ARTŪRAS JUDŽENTIS

Institutet för litauiska språket

OM BISATSER SOM UTTRYCKER ORSAK

MED KONJUNKTIONEN jog

Artikeln behandlar bisatsled som uttrycker orsak i sammansatta meningar med underordning och som fogas samman med konjunktionen jog: deras användning från de första litauiska skrifterna fram till nutid överblickas, utvecklingen av deras kodifiering i standardspråket visas, kodifieringskriterierna lyfts fram och argument för en positiv kodifiering ges.

1. DATA FRÅN ÄLDRE SKRIFTER OCH DIALEKTER

1.1. Heinrich Johann Lysius översatte i manuskriptet Lilla katekesen (1719) ett utdrag ur Martin Luthers text om kvinnans skapelse på följande sätt:

Och Herren Gud gjorde kvinnan av det revben som hade tagits ur människan och förde henne till honom. Då sade människan: Detta är ben av mina ben och kropp av min kropp. Därför skall hon kallas kvinna, eftersom hon är tagen ur mannen LyK 45_14–17

I denna översättning väcker inte bara neologismen vyrienė uppmärksamhet, utan också den kausala bisatsen med konjunktionen jog, som anger motivet för benämningen. Genom att välja den skilde sig Lysius inte från andra östpreussiska författare och översättare på den tiden. Konjunktionen jog och olika varianter av den användes i sådana meningar redan av Martynas Mažvydas (jfr Hermann 1912: 8, 12; Drotvinas 1964: 21t; Urbas 1996: 175), till exempel:

Tu ßmagau turi garbinti Diewa / Jag tawe taip gerai gis papeneia MžK 122(76)_10–11

Sådana kausala adverbialbisatser användes av Baltramiejus Vilentas (jfr Hermann 1912: 25), Jonas Bretkūnas (jfr Leskien 1903: 106; Hermann 1912: 28; Kibil d aitė 2001: 136t) och andra (jfr Bezzenberger 1877: 266; Hermann 1912: 67). Att konjunktionen jog används i kausala bisatser

A. JUDŽENTIS. Dėl šalutinių priežasties sakinių su jungtuku jog

77

att det i meningar var ett normativt fenomen i den västliga varianten av det gamla litauiska skriftspråket bekräftas av Danielius Kleins Grammatica Lithuanica (1653), där det införts vid sidan av andra konjunktioner som betecknar kausala relationer (jfr PLKG 1957: 142).

Bisatser av denna typ användes flitigt även i skrifter som sammanställdes och publicerades i Storfurstendömet Litauen. Vi finner dem i Mikalojus Daukšas katekes¹ och Postilė (se Hermann 1912: 32, 36; Drotvinas 1964: 21f.), till exempel:

M. Kaipóg númire Diewtei / argù 3mogtei? Mo. 3mogtei kaip 3mógus / iog Diewtei kaip Diewas / niekad negalėio mirti / nei wel keſt DK 34_14–20

Sådana kausala meningar användes också av andra företrädare för den centrala varianten av det gamla skriftspråket: Simonas Vaišnoras (se Michelini 1991: 224), författarna till Knygos nobąžnystės krikščioniškos (se Drotvinas 1964: 21f.) och Samuelis Boguslavas Chylinskis (se Drotvinas 1964: 21f.).

I den östliga varianten av det gamla skriftspråket är kausala adverbiala bisatser med konjunktionen jog belagda i översättningen av Ledesmas katekes från 1605 (Hermann 1912: 41) och i Jono Jaknavičiaus Evangelijos bei epistolos, jfr:

Atáio aujium máno newieno odey / kurié neymánų sáhos Cathechijmo pérguldito / nuog io miliſtos kúngo Mikalóiaus Dáukßos Kanoniko Banicios 3emáycu / iog éſus ánas pérguldis ii 3emáytijßkay LK A2_14–12

Ir pagim.de junu ſawo pirmagimi / ir juwiſte gi wiſtiklais / ir padeio gi prakarty: iog ne bowo iemis wietos pádwarioy. JE 9_13–19

Tokius sakinius vartojo ir Konstantinas Sirvydas (Hermann 1912: 44; Drotvinas 1964: 21t). Šalutinį priežasties sakinį su šiuo jungtuku randame trečiajame Dictionarium trium linguarum leidime (1642):

Muſʒkul w ćiele źwierząt / y człowiecźe. Muſculus. Dala kuno pehełe wadinama / iog toligij ira peley nudirtay. SD₃ 183

Eduardo Hermann noterade att konjunktionen jog i den östliga varianten av skriftspråket oftast användes i kausala adverbialbisatser, medan den i östpreussiska författares skrifter användes i förklarande bisatser (1912: 67).

¹ För övrigt saknar så många som en tredjedel av alla kausala bisatser med denna konjunktion motsvarigheter i det polska originalet (jfr Judžentis, Pajėdienė 2006: 32).

78

KALBOS KULTŪRA | 82

Således är bisatser med kausal betydelse och konjunktionen jog ett typiskt drag i den komplexa meningen i äldre litauiska skrifter, ett normerat språkfenomen i den tidens skriftspråk. Sådana meningar användes inte bara i översatta texter utan även i originaltexter (jfr de citerade meningarna av den anonyme översättaren av Ledesmas katekes och K. Sirvydas) – de har sannolikt övertagits från talspråket². I äldre litauiska var konjunktionen jog och dess olika varianter ett av de mest använda sammanbindande medlen i komplexa hypotaktiska meningar; med huvudsatsen förband den inte bara kausala bisatser, utan också förklarande, preciseringande (konsekutiva) och till och med finala bisatser (Hermann 1912: 67–68; Ambrazas 2006: 468, 482). E. Hermann tvivlade inte på att den tidigare hade använts med de tre förstnämnda betydelserna i hela Litauen³. Det är sant att meningar med denna konjunktion inte ens i äldre litauiska utgjorde den dominerande typen av kausala bisatser: redan då användes varianter av konjunktionerna nes och kadangi i dessa meningar, och även konjunktionen kad. började tränga in i dem.

Kausala bisatser med konjunktionen jog användes även under senare perioder. De kan påträffas i Ziwate (1759), skriven på kretingadialekt, till exempel:

Jezufas jog buwa dydey fukuttas, nuwargintas, tąnkiey puldynieje anamy kelie Z 187, 26–188, 1; Ką padarey, jog tawęs tawa žmones teyp dydey neapkient: jog wyly fufybuntawojy ant tawęs, nor tawi numariti ant kriziws Z 208_22–25

Sådana meningar använde även Kiprijonas Lukauskas i sina handskrivna predikningar från slutet av 1700-talet, till exempel:

Tay wis tikiu stipray yr iszpazistu diel to, jog tu tay apreyszkie. Kursay efs’i Teysibiu nesutwertu LP 57_12–13

Vi finner sådana också i böner och trosakter i Kajetonas Nezabitauskis ABC-bok Naujas mokslas skaitymo (1824):

Diewe geriausis! nupuolau, gayluose ysz szyrdies, <...> diel to, jog asz tawi, kuris esi patsay sawiey tykra gierybe, užrustynau NE 38_26–31

² Det går inte att instämma i den uppfattning som Jonas Palionis framförde i Lietuvių literatūrinės kalbos istorijoje om hypotaktiska meningar med en kausal bisats, inledd med konjunktionen jog, och med olika korrelat i huvudsatsen: ”man kan anta att de var av tillfällig karaktär och uppkom genom påverkan från polska original” (1979: 70). Denna tanke saknas i lärobokens andra upplaga – förmodligen övergav författaren den (jfr 1995: 75).

³ Jfr: ”Jag tvivlar inte på att den konsekutiva betydelsen, liksom den kausala och explikativa, en gång var utbredd i hela Litauen” (1912: 68).

A. JUDŽENTIS. Dėl šalutinių priežasties sakinių su jungtuku jog

79

I Lietuvių kalbos žodyne ges exempel på användningen av konjunktionen jog i bisatser som uttrycker orsak (LKŽ IV 352) från den tredje upplagan av K. Sirvydas ordbok (se den citerade meningen), Laurynas Ivinskis och Jonas Jablonskis skrifter, och dessutom hänvisningar till Pilypas Ruigys ordbok (1747), Adalbert Bezzenbergers (Beiträge 1877) och Ambraziejus Pabrėžas skrifter. Användningen av formen jogei i betydelsen ’eftersom’ illustreras med en mening ur Motiejus Valančius skrifter.

Efter en grundligare undersökning av skönlitteraturen från andra hälften av 1800-talet och första hälften av 1900-talet konstaterade Julija Žukauskaitė att Simonas Daukantas, Motiejus Valančius, Laurynas Ivinskis, Juozapas Dovydaitis, Žemaitė, Vaižgantas, Petras Cvirka och andra hade använt konjunktionen jog i bisatser som uttrycker orsak (Žukauskaitė 1960: 47–49). Författaren hävdar att ”konjunktionen jog används sällan i våra klassikers skrifter” (ibid., 33), den är ”mycket vanlig endast i skrift” (35), men tidigare ”användes det vanliga jog mycket oftare än kad” (34), och ”[f]örr använde de zemaitiska författare som skrev konjunktionen jog också oftare än kad” (33).

1.2. Det finns få uppgifter om bisatser som uttrycker orsak och innehåller konjunktionen jog i dialekterna. Det bör noteras att syntaxen i våra dialekter, till skillnad från fonetik och morfologi, överlag är mycket sparsamt beskriven. Redan i August Schleicher grammatik finner vi anmärkningen att denna konjunktion är karakteristisk för äldre språk och skrifter; i dåtidens talspråk i Litauen mindre hade den redan börjat användas sällan: ”jet wird es in der gewöhnlichen sprache wol wenig mer gebraucht” (Schleicher 1856: 332). LKŽ illustrerar inte användningen av konjunktionen jog i betydelserna nes och kadangi med dialektexempel. Juozas Senkus nämner visserligen att denna konjunktion, om än sällan, används för att uttrycka orsak i artikeln ”Kapsų ir zanavykų tarmių jungtukas, jaustukas ir ištiktukas”, men ger ett exempel på en förklarande sats (jfr 1961: 111). J. Žukauskaitė ger inte heller dialektexempel i sin artikel om konjunktionen jog i standardspråket, men enligt henne ”skulle jog kunna användas i denna [kausala] betydelse även i levande språk i dag. Detta framgår av sånger nedtecknade av A. Juška och sagor av J. Basanavičius, där vissa jog helt motsvarar standardspråkets konjunktion kadangi” (Žukauskaitė 1960: 47). Även författarens anmärkning om ”sammanblandningen” av konjunktionen jog och partikeln juk i vissa dialekter är betydelsefull (ibid., 50). Meningen med konjunktionen jog-geis i en saga som Mečislovas Davainis-Silvestraitis nedtecknade i slutet av 1800-talet i trakten kring Raseiniai kan kanske också betraktas som en bisats som uttrycker orsak, jfr:

80

KALBOS KULTŪRA | 82

Vad ska ni nu gråta och jämra er för? Eftersom det nog är förlorat för alltid, jog eis den som kommer ur säcken går också förlorad DSP 143

Det var just i de zemaitiska dialekterna och i de nordliga aukštaitiska dialekterna som bisatser med konjunktionen jog eller dess varianter som uttrycker orsak kan ha bevarats längst.

Det faktum att bisatser som uttrycker orsak och innehåller konjunktionen jog saknar (eller nästan saknar) stöd i dagens dialekter kan inte vara ett avgörande argument för att kodifiera dem: även bisatser med konjunktionen idant som uttrycker avsikt och bisatser med kadangi som uttrycker orsak används föga i dagens dialekter, och så vidare, men de betraktas som lämpliga i standardspråket av stilistiska och funktionella skäl.

2. NUVARANDE ANVÄNDNING

Exempel på användningen av konjunktionen jog i bisatser som uttrycker orsak i dagens språk söktes i Korpusen för det nutida litauiska språket (http://donelaitis.vdu.lt). I de granskade delarna av korpusen, ”Republikansk press”, ”Memoarer” och ”Populär press”, hittades 24 sådana meningar – det motsvarar omkring 4 procent av alla exempel med denna konjunktion i dessa delar (se tabell 1). Till exempel är 7 av de 194 bisatserna med denna konjunktion i delen ”Republikansk press” kausala. Att detta inte är få framgår av jämförelsen med relativa satser – en av de huvudsakliga användningstyperna för konjunktionen jog som anges i normerande verk – av vilka endast 2 hittades i denna del av korpusen. Av de 196 exemplen på användningen av konjunktionen jog i delen ”Memoarer” kan hela 14 anses innehålla en kausal bisats (4 av dem har sannolikt kommit in i korpusen via citat från äldre skrifter och citeras inte vidare). I delen ”Populär press” är förhållandet något annorlunda: 3 kausala bisatser hittades, jämfört med 9 relativa.

TABELL 1. Bisatser med konjunktionen jog i Korpusen för det nutida litauiska språket

Korpusdel

Republikansk press

Memoarer

Populär press

Förklarande satser

184

176

185

Relativa satser

2

6

9

Kausala satser

7

14

3

A. JUDŽENTIS. Dėl šalutinių priežasties sakinių su jungtuku jog 81

Fortsättning på tabell 1

Textkorpusets del

Republikansk periodisk press

Memoarer

Populär periodisk press

Avsatsbisatser

1

0

2

Totalt antal granskade exempel

194

196

199

Republikansk periodisk press⁴

Senare sade I. M. till honom att man återigen förebrådde dem för att ha kommit överens om att skjuta, inte spränga; Det förekommer nästan aldrig fall där vår klient varit besviken över att behöva vänta länge på pengarna; Och man kan alltid uttrycka sitt missnöje med regeringens eller Seimas beslut. Inte för att, att de uppenbart är felaktiga, utan för att det påstås finnas ett bättre alternativ; Då är det enklast att sätta en ”temaförberedd” artist bakom skärmen. Desto mer att det nästan är oundvikligt att några inte kommer fram bakom skärmen i slutet av programmet; Nu kände vi oss trötta och började oroa oss för att att vi inte vet om vi går i rätt riktning, hur långt vi redan har kommit eller om vi kanske stampar på stället; V. J. hade lovat att betala 2 tusen amerikanska dollar för att att ordnade ett ”jobb”; Nu kan man hävda att den största glädjen över att att de gick till kvartsfinal upplevdes av supportrarna till Turkiets, Rumäniens och Spaniens landslag.

Memoarer

År 1945 avskedades en lärare i DDR från sitt arbete för att hon jog vågade läsa avsnitt ur ”Pippi Långstrump” högt i klassrummet; Bu Vilhelmas Ulsonas har i åtta år vuxit upp i sin moster Edlas och sin morbror Sikstenas lägenhet i Stockholm, är oälskad och oönskad. Kanske beror det på att jog adoptivföräldrarna hellre ville ta en flicka från barnhemmet än en pojke, men inte fick... Å andra sidan lägger kritikerna, när de jämför Pippi med andra fria hjältar, märke till hennes särprägel och överlägsenhet, främst därför att jog hon är ”stark, glad och i grunden lycklig”; Mio frågar ständigt och svarar själv på varför jorden, grottan och träden hjälper honom – kanske därför att jog de alla hatade Kato... Kanske beror det på att jog hans fantastiska och villkorliga karaktär är helt uppenbar, eller kanske beror det på att jog han är av manligt kön, väckte Karlssons gestalt mycket mindre pedagogisk fientlighet än Pippi, trots att de annars har många gemensamma drag; Några av läkarna under min barndom och ungdom undanhöll obehagliga fakta om diabetes ”för att bara vilja mig väl”, eftersom jog de trodde att jag inte kunde hantera bittra sanningar; Ja, det finns argument. Och inte bara därför att jog huvudpersonen är en flicka; De berättelserna är särskilt fängslande därför att jog läsare i olika åldrar kan hitta helt olika saker i dem; [Och för läsarna är den här karaktären förmodligen mest tilltalande därför att jog hon väcker glädjen i att känna igen sig själv.

⁴Språket i internetexemplen har inte korrigerats.

82

KALBOS KULTŪRA | 82

Populärpressen

[N]ämner ”Viagra”, som vid första anblicken i dag skulle kunna lösa hennes problem. Kanske känner hon inte till dess existens särskilt väl? Eller kanske därför att jog man ändå bara lever livet en gång till; Men jag trodde aldrig att det berodde på att jog han hade druckit; Jag berättade medvetet inte för er om hela behandlingsförloppet. Inte bara därför att jog jag följer oskrivna etiska regler.

De citerade exemplen gör det möjligt att urskilja flera särdrag hos bisatser som uttrycker orsak och inleds med konjunktionen jog. För det första uttrycker de förhållanden mellan orsak och verkan eller mellan ett påstående och dess logiska grund. För det andra står de i en komplex mening oftast efter huvudsatsen. För det tredje har de korrelativa ord i huvudsatsen: oftast på grund av det, mer sällan därför eller för det. De korrelativa orden står vanligen före konjunktionen och framhäver bisatsens syntaktiska funktion. Gränserna för meningar utan korrelativa ord är inte alltid tydliga, och de kan tolkas på olika sätt (jfr den citerade meningen Desto mer jog det är nästan oundvikligt att några inte kommer fram bakom ridån i slutet av programmet). Dessa särdrag hos de undersökta meningarna kan förklaras av den nutida litauiskans konjunktion jogs multifunktionalitet och mångtydighet (jfr användningen av dess synonym, konjunktionen kad, i motsvarande meningar).

Användningen av konjunktionen jog i bisatser diskuterades 2003 i en underkommitté inom Litauens statliga kommission för litauiska språket. Det är beklagligt att jog mötesbesluten nöjde sig med ett allmänt konstaterande om att ”[k]onjunktionerna idant och jog är tämligen arkaiska och därför bör användas med eftertanke”. Underkommittén ”oroade sig över att jog, idant, bei används alltför ofta och utan grund” (”Underkommittéernas nyheter”, 2003 02 04, sammanställd av Aistė Pangonytė, www.vlkk.lt). Underkommitténs farhågor tycks förklaras av Rita Miliūnaitės uppfattning att konjunktionen jog hör hemma i ”skriftspråket, den litterära stilen, särskilt det vetenskapliga språket, där många underordnade och samordnade meningar används” (2006: 147)⁵. Den sålunda avgränsade användningen och stilistiken hos konjunktionen jog passar åtminstone inte för nutida bisatser som uttrycker orsak. I delen ”Litauens statliga dokument” i den nutida litauiskans textkorpus hittades inte en enda sådan mening, och i delen ”Översättningar av filosofisk litteratur” endast en. Det är lätt att med hjälp av internet övertyga sig om att bisatser som uttrycker orsak och inleds med konjunktionen jog används tämligen flitigt i lediga stilar i dagens språk

⁵Jonas Palionis hade liknande uppfattningar om bisatser som uttrycker orsak och inleds med konjunktionen jog i äldre litauiska skrifter: enligt honom har de ”[i]nte bara en arkaisk utan också en boklig prägel” (1979: 70).

A. JUDŽENTIS. Dėl šalutinių priežasties sakinių su jungtuku jog

83

sökmotorn Google. Om vi skriver in orden ”dėl to jog” eller ”todėl jog” i sökfältet hittar vi många meningar av intresse för oss, inte bara från tidskrifter utan också från diskussionswebbplatser, forum, bloggar och liknande. Här är bara några exempel:

Vilken gruppmedlem förlorade jobbet för att han inte ville klippa sina lockar? www.superma-ma.lt/.../index.../t352404-400.html; då släng in ett par i nästa ställe också, så borde du hinna få upp dem, och så beror det på att en liten gädda ställer sig där rörelsen är http://www.biteplius.lt/lt/2club.main (alternativen ”Jag och andra”, ”Fiskeklubben”, ämnet ”Gäddfiske med levande bete”).

Allt detta visar att användningsområdet för bisatser med kausal betydelse som inleds med konjunktionen jog är brett i dagens språk; de förekommer ganska ofta i ledigare offentliga språkgenrer, nära inte bara skriftspråket utan även talspråket (om dessa, se Miliūnaitė 2008). Spridningen av detta bruk kan kanske också förklaras av en strävan efter viss systematik: synonymiteten mellan konjunktionerna kad och jog i de betydligt vanligare förklarande och även innehållsangivande meningarna upprätthåller och främjar bruket av konjunktionen jog också i kausala bisatser.

3. NORMUNDERSÖKNINGAR OCH KODIFIERINGENS UTVECKLING⁶

Jonas Jablonskis citerade redan 1893 en kausal bisats med denna konjunktion (från en katekes från 1598) när han behandlade stavningen av konjunktionen jog (se Balčikonis, red. 1935: 23). I grammatiken från 1901 ges flera exempel på innehållsangivande (eller konsekutiva) och förklarande meningar som sammanbinds med konjunktionen jog (och dess varianter juog, juogei) (Jablonskis 1957: 157). En mer ingående beskrivning av konjunktionens användning i bisatser finns i Lietuvių kalbos sintaksėje (1911): där ges exempel på korrekt användning av jog i subjekt-, predikats-, objekt-, attributiva, kausala och sättsadverbiala bisatser (1957: 491, 492, 493, 495, 500 respektive 506).

Om konjunktionen jogs användning i sammansatta meningar och dess förhållande till konjunktionen kad har även Antanas Salys och Leonardas Dambrauskas-Dambriūnas skrivit kortfattat. I frågespalten Gimtosios kalbos, där han besvarar frågan om när kad respektive jog bör användas för att sammanfoga meningar, föreslår A. Salys det senare

⁶Rita Miliūnaitė har kortfattat översiktligt behandlat rekommendationerna för användningen av de underordnande konjunktionerna jog och kad (se 2003: 199–200).

84 KALBOS KULTŪRA | 82

vartoti, „kur sakin yje daug kad susigrūda“ (GK₁ 1938, 9: 138 = Jonikas, red. 1979: 261). Ten pat jis duoda ir šio jungtuko vartojimo aiškinamuosiuose ir priežasties sakiniuose pavyzdžių. Tokios vartosenos nepeikia, tik pastebi, kad „dabar visuose šiuose sakiniuose paprastai linkstame vartoti vien kad“ (ten pat). Beveik tuo pačiu metu L. Dambrauskas-Dambriūnas Kalbos patarėjuje rašė, kad jungtukai jog ir kad yra vienos reikšmės, tik pastarasis vartojamas dažniau (KP 1939: 58). Panašiai jo rašoma ir čikagiškės Gimtosios kalbos klausimų kraitelėje: „Jungtukai k a d ir j o g dažnai savo reikšme neskiria ir daugeliu atvejų gali būti vartojamas vienas arba antras tame pačiame sakiny“ (GK₂ 1960, 4: 75), tačiau aiškinamuosiuose sakiniuose siūlo teikti pirmenybę jungtukui kad.

Den mest ingående undersökningen och beskrivningen av konjunktionen jogs användning i standardspråket finns i Julija Žukauskaitės arbeten från 1960-talet. I den nämnda artikeln om konjunktionen jog i det litauiska litteraturspråket (1960) hävdar hon att sammansatta meningar med konjunktionerna kad och jog skiljer sig åt genom ”de sammanbundna ordens ljudklang” och stilistiska nyanser – användningen av konjunktionen jog ”ger satsens tanke en viss deklarativ prägel” (ibid., 34–35). Författarens slutsats är: ”[k]onjunktionen jog används i subjekt-, predikats-, objekt-, attributiva och sättsadverbiala bisatser, och ibland i kausala bisatser” (ibid., 35). Efter att separat ha undersökt användningen av denna konjunktion i kausala bisatser drar J. Žukauskaitė slutsatsen: ”[i] dagens litauiska litteraturspråk inleder vi vanligtvis inte kausala bisatser med konjunktionen jog. Men i levande språk skulle jog fortfarande kunna användas med denna betydelse” (ibid., 47). Därefter visar författaren hur även språkvetarna själva har begränsat användningen av konjunktionen jog i standardspråket: kausala bisatser med denna konjunktion i 1948 års utgåva av Žemaitės skrifter ersattes konsekvent i 1956 års utgåva med meningar som innehöll konjunktionerna kad eller nes (ibid., 47–48). I Dabartinės lietuvių kalbos sintaksėje nämner Jonas Balkevičius inte alls konjunktionen jog i avsnittet om kausala bisatser (1963: 362–363).

J. Žukauskaitė inleder en annan artikel om användningen av konjunktionen jog med följande mening: ”Konjunktionen jog används numera bara sällan i dialekterna” (1968: 21). Detta låter oss anta att författaren kände till att denna konjunktion tidigare användes oftare i dialekterna än i dag. I Lietuvių kalbos gramatikoje (LKG 1971: 675–677) sammanfattar hon användningen av konjunktionerna jog och kad så här: ”[b]etydelserna hos konjunktionerna jóg och kàd sammanfaller endast i vissa fall. Den senare är vanligare och kan användas med betydelser som inte är utmärkande för konjunktionen jóg”

A. JUDŽĖNTIS. Dėl šalutinių priežasties sakinių su jungtuku jog

85

(ibid., 677). Som ett av de drag som inte är utmärkande för konjunktionen jog anger J. Žukauskaitė bland annat även betydelsen orsak (ibid.)⁷. Troligen var det just den nämnda negativa kodifieringen av bruket i kausala bisatser som i den andra Lietuvių kalbos gramatikos-volymen avgjorde ödet för denna typ av användning av konjunktionen jog i senare beskrivande och normerande arbeten.

I Vytautas Ambrazas programmatiska artikel ”Lietuvių kalbos prijungiamųjų sakinių struktūriniai tipai” (1972), som utkom året därpå, nämns kausala bisatser med konjunktionen jog inte längre. I läroboken Lietuvių kalbos morfologija för högskolor upprepas J. Žukauskaitės rekommendation om användningen av konjunktionerna jog och kad (jfr Jakaitienė, Laigonaitė, Paulauskienė 1976: 235), men i en fotnot nämns att ”[i] äldre skrifter används även konjunktionen jog för kausala relationer” (ibid.). I den tredje volymen av Lietuvių kalbos gramatikos (LKG 1976: 867) nämns kausala bisatser med konjunktionen jog endast kortfattat och med petit⁸. Senare grammatiska arbeten nämner inte alls kausala bisatser med konjunktionen jog (se Sirtautas, Grenda 1988: 169–170; Labutis 1994 II: 69–70; DLKG 1994: 689).

I publikationer avsedda för språkvård följer man den kodifiering som fastställts i normerande grammatiska arbeten. I Kalbos praktikos patarimuose ges exempel på korrekt bruk av konjunktionen jog i objekt-, predikats- och sättsadverbialbisatser, medan kausala bisatser inte nämns (KPP₁ 1976: 117; KPP₂ 1985: 123). I den tredje Kalbos patarimų-skriften anges, efter att det olämpliga bruket av denna konjunktion i finala bisatser har påpekats, att den korrekt används för att inleda subjekt-, objekt- och konsekutiva bisatser (KP S 2003: 28); om kausala bisatser sägs inte ett ord.

Den kodifierade normen befästs också i publikationer riktade till skolor och allmänheten. I boken Kalbos kultūra visiems (2003) hävdar Jonas Šukys att konjunktionen jog ofta är synonym med konjunktionen kad. Med konjunktiv används dock inte konjunktionen jog. I Lietuvių kalbos žinyne nämns konjunktionen jog inte i avsnitten om bisatser med vare sig final eller kausal betydelse (LKŽin 2007: 275, 277).

⁷ Författaren motsäger sig själv när hon längre fram på samma sida, med petit, skriver att ”[i] dialekterna och i äldre skrifter används konjunktionen jóg för att beteckna kausala relationer” (LKG 1971: 677) och även andra betydelser.

⁸ Jfr: ”I dialekterna, i äldre skrifter och då och då även i skönlitteratur förekommer kausala satser med konjunktionen jog. Som korrelat i sådana satser används också dėl to” (LKG 1976: 867). Tre exempel på sådant bruk ges: ur LKŽ, ur sagor nedtecknade av Jonas Basanavičius och ur Simonas Daukantas skrifter.

86

KALBOS KULTŪRA | 82

Utvecklingen av kodifieringen av kausala bisatser med konjunktionen jog kan kort sammanfattas så här: under 1900-talets första hälft kodifierades de som normriktiga satser, även om de användes mer sällan (i talspråk); i beskrivande, normerande och pedagogiska verk från slutet av förra seklet (efter LKG:s tredje volym) nämns de inte alls, som om de inte längre användes.

SLUTSATSER

Kausala bisatser med konjunktionen jog utgör en egen, inte inlånad typ av sammansatta underordnade satser. De har använts oavbrutet från 1500-talet fram till våra dagar i skrifter som bygger på olika dialekter. De kom sannolikt in i äldre skrifter från talspråket.

Som synonymer till satser med konjunktionen kad används dessa satser också tämligen ofta i dagens litauiska. De är typiska för tidningsspråket, skönlitteraturen och informella genrer inom det offentliga språket.

Sedan slutet av 1900-talet nämns kausala bisatser med konjunktionen jog inte längre i beskrivande, normerande och pedagogiska grammatiska arbeten. Bruket av dessa satser i äldre och nutida språk ger tillräcklig grund för att överväga att kodifiera dem positivt i standardspråket. Sådana satser måste undersökas vidare och beskrivas i nya grammatiska arbeten.

ŠALTINIAI

DK – Mikalojaus Daukšos 1595 metų katekizmas. Parengė Vida Jakštienė ir Jonas Palionis, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1995.

DSP – Pasakos, sakmės, oracijos. Surinko Mečislovas Davainis-Silvestraitis, Vilnius: Vaga, 1973.

GK₁ – Gimtoji kalba, Kaunas, 1933–1941.

GK₂ – Gimtoji kalba, Čikaga, 1958–1968.

JĖ – Jono Jaknavičiaus 1647 metų EWANGELIE POLSKIE Y LITEWSKIE. Dokumentinis leidimas ir kompaktinė plokštelė su skaitmenine faksimile. Parengė Milda Lučinskienė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2005.

LyK – Heinrich Johann Lysius. Mažasis katekizmas. Pagal Berlyno rankraštį parengė Pietro U. Dini, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1993.

A. JUDŽENTIS. Dėl šalutinių priežasties sakinių su jungtuku jog

87

LK – KATHECHISMAS, ABA PAMOKIMAS WIENAM KVRIAMGI KRIKSČZONIVY REYKIAMAS. PARASZITAS Nuog D. IOKVBO LEDESMOS Theologo Soc: IESV... WILNIVY: Drukórnioy Acadêmios SOCIETATIS IESV... 1605.

LP – Kiprijonas Lukauskas. Pamokslai. Tekstą parengė Juozas Karaciejus, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1996.

MžK – Martynas Mažvydas. Katekizmas ir kiti raštai, Vilnius: Baltos lankos, 1993.

NE – Kajetonas Nezabitauskis. Naujas mokslas skaitymo dėl mažų vaikų Žemaičių ir Lietuvos. Fotografuotinis leidimas, Vilnius: Alma littera, 1996.

SD₃ – Pirmasis lietuvių kalbos žodynas. Konstantinas Širvydas. Dictionarium trium linguarum. Įvadą ir žodyno rodyklę parengė Kazys Pakalka, Vilnius: Mokslas, 1979.

Z – 1759 metų „Ziwatas“. Parengė Aleksas Girdenis ir Petras Skirmantas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 1998.

LITERATŪRA

Ambrazas V. 1972: Lietuvių kalbos prijungiamųjų sakinių struktūriniai tipai. – Baltistica 8 (1), 23–48.

Ambrazas V. 2006: Lietuvių kalbos istorinė sintaksė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Balčikonis J., red. 1935: Jablonskio raštai 4, Kaunas: Švietimo ministerijos leidinys.

Balkevičius J. 1963: Dabartinės lietuvių kalbos sintaksė, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla.

Bezzenberger A. 1877: Beiträge zur Geschichte der Litauischen Sprache auf Grund litauischer Texte des XVI. Und des XVII. Jahrhunderts, Göttingen: Verlag von Robert Peppmüller.

DLKG 1994: Dabartinės lietuvių kalbos gramatika. Redaktorius Vytautas Ambrazas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Drotvinas L. 1964: Priežasties ir tikslo sudėtinės konstrukcijos XVI–XVII a. lietuvių kalbos raštuose. – Kalbotyra 10, 19–52.

Hermann E. 1912: Über die Entwicklung der litauischen Konjunktionalsätze, Jena: Frommannsche Buchdruckerei.

Jablonskis J. 1957: Rinktiniai raštai 1. Red. J. Palionis, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla.

Jakaitienė E., Laigonaitė A., Paulauskienė A. 1976: Lietuvių kalbos morfologija, Vilnius: Mokslas.

Jonikas, red. 1979: Antanas Salys. Raštai 1. Bendrinė kalba. Redagavo Petras Jonikas, Roma: Lietuvių katalikų mokslo akademija.

88

KALBOS KULTŪRA | 82

Judžentis A., Pajedienė J. 2006: Mikalojus Daukšos Katekizmo (1595) sudėtiniai prijungiamieji priežasties sakiniai. – Baltų filologija 15 (1–2), 27–40.

Kibildaitė E. 2001: Priežasties šalutiniai sakiniai Bretkūno postilėje. – Acta Linguistica Lithuanica 44, 129–144.

KP 1939: Kalbos patarėjas. Paruošė L. Dambrauskas, redagavo A. Salys ir Pr. Skardžius, Kaunas: Lietuvių kalbos draugijos leidinys.

KPP₁ 1976: Kalbos praktikos patarimai. Sudarė A. Pupkis, Vilnius: Mokslas.

KPP₂ 1985: Kalbos praktikos patarimai. Sudarė A. Pupkis. II pataisytas ir papildytas leidimas, Vilnius: Mokslas.

KP S 2003: Kalbos patarimai. Sintaksė: įvairūs dalykai. Sudarė Rita Miliūnaitė, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

Labutis V. 1994: Lietuvių kalbos sintaksė 1–2, Vilnius: Vilniaus universitetas.

Leskien A. 1903: Litauische Partikeln und Konjunktionen. – Indogermanische Forschungen 14, 89–113.

LKE 2008: Lietuvių kalbos enciklopedija. Sudarė Kazys Morkūnas, redagavo Vytautas Ambrazas. 2-as patiksl. ir papild. leidimas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

LKG 1971: Lietuvių kalbos gramatika 2: Morfologija. Vyr. redaktorius K. Ulvydas, Vilnius: Mintis.

LKG 1976: Lietuvių kalbos gramatika 3: Sintaksė. Vyr. redaktorius K. Ulvydas, Vilnius: Mokslas.

LKŽ IV 1957: Lietuvių kalbos žodynas 4. Ats. red. Kazys Ulvydas, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla.

LKŽin 2007: Lietuvių kalbos žinynas. Sudarė Pranas Kniūkšta, Kaunas: Šviesa.

Michelini G. 1991: Le traduzioni dal latino di un volume lituano del 1600. Studio sulla lingua della Margarita theologica, Potenza: Il Salice [Università degli Studi della Basilicata, Istituto di linguistica 3].

Miliūnaitė R. 2003: Lietuvių kalbos gramatikos norminimo pagrindai, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Miliūnaitė R. 2006: Apie kalbą ir mus, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Miliūnaitė R. 2008: Tinklaraščių kalbos vieta dabartinės vartosenos schemoje. – Lietuvių kalba, www.lietuviukalba.lt

Palionis J. 1979: Lietuvių literatūrinės kalbos istorija, Vilnius: Mokslas.

Palionis J. 1995: Lietuvių rašomosios kalbos istorija, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Piročkinas A. 1986: Jono Jablonskio kalbos taisymai, Kaunas: Šviesa.

PLKG 1957: Pirmoji lietuvių kalbos gramatika. Atsak. redaktorius J. Kruopas, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla.

A. JUDŽENTIS. Dėl šalutinių priežasties sakinių su jungtuku jog

89

Schleicher A. 1856: Litauische Grammatik, Prag: J. G. Calve’sche Verlagsbuchhandlung. [I. Lemeškin, J. Zabarskaitė, sud., Lituanistinis Augusto Schleicherio palikimas 1, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2008, p. 150tt.].

Senkus J. 1961: Kapsų ir zanavykų tarinių jungtukas, jaustukas ir ištiktukas. – Lietuvos TSR mokslų akademijos darbai, A serija, 1 (10), 105–127. [D. Mikulėnienė, R. Senkutė-Kašetienė, sud., Juozas Senkus. Kalbotyros darbai, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2006, 391–413].

Sirtautas V., Grenda Č. 1988: Lietuvių kalbos sintaksė, Vilnius: Mokslas.

Šukys J. 2003: Kalbos kultūra visiems, Kaunas: Šviesa.

Urbas D. 1996: Martyno Mažvydo raštų žodynas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Žukauskaitė J. 1960: Lietuvių literatūrinės kalbos jungtukas jog. – Kalbotyra 2, 33–58.

Žukauskaitė J. 1968: Jungtuko jog vartojimas. – Kalbos kultūra 14, 21–22.

Gauta 2009 09 14

ON REASON CLAUSES WITH THE CONJUNCTION JOG

Summary

The conjunction jog connects reason clauses frequently used in old Lithuanian writings as well as in present-day publicist, belles-lettres and free style Lithuanian; however, new descriptive, standardising and pedagogical grammars fail to mention them. The paper deals with older and modern usage of the above clauses, offers an overview of their research and development of codification. The paper suggests that the above clauses should be treated as appropriate for standard Lithuanian; arguments for the claim are provided.

ARTŪRAS JUDŽENTIS

Lietuvių kalbos institutas

P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius

[email protected]

90

KALBOS KULTŪRA | 82