JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

Institutet för litauiska språket

INSTÄMMANDE MED SAMTALSPARTNERN I SAMOGITISK VARDAGSDISKURS: FUNKTIONER OCH UTTRYCK (BASERAT PÅ KÄLLOR FRÅN 1900-TALETS ANDRA HÄLFT)

SAMMANFATTNING

Artikeln presenterar en explorativ studie som syftar till att fastställa uttryckselement för instämmande med samtalspartnern och hur deras frekvens fördelar sig i tre typer av samogitisk diskurs (vardagligt tal, narrativ och telefonsamtal). Studien bygger på samogitiskt talarv från norra Samogitien under 1900-talets andra hälft, publicerat i flera källor. Med utgångspunkt i illustrativt material från lexikografiska källor (se Aleksandravičius 2011, Vanagienė 2014–2015) diskuteras en uppfattning om samogiternas lämpliga sätt att kommunicera, baserad på subjektiva värderingar och oftast förknippad med strävan efter harmoni. Fördelningen av uttryckselement för instämmande och deras relativa frekvens i verkligt samogitiskt tal bedöms genom analys av data från textsamlingen med autentiskt vardagstal av talare från Telšiai i norra Samogitien, Taip šneka tirkšliškiai (se Girdenis 1996).

NYCKELORD: vardagligt samogitiskt tal, spontan dialog, instämmande med samtalspartnern, upprepning.

INLEDNING

Samogiternas existens som etnisk grupp grundar sig på erfarenheten av att tala, inte av att skriva¹. Vid en jämförelse mellan egenskaper hos talad standardlitauiska och samogitiskt tal uppvisar det senare många särdrag, som kan knytas både till fonologiska skillnader mellan språksystemen och till skilda kulturella standarder för kommunikationsmönster, liksom till olika uppfattningar om normativiteten hos de syntaktiska strukturerna i litauiska och samogitiska²³. Studier av talad standardlitauiska initieras vanligen i syfte att ”statistiskt belägga skillnader mellan tal- och skriftspråk som ofta endast har noterats genom observation” (Dabašinskienė 2009: 14). Skillnader i uttrycket för samogitiska och litauiska kommunikativa mönster, fastställda genom observation, har samband med

¹ Apie žemaičių kalbos rašto sistemos sukūrimo pastangas ir realijas žr. Pabrėža 2017.

² Om skillnaden mellan språk och dialekt och om språk som begrepp för ett område som omfattar dialektområden, jfr Aliūkaitė 2013: 4; för en förståelse av samogitiska som ett språk som omfattar dess dialekter och talspråk och vars särdrag grundas på skillnader gentemot standardlitauiska och andra dialekter, se Pabrėža 2017: 47–48.

³ Tal kännetecknas av en strukturell särart som bestämmer inriktningen på dess studier och medför särskilda krav, såsom nödvändigheten av att beakta samtalssituationen, deltagarna, deras antal, ämnet och andra lingvistiska och icke-lingvistiska kännetecken, jfr Dabašinskienė 2009: 14.

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ. Tilltal och medhåll i den samogitiska vardagsdiskursen: funktioner och uttryck (med utgångspunkt i källor från andra hälften av 1900-talet) | 2 doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.14

och idén bakom den undersökning som presenteras här (en jämförelse mellan de talade varianterna av de nämnda språksystemen, grundad på en mer ingående analys, skulle också vara tämligen villkorlig, eftersom de tillgängliga transkriptionerna av samogitiskt tal och texterna av talad (vardaglig)⁴ standardspråklig⁵ kommunikation, som representerar en privat kommunikationsmodell, återger material från olika perioder och talsituationer).

I artikeln är målet att översiktligt behandla ett särdrag som är typiskt för samogitisk dialog, lätt att lägga märke till för modersmålstalare av standardspråklig litauiska som bevittnat ett samogitiskt samtal, och som också tydligt framträder när man tar del av transkriptioner av autentisk samogitisk vardagsdiskurs (både dialog och polylog). Det gäller uttryck för medhåll med dialogpartnern (eller partnerna)⁶. I samogitiska vardagssamtal är det vanligt att en diskursdeltagare i en passiv lyssnarposition reagerar på den aktiva diskursdeltagaren – den som talar eller berättar – med täta och varierande uttryck för medhåll. När samogiter byter språkkod överförs detta diskurssärdrag vanligen inte automatiskt till standardspråklig litauiska. Eftersom det inte låter sig översättas utan vidare kan detta medhåll i vissa situationer betraktas som en nödvändig del av kommunikationskulturen, för vilken samogiterna inte finner någon lämplig motsvarighet i standardspråket. Det är möjligt att just sådana eller liknande kulturella skillnader, som vid kommunikation på standardspråket leder till oförmåga att tolka tystnad korrekt eller till osäkerhet om hur pauser lämpligen ska fyllas, ger samogiterna intrycket av ett obekvämt samtal och samtidigt förstärker bilden av den tystlåtne samogiten. För en modersmålstalare av standardspråket som bevittnar en samogitisk dialog framstår de ofta återkommande eller ständiga uttrycken för medhåll som överflödiga och något att göra sig lustig över.

De frekventa och på olika sätt uttryckta formerna av medhåll med samtalspartnern i samogitisk diskurs kan kopplas till en starkt uttryckt och traditionellt önskad strävan efter kommunikativ jämvikt (jfr Edwards 2008: 335) eller till modeller för att förverkliga önskad mellanmänsklig bekräftelse (jfr Weigand 2010: 232), vilka hänger samman med synen på artighet i den aktuella gemenskapen och med tillämpningen av taktprincipen. Pragmatiken gör det möjligt att förklara tystnadens två motstridiga implikationer genom artighet: beroende på samtalssituationen och deltagarnas sammansättning kan tystnad uppfattas både som ett uttryck för önskvärd artighet förknippad med en lägre status (ålder, social ställning)⁷ och som en sorts provokation (jfr Leech 1999: 141). I vanliga samtalssituationer (när deltagarna i dialogen eller polylogen har liknande social status och umgås ofta och

⁴ Om begreppens sakytinė kalba och šnekamoji kalba möjliga synonymi och skillnad, där talat språk förstås i vidare bemärkelse medan vardagligt språk kan knytas till en informell språkstil, se Nauckūnaitė 2003: 79–80; Kamandulytė-Merfeldienė 2014: 1.

⁵ Till exempel kan uppgifterna i delen Sakytinės lietuvių kalbos tekstyno Spontaninė privati kalba bedömas som korta utsnitt av vardagligt tal.

⁶ Här avgränsas uttryck för reaktioner där talaren motsätter sig samtalspartnern. Om de illokutionära akterna medhåll och invändning som knutna till en viss position i samtalet (de kan endast förekomma som reaktion på något samtalspartnern sagt tidigare), se Satkauskaitė 2011: 56–57.

⁷ Apie vertikalųjį (hierarchinį) ir horizontalųjį socialinį nuotolį žr. Leech 1999: 126.

BENDRINĖ KALBA 92 (2019)

www.bendrinekalba.lt

ISSN 2351-7204

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ. Tilltal och medhåll i den samogitiska vardagsdiskursen: funktioner och uttryck (med utgångspunkt i källor från andra hälften av 1900-talet) | 3 doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.14

det önskade behovet av att undvika tystnad och upprätthålla kommunikationen med diskurspartnern kan knytas till språkets gemenskapsbildande – fatiska – funktion (se Leech 1999: 141). Dialogteoretikern Edda Weigand, som ser språket som dialog (se Weigand 2009) och dialogen som ett mångfacetterat spel (se Weigand 2010), hävdar att dialogbaserad kommunikation förverkligas enligt vissa verkställande principer, som talaren väljer medvetet eller omedvetet för att åstadkomma en koppling mellan både samtalsinitierande och responsiva reaktioner, vilket gör det möjligt att uppfatta samtalet som en helhet och delta effektivt i det (jfr Weigand 2010: 113). Det är just de verkställande principerna som avgör hur man deltar i dialogen och som kan bli strategier (när talaren försöker styra dialogens förlopp i en viss riktning). Sådana strategier gör det möjligt att ändra samtalssekvenser, bedömningar och känslouttryck, att undvika eller dölja vissa saker eller att visa talarens vilja att samarbeta eller göra motstånd (se Weigand 2010: 113, 118). Under dialogens gång kan människor anpassa sig till samtalspartnern (

samarbetsstrategi) eller välja konfrontation (konfrontationsstrategi), och ibland inta en neutral hållning, oftast utan att ens vara medvetna om det (Weigand 2010: 121–122). Den samogitiska modelleringen av uttryck för medhåll kan framför allt kopplas till ett sådant omedvetet val att anpassa sig till samtalspartnern och till glädjen i att delta i ett gemensamt samtal genom att visa det med en viss reaktion. Där kan välvilja gentemot samtalspartnern och det pågående samtalet uttryckas inte bara genom en vanlig positiv bekräftelse⁸, utan också genom att upprepa vissa fraser eller delar av fraser som samtalspartnern yttrat, genom parafraser eller till och med genom att inflika något i en mening som håller på att formas; detta betraktas som en normal, icke kränkande samtalsnorm.

I artikeln behandlas mångfalden av uttryckselement för medhåll med samtalspartnern som kännetecknar samogitisk dialog, liksom deras relativa frekvens (eller den relativa fördelningen mellan dem) i olika former av samogitiska samtal (dialog och polylog), med utgångspunkt i det samogitiska talarv som publicerats i flera källor. Det består av flera samlingar av transkriberade belägg för naturligt och/eller i viss mån framkallat samogitiskt tal, vilka dokumenterar vardagliga tal- och samtalssituationer i norra Samogitien (Telšiai- och Kretingaområdet)⁹ under andra hälften av 1900-talet. För att undersöka uttrycken för medhåll är de autentiska transkriptionerna av polylog och dialog, den senare representerad av telefonsamtal, i boken Taip šneka tiršliškiai: šiaurės žemaičių telšiškių tarmės tekstai su komentarais (Girdenis 1996, nedan TŠT) särskilt användbara¹⁰. Samogiternas uppfattning om lämpligt samtal

⁸ Om att samarbete i dialog inte nödvändigtvis behöver sammanfalla enbart med vanlig positiv bekräftelse och att konfrontation inte enbart behöver innebära ett negativt svar, se Weigand 2010: 122.

⁹ Om indelningen av den samogitiska dialekten i de nordliga samogitiska språkdragen, se Zinkevičius 1994: 85–87; om den grundläggande skillnaden mellan nordligt samogitiskt tal i Telšiaiområdet och Kretingaområdet, baserad på växlingen u, i // o, ę i icke-slutna stavelser, se Zinkevičius 1994: 114.

¹⁰ I dialekttextboken Taip šneka tiršliškiai: šiaurės žemaičių telšiškių tarmės tekstai su komentarais återges samtal som spelades in med dold mikrofon 1968–1985 mellan familjemedlemmar till Alekso Girdenis och grannar bosatta i Tirkšliaiområdet i Mažeikiai distrikt. Några av dem är telefonsamtal. Ett telefonsamtal kan beskrivas som en icke-standardiserad kommunikationssituation (jfr Girdenis 1996: 142) av olika skäl (t.ex. ovanlighet förknippad med

BENDRINĖ KALBA 92 (2019)

www.bendrinekalba.lt

ISSN 2351–7204

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ. Instämmande med samtalspartnern i den samogitiska vardagsdiskursen: funktioner och uttryck (med utgångspunkt i källor från andra hälften av 1900-talet) | 4 doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.14

perteikiančių apibūdinimų esama Kretingos tarmės žodyne (Aleksandravičius 2011, toliau – KTŽ)¹¹ ir Šiaurės vakarų žemaičių žodyne: Ylakių, Lenkimų, Mosėdžio, Skuodo, Šačių apylinkių šnektos A–O, P–Ž (Vanagienė, 2014–2015, toliau – ŠVŽŽ I, II)¹². Labai svarbu pabrėžti, kad nurodytuose šaltiniuose pateikta iliustracinė medžiaga yra ir autentiška, ir labai tipiška. Ši autentiškumo ir tipiškumo darna leidžia iš žemaitiškos aplinkos išvykusiam žemaičiui, skaitančiam TŠT, KTŽ ar ŠVŽŽ, pasijusti tarsi sugrįžusiam į praėjusį laiką.

I artikeln återges fraser från samogitiskt tal i syfte att så troget som möjligt efterlikna källornas transkription (i de utvalda källorna används notationsmodeller som skiljer sig åt i vissa nyanser¹³); vid sidan av omskrivningen återges en samogitisk talsekvens i standardspråket, nära en transponering.

INSTÄMMANDETS UTTRYCK I SAMOGITISKA VARDAGSSAMTAL

Den samogitiska uppfattningen om lämpligt tal och modeller för dess utveckling

Innan vi börjar undersöka särdragen i hur instämmande uttrycks i samogitisk dialog, är det lämpligt att också diskutera vilken sorts samtal samogiterna anser vara lämpligt¹⁴. En vanlig medlem av språkgemenskapens syn¹⁵ på samogiter kan vara motsägelsefull – de kan betraktas som betydande bullermakare eller som tystlåtna. Denna motsägelsefulla bedömning beror sannolikt på omständigheterna i olika talsituationer. När samogiter är tillsammans med sina egna (och talar sitt medfödda (nedärvda) språk¹⁶) brukar de varken tala tyst eller belevat¹⁷ (jfr: ka prādėd vėš laliet⁑,

på grund av oförmågan att bedöma samtalspartnern visuellt och behovet av att tala särskilt tydligt), men just i sådana samtal framträder behovet av att uttrycka instämmande mycket tydligt; i verkliga samtal förverkligas det vanligen genom blickar och nickningar, som inte kan fångas i en transkription.

¹¹ Det illustrativa materialet i KTŽ kännetecknas av autentiskt, dialogiskt tal hos kretingaborna i nordlig samogitiska, noggrant nedtecknat av ordbokens initiativtagare under omkring 60 år (kortregistret samlades in från mitten av 1940-talet till 2004, och ordboken började sammanställas 2006; jfr Aleksandravičius 2011: 4; Mikulienė 2011: XII; Vaišnienė 2011: XX). Mer om tolkningsmöjligheterna för materialet i KTŽ finns i Pajėdienė 2018b; 2019.

¹² Ordboken innehåller rikligt med såväl samogitisk vardagsdiskurs (Birutė Vanagienė brukade mellan 1960 och 1990 kontinuerligt skriva ned samtalen i sin närmaste omgivning) som samtalsmaterial inspelat under dialektologiska expeditioner 1989–1996 (jfr Subačius 2014: XII; XIV–XVII), vilket också omfattar ett betydande inslag av representativt tal.

¹³ Apie TŠT transkripciją žr. Girdenis 1996: 8–10; kiek išsamiau A. Girdenio vartotas transkripcijos modelis yra paaiškintas šiaurės žemaičių kalbėjimo perrašų sąvaduose Žemaičių dzūkai ir Šiaurės žemaičių Skuodo zona, žr. Girdenis 1996: 8–10; 2008: 17tt; 2012: 21tt; apie KTŽ – žr. Aleksandravičius 2011: 17–18, Vaišnienė 2011: XXIII–XXIX; apie ŠVŽŽ – žr. Vanagienė 2014: XXVIII.

¹⁴ Om perceptionsbaserade modeller för lämpligt dialekttal och hur de identifieras, se Aliūkaitė 2019; Mikulėnienė 2019.

¹⁵ Om uppfattningen av standardspråket som artefakt och en bedömning av dialektdrag grundad på en sådan föreställning, se Aliūkaitė 2019: 87; om den vanliga medlemmen av språkgemenskapens bedömning som subjektiv dialektalitet, se Aliūkaitė 2019: 66, 67.

¹⁶ Jfr: tarp sāvēs rokōujamōs īgimtō kalbō (vi samtalar med varandra på vårt medfödda språk) ŠVŽŽ I 218; bōva prigīmtā ta kalbā (det var det nedärvda språket) ŠVŽŽ I 186.

¹⁷ Tai rodo ir TŠT paliktų (nekupūruotų) drastiškų replikų (plg. Girdenis 1996: 8) gausa.

BENDRINĖ KALBA 92 (2019)

www.bendrinekalba.lt

ISSN 2351–7204

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ. Instämmande med samtalspartnern i den žemaitiska vardagsdiskursen: funktioner och uttryck (baserat på källor från andra hälften av 1900-talet) | 5 doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.14

negãl ni apseklaušit^e, när alla börjar babbla, kan [man] inte ens höra sig själv tänkaⁱ ŠVŽŽ I 369). Tystlåtenhet eller fåordighet¹⁸ förknippar de vanligen med blyghet och vistelse i en ovan miljö, där man måste bete sig och tala på ett sätt som inte hör till vardagen (oftast på ett främmande språk). Därför tenderar žemaitierna att koppla samman enkelheten och framgången i samtal med att de själva och samtalspartnern har samma etniska tillhörighet (jfr uttrycket žemaičių su žemait^ôta rūod^dj^ôu krimt^t ‚för en žemaitier med en annan žemaitier faller samtalet¹⁹ lättare („mer“)ⁱ ŠVŽŽ II 152). I vardagen är žemaitierna inte heller alltid bullriga. I vissa situationer (till exempel när de lyssnar på en auktoritativ berättare) kan de vara ytterst tysta och särskilt uppmärksamma diskursdeltagare. Uppmärksamheten hos den eller de som lyssnar på långa berättelser, som en förmåga att delta i en annan persons berättande genom att vara tyst, framgår också av TŠT-texterna, där långa narrativ märkta med förkortningen M. återges²⁰. Denna modell för berättande och lyssnande känns igen som typisk för en žemaitisk miljö (troligen inte bara som något som förekommit förr, utan också som något som fortfarande finns), där en äldre eller äldst, auktoritativ berättare (till exempel en mor, mormor/farmor, moster/faster och kanske något mer sällan en far, morfar/farfar eller morbror/farbror) berättar historier från det förflutna. Man lyssnar på sådana berättelser koncentrerat och under tystnad²¹. Žemaitierna försöker fostra en inställning som förbjuder meningslösa avbrott och uppmuntrar tyst uppmärksamhet redan från tidig ålder. I ordböcker som återger utdrag ur vardagligt žemaitiskt tal finns också fraser där barn förbjuds att lägga sig i eller avbryta vuxnas samtal; liknande kommentarer kan även riktas till vuxna, till exempel:

(1) tabibūdāms krėtnėsis/ nakėškis į_dėdijų rūoda! // KTŽ 188 (du som ännu inte nått puberteten, stick inte in näsan i de vuxnas samtal)

(2) našmaižūokis į_dėdijų târpa! // KTŽ 422 (träng dig inte in bland de vuxna)

(3) no bet ka tò užkišiⁱ, nebīšeit mūms ni_kuokⁱ rūod^à ŠVŽŽ I 308 (nå, men när du sticker in [ordet] (’lägger dig i’), blir det inget samtal kvar för oss)

Å andra sidan kan tystnad också bedömas negativt och till och med likställas med oförmåga, till exempel:

(4) a_nėbelis ėsi / ka_narokõujīs e_nieka môn nasakā // KTŽ 253 (är du stum, eftersom du inte pratar och inte säger något till mig?)

¹⁸ Jfr uttrycket mės nedėdlė jau rūodlīv (vi är inte särskilt pratglada) ŠVŽŽ II 153, som riktas till en utomstående samtalspartner (’någon från en annan språkmiljö’).

¹⁹ rodà (dial.) – ’prat, samtal, konversation’ KTŽ 347.

²⁰ Det är berättelser av Bronislava Gedgaudaitė-Girdienė, som vanligtvis inte avbryts eller störs av någon kommentar eller något inlägg från lyssnaren eller lyssnarna. Jfr den enda framföraren av de narrativ som betecknas med titlarna Santuoka, mirtis, gyvenimas TŠT 95–105, Pakaruȯkliai, nekrikštai, vaikažudės TŠT 116–127 och Ponai vargdieniai TŠT 155–163.

²¹ Denna modell representerar ett dubbelt uttryck för det nämnda sociala avståndet – horisontellt och vertikalt.

BENDRINĖ KALBA 92 (2019)

www.bendrinekalba.lt

ISSN 2351-7204

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ. Instämmande med samtalspartnern i den samogitiska vardagsdiskursen: funktioner och uttryck (med utgångspunkt i källor från 1900-talets andra hälft) | 6 doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.14

I de nämnda källorna finns även andra belägg för lämpligt samtalsbeteende, till exempel kravet att under ett samtal – när man talar och lyssnar – se samtalspartnern i ögonen, jfr:

(5) rokóudamúos veiżėk tēisē į akis / vo̜_nan̄airikis į šalìs // KTŽ 249 (rokuodamasis²² veizėk tiesiai į akis, o ne nairykis²³ į šalis)

(6) sò_an̄ų rūodas naēšvėsi / ànuo nāirimùos vēns // KTŽ 249 (su anuo („juo“) rodos neišvesi, [iš] ano nairymasis²⁴ vienas)

(7) rokóujentēis rēk į_akis veiżēte / vo̜_na_žvalgītēis // KTŽ 348 (rokuojantis reikia į akis veizėti, o ne žvalg ytis)

För medlemmarna i en muntlig tradition är kommunikationen det viktigaste sättet att utbyta information med varandra. Därför formas attityder från tidig ålder, med krav på inte bara tydlig och korrekt artikulation (se exempel 8–10), utan även på uppmärksamhet på talets innehåll, innebörd och ton (se exempel 11–16), jfr:

(8) kūo_tọ niauzgi / rokóukis kāp žmúogòś // KTŽ 256 (ko tu niauzgi, rokuokis kaip žmogus)

(9) sakīk aiškē, nemormiek ŠVŽŽ I 455 (sakyk aiškiai, nemurmėk)

(10) kūo_tọ poršloújīs / ka_pasakúoji? // KTŽ 327 (ko tu purslojies²⁵, kai pasakoji)

(11) kūo_tọ čē uomáuji tūokus niekus! // KTŽ 265 (ko tu čia omauji²⁶ tokius niekus)

(12) tọ_žėbelúoji tūokus niekùs / papàsakúok kū_nuòrs rìmta // KTŽ 497 (tu žebelioji tokius niekus, papasakok ką nors rimto)

(13) natarškiek nieku // KTŽ 441 (netarškėk niekų)

(14) ni ruodas / ni pasakas su tou makalu // KTŽ 224 (nei rodos, nei pasakos su tuo makalu)

(15) sò_pejuokò kāp_dornò / nē rūodas / nē pasakas // KTŽ 347 (su pijuoku kaip [su] durnu nei rodos, nei pasakos)

(16) kū_tọ plùmpi niekùs / gēriau papàsakúok / kāp gīveni // KTŽ 308 (ką tu pliumpi niekus, geriau papasakok, kaip gyveni)

²² Jfr. rokāvimos (hybrid) – ”samtal” KTŽ 347.

²³ nairyties, naīros, naīrēs – ”slinka omkring, se sig omkring i smyg, snegla” KTŽ 249.

²⁴ naīrymos – ”kringdrivande, spanande” KTŽ 249.

²⁵ purslōti, ~ōja, ~ōjē – ”stänka saliv” KTŽ 327.

²⁶ ómauti, ~auja, ~avo – ”prata strunt, skrika” KTŽ 265.

BENDRINĖ KALBA 92 (2019) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ. Instämmande med samtalspartnern i den samogitiska vardagsdiskursen: funktioner och uttryckssätt (baserat på källor från 1900-talets andra hälft) | 7 doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.14

De autoperceptiva bekräftelserna i de källor som valts för undersökningen visar att samogiterna grundar sin särart på språkets och sedernas egenart. Det medfödda (nedärvda) samogitiska språket kan beskrivas som fult, men ändå rent, med ett tydligt och lätt uttal (jfr frasen inte är vidbränt), t.ex.:

(17) no žemaitê – kālbᵃ skẽras, pàprotê skẽras ŠVŽŽ II 20 (nå, samogiterna – språket är annorlunda, sederna är annorlunda)

(18) vūo nègraži kālbᵃ īr žemãičiu ŠVŽŽ I 252 (ja, samogiternas språk är fult)

(19) žemaitiu kālbà nìer pisvẹ̇ləsi // KTŽ 403 (samogiternas språk är inte vidbränt)

Samogiterna förknippar ofta sitt (etniskt betingade) sätt att tala med rättframhet som norm (jfr säga rakt ut, lasta på – ”säga det rakt i ansiktet”), jfr:

(20) žemaitė sāka statē / pakrāun / ẹ̇_gand // KTŽ 389 (samogiterna säger det rakt ut, lastar på och det räcker)

I personliga uttalanden försöker man ändå framställa någons fientliga beteende och rättframhet som olämpliga egenskaper. Därför brukar man beskriva en person som obetingat hävdar sin egen sanning som obetänksam och oresonlig, och betonar att man måste kunna komma överens med en annan person, jfr:

(21) ọns ni̇ kuokūos nùvūokas natọ̇r rokọudamūos sọ žmuogọ / tūjau ižeidẽnẹ / prišingàujes // KTŽ 263 (han har inget som helst förstånd när han pratar med en människa, förolämpar genast, sätter sig emot)

(22) jė nūori / rokọukis kāp žmuogọs / vo nakābenėjekis // KTŽ 137 (om du vill, så prata som en människa och låt bli att hänga upp dig på saker)

(23) sọ naravọ žmuogọ ni pasẹrkọusi duorā / ni sosẹtārsi // KTŽ 251 (med en argsint människa kan man varken prata ordentligt eller komma överens)

(24) àš ni sọ vẹino žmuogọ nanūorọ prẹklītės// KTŽ 320 (jag vill inte bli osams med en enda människa)

(25) det behövs anpassningᵃ om man vill leva i samförståndᵉ ŠVŽŽ II 99 (det krävs anpassning om man vill leva i samförstånd)

²⁷ narāvas, ~à (dial.) – ‚envis, blir lätt irriterad‘ KTŽ 251.

²⁸ prīklītis, ~ijas, ~ijes (dial.) – ‚gräla, bli arg, störa andra‘ KTŽ 320.

BENDRINĖ KALBA 92 (2019)

www.bendrinekalba.lt

ISSN 2351-7204

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ. Instämmande med samtalspartnern i den samogitiska vardagsdiskursen: funktioner och uttryck (med utgångspunkt i källor från andra hälften av 1900-talet) | 8 doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.14

Inte bara de uttalade förhållningssätten, utan även själva samtalsstilen visar att ett av de enklaste sätten att visa välvilja gentemot dialogpartnern är att vara uppmärksam under samtalet och visa detta genom olika former av instämmande.

Uttryck för instämmande i vardaglig diskurs

I ett vanligt samtal, när samtalspartnern är framför en, kan instämmande uttryckas på ett enklare sätt: det räcker med uppmärksamhet, visad genom ständig ögonkontakt och en viss kroppshållning – varken nonchalant eller dominerande – samt genom en nick eller återhållsamma gester. I samlingar av samogitiska talprov finns vissa antydningar om hur sådant instämmande förverkligas och vad det betyder, till exempel:

(26) jag, säger han, nickade bara, men jag <...> sa ingenting ŠVŽŽ I 303 (jag, säger han, nickade bara (‚nickade lite‘), men jag <...> sa ingenting)

(27) om man nickar med huvudet / går därifrån / betyder det att man håller med // KTŽ 162 (om man nickar med huvudet, går därifrån, betyder det att man håller med)

(28) sedan stående blinkade han åt mig // och jag förstod allt // KTŽ 239 (sedan, stående, blinkade han åt mig, och jag förstod allt)

(29) viftade lite med handen och kröp ihop till en liten boll igen // KTŽ 242 (viftade lite med handen och kröp ihop till en liten boll igen)

I de lexikografiska källorna om samogitiskt tal finns också belägg för element i det ljudliga – muntliga – uttrycket för instämmande. Oftast rör det sig om korta instämmandeyttranden, där samma element upprepas en eller flera gånger. Till exempel kan partiklar med betydelsen ‚ja, alltså‘ användas för att bekräfta det propositionella innehållet i samtalspartnerns yttranden och uppmuntra berättelsen att fortsätta: ahà, jè, jē; jó (jfr ahà KTŽ 22; ŠVŽŽ I 3; jè eller jē KTŽ 131, jie, jiē ŠVŽŽ I 235; jó KTŽ 132), instämmande interjektioner ái, nò (ái ŠVŽŽ I 3; nò; no nò ŠVŽŽ I 477; KTŽ 261), adverb med bekräftande betydelse áiškiai (áiškē ŠVŽŽ I 4), tikrai (tèkra ŠVŽŽ II 343) och andra liknande språkliga enheter som rör samordning av samtalet i fråga om innehåll och rytm, jfr:

(30) ja / så måste man göra // KTŽ 132 (ja, så måste man göra)

(31) ja ja, på sommaren är det inte så dåligt // ŠVŽŽ I 235 (ja ja, på sommaren är det inte så dåligt)

(32) ja, det fanns bra judar, amen! ŠVŽŽ I 3 (ja, det fanns bra judar, amen (‚mycket‘)!)

(33) nå nå, just så rör vi oss i lagom takt ŠVŽŽ I 477 (nå nå, precis så rör vi oss (‚vi två‘) i lagom takt (‚precis lagom‘))

BENDRINĖ KALBA 92 (2019)

www.bendrinekalba.lt

ISSN 2351-7204

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ. Instämmande med samtalspartnern i den žemaitiska vardagsdiskursen: funktioner och uttryck (utifrån källor från andra hälften av 1900-talet) | 9 doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.14

Texterna i samlingen med belägg för sammanhängande žemaitisk diskurs Taip šneka tiršliškiai visar att man i vanlig žemaitisk diskurs instämmer inte bara med småord (interjektioner, partiklar, adverb) som har denna betydelse, utan också genom att upprepa vissa delar av samtalspartnerns meningar eller fraser eller parafrasera dem, jfr:

(34) V. nǫ jug_teiȓek tērēk žvīrblienê // sakîs jau_kãlts īr / adbîeg⁽ᵃ⁾_jau / pas̩u_mun⁽ⁱ⁾ // M. nǫi_nǫi\ // TŠT 77 (V. Nå, det är bara att säga så mycket till Žvirblienė, han säger att han redan är skyldig – han sprang redan hem till mig. M. Nå nå.)

(35) E. <...> kumet_nuõr⁽ⁱ⁾sı bọu_mọšes̩ist anọd⁽ᵒ⁾ M. bọ.u bọ.u // TŠT 67 (E. <...> när de två hade slagits någon gång. M. Jo, jo.)

(36) M. <...> vãkũ_sa.k / a_dèšimtèst īr // <...> D. īr īr\! // tu_vakũt jeːru] m̄ari⁽ᵉ⁾ / keik_ànũt īr\! // M. īr īr panãuts kũokes // E. àt vel̩ žēn⁽ᵃ⁾\ / kàst_anu žēn // V. keik_tu_panãutur īr / a_vel̩’st_anu_žēn // TŠT 77 (M. <...> barn, säger jag, kanske ett tiotal <...> D. Ja, ja! Så många barn, kära Maria, så många! M. Ja, och någon är också oäkta („född utom äktenskapet“). E. Det vet väl fan, vem som känner till den där. V. Hur många oäktingar det finns, det vet väl fan.)

(37) M. nê on(s)_sã(k)/ kor_aš_ēiš⁽ᵒ⁾\ // da._mislīst ka_aš̀ kãlts_es⁽ᵒ⁾ / k⁽ᵃ⁾_aš_ēiš⁽ᵒ⁾\ // V. aiškē\! // paskau_pagalvũost / kad`aš\ kãlts! // TŠT 77 (M. Nej, han säger, vart ska jag gå, han kommer ännu att tro att jag är skyldig när jag går. V. Precis! Sedan kommer han att tänka att jag är skyldig.)

(38) J. <...> nọ̀_er_ǫ⁽ⁿ⁾s / atèi⁽ᵉ⁾ / pas̩u_muni / tuoks_nusimén⁽ᵉ⁾s̩ tuoks_nusimén⁽ᵉ⁾s <...> // K. tõukãrt ir_àš̩ bọvâu // J. bòvât bòvâu // <...> TŠT 109 (J. <...> nu ir ans atėjo pas mane, toks nusiminęs, toks nusiminęs <...> K. Tuokart ir aš buvau. J. Buvai buvai <...>)

(39) J. nebmuok] tei_žmũon⁽ⁱ⁾s tuo_puõn⁽ᵃ⁾t karãliaus̩ geidũot⁽ᵉ⁾ // M. nebmuok] nebmuok // J. i_nebmuokt i_nebnũor // M. nębnũor\! // J. pamati⁽ˢ⁾⁽ᵉ⁾t i_dė̃u⁽ᵃ⁾ bũs / bãusmė̃ šimēt // M. jė jė // TŠT 110 (J. De där människorna kan inte sjunga för Kungens skull. M. Kan inte, kan inte. J. Och de kan inte och vill inte heller. M. Vill inte! J. Ni ska få se, Guds straff kommer i år. M. Ja, ja.)

Ibland skapas, när en del av samtalspartnerns fras upprepas, också meningar som inte riktigt följer ett standardmönster – med dubbel upphovsperson²⁹ – när den diskursdeltagare som nyss var lyssnare genom en del av den upprepade frasen tränger in i samtalspartnerns meningsstruktur, jfr:

²⁹ Daugiau apie tokius sakinius žr. Pajėdienė (2018a: 94).

BENDRINĖ KALBA 92 (2019)

www.bendrinekalba.lt

ISSN 2351-7204

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ. Instämmande med samtalspartnern i den žemaitiska vardagsdiskursen: funktioner och uttryckssätt (baserat på källor från andra hälften av XX-talet) | 10 doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.14

(40) K. <...> tujau_trīlekts atligēnęms\ velnõp išēš // J. ka_pāpul⁽ⁱ⁾ parāsi // TŠT 113 (K. <...> strax trettonde lönen åt helvete, J. när man hamnar i (,får ett dygn [sitta i häktet]).)

Vanligtvis accepteras detta sätt att samtala som en norm, och utifrån ser det ut som en lek där samtalspartnerna överlåter initiativet i samtalet till varandra genom att bygga upp en berättelse av korta fraser som fogas samman. Det är intressant att när en samtalspartners tilltänkta satsstruktur bryts sönder av den andres inskott, till exempel i syfte att särskilt understryka hur länge ett faktum som väckt förvåning varade, kan den första talaren lugnt fortsätta berättelsen genom att beskriva handlingens gräns och det uppnådda resultatet och samtidigt grammatiskt avsluta meningen, jfr:

(41) G. no_jug_v̇ēsᵃ žẽimᵃ // kūoriês e_kūoriês // M. v̇ēsᵃ↑ žẽimᵃ\ // G. kõl_tik / išekūorę // TŠT 202 (G. Nå, hela vintern bad han och bad han (,bönföll och bönföll’), M. Hela vintern! G. tills han till slut bad sig in (,fick sin önskan uppfylld’).)

Uppgifterna i tabell 1 visar att žemaitierna i vardagliga dialoger eller samtal i större grupper oftast uttrycker instämmande med samtalspartnern genom att upprepa en viss del av dennes nyss yttrade fras eller parafrasera det hen sagt. Sådana fall utgör i genomsnitt cirka 65 procent av det samlade uttrycket för instämmande i de utvalda TŠT-polylogerna. Relativt ofta uttrycks instämmande också med korta jakande bekräftelser som uttalas en gång eller upprepas, jė, jie samt no- och noi-, noje--partiklar (deras sammanlagda relativa användningsfrekvens är cirka 15 respektive 9 procent).

TABELL 1. Absolut och relativ frekvens för instämmandeelement i tre TŠT-polyloger Supjaustė Žvirblį, s. 66–81, Alų geria, s. 81–95, Girtuokliams beveik geriau, s. 105–116

Element för instämmande | SŽ, TŠT 66–81 | Antal | Relativ frekvens | Ag, TŠT 81–95 | Antal | Relativ frekvens | Gbg, TŠT 105–116 | Antal | Relativ frekvens | Samtal med SŽ, Ag, Gbg | Antal | Relativ frekvens | aha; a | 2 | 2% | 3 | 4% | - | - | 5 | 2% | jė; jie | 12 | 14% | 11 | 14% | 8 | 19% | 31 | 15% | mhm; m | 2 | 2% | 2 | 2% | 1 | 2% | 5 | 2% | no; noi; noje | 6 | 7% | 11 | 14% | 2 | 5% | 19 | 9% | ne | 2 | 2% | 2 | 2% | – | – | 4 | 2%

BENDRINĖ KALBA 92 (2019)

www.bendrinekalba.lt

ISSN 2351–7204

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ. Instämmande med samtalspartnern i den žemaitiska vardagsdiskursen: funktioner och uttryckssätt (baserat på källor från andra hälften av XX-talet) | 11 doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.14

tep tep 2 2% 1 1% – – 3 2% aiško; aiške 4 5% 2 2% – – 6 3% Upprepning av samtalspartnerns fras (parafras) 58 66% 49 61% 31 74% 138 65% Totalt 88 100% 81 100% 42 100% 211 100%

Uttryck för instämmande i icke-standardiserade situationer av privat kommunikation

De mest framträdande instämmande (stödjande) diskursreaktionerna hos samogiter i telefonsamtal med en välbekant samtalspartner³⁰. I sådana kommunikationssituationer, som trots allt kännetecknas av att vara icke-standardiserade³¹, används uttryck för instämmande mer rikligt än vanligt, sannolikt eftersom samogiter i telefonsamtal försöker ersätta de vanliga inslagen i lämplig kommunikation – lyssnarens tysta uppmärksamhet och visuella uppmärksamhet – med hörbara uttryck för instämmande, vilka fungerar som synliga tecken på samförstånd med samtalspartnern. Uttrycken för instämmande kan variera beroende på kontext (och kan till och med utgöras av nekande partiklar; se kombinationen ne ne i exempel 43 och sammanhanget där den används), jfr:

(42) <...> E. nǫ̇jè̇ / veršìs elʹìst palėktôm { M. nǫ̇jè_nǫ̇jèŁ // E. kàt_i_bìšʹ(kʹ) / pègàut gaúsêm / bet_vęstęi̇̂k_jug / nǫ̇jè // M. tėpt tėp\ // a yà̀ // paršėlė̇n / gèrè̇? // E. gėrè̇ / àug // dàbāt jau_jǫudà // M. jǫudà\ jàu // E. dār / ìpėlǫ / kuokę_pavērėnusʹ vėralʹn tėn } M. a yà̀ a yà̀ // E. bet jėdt / jėzàu\! // ka àugt šūksnės\ // M. a rėgì\! // E. a yà̀ / <...> TŠT 181 (<...> E. Nuje, veršelis paliktų. M. Nuje nuje. E. Kad ir biški pigiau gausim, bet vistiek juk, nuje. M. Tep tep, aha. Paršeliai geri? E. Geri, auga dabar jau juodai (,gerai/ labai‘). M. Juodai jau. E. Dar įpilu kokio pavirinusi viralo ten. M. Aha aha. E. Bet ėda, Jėzau! Kad auga šūksniais M. Ar regi! E. Aha. <...>) (43) E. nǫ vo tas lūovàs / parneštomêm čè // M. nǫ̇i̇ nǫ̇i̇ E. vo dàbāt negàl lūovàs | pėrkʹt / jug_tàst nemėsʹi / làuk / tǫ̇ // M. nēi / nḕ // E. nepadarisi kętuos // M. jė̀ // E. nǫ̇i̇ / lēi pasūntàs // M. jė̀ // TŠT 179 (E. Na, o tas lovas perneštume čia. M. Nui nui. E. O dabar negal[i] lovos pirkti, juk tas nemesi lauk, tą. M. Ne ne. E. Nepadarysi kitos. M. Je. E. Nui, lai pasiuntas (,tebūnie‘). M. Jė.)

³⁰Här avses med en icke-standardiserad situation för privat kommunikation telefonsamtal mellan samtalspartner i en mycket nära relation (till exempel mor och dotter).

³¹Om hur standardiserade samtalssituationerna är, se även fotnot 10.

BENDRINĖ KALBA 92 (2019) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351–7204

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ. Instämmande med samtalspartnern i samogitisk vardagsdiskurs: funktioner och uttryck (med utgångspunkt i källor från andra hälften av 1900-talet) | 12 doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.14

I transkriptionerna av tre telefonsamtal i TŠT (se Tidigt på våren TŠT 137–146, Influensa och andra otrevliga saker TŠT 177–184 och Bronelė dog TŠT 277–281) är de två samtalspartnernas uttryck för instämmande med varandra intensivare och annorlunda än i transkriptionerna av vanliga dialoger och gruppsamtal i TŠT (jfr uppgifterna i tabell 1 och 2). Den kvantitativa analysen av uttryck för instämmande i TŠT:s telefoniska samtalstexter visar att den relativa frekvensen av vanliga instämmande småord och upprepningar (inklusive parafraser) av delar av samtalspartnerns yttrade diskursfraser fördelar sig tämligen likartat i alla tre samtalen. I ett vanligt, fredligt (konfliktfritt) samogitiskt samtal uttrycks reaktionen på det som sägs oftare genom att en del av samtalspartnerns fras upprepas eller parafraseras (sådana enheter utgör cirka 65 procent av det totala uttrycket för instämmande), medan samtalspartnern i ett telefonsamtal ges medhåll och uppmuntran och det visas att hen blir hörd och förstådd genom korta uttryck för positiv bekräftelse. I de utvalda samtalens transkriptioner utgör dessa cirka 78 procent av alla hörbara uttryck för instämmande (i gruppsamtal utgör korta markörer för instämmande cirka 35 procent). En bedömning av den relativa fördelningen av uttryck för instämmande i de undersökta telefonsamtalen visar att det vanligaste sättet att instämma med en samtalspartner i samogitisk dialog är med korta bekräftande småord av tre typer: no; no; noje (cirka 20 procent), aha; a; ai (cirka 20 procent) och jė; jie; ėję; ajei (cirka 17 procent), vilka kan yttras både var för sig och i kombinationer om två eller tre. I de undersökta telefonsamtalstexterna förekom instämmande med ungefär lika hög relativ frekvens (cirka 21–24 procent) genom upprepning av någon del av samtalspartnerns fras. Studien visar att själva talsituationen också kan påverka hur ofta uttryck för instämmande används. En jämförelse av de konkreta antalen förekomster visar att uttryck för instämmande med samtalspartnern används avsevärt mer sällan än i ett vanligt samtal i en konversation som präglas av en stressig situation, där särskilt ny och oväntad information framkommer (se uppgifterna från samtalet Bronelė dog, TŠT 277–281).

TABELL 2. Absolut och relativ frekvens av uttryck för instämmande i tre telefonsamtal i TŠT Tidigt på våren, s. 137–146, Influensa och andra otrevliga saker, s. 177–184, Bronelė dog, s. 277–281

Tidigt på våren, TŠT 137–146 | Influensa och andra otrevliga saker, TŠT 177–184 | Bronelė dog, TŠT 277–281 | I tre samtal | Uttryck för instämmande | Antal enheter | Relativ frekvens | Antal enheter | Relativ frekvens | Antal enheter | Relativ frekvens | Antal enheter | Relativ frekvens | aha; a; ai | 25 | 22% | 31 | 24% | 6 | 9% | 62 | 20% | ė; ėhė | 4 | 4% | 3 | 2% | 3 | 5% | 10 | 3%

BENDRINĖ KALBA 92 (2019)

www.bendrinekalba.lt

ISSN 2351-7204

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ. Samtycke till samtalspartnern i den dagliga žemaitiska diskursen: funktioner och uttryckssätt (med utgångspunkt i källor från andra hälften av XX-talet) | 13 doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.14

jė; jė; ėjė; ajei 13 12% 24 19% 14 21% 51 17% jo jo – – 1 1% – – 1 1% eik eik; eik to; to pamislyk 3 3% 3 2% 3 5% 9 3% mata; a regi!; veiziek 3 3% 4 3% 7 2% mhm; m 2 2% 1 1% 1 1% 4 1% no; noi; noje 19 17% 19 15% 24 37% 62 20% ne ne; ne – – 2 1% – – 2 1% tep tep 6 5% 5 4% – – 11 4% va; vo; vuo 9 8% 9 7% – – 18 6% Upprepning av samtalspartnerns fras (parafras) 27 24% 27 21% 14 22% 68 22% Totalt 111 100% 129 100% 65 100% 305 100%

SAMMANFATTNING

I den inbördes kommunikationen på žemaitiska hänger en samtalspartners samtycke med den andre i fråga om samtalsinnehåll och/eller emotionellt stöd framför allt samman med det vardagliga och språkets gemenskapsorienterade – fatiska – funktion. Materialet i samlingarna med autentiska avsnitt av žemaitiskt tal som valts för undersökningen och dokumenterar žemaitiska från andra hälften av XX-talet visar att lämplig kommunikation hänger samman med välvilja gentemot samtalspartnern (om kommunikationssituationen och innehållet tillåter det).

Ett lämpligt uttryck för uppmärksamhet förknippas med universella principer för lämplig (taktfull) kommunikation, vilka förverkligas genom en lugn kroppshållning, ögonkontakt och uppmärksamhet på samtalspartnerns beteende och samtalsinnehåll. Žemaiter tenderar att uppfatta välvilja gentemot samtalspartnerns samtalsinnehåll och sätt att framföra det som artighet, och försöker visa detta på olika sätt genom uttryck för samtycke.

Analysen av diskurser av tre olika slag i samlingen med autentiska texter på žemaitiska Taip šneka tirkšliškiai visar olika praktiker för hur lyssnaren ger sitt stöd till den talande personen. Berättelser om verkliga eller påhittade, men intressanta, händelser får vanligtvis inga hörbara inpass från lyssnaren. I ett vanligt samtal mellan flera personer uttrycks en samtalspartners samtycke med den andre (som förmedlar ny information) oftare genom upprepning av samtalspartnerns fras eller en del av den, eller genom en parafras (~65 procent), än med bekräftande småord (~35 procent). I telefonsamtal används betydligt oftare uttryck för samtycke till samtalspartnern, vilket förknippas med avsaknaden av visuell möjlighet att bedöma samtalspartnern

BENDRINĖ KALBA 92 (2019) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ. Samtycke till samtalspartnern i den dagliga žemaitiska diskursen: funktioner och uttryckssätt (med utgångspunkt i källor från andra hälften av XX-talet) | 14 doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.14

möjlighet. I de undersökta telefonsamtalen uttrycktes samtycke relativt oftare med bekräftande småord, uttalade i olika varianter och med olika modulationer (~78 procent), än genom upprepning av samtalspartnerns fraser (~22 procent).

ŠALTINIAI

Aleksandravičius J. 2011: Kretingos tarmės žodynas, sudarė Danguolė Mikulėnienė, Daiva Vaišnienė. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Girdenis A. 1996: Taip šneka širklšiaiai: šiaurės žemaičių telšiškių tarmės tekstai su komentarais. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Sakytinės lietuvių kalbos tekstynas³². Prieiga internete: http://sakytinistekstynas.vdu.lt.

Vanagienė B. 2014–2015: Šiaurės vakarų žemaičių žodynas. Ylakių, Len kimų, Mosėdžio, Skuodo, Šačių apylinkių šnektos, A–O; P–Ž, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

LITERATŪRA

Aliūkaitė D. 2013: Horizontalusis ir vertikalusis kalbos kontinuumo skaidumas: XXI amžiaus kalbėjimo variantai paprastojo kalbos vertintojo požiūriu. – Taikomoji kalbotyra 2, 1–27. Prieiga internete: https://taikomoji kalbotyra.lt/ojs/index.php/taikomoji-kalbotyra/article/view/23/14.

Aliūkaitė D. 2019: Objektyvusis tarmiškumas: požymiai ir vertė. – Respectus Philologicus 35 (40), 63–91.

Dabašinskienė I. 2009: Šnekamosios lietuvių kalbos morfologinės ypatybės. – Acta Linguistica Lithuanica 60, 1–15.

Girdenis A., 2008: Pratarmė. Įvadas. – Girdenis A., sud., Žemaičių dzūkai. Tekstai su komentarais. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 10–32.

Girdenis A., 2012: Pratarmė. Įvadas. – Girdenis A., sud., Šiaurės žemaičių Skuodo zona. Tekstai su komentarais. Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla, 13–38.

³² Morfologiškai anotuotas Vytauto Didžiojo universitete kaupiamas sakytinės lietuvių kalbos tekstynas, kurio kūrimą rėmė Lietuvos valstybinis mokslo ir studijų fondas (2006–2008 m.), Lietuvos mokslo taryba pagal Nacionalinę lituanistikos plėtros 2009–2015 m. programą (LIT-9-11) ir pagal Valstybinę lituanistinių tyrimų ir sklaidos 2016–2024 metų programą (LIP-085/2016).

BENDRINĖ KALBA 92 (2019)

www.bendrinekalba.lt

ISSN 2351–7204

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ. Pritarimas pašnekovui žemaičių kasdienybės diskurse: funkcijos ir raiška (remiantis XX a. II pusės šaltiniais) | 15 doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.14

Edwards J. A. 2008: The Transcription of Discourse. – Deborah Schiffrin, Deborah Tannen, Heidi E. Hamilton, eds., The Handbook of Discourse Analysis, Blackwell Publishing, 321–348.

Kamandulytė-Merfeldienė L. 2014: Pertarų dažnumas ir įvairovė sakytinėje lietuvių kalboje. – Bendrinė kalba 87, 1–10. Prieiga internete: www.bendrinekalba.lt.

Leech G. 1999: Principles of Pragmatics. London, New York: Longman.

Mikulėnienė D. 2011: Juozo Aleksandravičiaus lituanistinė ir pedagoginė veikla. – Kretingos tarmės žodynas, autoriaus Juozas Aleksandravičius, sudarė Danguolė Mikulėnienė, Daiva Vaišnienė. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, VII–XII.

Mikulėnienė D. 2019: Tarmiškumo bruožų nomenklatūra: nuo tarminių požymių prie tarmiškumo žymenų. – Respectus Philologicus 35(40), 51–62.

Nauckūnaitė Z. 2003: Loginiai ir lingvistiniai sakytinės ir rašytinės raiškos skirtumai. – Žmogus ir žodis: didaktinė lingvistika 5, 78–83.

Pabrėža J. 2017: Žemaičių kalba ir rašyba, Šiauliai: Šiaulių universiteto leidybos skyrius.

Pajėdienė J. 2018a: Santykinio laiko raiška prieveiksminiais laiko sakiniais šiaurės žemaičių telšiškių tarmėje. – Baltų filologija 27(1/2), 75–100.

Pajėdienė J. 2018b: Žemaitiškos tapatybės raiška: dėlionė iš Kretingos tarmės žodyno (2011) pavyzdžių. – Acta Linguistica Lithuanica 79, 64–104.

Pajėdienė J. 2019: Kretingos tarmės žodyne (2011) atsiskleidžiantys žemaitiško emocinio lauko kontūrai. – Acta Linguistica Lithuanica 80, 80–108.

Satkauskaitė D. 2011: Lingvistinė pragmatika. Mokomoji knyga aukštųjų mokyklų studentams. Kaunas. Prieiga internete: https://www.knf.vu.lt/dokumentai/failai/katedru/germanu/Satkauskaite_LINGVISTINE_PRAGMATIKA_elektronine.pdf.

Subačius G. 2014: Birutės Rokaitės-Vanagienės žodynas ir kiti darbai. – Vanagienė Birutė, 2014: Šiaurės vakarų žemaičių žodynas. Ylakių, Lenkimų, Mosėdžio, Skuodo, Šačių apylinkių šnektos, A–O, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, XI–XII.

Vaišnienė D. 2011: „Kretingos tarmės žodynas“: pagrindiniai medžiagos pateikimo principai. – Kretingos tarmės žodynas, autoriaus Juozas Aleksandravičius, sudarė Danguolė Mikulėnienė, Daiva Vaišnienė. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, XX–XXXVI.

Weigand E. 2009: Language as Dialogue, Amsterdam / Philadelphia: John Benjamins Publishing Company.

Weigand E. 2010: Dialogue – The Mixed Game, Amsterdam / Philadelphia: John Benjamins Publishing Company.

BENDRINĖ KALBA 92 (2019)

www.bendrinekalba.lt

ISSN 2351-7204

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ. Pritarimas pašnekovui žemaičių kasdienybės diskurse: funkcijos ir raiška

(remiantis XX a. II pusės šaltiniais) | 16

doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.14

Zinkevičius Z. 1994: Lietuvių kalbos dialektologija. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Gauta 2019 12 10

Priimta 2019 12 30

BENDRINĖ KALBA 92 (2019)

www.bendrinekalba.lt

ISSN 2351–7204

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ. Pritarimas pašnekovui žemaičių kasdienybės diskurse: funkcijos ir raiška (remiantis XX a. II pusės šaltiniais) | 17 doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.14

AGREEMENT WITH INTERLOCUTOR IN SAMOGITIAN DAILY DISCOURSE: FUNCTIONS AND EXPRESSION (BASED ON THE SOURCES OF THE 2ND HALF OF THE 20^TH CENTURY)

Summary

In the context of Samogitian interpersonal communication one interlocutor’s agreement with another in terms of the content of speaking and/or emotional support is mostly concerned with familiarity and the social – phatic – function of language. The study made use of the collections that record the Samogitian language of the 2^nd half of the 20^th century. The material provided by the collections of passages illustrating Samogitian authentic speaking shows the link between the appropriateness of communication and the favourable attitude towards the interlocutor (if permitted by a communicative situation and content). The proper expression of attentiveness is associated with the universal attitudes of appropriate (tactful) communication, which are realized by a calm body posture, eye contact, attention to the interlocutor’s behaviour, and the content of speaking. Samogitians tend to perceive the favourable approach towards the interlocutor’s content of speaking and its way of presentation as politeness and try to show it by varied expression of agreement.

The analysis of the discourses of three types contained in the collection of texts illustrating Samogitian authentic speaking Taip šneka tirkšliškiai (cf. Girdenis 1996) reveals different practices of the listener’s agreement with the speaker. The narration of a true or fictitious but interesting story is usually not interrupted by the listener. In a usual conversation of several individuals the agreement of one interlocutor with another (providing new information) is more commonly expressed by the repetition of the interlocutor’s phrase or its part (~65%) rather than the short words expressing agreement (~35%). The structure of phone conversations demonstrates a considerably more frequent usage of elements of agreement with the interlocutor, which is explained by the inability of the interlocutor’s visual evaluation. In the phone conversations under analysis agreement was relatively more commonly expressed by the short words of agreement, which were pronounced by utilizing different voice modulations (~78%), compared to the repetition of the interlocutor’s phrases (~22%).

BENDRINĖ KALBA 92 (2019)

www.bendrinekalba.lt

ISSN 2351-7204

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ. Pritarimas pašnekovui žemaičių kasdienybės diskurse: funkcijos ir raiška (remiantis XX a. II pusės šaltiniais) | 18 doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.14

KEYWORDS: Samogitian daily language, spontaneous dialogue, agreement with the interlocutor, repetition.

JŪRATĖ PAJĖDIENĖ

Lietuvių kalbos institutas

Petro Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius

[email protected]

BENDRINĖ KALBA 92 (2019) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204