05-26
Valentīna Skujiņa
Terminology Commission at the Academy of Sciences of Latvia
Akadēmijas lauk. 1, Riga, LV-1050, Latvia
E-mail: [email protected]
Terminoloģija | 2008 | 15 2 9
