Ursprung och bildning av sjukdomsbeteckningar på ett ord i Laurynas Ivinskis kalendrar

PALMIRA ZEMLEVIČIŪTĖ

Institutet för litauiska språket

Fotografi från fototeket vid Institutet för litauisk litteratur och folklore.

Till minne av 200-årsdagen av Laurynas Ivinskis födelse

Žymus XIX a. lietuvių švietėjas Laurynas Ivinskis (1810–1881) parengė pirmąjį lietuvišką kalendorių „Metu skajtlus ukiniszkas“, kuris iš spaudos išėjo 1846 metais¹. Jame ir kituose kalendoriuose populiariai buvo rašoma žemės ūkio, veterinarijos, astronomijos, istorijos, gamtos mokslų ir kt. klausimais, skelbiama grožinės literatūros kūrinių.

¹År 1847 – ”Kalendorius, arba Metu skajtlus ukiszkas”, från 1851 – ”Kalendorius, arba Metskajtlus ukiszkas”. Kalendrarna utkom med avbrott år för år – 1846–1852 och 1855–1864 (de utgavs inte 1853–1854 på grund av censur, 1865–1867 utgavs de med kyrillisk skrift, och 1877 utgavs kalendern med latinska bokstäver i Sankt Petersburg) (Petkevičiūtė 1988: 121–122, 126–127).

Terminologija | 2010 | 17

101

Redan i den första kalendern infogade L. Ivinskis avsnittet ”Gidimas žmoniun nuog nekuriun ligun”², där det skrivs om behandling av sjukdomar. Avsnittet saknades i kalendrarna för åren 1847, 1848, 1855, 1861, 1864 och 1866 (Petkevičiūtė 1988: 132).

Oftast skrev han om medel och metoder för att behandla sjukdomar, men ibland gav L. Ivinskis först en kort förklaring av sjukdomen, till exempel:

Grižielė (grieželė) – ”det är en svår smärta i handens led där handlovens ben och armbågen går samman; den känns när man böjer den, såsom när man vill pressa handen med utsträckt handflata mot något. <...>” 1850 46.

Landuonis, på andra håll twięga kallad – ”det är samma sjukdom som płaukinis, men den skiljer sig bara genom att fingret från toppen ned till den första leden svullnar upp och stannar där utan att gå längre. <...>” 1851 33.

Niksteriejimas (niksteliejimas) – ”det är en förvridning av en led ur dess rätta läge, vars felaktiga behandling leder till benbrott. <...>” 1850 46.

Nuog žiemospirgia – ”det är en skada som uppstår när någon del av kroppen förfryser. <...>” 1856 46.

Avsnittet ger råd om hur man behandlar infektionssjukdomar, kirurgiska och traumatologiska sjukdomar, psykiska sjukdomar, sjukdomar i andningsorganen och matsmältningsorganen, samt sjukdomar i öron, näsa och hals, ögon, tänder, leder, hud och ben, kvinnosjukdomar, barnsjukdomar och andra sjukdomar hos människor. Framför allt skrivs det om behandling med huskurer – medicinalväxter (mynta, ålandsrot, kalmus, humle, kamomillblommor, rabarberrot, björklöv, klibbalblad, enbär m.m.); drycker och andra vätskor (vodka, öl, ättika m.m.); livsmedel (fläsk, salt, honung, getmjölk, komjölk, smör, jäst m.m.); kryddor (vitlök, ingefära, persilja, lök, dill m.m.); hushållsföremål (borste, tegelsten m.m.); tyger (kläde, linne m.m.); rester från förbrända ämnen (aska m.m.). Köpta läkemedel nämns mer sällan (kinin, kloroform, magnesia, vitriol m.m.). Dessutom rekommenderas behandling med sådant som numera är ovanligt, till exempel koppar, bly, maskar, grodor och avföring från djur, fåglar och till och med människor³. För intressets skull följer några exempel på hur man enligt L. Ivinskis behandlar vissa sjukdomar:

² Denna titel förekom i den första kalendern, från 1846. I senare kalendrar varierade den något – ”Gidimai žmogaus nekuriun ligun”, ”Gidimai žmogaus ligun”, ”Gidimas žmogaus nekuriun ligun”, ”Gidimai žmogaus nekuriun ligun izimti iš rankas rasztu Lietuwiszkaj parašzitu”, ”Gidimai žmogaus nekuriun ligun”, ”Gidimai žmogaus ligun”, ”Gidimai žmogaus nekuriun ligun”, men den vanligaste titeln var ”Gidimai žmogaus nekuriun ligun”.

³ På den tiden kontrollerade knappast någon tillförlitligheten hos de medicinska uppgifterna i litauiska kalendrar. Under pressförbudsåren granskades litauiska kalendrar som utgavs med kyrillisk skrift omsorgsfullt av tsarens censur. Därför granskades en del av de medicinska uppgifter som trycktes i L. Ivinskis kalendrar av medicinalstyrelsen (Petkevičiūtė 1988: 137).

102

P. Zemlevičiūtė | Lauryno Ivinskio kalendorių vienžodžių ligų pavadinimų...

Digulis (Lilisza) – ”<...>. Andra bränner Liedekus kinder i ugnen och ger honom, efter att ha krossat det, att dricka i brännvin” 1850 46.

Mot gulsot – ”Tvätta bort smutsen från kläderna, torka dem i ugnen efter att brödet tagits ut, krossa dem så fint som möjligt och ge den sjuke en halv liten sked att dricka i vilken dryck som helst, bara inte i brännvin, tre gånger om dagen: på morgonen, efter middagen och på kvällen när man går till sängs” 1846 24–25.

Mot ormbett – ”<...>. En mask, lysande om natten på Sankt Johannesdagen, krossad med en nypa bröd och uppäten, botar den sjuke. <...>” 1861 32.

Mot vårtor – ”a) Somliga får bort dem genom att smörja dem med maskblod. b) Andra använder svettdroppar från hästens armhåla. <...>” 1846 25.

Pritwirtinė – ”<...> man bör genast skynda sig att förbinda fåret, som om man ville rädda det, och utan att invänta att blodet stelnar binda om benet så att blodet inte hinner rinna ut. Därefter bör man utan minsta tvekan täcka hela den sjukes mage med den duk som legat över köttet; även om den sjuka redan förts nära graven, återhämtar hon sig genast” 1849 31.

Mot vattusot – ”<...>. Torr vit kattavföring kokad i vatten botar svår vattusot när den dricks. <...>” 1861 33.

I det nämnda avsnittet i L. Ivinskis kalendrar återfinns 122 sjukdomsbenämningar (varianter ej medräknade), varav 42 är enordiga sjukdomsbenämningar. Denna artikel behandlar ursprung och ordbildning hos enordiga sjukdomsbenämningar.

1. ENORDIGA SJUKDOMSBENÄMNINGARS URSPRUNG

1.1. Litauiska sjukdomsbeteckningar

De flesta enordsbeteckningarna på sjukdomar är ord av litauiskt ursprung (35 termer), t.ex.: drugis ~ drugys 1846 24, 1850(1849) 33, 1856 46, 1857 40, 1860 59, 1862 10, dziowa ~ džiuova 1857 39, kosulis ~ kosulys 1851 32, 1856 45, 1857 47, padukimas ~ padūkimas 1849 32, 1850(1849) 34, 1862 9, sausgila ~ sausgila 1861 32.

1.2. Lånord

Endast några få lånord har påträffats (6 termer) – två från grekiskan och ett vardera från latin, polska, engelska och franska.

1.2.1. Från grekiskan: dysenterija ~ dizenterija 1851 33 ”akut infektionssjukdom som kännetecknas av inflammation i tjocktarmen”⁴ – det grekiska prefixet dys- som betecknar en störning i ett organs funktioner, och det grekiska enteron ”tarm”. Enligt LKŽ är ordet inte belagt i det levande språket;

⁴De korta sjukdomsförklaringarna i artikeln är hämtade från ”Medicinos enciklopedija” och LKŽ.

Terminologija | 2010 | 17

1 0 3

reumatizmas ~ reumatizmas 1861 32, 1877 40 ”systemisk bindvävssjukdom som främst drabbar hjärtat”, från grekiska rheumatismos ”flöde (genom kroppen)” (se TŽŽ 1936, 1951, 1969, 2005, 2007). Enligt LKŽ används ordet reumatizmas inte i det levande språket. I dagens medicinska språk har termen reumatas fått genomslag.

1.2.2. Från latin: karbunkulas ~ karbunkulas 1861 33 ”varig inflammation i flera hårsäckar, deras talgkörtlar och omgivande vävnader”, från latinets carbunculus ”glödande kol”. Maks Fasmer härleder ordet karbunkulas ”stor böld, sår” från latinets carbunculus ”glödande kolbit” – från carbō ”kol” (Фасмер 1967: 195). Att ordet har latinskt ursprung bekräftas också av ordböcker över internationella ord (se TŽŽ 1936, 1951, 1969, 2005, 2007). I LKŽ har inga exempel på levande språkbruk av karbunkulo tagits med. Detta lånord används i dagens medicinska språk, men har också en litauisk motsvarighet, piktuotė.

1.2.3. Från polska: diminičė ~ diminyčia 1862 9. Enligt LKŽ har diminyčia (pol. dymienica) ”ros, böld” tagits med från Žygaičiai. I ”Stora polsk-ryska ordboken” har diminyčios emellertid en annan betydelse, jfr polska dymienica, ryska бубоны (Hessen, Stypuła 1967: 171), jämför också bubonas (lat. bubo) ”inflammatorisk svullnad i en lymfkörtel (vanligen i armhålan och ljumsken)” MedŽ 81. Det är svårt att säga exakt i vilken betydelse L. Ivinskis använde detta lånord, eftersom kalendern endast beskriver hur diminyčia ska behandlas.

1.2.4. Från engelska: krupas ~ krupas 1846 25, 1850(1849) 35 ”akut inflammation i struphuvudet som försvårar andningen”, från engelska croup, men det ursprungliga källspråket är skotska – croup ”rossla, väsa” (se TŽŽ 1936, 1951, 1969, 2005, 2007). Enligt LKŽ används krupas (pol. krup, ry. круп) i den nämnda betydelsen i det levande språket – ett språkbruksbelägg från Smilgiai har anförts.

1.2.5. Från franska: kokluzas ~ kokliu šas 1857 40 (L. Ivinskis använde också varianten koklišius ~ koklišius 1857 40) ”akut infektionssjukdom som yttrar sig i attacker av krampaktig hosta” (se TŽŽ 1936, 1951, 1969, 2005, 2007), från det franska ordet coqueluche. Enligt LKŽ används kokliu šas inte i det levande språket (språkbruksbelägg från skriftliga källor – DŽ, NdŽ, rš, Blv), med undantag för varianten koklišas, som har upptecknats i Smilgiai. I vissa källor förklaras ursprunget till kokliušo på olika sätt, jfr kokliu šas, koklišas ”Keuchhusten” från polska koklusz, det senare från franska coqueluche (FrW I 280), jämför också kokliu šas från franska coqueluche, och detta från tyska Keuchhusten ”kikhosta” (Фасмер 1967: 282).

104

P. Zemlevičiūtė | Lauryno Ivinskio kalendorių vienažodžių ligų pavadinimų...

Enligt LKŽ:s uppgifter är diminyčia, koklišas och krupas belagda i medicinsk betydelse i det levande språket, medan dizenterija, reumatizmas och karbunkulas inte används i det levande språket. En möjlig källa för lånen är polska. När L. Ivinskis sammanställde avsnittet om behandling av människors sjukdomar måste han utan tvekan ha utgått från vetenskaplig, sannolikt polsk, medicinsk litteratur och ha tagit del av polska läkares arbeten⁵. Detta antagande stöds också av att L. Ivinskis i avsnittet efter vissa sjukdomsnamn inom parentes anger motsvarigheter på andra språk, oftast polska, till exempel: apalpimas (syncope) ~ apalpimas 1849 32, gialta (žóltaczka) ~ gelta 1862 9, plaukinis (włosnik) ~ plaukinis 1851 33, sausgila (artritis) ~ sausgila 1856 45, skaudulis (wrzód) ~ skaudulys 1850 46, tviega (zanogcica) ~ tviega 1851 33, 1856 44, wiežis (rak choroba) ~ vėžys 1856 45.

Det bör sägas att de flesta lånorden, med undantag för diminyčią, fortfarande används i det medicinska språket – dizenterija, karbunkulas, kokliu šas, krupas, reumatizmas. Det är dessutom viktigt att notera att de flesta lånorden hos L. Ivinskis återges tillsammans med litauiska motsvarigheter, till exempel: dysenterija och kruvinas viduriavimas, reumatizmas och sausgila, kokluszas och kosulis didis, krupas och užjemimas kakla. I dagens medicinska språk används tyvärr oftast bara låneorden.

1.3. Hybrider

I avsnittet ”Gidimas žmoniun nuog nekuriun ligun” i L. Ivinskis kalendrar påträffas endast en hybrid – slabnumas ~ slabnumas 1850 45, avlett från slabnas ’som har liten fysisk styrka’; enligt LKŽ:s uppgifter används ordet i det levande språket – belägg från Kvėdarna, Karsakiškis, Prielukė, Viešvėnai och Žemalė anges.

2. ENORDIGA SJUKDOMSNAMNS BILDNING

2.1. Enkla ord

Det finns förhållandevis få sjukdomsnamn som utgörs av enkla ord, till exempel: gen. sg. akmens⁶ ~ akmuo 1857 40, ’en saltbildning som uppstår i håliga organ eller i utförsgångarna från körtlar’, drugis ~

⁵ D. Petkevičiūtė noterade i sin monografi att L. Ivinskis fick en stor del av den medicinska litteraturen (främst utgåvor från Warszawa) genom Adomas Zavadskis i Vilnius. Av några bevarade, korta listor över den litteratur L. Ivinskis hade beställt framgår att han hade tagit del av arbeten av vissa läkare, till exempel H. F. Paullickis tvåbandsverk på polska ”Medicina kaimo žmonėms” (Petkevičiūtė 1988: 133).

⁶ I avsnittet påträffas inte ordets nominativform – endast genitiv i uttrycket nuog akmens.

Terminologija | 2010 | 17

105

drugys 1846 24, 1850(1849) 33, 1856 46, 1857 40, 1860 59, 1862 10 ”frossa, huttringar vid sjukdom”, karpos ~ karpos 1846 25 ”hud- eller slemhinneutväxter i form av förhårdnade knölar eller mjuka vårtor”, lilisza ~ lielişā 1857 47 ”håll i sidan, vanligen efter rask gång eller löpning”, twiega ~ tviega 1846 25, 1851 33, 1856 44 ”böld vid fingerspetsen, nagelbandsböld, landuonis”, wiežis ~ vežys 1856 45 ”malign tumör”.

Särskilt bör sjukdomsnamnen lilisza och twiega nämnas. De skulle också kunna betraktas som avledningar. Namnet på en kroppsdel, lielis⁷, betyder ”skenben” (se LKŽė). Twiega förbinder Ernst Frenkel med tvaiga ”berusande, vanligen obehaglig lukt, stank, odör”, av tvaigti ”lukta illa” (FrW II 1153).

Enligt LKŽ används alla de nämnda orden i medicinska betydelser i levande språk. aktmuo, drugys, karpa, vežys är däremot etablerade nutida medicinska termer.

2.2. Avledningar

De flesta sjukdomsnamnen är avledningar⁸ (30 termer). Suffixavledningar dominerar (22 termer).

2.2.1. Suffixavledningar.

2.2.1.1. Avledningar med suffixet -imas/-ymas. Den största gruppen utgörs av avledningar med suffixet -imas (11 termer): apalpimas ~ apalpimas 1849 32, išsitemimas ~ išsimetimas 1861 33 ”missfall”, nikstelėjimas ~ nikstelėjimas 1850 46 / niksterėjimas ~ niksterėjimas 1850 46, 1857 47, nuosideginimas ~ nusideginimas 1856 45, nuositwilkimas ~ nusitvilkymas 1856 45, 1857 47, 1858 55, 1861 32, pasiudurimas ~ pasiudūrimas 1857 47, užsigavimas ~ užsigavimas 1846 25. Hela fyra termer används av L. Ivinskis i betydelsen ”rabies”: padukimas ~ padūkimas 1849 32, 1850(1849) 34, 1862 9, pagedimas ~ pagedimas 1849 32, 1850(1849) 34, pašiutimas ~ pasiutimas 1849 32, 1850(1849) 34, pašzielimas ~ pašėlimas 1849 32, 1850(1849) 34.

2.2.1.2. Avledningar med suffixet -ulys (3 termer): digulis ~ dygulys 1850 46 ”håll”, kosulis ~ kosulys 1851 32, 1856 45, 1857 47, skaudulis ~ skaudulys 1846 25, 1850 46, 1861 32, 1862 9 ”böld, furunkel, sår, ulceration, varblåsa”.

2.2.1.3. Avledningar med suffixet -inis (2 termer): plaukinis ~ plaukinis 1851 33, ritinis ~ ritinis 1846 25.

⁷ V. Urbutis betraktar lielį som en leticism; se lielis ”skenben, underben, skenbensben” från lettiska liels (Urbutis: 2009: 284).

⁸ Vid behandlingen av avledningarna har arbetena av Pr. Skardžius, V. Urbutis och S. Ambrazas samt LKG och DLKG använts.

106

P. Zemlevičiūtė | Lauryno Ivinskio kalendorių vienanodžių ligų pavadinimų...

I L. Ivinskis kalender från 1851 används plaukinis i betydelsen ”en mask som tränger in i benet eller armen och orsakar svår smärta”: ”Ilindus tam kirminui ing ranka arba koje daug nuokent par didi sopuli kurin ijsaj padara, o žmogus negidomas ne iszlink giwu. Norent jin išsmilžtė isz kuna, rejk degintė aguonu lapus ir stibus o isz pelenun padaritė szarma, kuriumi iszpuł łajstitė neswejka wieta uždiejes ant wirszaus miežiu warpas. Tan darant, płaukinis pamažu iszlend, apsiwinio apej warpa, kuren rejk nuog kuna pamažu tolesnej trauktė, par kan kirmis to nejudusma isszi-milšz. <...>” 1851 33, ritinis i betydelsen ”var på fingertoppen, böld, landuonis”. Substantivet plaukinis i betydelsen ”mask” är inte belagt i LKŽ, men jämför adjektivet plaukinis ”hårlik”: Plaukiniai kirminai rš. Ordet ritinis har ingen medicinsk betydelse i LKŽ.

Av de övriga suffixen förekommer bara ett avlett ord vardera.

2.2.1.4. Avledning med suffixet -inė: gen. sg. dederuenies⁹ ~ dedervinė 1877 40. E. Frenkel härleder ordet dedervinė från de litauiska verben dirti ”skala, flå”, durti (FrW I 85).

2.2.1.5. Avledningar med suffixet -ėlė: grįželė ~ grieželė 1850 46 / grieželė ~ griežėlė 1850 46 ”smärta i händernas senor”, av griežti ”göra ont, värka” (enligt LKŽ är grįželė inte belagt med denna betydelse i talspråket – D. Pošk, Kos).

2.2.1.6. Avledning med suffixet -uonis: landuonis ~ landuonis 1851 33 ”var på fingertoppen (under nageln), böld, karies”.

2.2.1.7. Avledningar med suffixet -tinė: pritvirtinė ~ pritvirtinė 1849 31 ”förstoppning” / gen. sg. pritvirtinės ~ pritvirtinė 1877 40.

2.2.1.8. Avledning med suffixet -menis: putmenes ~ putmenis 1860 59 ”svullnad i den subkutana vävnaden vid hjärt-, njur- och andra sjukdomar; även annan svullnad, uppsvällning”.

2.2.1.9. Avledning med suffixet -umas: slabnumas ~ slabnumas 1850 45 ”svaghet”.

2.2.2. Avledningar med ändelse. Fyra avledningar med ändelse påträffades. Av dessa är tre avledningar med ändelsen -a: dziowa ~ džiova 1857 39, gialta ~ gelta 1846 24, 1862 9, pažeida ~ pažeida 1846 25, 1861 32 / pažėja ~ pažeida 1857 47 ”skada, lesion, sår”, och en avledning med ändelsen -is: karštis ~ karštis 1846 24 ”förhöjd kroppstemperatur (vid sjukdom)”.

2.2.3. Sammansatta termer. Fyra sammansatta termer påträffades, där det andra ledet är ett verb och det första ett substantiv eller adjektiv.

⁹ I avsnittet påträffades inte ordets nominativform – endast genitiv i uttrycket nuog dedervuenies.

Terminologija | 2010 | 17

107

2.2.3.1. Sammansatta termer med ett substantiviskt och ett verbalt led: kaulajedis ~ kaulaėdis 1850 46 ”en sådan bensjukdom” eller, med L. Ivinskis ord, ”det är en sjukdom som förstör benet och det ser ut som om det börjar ruttna”, žiemospirgis ~ žiemospirgis 1856 46 ”fjällig hud”: ”<...>. Kanske också ta en näve riven pepparrot, låt den svalna, pressa ur den och lägg omslag på žiemospirgis, tre gånger om dagen, byt omslaget vid varje tillfälle, först efter maten. <...>”. I LKŽ anges endast en enda illustrativ mening från L. Ivinskis kalender från 1850, i avsnittet om behandling av människors sjukdomar, under uppslagsordet kaulaėdis. Man kan gissa att det är hans nybildning.

2.2.3.2. Sammansatta termer med ett adjektiviskt och ett verbalt led: sausgila ~ sausgila 1861 32 / sausgila ~ sausgila 1856 45 ”värk i ben och leder, reumatism”, slabdrugis ~ slapdrugys 1861 32 ”hemlig feber (en sådan sjukdom)”.

Sammanfattningsvis kan man säga att, enligt uppgifterna i LKŽ, används den överväldigande majoriteten av bildningarna med de aktuella medicinska betydelserna i levande språkbruk, medan apalpimas, dedervinė, džiova, gelta, karštis, kosulys, landuonis har blivit moderna medicinska termer.

SLUTSATSER

1. Avsnittet ”Gidimas žmoniun nuog nekurium ligun” i L. Ivinskis kalendrar är viktigt ur flera perspektiv. För det första i upplysningssyfte – där populariserades kunskaper om folkmedicin och medicinsk vetenskap, och man skrev om hur människor själva kunde behandla sig när de blev sjuka. För det andra terminologiskt – L. Ivinskis använde oftast litauiska benämningar på människors sjukdomar hämtade från levande språkbruk, försökte ibland definiera eller förklara vissa sjukdomar och angav dessutom motsvarigheter på andra språk vid sidan av vissa sjukdomsnamn.

2. Större delen av de enordiga sjukdomsbenämningarna är ord av litauiskt ursprung (35 termer). Endast sex lånord har påträffats (två från grekiskan och ett vardera från latin, polska, engelska och franska) samt en hybrid. Eftersom exempel på hälften av lånordens användning i levande språkbruk inte har påträffats enligt uppgifterna i LKŽ, har L. Ivinskis troligen lånat in dem från polskspråkiga medicinska skriftliga källor. De flesta lånorden i det aktuella avsnittet hade litauiska motsvarigheter.

3. Relativt få sjukdomsbenämningar utgörs av enkla ord. Flest sjukdomsbenämningar är avledningar eller sammansättningar (30 termer). Suffixavledningar dominerar (22 termer), och den största gruppen bland dessa utgörs av avledningar med suffixen -imas/-ymas (11 termer). Därefter kommer avledningar med suffixen -ulys och -inis; av de övriga suffixen (-inė, -ėlė, -uonis, -tinė, -menis, -umas) har endast en avledning vardera påträffats.

108

P. Zemlevičiūtė | Lauryno Ivinskio kalendorių vienažodžių ligų pavadinimų...

En avledning med ändelsen -a har påträffats tre gånger och en avledning med ändelsen -is en gång, samt fyra sammansatta termer där det andra ledet är ett verb och det första ett substantiv eller adjektiv. Det antas att en benämning på en bensjukdom – sammansättningen kaulajėdis – kan vara en nybildning av L. Ivinskis själv.

4. Enordiga termer är relativt få och utgör lite mer än en tredjedel av alla sjukdomsbenämningar som påträffats i avsnittet. Den överväldigande majoriteten av de enordiga termerna (litauiska och inlånade) används fortfarande – i det allmänna språket; många av dem har blivit medicinska termer.

HUVUDKÄLLOR

Metu skajtłus ukiniszkas ant metu Wieszpaties 1846. Wilnui. 1846.

Kalendorius arba metu skajtłus ukiszkas ant metu nuog užgimima Wieszpaties 1849. Wilniuje. 1849.

Kalendorius arba metu skajtłus ukiszkas ant metu nuog užgimima Wieszpaties 1850. Wilniuje. 1849.

Kalendorius arba metu skajtłus ukiszkas ant metu nuog užgimima Wieszpaties 1851. Wilniuje. 1850.

Kalendorius arba metu skajtłus ukiszkas ant metu nuog užgimima Wieszpaties 1852. Wilniuje. 1851.

Kalendorius arba metu skajtłus ukiszkasis nuog užgimima Wieszpaties 1856. Wilniuje. 1856.

Kalendorius arba Metskajtłus ukiszkasis ant metu nuog Užgimima Wieszpaties 1857. Wilniuje. 1857.

Kalendorius arba Metskajtłus ukiszkasis nuog užgimima Wieszpaties 1858. Wilniuje. 1857.

Kalendorius arba Metskajtłus ukiszkasis nuog užgimima Wieszpaties 1859. Wilniuje. 1858.

Kalendorius arba Metskajtłus ukiszkasis nuog užgimima Wieszpaties 1860. Wilniuje. 1860.

Kalendorius arba Metskajtłus ukiszkasis nuog užgimima Wieszpaties 1862. Wilniuje. 1861.

Kalendorius arba Metskajtłus ukiszkasis nuog užgimima Wieszpaties 1863. Wilniuje. 1862.

Kalendorius ukiszkasis ant metu nuog užgimimo Wieszpaties 1878. С. Петербургъ. 1877.

ÖVRIGA KÄLLOR

FrW: Litauisches Etymologisches Wörterbuch von Ernst Fraenkel, I–II, Heidelberg, Göttingen, 1955–1962.

Hessen D., Stypula R. 1967: Wielki słownik polsko–rosyjski, Warszawa–Moskwa.

LKŽ: Litauiska språkets ordbok. – www.lkz.lt

MedŽ 1980: Astrauskas V., Biziulevičius S., Pavilonis S., Vaitilavičius A., Vileišis A. Medicinos terminų žodynas, Vilnius.

ME 1991, 1993: Medicinos enciklopedija 1–2, Vilnius.

TŽŽ 1936: Tarptautinių žodžių žodynas. Sudarė K. Boruta, Pr. Čepėnas, A. Sirutytė-Čepėnienė, Klaipėda.

TŽŽ 1951: Tarptautinių žodžių žodynas. Vertė O. Katinskaitė, Ch. Lemchenas, J. Talmantas, Vilnius.

TŽŽ 1969: Tarptautinių žodžių žodynas. Vertė O. Dovėikienė, J. Kabelka ir Ch. Lemchenas, Vilnius.

TŽŽ 2005: Tarptautinių žodžių žodynas, Vilnius.

TŽŽ 2007: Vaitkevičiūtė V. Tarptautinių žodžių žodynas, Vilnius.

Фасмер М. 1967: Этимологический словарь русского языка 2, Москва.

LITERATŪRA

Ambrazas S. 1993: Daiktavardžių darybos raida: Lietuvių kalbos veiksmažodiniai vediniai 1, Vilnius.

Ambrazas S. 2000: Daiktavardžių darybos raida: Lietuvių kalbos vardažodiniai vediniai 2, Vilnius.

DLKG 1996: Dabartinės lietuvių kalbos gramatika, Vilnius.

LKG 1965: Lietuvių kalbos gramatika 1, Vilnius.

Petkevičiūtė D. 1988: Laurynas Ivinskis, Vilnius.

Skardžius Pr. 1941: Lietuvių kalbos žodžių daryba, Vilnius.

Urbutis V. 2009: Baltų etimologijos etiudai 2, Vilnius

Urbutis V. 2009: Žodžių darybos teorija, Vilnius.

Terminologija | 2010 | 17

1 0 9

ORIGIN AND FORMATION OF ONE-WORD NAMES OF DISEASES IN THE ALMANACS OF LAURYNAS IVINSKIS

The paper analyses 42 one-word names of diseases in respect of origin and meaning collected from the section “Gidimas žmonių nuog nekurium ligun” (“Treatment of people from some diseases”) in almanacs compiled and published by the famous Lithuanian enlightener of the 19^th century Laurynas Ivinskis.

This section of the almanac dealt with treatment of various diseases. It included advice on how to cure infectious and surgical diseases, diseases of respiratory and digestive systems, ear, nose and throat diseases, women’s and children’s diseases and other diseases mainly using homemade remedies (medical herbs, food, etc.), less frequently – pharmaceuticals.

The majority of one-word names of diseases are of the Lithuanian origin (35 terms). There are only six borrowed names – two from Greek (dysenterija (dysentery), reumatizmas) and one from each of the following languages – Latin (karbunkulas (carbuncle)), Polish (diminičė (erysipelas, blain)), English (krupas (croup)) and French (kokluszas (whooping cough)) and one hybrid (slabnumas (weakness)). The majority of borrowings had Lithuanian equivalents (reumatizmas and sausgila (rheumatism)). According to LKŽ (“Dictionary of Lithuanian”) there were some borrowings of which no examples existed in the common language of the time, therefore most probably Ivinskis had borrowed them from medical sources written in Polish which he could have used when preparing materials for this section.

Underived words were used to name only few diseases (drugis (shiver)). The majority of one-word names of diseases are formations (30 terms). Derivates with suffixes prevail (22 terms). Derivates with suffix -imas/-ymas are the most common (11 terms) (apalpimas (faint), niksteliejimas (sprain), padukimas (rabies)). Two other groups of common derivates have suffixes -ulys (kosulis (cough)) and -inis (ritinis (whitlow)). There was only one derivate with each of the suffixes -inė, -ėlė, -uonis, -tinė, -menis and -umas found (gen. sg. dedervenies (pityriasis), grizėlė (rheumatism of joints), łanduonis (whitlow), pritwirtinė (constipation), putmenes (tumefaction), slabnumas (weakness)). The material researched includes three derivates with inflexional ending -a (dziova (tuberculosis)), one derivate with inflexional ending -is (karsztis (fever)) and four compounds where the first component is a noun or an adjective and the second component is a verb (kaulajedis (bone disease), stabdrugis (fever and shivers)).

Gauta 2010-12-20

Palmira Zemlevičiūtė Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius E. paštas [email protected]

110 P. Zemlevičiūtė | Lauryno Ivinskio kalendorių vienažodžių ligų pavadinimų...