LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, VLIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA

K. ŠIRVYDO ORDBOK ”DICTIONARIUM TRIUM LINGUARUM”

LEXIKALA DIALEKTISMER

K. PAKALKA

I äldre litauiska skrifter återspeglas tydligt inslag från olika lokala dialekter. Många fonetiska och morfologiska drag från den östlitauiska höglandsdialekten kan påträffas i K. Širvydo ”Punktai sakymų” och i hans ordbok.

I K. Širvydo skrifter betingades inslagen från den östlitauiska höglandsdialekten av författarens modersmål och hans mångåriga verksamhet i östra Litauens kulturcentrum Vilnius. Där undervisade han i litauiska vid akademin, predikade på litauiska i kyrkorna och skrev ”Punktai sakymų” samt ”Dictionarium trium linguarum”, som utkom i fem upplagor: I—1629, II—1631, III—1642, IV—1677, V—1713.

De dialektala dragen i K. Širvydo skrifter har ännu inte lokaliserats exakt. I denna fråga finns flera olika uppfattningar.

E. Volter försökte finna de dialektala dragen i K. Širvydo skrifter i Vilniusområdet, kring Švenčionys, där det gamla baltiska a¹ bevarats. Somliga förband språket i K. Širvydo skrifter med dialekterna kring Ukmergė. F. Specht hävdade att det är omöjligt att med fullständig säkerhet fastställa vilken östlitauisk höglandsdialekt som låg till grund för språket i K. Širvydo skrifter, men han var också benägen att tro att K. Širvydo hembygd låg öster om linjen Ukmergė—Šešuoliai—Kunigiškiai². När det gäller lokaliseringen av dialekten i K. Širvydo skrifter instämde E. Frenkel endast delvis med E. Volters och F. Spechts uppfattningar. E. Frenkel drog slutsatsen att dialekten i K. Širvydo skrifter inte helt sammanfaller med vare sig Vilniusområdets eller Ukmergės traktens dialekter. Enligt E. Frenkel undvek K. Širvydas en lokal prägel och skrev ett utjämnat språk grundat på höglandsdialekten (ett slags östlitauisk koine)³.

J. Otrębski försökte lokalisera K. Širvydo modersmålsdialekt norr om Vilnius. Han betonade att man inte får glömma att dialekten i K. Širvydo skrifter inte längre är ren. Språket i K. Širvydo skrifter är litterärt och bygger på en motsvarande dialekt; dess lexikon har valts med omsorg och dess ortografi har noggrant förfinats. Det är möjligt att K. Širvydas valde ut många fonetiska och morfologiska drag och utelämnade vissa drag som han ansåg vara alltför lokala (dialektala). Därför är det nu svårt för oss att avgöra frågan om hans modersmålsdialekt med exakthet⁴.

¹ Se Э. Вольтер. К. Ширвида, i: Энциклопедический словарь, XXXIX A, С.-Петербург, изд. А. Ф. Брокгауз, И. А. Ефрон, 1903, s. 590.

² Se F. Specht, Syrwids Leben und Schriften, i: Syrwids Punktay sakimu (Punkty Kazań), Göttingen, 1929, s. 47.

³ Se E. Fraenkel, Syrwids Punktay sakimu (Punkty Kazań), utgiven av Franz Specht, (rec.), ”Zeitschrift für vergleichende Sprachforschung”, 58, s. 84—85.

⁴ Žr. J. Otrębski, Teksty litewskie, Warszawa, 1957, p. 75.

221

B. Larinas hävdar att K. Širvydas skrev med den gemensamma språkformen som grund. Men inte heller B. Larinas förnekade de östliga elementen i K. Širvydas språk⁵.

Att K. Širvydas inte begränsade sig till den östaukštaitiska dialekten utan byggde på hela det litauiska språkets lexikon, framgår till viss del också av förordet till den tredje upplagan av hans ordbok, där det sägs att ordboken skulle tjäna som studievägledning för eleverna vid jesuitakademin, ur vilken de kunde hämta ”latinska ord och på ett lämpligt sätt översätta dem till sitt lands dialekter” (ad vernaculas veſfras dictiones)⁶. K. Širvydas ordbok sammanställdes för att utveckla och normera det litterära språket⁷. Av olika skäl har den många lexikala synonymer hämtade från det östaukštaitiska talspråket. Det är dessa som vi ska försöka undersöka i denna artikel.

Till de lexikala och semantiska dialektismerna i ”Dictionarium trium linguarum”⁸ räknas sådana ord som, på grundval av band I–V av ”Lietuvių kalbos žodynas” och dess excerpter, med hänsyn till sin geografiska utbredning kan hänföras till de östaukštaitiska dialekterna (liksom till de östliga och sydliga dzūkiska dialekterna). Naturligtvis kan den geografiska utbredningen för vissa ord ha förändrats sedan K. Širvydas tid, och det är möjligt att dessa förändringar inte återspeglas fullständigt i de tryckta banden av ”Lietuvių kalbos žodynas” och dess excerpter. Med det omfattande materialet i dessa källor som grund går det ändå att åtminstone preliminärt lokalisera vissa ord som används i K. Širvydas ordbok och hänföra dem till de östaukštaitiska dialekterna⁹.

Bland de SzDi-dialektismer som vi antar har överlevt och nu endast förekommer i olika områden med östaukštaitiska och dzūkiska dialekter kan flera tiotal nämnas, nämligen:

anas ”han” D¹114, D³265: Ant, Rk, Lz, Zt, Pbs, Ds, Dgl; Aru, DK, BB, DP, VoL.

apilauda ”försumlig, försummelse” D³269: Dglš; brš.

apipenay ”skadlig föda, gift” D¹182, D³83: SP, DP, MP, T.

apįkutos ”skrap” D³272: Dglš.

apbwayta ”renlighet, städning” D³44: Pg.

atgaunu ”jag hämnas” D¹84: Pai, Sml; SP.

atwiromis ”öppet” D³277: Grž; T.

bayfa ”rädsla, förskräckelse” D¹175, D³424: Ds, Dkk, Rod.

drutas ”tjock” D¹39, D³77: Pn, Žž, Č, Rk, Krsn, Grnk, Zr, Ds, Pnd, Krs; J, Jb, Ba, NS, B, MPs.

dienelė ”gryning” D²9: Dglš.

dungtis ”tak, innertak” D³135: Kp, Žb, Rk; GE, SG, MP.

dyvaylis ”jag spänner en annan häst bredvid som dragdjur till en enskild vagn, jag ställer bredvid” D¹11: Ds, Šmn, Dgl, Vb, Pbs, Krs, Ant, Dbk, Kp, Mlt; T.

dwinapufis ”tvilling, en av tvillingarna” D³18: Dglš.

gardibe ”god smak, läckerhet” D³411: Pc, Sdk; Š, K.

glaudelis ”mogen nöt som själv lossnar ur hylsan” D³500: Vs, Švn, Dglš, Alv, Trgn, NČ.

iek nos ”lever” D¹190, D³471: Ds, Sv, Kp, Šmn; (K), Š, LsB, rš.

⁵ Se Б. А. Ларян, Краткий исторический обзор литовской лексикографии, i: Лексикографический сборник, häfte II, Moskva, 1957, s. 123.

⁶ Constantino Szyrwid, Ad Studiosam Iuuentutem, i: ”Dictionarium trium linguarum“, Tertia editio, Vilnae, MDCXLII.

⁷ Lietuvių literatūros istorijos chrestomatija /Feodalizmo epocha/, red. K. Korsakas och J. Lebedys, Vilnius, 1957, s. 54.

⁸ K. Širvydo ”Dictionarium trium linguarum“ betecknar vi nedan med förkortningen SzDi.

⁹ Exemplen från SzDi citeras med originalets stavning. Vid ord som förekommer endast i den första upplagan av K. Širvydas ordbok anges förkortningen D¹, i den tredje D³, och i båda D¹, D³. Efter förkortningen för den första SzDi-upplagan anger siffran originalbladet, efter den tredje upplagan sidan. Övriga använda förkortningar, hämtade ur ”Lietuvių kalbos žodynas”, band I—V, anger ordens utbredning i talspråket, i äldre skrifter och i den nyare litteraturen.

Efter det citerade exemplet anges först förkortningar som visar ordets utbredning i talspråket och därefter förkortningar som visar ordets användning i olika skrifter.

222

karštinė ”febersjukdom, tyfus, malaria” D³⁷³: Kp, Ds, Trgn, Ktk, Alv, Ut, Drsk, Nč, Prng; (K), J, Š, BŽ, rš, J. Jabl., SP, Bt, Vaižg, OG.

kieltuwa ”nötkreatur, husdjur” D³²⁶: Vlk, Lb, Asv, Prl, Ad, Aps, Gdr, Zt, Trgn, Vrn, Dg, Rod, Trak, Brsl; NdŽ, BŽ, (K), M, PK, PS, SG II.

kliwas ”skev, vind” D³¹²⁴: Kp, Rk, Užp, Sdk, Paj, Ds, Krs; N, (K), J. Jabl., I.

kraubas ”hög klippa, brant bergvägg” D³⁴⁰⁴: Lzd, Ls, Lp, Kb; LsB, N.

krusinis ”äppelvin, kvass” D⁴³, D⁸³: Sn, Žl, Krkn, Srv; R, C.

kuginis ”ladugård, fähus” D¹¹⁰²: Alz, Kp, Dkk, Pnd, Pkp, Sl; BM, DP, J. Jabl., G.

taydau ”jag mjölkar” D³⁴⁸: Dv, Al, Vrn, Lz, Zr, Sv, Pls, Sld, Brsl, Eiš, Vj, Lkm, Drsk, Psn, Rod, Ml, Mt, Trgn, Tvr, Prng, Dglš.

tapauiu ”jag busar” D¹²⁷, D³³⁷¹: Kp, Krk, Brž, Paj, Ds, Ob, Krs; DP, PS, KN, (K), N, J. Jabl.

tobas ”flodfåra” D³¹⁵⁷: Lz; K, Bz.

tuftas ”bit, hörn, block” D³⁴⁰⁵: Mrc, Mrk, Dglš, Srj, Lz, Ktk, Ad, Tvr, Alv, Kp, Vb, An, Op, Jon, Trgn, Ūd, Lp, Pl, Rod, Lzd, Krs; N, Vl, Krv, J. Jabl, rš.

migu ”jag pressar” D³³⁶: Mlt, Ut, Švnč, Zr, Slk, Ds, Ob, Gg, Mžš, Sb, Mrk, Ad, Dv, Ml, Kp, Ktk, Sld, Lkm, Sdk, Plš, Gdr, PnmP; A. Gud.-Guz., J, N, Kos, Ba, Š, L.

miltiene ”gröt, en gammaldags maträtt av ångat havremjöl” D³⁹⁹: Dglš, Aln, Rk, Dbk; VŽ, Vaižg, Ba, N, Sut, K.

muntus ”bekväm” D³³⁰: Ant, Vdš, Ktk, Slk, Ign, Švnč; Sut, K, Jzm, N, LsB.

pakirdu ”jag vaknar” D¹¹⁰⁴, pakirdžiu ”jag väcker” D³³⁴⁷: Vaižg.

paktouke ”madrass, lakan” D³¹⁶⁶, D³⁴⁸⁴: Dkšt, Dglš, Rš; B, Sut, srš.

papaußkas ”knöl, bula, finne” D¹¹²⁰, D⁷⁹: Šsn, Pns, Sn, Al, Ktk; Bg. Ks, LzP, J, B.

papietuwes ”mitt på dagen” D³²⁵⁴: Sv, Dglš; Vaižg, Sut.

pramეტalas ”fett” D¹¹¹², D³²⁶²: Sld, Žm, Vrn, Skdt, Vad, Slk, Rdm, Pns, Mrs, Švnč, Trgn, Ds, Lš, Lp, Stk, Krk, Al, Nmn, Mrk, Rš, Pun, Mrs, Zr, Vlk, Slk, Dglš, Lkm; Š.

putekblis ”finne” D³³⁴⁶: Ml, Ldk, Sdk, Ds, Dgl, Žmt, Kvr, Trgn, Ut, Kkl, Svn, Tvr; M, B, J, D, Pošk, Db.

ragutes ”slädar” D³³⁹⁷: Sdk, Sld, Ut, Užp, Dglš, Dkšt, Ds, Ob, Tvr, Slk, Trgn, Rš, Lz, Zt; N, Mit.

šautopuolis ”solnedgång” D³¹⁴: Tvr, Rš.

štidenu ”jag darrar” D⁵³: Ut, Pb, Sb, Jž, Km, Rk, Ds, Šmn, Kvr, Pg, Tj, Sdk, Dgl, Klt; Vaižg, K, N.

funki ”dräktig” D³²³: Rš, Tvr, Slk; BB, BPs, MŽ, Mž, BŽ.

bakatu ”jag river, klyver” D³³⁷²: Rš, Ml.

barwas ”hemgift” D³³⁰: Al, Jnš, Nmj, Mrc, Vlk, Vrn, Dg, Smn, Rud, Vs.

tupawimas ”bugning, hälsning” D³⁴⁵⁵: Tvr.

unk/ne ”skugga” D¹¹⁴, unk/fna D³³⁴: Lš, Nč; Ba, KrvP, Db, PS.

wasaris ”sydlig” D¹⁹²: Rš, Ds, Trgn, Vj, Pnd, Vb, Švnč, Krsk; Vaižg, Kos, Vr, Bs.

waywouiu ”jag jämrar mig, stönar” D¹⁴⁶: Dglš, Prng, Ds, Rmš, Lkm, Jž, Mlt, Tvr, Slk, Pšl, Grv, Klt, Užp, Ktk, Ad, Ant, Sdk, Vdš, Rm, Upt, Trgn, Ut, Slk, Jž, Km, Srv, Klv, Švnč, Ign, Dsn, Sug, Sdb, Pc, Ml, Krsk; Vol, Ev, J, Jd, Š, Ak, Jn, JD, Jabl, N.

witulas ”liten bunt av hampstjälkar, halm” D³¹²⁹: Ssk, Tršk, Ds, Dsn, Ml, Prng, Ob, Rk, Trgn, Jž, Tvr; Gmž, Kos, Niem, N, K, J.

wokas ”stor flätad korglåda” D¹¹⁵²: Trs, Tj, Grv, Krns, Pg, Rk, Km, Jsv.

Till SzDi:s dialektismer hör också vissa lånord som används inom ett mer begränsat område av de östaukštaitiska dialekterna. En utförlig belysning av denna fråga kräver en separat undersökning. Här nöjer vi oss med att nämna några lånord som är karakteristiska enbart för de östaukštaitiska dialekterna.

četude ”moster” D³⁵: Tvr, Dglš.

223

karbiia ”en sådan korg med lock för att hälla något i” D³370: Mrk, Krsn, Nč, Ūd, Lš, Dg, Al, Mrs, Kb, Vrn, Srj, Mrk; K. Būg, (K), J.

kižė ”gammal koja, liten stuga, ruckel” D¹10, D³28: Ds, Kp; Sut, (K), M, J DP, VoK.

punė ”ladugård” D³29: Žmt, Ssk, Kkl, Grv, M. Valanč, Šš, Ldk, Ukm, Bgs, Gg. Glv, Žl, Krk, Jon, Gdr, Mlt, Šry, Vb, Žr, Žsl, Št; S. Dauk, K, N.

starkus ”stork” D³19: Kp, Skd, Sik, Ds, Dkk, An, Sb, Slm, Pn, Antš, Alks, Pnd, Jš; Baran, Š, K, N.

Som vi ser är alla de citerade dialektismerna belagda på ett tiotal eller ett par dussin orter inom de östlitauiska och dzūkiska dialektområdena. Endast i sällsynta fall har någon enstaka SzDi-dialektism spridits utanför gränserna för den östlitauiska dialekten.

Den största delen av SzDi-dialektismerna förekommer både i de högaitauiska och de dzūkiska dialekterna: anas ”han”, bayla, drutas, storkas, glaudelis, karbtinė, kiettuwa, krušinis, taydau, tuſtas, migu, miltiene, muntus, papaußkas, papietuwes, pramietatas, pune, putekßlis, ragutes, witulas, wokas ”stor korglåda”.

Något färre dialektismer har noterats enbart inom det östlitauiska området — apβwayta, atwiromis, dungtis, dwayliū, gardibe, ieknos, kižė, kliwas, tapauiu, ſtakus, ſtidenu; enbart inom de östra och södra dzūkiska områdena — apilayda, apifkutos, cetlite, dienete ”gryning”, dwinapusius, karbiia, krauβas, paktotuwe, fautopuolis, funki ”gravid”, βakatu ”rörde om, krossade”, βarwas ”hemgift”, tupawimas, unkſne.

Bland alla de återgivna dialektismerna har flest belägg i det hittills insamlade kortregistret till ”Lietuvių kalbos žodynas” hämtats från Dusetos, Daugėliškis, Tauragnai, Kupiškis, Tverečius, Rokiškis, Utena, Sudeikiai och andra trakter.

Med nuvarande uppgifter kan följande ord betraktas som exklusiva SzDi-dialektismer: apilayda, apifkutos, apβwayta, dienete, dwinapusius, paktotuwe, pakirddi, fautopuolis, tupawimas, βakatu.

Det är karakteristiskt att en del av de dialektismer som nämns i detta avsnitt har belagts i de östliga dzūkiska dialekterna i Vilniusområdet, vilka enligt språkforskare har många arkaiska drag.

Av de citerade dialektismerna förekommer endast några få, nämligen apipenay, karbtine, tapauiu, i K. Sirvydas ”Punktuose sakymų” (1629—1644).

En betydande del av SzDi-dialektismerna användes i skriftliga minnesmärken från olika perioder, dit de kom antingen direkt från K. Sirvydas ordbok eller från de östlitauiska dialekterna. Eftersom vi vet att vissa lexikografer och översättare i stor utsträckning använde K. Sirvydas ordbok, har vi skäl att anta att de dialektismer som nämns nedan kom in i deras verk från K. Sirvydas ordbok. I S. M. Slavočinskis ”Giesmės” (1646) används endast en SzDi-dialektism, kiettuwa; i D. Poškas ”Słownik języka litewskiego, polskiego i łacinskiego” (1824) — putekßlis; i D. Sutkevičius ”Słownik Litewsko-Żmudżko-Polski” (1835) — muntus, paktotuwe, papietuwes; i F. Neselmanns ”Wörterbuch der Littauischen Sprache” (1851) — kliwas, krauβas, tapauiu, pune, ſtarkus, ſtidenu, wuzwouin, witulas; i A. Koszaževskis ”Litwanica czyli wiadomości o Litwie” — migu, waſaris, witulas; i F. Kuršaitis ”Deutsch-littauisches Wörterbuch” (1870—1874), ”Littauisch-deutsches Wörterbuch” (1883) — ieknos, karbiia, kliwas, pune, ſtarkus, ſtidenu, witulas.

Dialektismer som användes i K. Sirvydas ordbok förekommer också i andra skrifter. Några SzDi-dialektismer finns hos M. Daukša (apipenay, kižė, kuginis, tapauiu, funki ”gravid”), och enstaka hos J. Bretkūnas (funki ”gravid”), M. Petkevičius (kiettuwa), J. Morkūnas (apipenay) och andra författare. Dialektismerna kan också ha kommit in i dessa verk direkt från talspråket. Några dialektismer i SzDi används även i 1900-talets östlitauiska författares litterära verk (till exempel hos J. Tumas-Vaižgantas — atwiromis, dwayliū, karbtine, miltiene, pakirddi, papietuwes, ſtidenu, wasaris ”sydlig”) och i lexikografiska arbeten (i M. Miežinis ordbok — kiettuwa, putekßlis; hos J. Šlapelis — ieknos, gardibe, migu). Sådana dialektord hade utan tvekan hämtats direkt från författarnas egna modersmålsdialekter. SzDi-dialektismer som förekommer i J. och A. Juškas ordbok kan också ha samlats in från folkspråket (drutas, karbtinė, papaußkas, putekßlis, wawiowin, karbiia, kižė).

224

Utifrån ”Lietuvių kalbos žodynas” I–V och dess excerpter kan man konstatera att följande SzDi-dialektismer inte förekommer i några skriftliga minnesmärken: apßwayta, bayfa, dienele, dwinapuisis, taydau, prieblindinis, fautopuolis, Bakatu ”run-tau, skaldau”, tupawimas.

Iš SzDi žodžių, mūsų laikomų dialektizmais, „Dabartinės lietuvių kalbos žodyne“ (1954) randama apie dvidešimt. Vieni jų pateikiami be jokių pažymų ir nuorodų, pvz.: karštinė, lapauju, mygu, miltinė, prametal as, vasaris, kiti su pažymomis ryt., dz., tarm., reiškiančiomis, kad žodis plačiau vartojamas tik rytiečių aukštaičių, dzūkų arba jo tarme sunku nustatyti, pvz.: dvailiju, laidau, klivas, pakirdu, stidenu, vaivoju, vytulas, vokas.

SzDi-dialektismerna visar hur omfattande K. Širvydas, när han sammanställde sin ordbok, utnyttjade talspråkets och de lokala dialekternas lexik.

För att tilltala många läsare presenterade K. Širvydas ibland dialektismer tillsammans med andra, mer allmänt kända ord med närliggande betydelse, t.ex.: pabundu, pakirdu D¹104; muntus, potagus D³330; vytulas, jarunga D¹29; waytoiu, waywowiu D¹46; runtau, Bakatu D³372; neščia, Junki D³23; migu, Jpaudžiu, Jpaudau D³36; melžiu, taydau karves D³48, aukšta uota, kraubas D³04; kuginis, namas D¹102; kliwas, klibas D¹124; dienele, aubra D¹29; šwiefeý, atwiromis, rayßkiey, ayßkiey D⁸5; apßwayta, apkuopa D³44; nuoday, apipenay D¹182, D³447.

Vissa synonymer till de citerade dialektismerna, såsom: waytoiu, neščia, Jpaudžiu, melžiu, är inte typiska för östaukštaitierna.

Ibland förekommer samma dialektism i olika utgåvor av SzDi eller på skilda ställen i en och samma utgåva både utan parallella motsvarigheter och med sådana, t.ex.: ažutrinimas, prametal as D¹12, D³262; prametal as D³365; lapauiu D¹19, D³71; tapauiu, šiaučiu D¹27; tapauiu, taksau, šiaubiu D³24; gurbas D¹11, D²33; pune, gurbas D³29; drutas, šforas D³169; drutas D³77.

Av exemplen på lexikala dialektismer som vi har citerat ser vi att det finns få dialektismer som återkommer i den första och den tredje utgåvan: anas D¹114, D³265; apipenay D¹182; D³447, bayfa D¹175, D³424; gurbas D¹11, D³233; tapauiu D¹19, D³371; pakirdu D¹104, pakirdžiu D³347; papaußkai D¹120, papaußkas D³79; unkfna D³34.

Många SzDi-dialektismer har införlivats i det litterära språket, och endast deras utbredningsområden vittnar om deras östliga ursprung.

Införandet av terminologiska ord i SzDi förklaras av olika motiv: god behärskning av den egna modersdialekten, en önskan att visa det litauiska språkets rikedomar vid den tiden och bidra till utvecklingen av det framväxande litterära språket; strävan att översätta polska och latinska ord exakt och stilistiskt väl; avsaknaden av ett etablerat litterärt språk, m.m.

De dialektismer som K. Širvydas använde i ”Dictionarium trium linguarum” visar att ordbokens författare och dem som fortsatte hans arbete betraktade folkets talspråk som en viktig källa till ordboken.

LEXIKALA DIALEKTISMER I K. ŠIRVYDAS ORDBOK „DICTIONARIUM TRIUM LINGUARUM“

К. ПАКАЛКА

Sammanfattning

Artikeln behandlar drygt femtio av de mest karakteristiska lexikala dialektismerna i den första (1629) och den tredje (1642) utgåvan av „Dictionarium trium linguarum“. Att det litauiska skriftspråket på 1600-talet ännu inte hade utvecklats till ett slutgiltigt fastställt litteraturspråk, samt ordboksförfattarens ingående kunskaper i talspråket (närmare bestämt de östaukštaitiska dialekterna), utgjorde de viktigaste förutsättningarna för att dialektismer skulle tränga in i „Dictionarium trium linguarum“.

15. Lietuvių kalbotyros klausimai, V

225

.

Några språkforskare (F. Specht, E. Frenkel, J. Otrębski) försökte fastställa K. Širvydas dialekt utifrån hans verk och drog slutsatsen att K. Širvydas skrev sina verk på ett i viss mån utjämnat (standardiserat) språk och undvek snäva, specifikt lokala lexikala element. En betydande del av de dialektismer som behandlas i denna artikel användes av litauiska lexikografer på 1800-talet, såsom D. Sutkevičius, F. Nesselmann, F. Kurschat och andra, exempelvis: ieknos ”lever“, kliwas ”hjulbent“, lapauju ”jag skämmer bort mig, stojar“, muntus ”bekväm“, papietuwes ”middag“, starkus ”stork“, stidenu ”jag darrar, bävar“ m.fl.

Bland orden som tas upp i artikeln är det relativt få som är strikt dialektala, exempelvis: apilayda ”vanvård“, dienele ”gryning“, dwinapuis ”en av tvillingarna“, pakirdu ”jag vaknar“, saulopulis ”solnedgång“, bakalu ”jag sticker, klyver“.

För att tillmötesgå många läsare angav K. Širvydas ibland dialektismer i den litauiska delen av ordboksartikeln jämte mer välkända ord med närliggande betydelse: dienele, außra ”gryning“, melžiu, laydau ”jag mjölkar (en ko)“, muntus, patogus ”bekväm“, pabundu, pakirdu ”jag vaknar, vaknar upp“.

De dialektismer som K. Širvydas använder i „Dictionarium trium linguarum“ visar att både författaren och dem som fortsatte hans arbete ansåg talspråket vara en mycket viktig källa vid sammanställningen av ordboken.