LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, II LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA

OM DEN SÅ KALLADE ”ABSOLUTA INSTRUMENTALEN” I LITAUISKA SPRÅKMONUMENT FRÅN 1500- OCH 1600-TALEN

V. AMBRAZAS

I litauiskan har absolut dativ varit allmänt brukad från forntid till våra dagar. Vissa språkforskare har också nämnt en annan absolut konstruktion — absolut instrumental. Frågan om absolut instrumental har förknippats med vissa participkonstruktioner som förekommer sporadiskt i äldre litauiska språkmonument.

A. Becenbergeris gav, vid sidan av absoluta dativer, följande exempel på absolut instrumental (”ein absoluter Instrumental”) med particip: Schais daiktais schitaipo pataisitais eidawa kunigai BrB Hebr 9, 6. Enligt A. Becenbergeris har absolut instrumental troligen utvecklats ur absolut dativ. Mellan dessa två konstruktioner finns enligt uppgift övergångsfall: Ir scham atstatitū liepe antrą sawesp eiti BrB Zuz 56; encziams iomis BrP 402₉. Det sistnämnda exemplet kan enligt A. Becenbergeris uppfattning betraktas som ren absolut instrumental (”reiner Instr. absol.c”)¹.

A. Becenbergeris förknippade också utvecklingen av litauiskans gerundium med absolut instrumental. Gerundiet i absoluta konstruktioner ska enligt uppgift ha utvecklats antingen ur dativ eller ur instrumental. A. Becenbergeris anförde följande exempel på absolut instrumental med gerundium: moterischke numirus waiku ir wiru sawa schullinjie passiskandina BrP II 518₁₆; passibengus tomis dienomis BrP I 161₂; O apeius metais pataise BrB I Kar 20,26². A. Becenbergeris betraktade uppenbarligen absolut instrumental som ett av den äldre litauiskans syntaktiska uttrycksmedel.

E. Frenkel behandlade frågan om absolut instrumental betydligt mer försiktigt. Han påpekade att konstruktionen är mycket sällsynt och endast förekommer på några få ställen i J. Bretkūnas skrifter. Vissa av de konstruktioner som A. Becenbergeris citerade (BrP I 161₂, BrP II 518₁₆) kan också vara absoluta dativer; andra ger inte heller grund för att tala om ”fri absolut instrumental” (”der freie Instr. absol.c”), eftersom de även kan förknippas med temporal och sociativ instrumental³. Till de konstruktioner som A. Becenbergeris nämnt fogade E. Frenkel ytterligare ett exempel:

¹ Se A. Bezzenberger, Beiträge zur Geschichte der litauischen Sprache (i fortsättningen — Beiträge...), 261, Göttingen, 1877.

² Där, 261; se även 241.

³ Se E. Fraenkel, Syntax der litauischen Kasus, 197, Kaunas, 1928.

47

med dörrarna låsta talar han med dem BrP II 26; enligt honom skulle detta vara antingen instrumental absolutus eller lokal instrumental⁴.

I dagens litauiska används inte instrumental absolutus. Den har inte heller iakttagits i lettiska eller fornpreussiska. De slaviska och germanska språken, i vilkas äldre minnesmärken absolut dativ förekommer, känner inte heller till denna konstruktion⁵. E. Fraenkels tvivel beträffande några av de exempel som A. Becenberger lagt fram är därför helt berättigade. De konstruktioner som A. Becenberger betraktade som instrumentalis absoluti är inte likartade. För att klarlägga deras karaktär måste man granska uppgifterna i de äldre litauiska språkminnesmärken som berör denna fråga.

1. Av de ovan nämnda fall som kan uppfattas som instrumentalis absoluti ska vi först behandla participkonstruktioner med substantivformer som har ändelsen -u. I språkminnesmärken från 1500- och 1600-talen finner vi ett stort antal sådana konstruktioner:

I månaden Nissan, på den tjugonde dagen i kung Artaxerxes’ år, medan jag var hos honom⁶ögon, lyfte jag upp en bägare BrB Nehem 2, 1.... de två männen.... och genomborrade honom med svärdet, utan att någon av mina fäder visste något om detta BrB I Kar 2,32. Ty när hans far dog, är det som om han aldrig hade dött BrB Sir 30,4. Och när den tid hade gått som kungen hade bestämt... förde deras förnämste hovman dem fram BrB Dan 1,18. Så länge denna kungliga tillåtelse gäller, bör ingen sten falla på hans huvud... när de sju dagarna hade gått (den tid) som han hade föreskrivit BrB IV Moz 6,5.... och när mulorna kom med bördan⁷ängeln, fastnade hans huvud i en ek BrB II Sam 18,9. Och en del av männen... gjorde uppror. Och medan vi är mäktiga⁸, kan vi tillrättavisa och rätta till det onda BrB Sir 40,34...När vattnen rinner in i den, torkar de ut BrB Iz 40,24....när vinden blåser, säger BrB Luk 12,55. Då talade Josua med Herren... och sade medan Israel stod emot BrB Joz 10,12. Medan krig rådde mellan Sauls hus och Davids hus, stärkte Abner Sauls hus BrB II Sam 3,6. Och när trädet ruttnar, även om det skulle falla söderut eller norrut, åt det håll där det faller, där blir det liggande⁹ BrB Pam 11,3.... denna höst /då kvinnan/ när hon hade förlorat sitt barn och sin man /dränkte sig i brunnen BrP II 518¹⁶. När tiden närmade sig... visade sig dessa tecken först BrP II 336¹⁹.... deras skepp med aktern sjunkande/ och då döden stod dem inför ögonen/ kom Kristup till dem BrP I 201²⁰.... när nu herren Gud befaller, vill hon hugga av sin sons huvud VP 109.

I J. Bretkunas skrifter och Volfenbiutelpostillan, varifrån dessa exempel är hämtade, har dativ av substantiv med stammarna -(i)o- och -(i)io- vanligen ändelsen -ui, men vid sidan av den förekommer ofta även -u, till exempel: passimega tewu jūsų BrB Luk 12,32; bilaia darżiniku winiczas Luk 13,7; ikki tam czesu Mich 5,2;

⁴ Ibid.

⁵ Enstaka fall av ”absolut instrumentalis” i äldre anglosaxiska texter har uppkommit under inflytande av latinets absolut ablativ, se Morgan Callaway, The Absolute Participle in Anglo-Saxon, Baltimore, 1889.

⁶ Det ovan understrukna mana.

⁷ Understruket, i marginalen: didziu, storu.

⁸ I marginalen: dausza.

⁹ De sex sista orden står i marginalen; i texten är följande understruket: the gules.

48

Nehem 2,16; I Kar 3,2; II Kar 18,4 osv.; med den svagaste daiktu I Petr 3,7; åt min herre karaliu i Assyrien II Kar 18,23 och liknande.¹⁰; ära vare den behagligaste lewų VP 54, för alla pratu 46a; drawgu sawam 206a; till den allsmäktige Dewų tewų 2a osv.¹¹ Dativformer i singularis med ändelsen -u förekommer också i många andra språkmonument; de används i stor utsträckning även i dagens litauiska dialekter¹². Dessa dativformer sammanföll i skrifterna och delvis också i talspråket med singularisformerna av instrumentalis. Därför kan de substantiv som i de här uppräknade konstruktionerna är förbundna med participiella gerundier vid första anblicken betraktas både som dativer och som instrumentaler. A. Becenberger räknade till exempel en konstruktion ur BrP II 518₁₆ till ”absoluta instrumentaler”, medan han nämnde några andra¹³ i samband med dativen.

Att substantivformerna med ändelsen -u som används i de ovan nämnda exemplen är dativer framgår av följande omständigheter:

a) I absoluta konstruktioner där böjda particip fungerar som predikat förenas dessa substantivformer med participens dativformer, t.ex.: Praėjusiom tam metų, ateija jopi antrą metų BrB I Moz 47,18. Och där ska du stanna, ikėi numirusiom Wirausiu kunigu¹⁴ BrB IV Moz 35,25.... ikėi pereiusiam cziesu BrB Dan 2,9. Och det hände¹⁵ Zachariau kaplaniste uszweisdenczam... När lotten föll BrB Luk 1,8.

b) I de gamla skrifterna finner vi inte alls några motsvarande konstruktioner där till ett particip fogas singularis instrumental av substantiv med -(i)ã-, -(i)ē-, -i-, -u- eller konsonantstam, med en annan ändelse än dativens.

c) Till sin struktur och funktion i satsen skiljer sig de ovan uppräknade konstruktionerna inte på något sätt från andra absoluta dativer.

2. I J. Bretkūnas skrifter finns några absoluta konstruktioner där substantiv, pronomen och particip av femininum -(i)ã-stam har ändelsen -mis:

Esch skanios strowos newalgliau... nei tepiauusi, ikki praschokus¹⁶ tomis trimis nedeliomis BrB Dan 10,3. Och pereius dienomis anamįs¹⁷ återvänder han, medan barnet¹⁸ Jesus stannar i Jerusalem BrB Luk 2,43. Och passibengus tomis dienomis ir aniėms när han återvände hem / stannade barnet BrP I 161₂. Och så skedde det, issipildus dienamis ureda ia²⁰ gick han hem BrB Luk 1, 23. Men encziams iomis| Se, några vakter kommer in i staden BrP I 402₉.

¹⁰ För fler exempel, se A. Bezzenberger, Beiträge... 127.

¹¹ Se W. Gaigalat, Die Wolfenbütteler litauische Postillenhandschrift aus dem Jahre 1573, 125, 243, Tilsit, 1900 (MLLG V).

¹² Jfr. F. Specht, Śyrwids Punktay Sakimu, 29–30, Göttingen, 1929; J. Otrębski, Gramatyka języka litewskiego, 3, 14, Warszawa, 1956; Z. Zinkevičius, VVU Istorijos-filologijos fakulteto mokslo darbai, 1, 189–190, Vilnius, 1955.

¹³ Dvs. Dan 2,9; Sam 3,6; Nehem 2,1; Sir 30,4; Sir 39,34; Apd 7,4; se A. Bezzenberger, Beiträge... 127.

¹⁴ Plebona, som är understruket ovan.

¹⁵ Ovanför raden: staghiši est.

¹⁶ Rättat från perschokus.

¹⁷ Överstruket ovan: ischbewus dienas tas.

¹⁸ waikelis, som är understruket ovan.

¹⁹ Rättat från issipildusamis.

²⁰ Från issipildus till ia understruket; ovanför: iem athluksam Vreda sawa.

4. Kalbotyros klausimai II.

49

Ändelsen -mis är karakteristisk för plural instrumental. I J. Bretkūnas skrifter förekommer den emellertid emellanåt också i plural dativ, t.ex.: Ir sluszia Deiwemis iu BrB Ps 106,36; esch iamis… kalbėiau Joz 20,2; Ghis… prisaka neczistomis Dwasiaams Mork 1,27; Bet beda siunkiamus, (nieschczamis) ir szindanczamis Luk 21,23. Noreia ghissai iamis schitu prisakimu… Liekarstwa… pataisiti BrP I 222₂₀ och liknande. I många andra äldre skrifter (Morkūnos Postil, Volfenbiutelio Postil, Knyga nobanystės m.fl.) är dativformer med ändelsen -mis ännu vanligare²¹. Dessa former började sannolikt användas i dativisk betydelse på grund av den partiella sammanfallet mellan dativens och instrumentalens ändelser. Redan i skrifter från 1500- och 1600-talen har substantivens pluralinstrumental, liksom dativen, ibland ändelsen -ms, jfr: su sawa Szmonims BrB I Mak 12,50, su mums SG 105₁₇ osv. Analogt med dessa fall kan pluralinstrumentalformer med ändelsen -mis på vissa håll också ha fått dativisk betydelse²². Det bör noteras att ändelsen -mis i äldre skrifter oftare än andra förekommer i dativformer av substantiv och pronomen med stammen -(i)ā-²³. Det är just former av denna stam vi ser i Bretkūnas ovan nämnda konstruktioner. Därför står det helt klart att dessa är dativer, och att vi i dessa exempel har normala fall av absolutiv dativ med gerundier (1—4) eller particip (5).

Jämför man dessa konstruktioner med motsvarande ställen i andra äldre skrifter, finner man där också oftast absolutiv dativ (jfr Ir passibengus dienoms/ ir aniems sugrįžtant VEE 31₂₄; iki toms trims nedėloms perėjus KvB₁ Dan 10,3, Bet nueinant jom dwiem KvB₁ Mat 28,11). Ett ställe i Morkūnos Postil bör särskilt uppmärksammas: där återger översättaren, när han lånar perikoptexten från B. Vilentas, dess absolutiva dativ på följande sätt: VEE 146—147: Ateia Iesus (146) durims sant vschrakintoms; MP 173a 27: Atáio Tezus durimis sant užrakintomis. Här kan man också urskilja en kontamination av absolutiv dativ och väg-instrumental (hur kom han?). J. Bretkūnas översatte stället på två olika sätt: i perikopen använde han absolutiv dativ (BrP II 43₄), medan han i ”utläggningen” återgav det något annorlunda: Ateit Ponas IEsus iumpi kaczei durimis uszrakintomis kalba su ieis/ ir sawe… prisikielusi paroda BrP II 26₄. E. Fraenkel, som citerar ett utdrag ur denna mening (se ovan), kopplade felaktigt ordgruppen durimis uszrakintomis till verbet kalba. I själva verket hör den samman med verbet ateit. Här parafraserar J. Bretkūnas den latinska meningen venit Iesus ianuis clausis Vulg Joh 20,26, genom att infoga konjunktionen

²¹ Žr. W. Gaigalat, min. veik., 133 tt.; A. Bezzenberger, Beiträge… 241; P. Arumaa, Untersuchungen zur Geschichte der litauischen Personalpronomina, 44 tt., Tartu, 1933; F. Specht, ZfslPh 12, 200 tt.

²² Jfr P. Arumaa, a.a. verk, 48—49; J. Endzelīns, Latviešu valodas gramatika, 404 ff., 418, 423, Rīgā, 1951; E. Fraenkel, Balticoslavica, 2, 36; Sprachliche, besonders syntaktische Untersuchung des kalvinistischen litauischen Katechismus des Malcher Pietkiewicz von 1598, 14, Göttingen, 1947. F. Specht förklarade på annat sätt hur ändelsen -mis trängde in i dativen; enligt honom orsakades det av att dativens och instrumentalens ändelser sammanföll i dualis, se F. Specht, KZ 53, 152 ff.; 56, 265; ZfslPh 12, 200 ff.

²³ Exempelvis är 31 av de 69 pluralinstrumentalerna med ändelsen -mis i J. Morkūnos Postil (citerade av P. Arumaa, a.a. verk, 44—45) former med stammen -(i)ā-.

50

kaczei. Följaktligen är durimis uszrakintomis inte absolutiv, utan en tydlig väg- (sätts-) instrumental²⁴.

3. Två konstruktioner använda av J. Bretkūnas bör nämnas särskilt: Ir Ianui schitaip apkaltu sanczu /Ponas musu Jesus Kristus/ delei kosanų ir stebuklingu darbu sawa/ buwa didiele Czeṡtije laikams BrP I 29₉.... esch thą nepalai̇mą ne uszleiṡiu iem giwų sancziu, Bet czesu io io sunau̇s usṡziun-siu nepalai̇mą ant io Namų BrB I Kar 21, 29 (bey seinem leben LB; in diebus eius Vulg).

I den första konstruktionen betraktade F. Specht orden apkaltu sanczu som dativer²⁵. Om vi godtar detta antagande måste vi också betrakta giwų sancziu i det andra exemplet som dativ. Formellt är detta möjligt, eftersom adjektiv och particip i J. Bretkūnas skrifter ibland har nominala dativändelser, jfr dativerna bagatu BrG 123₂₆; nekaltu BrB Sir 31,8; ischronitu BrB Sir 30,21; kalbancziu BrP I 77₁₁; raupsūti̇u BrP I 194₁₀ osv. Däremot har jag inte funnit några dativer av aktiva particip med ändelsen -u. Dessutom förekommer presensparticipet bildat av stammen till verbet būti aldrig som kopula i ett absolutivt dativiskt sammansatt predikat i J. Bretkūnas skrifter (i sådana fall används gerundium, jfr: kurie iem giwam essant, numirre BrB Teis 16,30 osv.).

Formerna apkaltu och giwu är sannolikt inte dativer utan instrumentalformer. Instrumental fungerar ofta som predikativ nominaldel i absolutiv dativ, jfr: man sant didzu pulku BrB Joz 17,14; kaliui teip didziu esant BrB V Moz 19,6 osv. Eftersom gerundialkopulan tillsammans med dessa instrumentalformer bildar en nära syntaktisk-semantisk enhet, kan den lätt ha anpassat sig till dem och övertagit deras kasusform. I båda de ovan nämnda meningarna har kopulan sanczu tydligen använts i stället för sant under påverkan av instrumentalformerna apkaltu och giwu.

Här har vi alltså något deformerade exempel på absolutiv dativ.

4. Som vi ser är alla exempel som hittills har behandlats, om man bortser från ett enda väg- (sätts-) instrumental, absolutiva dativer. Utöver dessa finns det i de granskade 1500- och 1600-talsskrifterna²⁷ endast tre konstruktioner som skulle kunna betraktas som absolutiva instrumentalformer. Vi finner dem i J. Bretkūnas bibelöversättning:

²⁴ Ett sätts-instrumental eller en ordagrann översättning av latinets absolutiv ablativ ser vi också i denna mening: Bet amszinoi̇ giwatoie [ischrintu grieku] prieg wissų p schlowintuiu žmoniu bus /kaip ir pirmusa gimditoiusa pirm nupūlima buwa MT 76a 16.

²⁵ Žr. F. Specht, Šyrwids Punktay Sakimu, 33, Göttingen, 1929.

²⁶ Žr. A. Bezzenberger, Beiträge... 241.

²⁷ Samtliga hittills kända skrifter av M. Mažvydas, B. Vilentas, M. Daukša och M. Petkevičius har granskats i sin helhet, liksom J. Bretkūnas bibelöversättning och Postilla, J. Morkūnas Postilla (1600), S. Vaišnoras ”Žemčiūga teologiška” (1600), den anonyma Ledesma-katekesen (1605), L. Zengštokas psalmbok (1612), K. Širvydas ”Punktai sakymų” (1629—1644), S. M. Slavočinskis psalmbok (1646), Knygos nobaṅžnystės psalmbok (1653), Suma evangelijų (1653), Maldos krikščioniškos (1653), S. Minvydas och J. Božimovskis katekes (1653), Evangelijos från 1674, de delar av S. B. Chylinskis bibel som publicerats av E. Volter, H. Reinhold, J. Gerulis och J. Otręmbski, D. Kleinas Maldų knygelės (1685), J. Rikovi̇jaus psalmbok och bönböcker (1685) samt andra mindre skrifter från 1500- och 1600-talen.

51

1) Och medan attestatiu²⁸, befallde han den andre att komma till sig, (kallade honom till sig) och sade till honom Zuz 56 (und da dieser hinweg war/ Hies er den andern LB; Et, amoto eo, iussit venire alium Vulg).

2) Och när året hade gått, rustade Benhadad, syriern, och drog upp mot Afek I Kar 20,26 (Als nu das jar umb war/ ordenet Benhadad die Syrer LB; Igitur postquam annus transierat, recensuit Vulg)²⁹

3) När dessa ting hade ordnats på detta sätt, gick prästerna alltid in i det främre tabernaklet Hebr 9,6 (Da nu solches also zugericht war/ gingen die Priester LB; His vero ita compositis: in priori quidem tabernaculo semper introibant sacerdotes Vulg).

Som vi ser motsvarar den första och den tredje konstruktionen Vulgatas ablativus absolutus. Eftersom J. Bretkūnas använde denna text när han översatte Bibeln, kan det latinska ablativus absolutus ha fått honom att använda instrumentalis i stället för dativ. Det bör noteras att endast i ett av de citerade exemplen står subjektet och predikatet i den absoluta konstruktionen i instrumentalform. Subjektet i den första konstruktionen uttrycks i dativ (scham), medan predikatet attestatiu kan betraktas som både dativ³⁰ och instrumentalis. I det andra exemplet är det tvärtom: vid sidan av ett gerundium bildat av dativ i konsonantdeklinationen står instrumentalis metais³¹. En sådan sammanblandning av dativformer med instrumentalis ser vi också på några andra ställen i J. Bretkūnas bibelöversättning, jfr: Men jag säger till er, mina vänneriūmus prieteleis mana, frukta inte Luk 12,4; och Syriens kung var sawa wiriausiems³² med ryttare befallande II Kron 18,30; du med mig, Tarnu tawam, gör väl I Sam 20,8. De ovan citerade konstruktionerna kan också förknippas med andra fall av kongruensstörning, av vilka vi finner många i J. Bretkūnas bibelöversättning³³. Här bör man komma ihåg att handskriften till denna översättning inte blev slutgiltigt redigerad och att J. Bretkūnas, när han förberedde den för tryck, sannolikt skulle ha rättat många felaktiga konstruktioner eller sådana som förvanskats genom påverkan från originalen (en betydande del av dem är redan rättade i handskriften). Vi skulle kunna anta att konstruktionerna ovan bygger på bruket av ”instrumentalis absolutus” endast om liknande exempel också förekom på andra håll. Men sådana finns varken i J. Bretkūnas egen Postilla eller i andra författares skrifter.

Alltså visar uppgifterna från 1500- och 1600-talens skrifter inte att ”instrumentalis absolutus” någonsin skulle ha använts i litauiskan.

²⁸ I handskriften till J. Bretkūnas bibelöversättning återges ljudet u ibland också med bokstaven ů (i allmänhet går det inte alltid att avgöra om det som står ovanför bokstaven u är en båge eller en cirkel). Troligen har även detta ord ändelsen -u (= attestatiu).

²⁹ I den grekiska texten finner vi här en genitivus absolutus, jfr: καὶ ἐγένετο ἐπιστρέψαντος τοῦ ἐνιαυτοῦ Sept.

³⁰ I så fall skulle vi i det första exemplet ha en absolut dativ med ett passivt particip.

³¹ Instrumentalis metais kan här ha uppkommit analogt med uttryck som praėjusiais metais, šiais metais osv. E. Frenkel förknippade också detta exempel med tidsinstrumentalis (se ovan).

³² Av wiriauseis.

³³ Se V. Falkenhahn, Der Übersetzer der litauischen Bibel Johannes Bretke und seine Helfer, 208—209, Königsberg och Berlin, 1941.

52

FÖRKORTNINGAR

BrB — Biblia, det vill säga: Hela den heliga Skrift, översatt till litauiska av Jonas Bretkūnas, pastor i Karaliaučius (1579–1590. Citeras efter en fotokopia från VVU).

BrP — Postilla, det vill säga en kort och enkel utläggning av evangeliet... Av Jonas Bretkūnas... Karaliaučius... 1591.

KvB₁ — Biblia, det vill säga: Hela den heliga Skriften, Gamla och Nya testamentet... Nu åter översatt till litauiska av en lärare i Litauen och tryckt för andra gången. Karaliaučius 1755.

KZ — Tidskrift för jämförande språkforskning inom de indoeuropeiska språkens område, grundad av A. Kuhn.

LB — Biblia: Det vill säga: hela den heliga Skrift på tyska. Nyutgåva. D. Mart. Luth. Wittenberg. Tryckt av Hans Lufft 1549.

MP = Litauisk postilla... utgiven... i Vilnius av Jokūbas Morkūnas... år... 1600.

MT — Margarita Theologica, sammanställd och nedtecknad av M. Adamo Francisci... Och nu översatt till litauiska av Simonas Vaišnoras, pastor i Warnicken, Ragainė. Tryckt i Karaliaučius i Preussen av Jurgis Osterbergeras, år... 1600.

Sept — Η ΠΑΛΑΙΑ ΔΙΑΘΗΚΗ ΚΑΤΑ ΤΟΥΣ ΕΒΔΟΜΗΚΟΝΤΑ. Detta är Gamla testamentet enligt den grekiska versionen av Septuagintaöversättarna... Halle (del I och II — 1759, III och IV — 1760, V — 1766).

SG — Kristna och andliga sånger... förnyade av Lazaru Sengstak, pastor i Litauen, Karaliaučius. År CIƆ IƆC XII. Tryckta i Karaliaučius i Preussen.

VEE — Evangelier och epistlar, lästa på söndagar och helgdagar... fullständigt och troget översatta till litauiska av Baltramiejus Vilentas... Tryckta i Karaliaučius av Jurgis Osterbergeras år M. D. LXXIX.

VP — Evangeliernas utläggning under hela året, sammanställd i delar ur många postillor... (Anonym postilla från 1573. Citeras efter W. Gaigalat, Die Wolfenbütteler litauische Postillenhandschrift aus dem Jahre 1573, Tilsit, 1900).

Vulg — Biblia sacra Vvlgatae editionis Sixti Qvinti pont. max. ivssv recognita atque edita Romae Ex typographia apostolica Vaticana MD XC III.

fslPh — Tidskrift för slavisk filologi. Utgiven av Max Vasmer.

OM DEN SÅ KALLADE ”ABSOLUTA INSTRUMENTALEN” I LITAUISKA SPRÅKETS MONUMENT FRÅN XVI—XVII ÅRHUNDRADET

V. I. AMBRAZAS

Sammanfattning

Frågan om förekomsten av en ”absolut instrumental” i den fornlitauiska skrifttraditionen väcktes av A. Bezzenberger och berördes senare av E. Fraenkel, men är fortfarande olöst. För att besvara frågan redovisas i denna artikel alla konstruktioner som har eller kan ha tolkats som ”absoluta instrumentaler”. Genom en fullständig excerpering har de hämtats ur monument på litauiska från XVI—XVII århundradena.

53

Undersökningen av detta material visade att nästan alla ”absoluta instrumentaler” kan förklaras som absoluta dativer med gerundier eller böjda particip. Former av dativ i den nominala deklinationen sammanföll delvis i många äldre monument med formerna av instrumental. Detta sammanfall förekom i singular i deklinationen av stammar på -(i)o-, -(i)io- (ändelsen -u) och, jämförelsevis sällan, i plural av andra stammar (ändelsen -mis). Det är just dessa former som förekommer i de flesta av de undersökta konstruktionerna. Å andra sidan förekommer instrumentalformer som inte sammanfaller med dativ inte som vare sig subjekt eller predikat i absoluta konstruktioner. Endast enstaka konstruktioner i I. Bretkūnas bibelöversättning utgör undantag. De hänger samman med bristande kongruens och växling mellan dativ- och instrumentalformer, något som också förekommer på andra ställen i översättningens manuskript, men kan även ha uppstått under inflytande av den latinska konstruktionen ablativus absolutus, som står på motsvarande ställen i Vulgata. Följaktligen förekommer ingen ”absolut instrumental” i den fornlitauiska skrifttraditionen.