RASUOLĖ VLADARSKIENĖ

Litauiska språkets institut

KASUSANVÄNDNING I KONSTRUKTIONER MED VERBALABSTRAKTER

Litauiskan är ett verbalt språk, men av verb bildas substantiv vars konstruktioner används i stället för verbala uttryck. I lingvisternas rekommendationer nämns verbalabstrakter ofta som ett olämpligt uttryckssätt där tanken kan uttryckas smidigare med verb. I administrativt språkbruk orsakar användningen av verbalabstrakter med suffixet -imas (-ymas) flest problem; exempelvis rekommenderas inte att använda verbalabstrakternas dativ för att uttrycka ett syfte med en nyans av ändamål (KP S1: 49, 50). Litauiskan kan dock inte undvara verbalabstrakter, allra minst det administrativa språket och vetenskapsspråket, eftersom man inom dessa språkliga användningsområden oftare talar om generaliserade handlingar och abstrakta företeelser.

Artikeln behandlar konstruktioner med substantiv som betecknar handlingar¹ (verbalabstrakter). Detta ämne har valts av två skäl: handlingsbeteckningar är substantiv som oftast bildas av verb; dessutom är sådana substantiv särskilt vanliga i administrativt språkbruk på grund av dess särart och väcker vissa praktiska frågor om användningen. Artikelns syfte är att diskutera strukturen hos konstruktioner med verbalabstrakter och undersöka de kasusbruk i dessa konstruktioner som är relevanta för administrativt språk. Artikeln ägnar störst uppmärksamhet åt avledningar med det mest produktiva suffixet -imas (-ymas).

STRUKTUR OCH BETYDELSE HOS KONSTRUKTIONER MED VERBALABSTRAKTER

Strukturen och betydelsen hos litauiska nominalfraser beskrivs i Litauiska språkets grammatik, Det moderna litauiska språkets grammatik samt i arbeten av Jonas Balkevičius, Vitas Labutis och Jurgis Pakerys. Vid undersökningen av verbalabstrakt-

¹ Nenagrinėjami būtinųjų predikatyvų raiškos atvejai; apie juos žr. Pakerys 2009:125–145.

R. VLADARSKIENĖ. Linksnių vartojimas veiksmažodžių abstraktų junginiuose

173

konstruktioner betonas först och främst att de flesta är avledda från motsvarande verbkonstruktioner, men att de uttrycker olika relationer². Verbkonstruktioner uttrycker objektiva relationer, medan motsvarande nominalkonstruktioner uttrycker attributiva relationer (LKG 1976: 17), jfr. kontrollera dokument – kontroll av dokument; anställda deltar – anställdas deltagande. Det medges dock att konstruktioner med verbalabstrakter, utöver sin attributiva betydelse, också har ytterligare nyanser. Vitas Labutis beskriver betydelsen hos sådana konstruktioner som ”[e]n särskild attributiv, beskrivande betydelse med en djupare känsla av subjektiv, objektiv eller någon omständighetsrelaterad nyans” (Labutis 2002: 91). I Det moderna litauiska språkets grammatik behandlas konstruktioner med verbalabstrakter i kapitlet ”Underordnande relation”, där uttrycken för objekt, subjekt och omständigheter diskuteras (DLKG 2006: 512, 514–515, 517, 519, 526, 555). När verbkonstruktioner blir nominalkonstruktioner förblir de underordnade leden ungefär lika betydelsemässigt.

I nutida litauiska bildar verbalabstrakter oftast konstruktioner med genitiv. Det beror på att de flesta litauiska verb är transitiva och att substantiv som bildas av dem tar en genitivform; det vill säga, ackusativformen hos den underordnade leden i en verbkonstruktion blir genitiv i en nominalkonstruktion, jfr. fastställa budgeten – fastställande av budgeten; använda resurser – användning av resurser; begränsa beväpningen – begränsning av beväpningen; fördela arbetet – fördelning av arbetet. På så sätt markeras det direkta objektet i ordgruppen.

Även nominalkonstruktionens genitiv motsvarar verbkonstruktionens nominativ, till exempel: företag går i konkurs – företags konkurs; anställda deltar – anställdas deltagande; kapitalet rör sig – kapitalets rörelse; skatten minskar – skattens minskning; regioner samarbetar – regionernas samarbete. Här har genitiven en subjektiv betydelse – den betecknar den handlande i konstruktionens handling.

Om ett verb styr genitiv ändras kasusformen inte när verbet görs om till ett substantiv: arbetssökande (söka arbete), brist på demokrati (sakna demokrati), brist på invånare (vara ont om invånare), livsmedelsbrist (sakna livsmedel), skatteflykt (undvika skatter), förlust av medborgarskap (förlora medborgarskapet), avböjande av förslag (avböja ett förslag), bristande efterlevnad av lagen (inte följa lagen). Genitiv används också i konstruktioner där

² Straipsnyje nesigilinama į diskusiją dėl sintaksinių ryšių tipų (žr. Vaskelaitė 2003: 143–158; Pakerys 2006: 127–133).

174

KALBOS KULTŪRA | 83

huvudleden är substantiv bildade av negativa transitiva verb, t.ex.: icke-godkännande av rapporten (inte godkänna rapporten), icke-spridning av vapen (inte sprida vapen), icke-tillämpning av tull (inte tillämpa tull).

Tvetydighetsfall kan förekomma när det är oklart vilken betydelsenyans genitiven har – objektiv eller subjektiv, t.ex.: tullkontroll – tullen kontrollerar eller kontrollerar tullen; samfundets finansiering – samfundet finansierar eller finansierar samfundet.

Substantiv som betecknar handlingar bildar konstruktioner med dativ när de verb som substantiven bildats av styr dativ: återlämning till mottagaren (återlämna till mottagaren), meddelande till pressen (meddela pressen), tillhörighet till ett territorium (tillhöra ett territorium), stöd för handeln (stödja handeln), ledning av tjänsten (leda tjänsten). Dativ markerar objektet. Detta kasus kan också användas i sådana nominalfraser vars huvudled är bildad av ett verb som inte styr dativ, t.ex.: respekt för mänskliga rättigheter (respektera mänskliga rättigheter), hat mot fienden (hata fienden), stöd till familjen (stödja familjen), påverkan på miljön (påverka miljön), skada på miljön (skada miljön).

Verbalsubstantiv bildar konstruktioner med instrumentalis när motsvarande verb styr detta kasus: försörjning med bostad (förse med bostad), byte av valutor (byta valutor), matförgiftning (förgifta sig med mat), utbyte av anställda (byta anställda), utövande av rättigheter (utöva rättigheter), besvikelse över systemet (bli besviken på systemet), försäljning per post (sälja per post), tillfredsställelse med arbetet (vara nöjd med arbetet), förtroende för staten (lita på staten), grundande på slutsatser (grunda sig på slutsatser), övervakning med videokameror (övervaka med videokameror). Instrumentalis kan beteckna ett objekt (byte av valutor) eller ett medel (märkning med etiketter).

Den underordnade satsdelens inessiv förblir också oförändrad när en verbal konstruktion omvandlas till en nominalfras, t.ex.: en händelse på arbetet (inträffa på arbetet), deltagande i ett evenemang (delta i ett evenemang), förvaring i ett lager (förvara i ett lager), migration i staden (migrera i staden), utbildning på arbetsplatsen (utbilda på arbetsplatsen), anpassning i skolan (anpassa sig i skolan), marknadsföring i en butik (marknadsföra i en butik), kontroll på vägarna (kontrollera på vägarna), jordbruk i kuperade områden (bedriva jordbruk i kuperade områden). Inessiv uttrycker en konkret plats, ett område eller en sfär.

Verbalsubstantiv kan bilda konstruktioner med prepositioner, vilka bevaras liksom i motsvarande verbala konstruktion, t.ex.: skydd mot bedrägeri (skydda mot bedrägeri), befrielse från straff

R. VLADARSKIENĖ. Linksnių vartojimas veiksmažodžių abstraktų junginiuose

175

(befria från straff), arbete vid löpande bandet (arbeta vid löpande bandet), tvist om rättvisa (tvista om rättvisa), pensionering (gå i pension), anpassning efter behov (anpassa efter behov), försäljning på auktion (sälja på auktion), utnämning till en tjänst (utnämna till en tjänst), fördelning efter ålder (fördela efter ålder), meddelande om investeringen (meddela om investeringen).

Sammanfattningsvis kan man säga att ett verbalsubstantiv oftast tar en genitiv (som motsvarar verbalfrasens ackusativ och nominativ); en sådan konstruktion kan ha en subjektiv, objektiv och i sällsynta fall även en adverbiell betydelsenyans. Verbalfrasens objekts dativ förblir oförändrad i nominalfrasen, men ibland kan verbalfrasens ackusativ eller andra kasus omvandlas till nominalfrasens dativ. Inessiv förblir oförändrad; instrumentalis och prepositionskonstruktioner förändras vanligen inte.

Regelbundenheter i verbalsubstantivens rektion

När man talar om användningen av verbalsubstantiv uppstår ofta frågan: med ord i vilka kasus ska de användas? I litauisk grammatik står det att en stor del av nominalfraserna som är förbundna genom rektion är härledda från motsvarande verbfraser och att den underordnade ledets form i de flesta fall förblir oförändrad när huvudledets form ändras, jfr.: längtar efter kunskap – längtan efter kunskap; ägnade sig åt familjen – hängivenhet åt familjen; gjorde motstånd mot ordern – motstånd mot ordern; grälade med föräldrarna – gräl med föräldrarna.

I vissa fall överensstämmer emellertid inte formen hos det underordnade ledet i en verbfras och motsvarande nominalfras. Till exempel bildas verbfraser med ackusativ, medan nominalfraser bildas med genitiv, jfr.: hugger ner ett träd – trädfällning (LKG 1976: 16). Av en sådan formulering framgår det inte om dessa fall, där det underordnade ledets form i en verbfras och motsvarande nominalfras inte överensstämmer, endast innebär att ackusativ blir genitiv, eller om det också kan förekomma andra fall.

Andra sådana fall framträder i behandlingen av verbalsubstantivfraser med genitiv. Här betonas visserligen inte någon förändring av rektionen och villkoren för när detta kan ske beskrivs inte, men det framgår tydligt av exemplen. I litauisk grammatik står det: ”Genitiv kan också beteckna ett indirekt objekt till en handling, t.ex.: Birutės sång (jfr. sjunger

176

KALBOS KULTŪRA | 83

om Birutė och en sång om Birutė), krigssång (jfr. sjunger om kriget), faderns hjälpare (jfr. hjälper fadern), folkets representant (jfr. representerar folket), handarbete (jfr. arbetar med händerna)” (LKG 1976: 205). Även objektets dativ kan uttryckas med vissa substantiv som bildats av transitiva verb, mer sällan av andra slags verb, t.ex.: kärlek till föräldrarna, respekt för människan, medkänsla med föräldrarna, uppmärksamhet på barnet, hat mot fienden (LKG 1976: 206). Genitiv med adverbiell betydelse förekommer också i stället för andra uttryckssätt: luftstrider, klassens oväsen, skogens ljud, omgivningens slag. Av exemplen framgår alltså att verbalsubstantiv kan ta till sig andra kasus än sina grundord endast när de har bildats med ett annat suffix än -imas (-ymas) eller genom ändelsebildning. I Jono Jablonskis bok Kasus och prepositioner finns visserligen exempel där verbfraser med preposition motsvaras av nominalfraser med genitiv, t.ex.: Han klättrade då över staketet, gick till staden. Han kommer länge än att få känna följderna av staketklättringen, stadsvandringen (Jablonskis 1957: 572), men sådana uttryck är ovanliga i dagens språkbruk.

I Grammatik över modern litauiska beskrivs verbalsubstantivens möjlighet att ta substantiv i vissa kasus i samband med redogörelsen för uttryck för objekt, subjekt och adverbial. Detta kan sammanfattas på följande sätt: när en verbfras omvandlas till en nominalfras förblir genitiv oförändrad, ackusativ i verbfrasen övergår i genitiv, och även andra former kan övergå i genitiv (exemplen är desamma som i LKG) (DLKG 2006: 512). Substantiv som är härledda från verb som styr dativ, liksom från vissa verb som styr andra kasus, förbinds med dativ (DLKG 2006: 514–515). Objektets instrumental styrs av substantiv som härletts från verb förbundna med instrumental (DLKG 2006: 517), medan verbalsubstantiv tar samma adverbiella uttrycksformer som motsvarande verb (DLKG 2006: 555).

Problematiska fall av rektion hos verbalsubstantiv

Principen för syntaktisk transformation av en verbfras till en nominalfras formulerades mycket tydligt av Vitas Labutis: ”När abstrakta substantiv (vanligen med suffixet –imas, –ymas) bildas av ett verb med ackusativ, får ordet som betecknar den aktiva företeelsen (objektet) genitivkasus [...].

R. VLADARSKIENĖ. Linksnių vartojimas veiksmažodžių abstraktų junginiuose

177

När vi bildar ett abstrakt substantiv av ett verb som kräver ett objekt eller ett adverbial uttryckt i en annan kasusform, får kasuset som är beroende av ett sådant substantiv samma form som det som styrs av grundverbet.” (1995: 13–14). I princip följs denna princip när kasusbruket i substantivfraser korrigeras.

När substantivet inte har bildats med suffixet -imas kan grundverbets styrning bevaras, men genitiv kan också användas. Till exempel förekommer följande fraser med ordet prekyba: knygų prekyba, meno kūrinių prekyba, ginklų prekyba i prekyba produktais, prekyba moterimis, prekyba vaikais, prekyba žmonėmis, prekyba žmonių organais i Europos žodyne. Exemplen visar att instrumentalis oftare används när objektet är en person, eftersom genitivens betydelsenyanser – subjektiv eller objektiv – då kan vara oklara. Detta är dock ingen regel som följs strikt. Terminų banke finns termerna prekyba augalų apsaugos produktais, prekyba laukiniais gyvūnais, även om formerna augalų apsaugos produktų prekyba, laukinių gyvūnų prekyba också hade varit möjliga.

I Kalbos patarimų-häften behandlas många icke-normativa kasusbruk i fraser med verbalsubstantiv, till exempel: pasipiktinimas kam, pasitikėjimas kam, prisitaikymas kam, skundas apie ką, rūpestis apie ką, atsiskaitymas dėl ko, poveikis į ką, įtaka į ką, spaudimas į ką, tikėjimas į ką (KP S1, S2). Dessa fel är dock inte längre särskilt aktuella i den redigerade administrativa texten3.

När det gäller normriktigheten hos fraser med verbalsubstantiv är det först och främst viktigt att framhålla att problem uppstår i fraser med substantiv som bildats av sådana verb vars korrekta kasusrektion åsidosätts.

Det var framför allt verbet atitikti och styrningen av det substantiv som bildats av det, atitikimas, som korrigerades. Historien om korrigeringen av denna verbfras börjar med Jono Jablonskis arbeten. Senare nämndes detta felaktiga bruk av dativ också i Viktoras Kamantauskas Trumpame kalbos netaisyklingumų ir barbarizmų žodynėlyje (1928) och i Kalbos patarėjuje (1939). Korrekt kasusrektion för verbet atitikti påpekas ständigt i språknormerande och pedagogiska publikationer; detta felaktiga dativbruk har tagits upp på listan över stora språkfel, godkänd av den statliga kommissionen för litauiska språket

³ Användningen av de nämnda fraserna kontrollerades i Litauens parlaments databas för sökning i rättsakter – i rättsakter som utarbetas i Litauen och i översättningar av Europeiska unionens dokument. Endast ett fåtal fall av felaktigt använda fraser påträffades.

178

KALBOS KULTŪRA | 83

kommissionen. Numera är det dock vanligare att man gör fel med en fras som innehåller ett verbalsubstantiv än med själva verbet (se Vladarskienė 2004 för en utförligare behandling). Detta visas också av ett fall där samma dokument använder ett verb med ackusativ och ett substantiv som bildats av det med dativ: Lagförslaget uppfyller kraven i lagen om statsspråket och andra normativa rättsakter. [...] Projektets överensstämmelse (= atitiktis) med bestämmelserna i konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och med Europeiska unionens dokument (motivering, 2010-10-07).

Sådana uttryck, som är särskilt typiska för administrativt språk, korrigeras ständigt, men som synes är de fortfarande aktuella. När en substantivfras bildas uppstår oklarheter eftersom både handlingens subjekt och objekt måste anges, och båda uttrycks med genitiv. Dokumentförfattarna godtog inte lingvisternas förslag att skriva subjektets genitiv före verbalsubstantivet och objektets genitiv efter det; ett sådant uttryck slog inte igenom eftersom det var klumpigt och ostilistiskt, jfr projekto atitikimas nuostatų. Däremot fick ett annat föreslaget alternativ fäste i språkbruket: atitiktis kam. Det motiverades med fall som beskrivs i litauiska grammatikor, där objektets dativ kan användas med vissa substantiv som bildats av transitiva verb utan suffixet -imas: gerbti ką, gerbimas ko, men pagarba kam.

Ett annat fall som väcker frågor om språkbruket är frasen med verbalsubstantivet atstovavimas. Även här kan det finnas ett samband med den olämpliga kasusrektionen hos verbet atstovauti, eftersom de som felaktigt använder atstovauti ką kan använda den olämpliga formen ko atstovavimas.

Enligt Vitas Labutis, om man säger atstovauti valstybei, så säger man också atstovavimas valstybei. Uttrycket valstybės atstovavimas vore lämpligt om man talade om att en stat företrädde en grupp stater, en union eller en gemenskap (Labutis 1995: 14). Här påminner författaren om den möjliga subjektiva betydelsen hos genitiv i en substantivfras, som behandlas i grammatikorna. Vytautas Būda har en annan uppfattning: även om han medger att atstovavimas regelmässigt kräver dativ, kritiserar han inte heller genitiven i Lietuvos piliečių reikalavimų atstovavimas (Būda 1996: 15). Man bör dock notera att en sådan genitiv endast kan godtas om den kan förstås som objektiv, det vill säga om risken för tvetydighet kan uteslutas.

I dokumenten förekommer fraser med detta verbalsubstantiv av både den ena och den andra strukturen. Ibland används genitiv tillsammans med substantivet, till och med i samma mening, medan verbformen (participet) har …

R. VLADARSKIENĖ. Linksnių vartojimas veiksmažodžių abstraktų junginiuose

179

dativ: I punkt 25 i förfarandet för statens representation i aktiebolag och slutna aktiebolag infördes ett krav på att de organ som företräder staten i ett bolag ska nominera så många kandidater till tillsynsrådet eller styrelsen vid bolagsstämman att förhållandet mellan deras antal och antalet ledamöter i tillsynsrådet eller styrelsen inte understiger den andel av rösterna som statens aktieinnehav ger (Valstybės žinios, 2007–02–03, Nr. 14–524). Sådan användning bekräftar tendensen att använda genitiv tillsammans med ett verbalsubstantiv, utan hänsyn till verbets rektion, samtidigt som möjligheten avvisas att uttrycket regelmässigt har bildats från en otillåten verbal konstruktion.

I uttryck med ordet representation är betydelsenyansskillnader viktiga, eftersom genitiv kan ha både subjektiv och objektiv bestämningsbetydelse. I de fall då det är viktigt att strikt skilja mellan dessa betydelser i en ordkombination bör subjektet (vem som representerar) anges med genitiv och objektet (vem som representeras) med dativ, till exempel:

Man bör också uppmärksamma kvinnors representation på ledande poster inom idrottssektorn (Europeiska kommissionens vitbok, 2007–07–11); En analys av sammansättningen av råden och senaten vid vetenskaps- och studieinstitutioner visar att kvinnors representation där är betydligt lägre än männens (Valstybės žinios, 2008–06–12, Nr. 67–2537); även om objektet inte anges, är det underförstått: kvinnorna representerar vissa grupper av människor;

Vissa politiska partiers representation (= representation för vissa politiska partier) i denna institution garanterar inte jämlikhet mellan alla politiska partier och andra deltagare i politiska processer (Förklarande skrivelse, 2009–04–28); För närvarande föreskrivs ingen representation för nationella minoriteter i LRT:s råd (= representation för nationella minoriteter) (Förklarande skrivelse, 2007–09–26); när objektet, alltså den som representeras, anges är genitiv tvetydig och olämplig.

Uttrycket brott mot någon bör behandlas separat. Det i språkråden anges som olämpligt för att beteckna en brottstyp när brottets objekt inte kan vara handlingens mottagare; till exempel rättas brott mot finanserna till finansiella brott. Det påpekas också att ett sådant uttryck kan användas när brottets objekt uppfattas som mottagare (KP S1 40). Pranas Kniūkšta påpekar, när han talar om den administrativa språkets särskilda behov, att ”brottets art (innehåll) är praktiskt att överallt ange i lagboken med en enda gemensam formel; därför utvidgas användningsområdet för dativkonstruktionen, enligt brott mot ett subjekt (brott mot en människa)

180

KALBOS KULTŪRA | 83

på detta sätt formuleras också innehållet i andra brott: brott mot naturen (övergångsgrad) och brott mot liv (brottets objekt)” (Kniūkšta 2005: 33–34). Det är tydligen därför som dativformen brott mot finanserna. också godtas i den statliga litauiska språkkommissionens konsultationsbank. Dativkonstruktioner har fått fäste i rättsspråket, framför allt i Republiken Litauens strafflag, till exempel: brott mot barn och familj; brott mot människors hälsa; brott mot den allmänna säkerheten; brott mot den allmänna ordningen; brott mot immateriell egendom; brott mot det finansiella systemet; brott mot ekonomin och näringslivets ordning. Från denna lagbok spreds sådana formuleringar även till andra rättsakter; dativbaserade termer förekommer också i Europeiska ordlistan, till exempel: brott mot miljön; brott mot skatteordningen; brott mot egendom; brott mot freden; brott mot internationell rätt; brott mot statens säkerhet; brott mot mänskligheten; det är sant att brottstyper också uttrycks med adjektiv här: ekonomiskt brott, datorbrott. Dativ i dessa nominalfraser motiveras av verbets rektionsegenskaper.

Man måste medge att genitiv är den dominerande kasusformen i konstruktioner med verbalsubstantiv, vilket gör att denna kasusform ibland används i stället för andra uttryckssätt:

instrumentalis, till exempel järnvägsförbindelser (att färdas med järnväg, jfr förbindelser med järnväg), vägtrafik (att färdas på vägar, jfr trafik på vägar), i en sådan konstruktion lyfts den beskrivande betydelsen fram, medan sambandet med grundverbet blir mindre viktigt;

prepositionskonstruktioner – genom analogi med uttryck som livförsäkring, egendomsförsäkring, låneförsäkring, sakförsäkring uppstod även Regler för olycksfallsförsäkring (= Regler för försäkring mot olycksfall), trots att det i denna konstruktion är nödvändigt att ange inte vad som försäkras, utan vad försäkringen ska skydda mot.

När en ordkombination inte betraktas som en term bör grundverbets rektion bevaras, till exempel: I syfte att utbyta information och erfarenheter (=för att utbyta information och erfarenheter) kommer generaldirektoratet för transport och energi regelbundet att anordna möten med europeiska samordnare (Europeiska kommissionens beslut, 2009-07-22); Den tidigare registreringens ägare eller ägare och sökanden [...] vidtar lämpliga åtgärder för att komma överens om gemensamt utnyttjande av information (=utnyttjande av information) (Specialutgåvan, 2004-12-30, Nr. 1, rådets direktiv).

R. VLADARSKIENĖ. Linksnių vartojimas veiksmažodžių abstraktų junginiuose

181

Av språkvetarnas rättelser framgår att styrningen av avledningar med suffixet -imas (-ymas) tydligt skiljs från styrningen av andra slags avledningar. När substantiv bildas med suffixet -imas (-ymas) har verbets styrning vanligtvis stor betydelse för substantivfrasens struktur: objektets ackusativ och subjektets nominativ blir genitiv, medan de övriga kasusformerna i regel förblir oförändrade. Andra möjligheter betraktas som fel. När ett substantiv bildas av ett verb med andra suffix eller genom ändelsebildning är principerna för syntaktisk transformation inte lika strikta.

De undersökta exemplen visar att språkbrukare, även när de behärskar korrekt användning av verbfraser, ofta blir osäkra när de bildar nominalfraser av dem – en tendens att använda genitiv blir tydlig.

SLUTSATSER

1. Det vanligaste kasus i en fras med verbabstrakt är genitiv. Den ersätter verbfrasens nominativ och ackusativ och i sällsynta fall även prepositionskonstruktioner. En sådan fras kan uttrycka subjektiva, objektiva och ibland även adverbiella relationer.

2. Objektets dativ i en verbfras förblir oförändrad i en nominalfras, men i sällsynta fall kan verbfrasens ackusativ eller andra kasusformer bli dativ i nominalfrasen. Instrumentalis och lokativ förblir oförändrade, och vanligtvis förändras inte heller prepositionskonstruktioner.

3. När det råder osäkerhet om ett verbs styrning förekommer sådan osäkerhet även i fraser med verbabstrakt. Språkbrukare som inte känner till regelbundenheterna för hur en verbfras omvandlas till en nominalfras tenderar i oklara fall att använda genitivfraser.

4. Verbens styrning avgör vanligtvis strukturen hos fraser med substantiv som bildats av dem med suffixet -imas (-ymas): ackusativ och nominativ blir genitiv, medan de övriga kasusformerna vanligtvis förblir oförändrade. När substantiv bildas av verb med andra suffix eller genom ändelsebildning är förändringarna i styrningen inte lika regelbundna; i enskilda fall kan frasens beroende led, trots det styrande verbets rektion, stå i genitiv eller dativ.

182

KALBOS KULTŪRA | 83

LITERATŪRA

B a l k e v i č i u s J. 1963: Dabartinės lietuvių kalbos sintaksė, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla.

B ū d a V. 1996: Atstovauja kam ar ką. – Gimtoji kalba 10, 14–15.

DLKG 2006: Dabartinės lietuvių kalbos gramatika. Red. Vytautas Ambrazas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

J a b l o n s k i s J. 1957: Rinktiniai raštai. I tomas. Sudarė J. Palionis, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla.

K n i ū k š t a P. 2005: Administracinė kalba ir jos vartosena, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

KP S1: Kalbos patarimai. Kn. 1. Sintaksė: 1. Linksnių vartojimas. Sud. Rita Miliūnaitė, teksto aut. Vitas Labutis, Aldonas Pupkis ir Jonas Šukys, vyr. red. Aldonas Pupkis. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 2003.

KP S2: Kalbos patarimai. Kn. 2. Sintaksė: 2. Prielinksnių ir polinksnių vartojimas. Sud. Rita Miliūnaitė, teksto aut. Aldonas Pupkis ir Jonas Šukys, vyr. red. Aldonas Pupkis. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 2003.

L a b u t i s V. 1995: Valstybės atstovavimas ar atstovavimas valstybei? – Gimtoji kalba 8–9, 13–14.

L a b u t i s V. 2002: Lietuvių kalbos sintaksė, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.

LKG 1976: Lietuvių kalbos gramatika 3. Sintaksė. Vyr. red. Kazys Ulvydas, Vilnius: Mokslas.

P a k e r y s J. 2006: Veiksmo pavadinimo konstrukcija lietuvių kalbos gramatikoje. – Daiktavardinio junginio tyrimai. Axel Holvoet, Rolandas Mikulskas (red.), Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla.

P a k e r y s J. 2009: Būtinių predikatyvų žymėjimas lietuvių kalbos veiksmo pavadinimo konstrukcijose. – Gramatinių funkcijų prigimtis ir raiška. A. Holvoet, R. Mikulskas (red.), Vilniaus universitetas, asociacija „Academia Salensis“, 125–145.

V a s k e l a i t ė R. 2003: Lietuvių kalbos daiktavardiniai junginiai sintaksinių ryšių požiūriu. – Acta Linguistica Lithuanica 48, 143–158.

V l a d a r s k i e n ė R. 2004: Žodžių atitikti, atitikimas vartosena teisės aktų kalboje. – Specialybės kalba: sistema ir vartosena. Lietuvos teisės universitetas: Mokslinės konferencijos darbai, Vilnius, 2004 m. lapkričio 26 d., 118–122.

Gauta 2010 12 03

R. VLADARSKIENĖ. Linksnių vartojimas veiksmažodžių abstraktų junginiuose

183

THE USE OF CASES IN ABSTRACT PHRASES OF VERBAL NOUNS

S u m m a r y

The aim of the article is to discuss phrases with verbal nouns denoting actions and describe the problematic uses of cases observable in the official administrative discourse. The focus of attention is on derivatives containing the most productive suffix, i. e. -imas (-ymas). The analysis of verb phrases and respective noun phrases has shown that the names of various actions most often occur in phrases with the genitive case. This case form replaces the nominative and accusative cases, sometimes even prepositional constructions, of the primary verb phrase that expresses relations between the verb and subject, object and sometimes adverbials. The dative case of the primary verb phrase is usually preserved though in certain cases the dative of the noun phrase originates from the accusative or other cases of the verb phrase. The instrumental and locative cases as well as prepositional constructions usually do not change.

Language users are not familiar with the patterns of transformation of word phrases from nominal to verbal and, in dubious cases, they tend to prefer phrases with the genitive case. It is important to bear in mind though that when nouns are derived from verbs with the suffix -imas (-ymas) the combinability of the verb largely determines the structure of the noun phrase. Hence, the accusative and nominative of the object of the verb becomes the genitive of the noun phrase while the other cases usually do not change in such transformations. When a noun is derived from a verb by adding other suffixes and inflections, the patterns of syntactic transformation are not very strict.

RASUOLĖ VLADARSKIENĖ

Lietuvių kalbos institutas

P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius

[email protected]

184

KALBOS KULTŪRA | 83