JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

Institutet för det litauiska språket

LITAUISK SKRIFTLIG DISKURS: PARTICIPIELLA PRONOMEN SOM ANGER ADRESSATEN

NYCKELORD: skriftlig diskurs, talaktsstrategi, participiella pronomen, bestämdhet, subjektivitet, intersubjektivitet.

INLEDNING

I dagens litauiska skriftliga diskurs med en direkt adressat (brev, meddelanden, chattmeddelanden) används två skrivsätt för pronomenen TU, JŪS, som betecknar dialogpartnern: vid sidan av den vanliga skrivningen Tu, Jūs, som traditionellt kallas stilistisk användning av versaler¹, förekommer även en omarkerad skrivning av pronomen som betecknar den faktiska adressaten, det vill säga med liten bokstav. Det bör framhållas att även personer med utmärkt kommunikativ och lingvistisk kompetens kan låta tu, jūs (och andra kasusformer av dessa pronomen) stå utan särskild markering². Jfr meningar formulerade av sådana författare och hur de skrivits i e-post (personlig korrespondens med författaren), när:

a) adressaten är en person:

(1) Skulle du kunna se efter om inte du heller kan komma in på den?

(2) Vad skulle du tycka?

¹ ”Med stor bokstav skrivs ord med vilka man artigt och respektfullt tilltalar en annan person (i brev, hälsningar, inbjudningar, ansökningar), till exempel: Jūs, Tu, Tamsta, Pone, Gerbiamasis, Sveikas, Bičiuli, Mielas(is) Drauge.” Detta är en av de första punkterna om stilistisk användning av versaler, citerad ur KLKŽ, tillgänglig på internet: http://www.xn--altiniai-4wb.info/files/kalba/K100/Lietuvi%C5%B3_kalbos_%C5%BEinynas._Did%C5%BEi%C5%BEi%C5%ABj%C5%B3_raid%C4%97%C5%BEi%C5%B3_ra%C5%B3ymas.KI1800.pdf (besökt 2017 12 01). Den ursprungliga källan till citatet är publikationen Lietuvių kalbos rašyba ir skyryba (Vilnius: Mokslas, 1992: 71). De uppdaterade stavnings- och interpunktionsreglerna, som trädde i kraft den 1997 07 03 (godkända genom beslut nr 60 av den 19 juni 1997 av den statliga kommissionen för det litauiska språket under Republiken Litauens Seimas; den konsoliderade version som gäller sedan 2016 06 04 finns tillgänglig på internet https://e-seimas.lrs.lt/portal/legalAct/lt/TAD/TAIS.41265/qkELNFgtVx), föreslår en rekommenderad användning av stor bokstav, jfr: ”2.7. Ord kan skrivas med stor bokstav av stilistiska skäl. // 2.7.1. Ord med vilka man artigt och respektfullt tilltalar en annan person (i brev, hälsningar, inbjudningar, ansökningar och dylikt) kan skrivas med stor bokstav, till exempel: Jūs, Tamsta, Pone; Tu, Pats, Sveikas, Bičiuli, Drauge, Gerbiamasis, Brangusis.”

² Om kommunikativ kompetens – en persons förmåga som medlem av en viss sociokulturell gemenskap att på lämpligt sätt använda alla semiotiska system som fungerar inom gemenskapen (alltså även skriftspråket) – och dess särskilda delområde, lingvistisk kompetens, se Hymes (1972); Lyons (1993: 573).

BENDRINĖ KALBA 90 (2017)

www.bendrinekalba.lt

ISSN 2351-7204

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ. Lietuviškas rašto diskursas: adresatą nurodantys participiniai įvardžiai | 2

(3) Vi trycker, men om det når alla potentiella läsare är upp till dig att avgöra.

(4) Bland de utvalda finns också två artiklar av er.

b) adressaten är flera personer:

(5) Kära kollegor, jag önskar er en trivsam och fridfull jul!

(6) Kära kollegor, meddela ert semesterschema om ni inte har anmält det enligt den gemensamma rutinen.

Fall där pronomenet som betecknar en dialogpartner inte markeras konsekvent kan återfinnas i offentliga brev och kommentarer publicerade i medier samt i citat som hämtats från diskurser i sociala medier. Det är inte ovanligt att samma avsändare använder båda skrivsätten omväxlande i en och samma text, jfr:

(7) Sammanfattningsvis: <...> jag önskar er och er redaktion ljus, att ni lyfter anden och kulturen. <...> Vackra blommor till Er, jag minns fortfarande hur ni en gång ville odla dem och ge dem till människor.³

(8) Tack till Er alla för ert medborgaransvar och era reaktioner.⁴

När det gäller diskurser som motsvarar brevstilen⁵ är det viktigt att inse att dialogpartner kan välja inte bara sammanfallande utan också olika skrivstrategier för pronomen som betecknar dialogpartnern⁶. Deltagare i en skriftlig konversation som båda har valt samma strategi betecknar varandra på samma sätt, och därför är vilketdera valet oproblematiskt. Ett asymmetriskt strategival (där den ena dialogpartnern betecknar sin samtalspartner med tu / jūs skrivet med stor bokstav och den andra med liten) visar inte bara olika sätt att skriva dessa ord, utan också olika föreställningar hos dialogpartnerna om deras betydelse. I en muntlig kommunikationssituation kan de samtalsdeltagare som formellt är jämbördiga därför i en skriftlig diskurs framstå som om de tillskriver varandra olika semantiska roller, eftersom det sätt på vilket adressaten betecknas skiljer sig åt.

³ Tillgänglig på internet: https://www.15min.lt/naujiena/aktualu/komentarai/grazina-smigelskiene-atsakymas-vytautui-v-landsbergiui-500-884306 (hämtad 2017-11-23).

⁴ Tillgänglig på internet: http://www.delfi.lt/veidai/eteris/del-visuomene-supurciusio-laidos-pries-srove-siuzeto-pradetas-tyrimas.d?id=70170284 (hämtad 2016-01-20).

⁵ Om brevets närhet till verklig kommunikation (ett brev har alltid en konkret adressat och språkliga uttrycksmedel som är riktade till denna adressat, och dess text är alltid också riktad till adressatens text – den är antingen ett svar eller en provokation), se Čepaitienė (2010: 10).

⁶ Om samtalspartnernas språkliga strategier – en konstruktiv och en destruktiv – och om att den senare i vissa fall är till nackdel för avsändaren, eftersom ”avsändaren med den destruktiva strategin i första hand skulle skada sina egna intressen”, se Zaikauskas (2002: 145, 147).

BENDRINĖ KALBA 90 (2017)

www.bendrinekalba.lt

ISSN 2351–7204

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ. Lietuviškas rašto diskursas: adresatą nurodantys participiniai įvardžiai | 3

Skrivningen av adressatrefererande pronomen återger olika semiotiska koder och förhållningssätt. Vissa avsändare väljer Tu / Jūs – och tolkar en sådan särskild markering av vilken person som helst i adressatrollen som ett självklart tecken på respekt för den andra personen; andra har (inte längre) för vana att i skrift framhäva den särställning som pronomenet tilldelar adressaten (de väljer tu / jūs). Att det senare förhållningssättet inte enbart kan kopplas till uttryck för respekt framgår av att detta sätt att markera pronomen kan väljas i en kondoleanstext⁷, jfr:

(9) Kondoleanser till de anhöriga och vännerna. Jag ber alla att hedra minnet med tankar och känslor. Minnestal och minnesord kommer senare. <...> Men i vilket fall som helst, Leonida – vila i frid, så ska vi så långt vi kan slutföra dina arbeten, ta emot vännerna och fortsätta relationerna. Det är mycket, mycket sorgligt att du har gått bort.⁸

Det finns dock olika möjliga tolkningar. I vardagliga korrespondenssituationer kan detta skapa spänningar, eftersom de olika sätten att skriva adressatrefererande pronomen vanligtvis inte diskuteras ens mellan regelbundna skriftliga dialogpartner: den som kodar sin samtalspartner med ett pronomen skrivet med liten bokstav förblir ”omedveten” om att den allmänt kodade läsaren av hens meddelanden använder en annan strategi för pronomenstavning; den senare nämner inte för avsändaren att sättet att återge de icke-särskiljande formerna tu / jūs stör hen, utan följer själv konsekvent den vanliga skriftliga språkmodellen, i förhoppningen att hens återgivning av formerna Tu / Jūs till sist ska uppmärksammas som ett lämpligt exempel.

Benämningen på en dialogpartner och sättet att återge denna benämning (inte enbart med personnamn utan också med pronomen som ersätter dem) är en mycket viktig detalj i skriftlig kommunikation⁹. Även om det är brukligt att kräva precision när man uttalar eller skriver ett för- och efternamn, tenderar man att tiga om avvikelser från den litauiska skriftetiketten när ett adressatrefererande pronomen skrivs, eftersom detta på den personliga kommunikationens nivå uppfattas som ett tabu grundat i hänsynsfullhet. Syftet med denna artikel är därför att diskutera de varierande skrivsätten för formerna TU / JŪS, deras orsaker, riktningar och inverkan, eller de participiska pronomenens pragmatik¹⁰ (eftersom varje konkret

⁷ Om kondoleansernas två funktioner – den informativa och den känslomässigt värderande – samt om att ett utmärkande drag för den litterära nekrologen är ”tilltalet till den avlidne i andra person singular (<...> de förenades av din kärlek till teatern och människan)” se Marcinkevičienė (2008: 173–175).⁸ Tillgänglig på internet: http://www.delfi.lt/news/daily/lithuania/mire-filosofas-l-donskis.d?id=72351034 (läst 2016 09 21).⁹ Enligt Vladimiras Plungianas gör deiktiska elements centrala position i naturliga språks grammatik det möjligt att generalisera att ”språket är ett system som är särskilt anpassat för samspelet mellan talaren och adressaten (med andra ord kommunikation); detta är dess primära och grundläggande funktion ända sedan systemet uppstod”. (Plungian 2011: 72).¹⁰ Om pragmatik – förstådd som helheten av språkliga former, kommunikationsfunktioner och nätverket för deras förverkligande – se Fillmore (1998: 385–386).

BENDRINĖ KALBA 90 (2017)

www.bendrinekalba.lt

ISSN 2351–7204

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ. Lietuviškas rašto diskursas: adresatą nurodantys participiniai įvardžiai | 4

En text som har en adressat får sin mottagare att överväga den skrivande personens avsikter utifrån hur de kommer till uttryck i texten¹¹) och att undersöka ursprunget till sådan särpräglad stavning av ett adressatrefererande pronomen i dedikationer i äldre litauiska språkminnesmärken.

1. PERSONLIGA PARTICIPISKA PRONOMEN OCH DERAS SKRIVMODELLER

Pronomen är en sluten och liten, men mångfunktionell ordklass. Den litauiska termen, som skapats efter mönster av sin latinska motsvarighet¹², gör det etymologiskt möjligt att förstå pronomenet som en ersättning för ett ord som kommer ”i namnens ställe”. Pronomenets roll som ersättning eller direkt utpekande uttryck¹³ hänger samman med dess ringa semantiska innehåll. För personliga participiska pronomen¹⁴ innebär detta att de kan fylla talaktens deltagares roller – att vara talare respektive adressat¹⁵. I vissa fall underlättas en korrekt bestämning av dessa roller av nominalfraser som används appositionellt intill första och andra personens pronomen, eller av vokativformer (jfr Bhat 2007: 3).

I standardspråklitauiskan används nio personliga participiska pronomen: aš, tu, mes, mudu, mudvi, jūs, judu, judvi, tamsta (Rosinas 1996: 25). Fyra av dem – aš, tu, mes ir jūs – brukar betraktas som grundläggande (jfr Judžentis 2012: 113) (troligen¹⁶ eftersom frekvensen av dualformerna mudu, mudvi, judu, judvi i texter är betydligt lägre än frekvensen av pluralformerna mes, jūs, eftersom användning av dual kräver en kontext grundad i att två personer är närvarande eller utför en gemensam handling¹⁷). Sociolingvistiska undersökningar visar att dialogpartner i praktiken

¹¹ Om språkliga uttrycksmedel som avslöjar författarens subjektiva synsätt och textens interpersonella funktion, se Marcinkevičienė (2008: 35–36).

¹² Plg. „vardo pakaitalą“ įvardijantį lotyniškąjį terminą prō-nōmen žr. Dixon (2009: 190).

¹³ I språk där termens benämning antyder att pronomen bör definieras som ersättare för substantiv (jfr engelska pronoun) är ersättningskriteriet inte det lämpligaste när första och andra personens pronomen beskrivs (jfr Bhat 2007: 1–2).

¹⁴ Termen participiska pronomen, som Alberto Rosinas introducerade i litauisk språkvetenskap, beskriver en grupp personliga pronomen – pronomen vars realisering förutsätter dialog (jfr Rosinas 1996: 24–25).

¹⁵ Personliga pronomen (liksom egennamn) betecknar en unik referent men saknar egen betydelse (jfr Lyons 2004: 22).

¹⁶ Om den tudelade synen på numeruskategorin i nutida litauiska som framträder i grammatikbeskrivningar: den traditionella, som betraktar den som binär, och den moderna, som även räknar dual till numerussystemet i nutida litauiska, se Roduner, Čižik-Prokaševa (2006: 74). William Crofts redogörelse för innebörden av hur pluralitetskategorin uppfattas bidrar till att förklara varför en tredelad numeruskategori är reell i nutida litauiska: uppfattningen av pluralitetskategorin i språk med dual (”mer än två”) skiljer sig från pluralitetsuppfattningen i språk utan dual (”mer än en”) (jfr Croft 2004: 141).

¹⁷ Dualens judu, judvi kasusformer skrivs också på två olika sätt (jfr:<…> judu, Jūs och Kuzmickas, ni är varandras vänner. DLKT; Många år efter den tid då ni två bodde i Druskininkai med Vytautas kom någon av hans mostrar från Moskva. DLKT). När det gäller skrivsättet bör det framhållas att en adressat i direkt diskurs bör skrivas med versal både i Jūs, som betecknar plural (en grupp personer), och i Judu / Judvi, som betecknar dual (två personer).

BENDRINĖ KALBA 90 (2017) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ. Lietuviškas rašto diskursas: adresatą nurodantys participiniai įvardžiai | 5

användningen av pronomen som anger TU, JŪS i dagens diskurser på standardlitauiska (jfr Girčienė 2009b: 214–215; 231).

I den litauiska skriftspråkstraditionen är det brukligt att skriva pronomenet som anger talaren (adressanten) utan särskild markering, medan pronomenet som anger den person man tilltalar (adressaten) skrivs med stor begynnelsebokstav, om texten (eller en del av den) är direkt riktad till den andra personen. Detta sätt att skriva pronomen behandlas vanligen endast i sammanställningar av stavningsregler. I grammatiska beskrivningar av språket beskrivs deras morfologiska uttryck, betydelser och lämplighet i användningskontexter¹⁸, men det senare kopplas mycket sällan till en stavningsmodell¹⁹. Uppmärksamhet på hur pronomen som anger adressaten skrivs förekommer först i nyare språkvetenskapliga arbeten: genom sammanfattningar av forskningen (jfr Marcinkevičienė 2004; 2008: 57; Girčienė, Kupčinskaitė-Ryklienė 2005) och/eller genom exempel där man följer principen om särskild stavningsmarkering²⁰.

I standardlitauiska motiveras den särskilda stavningsmodellen för pronomen som anger en dialogpartner, Tu, Jūs, med stilistiska skäl som har en lång tradition (dvs. respekt och etikett). Under lång tid betraktades denna stavningsmodell som normativ. Den nu gällande versionen av stavningsreglerna, som uttrycker principen att ”Ord kan skrivas med stor begynnelsebokstav”, betraktas som rekommenderande stavning (se den fullständiga formuleringen av denna stavningsprincip och datumen för ändringarna i artikelns fotnot 1). Mot bakgrund av en sådan princip som ger fritt val framhävs behovet av en särskild stavningsmodell för pronomen som anger en dialogpartner också av ett grammatiskt argument, knutet till möjligheten att tu (och i mer sällsynta fall även jūs) har två olika grader av bestämdhet.

1.1 Början på traditionen att särskilt markera adressaten som anges av participiala pronomen

Dedikationerna i äldre litauiska skrifter gör det möjligt att koppla bruket av stor begynnelsebokstav i pronomen som anger en direkt adressat till förebilden från den latinska skriftkulturen. I dedikationerna i litauiska publikationer från 1500- och 1600-talen och i förord av typen reverendissimo tilltalar författarna eller redaktörerna oftast publikationens beskyddare med pronomenet TU. Några av dessa författare väljer former skrivna med stor begynnelsebokstav

¹⁸ Om uttrycket för den ömsesidiga relation som betecknas med pronomenen tu: jūs / tamsta, jfr Valeckienė (⁴2 006: 259); Rosinas (1996: 38–45); Judžentis (2012: 121); stavningsmodellen ägnades ingen uppmärksamhet ens när exempel gavs: till exempel väljer man, även när användningen av jūs, tamsta diskuteras, en omarkerad stavning av formerna i exemplen (jfr Senkus 1963: 38; Kučinskaitė 1980).

¹⁹ Ett sådant undantag är den litauiska grammatik som utarbetats av Alfred Senn, där det anges att Jūs, Tamsta, Sveikas, Tu i brev skrivs med stor begynnelsebokstav (jfr Senn 1966: 60).

²⁰ Pvz.: vienijo Tavo meilė (Marcinkevičienė 2008: 175); Norėjau Jūsų paklausti. (Plungian (vertė Jurgis Pakerys) 2011: 115).

BENDRINĖ KALBA 90 (2017)

www.bendrinekalba.lt

ISSN 2351-7204

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ. Lietuviškas rašto diskursas: adresatą nurodantys participiniai įvardžiai | 6

įvardžio formas. Taip, pavyzdžiui, lotyniškoje Punktų sakymų (SP I, 1629) dedikacijoje į vyskupą Eustachijų Valavičių kreipiasi Konstantinas Sirvydas, plg.:

(10) P̄Erexigui operis partem, in magna mea imbecillitate, & affecta graviter Valetudine, Patriâ linguâ elaboratam, Tibi Illvstrissime Præsvl libens & venerabundus offero ac dedico. Hic qualificunq[ue] conatus meus, sinceram inprimis gregis Tui, quem dei annuente benignitate laudabiliter feliciterq[ue]; pacis, vtilitatem spectauit. SP I 2015: 20 (jfr Regina Koženiauskienės översättning: En liten del av arbetet, omsorgsfullt skriven på fädernas språk, ägnar och tillägnar jag dig, ljusaste biskop, med kärlek och vördnad, trots min svaga hälsa och allvarliga sjukdom. Denna ringa ansträngning har i första hand varit inriktad på den direkta nyttan för din hjord, som du med Guds nåd styr på ett berömvärt och framgångsrikt sätt. PrDe 294)

ar į vyskupą Jurgį Tiškevičių – Giesmių tikėjimui katalickam priderančių (SG,1646) parengėjas Saliamonas Slavočinskis, plg.:

(11) Ego verò inh[ic]e non rudi tantū labore sed & tēp[ore] ipso, Tui nominis immortalitati litauerim. SG1 IV_10–13 (jfr Regina Koženiauskienės översättning: Jag vill förhärliga ditt odödliga namn inte bara med ett ofullkomligt arbete, utan också med den tid jag ägnat åt det. PrDe 308).

I periodens tacktal varierar skrivsättet för den vanliga adressathänvisningen ”till din ljusaste höghet”, jfr:

tuæ Illuſtriſsimæ celſitudini. SG1 IV_14–15 (jfr till din ljusaste höghet PrDe 308) och Illuſ[t]riſsimæ ac Reuerendiſsimæ Ceſ[it]udinis tua Deuotiſsim9 cliens SG1 V_4–6 (jfr Din ljusaste och vördnadsvärdaste höghets ödmjukaste tjänare se PrDe 308).

Bet, pavyzdžiui, Baltramiejaus Vilento Evangelijų bei Epistolų (1579) dedikacijoje išskirtinai žymimas kiekvienas žodis, esantis kunigaikščiui Jurgiui Frydrichui skirtame kreipinyje, plg.: Tuæ Illuſtriſsimæ Celſitudini (Tavo Šviesiausiajai Kilnybei); Tuæ Celſitudini (Tavo Kilnybei) ar jo trumpiniai T. C. ar C. T. (plg. PrDe 81–82).

Martyno Mažvydo parengta Gielme S. Ambraßeijauſ (GA, 1549) turi lietuvišką kreipimąsi-padėkojimą Ponui Sebastijanuy Perbanth, kuriame adresatas įvardijamas junginiu tavo Mylista (plg. tawa Militas) arba jo trumpiniais tawa M. ar T. M. (citatoje žvaigždute žymimos atstatytos formos):

BENDRINĖ KALBA 90 (2017)

www.bendrinekalba.lt

ISSN 2351–7204

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ. Lietuviškas rašto diskursas: adresatą nurodantys participiniai įvardžiai | 7

(12) Jag har förstått att ni, som älskar Guds ord och vill ha en sång, den som kallas Te Deum laudamus, därför har jag låtit trycka den tillsammans med de andra* och skickat den till Ers Nåd, och jag har låtit skriva in Ert Nåds namn. Nu när jag skickar den till Ers Nåd skriver jag också till Ers Nåd, och i stället för en hälsning* ger jag en gåva, med en ödmjuk bön om att Ers Nåd med glatt hjärta måtte ta emot denna lilla gåva. Må ni leva i Guds kärlek. I Ragainė, den 3:e dagen i månaden Kowa. År 1549 efter Guds födelse. GA 2_17–28

Danielius Kleinas markerade mycket konsekvent pronomen som betecknar en direkt adressat med versaler. Han betraktade just valet av skrivsätt, och inte en semantisk TU och JŪS-distinktion, som ett sätt att visa respekt för en annan person. Jfr. Grammatica Litvanica (1653), där hänvisningarna Tawo och Jūsų till hertigen Frydrichas Vilhelmas skrivs med versal (jfr till exempel QVæ Tuo, SERENISSIME ET POTENTISSIME SEPTEMVIR PrDe 332 Šviesiausiasis ir Galingiausiasis Elektoriau, Tawo... PrDe 376) och Sereniſima Veſtra Celſitudo PrDe 340 Jūsų Aukščiausioji Šviesybė PrDe 379). I den korta sammanfattningen av denna grammatik på tyska – COMPENDIUM LITVANICO-GERMANICUM, Oder Kurtze und gantz deutliche Anführung zur Littauſchen Sprache / wie man recht Littauſch leſen / ſchreiben und reden ſol. (K1C, 1564) (jfr Kazimieras Eigminas översättning av K1C:s titel: Kort och helt tydlig vägledning till det litauiska språket, hur man korrekt ska läsa, skriva och tala litauiska. PLKG 529), presenterade D. Kleinas böjningsparadigmet för TU, JŪS och visade därmed betydelsen av att skriva dessa pronomen med versaler, jfr.:

Singular

Nominativ [Tu] du /

Genitiv [Tawes] din /

Dativ [Taw] dig /

Ackusativ [Tawe] dig /

Vokativ [ô Tu] o du /

Ablativ instrumental [Tawimi] med dig /

Lokativ, [Tawije / eje] i dig. K1C 46_9–16

Dual

Mask. Nom. Ack. Vok. [Iudu] ni båda /

Fem. [Iudwi] /

Genitiv [jumu dwieju] er bådas /

Dat. [jum dwiem] åt er båda. K1C 46_17–21

BENDRINĖ KALBA 90 (2017)

www.bendrinekalba.lt

ISSN 2351-7204

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ. Lietuviškas rašto diskursas: adresatą nurodantys participiniai įvardžiai | 8

Plural.

Nominativ [Ius | ihr /

Genitiv [Iuſu] ewer /

Dativ [Iu m u s / j u m s] euch /

Ackusativ [Ius] euch /

Vokativ [ô Ius] ô ihr /

Ablativ instrumentalis [Iu m i s] med er /

Lokativ, [Iuſuſe] i er. KIC 46_22–29

1.2. Frågan om personliga pronomens bestämdhet

Typologisk lingvistik lämnar inte frågan om personliga pronomens bestämdhet och deras samband med egennamn obehandlad. Egennamn har en referent men saknar betydelse (mening) (jfr Lyons 2004: 22); på liknande sätt beskrivs också pronomenets grundläggande egenskap – att sakna ett eget semantiskt innehåll (jfr Siewierska 2004: 9). Både personliga pronomen och egennamn har dock samma grammatiska och pragmatiska egenskaper som uttryck med bestämdhet (jfr Dik 1997: 186). I talsituationer har den adressat som anges med ett pronomen situationsbunden bestämdhet – adressaten är verklig och uppenbar och därför lätt att identifiera. I skriftliga kommunikationssituationer kan denna brist på semantiskt innehåll undanröjas genom att det pronomen som anger adressaten markeras särskilt.

1.2.1. Bestämdhet i vokativfraser

I D. Kleins nämnda Compendiume är pronomenens böjningsparadigm Tu, Jūs intressant inte bara på grund av den uppseendeväckande stavningen i exemplen, utan också på grund av vokativformerna ô Tu, ô Jus (se KIC 46_{14, 27}). I grammatiska beskrivningar av modern litauiska anges pronomenens vokativ inte (jfr Valeckienė 1965: 640; 2006: 272, 273), eftersom traditionen är att vokativ endast förknippas med substantivkategorin²¹. Jonas Jablonskis förklarade att vokativ saknas i pronomenens böjningsparadigm genom att den sammanfaller med nominativ, jfr: ”här fungerar nominativformerna som vokativformer” (Jablonskis (1997 [1922]: 50). Men TU, JŪS, som sammanfaller med nominativ, är ibland oundvikliga i vardagliga samtal, t.ex.:

(13) Hördu, du, kom hit genast! Ja, ja, du!

²¹ Mer om denna tradition och förslaget att betrakta sådana former som en separat grammatisk kategori, se Judžentis (2012: 72–73).

BENDRINĖ KALBA 90 (2017) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351–7204

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ. Lietuviškas rašto diskursas: adresatą nurodantys participiniai įvardžiai | 9

Sådan användning av pronomenen tu (jūs) i talspråk är vanligen förknippad med att vissa situationer är oväntade; därför åtföljs de oftast av uppmärksamhetsväckande partiklar, inslag av icke-standardiserat ordförråd och/eller nedsättande beskrivningar, jfr:

(14) Men för tusan, du brände potatisen här, din groda. DLKT (Talat språk)

(15) Men du, din orm, han lurade oss igen. (återgivet från Judžentis 2012: 72–73)

(16) Åh, du misslyckade. DLKT (Publicistik)

(17) Hördu, skulle jag kunna köpa något att dricka åt dig? DLKT (Publicistik)

(18) Ei, jūs, kurmiai! Ko kapstotės, trupinat žemę?! DLKT (Publicistika)

Detta är typiskt även för andra språk²². I typologiska studier uppmärksammas vokativ som en intressant men otillräckligt undersökt grammatisk kategori (därför diskuteras möjligheten att hänföra vokativ till kasusets kategori²³), och även närliggande fall där pronomen förekommer tillsammans med ett substantiv eller en nominalfras i utrop. En sådan prosodisk enhet som består av ett pronomen och en apposition betraktas som något som står utanför satsen, eftersom vokativ inte är syntaktiskt eller semantiskt integrerade i predikatstrukturen (jfr Levinson 2005: 71). Enligt Christopher Lyons fyller personliga pronomen i utrop en bestämningsfunktion (som annars inte är typisk för dem) – detta framgår av att nominalfraser som fungerar som vokativ är bestämda, eftersom vokativ som former för direkt tilltal motsvarar hänvisning i andra person – och därför måste vokativ som består av ett personligt pronomen och en apposition också uttrycka bestämdhet (jfr Lyons 2004: 152).

1.2.2. Apposition till ett pronomen som betecknar dialogpartnern, uttryckt med ett tilltal

För att tydligt fastställa formerna TU / JŪSs roller kan pronomenets betydelse preciseras med ett tilltal. Detta framgår av den intilliggande användningen av pronomenet och ett egennamn som fungerar som tilltal, eller en nominalfras som ersätter det (jfr deras funktion att precisera och framhäva den deiktiska hänvisningens betydelse samt betona dess vikt)²⁴. Om en precisering behövs, med tilltal

²² Vladimir Sannikov framhåller det ovanliga i vokativ med ett tilltal som enbart består av ett pronomen i ryska (t.ex. Иди сюда, ты!) och anser att satser där ты (вы) har en attributiv apposition är betydligt vanligare (oftast med nedsättande betydelse, t.ex. Иди сюда, ты, негодяй!); se Sannikov (2008: 94). I engelska kan andra personens pronomen också användas ensamma (You, come here!) eller tillsammans med en nominalfras (You boys, follow me!) (jfr Lyons 2004: 152).

²³ Enligt Vladimir Plungian kan ”den appellativa funktionen (dvs. att beteckna talaktens adressat), ur ett typologiskt perspektiv, inkluderas i uppsättningen av universella kasusbetydelser”; se Plungian (2011: 168).

²⁴ Enligt Christopher Lyons observation definieras egennamn ofta endast som beteckningar som saknar betydelse; kontexten är mycket viktig för att fastställa vilken referent de betecknar, liksom vid alla beskrivningar som betonar konkretion. Men i själva verket används egennamn som om de

BENDRINĖ KALBA 90 (2017)

www.bendrinekalba.lt

ISSN 2351–7204

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ. Lietuviškas rašto diskursas: adresatą nurodantys participiniai įvardžiai | 10

en apposition kan förekomma till vilket kasus som helst av TU / JŪS-pronomenet. Detta visar att appellativitet är förknippad med vilket kasus som helst av ett pronomen som betecknar dialogpartnern, jfr:

(19) Att du, Marija, kommer hit vid en sådan tid <...> DLKT

(20) Jag tänker inte skälla på dig, Juliuk. DLKT

(21) Tack, doktor, för omtanken, <...> DLKT

(22) Vad överraskade dig, Šarūnas, mest under omorganiseringen av LKL? DLKT

(23) Vi gratulerar dig, Danute, på högtidsdagen med anledning av din födelsedag [...] DLKT

(24) Jag ville bara prata med dig, Egle. DLKT

(25) Men så mycket kraft du har, lilla vän; de kommer att smälta bort den på nolltid <...> DLKT

(26) Det är ingen slump att boken som ni, kära läsare, håller i era händer heter just så. DLKT

(27) <...> den vetenskapliga och tekniska ledningen av detta projekt är er, professor, prerogativ. DLKT

(28) Jag önskar dig, Jolanta, stor framgång i arbetet, <...> DLKT

(29) Med dessa ord ur påsksången vänder jag mig till er, litauer i Kaliningradområdet, <...> DLKT

(30) <...> under det andra året sade experterna att vi tillsammans med er, ärade åhörare, inte var mogna, <...> DLKT

(31) <...> ändå gläder vi oss åt att slaven i er, Lärare, börjar ge vika för en människa med självrespekt. DLKT

Det är uppenbart att pronomenens betydelse också behöver preciseras i offentliga diskurser med en underförstådd adressat (till exempel i meningarna (26) och (29)). Sådana texter innehåller inskott där författaren försöker beskriva den underförstådda adressaten. I vissa fall kan det personliga pronomenet närmast fungera som en bestämdhetsmarkör för en nominalfras (jfr Lyons 2004: 27). Det inklusiva vi kan fylla olika pragmatiska funktioner, såsom att inkludera adressaten i argumentationen eller att undvika att ta ansvar för de framförda tankarna, medan författarens användning av jūs anger en exklusiv relation och bidrar till att definiera den situationella rollen (jfr Šinkūnienė 2010: 130–132). I texter med en underförstådd adressat, till exempel opinionsartiklar där ett tilltal som beskriver läsaren skjuts in, sättet att skriva pronomenet

skulle vara helt unikt (eftersom ett egennamns unikhet hänger samman med dess bestämdhet), jfr Lyons (2004: 21).

BENDRINĖ KALBA 90 (2017)

www.bendrinekalba.lt

ISSN 2351-7204

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ. Lietuviškas rašto diskursas: adresatą nurodantys participiniai įvardžiai | 11

kan mildra (se mening (32)) eller tvärtom förstärka intrycket av distansering från adressaten²⁵ (se mening (33)), jfr:

(32) Och till er, kära landsmän, föreslår jag att ni letar upp den innan ni läser.²⁶

(33) Tycker ni, litauer, om en sådan inställning hos Karbauskis?²⁷

När användningen av participiska pronomen i skrivna diskurser beskrivs måste man skilja mellan fallen utifrån hur tydligt adressaten är fastställd, jfr oppositionen verklig: underförstådd (se Levinson 2005: 72). Vid direkt tilltal kan den kontext som preciserar betydelsen av det personliga pronomenet också anges i den intilliggande meningen. I så fall bör en större textdel vara underordnad pronomenet, exempelvis:

(34) Jag vill fråga Lietuvos Respublikos Seimas kontrollombudsman: Varför har man inte talat om detta bara nu, utan inte heller under många år? Vad blev resultatet av er undersökning?²⁸

Det är förståeligt att läsaren i en fråga som ställs under sådana omständigheter väntar sig en särskild skrivning av pronomenet som betecknar en hänvisning till en specifik person. I diskursundertyper med olika tilltalssubjekt och -objekt gör sättet att skriva pronomen det möjligt att skilja textens läsare (det vill säga ett vittne till textavsnittet med en direkt fråga riktad till en adressat) från adressatens mål²⁹, som frågan ställs till och som är det egentliga tilltalet för ett visst textavsnitt; jämför den version av mening (34) som endast medger denna läsning:

(34a) Jag vill fråga Lietuvos Respublikos Seimas kontrollombudsman <...> Vad blev resultatet av Er undersökning?

²⁵ Se Marcinkevičienė (2008: 53) om textförfattarens ståndpunkter i förhållande till det som beskrivs och till läsarna, samt om de strategier (engagemang, känslomässigt avstånd eller neutralitet) som väljs.

²⁶ Tillgänglig på internet: https://www.delfi.lt/pilietis/voxpopuli/atsibodo-mediku-dejones-nustokite-isivaizduoti-esantys-svarbesni-nei-kitu-profesiju-atstovai.d?id=76319361 (hämtad 2017-11-11).

²⁷ Tillgänglig på internet: http://www.delfi.lt/news/ringas/lit/r-valatka-laiskas-kaledu-seneliui-ka-cia-dar-uzdraudus-lietuviams.d?id=73203746 (hämtad 2016-12-18).

²⁸ Tillgänglig på internet: https://www.delfi.lt/news/ringas/politics/robertas-sar(k)n(i)ckas-sepetukas-ranksluostis-ne-renkuosi-zmogu-kuris-isklauso.d?id=76361755 (hämtad 2017-11-19).

²⁹ Apie šiuos vaidmenis žr. Levinson (2005: 68).

BENDRINĖ KALBA 90 (2017)

www.bendrinekalba.lt

ISSN 2351–7204

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ. Lietuviškas rašto diskursas: adresatą nurodantys participiniai įvardžiai | 12

1.2.3. Hänvisning med obestämd betydelse eller neutralisering av den individuella betydelsen hos tu / jūs

Pronomenet tu kan syfta inte bara på en konkret individ som är adressat, utan också användas som ett generaliserande pronomen, dvs. förmedla en referens med obestämd betydelse (jfr Haspelmath 2000: 11). Inom litauisk lingvistik beskrivs detta som användning i generaliserad betydelse (jfr Valeckienė 1965: 668), som neutralisering av den individuella betydelsen hos tu (jfr Rosinas 1996: 26) eller som ett fall av grammatisk metafor (jfr Judžentis 2012: 114). I sådana fall övertar tu, som i vanliga sammanhang har egenskapen att hänvisa till en annan person som utmärker sig genom sin särprägel, semantiken hos substantivet žmogus ’människa’ och blir ett ord som erbjuder en gemenskapens täckmantel (och endast skrivs med liten bokstav). Sådant generaliserat tu väljs oftast när adressanten vill undvika att hänvisa till sig själv och/eller behöver beskriva situationer så universellt som möjligt, t.ex.:

(35) <...> det spelar ingen roll om man kommer från en storstad eller inte från en storstad. <...> Det är inte platsen som avgör hur snävt du ser på saken.³⁰

De mest standardiserade meningsmodellerna med generaliserande tu i litauiskan är lätta att känna igen. Deras kärna utgörs oftast av presens- eller futurumformer av verben padaryti, pasakyti, parašyti ’göra, säga, skriva’ och liknande, negerade med prefixen ne-, be- eller genom frågor som genom särskild intonation (som understryker situationens hopplöshet) fått en särskild innebörd; i dessa förtydligas den generaliserande betydelsen hos pronomenet tu ofta av appositionen žmogus ’människa’ eller tilltalsformen žmogau ’människa’ eller Dieve ’Gud’, jfr:

(36) Isen driver, och vad ska man göra åt det? Om man vill kan man bara beundra den. DLKT

(37) Män blir allt fräckare, och vad ska man göra åt dem? DLKT

(38) <...> att det är svåra tider – vad ska man, gode Gud, skriva om här, när livet är en sådan teater <...> DLKT

(39) Han är van vid ett sådant liv, så säg vad du vill till honom. DLKT

(40) Men vad spelar det för roll? Vänd och vrid på det hur du vill, människa, men livet blir inte bättre... DLKT

tu med obestämd referens (och i mer sällsynta fall även det artiga jūs) används också i meningar av mindre standardiserade modeller. För att bilda dem används samma universella

³⁰ Tillgänglig på internet: https://zmогnes.lrytas.lt/tv-antena/2017/11/25/news/audrius-bruzas-apie-alkoholi-tai-vykdavo-iki-nuomoto-buto-uzliejimo--3646238/?utm_source=lrExtraLinks&utm_campaign=Copy&utm_medium=Copy (hämtad 2017 11 25).

BENDRINĖ KALBA 90 (2017) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ. Lietuviškas rašto diskursas: adresatą nurodantys participiniai įvardžiai | 13

regler som hänger samman med ett något specifikt uttryck för tidsrelationer som förmedlar en generaliserande karaktär³¹: det personliga pronomenet får en obestämd betydelse när situationer som hänförs till kategorin irrealis beskrivs³²; för att karakterisera dessa väljs negativ polaritet (som uttrycks med hjälp av en bisats / fråga / jämförelsestandard som framhäver situationens villkorlighet och/eller ett (icke-)direkt nekande) och ett fritt val (jfr Haspelmath 2000: 52; 64). Jfr meningar där referensen för de obestämda formerna tu / jūs framgår av ett presensverb (futurum) med generaliserande, dvs. icke-faktiv handlingskaraktär (med negativ konnotation) och/eller av en villkors- eller tidsbisats, t.ex.:

(41) Sådan var inställningen – publikationer, konferenser utomlands. Om du inte korsar gränsen räknas din publikation inte med i meritbedömningen.³³

(42) Ännu mer exakt: en typ av brott uppstår, en anklagelse som automatiskt förstör din sociala existens, oavsett om den är välgrundad, medan ditt försök att försvara dig automatiskt blir ännu ett brott – ”att skuldbelägga offret” <...>.³⁴

(43) Försök själv att då ingående analysera en sådan författare, när du skakar av rädsla under tentamen – tänk om du inte behagar bedömaren, tänk om du tänker fel...³⁵

(44) Om du faktiskt köper ett klädesplagg men inte tycker att det är så bra, lämnar du tillbaka det, och senare ser du att det har rabatterats och bestämmer dig för att du till det priset ändå kan köpa det, eftersom bristerna inte verkar så stora; i så fall är allt moraliskt sett i sin ordning.³⁶

(45) De flesta säger att min senaste bok ”Brev till Elzė” handlar om mobbning. Den handlar i lika hög grad om att vara ensam när människorna omkring dig inte hör dig, när vuxna avfärdar dina problem som oviktiga, och om de många andra svårigheter som uppstår därav.³⁷

³¹ Om betydelsen av att uppfatta tidsrelationer och möjligheten att omedvetet lägga märke till särdragen i uttrycket för dessa grammatiska former, jfr Smith (2001: 194).

³² Om sambandet mellan betydelsen irrealis och undvikandet av faktiva implikationer eller presuppositioner, se Holvoet, Pajėdienė (2004: 90).

³³ Tillgänglig på internet: https://www.delfi.lt/news/ringas/politics/s-tumenas-good-bye-lituanistika.d?id=76277309 (hämtad 2017 11 08).

³⁴ Tillgänglig på internet: https://www.delfi.lt/news/ringas/lit/nida-vasiliauskaite-kaltumo-prezumpcija.d?id=76335685 (hämtad 2017 11 23).

³⁵ Tillgänglig på internet: https://www.delfi.lt/news/daily/education/destytoja-apie-lietuviu-kalbos-ir-literaturos-brandos-egzamina-kur-cia-dangus-griuva.d?id=76449667 (hämtad 2017 11 26).

³⁶ Tillgänglig på internet: https://www.delfi.lt/verslas/mano-eurai/prasideje-is pardavimai-ikvepe-atskleide-gudrybe-kaip-isleisti-maziau.d?id=76455979#cxrecs_s (hämtad 2017 11 24).

³⁷ Tillgänglig på internet: https://www.alfa.lt/straipsnis/50141609/ministro-pirmininko-patareja-svietimui-kaunaite-vienas-blogiausiu-keliu-yra-vaiku-suskirstymas (hämtad 2017 02 19).

BENDRINĖ KALBA 90 (2017) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351–7204

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ. Lietuviškas rašto diskursas: adresatą nurodantys participiniai įvardžiai | 14

2. AVSÄNDARENS POSITION

2.1. Vad ska man utgå från: subjektivitet eller intersubjektivitet i diskursen?

Traditionellt är det brukligt att betrakta pronomenet aš (jag) som egocentriskt³⁸. Enligt Ronald W. Langacker bör man, när man talar om personliga pronomen, främst fokusera på subjektivitet grundad i de ömsesidiga relationerna mellan dialogpartnerna, det vill säga på deras diskursiva intersubjektivitet (jfr Langacker 2007: 185): ömsesidig förståelse är helt grundläggande i relationerna mellan referenter som benämns med pronomenen aš och tu (du), och intersubjektivitetens kärna kan beskrivas som förståelse av den andres tankar och deras innebörd (Langacker 2007: 182). Man kan anta att även sådana detaljer i skriftlig kommunikation som sättet att skriva pronomenet som anger den direkta adressaten skulle förändras om man fokuserade inte på ašs egocentricitet (som kan framhävas till och med när aspekter av tilltalens stavning presenteras³⁹), utan på dialogen grundad i ömsesidig förståelse mellan aš och tu. Även ašs egocentricitet kan vara till nytta här, eftersom det alltid är tydligt för den författare som utformar texten vad och hur hen vill säga, och vad valet av uttrycksform och dess stavningssätt är avsett att betyda⁴⁰. I dialoger växlar rollerna för aš och tu hela tiden⁴¹. Därför bör man förstå vilka faktorer som styr valet mellan formerna tu och jūs (ni), liksom argumenten för den särskilda stavningsmodellen för dessa pronomen (inte bara av elementär läs- och skrivkunnighet, utan även semantiska och pragmatiska argument). I den litauiska skrifttraditionen är det brukligt att framhäva den särställning som tillkommer samtalspartnern, vilken anges med ett participialt pronomen. Därigenom visas en inställning till den andra personen som grundar sig på ömsesidig förståelse. I direkt korrespondens blir kasusformerna Tu / Jūs, när de skrivs med stor begynnelsebokstav, ersättare med samma värde som ett egennamn. De former Tu / Jūs som skrivs med stor begynnelsebokstav får också ett annat positivt värde – ett mervärde. Detta skrivsätt förmedlar information till adressaten om avsändaren som en ansvarsfull kommunikatör. När man talar om värden kan frågan uppstå om möjligheterna

³⁸ Jfr: ”I litauiskt standardspråk är <...> avsändaren den centrala personen i kommunikationsakten, utifrån vars perspektiv relationerna till adressaten och andra personer bedöms <...>. Därför kallas pronomenet aš (jag) egocentriskt” (Rosinas 1996: 26).

³⁹ Jfr en formulering grundad i egocentricitet, där en neutralt formulerad situation med tilltal till en annan person omformuleras så att tilltalet pragmatiskt betonar att det riktas till en person som är viktig för oss, jfr: ”Av stilistiska skäl skriver vi versaler n ä r v i t i l l t a l a r e n p e r s o n s o m ä r v i k t i g f ö r o s s i utlåtanden, ansökningar och brev” (Vasiliauskienė 2002: 36).

⁴⁰ Jfr: ”När avsändaren väljer ett participialt pronomen ur adressatsfären känner hen redan till adressatens sociala karakteristika” (Rosinas 1996: 40).

⁴¹ Se Langacker (2007: 184–185) om växlingen mellan subjekt- och objektsrollerna (funktionerna) som aš och tu intar, deras oförenlighet och samspel.

BENDRINĖ KALBA 90 (2017)

www.bendrinekalba.lt

ISSN 2351–7204

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ. Lietuviškas rašto diskursas: adresatą nurodantys participiniai įvardžiai | 15

att manipulera ett sådant mervärde⁴². Men om det fungerande litauiska stavningssystemet⁴³ traditionellt erkänner att den adressat som anges med ett pronomen markeras särskilt, kan det just vara ett sådant särskilt markeringssätt som, om det inte iakttas i direkt skriftlig kommunikation, uppfattas som manipulation: att skriva pronomen med liten begynnelsebokstav när man direkt tilltalar en annan person kan uppfattas som att den särställning som den person som pronomenet betecknar har, neutraliseras.

2.2. Avsändarnas val av skrivvarianter för pronomen

Participiella pronomen fyller både en persondeiktisk och en socialstatusdeiktisk funktion (jfr Levinson 2005: 72). Det är sannolikt att vissa aspekter av uppfattningen om dessa funktioner inte förstås på samma sätt av alla. På grund av variationer i synsätt finns det tre skrivvarianter för TU / JŪS, som hänvisar till den skriftliga dialogpartnern, i den litauiska skriftliga diskursen. Detta gör det möjligt att urskilja tre typer av avsändare:

1) Avsändaren följer den skriftliga språkedetiquetten – pronomenformerna Tu / Jūs som hänvisar till adressaten skrivs med versaler;

2) Avsändaren väljer de omarkerade formerna tu / jūs (sannolikt enbart därför att hen inte har för vana att grafiskt framhäva särställningen hos ett pronomen som hänvisar till adressaten);

3) Avsändaren följer språkedetiquetten endast delvis: hen väljer att skriva pronomenet med versal när hen tilltalar någon med Jūs, medan adressaten som betecknas med singularformen skrivs med gemen, tu⁴⁴.

En avsändare av den tredje typen kan identifieras genom att läsa brev skrivna till olika personer (exempel på sådana finns i publikationer med privata brev) eller brev som innehåller tilltal till olika adressater (se utdraget ur ett offentligt brev i exempel (46)), samt reklambrev där formerna tu och Jūs båda väljs för att beteckna samma adressat i ett och samma meddelande och/eller dess följebrev (se exempel (47))⁴⁵, jfr:

(46) Ni, Audrius Bačiulis, som stolt skrev i går kväll att <...>. För ett år sedan <...> försvarade jag ofta Er inför min yngre kollega, som tyckte att Er person var förfärlig. Jag brukade säga att Er åsikt var viktig och att man, trots Er ton och Era ord, måste lyssna till innehållet i det Ni sade. <...> // <...> Och du, Šarūnas

⁴² Om värdenas innehåll, deras transformationer och manipulation med dem i narrativ syntax, se Greimas (1989: 165).

⁴³ Enligt Simas Karaliūnas vore det ”fel att tro att kommunikation är summan av individuella handlingar. <...> Individen uppfinner inte sitt kommunikationssystem: när hen kommer in i samhället får hen det <...> redan i fungerande skick” (Karaliūnas 2008: 101).

⁴⁴ Singularformen tu och den hövliga formen Jūs betecknar vertikala hierarkiska relationer (jfr Marcinkevičienė 2004: 62).

⁴⁵ Om omotiverade ”fall där både singular- och pluralformer för tilltal till adressaten används i samma annons”, se Girčienė, Kupčinskaitė-Ryklienė (2005: 228).

BENDRINĖ KALBA 90 (2017)

www.bendrinekalba.lt

ISSN 2351-7204

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ. Lietuviškas rašto diskursas: adresatą nurodantys participiniai įvardžiai | 16

Bartai. Slutet på ”Namų” under tredje året gjorde ett sådant intryck på mig. <...> Koršunuovas hade fel. Du behöver inte vänta i skärselden. <...>⁴⁶

(47) Var först med att prova – de bästa nyheterna från DROGAS väntar redan på dig! <...> // <...> Detta brev skickas till er av UAB Drogas <...>⁴⁷

Det sätt på vilket avsändare av den tredje typen väljer att skriva pronomen som betecknar adressaten kan sannolikt kopplas inte bara till vissa etiska hållningar⁴⁸, utan kan också påverkas av den traditionella beskrivningen i litauiska grammatiska framställningar av betydelserna tu: jūs, som bygger på motsättningen mellan respekt och familiaritet⁴⁹ (jfr den negativa konnotationen hos adjektivets familiarus betydelse⁵⁰), snarare än på distans- och kontaktorienterade artighetsstrategier (se Girčienė 2009b: 214–215). Valet att inte särskilja stavningen av pronomen som betecknar adressaten kan också ha påverkats av beskrivningar av hur pronomen uttrycker de vanligaste interpersonella funktionerna (när en tendens i bruk⁵¹ omformuleras till en tillåtelse⁵²) eller av en något olämpligt formulerad stavningsregel för pronomen och andra tilltalsformer som betecknar adressaten⁵³.

2.3. Indirekt uttryck för avsändarens position eller tredje personers synsätt

När det gäller stavningen av adressaten som betecknas med participiska pronomen är det också viktigt att uppmärksamma hur de skrivs i skönlitteratur, i intertexter inom den språkvetenskapliga litteraturen och i intervjuer.

⁴⁶ Tillgänglig på internet: https://www.15min.lt/vardai/naujiena/lietuva/paules-bocullaites-vyras-karolis-kaupinis-viesas-laiskas-visiems-kuriems-rupi-1050-882088 (hämtad 2017 11 16).

⁴⁷ Källa [email protected] brev daterat 2017 02 15.

⁴⁸ Om etisk stilistik och om att ”avsändarens etiska värderingar lätt kan kännas igen genom ett visst språkligt-stilistiskt uttryck” se Koženiauskienė (2013: 94).

⁴⁹ Jfr i Den moderna litauiska grammatiken den beskrivning av tu som kopplas till ”en nyans av familjärt tilltal” och rättframhet, och beskrivningen av användningsområdet för jūs med betydelsen ”tu”: ”när man tilltalar en obekant eller föga bekant, äldre eller respekterad person, liksom en bekant i formella sammanhang” (Valeckienė 2006: 259). En liknande åtskillnad mellan tu som uttrycker familiaritet och jūs som uttrycker respekt och formalitet framhålls också i senare arbeten (jfr Judžentis 2012: 124). Rosinas klassificerar pluralformen jūs, som används i stället för singularformen tu, samt pronomenet tamsta som ”pronomen för subjektiv värdering” (Rosinas 1996: 38).

⁵⁰ Jfr betydelsebeskrivningen av familiarùs, -i: ”alltför fri, obehindrad”. Tillgänglig på internet: http://www.lkzd.lki.lt/Zodynas/Visas.asp (hämtad 2017 11 30).

⁵¹ Jfr den neutrala formuleringen om användningen av pronomen i appellativa texter: ”<...> läsaren tilltalas i regel i andra person singular eller plural – tu, Jūs eller jūs” (Marcinkevičienė 2004: 60).

⁵² Jfr: ”För att nå en så stor publik som möjligt och samtidigt påverka varje individ separat kan man i reklam tilltala adressaten i andra person <...> på tre sätt: med singularform, respektfull pluralform och neutral pluralform. Symboliskt skulle dessa tilltalsformer kunna skrivas: tu, Jūs och jūs.” (Girčienė, Kupčinskaitė-Ryklienė 2005: 221).

⁵³ Jfr till exempel samma Interaktiv databas med lärresurser för litauiska språket, litteraturen (kulturen) och Litauens historia, som nämns i fotnot 1: webbplatsen www.šaltiniai.info använder också en annan formulering som reglerar stilistisk användning av versaler, vilken kan förstås som ett tillstånd i särskilda fall; jfr ”Stilistisk användning av versaler är tillåten när man uttrycker särskild respekt eller använder ett artigt tilltal (Jūs, Tu, Gerbiamasis, Motina, Tėvyne...)”. Tillgänglig på internet: http://www.xn--altiniai-4wb.info/index/details/565 (hämtad 2017 11 18).

BENDRINĖ KALBA 90 (2017) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ. Lietuviškas rašto diskursas: adresatą nurodantys participiniai įvardžiai | 17

i avskrifter och liknande. Inom litteraturen har författaren större frihet att ge en adressant som blivit en litterär gestalt olika skrivmöjligheter (men detta bör också hänga samman med konkreta syften som blottlägger den ena eller andra modellen för den gestaltade figurens språkliga etikett). Mot bakgrund av den litauiska skriftkulturen framstår skönlitterära texter eller intertexter skrivna i brevgenren som mer övertygande, eftersom de följer genrens grundläggande stilkrav – att med stor bokstav markera hänvisningar till den direkta adressaten (personnamn, särskilda tilltalsformer, participiella pronomen). Det är svårt att inte sakna en särskild stavning av pronomen som betecknar dialogpartnern i skönlitterära verk och deras översättningar, där olika intertextuella nivåer och därmed även brev som ingår i dem markeras grafiskt. I de litauiska versionerna av två böcker av Haruki Murakami har man till exempel valt olika strategier för att markera pronomenet som hänvisar till brevets adressat. Dessa val hänger samman både med textöversättarens och/eller redaktörens personliga inställning och med deras uppfattning om hur artighet kommer till uttryck i källspråket. I breven i novellsamlingen Dramblys pradингsta (översatt från japanska) gör den särskilda grafiska återgivningen av pronomenet som hänvisar till adressaten det möjligt att förstå valet som en naturlig återspegling av japansk etikettkultur⁵⁴, till exempel:

(48) <...> nästan hela den här veckan har jag gång på gång försökt skriva ett brev till Er. MDramPr 68.

I intertexterna – breven – i romanen Prisukamo paukščio kronikos (översatt från den engelskspråkiga källtexten) följer man den för engelskan karakteristiska modellen att skriva participiella pronomen som betecknar adressaten utan särskild markering⁵⁵. Det är svårt att koppla valet av en sådan modell till den särskilda känslighet för etikett som kännetecknar japansk kultur (särskilt efter att ha läst berättarens anmärkning om att brevets avsändare är en stor kännare av etikett⁵⁶), jfr meningen med den grafiskt omarkerade formen av det adressatbetecknande pronomenet ni:

(49) Även om jag mycket väl förstår hur fräckt det är av mig att på detta sätt lägga en helt ovälkommen börda på er, vill jag ändå betona för er att jag, när jag sätter mig för att skriva detta brev, har ett enda syfte <...> MPrPK 209.

⁵⁴ Om olika språk har olika grader av känslighet för artighet vid val av personliga pronomen, och om hur dessa grader tar sig uttryck i språk som japanska (där artighet uttrycks genom verbformer) och engelska (där pronomen är helt neutrala i fråga om artighet), jfr Plungian (2011: 79).

⁵⁵ Även om den för litauiskan karakteristiska skillnaden mellan tu och jūs upprätthålls – jfr markeringen av nära distans till brevets adressat med pronomenet tu: Jag tänkte skriva till dig mycket tidigare och förklara allt ordentligt, men tiden gick <...> MPrPK 271.

⁵⁶ Jfr berättarens anmärkning om brevförfattarens skrivstil: ”Det syns med blotta ögat: löjtnant Mamija kan etikettens finesser utan och innan.” MPrPK 209.

BENDRINĖ KALBA 90 (2017)

www.bendrinekalba.lt

ISSN 2351-7204

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ. Lietuviškas rašto diskursas: adresatą nurodantys participiniai įvardžiai | 18

Tredje personers inställning till stavningen av adressatbetecknande TU / JŪS framträder tydligt också i journalistiken, i avskrifter av intervjuer och andra dialoger eller inslag av dem, jfr:

(50) Ni sade att ungdomar skriver brev till er om böcker och berättar om sina problem – vad talar de om?⁵⁷

(51) Presidenten deltar inte heller i de här gårdslekarna. Hur förklarar ni det?⁵⁸

(52) ”Dela med er av vad era videokameror har fångat, ni som kör i närheten av Elektrėnai eller Kėdainiai, vi kontrollerar allt och söker intensivt”, sade D. Žukauskas till DELFI.⁵⁹

(53) Har domstolen redan tilldömt er underhåll för er dotter?⁶⁰

I situationer där diskurser med direkta adressater skrivs eller skrivs om (stenograferas, översätts) och man vänder sig till en verklig, konkret person, visar efterlevnad eller åsidosättande av skriftspråkets konventioner inte längre den ursprungliga källans – talarens, adressantens – inställning, utan den person som utarbetar avskriften. I avskrifter av direkta intervjuer där det saknas uppgifter om vilka som utarbetat texten kan den person som initierade intervjun i läsarens ögon komma att identifieras med textens redaktör.

SLUTSATSER

Användningen av personliga pronomen är oupplösligt förbunden med själva begreppet personkategori och denna kategoris pragmatiska innehåll. Den särskilda markeringen av det participiella pronomen som betecknar den direkta adressaten kan i litauiskan knytas till en långvarig tradition, belagd redan i de äldsta litauiska tryckta skrifterna, och regleras i den moderna litauiskans ortografiska normer som ett tecken på god stil eller språklig etikett.

I den litauiska skriftspråkstraditionen är det brukligt att framhäva den samtalspart som betecknas med ett participiellt pronomen. Därigenom visas en inställning till den andre som bygger på ömsesidig förståelse. I direkt korrespondens blir de kasusformer av Tu / Jūs som skrivs med versal substitut med ett värde jämförbart med ett personnamn. En sådan skrivning ger adressaten information om adressanten som en ansvarsfull avsändare.

⁵⁷ Tillgänglig på internet: https://www.alfa.lt/straipsnis/50141609/ministro-pirmininko-patareja-svietimui-kaunaite-vienas-blogiausiu-keliu-yra-vaiku-susikirstymas (hämtad 2017 02 19).

⁵⁸ Tillgänglig på internet: https://lietuvosdiena.lrytas.lt/aktualijos/2017/11/20/news/atvirai-apie-tai-kur-veda-r-karbauskio-ir-a-verygos-sielu-giminyste-3582104/?utm_source=IrExtraLinks&utm_campaign=Copy&utm_medium=Copy (hämtad 2017 11 20).

⁵⁹ Tillgänglig på internet: http://www.delfi.lt/news/daily/crime/antra-para-ieskoma-dingusios-merginos-plunges-policija-abejoja-ar-galejo-buti-pagrobta-del-iespirkos.d?id=73960354 (hämtad 2017 03 07).

⁶⁰ Tillgänglig på internet: https://www.delfi.lt/veidai/zmones/karaliaunaites-vyras-neistvere-dave-atvira-interviu-apie-kova-del-dukros-ir-dainininkes-problemas.d?id=76345823 (hämtad 2017 11 15).

BENDRINĖ KALBA 90 (2017)

www.bendrinekalba.lt

ISSN 2351-7204

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ. Lietuviškas rašto diskursas: adresatą nurodantys participiniai įvardžiai | 19

Adressanten skriver ett meddelande till en viss adressat med vissa pragmatiska syften och naturligtvis med önskan att bli korrekt förstådd. I enlighet med den litauiska skriftspråkstraditionen och kodifieringen markeras i varje skriftlig diskurs med en avsedd, verklig adressat särskilt alla substitut för den konkreta adressaten, oavsett vilken språklig form de uttrycks i – med versal skrivs inte bara personens förnamn och efternamn, utan också de respektfulla tilltalsformer som ersätter dem (t.ex. Ponia, Pone, Jūsų Ekscelencija, Direktoriau,...), substantiviska vokativformer som betecknar en varaktig eller situationsbunden personroll (t.ex. Mokytojau, Teta, Dėde, gerbiamas Kolega...), benämningar på närmaste familjemedlemmar, särskilt sådana där ett byte till ett personnamnsbaserat tilltal knappast vore möjligt annat än som uttryck för ironi (jfr användningsområdet för tilltalen Mamyte, Tėti, Močiute, Seneli och möjligheterna att ersätta dem med personnamn), samt naturligtvis varje kasusform av pronomenet Tu / Jūs som anger en annan konkret person (grupp av personer) som adressat.

I texter som har en direkt adressat är den grafiska skillnaden mellan Tu och tu eller Jūs och jūs inte så obetydlig som den kan verka vid första anblicken:

1. Att inte följa denna grafiska markering visar att man bortser från det beteendemönster som är brukligt i det litauiska skriftsystemet.

2. När den direkta adressaten betecknas med ett omarkerat tu / jūs åsidosätts informationsprincipen, eftersom meddelandets läsare måste avgöra om markeringen avser honom eller henne personligen eller uttrycker en generaliserad personreferens.

3. En markering av adressatpronomenet som inte framhäver personens individualitet hjälper inte adressanten att uppnå sina pragmatiska syften. Mönstret att välja det omarkerade tu / jūs i direkt korrespondens är icke-konstruktivt och kan därmed få vissa konsekvenser (adressaten har skäl att tänka att det språkliga etikettet medvetet åsidosätts).

På senare tid har de skrivna (omskrivna) formerna av direkta diskurser som förekommer i medierna och reklamtexter gett ett ganska positivt intryck: det finns en tendens att framhäva adressatens särställning genom att skriva formerna av det participiella pronomenet Tu / Jūs med versal. Det är sannolikt att denna tendens också kommer att bli tydlig i den dagliga korrespondensen människor emellan.

ŠALTINIAI

DLKT – Dabartinės lietuvių kalbos tekstynas. Prieiga internete: http://tekstynas.vdu.lt/tekstynas.

GA – Martynas Mažvydas Giesmė S. Ambraziejaus bey S. Augustina... Karalauczuy 1549.

Parengė P. U. Dini, 1996; e. versija J. Gippert 2012. Prieiga internete: http://titus.uni-frankfurt.de/texte/etcs/balt/lit/mazvga/mazvg.htm.

BENDRINĖ KALBA 90 (2017) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ. Lietuviškas rašto diskursas: adresatą nurodantys participiniai įvardžiai | 20

K1C – Danielius Kleinas, Compendium Litvanico-Germanicum, 1654. Parengė M. Šinkūnas, 2011. Prieiga internete: http://seniejirastai.lki.lt/db.php?source=43.

KLKŽ – Kompiuterinis lietuvių kalbos žinynas. Nuo morfologijos iki reikalų raštų (CD), sud. P. Kniūkšta, Vilnius: Šviesa, 2004.

MDramPr – Haruki Murakami. Dramblys pradingsta. Iš japonų kalbos vertė J. Polonskaitė. Vilnius: Baltos lankos, 2015.

MPrPK – Haruki Murakami. Prisukamo paukščio kronikos. Iš anglų kalbos vertė J. Nauronaitė. Vilnius: Baltos lankos, 2016.

PLKG – Pirmoji lietuvių kalbos gramatika, Vilnius: Politinės ir mokslinės literatūros leidykla, 1957.

PrDe – Koženiauskienė R. XVI–XVII amžiaus prakalbos ir dedikacijos, Vilnius: Mokslas. 1990.

SG – Saliamonas Mozerka Slavočinskis, Giesmės tikėjimui katalickam priderančios, 1646. Parengė R. Petkevičius, B. Kabašinskaitė. Prieiga internete: http://seniejirastai.lki.lt/db.php?source=10.

SP I – Konstantinas Sirvydas, Punktai sakymų nuo Advento iki Gavėnios = Konstanty Szyrwid, Punkty Kazań od Adwentu do Postu, Kritinis leidimas / Wydanie krytyczne, Virginija Vasiliauskienė, Kristina Rutkovska (eds.). 2015. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

LITERATŪRA

Bhat D. N. S. 2007: Pronouns, Oxford University Press.

Croft W. 2004: Typology and Universals, Cambridge: Cambridge University Press.

Čepaitienė G. 2010: Laiškas: monologo ir dialogo santykis, – Filologija 15, 5–13. Prieiga internete: http://etalpykla.lituanistikadb.lt/fedora/objects/LT-LDB-0001:J.04~2010~1367173481529/datastreams/DS.002.0.01.ARTIC/content.

Dik S. C. 1997: The Theory of Functional Grammar: Part 1: The Structure of the Clause, Berlin, New York: Mouton de Gruyter.

Dixon R. M. W. 2009: Basic linguistic theory 2, Oxford: Oxford University Press.

Fillmore Ch. J. 1998: Pragmatics and the Description of Discourse. – Pragmatics. Critical Concepts 5. Communication, Interaction and Discourse, ed. Asa Kasher, London and New York: Routledge, 385–407.

Girčienė J. 2009a: Adresato įvardijimas periodikoje. – Kalba ir kontekstai, Vilnius, 82–88.

BENDRINĖ KALBA 90 (2017) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351–7204

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ. Lietuviškas rašto diskursas: adresatą nurodantys participiniai įvardžiai | 21

Girčienė J. 2009b: Daugiskaitinių ir vienaskaitinių kreipimosi formų konkurencija viešojoje sakytinėje vartosenoje, – Kalbos kultūra 82, 214–234. Prieiga internete: http://www.bendrinekalba.lt/?82.

Girčienė J., Kupčinskaitė-Ryklienė A. 2005: Kreipimosi į adresatą būdai reklamoje, Kalbos kultūra 78, 220–229. Prieiga internete: http://www.bendrinekalba.lt/?78.

Greimas A. J. 1989: Semiotika. Darbų rinktinė, Vilnius: Mintis.

Haspelmath M. 2000: Indefinite Pronouns, Oxford: Oxford University Press.

Hymes D. H. 1972: On communicative competence. – Pride J. B., Holmes J., eds., Sociolinguistics. Harmondsworth: Penguin, 269–293.

Holvoet A., Pajėdienė J. 2004: Laiko kategorija ir laiko formos, – Gramatinių kategorijų tyrimai [Lietuvių kalbos gramatikos darbai 2], Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 121–140, 169–170.

Jablonskis J. 1997: Lietuvių kalbos gramatika, 3-as fotograf. leidimas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Judžentis A. 2012: Lietuvių kalbos gramatinės kategorijos, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.

Karaliūnas S. 2008: Kalbos vartojimas ir socialinis kontekstas, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Koženiauskienė R. 2013: Retorika ir stilistika – visumos ir dalies santykis. – Šiuolaikinės stilistikos kryptys ir problemos, Vilnius: Edukologija, 89–99.

Kučinskaitė A. 1980: Mandagumo įvardžiai, Kalbos kultūra 39, 51–53. Prieiga internete: http://www.bendrinekalba.lt/?39.

Langacker R. W. 2007: Constructing the meanings of personal pronouns. – Aspects of Meaning Construction, eds. Günter Radden, Klaus–Michael Köpcke, Thomas Berg and Peter Siemund, 171–187.

Levinson St. C. 2005: Pragmatics, Cambridge: Cambridge University Press.

Lyons Ch. 2004: Definiteness, Cambridge: Cambridge University Press.

Lyons J. 1993: Semantics 2, Cambridge: Cambridge University Press.

Marcinkevičienė R. 2004: Užsakomųjų reklaminių straipsnių tarpasmeninės funkcijos raiška. – Respectus philologicus 6, 56–63. Prieiga internete: http://etalpykla.lituanistikadb.lt/fedora/objects/LT-LDB-0001:J.04~2004~1367181663661/datastreams/DS.002.0.01.ARTIC/content (žiūrėta 2017–11–27).

BENDRINĖ KALBA 90 (2017)

www.bendrinekalba.lt

ISSN 2351–7204

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ. Lietuviškas rašto diskursas: adresatą nurodantys participiniai įvardžiai | 22

Marcinkevičienė R. 2008: Žanro ribos ir paribiai. Spaudos patirtys, Vilnius: Versus aureus, 2008.

Plungian V. 2011: Gramatinių kategorijų tipologija 2, vertė Jurgis Pakerys, Vilnius: Vilniaus universitetas, Bibliotheca Salensis.

Roduner M., Čižik-Prokaševa V. 2006: Skaičiaus kategorija. – Daiktavardinio junginio tyrimai, Axel Holvoet, Rolandas Mikulskas, red., Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 67–101.

Rosinas A. 1996: Lietuvių bendrinės kalbos įvardžiai, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Sannikov V. [Санников В. З.] 2008: Русский синтаксис в семантико–прагматическом пространстве, Москва: Языки славянских культур.

Senkus J. 1963: Jūs, tamsta ir tu, – Kalbos kultūra 5, 37–39. Prieiga internete: http://www.bendrinekalba.lt/?5.

Senn A. 1957: Handbuch der Litauishen Sprachen. I: Grammatik, Heidelberg: C. Winter.

Siewierska A. 2004: Person, Cambridge: Cambridge University Press.

Smith C. 2001: Discourse modes: aspectual entities and tense interpretation. – Cahiers de Grammaire 26, Sémantique et Discours, 183–206.

Šinkūnienė J. 2010: Autoriaus pozicijos raiška asmeniniais įvardžiais rašytiniame akademiniame diskurse. – Filologija 15, 124–141.

Valeckienė A. 1965: Įvardis, – Lietuvių kalbos gramatika, 1: Fonetika ir morfologija (daiktavardis, būdvardis, skaitvardis, įvardis), red. Kazys Ulvydas, Vilnius: Mintis, 635–721.

Valeckienė A. 2006: Įvardis. – Dabartinės lietuvių kalbos gramatika, red. Vytautas Ambrazas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 251–282.

Vasiliauskienė V. 2002: Probleminiai lietuvių kalbos ir rašybos aspektai, Vilnius: Homo Liber.

Zaikauskas E. 2002: Šnekos akto dalyvių strategija, socialiniai vaidmenys ir tipai lietuvių kalboje. – Acta Linguistica Lithuanica 46, 145–172.

Įteikta 2017-12-04

Priimta 2017-12-29

BENDRINĖ KALBA 90 (2017)

www.bendrinekalba.lt

ISSN 2351-7204

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ. Lietuviškas rašto diskursas: adresatą nurodantys participiniai įvardžiai | 23

LITHUANIAN WRITTEN DISCOURSE: PARTICIPIAL PRONOUNS REFERRING TO ADDRESSEE

Summary

The article discusses the variations of spelling of participial pronouns referring to another person in the Lithuanian written discourse. Next to the usual spelling Tu/Jūs based on the traditional stylistic capitalization, the model of spelling where the pronoun referring to the addressee starts with a lower-case letter tu/jūs exists as well. The reference to a dialogue partner and the way it is presented are an essential communication detail; therefore, naturally, the likely reasons, directions and effects of the current tendencies of varying spelling of participial pronouns in direct discourses are linked with the conception of the category of PERSON itself.

The article reviews the models of perception of participial pronouns proposed in linguistic descriptions and discusses the levels of communication of ONE PERSON’S relationship to ANOTHER in which the interlocutors find themselves when using the forms of the same pronoun which are differently coded in writing. It is normal in the Lithuanian written tradition to add prominence to the person by capitalising the participial pronoun referring to the interlocutor. It is a way to show the attitude to ANOTHER PERSON based on mutual understanding.

KEYWORDS: written discourse, communicative strategy, participial pronouns, definiteness, subjectivity, intersubjectivity.

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

Lietuvių kalbos institutas

Petro Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius

[email protected]

BENDRINĖ KALBA 90 (2017) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351–7204