Artikeln behandlar de litauiska växtsläktnamn som återges i den första botaniska termordboken som trycktes i Litauen – växtnamnsförteckningen Žolynas. Dalys II. Lietuvos augalų žodynas ir augalų taislas (1906), sammanställd av Povilas Matulionis. Deras källor fastställs, och originalformerna av de växtsläktnamn som Jurgis Ambraziejus Pabrėža och Laurynas Ivinskis använde och som återges i förteckningen identifieras. Växtsläktnamnen som J. A. Pabrėža föreslog och som används i den analyserade förteckningen jämförs med växtsläktnamnen i hans manuskript Taislius augyminis och i J. A. Pabrėžas ordbok Botanika arba Taislius augyminis, tryckt i Amerika 1900. Växtsläktnamnen av L. Ivinskis som återges i Žolyne jämförs med växtsläktnamnen i två av L. Ivinskis manuskript (Scaurus Agaricus rufo divaceus och Prigimtūmenėje). Växtsläktnamn skapade av upphovsmannen till Žolynas, Povilas Matulionis, och av andra författare behandlas också kortfattat.
INLEDNING
De första litauiska ordböckerna över botaniska termer och växtnamnsförteckningarna började sammanställas redan i början av 1800-talet. Den samogitiske prästen Jurgis Ambraziejus Pabrėža (1771–1849), som började systematiskt ordna naturvetenskapliga termer och nomenklaturbeteckningar, var den första författaren till sådana termordböcker. År 1821 skrev han den tvåspråkiga ordboken Dictionarium Botanicum Latino Samogiticum
BENDRINĖ KALBA 92 (2019)
www.bendrinekalba.lt
ISSN 2351-7204
Page 2
ALBINA AUKSORIŪTĖ. Povilo Matulionio Žolyne pateiktų augalų genčių vardų autoriniai šaltiniai | 2
doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.11
(en botanikordbok på latin och samogitiska) och upptog där 860 växtnamn. År 1834 färdigställde J. A. Pabrėža arbetet på 505 sidor Sryje Balsenyvyny, som också är en tvåspråkig alfabetisk förteckning över växtmorfologiska termer på latin och litauiska. År 1843 avslutade han sitt viktigaste vetenskapliga arbete Taislius augyminis (Tayslós augumyynis) och beskrev där ingående hela Samogitiens flora: han behandlade växternas uppbyggnad, förklarade växtmorfologiska termer och beskrev 643 släkten av blomväxter samt 150 släkten av sporväxter och svampar¹. J. A. Pabrėža lyckades inte själv få dessa arbeten tryckta. Hans manuskript publicerades av Litauens språkinstitut för några år sedan: 2009 utkom manuskriptets första del, 2014 den andra delen, och 2015 slutfördes publiceringen av den återstående delen av manuskriptet (se TA I, TA II, TA III)².
En annan samogit, läraren Laurynas Ivinskis (1810–1881), har också gjort viktiga insatser för botanisk terminologi, särskilt med sitt opublicerade manuskript Prigimtùmėnė, turentė sawiejė dalijkus žemiės, žoliun ir gwiunun su parodimu anun wartojimo (hädanefter Prigimtùmenė), skrivet omkring 1870. I den andra delen av detta manuskript, Žolėmina, presenterade författaren en systematisk namnförteckning över svampar och växter, med 218 familjer och över 2520 litauiska släktnamn (se vidare Jankevičius, Jankevičienė 1962: 151–163; Auksoriūtė 2000; 2004).
På initiativ av prästen Antanas Milukas, redaktör för den i Amerika utgivna litauiskspråkiga tidningen Dirva, trycktes år 1900 en del av J. A. Pabrėžas manuskript Taisliaus augyminio, med titeln Botanika arba Taislius auguminis. Detta är den första tryckta litauiska ordboken över botaniska termer, som även innehåller en växtnamnsförteckning, men den trycktes i Amerika. Den andra tryckta litauiska ordboken över botaniska termer anses vara den hektograferade skriften Lietuviški augalų vardai. Lietuvių–lotynų kalbų botanikos terminų žodynėlis, utgiven år 1902 i staden Irbit i Ryssland och sammanställd av Kazimieras Drąsutavičius. Det är en ordbok på 42 sidor, undertecknad med pseudonymen Bugienis (se vidare Kruopas 1998 (1975): 266–267; Klimavičiūtė 2005: 26; LKTŽ 2008: 13).
Den första tryckta botaniska ordboken i Litauen är 3 från 1906, utgiven av Povilas Matulionis, Žolynas. Del II. Litauens växtordbok och växtregister (nedan – Žolynas), även om den kronologiskt är den tredje tryckta ordboken inom detta område (se fig. 1). Det är en växtnamnsförteckning där man också kan hitta en del botaniska termer.
1 Apie J. A. Pabrėžos kalbą ir rašybą plačiau žr. Subačius (1996: 10–113; 2009: 9–28).
2 Manuskriptet Taislius augyminis förbereddes för tryckning av dr Rita Šepetytė; jag tackar henne för konsultationerna.
3 På bokens första blad anges år 1906, eftersom boken planerades bli utgiven det året, men tryckeriet dröjde med tryckningen och därför anges år 1907 på omslaget.
BENDRINĖ KALBA 92 (2019)
www.bendrinekalba.lt
ISSN 2351-7204
Page 3
ALBINA AUKSORIŪTĖ. Povilo Matulionio Žolyne pateiktų augalų genčių vardų autoriniai šaltiniai | 3
doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.11
P. Matulionis (1860–1932) – įžymus lietuvių miškininkas, mokslininkas ir pedagogas. „Daugeliui P. Matulionio darbų tenka vartoti pažyminį pirmasis: jis pirmasis paskelbė kraštotyrinį straipsnį lietuvių kalba (1891), pirmasis lietuviškai aprašė gintarą (1922) ir pripažintas pirmuoju kraštotyrininku; jis pirmasis lietuvis, nustatęs lietuvių paplitimo ribas Vilniaus gubernijoje (1901) ir rengęs etnografinį žemėlapį; jis – pirmosios Lietuvos žuvininkystės ir vandens ūkio plėtros programos (1903) <...> bendraautoris; jis parengė ir išleido pirmąjį lietuvišką augalų pavadinimų žodyną (1906), žinomą Žolyno pavadinimu, pirmąjį Lietuvos geografinį žemėlapį (1923), pirmąjį reljefinį žemėlapį Lietuvių ir latvių žemė (1921); jis vadovavo Aukštųjų mokslų draugijai, dalyvavo steigiant Aukštuosius kursus <...>“ (Deltuvas 2014: 12–13).
FIG. 1. Omslaget till Žolynas
BENDRINĖ KALBA 92 (2019)
www.bendrinekalba.lt
ISSN 2351-7204
Page 4
ALBINA AUKSORIŪTĖ. Povilo Matulionio Žolyne pateiktų augalų genčių vardų autoriniai šaltiniai | 4
doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.11
När P. Matulionis började sammanställa växtnamnsförteckningen hade han redan samlat på sig många litauiska växtnamn i egenskap av skogvaktare i Litauen. Jämfört med sina föregångare och samtida hade han ett obestridligt försprång, eftersom han hade studerat botanik vid skogsinstitutet i Sankt Petersburg och fått vetenskapliga grunder i växtsystematik (Deltuvas 2014: 312). P. Matulionis planerade att ge ut ett verk i två delar: den första delen skulle beskriva växtmorfologin och innehålla illustrationer, medan den andra skulle bestå av en ordbok över Litauens växter och ett växtsystem. Den första delen blev aldrig utgiven. Som Jonas Dagys skriver: ”Det främsta hindret var att hans tjänst förflyttades från Litauen till Smolensk. Väl långt från Vilnius kunde han inte längre upprätthålla nära kontakter med förlagen i Vilnius, och kanske hade även det administrativa arbetet ökat så mycket att författaren inte längre kunde ägna sig åt rent vetenskapligt arbete” (Dagys 1957: 33).
I förordet till Žolynas anger P. Matulionis syftet med sammanställningen av namnförteckningen: ”1. att redovisa antalet växter som upptäckts i vårt hemland, 2. att sammanföra de uppgifter som är utspridda överallt, 3. att ordna och samordna dem, liksom de spridda växtnamnen både i folkmun och i skrifter, varigenom de många motsägelserna skulle minska” (Ž 3). Han framhöll att två eller tre olika växter i det levande folkspråket, och ännu oftare i skrifter, betecknas med ett och samma ord, och omvänt att en och samma växt kan ha flera olika namn. Författaren angav också principerna för hur han redovisar detta i namnförteckningen: ”I sådana fall har jag tagit med endast de namn som antingen är mer utbredda, uttrycker växtens egenskaper mer träffande, har äldre ursprung eller tydligare bekräftas av våra grannfolkens språk: lettiska, polska och ryska” (Ž 3).
Enligt P. Matulionis valdes omkring 3000 litauiska växtnamn ut till namnförteckningen av 5000 ord som han hade hört eller läst. Författaren förkastade vissa namn som felaktiga, eftersom alla ordinsamlare inte behärskade botanik eller litauiska, och de som uppgav växtnamn inte alltid kände igen växten och därför också lämnade felaktiga namn. I Žolynas ingår endast namn på växter som växer i Litauen; P. Matulionis tog inte med namn på krukväxter eller importerade växter (Ž 4). I Žolynas hittar man namn på 716 växtsläkten och omkring 2000 arter. Det bör uppmärksammas att växt- och svampnamn inte skiljs åt i namnförteckningen, utan redovisas tillsammans. Vid den tiden räknades svampar till växterna; de hade ännu inte avskilts till ett eget rike. Därför behandlas även svampar i denna artikel som en del av växterna.
P. Matulionis Žolynas består av tre delar: 1. Rodikle sulyg lotiniško abecyno; 2. Rodikle sulyg lietuviško abecyno; 3. Augalų taislas sulyg istoriškai-gamtiškosios tvarkos. I den första delen är växtnamnen listade i latinsk alfabetisk ordning; först anges det latinska namnet, därefter det litauiska.
BENDRINĖ KALBA 92 (2019)
www.bendrinekalba.lt
ISSN 2351-7204
Page 5
ALBINA AUKSORIŪTĖ. Povilo Matulionio Žolyne pateiktų augalų genčių vardų autoriniai šaltiniai | 5
doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.11
namn med hänvisning till den författare som nämnt det samt motsvarigheter på ryska och polska. Först anges släktnamnet, varefter artnamnen räknas upp, t.ex.:
Asperugo. L. – Šiurkštelė. P. (Ašryna) – Острщца – Lepczyca
A. procumbens. L. – Š. mėlinoji. – О. Лежачая – L. Leżąca (Ž 10).
Det förekommer sällan att endast släktnamnet anges, exempelvis Ligustrum. – Lubistras, Mln. – Ligustr. (Ž 37); oftast anges även artnamn, och antalet varierar. För vissa växter anges över tio artnamn, exempelvis har plūdės 15 artnamn (se fig. 2).
FIG. 2. Žolyno, sidan 48
Vid vissa litauiska släkt- och artnamn anges också synonymer; de skrivs intill inom parentes, t.ex.: Althaea – Ybiškė. P. (Rožė) (Ž 7); Lactarius trivialis F. – Pienius Paalksne Iv.
BENDRINĖ KALBA 92 (2019)
www.bendrinekalba.lt
ISSN 2351-7204
Page 6
ALBINA AUKSORIŪTĖ. Povilo Matulionio Žolyne pateiktų augalų genčių vardų autoriniai šaltiniai | 6
doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.11
(Kiaulgribas) (Ž 35). På andra ställen skrivs synonymer utan parenteser, t.ex.: Convallaria, Lin. – Gludišius. Pakalnutis (Ž 21); Cornus mas – Sedula tikroji P., Smiltre Iv. (Ž 21). Ibland anges ett artnamn som synonym till ett litauiskt släktnamn, t.ex.: Lamium L. – Notruolė (Dilgele kurčioji) (Ž 35). Det bör noteras att ryska och polska motsvarigheter inte anges för alla släkt- och artnamn, t.ex.:
Ptilidium – Mosslav – Orlica
P. ciliare Ness. – K. Pintinele Mln. Brzęsniak (Ž 49)
Sphaerella Wittr – Apivale P.
S. aquilina Auers – A. areline (Ž 56).
I den andra delen av Žolyno listas litauiska växtsläkt- och artnamn i litauisk alfabetisk ordning, med deras latinska motsvarigheter angivna intill (se fig. 3).
Page 7
ALBINA AUKSORIŪTĖ. Povilo Matulionio Žolyne pateiktų augalų genčių vardų autoriniai šaltiniai | 7
doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.11
I den tredje delen av Žolynas presenterar P. Matulionis ett växtsystem som bygger på de principer som den danske botanisten Johan Eugenius Warming (Johan Eugenius Warming, 1841–1924) lade fram i verket Ekologinė augalų geografija (Oekologische Pflanzengeographie, 1896) (Deltuvas 2014: 315). Framställningen visas i fig. 4. Som Jonas Dagys framhåller: ”[O]m vi jämför detta system av P. Matulionis med det nuvarande fylogenetiska växtsystemet, ser vi att det endast är avdelningen för växter utan blommor som klassificeras annorlunda i dag: det som Matulionis betraktade som klasser räknas nu som separata typer. I systemet för blomväxter har däremot inga väsentliga förändringar skett” (Dagys 1957: 33).
FIG. 4. Början av del III av Žolynas, sidan 97
BENDRINĖ KALBA 92 (2019)
www.bendrinekalba.lt
ISSN 2351-7204
Page 8
ALBINA AUKSORIŪTĖ. Povilo Matulionio Žolyne pateiktų augalų genčių vardų autoriniai šaltiniai | 8
doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.11
Om P. Matulionis verk och hans Žolynas har främst naturvetenskapliga forskare skrivit: 1957 utkom artikelsamlingen Įžymus lietuvių miškininkas – prof. Povilas Matulionis, och 2014 publicerades Romualdas Deltuvas monografi Povilas Matulionis: ateities pradžia – tai mes.
Syftet med denna artikel är att med den beskrivande jämförande metoden fastställa de källor som P. Matulionis hämtade växtsläktenas namn i Žolynas från samt originalformerna av de växtsläktenamn som upptas i namnförteckningen. Jämförelseunderlaget utgörs av namn som förekommer i J. A. Pabrėžas och L. Ivinskis handskrifter. Artikeln behandlar 716 litauiska växtsläktenamn som förekommer i den första delen av Žolynas, exklusive synonymer.
KÄLLORNA TILL NAMNEN PÅ VÄXTSLÄKTENA I ŽOLYNAS
I förordet till Žolynas lade P. Matulionis fram en lista över de källor han använt och angav som sista källa växtnamn som han själv hade samlat in från olika delar av Litauen under 15 år. Intill det litauiska växtnamnet angav han oftast en förkortning av efternamnet på den forskare som hade nedtecknat eller föreslagit namnet, och listan över förkortningar placerade han i slutet av boken (se fig. 5). Listan innehåller 17 förkortningar, men en genomgång av förkortningarna vid de litauiska släktnamnen i del I gav ytterligare några som inte tagits med i listan, till exempel: Ficus – stega Al., Melilotus – barkūnas Al., Platanus – jievaras All.; Actaea – kiauleogė Hag., Chaerophyllum – gurgždis Hag., Cardamine – kresa H.; Ceramium – ragmaurė I.; Elaphomyces – riešutys Sember.; Lupinus – lubinas Staug., Viburnum – putinas Staug., Castanea – kaštanas St.; Conferva – maurena Z.; Oenanthe – išne Ž. Som framgår av Lietuviško botanikos žodyno (hädanefter LBŽ) anges för namnen stega (LBŽ 142) och barkūnas (LBŽ 218) förkortningarna Alk och Mln, och för jievaras (LBŽ 266) anges Alk. Den senare förkortningen står för Jonas Aleksas efternamn; Jonas Staugaitis använde en lista över växtnamn som Alekسا hade samlat in i Suvalkija (LBŽ XXIX), medan Mln är en förkortning av P. Matulionis efternamn. P. Matulionis tycks alltså ha förkortat J. Aleksas efternamn till Al., men vid jievaras har ett korrekturfel smugit sig in. Även avvikelserna mellan förkortningarna Hag. och H. respektive Staug. och St. kan betraktas som sådana fel. De förra är förkortningar av K. G. Hagens efternamn, även om P. Matulionis i förkortningslistan använde Hg.; de senare är förkortningar av J. Staugaitis efternamn. Detta bekräftas av uppgifterna i LBŽ. Vad förkortningarna I., Sember., Z. och Ž. betyder är svårt att säga
BENDRINĖ KALBA 92 (2019) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204
Page 9
ALBINA AUKSORIŪTĖ. Povilo Matulionio Žolyne pateiktų augalų genčių vardų autoriniai šaltiniai | 9
doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.11
eftersom LBŽ anger att ragmaurė är ett namn som J. A. Pabrėža föreslagit, medan išnė kommer från L. Ivinskis (se LBŽ 79 och 237).
FIG. 5. Lista över förkortningar vid växtnamnen, sidan 110
1. Jämförande namn på växtsläkten i Žolynas och J. A. Pabrėžas skrifter
Žolynas innehåller huvudsakligen växtsläktsnamn som föreslagits av J. A. Pabrėža – de är 303 till antalet. Som P. Matulionis uppger i förordet använde han J. A. Pabrėžas ordbok Botanika arba Taislius auguminis (härefter BT), utgiven i Amerika år 1900 (Ž 3). I denna ordbok trycks en mindre del av J. A. Pabrėžas manuskript från 1843, Taislius augyminis (härefter TA) – en inledning och en växtlista, om vilken det i BT:s förord står: ”Det viktigaste i detta verk är en alfabetisk förteckning över växter som förekommer i västra Litauen, med det latinska namnet angivet vid varje växt” (BT 8). BT:s redaktörer uppgav att J. A. Pabrėžas verk är skrivet på samogitiska och att endast stavningen ändrades vid tryckningen: ”I övrigt trycker vi allt vi har, ord för ord, och ändrar endast stavningen” (BT 8).
BENDRINĖ KALBA 92 (2019)
www.bendrinekalba.lt
ISSN 2351-7204
Page 10
ALBINA AUKSORIŪTĖ. Povilo Matulionio Žolyne pateiktų augalų genčių vardų autoriniai šaltiniai | 10
doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.11
En jämförelse mellan växtsläktsnamnen i Žolynas, där J. A. Pabrėžas namnförkortning anges, och växtsläktsnamnen i BT visar att det finns skillnader. Visserligen sammanfaller 153 växtsläktsnamn, vilket motsvarar 50,5 procent av de namn av J. A. Pabrėža som ges i Žolynas, helt i båda namnförteckningarna, till exempel: paršė (Achyrophorus), ajaras (Acorus), aldrunė (Aldrovanda), gašiokė (Amaryllis), niukštarutė (Andropogon), vyrskaida (Androsace), katpėdė (Antennaria), uolunė (Azalea), šiušelė (Erigeron), šluotytis (Himantia), platužė (Sticta), bokštytė (Turritis)4. Det bör påpekas att ändelsen -ė i Žolynas skrivs på två sätt: som numera är brukligt, det vill säga med en prick, men på andra ställen skrivs den utan prick – som -e, till exempel soroke (Milium). I BT markeras en sådan ändelse med ett streck, det vill säga skrivs –ē, till exempel sorokē BT 152; således skiljer sig inte stavningen av ändelsen i BT.
Skillnaden mellan vissa namn i de båda namnförteckningarna gäller endast ändelsevokalens längd i ord av samma genus: i Žolynas ges namn med ändelsen -is, medan BT har ändelsen -ys, till exempel: kibis (Aretium) Ž, kibys BT, jfr kybis (~kibis) TA II 394; kietis (Artemisia) Ž, kietys BT, jfr kyitis (~kietis) TA II 410; jautšonis (Bupleurum) Ž, jautšonys BT, jfr jautšonis (~jautšonis) TA I 327; driekis (Isaria) Ž, driekys BT, jfr dryikis (~driekis) TA III 134; blusganis (Physarum) Ž, bluzganys BT, jfr blóōzganis (~bluzganis) TA III 1295. Femton sådana avvikande namn har påträffats, och ett av dem uppvisar den motsatta skillnaden – med lång ändelse i Žolynas (žvaginys) (Melampyrum), men med kort ändelse i BT (~žvaginis), jfr žvagyynis (~žvaginis) TA II 255. Skillnader i den behandlade vokalen förekommer också i stammen: skidunė (Parmelia) Ž, skydunė BT, jfr skidauny (~skydūnė) TA III 48; dobilas (Trifolium) Ž, dobylas BT, jfr dobyts (~dobilas) TA II 335. Dessa skillnader är stavningsmässiga. Som nämnts ändrades stavningen i J. A. Pabrėžas manuskript i BT.
Hälften av namnen i Žolynas skiljer sig mer eller mindre från namnen i BT (150 växtsläktsnamn). En jämförelse mellan de avvikande växtsläktsnamnen och namnen i J. A. Pabrėžas TA (den del av manuskriptet vars publicering avslutades 2015 innehåller även den växtnamnslista som trycktes i BT) visar att skillnaderna mellan flertalet av de avvikande namnen i Žolynas och Taislius augyminis är små. Några växtsläktsnamn skiljer sig åt i genus, till exempel: ramunis (Anthemis) Ž, ramunė BT, jfr ramóóny (~ramunė) TA II 429; uolobelis (Cotoneaster) Ž, uolobelė BT, jfr.
4 Inom parentes anges det latinska växtsläktsnamn som står i Žolyne.
5 Inom parentes anges det växtsläktsnamn som överförts till standardspråket. Hänvisningen avser det namn som J. A. Pabrėža angav i den huvudsakliga beskrivande delen om växter i TA, alltså numret och sidan i den tryckta volymen, inte i manuskriptet.
BENDRINĖ KALBA 92 (2019)
www.bendrinekalba.lt
ISSN 2351-7204
Page 11
ALBINA AUKSORIŪTĖ. Povilo Matulionio Žolyne pateiktų augalų genčių vardų autoriniai šaltiniai | 11
doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.11
óulobely (~uolobelė) TA II 156; šalpusnis (Tussilago) Ž, šalpusnė BT, jfr szalpósny (~šalpusnė) TA II 406; činčiberas (Verbena) Ž, činčibėrė BT, jfr čžínčýbeery (~činčiberė) TA II 251. I dessa fall har genus ändrats i Žolynas och maskulina namn används.
En annan liten grupp namn (20 namn) har samma genus och skiljer sig endast genom ändelsen, till exempel: dirsa (Bromus) Ž, dirsė BT; kaukis (Caucalis) Ž, kaukas BT, jfr kauks (~kaukas) TA I 335; pentinius (Delphinium) Ž, pentinas BT, jfr pęntyns (~pentinas) TA II 196; salotis (Lactuca) Ž, salotas BT, jfr saloots (~salotas) TA II 445; raukšlė (Marrubium) Ž, raukšla BT, jfr raukszla (~raukšla) TA II 250; biretune (Nicandra) Ž, biretuna BT, jfr byretuna (~biretūna) TA I 303; šiurkštė (Stereocaulon) Ž, šiurkšta BT, jfr śziórkszta (~šiurkšta) TA III 47. Som exemplen visar har ändelsen ändrats i Žolynas, eftersom BT har namn med samma ändelse som i TA-originalet.
Några namn i Žolynas skiljer sig från namnen i BT endast genom en del i sammansättningen eller ett suffix, till exempel: liutonasris (Antirrhinum) Ž, liaunasrė BT, jfr launasry (~liaunasrė) TA II 259; plikaplaiskis (Gymnostomum) Ž, plikžiopla BT, jfr plykžiopla (~plikžiopla) TA II 561; ankstyve (Draba) Ž, anksta BT, jfr anksta (~anksta) TA II 277; sausmedis (Lonicera) Ž, sauskune BT, jfr sauskuuny (~sauskunė) TA I 310; erškėtys (Rosa) Ž, erškrozė BT, jfr erszkroožy (~erškrožė) TA II 174; šepe (Leskea) Ž, kopturšepše BT, jfr kopturšzeepšzy (~kopturšepšė) TA II 576.
För att beteckna några växtsläkten tog P. Matulionis i Žolynas upp synonymer eller artnamn från J. A. Pabrėžas TA, varav de flesta hämtats ur talspråket, till exempel: epejeida (Hedera Helix) Ž, slanka BT, jfr jonoosžós slaŋka (~jonošius slanka), syn. pruus. epėjęydós (~epejeidos) TA I 321; uožekšnis (Evonimus) Ž, atkašnys BT, jfr aatkašznis (~atkašnis), syn. pruus. ožeksznis TA I 312; kularda (Chenopodium) Ž, balanda BT, jfr baląada (~balanda) TA I 349, baląada kuularda (~balanda kūliarda) (Chenopodium Ambrosioides) TA I 351; kenis (Abies) Ž, eglė (Abies Picea) BT, jfr egly (~eglė), egly kienys (~eglė kėnis) (Abies Picea) TA II 517; žliūgis (Stellaria) Ž, žvaizdininkė BT (žliūgis – Stellaria media BT), jfr žwayzdynyky (~žvaizdininkė), žwayzdynyky žliūgis (~žvaizdininkė žliūgis) (Stellaria media) TA II 125.
Särskilt bör de 11 växtsläktsnamn som i Žolynas anges med J. A. Pabrėžas namnförkortning tas upp; de skiljer sig helt från namnen i BT, till exempel: plukė (Anemone) Ž, balas BT, jfr baals (~balas) TA II 212; šilinykas (Alisma) Ž, igautrama BT, jfr igautrama (~igautrama) TA II 83; kartuolė (Aristolochia) Ž, numgina BT, jfr nómgyna (~numgina) TA II 466; šiurkštelė (Asperugo) Ž, ašruna BT, jfr aszruną (~ašrūna) TA I 285; žande (Eryngium) Ž, zunda BT, jfr
BENDRINĖ KALBA 92 (2019) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204
Page 12
ALBINA AUKSORIŪTĖ. Povilo Matulionio Žolyne pateiktų augalų genčių vardų autoriniai šaltiniai | 12
doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.11
zuunda (~zunda) TA I 326; glimždis (Exosporium) Ž, glimširtys BT, jfr glymšzyyrtis (~glimširtis) TA III 138; rukštelis (Oxalis) Ž, uksunė BT, jfr óksuuny (~uksinė) TA II 136; anomadonė (Anomodon) Ž, tarpdantblakštenė BT, jfr tarpdątbtakstieny (~tarpdantblakštenė) TA II 575; kardylas (Gladiolius) Ž, měčalis BT, jfr miečzáalis (~miečalis) TA I 177; indega (Indigefera) Ž, anglija BT, jfr ąglyje (~anglija) TA II 359; peple (Populus) Ž, tapalis BT, jfr tapalis (~tapalis) TA II 97. Som exemplen visar är växtsläktnamnen i BT hämtade från J. A. Pabrėžas TA, medan P. Matulionis i Žolyne angav andra namn än dem i dessa verk. En genomgång av namnen på de behandlade växtsläktena och deras synonymer i LBT visade att J. A. Pabrėžas efternamnsförkortning inte anges vid något av dem; oftast anges förkortningen av P. Matulionis efternamn. Det finns alltså goda skäl att ifrågasätta om dessa växtsläktnamn verkligen är hämtade från J. A. Pabrėžas skrifter. P. Matulionis tycks ha förlituiska vissa lånord i BT (uksūnė > rukštelis, mėčalis > kardylas), ersatt ett namn vars bildning tycktes honom komplicerad med ett lån från latin (tarpdantblakštenė > anomadonė) eller anpassat det till det latinska namnet genom att utelämna landets namn (anglija > indega).
En jämförelse av namnen i BT och TA visar tydligt att BT upptar växtsläktnamn ur J. A. Pabrėžas manuskript, även om stavningen av vissa namn har ändrats i BT. P. Matulionis återgav inte alla namn som J. A. Pabrėža angett i BT exakt; sådana inexakt återgivna namn utgör över 49,5 procent av alla namn i Žolyne som betecknats som J. A. Pabrėžas växtnamn.
2. Växtsläktnamn som är gemensamma för Žolynas och L. Ivinskis skrifter
Den näst största gruppen växtsläktnamn består av 144 namn som hämtats från L. Ivinskis skrifter. P. Matulionis uppgav att en av källorna till hans nomenklatur var L. Ivinskis teckningar av ”botaniska svampar och växter”, vilka han fått av Mečislovas Davainis Silvestravičius (Ž 3). Det är känt att L. Ivinskis sammanställde en svampatlas 1873 (hädanefter GA), med vetenskapliga beskrivningar av svampar och ett stort antal teckningar av dem. Vid botanikkongressen i Warszawa valdes atlasen ut och skickades till världsutställningen i Wien 1873. När svampatlasen försvann i Wien arbetade författaren senare fram den på nytt (se Petkevičiūtė 1988: 93–94 för mer information). Teckningar av de svampar som L. Ivinskis behandlade finns bevarade och förvaras i manuskriptsamlingen vid Litauens institut för litteratur och folklore. Där finns två manuskript – Agaricus aeruginosus IV Pratella (F1-660) och Scaurus Agaricus rufo divaceus (F1-661) – med sammanlagt 226 sidor och 769 svampteckningar gjorda av L. Ivinskis själv. Svamparna beskrevs under åren 1868–1874 och 1876.
BENDRINĖ KALBA 92 (2019)
www.bendrinekalba.lt
ISSN 2351-7204
Page 13
ALBINA AUKSORIŪTĖ. Povilo Matulionio Žolyne pateiktų augalų genčių vardų autoriniai šaltiniai | 13
doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.11
I dessa svampbeskrivningar angav L. Ivinskis 73 litauiska namn på svamparter (se Auksoriūtė 2012: 217–243 och cd-skivan Lauryno Ivinskio grybų atlaso rankraštis för mer information). Det är möjligt att P. Matulionis hade tillgång till något av dessa manuskript av L. Ivinskis.
En jämförelse mellan de litauiska svampnamnen i de bevarade GA-manuskripten av L. Ivinskis och namnen i Žolyne visar att namnen på åtta svampsläkten förekommer i båda verken: šukėnis (Clavaria) Ž, jfr szukėnis GA; gniaužtenis (Helvella) Ž, jfr gniaužtėnis GA; ausunis (Peziza) Ž, jfr àusūnis, bòbausis GA; rudetras (Erineum) Ž, jfr rudiētras GA; lapelaizis (Merulius) Ž, jfr lapièlājizis GA; tre av namnen har en annan ändelse: skilemynas (Boletus) Ž, jfr skiliėmina GA; vinguris (Daedalea) Ž, jfr wìngurīs GA; dygminas (Hydnum) Ž, jfr dīgminīs GA.
Som redan nämnts är L. Ivinskis största naturvetenskapliga verk Prigimtūmenė. P. Matulionis angav inte detta manuskript i sin källförteckning, men när namnen i Žolyne som försetts med L. Ivinskis efternamnsförkortning jämfördes med namnen i Prigimtūmenė, visade sig endast 22 växtsläktnamn sammanfalla, vilket motsvarar omkring 15 procent av alla växtsläktnamn i Žolyne som försetts med L. Ivinskis efternamnsförkortning. Det bör noteras att flertalet av dessa namn hämtats från dåtidens talspråk, eftersom ett av de sätt L. Ivinskis använde för att skapa termer var att terminologisera talspråkliga ord (se Auksoriūtė 2000: 57–68 för mer information). Följande namn sammanfaller: katpėde (Gnaphalium) Ž, jfr katpiedė (~katpede) Pr 255; linas (Linum) Ž, jfr linas (~linas) Pr 167; lapelaizis (Merulius) Ž, jfr gaidkojis, lapièlājizis (~gaidkojis, lapelaizis) Pr 66; briedgaure (Nardus) Ž, jfr bridgaūris (~briedgauris) Pr 127; pušis (Pinus) Ž, jfr pušzis, kwājé (~pušis, kvajė) Pr 143; aviete (Rubus) Ž, jfr awiètė (~avietė) Pr 203; ruta (Ruta) Ž, jfr rūta (~rūta) Pr 165. Endast ett av de nämnda namnen har en annan ändelse: i Žolyne anges briedgaurė, medan Prigimtūmenėje har briedgauris. En kontroll av J. A. Pabrėžas BT och TA visade att samma namn används för denna växt: briedgaurys BT, brydgauris (~briedgauris) TA I 184. Växtsläktet hade alltså benämnts av både J. A. Pabrėža och L. Ivinskis, vilket bekräftar att namnet hämtats från talspråket. Det är dock oklart varför P. Matulionis inte försåg detta namn, som förekommer i BT, med J. A. Pabrėžas efternamnsförkortning i Žolyne. Det kan noteras att växten av släktet Nardus i den žemaitiska dialekten har både ett feminint och ett maskulint namn. Enligt Lietuvių kalbos žodynas (hädanefter LKŽe) används formen briedgaurė endast i Šilalė, medan briedgauris används betydligt mer utbrett: i Kvėdarna, Šaukėnai, Šatės, Gargždai, Šilalė och andra orter (se LKŽe).
BENDRINĖ KALBA 92 (2019)
www.bendrinekalba.lt
ISSN 2351-7204
Page 14
ALBINA AUKSORIŪTĖ. Povilo Matulionio Žolyne pateiktų augalų genčių vardų autoriniai šaltiniai | 14
doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.11
Bland namnen på samma växtsläkten som återges i Žolyne och Prigimtūmenėje finns också lån, till exempel: blodustas (Allium) Ž, jämför blodūstas, bładūstas, czesnākas (~blodūstas, bladūstas, česnakas) Pr 132, śzesznaks (~česnakas) TA II 55; cinamonas (Cinnamomum) Ž, jämför cināmonas, cinēmonas (~cinamonas, cinemonas) Pr 155; gvazdikas (Eugenia) Ž, jämför gwajzdikas (~gvaizdikas) Pr 201. L. Ivinskis kan ha hämtat vissa lån från dåtidens talspråk eller funnit dem i äldre skrifter (se Auksoriūtė 2000: 121–126 för en utförligare redogörelse). Det bör noteras att en växt som kanel inte finns med i J. A. Pabrėžas Taislius augyminis, och att en annan växt kallas gvazdikas – gwazdyks (~gvazdikas) (Tagetes) TA II 425.
I den undersökta gruppen finns också namn på växtsläkten som L. Ivinskis med säkerhet själv har skapat, till exempel: paskinis (Epipogum) Ž, jämför paskinis (~paskinis) Pr 140, qntbaarzdy (~antbarzdė) TA II 462; rudetras (Erineum) Ž, jämför rudietras (~rūdėtras) Pr 48, ruudyniiks (~rūdin ykas) TA III 136; gniaužtenis (Helvella) Ž, jämför gniaužtenis (~gniaužtenis) Pr 65, alwiity (~alvytė) TA III 119; begalis (Laserpitium) Ž, jämför begālis, begalinis (~begalis, begalinis) Pr 194, dydžiōly (~didžiulė) TA I 348; garduoklis (Myrrhis) Ž, jämför gardōklis (~garduoklis) Pr 195, perlieweens (~perlėvenas) TA I 337; liesmuo (Onosma) Ž, jämför lièsmuō (~liesmuo) Pr 233, looty (~lutė) TA I 278; linovietis (Thesium) Ž, jämför linōvietis (~linovietis) Pr 153, lynołapis (~linolapis) TA I 321. En jämförelse visar att J. A. Pabrėža i sitt arbete använde andra namn på de aktuella växtsläktena, troligen sådana som han själv hade bildat.
Några namn på växtsläkten i Žolyne med förkortningen av L. Ivinskis efternamn kan nämnas; de skiljer sig från namnen i Prigimtūmenėje genom ett suffix eller ett led i en sammansättning, till exempel: medumele (Melittis) Ž, jämför mĕdūnis (~medūnis) Pr 231; laiškenis (Mercurialis) Ž, jämför laiškėtis (~laišketis) Pr 150; vaškenis (Myrica) Ž, jämför waszkuonė (~vaškuonė) Pr 145; pludmene (Salvinia) Ž, jämför plūdūris (~plūdūris) Pr 117; garstinykas (Sisymbrium) Ž, garstītininkas (~garstytininkas) Pr 179; siaurenis (Sparganium) Ž, jämför siaurōnis (~siauronis) Pr 120; sausaziedis (Carlina) Ž, jämför sausūnis (~sausūnis) Pr 254.
En jämförelse mellan namnen på växtsläkten som i Žolyne anges som L. Ivinskis namn och namnen i Prigimtūmenės visar tydligt att få sammanfaller; de flesta namn som ges i de båda verken skiljer sig åt, till exempel: nuokana (Cicuta) Ž, jämför siùtminīs (~siutminys) Pr 191; šunažolė (Dactylis) Ž, jämför piewēnis (~pievenis) Pr 125; nerve (Fontinalis) Ž, jämför pasrowēnis (~pasrovenis) Pr 111; galvenis (Geoglossum) Ž, jämför kùltuwēnis (~kultuvenis) Pr 63; plauretis (Gymnadenia) Ž, jämför plìntis
BENDRINĖ KALBA 92 (2019)
www.bendrinekalba.lt
ISSN 2351-7204
Page 15
ALBINA AUKSORIŪTĖ. Povilo Matulionio Žolyne pateiktų augalų genčių vardų autoriniai šaltiniai | 15
doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.11
(~plintis) Pr 140; saulenis (Helianthemum) Ž, jämför švitrūnis (~švitrūnis) Pr 181; skleist(e)nis (Herniaria) Ž, liekandris (~liekandris) Pr 184; driguonė (Listera) Ž, jämför bražis (~brašis) Pr 141; pienraudis (Lycogala) Ž, jämför raudmenė (~raudmenė) Pr 59; menuva (Montia) Ž, jämför šaltrenė (~šaltrenė) Pr 184; prožiklė (Neslia) Ž, jämför grudėnė (~grūdenė) Pr 176; klastotras (Osmunda) Ž, jämför roglenis (~roglenis) Pr 115; bervidis (Scrophularia) Ž, jämför ropeinis (~ropeinis) Pr 222; dygunė (Torillis) Ž, jämför šajtl(i)etis (~saitlietis) Pr 195. Därför är det uppenbart att P. Matulionis tog in växtsläktsnamn som L. Ivinskis hade skapat i Žolynas, men inte från Prigimtūmenė. Troligen använde han andra handskrifter av författaren eller sekundärkällor, eller så hämtade han vissa namn från L. Ivinskis artiklar publicerade i Metskaitliuose.
3. Växtsläktsnamn skapade av P. Matulionis och andra författare
Den tredje största gruppen växtsläktsnamn där en efternamnsförkortning anges omfattar 63 namn med förkortningen Mln., vilket betyder att P. Matulionis själv skrev ned, samlade in eller bildade dessa namn. Han hämtade en del av namnen från talspråket, eftersom han själv i förordet angav följande bland källorna: ”Mina egna iakttagelser, insamlade under 15 år från olika delar av vårt hemland” (Ž 4). Namn som P. Matulionis samlade in från levande språkbruk utgör omkring 46 procent av namnen i Žolyne. Exempel på sådana namn är kraujažolė (Achillea), lakišius (Bidens), kukurdvelkis (Bovista), žirnmedis (Caragana), vijoklis (Convolvulus), ąžuolas (Quercus), žalčialankis (Daphne), švylis (Eriophorum), drignė (Hyoscyamus), pienius (Lactarius), peliožirnis (Lathyrus), pupalaiškis (Menyanthes), umedė (Russula), vingerykštė (Spiraea).
Mer än hälften (omkring 54 procent) av växtsläktsnamnen verkar P. Matulionis själv ha bildat; hälften av dem är suffixavledningar, till exempel: dirvuolė (Agrimonia), smilguolė (Agrostis), purvuolis (Liparis), žirnuolis (Orobus), driekana (Lycopodium), plūdena (Lemna), godulis (Anchusa), gleivikas (Arcyria), papartikštis (Ceterach), stepukas (Apocynum), svogūnelis (Colchicum), smilgaitė (Deschampsia), gleivetis (Nostok). Åtta är sammansättningar: auselgribis (Auricularia), pašepžioplė (Barbula), slepišere (Isoetes), smiltagraibė (Moehringia), trukažolė (Pirola), uolaskelė (Sacsifraga), kulkšnegalvis (Hippocrepis), šilkam(e)dis (Morus). Två är prefixavledningar: posmilgė (Apera), pojudra (Capsella). Ytterligare tre namn lånade P. Matulionis från latinet: eliodė (Elodea), levanda (Lavandula), mnija (Mnium). Sålunda samlade författaren till Žolynas inte bara in växtsläktsnamn utan skapade också sådana själv.
BENDRINĖ KALBA 92 (2019)
www.bendrinekalba.lt
ISSN 2351-7204
Page 16
ALBINA AUKSORIŪTĖ. Povilo Matulionio Žolyne pateiktų augalų genčių vardų autoriniai šaltiniai | 16
doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.11
Något färre växtsläktnamn i Žolyne anges med en förkortning av Friedrich Kurschats efternamn – 33: laišis (Eruum), kemeras (Eupatorium), brantimedis (Guajacum), žibutė (Helichrysum), dedėsva (Malva), kaukis (Mandragora), šaukštis (Petasites), raktažolė (Primula), putelis (Tragopogon), dagišis (Xanthium) med flera.
P. Matulionis angav också ordböcker sammanställda av Konstantinas Sirvydas, Friedrich Kurschat, Mykolas Miežinis och andra författare som källor (Ž 3). Eftersom vissa författare (Bakutis, Adalbert Bezzenberger, Gabrielė Petkevičaitė-Bitė, Kazys Grinius, Petras Matulaitis, Georg Heinrich Ferdinand Nesselmann, Konstantinas Sirvydas med flera) endast bidrog med ett fåtal namn kommer de inte att behandlas närmare; det kan bara nämnas att det sammanlagda antalet sådana namn är 71. Det rör sig om namn som papartys Širv. (Aspidium), varnalėša Širv. (Lappa), balkuote Grn. (Briza), barškuti Grn. (Rhinanthus), bitkriesle Ness. (Calaminta), kriaušė Ness. (Pirus), bežis Bezz. (Typha), gurgždis Hag. (Chaerophyllum), kresa Hg. (Cardamine), smidras Gabr. (Asparagus), jurginas Gabr. (Dahlia), durnažolė Jac. (Atropa), sniegulis Jac. (Galanthus), delgutis Mlt. (Erodium), snaudalė Mlt. (Leontodon), putinas Staug. (Viburnum), iev(a)ras All. (Platanus). Bidragen till växtsläktenas terminologi i Žolynas från såväl dessa som de redan behandlade författarna anges som procentandelar i figur 6.
FIG. 6. Källor till växtnamnen i Žolyne efter författare, procent.
BENDRINĖ KALBA 92 (2019)
www.bendrinekalba.lt
ISSN 2351-7204
Page 17
ALBINA AUKSORIŪTĖ. Povilo Matulionio Žolyne pateiktų augalų genčių vardų autoriniai šaltiniai | 17
doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.11
I Žolyne finns också 102 växtsläktnamn utan några angivna förkortningar, till exempel: kaštanas (Aesculus), alksnis (Alnus), pašiaušėlis (Alopecurus), krapas (Anethum), arnica (Arnica), smilgaveisė (Corynephorus), narstiklis (Diatoma), banguolis (Furcellaria), širdažolė (Gentiana), dumblunė (Limosella), kietžirnis (Ononis), spalgena (Oxycoccus), sidobražolė (Potentilla), kerpunelė (Ptilidium), skutuolė (Rhytizma), tvane (Scheuchzeria), antplysė (Schizophyllum), nasturte (Tropaeolum), dilgyne (Urtica), vandsarge (Zanichellia).
SLUTSATSER
1. P. Matulionis Žolynas är den första växtnamnsförteckning som trycktes i Litauen. Den innehåller namn på växter och svampar som växer i Litauen, insamlade ur levande talspråk och ur olika tryckta skrifter och handskrifter. Förkortningarna av efternamnen på författarna som nedtecknat eller skapat namn från tryckta skrifter och handskrifter visar att omkring 86 procent av alla växt- och svampsläktnamn i Žolyne har en angiven upphovskälla. P. Matulionis angav en lista med 17 förkortningar av efternamn, men förteckningen innehåller fler sådana förkortningar; av dem framgår ytterligare två efternamn – J. Aleksa och J. Staugaitis.
2. Den största andelen av växtsläktnamnen i Žolyne (42 procent av samtliga släktnamn) utgörs av namn hämtade ur J. A. Pabrėžas ordbok Botanika arba Taislius auguminis (BT), utgiven i Amerika 1900, där en liten del av J. A. Pabrėžas handskrift från 1843, Taislius augyminis, trycktes. I Žolyne återges dock bara något mer än hälften av de växtsläktnamn som tillskrivs J. A. Pabrėža på samma sätt som i BT; den något mindre återstående delen visar skillnader mellan namnförteckningarna. Stavningen av växtsläktnamnen i BT ändrades jämfört med J. A. Pabrėžas handskrift, och vissa namn fick också ändrade former. När P. Matulionis tog över namn från BT ändrade han också en del av dem. Hela 11 växtsläktnamn som i Žolyne anges med J. A. Pabrėžas efternamnsförkortning återfinns varken i J. A. Pabrėžas handskrift eller i BT och har därför sannolikt hämtats ur andra skrifter än denna författares.
3. Växtsläktnamn med L. Ivinskis efternamnsförkortning har tagits in i Žolynas i hälften så stort antal som namn med J. A. Pabrėžas efternamnsförkortning. P. Matulionis angav L. Ivinskis svampteckningar som källa, men en jämförelse av svampsläktnamnen i Žolynas med de bevarade handskrifterna till svampatlasen som L. Ivinskis sammanställde visar att endast 8 svampsläktnamn kan ha hämtats därifrån.
BENDRINĖ KALBA 92 (2019) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204
Page 18
ALBINA AUKSORIŪTĖ. Povilo Matulionio Žolyne pateiktų augalų genčių vardų autoriniai šaltiniai | 18
doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.11
När man jämför de växtsläktnamn som anges i Žolyne med namnen i ett annat manuskript av L. Ivinskis – Prigimtūmenė – framgår det tydligt att de växtsläktnamn som används i namnförteckningen inte kommer från detta manuskript av L. Ivinskis. P. Matulionis använde troligen andra manuskript av L. Ivinskis eller sekundärkällor.
4. I Žolyne återfinns omkring 9 procent av de växtsläktnamn som namnförteckningens sammanställare, P. Matulionis, har bidragit med. En del av dessa växtsläktnamn hämtade författaren från talspråket, medan han troligen själv bildade mer än hälften. Bland de växtsläktnamn som P. Matulionis bildade finns främst suffixavledningar.
5. Det finns endast ett fåtal växtsläktnamn som skapats eller nedtecknats av andra författare (F. Kuršaitis, K. Sirvydas, M. Miežinis, F. Nesselman, K. Grinius m.fl.); de utgör omkring 10 procent av alla växtsläktnamn i Žolyno.
ŠALTINIAI
BT – Pabrėža A. 1900: Botanika arba Taislius Auguminis, Shenandoah, Pa.
GA – Ivinskis L. Scaurus Agaricus rufo divaceus, rankraštis saugomas Lietuvių literatūros ir tautosakos instituto bibliotekos Rankraštyne, F1-661.
Pr – Ivinskis L. Prigimtūmenė (Prigimtūmenė turentė sawieje dalijkus žemies, žoliun ir giwunun su parodimu annun vartojimo), rankraštis saugomas Lenkijos mokslų akademijos bibliotekoje Krokuvoje, 1 d. katalogo nr. 1801; 2 d. katalogo nr. 2824.
LBŽ – Lietuviškas botanikos žodynas, red. J. Dagys. Kaunas, 1938.
LKŽe – Lietuvių kalbos žodynas (t. 1–20, 1941–2002): elektroninis variantas, vyr. red. G. Naktinienė Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2005 (atnaujinta versija, 2008). Prieiga internete www.lkz.lt.
TA I – Pabrėža J. A. Taislius augyminis. I–223. Parengė O. Kažukauskaitė, R. Šepetytė. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2009.
TA II – Pabrėža J. A. Taislius augyminis. 224–776. Parengė R. Šepetytė. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2014.
TA III – Pabrėža J. A. Taislius augyminis. 777–980. Parengė R. Šepetytė. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2015.
BENDRINĖ KALBA 92 (2019)
www.bendrinekalba.lt
ISSN 2351-7204
Page 19
ALBINA AUKSORIŪTĖ. Povilo Matulionio Žolyne pateiktų augalų genčių vardų autoriniai šaltiniai | 19
doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.11
Ž – Matulionis P. Žolynas. Dalys II. Lietuvos augalų žodynas ir augalų taislas, Vilnius: M. Kutkos spaustuvė, 1906.
LITERATŪRA
Auksoriūtė A. 2000: Lauryno Ivinskio terminologijos darbai. Daktaro disertacija.
Auksoriūtė A. 2004: Neaiškios darybos L. Ivinskio Prigimtūmenės naujažodžiai. – Terminologijos istorijos ir dabarties problemos, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 127–149.
Auksoriūtė A. 2012: Lauryno Ivinskio grybų atlaso rankraštis. – Priešaušrio mokslas, kultūra ir švietimas: Lauryno Ivinskio 200-osioms gimimo metinėms, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 217–243.
Dagys J. 1957: P. Matulionis kaip botanikas. – Įžymus lietuvių miškininkas – prof. Povilas Matulionis, Kaunas, 31–39.
Deltuvas R. 2014: Povilas Matulionis: Ateities pradžia – tai mes, Kaunas: Lututė.
Jankevčius K., Jankevičienė R. 1962: Kai kurie nauji duomenys apie L. Ivinskio darbus lietuviškos botanikos terminijos srityje. – Botanikos klausimai 2, 151–163.
Klimavičiūtė J. 2005: Lietuviškos botanikos terminijos kūrėjai XX a. pirmojoje pusėje. – Botanica Lithuanica, Supplementum 8, 25–28.
Kruopas J. 1998 (1975): K. Dražutavičiaus (Drazučio) terminų žodynėliai bei sąrašai. – Rinktiniai raštai, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 265–271.
LKTŽ 2008: Lietuvių kalbos terminų žodynai: Anotuota 1900-2005 m. bibliografijos rodyklė / Gaivenytė-Butler J., Keinys S., Noreikaitė A., Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.
Petkevičiūtė D. 1988: Laurynas Ivinskis: Monografija. Vilnius: Mokslas.
Subačius G. 1996: Jurgio Ambraziejaus Pabrėžos žemaičių kalba. – Lietuvių atgimimo studijos 8: Asmuo: tarp tautos ir valstybės, 10–113.
Subačius G. 2009: Jurgio Ambraziejaus Pabrėžos Taislius augyminis (1843). – Jurgis Ambraziejus Pabrėža. Taislius augyminis I–223, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 9–28.
Gauta 2019 12 11
Priimta 2019 12 30
BENDRINĖ KALBA 92 (2019)
www.bendrinekalba.lt
ISSN 2351-7204
Page 20
ALBINA AUKSORIŪTĖ. Povilo Matulionio Žolyne pateiktų augalų genčių vardų autoriniai šaltiniai | 20
doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.11
AUTHORIAL SOURCES OF PLANT GENERA NAMES OF POVILAS MATULIONIS’ ŽOLYNAS
Summary
The article analyses 716 Lithuanian plant genera names used in Povilas Matulionis’ glossary Žolynas. Dalys II. Lietuvos augalų žodynas ir augalų taislas (1906). Matulionis’ Žolynas is the first plant glossary published in Lithuania. Žolynas contains the names of the plants collected from writings and manuscripts with the abbreviation of the name of the author who wrote or created the name of a plant displayed next to. About 86 percent of names of all the genera of plants and mushrooms presented in Žolynas have such abbreviations. Most of the names included in the glossary are the plant names given by Jurgis Ambraziejus Pabrėža and Laurynas Ivinskis.
Most of the plant genera names in Žolynas (42 percent of all genera names) are those of Pabrėža taken from his dictionary Botanika arba Taislius auguminis (BT) published in the USA in 1900, which contains a small part of his manuscript Taislius augyminis of 1843. Slightly more than half of Pabrėža’s plant genera names given in Žolynas are identical to the ones in BT, and the rest part of the names given in the dictionaries under analysis have differences. The analysis has shown that over 10 plant genera names presented in Žolynas with the abbreviation of Pabrėža were not included in any of his works under analysis, thus, these names are probably not taken from the writings of the said author.
The number of plant genera names by Ivinskis included in Žolynas is twice less than the number of names by Pabrėža. Matulionis referred to Ivinski’s drawings of mushrooms as a source. However, the analysis shows that only eight mushroom genera names were taken from Ivinski’s surviving manuscripts of mushroom atlas Scaurus Agaricus rufo divaceus and included in Žolynas. Comparing the plant genera names given in Žolynas with the names presented in another Ivinski’s manuscript Prigimtūmenė, it is clear that Ivinski’s plant genera names used in the glossary were taken not from the mentioned manuscript. Most likely, Matulionis used other Ivinski’s manuscripts or secondary sources.
BENDRINĖ KALBA 92 (2019)
www.bendrinekalba.lt
ISSN 2351-7204
Page 21
ALBINA AUKSORIŪTĖ. Povilo Matulionio Žolyne pateiktų augalų genčių vardų autoriniai šaltiniai | 21
doi.org/10.35321/bkalba.2019.92.11
About 9 percent of plant genera names found in Žolynas were given by Matulionis himself who took part of these plant genera names from colloquial language and, most probably, composed more than a half of them himself. Other authors (F. Kuršaitis, K. Sirvydas, M. Mieżinis, F. Nesselman, K. Grinius, etc.) have only a few plant names that make up about 10 percent of all plant genera names of the glossary.
KEYWORDS: plant genus name, authorial source, a dictionary of botany, plant glossary, Povilas Matulionis’ Žolynas, nomenclature of botany.
